Paulus och grekisk filosofi
Kretas minoiska kulturs orm-gudinna. 1. Moder Jord med seraferna Själ och Ande i händerna. I Paulus filosofi ingår idén, att vi består av kropp, själ och ande. Här är de tre tillsammans.
2. Serafimerriddare är de lysande. Ordet ”seraf” betyder lysande orm. Den här kedjan ser vi då och då på kungen. Serafer är Bibelns ord för de allra högsta änglaväsendena.
Den gotländska bildstenen visar idéernas spridning bland Europas folk. Dess ålder är osäker. 500-talet är en gissning. Kan vara äldre. Finns på Gotlands Museum. Via denna sida fås en hel del information. Googla och hitta hypoteser! En del om kontakter med greker och andra folk. Min är som sagt att det är Moder Jord med själ och ande i händerna. De tre orm-gudarna över henne är då bara en annan bild av samma sak.
Till höger själ och ande kring det nav, som bär allt. Den bevingade materien.
Till vänster bild från kyrkan. Guds öga och treenigheten. Men symbolens ursprung är även i forna Egypten. Då var det inte kyrkans treenighet det handlade om. Det var i stället materia, själ och ande. De tre var det Paulus ansåg att vi och hela världen består av. Guds tre uppenbarelser skapade materia, tankar och handlingar. Du tros vara en ofullständig uppenbarelse av Gud. Människan kan ju inte skapa materia. Men för våra handlingar tror somliga att vi skall få en ny jord, där en ny himmel (tankevärld) kan växa upp (Joh 9:2).
Cassell Concise English Dictionary berättar att engelska ord ofta har många betydelser. Hatch betyder kläcka, men även tänka ut. Även svenskar kläcker idéer. När de filo-sofiskt lagda orfikerna i det gamla Grekland kläckte, så vill jag gärna tro att det också var idéer.
Jag tänker, att skapelsen av kosmos och dess innehåll ur ett världsägg, var ett sådant kläckande. Det stämmer överens med den tidigare presenterade idén, att materien i sin yttersta grund är en abstraktion. ”Matematisk abstraktion” (matematiskt tankefoster) kallar ju bland andra kosmologen Max Tegmark alltihop.
Förutsättningen för denna tanke är att medvetande är den ursprungliga och grundläggande ”substans”, av vilket allt annat är skapat. Medvetande är då ingenting som uppstår i hjärnor och eventuellt i datorer. Det behövs för övrigt inte mycket hjärna, för att ett medvetande skall kunna observeras.
Enligt denna hypotes uppstår hjärnor (och även datorer och allt annat) ytterst i medvetandet, och används sedan av medvetandet. Medvetandet skapar allt. Existensen av ett sådant medvetande är svår att skilja från existensen av en Gud eller från existensen av oss själva.
Ett sådant synsätt ger otvivelaktigt sina egna tolkningar av sådana yttringar av religion, som kallas mysterier. De upphör egentligen att vara mystiska, och får sin logik.
Du blir ”ett med Gud” (och ett med alla andra), vilket definitivt är nytestamentligt men inte särskilt kristligt. Det senare emedan den kristna teologin aldrig lyckats förklara och göra de här Jesuorden begripliga. Kristendom har i stället blivit jungfrufödsel och andra spektakel utan filosofi och utan svar på de ”stora frågorna” – varför och vart-hän.
Min översättning här nedanför av lite engelsk text, skapad ur tidig grekisk myt och filosofi, kan därför vara lite avvikande (icke bokstavstolkande). Den äldre Eros, kär-leken, den förstfödde i skapelsen, tycks ha kläckt ut sig själv ur världsägget. Orfikerna kallade honom Phanes, ett namn med betydelsen ljus.
Phanes är ljuset! Och kärleken. Och den förstfödde. Och ett med Skaparen. Lite längre ned i texten är han även Livet. Den här hedendomen påminner om texter i Nya Testamentet. Kristendomen är kanske mer europeisk än vi tror.
Fast orfikerna beskylls ha haft idéer som påstås måste ha kommit från öster. Men hittar man dem verkligen där någonstans? Ja, orficismen lärde om syndernas straff, men det utpekade området har länge varit känt för en helt annan sorts idéer, som dominerat. Läs länken om massavrättningar genom hudflående!
Yuval Noah Harari är en historiker, som ser högkulturer som skapare av brutalitet i idéer och handlingar. Deras jordbruk, hantverk och organisation skapar rikedom och makt, och båda sakerna korrumperar.
Det är inte inom högkulturerna som bergspredikningar och ord om kärlek och måttlighet blir framförda. Men det är i högkulturerna, som man skriver ned den historia man bestämt skall vara sann.
Guds profeter sökte sig till öknen, långt från ekonomins och politikens logiska förnuft. (Idag verkar väljarna vilja göra likadant). Skall vi tro Bibeln, borde kristendomens idéer ha uppstått bland kulturellt (ekonomiskt/politiskt) mer primitiva folk.
Så leve det gamla Europa! Det nya och dess kopior i öst och väst (New Babylon, New Nineve) verkar vara på väg utför. Begravs likt originalen i sand (eller vatten).
Bland grekerna fanns de orfiska idéerna i alla fall redan ca 600 f.Kr., och eftersom de redan då tycks ha varit färdigutvecklade, bör de ha varit ännu äldre. I engelska Wikipedia ges orficismen även en rot hos thrakerna, likt grekerna ett indoeuropeiskt folk.
Då hamnar vi i Europas på den tid då Persien hade en thrakisk provins på Balkan. Men åt vilket håll gick idéerna? Kanske runt, och det hade de nog gått redan innan neandertalarna försvann.
En hedniskt lärd Paulus?
Intressant är givetvis det jag tidigare skrivit om, att den mycket lärde aposteln Paulus grundade Mindre Asiens största församling i det Efesos, som blev romarrikets tredje viktigaste ”universitetsstad”. Universitet kallades bibliotek på den tiden (se ordets etymologi).
Även Tarsus, där Paulus föddes, var likt Efesos en univer-sitetsstad i det grekiska Mindre Asien. Den berömde Gamaliel, som Paulus studerade för i Jerusalem, kan misstänkas ha varit kräsen, när det gällde vilka han tog emot som lärjungar.
Paulus ses av många som kristendomens grundare och han dominerar som författare av NT. Från engelska Wikipedia: ”In his letters, Paul drew heavily on his knowledge of Stoic philosophy, using Stoic terms and metaphors to assist his new Gentile converts in their understanding of the revealed word of God.”
Paulus körde hårt med sina kunskaper i stoisk filosofi, för att hjälpa sina omvända hedningar att förstå budskapet. Det innebär att han riktade sig till de bildade, de som förstod den grekiska filosofins terminologi och metaforer.
Bibeln, Paulus och egyptisk filosofi
Men han har ju även lämnat tydliga spår av ”egyptiora” i texterna. Men sådant finns det gott om i Bibeln. Lärda judar visste mycket om det gamla Egypten på den tiden. Det är nödvändigt, om man vill förstå berättelserna om Egypten i Gamla Testamentet.
Vi måste även veta vd en egyptisk pschent är, om vi skall kunna förstå vad Paulus har för åsikt om kvinnor som präster. Ja, det står inte pschent i NT, det står i stället att kvinnan skall ha ”en makt” på sitt huvud, när hon talar i församlingen. Så står det i den gamla bibelöversättningen (1 Kor 11:10, 1917 års Bibel).
Det är Faraos kungakrona! Men med gudomen Wadjet utbytt mot den Heliga Ande. En sådan krona skall få de låga änglar, som talar illa om kvinnorna att tiga. Det är Kunskapens Ängel (kunskapen skall förgås, 1 Kor 13:8) och Lagens Ängel (Lagen stänger oss ute från Kristus och nåden, Gal 5:4).
Här har vi några faraoner med sina gudamakter på huvudet, den egyptiska ormgudinnan Wadjet. En makt på sitt huvud skall kvinnan ha, när hon talar i församlingen, säger aposteln Paulus (1 Kor 11:10, 1917 års översättning. ”Tig, ni Lagens och Kunskapens Änglar! Gud har satt den Heliga Ande som kungakrona på hennes huvud, som ett tecken på hennes rätt.”
Då kyrkan på 400-talet stämplade Egyptens hieroglyfer och filosofi som hedendom och förbjöd kunskaper i dessa ämnen, blev stora delar av GT och även NT obegripliga. Du måste förstå den gamla egyptiska kulturens och filo-sofins terminologi och metaforer, om du vill begripa GT.
Paulus riktade sig alltså även till hedningar med egyptisk bildning. Efesos var fyllt av egyptiska sjöfarare, affärsmän och lärde. I brevet till Efesos dyker Egyptens luftgud Shu upp (Ef 2:2).
Här finns en förklaring till kyrkans aktuella problem med sin teologi. Utan ”hedniska” kunskaper är bibelexegeterna att betrakta som ”kvacksalvare” i sitt ämne. Länken ger exempel. Det finns mer.
(Lite viktigt på sidan om: Hebreiska namnet Josua be-tyder ”Gud frälser”. NT är skrivet på grekiska, så namnet översätts till Jesus. Men GT upprepar mer än 30 gånger, att Josua är Nuns son.
Nun var Egyptens himmelsgud, som detroniserades av sin andre son, solguden Ra. Denne är känd som en riktig Lucifer – det namnet betyder ljusbärare. Farao dyrkade Ra och såg sig som Ras son. Moses dyrkade Himmels-guden och utsåg Josua (Frälsaren), Nuns son till sin efter-trädare.)
Det här pekar på att kristendomens rötter inte bara finns i Europa utan även i Egypten. Skall vi tro på Bibeln, är det som kommer från öster inte så bra. ”Den babyloniska skökan” är ju ett känt uttryck (NT). Och Nineve är beryktat även i nutid.
I Nineve fanns Ashurbanipals bibliotek, med texter som ses som förlagor till skapelseberättelsen och syndaflods-berättelsen. Intressanta berättelser, men ursprungsmiljön var verkligen inte kristlig.
Europeisk kärlek
OK! Jag hänvisar till de texter jag översätter små bitar av. Läs gärna mer! Den första biten handlar främst om den äldre Eros, men nämner även den yngre.
EROS was the primordial god (protogenos) of procreation, who emerged self-formed at the dawn of creation. He was the driving force behind the generation of new life in the cosmos. The Orphics named him Phanes, a primal being hatched from the world-egg. He was also equivalent to Thesis (Creation) and Physis, (Nature).
The younger Eros, a mischievous godling armed with bow and arrows, was a son of the goddess Aphrodite.
”EROS var den ursprungliga begynnelsens (förstfödd-hetens) gud, som danad av sig själv utgick ur skapelsens början. Han var den verksamma kraften i skapandet av nytt liv i tillvaron. Orfikerna kallade honom Phanes, ett fundamentalt varande uttänkt ur världsägget. Han var i praktiken identisk med Skaparen (skapelsen) och Det Fysiska eller Naturen.
Den yngre Eros, en okynnig liten gud beväpnad med båge och pil, var son till gudinnan Afrodite.”
Jag tycker, att Thesis och Physis liknar litterära personi-fieringar av skapelsen och den skapade fysiken/naturen. Den skapelsen var en förutsättning för senare gudars tillkomst.
När det gäller Afrodite och hennes son Eros har väster-landets skalder alltid naturligt och – med tanke på kyrkan – riskfritt använt dem som personifieringar av kärleken. Om de alltid uppfattats som litterära personifieringar, hade den stränga kyrkan inte så lätt att kalla det avgudadyrkan.
Europeiska naturkrafter och fenomen
THESIS was the primordial goddess of creation, a divinity related to Physis (Mother Nature). She occurs in the Orphic Theogonies as the first being to emerge at creation alongside Hydros (the Primordial Waters) and Mud. Thesis was sometimes portrayed as the female aspect of the first-born, bi-gendered god Phanes (Life).
Thesis also appears in myth in the guise of Metis, the creator-goddess devoured by Zeus, and Tethys the nurse, mother of all creation. However, in extant literature, Metis and Tethys are only distantly related to the cosmic creator-goddess described in Alcman’s Theogony and by the Orphics.
”Thesis var den ursprungliga skapelsegudinnan, en gudomlighet sammankopplad med Physis (Moder Natur). Hon uppträder i de Orfiska Teogonierna (myterna om gudarnas skapelse) som den första varelsen vid skapel-sen, vilken framträdde tillsammans med Hydros (De Ursprungliga Vattnen) och Leran. Thesis beskrevs ibland som den feminina uppenbarelsen av den förstfödde, tvåkönade guden Phanes (Livet).
I myten uppträder Thesis även i skepnad av Metis, den av Zeus uppätna skapelsegudinnan, och (även som) den hjälpande Thetys, all skapelses moder. Dock är Metis och Thethys i den bevarade litteraturen endast avlägset kopplad till den kosmiska skapargudinnan, som beskrivs i Alcamans Teogoni och av orfikerna.”
Lera var den materia, som konstnärer och hantverkare skapade saker av. En nutida astronom, som skulle vilja beskriva planetbildningen i poetiska bilder, skulle kunna använda sig av ordet lera. Den personifierade naturen (Fysiken och Kemin) låter drejskivan snurra och så formar ”guden” solsystemet. Den gamla bilden av lera och vatten råkar fortfarande vara användbar för poeten.
Alcaman var en tidig grekisk skald >600 år f.Kr. – Metis och Thethys var titaner, urgudar, som kanske i särskilt hög grad uppfattades som personifieringar. Bland andra de två skulle då vara personifieringar av skapade naturkrafter och fenomen.
Den slutsats vi drar angående skapelsegudinnan Thesis (Phanes), är att hon/han utgick från det Kaos som rådde innan Hydros och Mud (materien) formades till vår värld. Den gamla grekiska skapelsen är alltså inte vår moderna Big Bang-skapelse.
Vi kan beskriva det så här, om vi blandar våra idéer med de gamla grekernas: Big Bang skapade ett kaos, och ur det formades materien, vår värld och dess gudar. Utan häpnad finner vi, att modern kosmologi saknades i de gamla grekernas tankevärld. De började med Kaos.
Det europeiska arvet
Skapelsegudinnan Thesis namn har betydelsen avhandling (särskilt akademisk). En lustig betydelse med tanke på det jag påpekade ovan, att bland kosmologer beskrivs materien som en matematisk abstraktion. Skapelsen är ett tankefoster. Det är inte bara Tegmarks tanke.
Bilder av den tvåkönade Eros i världsägget visar honom omslingrad av en orm. Ormen som bilden av intellektet har jag skrivit mycket om. Återigen har vi paret Ande och Själ. Kärlekens ande och den grubblande själen. Anden och själen är medvetandets två sidor, dels värderingar, känslor och dels logiken, tänkandet.
Grekerna utvecklade filosofin, tänkandet och logiken. Det är det, som är det europeiska arvet! Det är just det, som grekerna blivit berömda för. Varför gjorde de det? Styrdes den elit som gjorde det av religionen? Vilka religiösa idéer var det i så fall, som styrde dem?
Antag att de hade idéer om att tänkandet var den gudomliga skaparkraften och att medvetandet, liksom i buddhismen, var det högsta gudomliga! Då bör de av religiösa orsaker ha utvecklat vördnad och respekt för tänkandet.
Då får vi en förklaring till den grekiska civilisationen och den europeiska kulturen. Vi förutsätter nu hypotesen om europeiska rötter till delar av innehållet i NT! Då förklaras även att kristendomen och buddhismen kan upplevas som på något sätt besläktade.
Orsaken till likheten måste vi söka i en avlägsen förhistoria. Det blir ännu mer spekulativt. Men det här är spekulationer. Det är sådana jag håller på med, i hopp om att finna möjliga och helst även begripliga svar på olika frågor och problem.
Svaret på varför medvetandets intellekt försvunnit ur Europa är väl helt begripligt. Det politiska systemet i ett feodalt himmelrike kan inte tillåta en intellektuell analys. Ju mer skäggigt religiös en sådan stat är, i Himmelen eller på Jorden, ju farligare är den för de intellektuella.
Men nu talar vi om en helt annan sida om religionen, som inte är den filosofiska jag talat om ovan. Det är i stället ”Den skändliga” sidan, som Voltair med flera angripit.
Nu breder skändligheten åter ut sig i en från trakterna av Nineve importerad variant. Men det kan vara ett kulturellt arv från Ashurbanipals tid. Och via GT och kyrkan var Europa ett tag bäst på att visa upp det arvet.
Men det är en annan sak. Åter till ursprunget.
Marija Gimbutas
Att de tidiga grekiska myterna har gudinnor som Världens skapare styr tankarna till Marija Gimbutas teorier om ”det Gamla Europa” och dess gudinnor. Det gamla europeiska arvet förklarar i så fall även de kvinnliga biskoparna och prästerna i de första seklens gnostiska kyrkor.
Den äldre och den yngre Eros kan även få oss att tro på två (eller tre) antika grekiska religionssystem.
Det vi vanligen ser som klassisk grekisk religion (Olympens gudar) skulle då vara ”överdelen” av en folklig religion av ett slag som många greker i klassisk tid började se som osannolik och tvivelaktig. ”Underdelen” bestod då av rena vidskepelsen, riktigt enkla folkliga föreställningar, som ingen bildad brydde sig om att notera.
Förutom dessa religioner har vi då även orfiker och pytagoréer m.fl. De utgjorde en filosofisk elit, som så smånigom även utvecklade gnosticismen. Somliga tror att den i sin kristna form försvann p.g.a. sin elitism.
Det skulle ha varit kyrkor med en kristendom enbart för den intellektuella eliten. Var de kyrkorna kanske spår av religionsfilosofiska idéer som skapats i Gimbutas ”Gamla Europa”?
Gränserna mellan eliten med sina idéer och folket med sina var diffusa. Och vad innebar elitism i en värld med usel folkbildning, osannolik vidskepelse, vedervärdiga seder och en elit, som även den saknade elementära kunskaper om tillvaron?
Men de ideologiska skillnaderna ledde till våldsamma politiska konfrontationer. Det har de alltid gjort, då som idag. Man hatar varandra, när oförståelse och förakt möts!
Det nutida västerlandets över- och underdelar av folklig religion kan vi kanske identifiera, men hur är det med vår motsvarighet till det antika Greklands religionsfilosofiska elit? Har vi någon sådan? Tro inte automatiskt på dem som säger sig vara det!