Etiketter

,


Då fortsätter jag med näst föregående inlägg. Där skrev jag om sanningen som en serpentinväg uppför ett oändligt berg.

Världen

Jag hade funnit hypotesen att sanningen skall vara något vi upptäcker, då vi färdas på den väg, som är livet. Den förnyas hela tiden. Den ändras då!

Om det förklaras med ordet ”skenbart”, så är det något annat som ändrats: bakgrund, omgivning, förutsätt-ningar, kunskaper. Allt det är världen!

Premissen

Det kan vara en den kristna mystikens idéer. Inom den söker man ju ”den sanna” verkligheten. Den antas vara en annan än världen vi lever i.

Om vår premiss är att världen är ett bedrägligt sken, kan ingen åsikt som bygger på den vara oföränderlig, evig och sann. – Är det den premissen vi har i Nya Testamentet, och är den premissen sann?

All vår kunskap bygger på erfarenhet av världen! Kunskapen skall därför förgå (1 Kor 13:8). Ingen kunskap kan vara objektivt och evigt sann. I den bibelversen talar Paulus samtidigt om vad som faktiskt är objektivt och evigt sannt. Det är det enda som är det.

Besvarar det första delen av frågan om premissen? Men jag skulle ju fortsätta med att svara på rubrikens fråga. Det får jag försöka en annan gång, för detta lilla blev så mycket att fundera på, så jag får ta en paus.