Rom

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Kungaval

Tvillingarna Romulus och Remus byggde en stad. De kom inte överens om vem som skulle få vara kung och bestämma hur staden skulle byggas. Romulus dräpte  då Remus och döpte staden efter sig: Rom.

Ovan tvillingarna Romulus och Remus diande sin tillfälliga fostermor, varginnan.

Nedan tvillingarnas far, krigsguden Mars, tillsammans med deras mor Rhea Silvia. Hennes namn kan betyda skogsgudinna. Jfr lustgårdens träd, bl.a. kunskapens. I sådan skog utkämpar Mars sina strider och frambringar barn: ord och handlingar (allegori).

I myter och i dina drömmar symboliserar städer dig själv. I ditt inre kämpar du ofta med dig själv. Myter handlar ofta om människans inre kamp.

Myten om Romulus och Remus påminner därför om en annan.

Politikern Kain och väljaren Abel

I GT har vi bröderna Kain och Abel, som båda ville vara Guds favorit. Kain slog ihjäl Abel. Jag har tidigare tolkat myten så, att Kain var själen och Abel var anden. Jag tror mig ha hittat förkristna föreställningar om själ och ande, som alla sådana här myter ursprungligen skapades för att berätta om.

Det finns därför tydliga spår av de föreställningarna i Bibeln, men de sopades bort av nya ”kristna” sådana, som tidigt skapades i kyrkan. De vidskepelserna var nog okända för Paulus, hans samtida och deras förfäder. 

Själ och ande är medvetandets två beståndsdelar. Jag har förut förklarat skillnaden mellan själ och ande, och nedan förklarar jag igen.

Första påpekandet: I myten beskrivs själ och ande ibland som människans barn. Namnet på barnens far, Adam, betyder både människa och jord (= materia). En sådan beskrivning kallas allegori (liknelse, metafor).

Själ och ande påstås då skapas i eller av materien som någon sorts information. Vilt spekulerande: Kan det vara en fysikens informationssystem, en materiens bestånds-del? Den spekulationen ger mig möjlighet att retas med materialister.

Jag kan nämna, att information i teoretiskt avseende är oförstörbar. Vår svårgripbara fysik ger materien en odöd-lig själ och naturen förvandlas till något övernaturligt.

Själen är förnuftet och dess logik. Vi kan kalla själen tankens kraft, det intellektuella livet. Kain blir därmed ideologen, teologen eller politikern.

Om än odödlig påstås själen riskera bränna upp sig själv. Själen antas efter döden förenas med och blir ett med vad det nu kallas. Då uppenbaras allt, och vi blir oändligt intelligenta. Enligt äldre myter dör då själen av skam över sitt levda liv. Enligt NT dör den aldrig, den bara brinner.

Är du väljare kan du gott vara kristen. Men är du politiker, är det nog bäst att hoppas på en äldre hedendom. Med tanke på det egna livet vore det nog bäst att alltihop är fel. Fast nog skulle jag gärna vilja se vissa brinna.

Jag kan även tänka mig, att somliga ateister också skulle vilja ha en sann och brinnande tro. För visst är ni lite arga ibland? På vilka vet ni bäst själva.

Anden är kärlek1, samvete, och allt som inte är logiskt och förnuftigt. Värderingar, moral, konst, skönhet, musik men även diverse ondska (ond ande). I fotnoten försöker jag förklara varför vi kan kalla anden handlingens kraft, det fysiska livet.

Gör vi det blir Kains bror Abel skattebetalaren och väljaren. Andra påpekandet: I andra delar av den gammaltestamentliga myten får själ och ande vara människans två hustrur. Det där har jag skrivit mycket om.

Medvetandet i förhistorisk filosofi

Jag har många gånger skrivit om att medvetandet är delat i två delar, själen och anden. Bibeln (GT) betonar i sina allegorier att anden är förnämare än själen. Jag har påpekat att Abraham hade två hustrur, Sara (namnet betyder furstinna) och Hagar. Sara är alltså anden och Hagar kommer från de pyramidala tankebyggnadernas land, Egypten. Hagar är alltså själen.

Israelen Moses (namnet betyder avkomma, oftast tolkat son) flydde med sina ord och gärningar från alla ideo-logier och läror. Israel betyder den som kämpar med Gud (sitt samvete, den inre kampen). Orden och gärningarna är Israels barn.

Röda Havet är en felöversättning i GT. Det har jag skrivit om förut. Sävhavet skall det vara. Det hör till egyptisk mytologi. Vid det havet mötte egyptierna sina förfäders andar.

Vattnet skulle tydligen passeras. Det liknar floden Styx i den grekiska mytologin. Flykten genom Sävhavet påmin-ner om en nära-döden-upplevelse. Där har vi berättelser om en tunnel genom ”himmelshavet” och ett ljus i änden av det.

Man tar med sig sina barn, sina ord och handlingar till andra sidan. Dina ord skall döma dig (Matt 12:36-37).

Kommentar till en avvikande tolkning av Bibeln

Möjligheterna till sådana annorlunda tolkningar av GT och nytestamentligt mytmaterial förklarar mängden av evan-gelier, som tidigt florerade inom kristenheten. De flesta försvann då en sekt, som bara erkände sina egna fyra, blev favoriserad av kejsar Konstantin (bild nedan).

Då övergick kejsardömets blodiga förföljelser av de kristna till blodiga förföljelser av heretiker (kättare). De senare erkände ju inte att Konstantin var en gud.

Konstantin var likt andra kejsare vid denna tid son och överstepräst till guden Apollo Sol Invictus, och han blev inte döpt förrän på dödsbädden. Då kunde han väl inte längre göra motstånd mot förolämpningen.

Konstantin var van vid tetrarki, att riket var uppdelat på fyra kejsare, som delade på makten. Konstantin lyckades strypa och på annat sätt bli av med de tre andra. Han avsåg nog att göra likadant med Fadern, Sonen och Den Heliga Ande efter sin död.

Ni får ursäkta om jag tvivlar på, att den kristendom kejsar Konstantin fastställde ramarna för är den, som Jesus och Paulus m.fl. förkunnade.

Ormar

Dessa föreställningar om medvetandet har jag också presenterat i inläggen om ormgudinnan från Kreta. (Det finns ganska många inlägg av mig i tiden runt det.) Idéerna dyker upp bl.a. i Indien, hos Aztekerna och hos kelterna. Ormen är en fruktodlande människoätare. Han är ibland bosatt i Kunskapens Träd och ofta bevingad.

Seraf heter den ibland (seraf betyder lysande orm). Den är vårt intellekt, som blir till idéer, vilka uppslukar oss. Serafen är serafimerriddare och kung. Fast Gud menade visst att det var skattebetalaren, anden Sara, som var furstinna och i topp.

Jag citerar åter Thomasevangeliet (beroende på vilken tolkning är det logos 6 eller 7), där ormen på bilden ovan kallas lejon, fastän det hela tiden är en ideologi eller en tro. ”Saligt är det lejon, som människan äter upp, och lejonet så kommer att bli människa, och avskyvärd den människa som lejonet äter upp, och lejonet så kommer att bli människa.”

Kampen mellan själ och ande

Det är lätt anta, att Romulus och Remus också är själen och anden. De två begreppen, hämtade från en mycket forntida filosofi, följde med protoindianska schamaner till Amerika över Berings Sund.

Vi tvingas anta, att denna filosofi utvecklades redan under istiden. Det skedde i medelhavsområdet, där den blev kvar, men den vandrade även iväg österut mot Berings Sund och Amerika. Dit kom den för 12000 år sedan eller tidigare.

Romulus är alltså själen, dråparen Kain. Remus är anden, som i kristen mytologi dog på korset, men återuppstod. Om vi bortser från att anden tycks ha dött i kyrkan många gånger, är det ju ändå så att Rom(ulus), trots ansträngningarna att utrota de andliga, fick se staden tas över av de kristna. Men det verkar ju vara det alle-gorierna i GT handlar om, den ständiga kampen mellan själen och anden, mellan den smarte och den hederlige.

Den kampen utspelas inom var och en. Själen är ibland lysande (Seraf), logisk och förnuftig. Ibland är den falsk, smutsig, giftig och lögnaktig. Men även anden kan vara ond och god. Helig ande och oren ande. Det handlar om attityder och värderingar. Dessutom empati, samvete och kärlek eller hat, girighet och andra dödssynder. Kampen i oss är en svår kamp. Den kan endast utkämpas med åsikts- och yttrandefrihet.

Det skulle i så fall innebära, att upplysningsfilosofin är en yttring av vär äldsta och heligaste tro. Allt ont i väster-landet har varit det som stridit mot de tankarna, vare sig de goda tankarna härstammat från 1700-talets filosofer eller mycket äldre tänkare, som lämnat diverse allegorier efter sig.

Kampen mot en gubbe med skägg

Budskapet om denna kamp finns dolt i alla våra myter. Tyvärr förkastas det av alla dem, som i GT kallas dårarna. De läser, men ser utan att se, hör utan att höra och förstår inget. De bokstavstolkar allegorierna och tror på sagorna. Och den gud de tror på är en gubbe med skägg.

Även om de förnekar det, är ändå den gud de tror på någon som uppför sig som en gubbe med skägg. Han har hur som helst alla de idiotiska idéer, hans troende har. Han verkar vara identisk med sina mest dåraktiga dyrkare.

Sådana dyrkare skulle under sekler ”berika” vår värld med sina varianter av kristendomen, och utfärdade inkvi-satoriska domar (som idag även är kända som fatwor) mot varje hädare. Västerlandet lyfte, när dårarnas välde började krakelera. Kampen mellan ont och gott var dock verkligen inte vunnen med en gång. Vi har haft mer än två hemska sekler av socialt lidande och krig i och utanför västerlandet.

Kampen är inte över, det kommer den aldrig att vara. Inte ens där det är som bäst är det bra. Men vi ser ju tydligt var det är värre, och att nya gudstroende dårar ständigt dyker upp, tillsammans med egna hädare, som skriver sina välformulerade satans verser i den eviga kampen.

Det är ju inte bara kejsar Konstantin som spridit tro på sig och sin lika väldiga Gud med våld. 

En sådan väldig gud tror jag inte på. Jag håller med alla ateister om att en sådan gud inte kan finnas. Håll dig med ett samvete i stället. Det kan du personifiera och dyrka.

Men för Guds skull, gör Honom inte till en löjlig figur! Försök vara lite skärpt, när du talar med Honom! En del kallar det att be. Det går kanske att tro på en Gud, om Han talar så, att man får  respekt för Honom.

Fotnot

1Kärlek:

Enligt Hesiodos var Eros en av de ursprungliga gudarna, utgången ur själva Chaos. Eros var all alstrings upphov och själva den verksamma principen vid världsskapelsen (Wikipedia).

Denna gudomlighet, son till Chaos, kan jämföras med den här: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus”  (Joh 1:1-4).

”Ordet” påstås också vara kärlek. ”Ordet” blev människa med det grekiska namnet Jesus. NT är skrivet på grekiska. Det hebreiska namn, som översatts till Jesus var Josua. Det betyder ”Gud frälser”. GT är skrivet på hebreiska.

I GT heter Josuas far Nun, vilket upprepas ca 30 gånger. Nun är kaos i egyptisk mytologi, gudarnas far. Han var även far till Ra, vars namn även kan transkriberas Re. Egentligen skall det nog bara vara ”R” med vilken vokal som helst efter. Jfr. med namnen Romulus, Remus och titeln Rex (latin för kung).

Farao var son (moses på fornegyptiska) till solguden Ra och hette därför Ram(o)ses. Samma namnkonstruktion som i Svensson. Och fadern och sonen var ett i Egypten.

Kejsar Konstantin passar här bra in som en allegori. Han är själen, den mordiske sonen. Och offret, anden, den fanns i kyrkan. Kristus slaktades som alltid.

Annonser

Psalm efter valet

Etiketter

,

Jag har valt ut en psalm ur 1819 års svenska psalmbok åt valets förlorare. Helt säkert blir psalmen förr eller senare aktuell även för detta valets segrare och deras väljare.

Det här är svensk kultur! Den är värd att både bevara och lära ut.

Det är inte nödvändigt att tro på Gud och Lammet m.m. för att hålla med om budskapet: Somliga har verkligen inte gjort det de skulle! De har gjort helt andra saker.

Tänk nu på Sveriges politiker och väljare! Och dig själv.

Psalm 375.

O Herre Gud, vad har jag gjort? 
Nu först jag varse blivit, 
Hur jag ej levat som sig bort 
Och du mig föreskrivit. 
Så djupt mig lasten hade sövt, 
Att detta medel du behövt 
Att mig till sansning väcka. 

2.  
Ja, ofta mig din nåd du bjöd, 
Men jag har den föraktat, 
Din kallelse till mig ock ljöd, 
Men jag därpå ej aktat. 
Jag följt mitt arga hjärtas råd 
Och i min blindhets överdåd 
Min egen ofärd vållat. 

3.  
I synder mitt förlänta pund 
Jag tidigt nedergrävde; 
Med nya synder stund från stund 
Jag samvetsropen kvävde. 
Från brott till brott mig yran drev, 
Från djup till djup jag föll — och blev 
För straffet äntligt mogen. 

4.  
Men intet straff, o Gud, förslår 
Att mig med dig försona, 
Och ingen mänsklig nåd förmår 
Mig för din vrede skona, 
Min dom jag i mitt hjärta bär. 
Jag mask och icke mänska är. 
Ack, att jag ofödd vore! 

5.  
Förtvivlans skuggor omge mig,  
Mig kvalen överhopa. 
Ur djupets nöd, o Gud, till dig 
Jag måste klagligt ropa: 
Ack, är dock tid för nåd och hopp. 
Så länge än din sol går opp 
För onda och för goda? 

6. 
Ack, är dock tid? 
Du vet det, Gud, 
Du vet, om du förskjutit 
En usling, som mot dina bud 
Så fräckt, så länge brutit. 
O Gud, jag har blott gråt och bön,  
Och evig död är syndens lön, 
Om du ej dig förbarmar. 

7.  
O, hav dock, hav dock tålamod, 
För Jesu skull mig skona! 
En droppe av hans dyra blod 
Kan all min skuld försona. 
En stråle av hans nådes ljus 
Kan av det mörka fångahus 
Ett himlens förhus göra. 

8.  
Ja, du har ej förskjutit mig: 
Den hand, du fåfängt räckte 
Till ledning på min levnadsstig, 
Mig hann i detta häkte. 
Jag kysser denna hulda hand, 
Som lade på mig fångens band 
Men löste syndarns boja. 

9.  
Om plötsligt i mitt yra lopp 
All världens väg jag farit, 
Jag hade, ack, förutan hopp 
Förtappad evigt varit. 
Men du ej ville syndarns död: 
Ty blev jag stadd i denna nöd, 
Att jag ock skulle frälsas. 

10.  
O Gud, du är dock evigt mild! 
Av blygsel rörd jag gråter. 
Jag var så fjärran från dig skild, 
Dock upptar du mig åter. 
Jag kommer, en förlorad son, 
Som har förslöst din kärleks lån: 
Dock mig din kärlek möter. 

11.  
Din röst vid livets ändalykt  
Mig såsom rövarn hälsar. 
Mig, lik en brand ur elden ryckt, 
Från evig död du frälsar. 
Min bot är sent min bättring svår, 
Dock skall, så länge hjärtat slår, 
Mitt hjärta dig tillhöra. 

12.  
De brott, som förde mig på fall, 
Jag icke vill fördölja. 
Ej någon gömd missgärning skall 
Mig till din domstol följa. 
Så går jag döden nöjd emot 
Och ångerfull men utan knot 
För lagens hämnd mig böjer. 

13.  
Jag önskar till det landet gå, 
Där synd och död försvinna: 
Där skall jag den fullkomning nå, 
Som jag ej här får hinna; 
Där skall jag, tvådd i Lammets blod, 
Alltmera helgad, vis och god, 
Min arvedel ock finna. 

J. O. Wallin (1779—1839).

 

Valet och kompasserna

Etiketter

,

Ett nöje när jag skall sova

Jag gör valkompasser på nätet. Expressen, AB, svt m.fl. har sådana. Medan jag grubblar över frågor, gör jag kompasserna gång på gång. Som ett nöje, när jag skall somna. Men vad är det för skillnad mellan delvis för och delvis emot? Är jag delvis för, är jag ju delvis emot. Frågorna är också lite osäkra.

En sexig fråga

Den om sex timmars arbetsdag. Det vore väl underbart! I vårt utopiska Sverige, ja i hela världen, skall AI och robotar utföra allt arbete. Vi skall syssla med kulturella, vetenskapliga, sexuella och gastronomiska aktiviteter. Lek och idrott. Sex timmar är bara början. Efter skolan vill vi egentligen ha pension!

I sängen

Fast nästa mandatperiod går det ju inte. Det är brist på lärare, läkare, civilingeniörer, sjuksköterskor, poliser och allt annat. Många av svaren kan bli helt olika beroende på vilken sida jag ligger på, och jag är ömsom bl.a. s, l, sd och även v.

Trångt

Senast var det två partier som klättrade över 50% överenstämelse med mina svar. Men det var inte mycket över. En gång var liberalerna på 56% och centern på 43. Alla andra partier låg emellan! De två mittenpartierna, som en gång skulle slås samman pga likheter i åsikter var de två extremerna!

Mardrömmar?

En kväll var jag socialdemokrat! Jag överenstämde ganska mycket (ca 65%) med deras program. Äntligen ett rejält utslag. Nu kunde jag rösta rätt! Kompassen angav dessutom tre riksdagskandidater som mina tre topp-kandidater. Deras åsikter överensstämde mest med mina. De var tre moderater! Dem skall jag rösta på, om jag är sosse!

Efter några dagar som liberal och lite annat, blev jag åter tydlig socialdemokrat. Men nu blev toppkandidaterna, de som hade mest av mina åsikter, sverigedemokrater. Finns det inte sossekandidater med åsikter överenstämmande med partilinjen?

Vrider mig

På höger/vänster-skalan placerar kompasserna mig åt vänster, men på den andra skalan placeras jag nedåt, konservativ. I det hörnet finns inga politiska partier. Inte i det mosatta hörnet heller, höger och progressiv. Men allt är i genomsnitt. AB bryter ned resultatet i olika områden och jag studsar omkring.

Jag är uppenbarligen så udda i mina åsikter, att de där kompasserna identifierar mig som en magnetisk storm. Men nu läste jag i en kvällstidning att valarbetarna i valstugorna ofta framför åsikter på tvärs med sina partier. De ljuger, heter det.

Att äta på natten

Men det kanske blir så, när man inte längre tror på något. Det finns ingen ideologi. Budskapet består av valfläsk. Både riksdagsmän och valarbetare har svårt att hålla reda på vad det egna partiet hittat på den här gången.

Plats för bön

Ideologi finns förstås, men långt ute på flankerna. Det är partier som mer än några promille vägrar att rösta på. Jimmie och Jonas kämpar för att förneka och förkasta sina partiers ideologiska rötter. Jonas med mer framgång. I övrigt anser alla partier att ”Tro, det skall man göra i kyrkan”.

De tror inte, de vet att de har rätt om skatter och bidrag. Visioner, drömmar och etik? Bludder!

Mer sex

Vi har ju kärleken förstås, men i Pride-rörelsen handlar det för mycket om sex. Sådant blir i valtider en speciell variant av valfläsk. ”Vi stödjer, så rösta på oss, så får du!”

Men ingen kärlek

OK! Ha det så trevligt, men den moraliska kompassens verkliga riktningar ingår knappast i valkompasserna. Partiledarna verkar inte alls älska varandra. Såg ni hur de blängde på varandra?

Svettig? Ta ett bad!

Vi kanske behöver tro på mål och mening, för att kunna vara ideologiska på riktigt. Har vi slängt ut något barn med badvattnet, när vi blev så sekulära som vi blivit?

Våra krympta hjärnor

Etiketter

, , ,

Våra hjärnor har krympt

För ett tag sedan tittade jag på serien ”De första Folken” i SVT, fem avsnitt. Den israeliske historiker jag tidigare skrivit om, professor Yuval Harari, tycks vara mainstream i sin åsikt, att vi var intelligentare förr. Våra hjärnor har krympt, sedan vi var jägare och samlare under sten-åldern.

På den tiden måste vi vara allsidiga. Vi var tvungna att kunna allt, som då var möjligt att kunna, för att överleva. De smartaste och mest anpassningsbara överlevde. De dumma dog, och då växte hjärnorna.

Med jordbruket och högkulturer uppfanns arbetsfördel-ning. Det kallas också specialisering och samhällsorga-nisation. Det innebar att 98% av oss blev tillsagda vad vi skulle göra, vanligen något ensidigt grovarbete.

Ofta fick vi höra: ”Slav! Försöker du tänka själv, slår jag ihjäl dig! Låter du bli att tänka, får du både bröd och skådespel.”

Av de smarta blev 2% herrar och 98% ihjälslagna. De smarta slog ihjäl varandra, både för att bli herrar och för att förbli herrar. Av de dumma dog bara 50%, mest av svält, misshandel och krig.

Ju dummare du var, ju ofarligare. Då kunde du bli välvilligt behandlad, med chans att skapa familj och få barn.

Rashygien (eugenik)

Det här innebar människoavel. De främsta herrarna (kungarna) såg nog den rashygieniskeffekten. Den i hela Bibeln högt lovordade egenskapen ”lydnad” (1 Sam 15:22, 1 Pet 1:2, 3:2 m.fl.) förbättrades, då hjärnorna krympte och folk inte kunde tänka själva.

Idénom arbetsfördelning är fortfarande en ledstjärna. Vi har ett specialiserat utbildningssamhälle. Du skall ha en ”matnyttig” utbildning, som ger jobb.

Onyttiga kunskaper kostar pengar och är impopulära både i Rosenbad och i Rosengård. Hjärnan skall inte över-ansträngas. Låter du bli det, får du både bidrag och titta på Zlatan.

Indicier för krympningen

Jag har någon gång nämnt mysteriet med våra språk. Ju äldre språk vi studerar, ju mer komplexa är deras gram-matik. Det innebär att vi kan tala och tänka mycket exakt.

Latin och sanskrit är svåra språk och har alltid ansetts utmärkta för vetenskapliga avhandlingar. Hur kunde för-fäderna utveckla de språken? Och varför? Till vilka behov?

En stor del av denna blogg handlar om sena tiders oför-måga att förstå forntidens filosofi och religion. Varför kan ingen präst begripligt definiera de två begreppen själ och ande? Förklara vad som är skillnaden! Det förklarade jag bl.a. i föregående inlägg.

Den svenska bibelkommissionen har översatt det grekiska ordet psychikós till fysiskt, jordiskt och sexuellt. Det har jag skrivit mycket om. Ja, det finns mycket mer, som visar att forntidens tankar blivit obegripliga för nutidens små hjärnor.

Politik

Men det är inte bara bibelexegeter, som tycks ha små hjärnor. Även andra profeter har drabbats, inte minst arbetslinjens politiska förkunnare. Högutbildade närståen-des höga inkomster har skapat drömmar hos dem om tidig pensionsålder:

”Tjänar jag mer, kan jag gå i pension tidigare och sluta arbeta! Jag vill ha ett behagligt liv!” Det såg jag att även kvällstidningarna upptäckt. Högre löner medför alltså att välutbildade jobbar mindre!

Dödssynderna bakom hjärnkrympningen

Idén om arbetsfördelning, specialisering och samhälls-organisation tycks således kunna knytas till smarta men avikande individer. De har begär efter besinningslösa förmögenheter, en sjuklig girighet, och tror att samma begär styr alla andra. De vanliga välutbildade och hög-avlönade individerna vill bara ha ett behagligt liv, och saknar ofta även dödssynderna frosseriavund och högmod.

De där dödssynderna har kännetecknat herrar avvikande individer sedan jordbrukets och högkulturernas början. Då var de slavägare och furstar, nu är de politiker och tänker så här:

”Arbeta mer! Lättja är den enda dödssynden! Vrede är snarast en dygd, en reaktion på alla fake news, och min lust (otukt) skall ni skita i. – Världen tål nog två, tre graders temperaturhöjning. – Sex timmars arbetsdag? Löjligt!”

Kan de välutbildade vara den medelklass, som omnämns här? Det är intressant, men mina tvivel, dels på idén att vår välbärgade medelklass jobbar mer om lönerna höjs, dels på vår hierarkiska samhällsorganisation, placerar väl mig bland anarkisterna. Ibland skriver även de intressant, men som politisk och religiös skvader passar jag nog ingenstans.

Politiskt och religiöst porträtt av mig

(Rainer Zenz/Albrecht Dürer/Wikimedia Commons)

 

Upproret mot den judiska ”sharian”.

Etiketter

, , , , , ,

I detta inlägg framförs misstanken, att ingen av våra kyrkor är särskilt kristen.

 

Enligt min mening började kristendomen som ett teo-logiskt uppror. Det man gjorde uppror mot, var den mosaiska lagen (Lagen med stort L, Guds Lag). Det heter Tio Guds Bud, men somliga räknar till 631 eller andra siffror.

Länken ovan leder till det första av tre inlägg i rad om antalet budord, vilka som skall räknas till de tio, och diverse konstigheter kring dem. Det här är nr 2, och det här är nr 3 av de tre inläggen. Ett av de viktigaste buden, utöver de tio, är kravet på omskärelse.

Sin ära får de genom könet?

Om det budet säger Paulus”… om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus” (Gal 5:2). Om förkunnare, som har en annan åsikt, skriver han: De borde skära av sig alltihop, dessa som sprider oro bland er” (Gal 5:12).

Paulus språk är även på annat håll ganska grovt, som i brevet till Filipperna”Var på er vakt mot de där hundarna, de där skadegörarna, den där sönder-skärelsen” (Fil 3:2).

Strax efter skriver han i det brevet: ”…fiender till Kristi kors, de lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de genom könet … (Fil 3:19).

Antisexuell religion

Kristna teologer har svårt med Paulus språk och är fixerade vid en tro på sexualitetens syndighet. Bibelns noter och kommentarer tror det handlar om, att Kristi fiender är sexuellt aktiva(1).

Skrytsam religion

Men Paulus skriver: ”Dessa som håller på omskärelsen bryr sig inte själva så mycket om lagen, men de vill att ni skall omskäras, så att de kan berömma sig av det som har skett med er kropp” (Gal 6:13). ”…dessa som bara tänker på det jordiska” (Fil 3:19).

Det jordiska, det materiella. De hade den omskurna lemmen att visa upp som bevis på, att de drivit igenom Lagens bud. De fick sin ära genom att skära i könet ”på det sätt Gud vill! Se på oss! Se hur fromma och goda vi är!(2)”.

Paulus skäller ut de fromma

Jag gillar 1917 års översättning av (Gal 5:4)”I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden.” I Bibel 2000 heter det kyligt och lite mindre vördnadsvärtNi är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden.

Kontrabuden iGalaterbrevet

Galaterbrevet är det kortaste av Paulus brev. Därför läste jag det, när jag ca 1980 ville ha lite underlag i en irriterad debatt om vad den där Paulus egentligen sagt. Jag hade bara läst lite grann i Bibeln dessförinnan. Jag blev häpen. I det brevet är allt han säger tvärt emot vad jag hade fått lära mig, att han hade sagt. Jo, han trodde på Gud, men i övrigt verkade allt vara tvärtom.

Paulus skriver, att det är en allegori!

Kristus har befriat oss från Lagen! Vi är ”barn” till den fria kvinnan! Allegori! Paulus klargör att berättelsen om Abrahams familj är en allegori för att beskriva slaveriet under Lagen (Gal 4:22ff): Sara, namnet på Abrahams hustru, betyder furstinna.

Hagar var namnet på Saras slavinna. Hagar var från Egypten, de pyramidala tankebyggnadernas och slav-arbetets rike (2 Mos 6.6 m.fl.). Ordet slav i olika former fyller galaterbrevet.

Den judiska sharian

Lagen, det är alla de där reglerna. Paulus säger om Lagen, som Kristus befriat oss från”Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner gör jag mig till lagöverträdare” (Gal 2:18, jfr. 2 Kor 10:8, 13:10)Det tycks vara Paulus tolkning av ett Jesu ord.

Falska vittneomnämns vid förhöret av Jesus inför rådet (Matt 26:61). Då säger två personer, att Jesus sagt sig ämna riva ned Templet och bygga upp det igen på tre dagarDetta nämns även av Markus (Mark 14:58), där det sägs vara ett falskt vittnesmål av ”några”.

Dessa vittnesmål sägs vara motstridiga, men något hade Jesus sagt. Det var något för de flesta dunkelt och svårbegripligtRiv ned detta Tempel, så skall jag låta det återuppstå igen på tre dagar” (Joh 2:19). Bör inte Paulus vara den rätte uttolkaren för alla troende?

Hans tolkning verkar klar. Templet är en allegori för Lagen, den judiska ”sharian”. Men den skulle Jesus ju inte ändra det minsta (Matt 5:19)? Nej, ”inte förrän allt har skett” (Matt 5:18). Sen då, efter korsfästningen och uppståndelsen? Visst måste det vara det, som Jesus talar om, såsom det ”som skall ske” (Joh 14:29).

Den kristna sharian

Att tolka (Matt 5:18) på detta sätt innebär emellertid en frontalkrock med den kristna lagfromheten. Den kan dock stödja sig på översättningen av en riktigt dunkel text (i Matteus 5)Den, liksom Paulus brev till Galaterna har jag redan skrivit om. Det stycket ur Matteus innehåller ytterligare dunkelheter, och det är nog omöjligt att strida med bokstavsträlar om ord, som är så motsägande i våra olika översättningar.

Hur som helst, väldigt mycket av ”kristendomen” handlar om Guds Lag och lydnaden för regler och bud (den kristna sharian)Men Jesus rev (bildligt) ned Templet, som sedan somliga vill hävda, att han byggde upp igen, likadant! Samma sorts gammaltestamentliga regler, med vissa måttliga ändringar (om fläskätning, renhetsregler och lite till).

Om den sortens kristendoms förkunnare skriver alltså Paulus: ”Den sortens människor tjänar inte vår herre Kristus utan bara sin egen buk, och med sin insmickrande svada förleder de godtrogna själar” (Rom 16:18).

Alternativet: En demokratisk process

Vad var det han byggde upp i stället för ”sharian”? Ja det finns faktiskt ett svar. Det har jag nog redan skrivit om, samma länkGalaterbrevet i sin helhet, möjligen med kapitel 5 i centrum bör läsas. Eller läs följande!

Jag har tidigare definierat själ och ande, nu försöker jag igen.

Själen är den del av medvetandet som sysslar med kognitiva processer, samlande och bearbetning av infor-mation samt logiskt tänkande.

Anden är den del som sysslar med allt ologiskt, värderingar, kärlek, samvete, empati och sköna konster. Det finns ond ande också, men det här är den ande, som skall vara Kristi Lag – kärlek och samvete. När allt hade skett var det den som skulle gälla: ”Älska varandra!”

Härav kan vi dra den slutsatsen, att om vi blivit kristna, så är det ofta trots kyrkan och inte genom kyrkan. Då Paulus förordar en demokratisk process i församlingarna, val av präster och ledare, torde det västerländska samhälle, som vuxit fram på upplysningens grund, ofta vara mer kristet än de olika kyrkorna.

Vi har nog inte varit kristna särskilt länge. Inkvisitionens och häxprocessernas torterare var väl inte kristna? Bär sig kristna åt som européerna gjorde för bara ett par århundraden sedan? Ja, de sade, att de var kristna. Jovisst. Räcker det?

Kyrkornas förståelse för och anpassning till varje sharia innebär en klar avkristning. Jesus och Paulus hade båda varnat för de helt oundvikliga villolärarna (Matt 18:7, Luk 17:1, Apg 20:29ff). Paulus varnar för dem han ironiskt kallar ”väldiga apostlar” och berättar, att han själv kallas villolärare (2 Kor 6:8).

Hierarkier av väldiga apostlar

Alla former av sharior brukar förknippas med hierarkier av väldiga prästmän.

Den katolska kyrkans hierarki är välkänd, med Herrens ställföreträdare i toppen. Han är ju faktiskt en värdslig monark, och Vatikanen har sin egen adel. Kyrkans anknytning till monarki och adelskap är en del av dess historia och har nog sin grund i arianismen.

Men den kristna kyrkan är inte ensam. Även Islam har hierarkier. Imam, hojatoleslam, ayatolla, storayatolla och en del annat. Kalif kallade sig ledaren för IS (kalifatet). Hierarkier är antidemokratiska. De är av den orsaken inte kristna.

Hierarkier är också geometriska och logiska, rena matematiken. Sharior är juridik och logik. Det är själens konstruktioner. Kristendomen skulle ha byggt på andens ologiska värderingar, empati och kärlek.

De, som vill försvara demokratin, faller idag ofta tillbaka på värderingarnas problematik. Problemet är, att det även finns ”ond ande”, onda värderingar.

Sådana bygger upp en övertro på ”vetenskapen”, i värsta fall socialdarwinism, rashygien o.d., men även mycket annat inom bl.a. ekonomiska, sociala och politiska vetenskaper.

Om vi tolkar (2 Mos 20:25,26) allegoriskt, finns där ett förbud mot väl tillhuggna sharior och trappstegsformade hierarkier inom kyrkor och tempel. Det skrev jag något om för tre år sedan, men texten är kanske svårtolkad.

Allegorin förbjuder oss att bygga altare av huggen sten. Mejseln = intellektet eller logiken orenar stenarna. De stenarna är orden, som vi bygger upp teologier, ideologier och vetenskaper med.

Du får heller inte kliva upp till altaret på trappor, för då visar du det (attityder och beteende), som du bör skämmas för. – Ja, jag vet, det där var min egen lilla shariatolkning.

Fotnoter:

1) Som ”kristofob” har jag just noterat den italienska präst, som trodde att hon var 15 år. Hon, den 10-åriga dottern i en fattig familj, som prästen förmedlat kyrkans hjälp till, och därmed blivit deras vän sedan 20 år.

2) Forts.: ”Vi gör allt för Gud! Var är bombbältet, var är veden till kättarbålen, var är tagelskjortan och stenarna att kasta?”

Svensk sharialag

SOS Alarm och Post och Telestyrelsen (PTS) är i bråk om den heliga integriteten.

Vad är värt mer än livet?

Man kan ju tänka sig att du en natt i Ödsligheten kör av vägen och skadar dig. Du lyckas ringa på mobilen och ropa på hjälp, innan du tuppar av. Tekniken, att positio-nera din telefon och därmed dig, finns. SOS Alarm kan då skicka ut räddningstjänsten till ditt dike vid den ensliga landsvägen och rädda ditt liv.

Man kan också tänka sig ett litet barn som lyckas ringa. Mamma har gått till affären i kvarteret, och det har börjat brinna i lägenheten. ”Jag kan inte öppna dörren, jag orkar inte lyfta lillebror ur sängen, och polisen i bilen på andra sidan gatan ser mig inte vinka innanför fönstret.”

Integritet, ära och heder – Gossar och flickor

PTS har enligt dagens (2018-04-28) nyhetskällor avslagit SOS Alarms begäran om tillstånd att positionera mobiler. Din och barnets personliga integritet är mer värda än era liv.

Vid Breitenfeld, Lützen, Narva (bilden nedan från Wiki-pedia) och Poltava lärde vi oss att en gosses ära är mer värd än hans liv. Varför bråkar vi med muslimerna? Det är klart att hedern är mer värd än en flickas liv!

Battle_of_Narva_1700

För Gud, konungen och nationalismen

Integritet, heder och ära är diffusa begrepp med stor kraft. Sådant skall vi dö för. På de sätten liknar de tro, d.v.s. religion och ideologi. Pengar hör också till det vi gärna dör för. Om dem skrev jag här: ”Vad är pengar?”.

Jag fann att pengar är makt, den makt vi finner i ordet gudamakt. Det är också ett diffust begrepp med stor kraft. En gång i tiden var det självklart, att varje folk hade egna gudar. Nationell identitet. Egentligen är allt detta abstraktioner.

Men skall vi mördas eller själva mörda för sådant? För abstraktioner? I så fall för alla, eller bara för en del? Vilka i så fall? Den heliga Integriteten? Är den numera Sveriges nationella identitet?

 

Gud finns nog inte

Etiketter

, , , ,

En kommentar

Jag har kommenterat begreppet intrinsikalt, värde i sig självt, i en annan blogg. Min kommentar nr två ser ni här nedanför. Det är det näst sista stycket, som jag vill förmedla. Där finns en teologisk ståndpunkt, som jag ser som central i mitt hädiskt religiösa och halvateistiska tänkande.

”Men i den större kontexten angriper Paulus lagfromheten och alla dess regler. Mat är bara ett av lagbokens många kapitel.

Särskilt tydliga är angreppen på boklagen i hela brevet till galaterna, t.ex. 4:10. ”Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år!” Det är intrinsikalt fel att arbeta på sabbaten (sjundedagsadventister).

Kapitel fyra stämplar Lagens Ängel som en av de ”kosmiska makter” som judarna varit slavar under innan Sonen friköpte dem.

”Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden” (Gal 5:4).

I kapitel fem skall man inte – i tro på Lagen – omskära sig, utan tro på något annat, förmodligen samvetet, som brukar kallas Guds röst (Gal 5:6). I den tsaristiska autokratin definierades Lagen som tsarens uttalade ord. Finns det samvete, finns Guds Rike mitt ibland oss. Det är också en autokrati.

Galaterbrevet är det kortaste av Paulus brev. Med min kommentar ovan är det nog även det mest lättbegripliga.”

En odödlig gud

Om Fadern och Sonen, Gud och människa, är ett, så är ditt samvete Gud. Då är du Gud. Den tron är givetvis rena hädelsen. Tror du dessutom att du är odödlig, så hädar du ännu mer: ”Ha, ha! Tror du att du kan döda mer än min fysiska kropp?”

I Thomasevangeliet kallas Jesus på ett ställe hädelsernas man. Han måste ha varit en självsäker typ, om han tyckte sig ha så mycket samvete, att han påstod sig vara ett med Gud. Vem vågar påstå något sådant om sig själv?

Ateisterna har nog rätt

För övrigt har nog ateisterna rätt. Det finns nog inget samvete. Här är en länk till Patrik Lindenfors blogg. Han skrev boken ”Gud finns nog inte”.

Vad är pengar?

Etiketter

, , , , ,

En av människans fantasier heter pengar.

Numera är pengar oftast elektroniska och bara siffror i bankers bokföring. Pengar swishas i mobilen. Förr var de alltid av papper eller metall. Det påpekas ofta, att de materiella formerna (t.ex. sedlar) inte har något värde i sig. Värdet finns hos eller i fantasin.

Pengar tillverkas av riksbanker efter ett teoretiskt fram-räknat behov. Fantasiprodukten används för att styra ekonomin i samhället, och för det ändamålet lånas den ut till bankerna mot ränta. Ibland är riksbankens ränta negativ.

Pengar används för att styra. Med pengar får vi folk att göra det vi vill att de skall göra. Med pengar får du dem att slava för dig, att ge dig värdefulla saker, att ha sex med dig och att mörda åt dig.

Makt

Pengar är helt enkelt makt! Det är dina fantasier om den makten, som får dig att känna begär efter pengar. Har du redan makt, kan du lätt ”växla” in den mot pengar, egen-dom eller sex (Monica Lewinsky). Så har många gjort som fått makt på politisk eller social väg.

Jag skriver ”växla”, eftersom det inte är något växlande eller utbyte. Makt växer. Ty var och en som har, åt honom skall varda givet” (Mark 4:24,25). Mer makt, mer pengar eller mer äganderätt till något som alstrar mer pengar. Även äganderätt är en fantsi, en abstraktion utan fysik existens. Äganderätt (ägarens rätt) är ägandemakt (ägarens makt) över det ägda.

Fantasins mäktiga gudar

Ordet makt är ofta synonymt med ordet gud: en makt, en gud, en gudamakt. Alla höga makter är fantasier! De finns inte! Och ändå är de ibland så verkliga, kraftfulla och reella.

Ibland kallas ”inväxlingen” stöld eller då vi talar om t.ex. Ryssland kleptokrati. Ibland kallas det våldtäkt eller över-grepp (t.ex. Harvey Weinstein och Martin Timell – vi antar för resonemangets skull att allt är sant). Det kan vara exempel på myternas varningar för pengar och makt. Pengar är farligt för själen, och makt korrumperar. Den moraliska kritiken är ofta hård, men ibland saknas den kritiken.

Missbruk av politisk makt upprör (Putin, Erdogan, Kim Jong Un, Xi Jinping, Al-Sisi m.fl.). Missbruk av social makt upprör (Hela #metoo-stormen). Men missbruk av ekono-misk makt upprör i alla fall inte våra politiker. Politiker liksom sociala kändisar har tappat besinningen och drab-bats av högmod.

Kändisarna får ibland däng för sitt högmod. Då kan de ta livet av sig. Politikerna får ofta också däng, men de verkar mer skyddade (av sina ofta beroende vänner). De tar sällan livet av sig. Bankchefer, toppchefer och finansmän får minst däng. De fortsätter på samma sätt. De är mycket skyddade (tjockhudade). Där finns tydligen mest makt, där pengarna finns. Politikerna är ju bara valda av folket (i demokratier).

I diktaturer är makten dock störst hos politikerna. Tro-ligen beror det på, att diktatorerna gör sig till sina länders ägare. Om inte formellt, så dock i praktiken.

Gudamakternas uppenbarelser är gärna skamlösa

Summa: När makt uppenbarar sig i en människa, får vi någon som tror sig vara en gud. Väldigt många håller med dem. När makten är rena pengar spelar det senare ingen roll, människan verkar vara en gud på riktigt.

När makten är politisk bör den helst inte vara utblandad med social makt, som i en demokrati. När det bara är social makt, kan guden i rutan snabbt bli en bespottad jävel. Fast då är han ju fortfarande en sorts smågud.

Om besinningslösheten i begären

Hörde att påven anslutit sig till de som förnekar Helvetet, alltså till de jävlar, som inte vet var de är. Enligt Dante Alighieri (bilden nedan från Wikipedia) finns det behagliga platser i Helvetets översta del. Enda plågan är en svår längtan efter något bättre, vilket bland riktiga jävlar all-tid definieras som mer.

Xi Jinping t.ex. har nu hela Kina. Han har det med säker-het väldigt behagligt, men hu så hemskt han längtar att även få makten över mer. Inget är för litet, inte ens den norska nobelkommittén (bara fem personer).

Njutning och lidande

Etiketter

, , , , ,

Det centrala i förra inlägget var lidandet. Motsatsen till lidande är lust. Det är mycket som kan vara lidande, och mycket som kan vara lust. Både smärta och brist på till-fredställelse är lidande. Oftast uppfattas lidande vara synonymt med olycka, och lust med lycka.

Därmed hamnar vi i ett resonemang där orden för oss till utilitarismen. För att citera Wikipedia är det en teori inom normativ etik som föreskriver att den rätta handlingen är den som maximerar nyttan, det vill säga maximerar ut-fallet av lycka och minimerar utfallet av lidande.

Därmed har vi hamnat i politisk filosofi. Det är teorier om det rätta handlandet och då vad som är gott. Njutning antas vara gott och lidande antas vara ont. Anser vi det är vi hedonister, och anser att lust är lycka och gott.

Politikens mål måste då vara att skapa så mycket lust och njutning som möjligt. Religionens mål bör vara samma. Länkar och googlande för oss till en debatt, där dessa på-ståenden visar sig vara diskutabla. Den enes njutning är den andres lidande (t.ex. katolska präster och korgossar).

Orsaken till alla återvändsgränder i resonemangen är, att filosofin gjort ett helt felaktigt antagande. Bibeln (särskilt Paulus) anger att lidandet är gott, och idag stod det också i Expressen. Så det är inte bara jag, som (i det före-gående inlägget) säger det. Där förklarade jag ju också varför.

Utifrån en felaktig filosofi bestämde politikerna att skolan skall vara njutning. Vissa ämnen var det. För mig! Andra ämnen var en plåga. Det gjorde politikerna något åt: Man får inte pressa barn med sadistiska övningar i grammatik. Skolpolitiken blev en labyrint av återvändsgränder.

Jag följer fortfarande bl.a. både en anarkistisk blogg och en något mer högerinriktad. Den senare har en artikel med en rubrik skapat av en 14-årings yttrande: ”Varför slår du oss inte?” Kan en 14-åring förstå att lidande kan vara något gott? I så fall får vi anta, att våra politiker, som inte förstår det, mentalt är yngre och inte är smar-tare än de i 5-an.

Fast det verkliga problemet är ju, att vi inte har någon filosofi, som förklarar vad som är rätt och fel, samt mål och mening. Jo, ni har mina funderingar och så har vi ju Bibeln, men den begriper vi ju inte, särskilt inte präster och predikanter.

Är de inte hedonister, alltför många av dem är det, så an-ser de alltför ofta att religion skall löna sig (1 Tim 6:5f).

Ett himlahav av mäsk. Halleluja!

Etiketter

, , , , , , , ,

Jag läser i boken ”Sapiens” av Yuval Noah Harari. Det finns mycket intressant i den. Han frågar sig varför religioner inte kallas ideologier. Allting är ju hur som helst fantasier. Lagar, gudar och aktiebolag är tankekonstruk-tioner och saknar materiell existens.

Gudar och naturlagar

I ett ganska omfattande kapitel om religion påpekar Harari, att religioner och ideologier kan innehålla tro på gudar t.ex. hinduism och USA’s konstitution, eller tro på naturlagar bl.a. buddhism, jainism, taoism, epikureiska läror och kommunismen. Sistnämnda har heliga skrifter, mirakler, martyrer, kättare, missionärer och personkult.

Mirakler: Mao simmade vid 73 års ålder 15 km på 65 minuter. Kim Yong Il har dock vida överträffat honom. Så aktuellt att ni får googla själva.

Vare sig det är gudar eller naturlagar man tror på, har de samma uppgift. En övermänsklig ordning skall upprätt-hållas! Den behövs för att styra världen. Exempel kan vara tio moraliska bud, ekonomiska lagar eller evolutio-nen.

Det viktigaste exemplet på religion med tro på naturlagar är buddhismen, där eventuella gudar är varelser i ett sorts ekologiskt system. Naturlagarna som även gudarna lyder under kallas karma och dharma. De lagarna säger att du får betalt för dina gärningar och att lidande fram-springer ur begär.

Religionernas teser och frågor

Jag citerar ur boken: De monoteistiska religionernas första princip lyder: ”Gud existerar. Vad vill Han av mig?” De buddhistiska religionernas första princip lyder: ”Lidandet existerar. Hur undkommer jag det?”

Det citerade stycket fick mig att grubbla. Fortsättningen är mitt grubbel, inte Hararis tankar. Lidandet existerar i buddhismen, men även i hög grad i kristendomen. Just de två religionerna tycks debattera saken.

Buddha sade: ”Hur undkommer jag lidandet?” Jesus sade: ”Jag måste lida och dö!” (Mark 8:31 m.fl.).

Fan tro’t! Ja, faktiskt.

Aposteln Paulus sade: ”Vi är stolta över våra lidanden, …” (Rom 5:3), och därtill sade han att lidande är glädje och härlighet (Kol 1:24, Ef 3:13)! Han kan stödja sig på GT, där det sägs att lidandet kan vara till gagn (Ps 119:71). I övrigt är lidandet räddande och hör ihop med kunga-värdighet.

Jaha. Sätter vi ihop buddhism och kristendom, säger syntesen av dem, att glädje, härlighet, nytta, frälsning och kungavärdighet framspringer ur våra begär.

Det kan jag svälja, förutsatt att begären är de rätta. Jag ser afrikanska barn på TV önska sig skolutbildning och bli läkare. Javisst, glädje och nytta. Men kunskapens frukt lär ju ge en del oönskade bieffekter innebärande lidande. Två stora religioner är i alla fall överens om att lidandet behöver diskuteras!

Någon gång läste jag om en afrikansk(?) mytologi, som beskrev människans skapelse ungefär så här: Gudarna samlades runt vår värld för att äta jord. Det var deras sätt att tillfredsställa ett begär efter upplevelser i mate-riens värld. Det är ett sätt att beskriva idén om att kropp och själ, materia och ande förenas.

Filosofin/teologin tycks vara, att vår ande skall tillväxa. Det är vår andes begär. Den vill växa. Den vill bli allt större droppar av Havet. (Klicka på taggen himmelshavet för mer information. Exempel på inlägg om havet. I det forntida Egypten var himmelshavet identiskt med sin gud. Ett till exempel. Och ett till. Det finns fler.)

stor ande?

Vi skall alla bli kungar (1 Kor 4:8, 1 Pet 2:9, Upp 5:10, 20:4,6, 22:5, Vish 6:21), ja, gudar (Ps 8, Job 7)! Och det är en jobbig plåga att uppnå det målet!

Jfr tankarna bakom ordspråket ”Kunskapens rötter är bittra, men dess frukter är söta”. Plötsligt finns det en antydan till logik.

Det är inte intelligens och smarthet som konstituerar en stor ande. Det är insikt och vishet! Gör sedan ett uttal-ande om någon politiker, ju större dessto bättre! Du inser vem/vilka som inte är exempel på stor ande.

Det är ju så fruktansvärt svårt och plågsamt det där. Att inse att man haft fel. Att komma till insikt. Konsekvenser av dina fel och din okunnighet är lidande. Du kan inte lära dig någonting, du kan inte få en erfarenhet utan att du inser att du haft fel, varit okunnig och gjort fel. Fy Fan för kunskapens frukt.

Buddhas lösning var att fly problemet. Av Jesus fick vi ett tuffare svar på problemställningen.

Jag googlade på ”stor ande”, valde bilder och fick bl.a. upp dessa. Googles algoritmer visar att data-nördar ser ”stor ande” som beteck-ning på list och förslagenhet. Men är den där räven vid druvorna verk-ligen listig? Han misslyckas ju: ”De ser goda ut. Men mina ansträng-ningar att nå dem fungerar inte. De är nog sura.” 

Skall det här kallas religion eller ideologi? Kanske religion, för logiken kräver en fortsättning. Vi dör inte, utan vi ut-vecklas. Det jag presenterar är en tankekonstruktion. Men är den bara fantasi eller beskriver den verkligheten? Tro som du vill!

Nu kan jag komplettera liknelsen ”Himmelshavet och dess droppar”. Den nya liknelsen av Gud (= himmelshavet) och människorna (dropparna) är en apparat. Vid den sitter vår Herre och eldar. Det han vill ha är starka droppar.

Konstnären Rolf Lidbergs troll får duga som illustration av det gudomliga. Kanske han kan få även de hårdaste skeptikerna att vilja svälja åtminstone lite av det här.

Ett helt hav av starka droppar. Det är av den orsaken du blir kokt över en evig eld. Medvetandets mäsk skall bli till ädlare droppar. Till slut förvandlas havet av mäsk till Livets Vatten. Absolut!

Vem är skeptisk?

Etiketter

,

Även om jag är intresserad av mycket, är jag ändå ganska skeptisk. Även om jag är ganska skeptisk, ute-sluter jag ogärna möjligheten av något.

En felaktig tanke

Jag följer just nu både en konservativ och en anarkistisk blogg. Det är intressant att se, hur olika man kan se på allt. Normalt vill man väl tro, att religion hör hemma i högerbloggar (”den kristna högern”) och ateism och skepticism i vänsterbloggar.

Så enkelt är det dock inte. I anarkistbloggen finns inlägg som detta: Parapsykologi! I högerbloggen finns uppskatt-ande kommentarer från ateister. Jag anar motsättningar inom grupperingarna, d.v.s. de är som alla andra grupper – explosiva.

Jag skrev en kommentar till parapsykologin:

Jag har hört skeptiker säga, att det bara finns en sorts experiment, som skulle kunna få dem att tro. Typ: Få sju rätt på lotto och med två rätt på Joker, varje gång på femton försök med stor Jackpott.

Missbruk av förmågan? Skänk vinsterna till välgörande! Eller spekulera först några år på börserna och sno åt sig 90 % av världens förmögenhet. Fast sjätte sinnet säger kanske, att börserna då skulle stängas, till dess man blivit mördad.

Jag brukar kika in på andra höger- och vänsterbloggar. Vågar därför påstå, att denna splittring finns på fler håll. Det går inte alls att finna något samband mellan skepti-cism och det ben den skeptiske står på politiskt.

Kanske är det så, att jag gärna vill tro, men inte kan. Jag försöker och försöker, men hittar inte det ovedersägliga beviset. Fast jag hittar ju inte heller det slutliga beviset för motsatsen.

Programmet Hjärnan

Kanske har han rätt, killen på Kunskapskanalen som just nu har en serie på sex program om vår mänskliga hjärna (repris). Han påstår att verkligheten skapas i våra hjärnor, och vi har alla vår egen verklighet.

Men är det verkligen bevisat? Jag får nog vara skeptisk till det också. Men folk uppför ju sig som om de har alldeles egna verkligheter.

Mirakelpojken utan hjärna

Etiketter

,

Jag har skrivit om ämnet. Nu har vi ett program på Kunskapskanalen i ämnet. Gick i kväll 2018-01-26. Klicka på länken och titta. ”Mirakelpojken utan hjärna”.

Ett barn föds med knappt två procent av normal hjärna. Det skall inte räcka till att hålla igång kroppsfunktionerna och överleva. Men utan hjärna vet han det inte. Han skiter därför i saken och utvecklas mentalt i stort sett normalt.

Fast i hans fall börjar hjärnan att tillväxa. Nu har han åttio procent av det han skall ha. Tidigare exempel på det här påstås t.o.m. ha blivit akademiker utan att ha ens en chimpanshjärna (se mina tidigare inlägg, förutom ovan-stående länk finns den här, som är det senaste.)

Läkarna beskriver det som ett mysterium. De förstår det inte. Hjärnan växer, javisst. Men det räcker inte för att förklara det som hänt under tillväxttiden. Hur kan något som i praktiken inte finns stimuleras att växa till sig? Knapp två procent är för lite.

Men beskyllningar mot politiker, att sakna hjärna, kan alltså eventuellt vara trovärdiga. Det här programmet kan vara värt att se på även därför att det i stort är en ljus-glimt, en s.k. god nyhet.

Slutet på historien

Etiketter

, , , ,

Ett överflödssamhälle

Jag läser i boken ”Sapiens” av historikern professor Yuval Noah Harari. Det finns mycket intressant i den. Ett stycke handlar om det ursprungliga överflödssamhället.

De jägare och samlare, som bebodde Jorden för 10.000 år sedan, hade det ganska bra materiellt. De levde på en varierad stenålderskost, som evolutionen anpassat oss till sedan vi lämnade apstadiet: Kött, fisk, fågel, ägg, nötter, bär, frukt och alla tänkbara växter.

Blev det brist på något, växlade man över till sådant det fanns mer av. Utan åkrar och byar flyttade man snabbt om så behövdes. Beräkningar visar att arbetstiden för att försörja sig var måttlig. Barnadödligheten var hög, men överlevde man barndomen, kunde livslängden bli avse-värd.

Ett mer eländigt samhälle

När jordbruksrevolutionen kom, blev kosten ensidigare. Människorna bands vid ett produktionssystem och blev sin kulturs fångar. Mindre fysisk rörlighet, men mycket mer arbete för att försörja en större befolkning samt de eliter, som jordbrukskulturerna frambringade. Dessutom skulle eliterna ha diverse nyuppfunna artiklar, det vi kallar lyx.

Något som kan diskuteras

Farliga virus och bakterier har skapats vid mutering, som skett och sker då djur och människor blandas i jordbruks-kulturer. Husdjur medför biologiska risker för att sjuk-domar skapas. Om det har skrivits en hel del i tidnings-artiklar om influensavirus. Det var alltså på många sätt bättre förr.

Jägar- och samlarkulturerna krävde dessutom allsidighet av individerna. Varje individ måste kunna allt om den värld man levde i: Växter, djur, väder, naturens tecken, hantverk, jakt- och fiskemetoder, människokroppen och sjukdomar. Kraven på kognitiv förmåga har aldrig varit högre. Även kraven på människokroppens idrottsliga funktioner var höga.

Jordbruksrevolutionen medförde att massor av människor tvingades leva (och kunde överleva) som plöjare, vatten-bärare, stensläpare och annat, som innebar monotoni och dålig hälsa.

Dessutom krävs föga kognitiv förmåga hos slavar. Även hos fria människor med specialiserade arbetsuppgifter är de kognitiva kraven ofta låga. Alla andra sysslor utförs av andra specialister, även de med begränsade krav på sig: ”Du behöver inte kunna mer än detta, men det skall du göra perfekt!” Baka bröd. Hugga sten. Dreja krukor.

Tegeltillverkning i Pakistan (barnarbete) och textilfabrik i Bangladesh. 

Evolutionen i dessa samhällen

Evolutionen tros därför ha gynnat hjärnans tillväxt under jägar- och samlartiden. I och med jordbruksrevolutionen och skapandet av högkulturer försvann det evolutionära trycket mot stora hjärnor med stor kognitiv förmåga. Man överlevde och förökade sig även som jordbruksslav. Det såg ägarna till. Många slavar innebar rikedom.

I jägar- och samlarkulturerna överlevde och förökade sig universalsnillena, som alltid anpassade sig till förändrade förhållanden.

Hjärnan växer av fysisk aktivitet!

Jag själv kommer att tänka på en föreläsning jag såg på Kunskapskanalen SVT för något år sedan. En australisk lärare berättade, att forskning visar på att gymnastik och motion, träning, promenader och joggning får hjärnan att tillväxa. Det strider helt mot tidigare åsikter inom veten-skapen, men idag har man metoder att mäta sådant här.

De, som hade bästa genetiska förutsättningar för att hjärnan skulle förbättras av jägar- och samlarlivet, gyn-nades av evolutionen. I högkulturer gynnas ensidighet, förenkling, specialisering. Av evolutionära orsaker blir vi mindre mångsidiga och mer dumma.

Språket likt ett sexuellt begär

Nu har vi svaret på språkfrågan. Varför var de äldsta språken så avancerade? Det har länge varit ett mysterium för språkforskarna. Latinet är ju känt för sin avancerade grammatik.

De moderna språken är mycket förenklade i det avseen-det. Går vi längre tillbaka i tiden hittar vi sanskrit, Indiens heliga språk. Det överträffar latinet i sina grammatika-liska exaktheter. Hur farao kunde de forntida folken ha behov av och skapa sådana språk?

Svaret blir nu enkelt: De hade hjärnor som krävde att få uttrycka sig intelligent! En drift lika stark som sexual-driften. Så skriver inte Harari. Det är mitt eget antag-ande. Den driften har minskat.

Harari menar dock, att den kognitiva förmågan, tack vare överflöd och kort arbetstid, fick människorna att börja grubbla. Han antyder min tanke, att med kognitiv för-måga följer en drift att använda den. Det blir värre, ju mer man har. Eller: ”Den som har, åt honom skall varda givet, …” (Mark 4:25).

Somliga klagar på en sorts impotens hos våra ledare. Somliga oroas av klimat- och miljöförändringar, som kan minska syrehalten i Jordens atmosfär. Någonstans läste jag om möjligheten av en otrevligt snar sådan minskning från nuvarande 21 till 16 procent. En sådan skulle sänka vår kognitiva förmåga med 40 procent.

Om vår snara utrotning

Vad innebär det (40%), och vad blir konsekvenserna? Hur som helst är det imponerande! Vi överträffar naturen och kan snabbt göra det som evolutionen behöver många tiotusentals år att klara av.

Fast någonstans såg jag en hypotes, att vår vän Dino dog ut även på grund av att den där nedfallande asteroiden sänkte atmosfärens syrehalt kraftigt. Naturen kanske ändå är värst.

”… men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.” Varför tänker jag nu på en politisk ledare och hans anhängare? Och kanske även de denna blogg berättar om.

Och så har jag min egen fråga: Jag tycker mig ha sett, att de tidiga religionerna visar spår av filosofier, som är ganska avancerade. I allmänhet: Ju yngre religioner, ju mer primitiva. Det bevisas av att scientologerna i det avseendet överträffar mormonerna. Och det finns mer!

Kristna riktningar i USA är ofta värre än europeiska kyr-kor. Islam överträffar kristendomen. Inom den är somliga tidiga riktningar mer intressanta (intelligent grubblande) än senare riktningar, som kämpat hårt med Islam om att vara värst.

Pessimism

Det är inte så svårt att hitta undantag, men i stort är nog trenden nedgående. Visst borde vi göra något intelligent, men det klarar vi nog inte av längre. Det är bara att be till Gud.

De hårda ateister, som tidigare lämnat kommentarer på denna blogg, får gärna lämna synpunkter. Men ansträng sig inte med något intelligent! Sannolikheten, för att det skall ge effekt, är mindre än den, att en bön skall göra det.

En svensk flyktingkris

Etiketter

, ,

 

Politiskt är jag en skvader.

Jag läser höger- och vänsterbloggar. Nu har jag även hittat en anarkistisk blogg att läsa. Överallt hittar jag både sådana verk-lighetsbeskrivningar jag håller med om, och sådana jag inte håller med om.

När jag håller med, är jag ibland överens om att ett problem föreligger, ibland inte. När jag anser att det gör så, är jag bara ibland överens med skribenten om lös-ningen, eller om att en sådan över huvud taget finns.

Nu har jag hittat på ett problem som liknar ett verkligt.

Början till beskrivning

Vad skulle hända om en ”Stargateport” skulle öppnas vid en utgrävning av en hög i Gamla Uppsala?

Eländet skulle dock inte öppna upp för resor till avlägsna stjärnor, galaxer och uni-versa. Den skulle spränga upp en enkel-riktad väg från Karl X Gustavs Sverige, där högen skulle försvinna och ersättas av porten.

En känd historiker har i TV beskrivit Karl X Gustav som den värste flåbuse Sverige haft på tronen.

Enligt i landet då gällande kristen tro var han tillsatt av Gud själv. ”Konung av Guds nåde”, vilket han själv och andra trodde på helt bokstavligt. De som dog för honom, dog för Gud.

Tyskarna skall inte tro att de kan nåt!

Hitler tog död på en fjärdedel av Polens befolkning. Karl X Gustav tog död på en tredjedel av Polens befolkning. Det gjorde han, fastän han bara regerade Sverige hälften så lång tid som Hitler styrde Tysk-land.

Därtill drabbade han Tyskland, Tjeckien, Danmark och inte minst Sverige med sina oerhört blodiga fältslag och hans åtgärder fick fältsjukan att härja både i armén och på flottan. Utskrivningar, skatter, häxbrän-ningar och med tortyr förstärkta dödsstraff kompletterar bilden.

Svenska män dog som flugor för Gud, när de massakrerade och organiserade svält nere på kontinenten. Även svenska kvinnor dog för Gud, när de halshöggs och brän-des. Erkännas skall dock, att det var värst ca 15 år efter Karl X Gustav. År 1675 av-rättades 65 kvinnor och 6 män för häxeri i Torsåker socken (ingår numera i Kramfors kommun i Ångermanland).

Märkligt nog var det ingen svårare miss-växt förrän i slutet på seklet, då en tredje-del av Finlands befolkning svalt ihjäl och därtill 80.000 människor i riket på denna sida av Östersjön. Mindre svåra missväxter räknades dock inte, så troligen svalt ändå många ihjäl under 1600-talets övriga år.

Pesten bröt ut något dussin gånger under 1500-talet, fortsatte under 1600-talet och avslutades med en utbrott 1710, då bl.a. halva Stockholm dog. Övriga hemska sjuk-domar kallades på 1600-talet alla för sot. Något annat namn förekom knappast.

Det var först på 1700- och 1800-talet de vetenskapliga framstegen gav de sjukdom-arna egna namn. Men dog av dem gjorde man, även om den dåtida statistiken om det var usel. Tala om ett land, eller för den delen en värld, att fly ifrån! Det enda roliga man hade, var att titta på de förstärkta dödsstraffen.

Knut Olivecrona, farfars far till Gustaf Olivecrona (en av ”de tre O-na” i tidig tjock-TV) råkade 1830-31 utanför Örebro som ung tonåring vandra in bland stym-pade lik efter slika avrättningar. Chockad blev han radikal motståndare till dödsstraff. Om det har jag skrivit detta.

Han dog 1905, efter en framgångsrik karriär som akademiker och ämbetsman. Därför finns fotografier av Knut Olivecrona, en svensk som haft en sådan upplevelse av svensk lag i Sverige.

Flyktingar

Flykting kallas sådan som flyr från ett land till ett annat. Givetvis skulle även Karl X Gustavs undersåtar, om de haft möjlighet till det, gärna flytt till ett land, där kungens drängar delar ut pengar.

Jag skapade ovan den teoretiska möjlig-heten till flykt genom en Stargateport i Gamla Uppsala. Det var några besökare från Andromedagalaxen, som kom hit och byggde den. De hette Oden, Tor och Frej.

(Ja, jag har zappat förbi den där TV-serien. Men jag har inte sett ett helt avsnitt, och jag fick läsa Wikipedia, för att få till detta.)

Frågan är: Skulle vi vilja ha flyktingar från Karl X Gustavs Sverige? Skulle det gå att integrera dem?

Så fort någon av dem ansåg sig vara något, drog han svärd och ville duellera, om någon förolämpade honom. Det var inte mycket som behövdes (även bland akade-miker), för att man skulle anse att hedern krävde ett mord: ”Vill du inte skåla med mig, din jä…!”

Den svenska rasismen

Så har vi det religiösa och politiska. Och deras rasistiska hat mot danskar och norrmän. Liknar bråket mellan serber och kroater, som talar serbokroatiska. Finns det dialektskillnader?

Och kvinnosynen. Och katoliker! Och tattare, zigenare och judar. De sistnämnda hade fått begränsade rättigheter i 1782 års judereglemente. Det gällde bl.a. var de fick bosätta sig i landet. Läs artikeln i länken och betänk, att det var värre förr, på Karl X Gustavs tid.

År 1838 upphävdes judereglementet och ersattes av ett emancipationsedikt med utvidgade rättigheter. Rädsla för upplopp hindrade myndigheterna att offentliggöra det nya ediktet! ”Guds mördare i Rinkeby och Tensta!? Nä, fy f-n! Ny går vi ut och slåss med rättsbetjänterna!”

För övrigt: Dessa äktsvenska flyktingars Gud kräver att allt hbtq skall rådbråkas, steglas och brännas. Och tänk hur de skulle köra utefter Drottninggatan, sedan de lärt sig vad en lastbil är och hur den fungerar!

Nä, fy! Men som svenskar var vi/de mycket mer renrasiga på den tiden, eller hur? Flyktingarna undan Karl X Gustav är mer svenska än vi själva! Flåbusen och hans avkomma importerade mindervärdiga ”ras-element” till Sverige. Karl XII tog bl.a. hit ryska krigsfångar och turkiska fordrings-ägare.

Vi är alltså mindervärdiga relativt dessa flyktingar!

Egentligen skulle vi ju utplåna oss själva, om vi tillät våra förfäder att fly från vår historia. Men om vi glömmer alla förnuftiga invändningar, och bara ser på flyktingars rättigheter och på de moraliska problemen, hur gör vi?

Skall vi ta emot dem? De hade det verkligt hemskt. Politiskt, religiöst och socialt. Och krig därtill.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Magna Mater

Etiketter

, , , , , , , , ,

Räknefel, felaktiga teorier och osannolikheter

Gud finns nog inte, och inte heller 95 % av universum. Illustrerad Vetenskap har en artikel om den senare saken. Det står ungefär så här: astronomernas mätresultat beror nog på räknefel och ett fel i Newtons gravitationslag.

Men Donald Trump fanns kvar i morse. Det är svårt tro, att det  inte är värre ”fake news” än påståenden om Guds och universums existens eller icke-existens. Oavsett vad man hittar på, är hans existens osannolikare.

Subjektiva upplevelser

Jag var in på Modern Psykologi” och läste om ”The hard problem”. Frågan, som benämns så, är hur det kommer sig, att vi har subjektiva upplevelser? Hur nervsystemet fungerar sägs vara ett lätt problem. Likaså är fysiken med ljusets våglängder samt kemin och alla dess reaktioner exempel på lätta problem. Men vad är upplevelserna – av smärta och rött (färg)? Upplevelserna! Och vem har dem? Jag? Vem eller vad är det?

Är upplevelsen en värdering?

Jag har grubblat på vad upplevelser är. Tankarna har fått löpa. Vackert/fult är en värdering. Vackert/fult är defini-tivt subjektivt upplevt. Rätt/fel, d.v.s. moral med gott/ont också. Sådant är både subjektivt och värdering.

Det där jaget är en upplevelse. Jag upplever mitt jag. Och visst värderar jag det. Jag är rädd om mitt jag. Och subjektivt är det. Jag är ofta subjekt i mina meningar. Är det någon skillnad mellan jaget och dess upplevelser? Är upp-levelserna jaget?

Och upplevelser, vad är det? Är det handlingar och händelser jag dras in i? Då blir det ju samma som karma (handlingarna och deras lag), det kanske mest centrala i indisk filosofi. Medvetande, upplevelse och karma, … hm.

Taget ur Wikipedias artikel: – ”Ingen vet vad en mätning egentligen är, men det finns en gammal idé om att det är samma sak som en observation av ett medvetande, säger David Chalmers.” Tillsammans med Kelvin McQueen har han analyserat följderna av det antagandet mycket noga. Deras teori ger medvetandet en tydlig roll i den fysiska verkligheten: att göra så att vågfunktionen kollapsar.

Observation, mätning, handling, händelse, upplevelse och medvetande.

Ordning

Färg kan medvetandet uppleva som vackert eller fult. Då värderas färgen, men är rött en värdering? Kan det vara en katalogisering? Är det ett ordnande enligt icke-logiska regler? Då är värdering en sorts katalogisering, kanske en underavdelning till det begreppet.

Det intressanta är, att det tycks finnas ordnande utan logiska regler. Estetiken, moralen och musiken är ganska omfattande. Jag menar att sådant upptar en stor del av vårt medvetande. Det är det, som ”de gamle” samman-fattade under begreppet ande.

Själen är den logiskt grubblande delen av vårt medvetande. Själen söker svar och förklaringar. Anden ”smakar på” tillvaron och konstaterar: Det är så här, rött, vackert och gott! Är dessa ”kunskapens frukter” sinnesförnimmelser (sinnesdata)? De ”smakar” olika.

Matematiken är ju logik och bör höra till själen, men vad är talen för något? Tre (3) till exempel. Det där är rött och det där är tre! Är det sinnesdata? Anden (Eva) pallar kunskap, men själen (det slingriga intellektet Lilith) odlar kunskap och vårdar sådan. Matematiken är vårdande av heltalen, de kan vara sinnesdata, men sinnesdata kan väl inte roten ur minus ett (√-1 dvs i) vara?

Har du någonsin sett i stycken av någonting? Anden (Eva, livgivande handling, skeende) och Adam (betyder jord, materien, i princip död) delar kunskapen mellan sig. Intellektet hanterar sinnesdata, ordnar sådant logiskt. Skapar vi i eller finns det på riktigt? Matematiken sägs beskriva verkligheten? Ordnar upp den. En ordnad beskrivning. – Grubbel.

Qualia

Vad är det för logik i att uppleva vissa ljusvåglängder som röda? Vad är egentligen qualia och sinnesdata?

Vi kan prestera logiska, vetenskapliga beskrivningar av ljusets våglängder, och förklara att vissa väglängder är det vi upplever som rött. Men upplevelsen är en katalogisering, som ibland blir en värdering. Våglängder kan katalogiseras som röda, men de är inte röda.

Rött finns inte i den fysiska världen. Rött är ett mentalt fenomen. Kan insekter ha sådana medvetandeupplevelser, eller har de bara biomekaniska reaktioner på ljusets våglängder? Var i livets evolution uppträder qualia?

Men tre (3) då? Är det också ett mentalt fenomen utanför fysiken, ett qualia som vår själ kan ordna logiskt, sedan medvetandet upplevt/plockat den. Är det anden Eva som plockar talen? Eva ger talen till materien (jorden, Adam) och själen (intellektet Lilith) slingrar sin logik runt dem. Är det rätt beskrivet?

Skalor

Värderingar och därpå följande katalogiseringar ger oss ont och gott, rätt och fel, musik och oväsen, moral och omoral. Är sådant känslor? Skall det jämföras med hat och kärlek samt girighet, vrede, högmod m.m. (döds-synderna) och deras motsatser? Motsatser! Här ser vi motsatta riktningar på skalor.

Vackert/fult är två sådana riktningar. Sinnesupplevelsen har en dimension. Hit eller dit på skalan. Mer eller mindre rött. Men är smaka gott/illa och kännas rättvist/orättvist samma skala eller dimension?

Panpsykismen

I bloggartikeln om ”The hard problem” antogs medvetandet kunna vara inbyggt i allting. Det kallas panpsykism. Panpsyk-ismen sägs lösa problemet med medvetandets uppkomst. Det fanns redan från början, problemet finns inte. Men nya frågor uppstår, hur kopplas medvetandepartiklarna (jfr Higgspartikeln, som antas ge massa), som ingår i fotonerna, elektronerna och protonerna m.fl. ihop till ett mänskligt medvetande?

Dimensioner

Jag spekulerar helt hejvilt. Ett svar kan vara att överge partikeln. Skalan gav mig idén om dimensionen i stället. Dimensioner irriterar mig ibland. De förekommer i New Age: De andliga dimensionerna. Flummet är störande, men jag försöker ändå. Kanske det blir något begripligt.

Rum-Tid-Medvetande

Idén om att medvetandet är en dimension. En utsträckning både rum-tiden själv, och materien i rum-tiden kan ha. Där fick jag till ett medvetande i tomma intet också! Det var bra. Det kan jag skryta med. Det kan inte vara många, som lyckats tänka ut något sådant och därtill förklara varför det finns. Medvetandet är en dimension eller kanske flera! Bäst att ta i med flera, när jag ändå fantiserar.

Utvidgade dimensioner

Det passar i alla fall in på de hoprullade och supersmå dimensioner, som finns i supersträngteorin. Människan är då ett exempel på hur de kan rullas upp och bli större – eller tvärtom, mindre. Det är i oss de har de rullats ihop till nästan inget.

Gud utvidge Jafet, står det i 1917 års Bibel (1 Mos 9:27). Jafet är den son till Noa jag har tolkat som en allegorisk beskrivning av människans ande.

Det går att tolka den där skriften mycket roligare, än de barnsliga fånerier, som får kristna religionsvetare att tala om primitiv religion i samhällets botten, när de talar om lika fånig hinduisk tolkning av Indiens heliga skrifter. – Varför är hinduisk botten i fråga om religionsfilosofi höjden av andlighet bland i de stora kristna kyrkorna?

Jösses vad krångligt!

Tio eller elva dimensioner lär det finnas enligt super-strängteorin. Det är sex eller sju fler än rum-tidens fyra. Vill jag flumma till det, påpekar jag att dödssynderna och deras motsatser är sju par, men färgerna och estetiken då?

Dimensionerna räcker inte till! Fast Wikpedia, som skriver att dimensionerna är tio, nämner även siffran tjugosex (26). Sexton dimensioner har rullats ihop så hårt att de försvunnit ur teorin.

Fast det är väl bara i rum-tidens fyra dimensioner, som vår logik hör hemma, så det är nog fullständigt meningslöst att svamla om de andra dimensionerna. Men de lär ju existera enligt vissa fysikens teoretiker.

Matematiskt beskrivs de på universitetens svarta tavlor, men att mate-matiska begrepp (imaginära och ännu värre tal) kan hanteras logiskt, innebär inte att den verklighet de antas beskriva kan förstås och hanteras logiskt.

Enklare med Gud, men det bevisar inget

Om 95% av universum nu inte längre finns, så finns nog inte alla de där dimensionerna heller, eller … Försvinner hela vetenskapen får vi väl benåda Gud och hämta hem Honom från HHS (Helvetesön Historiens Sophög). Fast lite klyftigare gudsbild får vi välja.

Jag har ju ett förslag på en sådan, som ni nog vet. En del skulle nog kalla det PK i dessa metoo-tider. Vi överger monoteismen och skaffar oss ett gudapar. Vi börjar med himmelsguden.

Vi är droppar. Gud är ett himmelshav, medvetandets hav. Vattnet ifråga kallas ande. Dropparna av ande är som Havet, för de kan skilja på rätt och fel. ”Människan är som vi” enligt skapelse-berättelsens Gud.

Men vi droppar är otvivelaktigt mycket begränsade, vad gäller kapacitet att bedöma. Men i Himmelshavet rullar vågorna upp dimensionen medvetande till det oändliga. Det lät ju bra, men är det riktigt?

Den stora gudinnan Moder Jord = Moder Materia

I inlägget om ”The hard problem” angrips påståendet, att det inte går att föreställa sig att livet självt bara skulle vara en massa döda molekyler! Det menar man tvärtom går alldeles utmärkt.

OK! Något går alldeles utmärkt, men vad! Att föreställa sig att livet självt skulle vara ”bara materia”? Det är helt fel! ”Bara materia” existerar inte! Materien är ett mysterium. (Även denna länk handlar om materien, det finns mer för den som söker.)

Materien överträffar religionernas alla mysterier. Eller det kanske är ett av dem. I så fall ett av de största och mest äkta. De andra är mest bara skräp. I bästa fall. Oftast är de bluff.

Materien är aldrig ”bara”. Med ordet ”bara” besvarar man de stora frågorna med att allt är så enkelt. Det här begriper jag! Det är inte bara religionen, utan även vetenskapen, Einstein och alla runt honom, som därmed reduceras till fånigheter långt under ditt intellekts himmelska höjder.

Vi bör nog återinföra tron på Magna Mater. Men vi översätter det till Moder Materia i.st. för Moder Jord. Hur bestrider ateisterna Hennes existens? – ”Materien finns nog inte”? Och hur bestrids maken, himmelshavet av medvetande? – ”Medvetande finns nog inte”?

Det går nog att tänka ut en bra teologi kring det paret.

 

När Bibeln inte överensstämmer med kristen tro

Etiketter

, , , ,

ännu en kommentar till ett inlägg, iii

Första försöket att skriva under rubriken ”Meningen med livet” var 2014-09-12. Dessförinnan, 2014-04-06, hade jag skrivit, hur gubben Noa, med sönerna Sem, Ham och Jafet, besvarar frågan (1 Mos 9:27) i en berättelse fylld av bilder, vilka skall tolkas som en rebus.

Ja, versen kräver tolkning och skall då helst läsas i 1917 års version: ”Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan vare deras träl.”

Kanaan var son till Ham och Ham hade förbrutit sig mot Noa. Varför Hams son Kanaan och inte Ham själv straffas förklaras, dels i inlägget från 2014-04-06 ”Noa och hans ark, tredje plankan”, och dels i slutet av detta inlägg.

Kom ihåg Sems hyddor och Hams son Kanaan!

I Bibel 2000 (NT81) har texten trivialiserats. Synonymer till trivial: vardaglig, enkel, banal. Bibelkommissionens arbets- och uppdragsgivare (politikerna) ansåg sig veta, att texterna var skrivna av primitiva människor. Den rätta tolkningen måste då vara trivial.

Så här blev det på lätt svenska: ”Må Gud låta Jafet växa och bo tillsammans med Sem. Kanaan skall vara deras slav.” Sems hyddor är försvunna i den nya texten! Hur blir det med rebusen, om den bilden är viktig?

Växa” möjliggör trivial bokstavstolkning: lille Jafet, alltid nämnd sist och alltså yngst, skulle växa upp hos storebror Sem. Men enligt bibeltexten tycks bröderna ha varit födda samtidigt, trillingar: ”När Noa hade levt i 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.” (1 Mos 5:32).

Fast det finns mer att tänka på

Bloggaren Erika har tagit reda på, att Noa enligt judisk tradition bara hade en hustru. Hon hette Naama, vilket betyder ”den behagliga”. Enligt av Erika namngiven lärd jude kallades hon så, därför att hennes gärningar var behagliga.

Detta står inte i bibeltexten! Det är hämtat från andra gamla och av judarna respekterade texter eller deras utläggningar av traditionerna. 

Behagliga gärningar! Intressant! Berättelsen om Noa är plankad på Gilgamesheposet. Det är äldre än Mose-böckerna, och tolkas som en reinkarnationsberättelse. Reinkarnation finns framför allt i Indiens religioner, där begreppet karma är viktigt. Karma betyder gärning eller handling.

Hur skall bokstavstolkarna egentligen ha det?

Erika har alltså letat fram en del judisk tradition om Noa och hans söner. Hon tar bokstavstolkningen av berättel-sen för given och irriteras då av könsrollerna. Kvinnorna är nästan helt osynliga i berättelsen.

Naama finns i en sidoberättelse, inte i bibeltexten. Bok-stavstolkning brukar inte bara vara ologisk, den är därtill ofta politisk, dum och elak. Se här:

Judarnas stamfader Abraham härstammar från Noasonen Sem. Kanaanéerna, Sems brorson Kanaans ättlingar, har varit boende i landet alla de gånger då judarna kommit.  (Judarna har ju flyttat runt lite, först från Ur till Salem och ”Landet”, och sedan till Egypten, Sinai, Babylon och diasporan efter år 70. )

Varje bosättare håller med om att Kanaan skall vara ”den uslaste slav” (1 Mos 9:25). Sådana brukar inte vara ”ägare”. Men logiken försvann i vår Bibel, då man tog bort Sems hyddor.

1917 års text innebar, att judar skall äga fastigheterna (A) och palestinierna (kanaanéerna) skall arbeta (B). Har man sagt A skall man säga B också, och inte bara låta fastighetsfrågan, äganderätt och kontrollen över kapitalet försvinna.

Skall palestinierna ha tillbaka sådana saker, kan vi inte se på dem som slavar. Bibelkommissionen får vara snäll och bestämma vilken politisk fot man skall stå på, och inte i texten besluta om kompromisser, som varken judar eller palestinier går med på. 

Ej Bokstavstolkning

Jag tror mer på min tolkning från 2014-04-06. En icke-bokstavstolkning. Nu har jag länkat dit tre gånger. För att den slöe skall slippa klicka, formulerar jag min tolkning även här:

Berättelsen handlar inte om äganderätten tlll landet, utan om människan, om död och återfödelse! Länken går till lärjungarnas fråga till Jesus: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” (Joh 9:2). Det där gänget diskuterade reinkarnation och karma!

Kanske för att undvika denna okristliga debatt, nämner en not till (Joh 9:2, Bibel 2000) den kristliga frågan om foster kan synda eller delta i moderns synder. Det sägs judar ha trott. Det visar hur svåra problemen kan bli, när Bibeln inte överensstämmer med kristen tro.

Vi skiljer på onda och goda gärningar

Människan heter Noa! Man och hustru är ett i Bibeln, och Naama är Noas för Gud behagliga gärningar. Hon är Noa, eftersom vi egentligen är våra gärningar. De formar oss.

Men i Gamla Testamentets berättelse om Noa är det de ibland obehagliga gärningarna och deras konsekvenser som beskrivs. Då passar inte Naama. Hennes närvaro skulle bara skapa förvirring, så hon förvisades ur Bibeln och hamnade i dess sidomyter, där Erika hittade henne. 

Berättelsens elaking, de obehagliga gärningarna, är Noas son Ham. Det är ganska naturligt att likna våra handlingar vid våra barn, som vi har framfött. Ibland skäms vi för dem. Ett sådant bildspråk är begripligt.

Lite antisemism

Noa hade även sönerna Sem och Jafet. Vi framföder mer än våra gärningar. Våra tankar, ord, prat och lögner kan sammanfattas under begreppet vår Tanke. Det är en slem och tvetungad varelse, som jag ofta beskrivit. Han slingrar sig om Kunskapens Träd och kalla Lögnens Furste – Intellektet.

Det är Sem, en unge människan framföder redan i tidiga år! Han är en jävel på tankebyggnader av alla slag: filo-sofier, religioner och ideologier. Bibeln nedvärderar den ofta giftiga ormen genom att kalla Sems byggnadsverk för hyddor.

Vi är egentligen våra gärningar. Sant, men ibland är prat våra enda gärningar. Och vår Tanke styr våra gärningar. Så egentligen är vi också Vår Tanke.

Vad är vi mer då? Vem är Jafet?

Ja, vad är det kvar av Noa, om vi styckat upp honom i sönerna Handlingar och Tanke? Det är nog bara en hög jord kvar för svinen att böka i (1 Mos 2:7). Men är det den högen som framföder tankar och handlingar?

Nej! Versen säger att Gud blåste in liv i jorden. Liv är synonymt med det bibliska begreppet ande. Livskraft, förmågor och egenskaper. Där har vi Jafet, han som skall bo och växa i Sems hyddor.

Jafet är människans ande. Ju större han är, ju större intellekt och andra egenskaper kommer han att framföda ur den formade jordhög han blir inblåst i.

Anden och dess viktiga förpackning

Därmed är meningen med livet klar. I något som uppen-barligen från början var en reinkarnationslära, klargörs att målet är andens tillväxt. Anden är en planta som in-blåses (planteras) i formad jord (adamá). Den jorden kallas sedan människa (Adam).

För att den skall tillväxa krävs ett växthus kallat själ, summan av vår Tanke och alla dess byggnader. Det växthuset bygger Sem. Själen och högen med formad jord fylls med Jafets alla egenskaper.

Bra tankar och behagliga gärningar fungerar som sol, vatten, luft och gödning åt plantan Jafet, vår ande. Jafet växer! Det välbyggda växthuset/själen beskrivs även som ett skrin eller kista (förbundets ark) eller fartyg (Noas ark).

Två beskrivningar

Skrinet/kistan kan vara en liknelse för vår filosofi eller religion. I förbundsarken finns de moraliska regler (sten-tavlor), som skall leda till behagliga gärningar och för-hindra obehagliga.

Fartyget verkar mer som en beskrivning av hela vår själ, den som vi skall vårda. Vår andes alla egenskaper liknas vid djur. Flitig som myran och klok som ugglan. Reinkar-nationsberättelsen säger att vi kan få med oss djuren, om vi vårdat vår själ och byggt den bra, som Noa gjorde.

Eld, vatten eller eldvatten?

Hotet mot oss liknas antingen vid en syndaflod eller eld. Jämför det senare med Paulus ord:

På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt.

Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt.

Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.” (1 Kor 3:12-15).

Det hedniska himmelriket

De tidiga kristna heretiker, som trodde på reinkarna-tionen åberopade Paulus. Mina tidigare skriverier om hur hårt han redigerades av sina teologiska fiender bland senare kyrkofäder bekräftas i så fall.

Det monarkistiska och feodala himmelriket är hämtat från hedendomen runt Israel. Jesus ord om himmelriket är mycket egendomliga för den som tänker feodalt och monarkistiskt. Så gjorde de judar, som väntade på den militäre Messias, som skulle befria dem från romare och andra hedningar.

Babylon och Assyrien hade stort inflytande på judarna och formade deras religiösa språk och tro. Och vi ärvde hedendomen via judarna.

Kanaan då?

Den stackars Kanaan, som straffades för sin far Hams obehagliga gärningar, skulle jag ju förklara. Vilken son kan en gärning få? Svar: Konsekvensen. 

Noa förbannar sina gärningars konsekvenser (sin onda karma), och dessa konsekvenser är den nya materiella tillvaron. Den materiella tillvaron heter Kanaan, landet. En bror heter Misraim. Misr är arabiska för Egypten.

En annan son till Ham är Kush. Det brukar ibland avse det svarta Afrika. Hur som helst ett land och en materiell tillvaro. Hams fyra söner är länderna i norr (Kanaan), i väster, i öster och i söder. Hela den materiella världen.

En fjärde son är Put. Put som i Mesopotamien. Ham är far till våra jordiska tillvaror.

Den bibliska karman är mer omfattande än den karma vi brukar föreställa oss. Men det beror nog på, att vi inte tillräckligt noga studerat indisk teologi.

Vad är det egentligen för glädje att födas som ett frisk, intelligent, vackert barn till goda föräldrar i södra Kush? Det är Sydsudan, se kartan.

Och vad är det för glädje att födas i Sverige, om man är sjuk, ful, dum och har föräldrar som …? Karman och dess konsekvenser blir ganska komplicerad. Och tänk om man föds rik, frisk och psykopatisk. Garanterad att ställa till det riktigt för sig. Vad har man gjort för hemskt för ett sådant öde?

Så här kan man läsa Bibeln. Jag menar, att du skall tro att man kan göra det, och därmed få en mer logisk och förnuftig berättelse. Då måste du ju acceptera tanken på att forntida människor kunde vara filosofiska. Fast oftast var de nog lika dumma som vi.

En fråga som kvarstår. Det är en annorlunda tolkning. Måste man tro på den? Räcker det inte att tycka den är bättre?

Den fulländade varelsens död

Etiketter

, , ,

Jag såg Vetenskapens Värld på TV: ”Varnhem och de kristna vikingarna”, med Lundaprofessorn Dick Harrison. Avsnittet handlade om arkeologi och Sveriges historia. Jag spinner här vidare på Harrisons tydligen inte helt oemotsagda tankar.

Varför?

Varnhems klosterkyrka grundades 1150. Varnhem blev genast den finaste plats man kunde bli begravd på i Sverige. Erikska ättens tre kungar, en kung av Sten-kilska ätten samt Birger Jarl begravdes här.

Varför? Inga storhögar, ja nästan inga gravhögar från yngre vikingatiden (900-1000-tal) finns i Västergöt-land. Allt sådant finns i Svealand, främst i Mälardalen. Där grundar Erik Segersäll Sigtuna i slutet av 900-talet. Sedan flyttar hans son Olof Skötkonung makten till Västergötland.

Varför? En byggd utan stora gravhögar, som visar att det var ett rikt landskap av betydelse. Hur kunde det plötsligt bli det? Lite tidigare i historien reses det dock gravhögar i ansenlig mängd även i Västergötland.

Vad hände? Varför slutade hedningarna resa högar? Alldeles nyss har arkeologerna funnit svaren.

Därför!

Den gamla historiska sanningen, att Sverige kristna-des först runt år 1000 var fel! Västgötarna blev kristna i början av 900-talet, och slutade då resa gravhögar. Kristna begravdes i jorden utan högar.

Västgötarna var knutna till den europeiska kulturkretsen tidigare än svearna. Ansgar hade visserligen kommit till Birka 829, men misslyckades som missionär. Hundra år senare besökte biskopen av Hamburg Birka, utan att finna några spår av församlingen.

Dick Harrison menar att Olof Skötkonung döpte sig och flyttade till ett sedan hundra år kristet landskap, därför att han bland kristna mötte en större acceptans för den kungamakt, som han gjorde anspråk på.

Kristendomen som halshuggandes ideologi

Västgötarna och kanske Olof själv hade på plundringståg i England mött ett rikt och välorganiserat samhälle hop-hållet av läran om konungen av Guds nåde. Han som har rätt att halshugga t.o.m. sina hustrur. Fast det mest kända exemplet är många hundra år senare.

Regnbågsguden Loke (super-HBTQ)

Det var något annat än hedendomens kaotiska bygde-samhällen. Svearna valde och vräkte kungar. Småkung-arna mördade varandra och bar sig åt som sina gudar: De söp, slogs, horade och okvädade varandra. Tidelag förekom bland ”de heliga” makterna: Guden Loke för-vandlade sig en gång till ett sto, förförde en hingst och fölade (se Sleipner).

Kristendomens himmelske konung var en helt annan förebild, ensam och majestätisk. Himmelens Herre var den fulländade varelsen. Han var en värdig förebild för en konung med ambitioner, och för den som sökte förklaringar mycket mer sannolik.

Oavsett vad ateister anser om kristen tro, på ljugar-bänken hade den inte en chans mot vår hedendom. Även om hedendomen var svårutrotad bland vanligt folk, föll i varje fall eliten snabbt för kristendomen och dess gudsbild.

Västgötarna var med och plundrade England

Plundrarna fick även med sig spår av bildning. I värsta fall råkade de få med sig en munk som träl. Minsta bildning fick redan före år 900 tvivlet på hedendomen att spira. Men först runt år 1750 nådde bildningsnivån i Europa sådan höjd, att tvivel på kristendomen möjlig-gjordes. Då fann ateisterna att även den var svårutrotad bland vanligt folk, och därtill försvarades den av en egen högutbildad elit.

Den politiska gudsbilden

Religionshistorikern professor Elaine Pagels, Princeton University, pekade på gudsbilders politiska betydelse i sin bok ”De Gnostiska Evangelierna”. Den kristendom som segrande bredde ut sig i Europa. Den segrade därför att den var en utmärkt politisk ideologi, en för sin tid (i Sverige) nyttigt och nödvändigt vapen för en stor kungamakt mot småkungars kaos och anarki.

Det innebar ofta halshuggningar av småkungar. Det var alltid en präst närvarande vid lagliga kristna sådana.

Stackars okristnade finska folk

Vi hade aldrig nått 1750 års bildningsnivå utan kristen-domen. Och ryssarna hade kanske kommit och tagit oss, som de tog folken vepser, chudes, permianer, merya, mari, muromians, meshchera och mordvins m.fl.

Det var finsk-ugriska folk, som inte hann kristnas och organisera motståndskraftiga samhällen under kungliga flåbusar, innan slaverna kristnades och fick sina flåbusar, tsarer av Guds nåde.

Nu är de ryssar allihop, även den som veps misstänkte Vladimir Putin (läs här under rubriken Finno-Ugric iden-tity). Vepsiska talas bara av 12.000 människor. Det ödet hade även drabbat våra finnar, om inte vi kommit och kristnat dem. Hade svearna kristnats snabbare, hade vi kommit igång tidigare med vår östliga expansion.

Länken misstänker Lenin för att ha varit mordvin. Det folket omnämns av 500-talshistorikern Jordanes. Det var mer betydande på den tiden.

Kontrafaktiskt

Vilka möjligheter till kontrafaktisk historieskrivning! Det gäller att vara först som erövrare! Se på kartan nedan! Vi svenska blötdjur, som inte försvenskade finnarna och inte rensade etniskt, hade blivit en minoritet i vårt eget land, om vi erövrat det som senare blev Moskva och gjort det till Finlands huvudstad.

Fast de var annorlunda finska folk. Begreppet ”Finska folk” är att jämföra med ”germanska folk” eller  kanske ”indoeuropeiska folk”.

Så här såg kartan ut ca år 900. De blivande ryssarna är på väg västerifrån(!), slaviska stammar. De är indoeuro-peiska folk (arier), mer besläktade med germanerna än med de romanska folken.

Kanske kan de ses som en utbrytning ur den germanska folkstammen. De bär sig i alla fall åt som preussare. Preussare är ett ord av slaviskt ursprung betecknande dem som överföll den lilla grannen Danmark år 1864. Och i Moskva firas  numera Hitlers födelsedag.

Bilder från Wikimedia

Läran

Men det är inte det som jag vill diskutera. Det är i stället den kristna läran. Den politiska gudsbilden och kunga-makten (Führermakten) av Guds nåde erövrade Europa. Är det den lära Jesus förkunnade? Vilket är egentligen förhållandet mellan den och den ideologi, som erövrade Europa och världen?

”Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen och sade till honom: ‘Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.’ Jesus svarade: Det står skrivet: ‘Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” (Luk 4:5-8).

Djävulen ställde Guds jordiska uppenbarelse inför ett val. Sen ställde Djävulens jordiska uppenbarelser ofta kyrkan inför samma val. Den blev på grund av sitt val statsreligion i världens mest härskande länder, och fick världens härligaste tempel.

En uppenbarelse

Gud är annorlunda

Nu sägs det att Europa och särskilt Sverige håller på att avkristnas. Gudsbilden ”Himmelens Konung” överges, liksom läran om den kungliga ställföreträdare. Många söker en annorlunda Gud. Men det går segt. I stället är det företrädare för en annan religion, som ställt upp på Djävulens erbjudande.

Denne ställer samma villkor som förut: ”Halshugg din nästa!” Fast de här religionerna är inte ensamma. Nord-korea har sin socialism. Fast det vill inte Jonas Sjöstedt och Stefan Löfven kalla det. Ett bråk om vad den sanna läran är.

I Nordkorea har vi i alla fall den fulländade varelsen, som Himmelens Konung är en avbild av. Eller var det tvärt om? Att gudsbilden är politisk är i alla fall uppen-bart.

En mindre uppenbarelse

Är det någon som vet vilken lära det var Jesus förkun-nade? Det enda säkra är väl att den aldrig förkunnats de senaste 1950 åren. Eller finns det något nytt som växer fram just nu?

Är det möjligt? Kan teologin förnyas? Eller vägrar de  i tro indoktrinerade att acceptera Den Fulländade Varelsens död? Kan de tänka sig en annan gudsbild? Ateisterna kan det inte. Här finns lite att grubbla på.

Meningen med livet II

Etiketter

, , , , , , ,

Det behövs kanske ytterligare en sammanfattning av det långa inlägget. ”Meningen med livet” kan ersättas med uttrycket ”meningen med tillvaron”.

Fortfarande är ”meningen med medvetandet” den rätta tolkningen. Begreppet ”mening” existerar inte utanför medvetandet. Begreppet har skapats av med-vetandet och ingår i det. Ingen fysisk mätning eller kemisk analys kan påvisa existensen av en bråkdels mikrogram mening i naturen utanför medvetandet.

Vad är då tillvaron? Enligt kosmologen professor Max Tegmark är universum en matematisk abstraktion. Så-dana har jag talat om förut. De skapas i medvetandet, likt den icke-matematiska abstraktionen mening.

Men tillvaron är medvetandets interaktion med sin matematiska abstraktion.

Det komplementära är det elementära!

Den moderna fysiken har begreppet ”komplementär”. Ljuset var det första fenomen, som beskrevs komple-mentärt (med motsägelser): Ljuset är både vågrörelser och partiklar, samtidigt. Om det ena ses som sant/verk-ligt är det andra falskt/en illusion.

Logiken säger: Är något det ena, kan det inte vara det andra. Är det ena sant, så är det andra lögn. Det skall vi vända till att båda är sanna, om världen skall förklaras komplementärt. Så har fysiken gjort, och då får filosofin göra det också.

Det är visserligen emot logiken, precis som Einstein fann kvantfysiken vara. Logik tycks alltså inte längre vara ett absolut krav i en världsförklaring. Det är ett ”litet” pro-blem, som fysikerna dock kringgår genom kravet att den ologiska kvantfysiken måste bekräftas av observationer. Det har man klarat hitintills.

Två helt sanna men motstridiga beskrivningar, förklarar tillvaron korrekt. Observera att Youngs bevis (från 1814) och Einsteins (från 1905), för att ljuset är det ena resp det andra, inte vederlägger varandra.

Numera är alla elementarpartiklar också vågor. Möjligen kan det vara tomrummet (intet) och tiden som går i vågor. Alltihop är illusoriska abstraktioner i det medvet-ande, som samtidigt antas skapas som en illusion i hjärnan.

Meningen är att välja rätt!

Så var så god och välj! Antingen är medvetandet eller universum en illusion. Eller också kan allt vara verkligt och illusoriskt samtidigt. Det är inget annat än medvet-andet som kan välja och bestämma. Fast du kanske inte har någon kontroll över dig själv?

Vad hjälper det en människa om hon väljer hela univer-sum men förlorar sitt medvetande (lätt omtolkning av Mark 8:36, Matt 16:26, Bibel 1917 eller Svenska Folk-bibeln 2014, men inte Bibel 2000/NT81, som här gjorts helt trivial).

vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” Det här handlar uppen-barligen om vad som är viktigt i tillvaron, och i NT fram-förs en åsikt hur du skall väja: Medvetandet, din själ.

Skall det här tolkas som ett påstående, att vi själva har makten att bestämma (välja) om vi existerar eller inte. Om vi skall leva vidare eller dö? Meningen med livet är att välja rätt, och att inte …

… bedra sig själv

Om medvetandet är ett bedräglig illusion, vem är det då som blir bedragen? Bedrar bedrägeriet sig själv? René Descartes tes: ”Cogito, ergo sum!” undviker en sådan orimlighet. ”Jag är medveten, alltså finns jag!”

Kritiken bygger på tolkningen: ”Jag tänker, alltså finns jag!”, men att tänka är inte detsamma som att vara medveten. Meditation innebär att inte tänka och bara vara medveten. Det är svårt! Medvetandet är ständigt svårt frestat att tänka. Det har en hunger efter det.

Elektroner sägs kunna vara medvetna om varandras spinn. De är i så fall de perfekta meditatörerna. Inte en tanke, bara medvetenhet.

De hungriga gudarna

I någon myt sägs att gudarna söker sig till materien just för tankens skull. De äter av materien, tar till sig världen, för att få upplevelser och omskapa sig. Tillväxa! Det var gudarnas mening med tillvaron.

Ormen är samtidigt Kunskapens Träd och vårt slingriga intellekt växer genom att äta sina egna frukter, som kommer ut bakvägen. Herren Gud fann det osmakligt och gav oss en mer poetisk liknelse, sedan han sparkat ut det osmakliga djuret ur sin lustgård.

Är det den gudsbilden, som i GT springer omkring utan-för Sodom och Gomorra och talar med Abraham? Är vi alla sådana?

Den filosofin är så pass svår, att den förklarar allt strunt knutet till Bibeln. Majoriteten av alla som använt pennor vid dess tillkomst, har varit för dumma att begripa något av det svåra somliga skrivit dit. Alla dumma tolkningar, tillägg, ändringar och utläggningar har inte kunnat bli något annat än strunt.

En möjlig förklaring kan vara, att våra hjärnor inte var så förgiftade av civilisationens miljögifter under tidig stenålder. De tidiga högkulturernas miljöer var vidriga.

Meningen med livet I

Etiketter

, , , , , ,

Meningen med vad då?

Det föregående inlägget blev långt. Det kan behöva sammanfattas. Det gör rubriken överst. Dess innebörd är ”Meningen med medvetandet”.

Om innebörden vore ”Meningen med den fungerande kroppen” finns inget filosofiskt problem. Du skulle lika gärna kunna vara en daggmask, och meningen med livet är att äta och skita. Förnekar du att det finns någon annan mening, så stoppar du här. Det finns inget att diskutera som intresserar dig. Läs något annat!

Frågan ”Hur?”

Vill du ändå fortsätta, ställer jag frågan: ”Varför är vi medvetna?” På TV går ett program om hjärnan (till-gängligt på TVPlay till 2017-08-31). Där talar hjärnfors-karen David Eagelman om hjärnans funktion och hur medvetandet antas uppkomma.

Jag skall inte konkurera med honom. Om den forsk-ningen vet han mer än jag. Men frågan ”hur” innebär en betydelseglidning. Vi har lämnat frågan om meningen. Ok! Jag spinner lite på detta ”Hur?”.

Vet och vet – hur medvetandet uppkommer kan han bara presentera spekulationer om. Det erkänner han också. Eagelman tog i seriens sjätte och sista avsnitt upp konsekvenserna av de spekulationern. För mig är konsekvenserna underlag för en bedömning: Är detta rimligt, möjligt och trovärdigt?

Vilda vetenskapens fantasier?

Eagelman låter en annan forskare tala: Medvetandet antas kunna uppstå i en avancerad dator. Vårt medvet-ande kan överföras dit, och vi blir odödliga och kan flyga till stjärnorna. Eagelman sa så! Jag får i fram-tiden säga till dig: ”Grattis Plåt-Niklas! En milliard år idag! Och vi är ju bara barn än!”

Men enligt Eagelman kan vi även skapa en simulering inne i vår datorhjärna av en omgivande värld, där vi lever i lyx och nöjen.

Jag tänker på filmen Matrix. Rimligt, möjligt, trovärdigt? Önskvärt? Och är det någon mening med det? Det ger inte svar på den frågan.

Descartes

Filosofen René Descartes tog upp problemet om vi kan veta huruvida vår värld är verklig eller bara en dröm. Eagelman konstaterar likt Descartes, att det kan vi omöjligen veta. Datorhypotesen leder till att världen kan vara en simulering.

En logisk vurpa

Där snubblar dock David Eagelman. Om världen är en simulering, kan inte hjärnan höra till den simuleringen. Utgångspunkt för Eagelman var ju, att medvetandet uppstår i hjärnan. Om, men bara om så är fallet, är hjärnan verklig.

Om världen är en simulering, om den inte finns, då finns heller ingen kropp med hjärna, i vilken medvetandet kan uppstå. Då får Eagelman överge sin tro på hjärnan och i stället tro på själar med hallucinationer.

Leve evolutionen!

Men jag tänker – alltså finns jag, sade Descartes. Med-vetandet finns! Kvarvarande problem är om Eagelmans spekulationer och filmen Matrix är mer trovärdiga än religionernas läror. Ni vet det där om medvetandet som en ande eller själ fängslad i materiens bojor. I sådan tro är målet ”andlig tillväxt och förädling”.

Religionens budskap är i princip att ditt medvetande är en spermie från Himlen (himmelshavet, det allomfattande medvetandet), som gjort Moder Jord gravid. Hon har framfött en liten mask, en larv, som förpuppar sig i en kista och sedan flyger iväg som en fjäril. Himlarymderna och evigt liv med evolution är utlovade.

Skillnaden mellan vetenskap och religion tycks obefintlig, förutom det där med mål och mening. Religionens evolution ger en mening. Vetenskapens evolution gjorde bara dinosaurierna större och större. Mening?

Du lilla mask (Jes 41:14), du skall så småningom bli en elefant. Och sedan?

Guden Ganesha. Kan det möjligen vara detta som menas med att bli ett med Gud? Och vad blir vi sedan?

Illusionernas verklighet

Etiketter

, , ,

eller Kannibal med Hybris

Fraktal filosofi

Nu skall jag måla några bilder i ord. Det är början på en fraktal i ord. Fraktalen är en bild skapad ur en mate-matisk formel, och den formeln kan vara enkel. Sedan kan fraktalen växa till något komplicerat och oändligt stort.

Men jag använder inte matematik, utan filosofi. Jag tar en enkel idé och börjar måla. Min bild i ord kan vara en inledning till vad jag redan skrivit. Vill någon komma med invändningar, får jag väl ta upp sådant igen.

En repetition med några bilder innan jag börjar:

(Har du läst mig noggrant tidigare, kan du hoppa över detta stycke!)

Uraeus … used as a symbol of sovereignty, royalty, deity and divine authority in ancient Egypt (Wikipedia).

Medvetandet tillväxer genom att äta sig själv, d.v.s. det den är medveten om. Den kallas Blicken, eftersom vi har den i pannan, och den har alltid beskrivits som en slingrig och giftig orm, särskilt när vi talar om den halva av den, som vi kallar intellektet.

Vårt snokande andliga organ sträcker sig alltid efter information, och bor ofta i Kunskapens Träd. Egyptierna såg den som en gudamakt vi har del av, och avbildade den som en egyptisk kobra, ofta i pannan – ”en makt på huvudet”, som Paulus fick säga i 1917 års Bibel, men inte i NT81. Vikingarna ristade ormbilderna fulla med runskriftens ord. Nedan Gripsholmsstenen. Ordets (ande)makt slingrar sig över den.

I Egypten hette den där giftsnoken Wadjet. Hon var en personifiering av solguden Ras öga. Ra, medvetandets ljus. Det är svårt att hålla isär Egyptens olika gudar. Ras öga var en separat gudinna, men det ögat var även pojkguden Horus öga. Påminner om kristendomens Fadern, Sonen och Den Heliga Ande, som är en och samma Gud. Treenighetens idé kanske kommer från aposteln Paulus lärda studier av egyptisk filosofi. Dem bedrev han möjligen i Efesos, som dock hade sin riktiga storhetstid som lärosäte ett drygt halvsekel efter Paulus, då ett gigantiskt bibliotek byggdes.

Två kvinnor, båda med en makt på sitt huvud (1 Kor 11:10, 1917 års Bibel). Bibel 2000 tror att Paulus med ”makt” menar en tygbit, en skammens slöja du skall bära, om du är kvinna. I Bibel 2000 kallas den ”tecken”. Här bär Cleopatra och Nefertite sådana. Paulus brev blev hårt redigerad av kvinnohatande, obildade och psychikós (psykopatiska) kyrkofäder. Hade de fattat innebörden av att en kvinna skall ha ”en makt på sitt huvud”, då hon talar i församlingen, hade de strukit meningen.Ännu en höjdare (Echnaton) med helig andemakt på huvudet. Är han också skamsen? Egypten var för Paulus närmaste stora kulturnation. För kyrkofäderna var det den stora hedendomen. De förbjöd därför all kunskap om hieroglyfer efter år 400. Men 1822 löste Jean François Champollion deras gåta.

Det som ännu inte är löst, är om dessa kronor, huvudbonader med utsmyckningar verkligen existerat, eller om de bara är bildframställningar av faraoners och gudars helighet. Vanligaste och kanske sannolikaste teorin är att de fanns och användes, men ärvdes från farao till farao och därför aldrig hamnade i någon gravkammare, där de bevarades åt eftervärlden.

Den enkla idén

Då börjar jag. Det enda vi vet existerar är medvetandet. Om något har någon annan existens än i medvetandet, vet vi inte. Inte heller vet vi om något okänt finns utan-för medvetandet.

Jag vill inte omedelbart grubbla på om idén är rätt eller fel, utan bara över dess konsekvenser. De senare kan vara av intresse, om jag lite senare vill fundera på om idén är rätt eller fel.

Idén är mest känd som buddistisk men den finns också på annat håll. Idén beskriver ofta materien och allt annat som medvetandets illusioner. Trots att världen är illusoriskt, kan den tillskrivas stort värde för medvetan-dets utveckling.

Illusioner, vad är det

Alltså: Illusioner är viktiga, för de är vår verklighet, vår värld. Illusionen (vår värld) beskriver korrekt medvetan-det, det enda som är verkligt!

Världen är till för medvetandet, som behöver världen och därför har skapat den åt sig. Medvetandet är alltså den i sig skapande guden, och det Gud skapat i sig är verkligt.

Om medvetandet ändras, ändras även beskrivningen (vår värld). Beskrivningen (vår värld) är således inte beständig i betydelsen oföränderlig. Det är en annan orsak till att den kallas illusion. Den första orsaken var ju, att världen bara finns i medvetandet. Annars brukar vi inte benämna något som är korrekt med ordet illusion.

Och korrekt är den, beskrivningen av oss medvetanden. Spegelbilden av oss. Vår värld är ond därför att vi är onda.

Psykologer, som skriver om buddistisk filosofi, menar att vi västerlänningar har svårt förstå tanken, att tillvaron kan vara både illusorisk och verklig på samma gång.

Men är det inte den idén, som döljs i denna fria tolkning av Genesis? Och dessutom, sådan dual förmåga upp-visar materien även när den samtidigt är både partiklar och vågrörelser. Likt illusion och verklighet betraktas även partiklar och vågrörelser som motsatser.

Partikeln, som rör sig, ses som något verkligt som rör sig. Vågen, som rör sig åt höger eller vänster, ses som en illusion av att något rör sig åt höger eller vänster. Materien rör sig ju bara upp och ner, när vi gör vågor på ett fastspänt snöre.

Fotonen, som rör sig med hastigheten c, är alltså verklig. Ljusvågen är bara en illusion, eller …? Det finns ju inte ens ett snöre (etern). Så klaga inte på Buddas lära, vår fysiklära är lika illa!

Wikiskola. Snöret skapar ”illusionen” att något rör sig från den ene till den andre. Vi ser ju att vågen går från den ene till den andre.

Alltså, om medvetandet ändras av allt det äter, ändras även maten, som är bilderna i medvetandet = världen. Ormen Ouroboros, som äter sig själv, finns det många bilder av och mycket skrivet om.

Storhetsvansinne?

Om vår blick (= medvetande) genom att sluka världen slukar sig själv, så följer logiskt att världen är med-vetande. Materien kan beskrivas som en yttring av sådant. Om du då är panteist, kan du skämtsamt kallas en kannibal med hybris. Universum är Gud och du tuggar i dig av Herrens lekamen och är ett med Honom.

Tror du på någon som kommer med en sådan lära? En enklare fråga: Förstår du nu, sedan du läst det här, hur orden om Kristi lekamen och att vara ett med Gud kan tolkas logiskt? Gör du det inte får du läsa om. Kanske utforska mer av det jag skrivit och vänja dig.

Panteism finns inom naturreligioner och schamanism samt bl.a. inom hinduismen, buddhismen och sufismen (en riktning inom Islam). Det ger intrycket av att vi i panteismen har en ursprunglig föreställning.

Men det vi här möter är ju en ganska avancerat filo-sofisk lära. Einstein uttalade respekt för Spinozas tankar i den riktningen. Men en sådan lära skulle knappast överleva i kejsar Konstantins rike.

Östrom blev tidigt beryktat för sin blodiga brutalitet och kärlek till en kristen tro på mirakler, magiska reliker, tecken, jungfrufödsel, healing, syner, hokus pokus och annat ur vilket exorcism och vampyrtro växte fram.

Greve Drakulas slott i Transsylvanien ligger inte så långt från Konstantinopel. Karta över Öst- och Västrom på Theodosius tid. 

Kejsar Theodosius I (regerade 379-395), lät ärkebiskop Theofilus förstöra biblioteket i Alexandria (år 389). Lär-dom var hedendom liksom de olympiska spelen (som förbjöds 393)! Somligt av det jag skrivit om tidigare understryker, att nutida kristen teologi i mycket bygger på beslut från detta sekel om hokus pokus i läran.

Ouroboros formas ibland som en evighetssymbol och den var enligt Platon den första levande varelsen.

Har ni sett vilket kön ormen har i Notre-Dame de Paris? Alla demoners moder hette Lilith. Hon var Adams (betyder jord och människa) första hustru. Intellektet blev mor till bl.a. nazismen efter att ha druckit för mycket av sådant som görs på jäst frukt.
Nedan det minoiska Kretas mytologiska beskrivning av idén i ovanstående bild. Adam är utbytt mot en barbröstad Moder Jord. Den grubblande själen (intellektet Lilith), som odlar kunskapens frukter, är ormen i Moder Jords ena hand. Anden (det värderande eller värdegivande medvetandet Eva), som är moder till det levande (1 Mos 3:20), är den andra ormen (liv = värde. Den som dömer har värderat och gett värde). Ordet seraf betyder lysande orm. Adam har två hustrur, Moder Jord har två serafimerriddare.

När Fan blir gammal, blir han religiös

Det illusoriska, i betydelsen bedrägligt och falskt är tron på att ditt psyke är oföränderligt. Det är din tro, att du är den du är ”för evigt”, som är ditt självbedrägeri. Hur mycket har du förändrats sen du föddes, du frukt-odlande furste i Kunskapens Träd?

Har ditt medvetande krympt eller vuxit? Är du en bättre eller sämre människa? Har du blivit ett helgon eller ett svin? Geni eller idiot? Passar världen dig fortfarande, eller behöver du en ny illusion? Du måste kanske bli religiös och tro på en fortsättning, när du är gammal nog. De här problemen har vi grubblat på länge.

Men om medvetandet förändras som en konsekvens av det som händer i världen (materien), så kan man ju hävda, att medvetandet (dess utseende) är en illusion skapad av materien. Det är något skumt med begreppet illusion. 

Vi har hamnat i den fornegyptiska filosofins tvåhet. Till-varon är i grunden tvådelad, men delarna omslingrar varandra. De är spegelbilder av varandra. Om spegel-bilder är illusioner av det verkliga, så är båda delarna illusion och verklighet samtidigt.

De ger en annan innebörd åt de otaliga symbolerna med två ormar: Vi behöver två illusioner för att skapa en verklighet. Verkligheten är då den utveckling som sker i samspelet mellan illusionerna. Det är utvecklingen av vårt medvetande.

Det här påminner om påståendet, att det är resan som är målet. Vägen (om vi med den menar den beständiga världen, verkligheten) existerar inte, i det avseendet att det inte finns något mål eller slut. Förmodligen finns heller ingen början. Vägen kan då inte definieras.

Vi kan kanske säga, att illusionerna dansar med varandra. Verkligheten är den process vi kallar nuet, då illusionerna avspeglar varandra. Men ett exakt ”nu” existerar inte! Det är vetenskapligt bevisat. Det kallas kvantmekanik och den vetenskapen är absurd.

Halva sanningar = Värsta lögnerna?

Den bedrägliga illusionen uppstår, då vi fixerar blicken på en tillfällighet. Sådana är inte mätbara! Verklig existens förutsätter både medvetande och materia. Vi har därför två motsatta beskrivningar av verkligheten, som båda är korrekta.

Ljuset är samtidigt både partiklar och vågrörelser. Både materien och medvetandet är yttersta grund för till-varon, och de är det samtidigt. Den enkla idén ovan, som jag började måla min fraktal med, är i egenskap av halva sanningen helt korrekt.

Ateistens gudstro

Den andra halvan av sanningen

Ateisten tror på materien, att den existerar och att den skapat allt, även medvetandet. Det är en tro, som aldrig bevisats. (Vilken tro har bevisats?) Tron på materien kan därför ses som tro på en opersonlig Gud, en gudomlig kraft. E=mc2 är en del av den tron, som även tillskriver ”guden” kemiska och elektriska krafter.

Detta är ett bestridande av Christer Sturmarks tes, att ateism inte är en tro. Han menar att ”icke tro” inte kan vara detsamma som ”tro”. Det förefaller logiskt men blir fel, om vi låter gudsbegreppets möjliga innebörder vara materien och medvetandet.

Sturmark har dock rätt, så länga han talar om tro på det Flygande Spagettimonstret och därmed jämförliga guds-bilder. Alltså har han rätt i de flesta fall. 

Ateistens syn på medvetandet, att en bit materia inom sig skapar ett individuellt medvetande, innebär tro på att flera permanent separata, men kortlivade medvetanden existerar. Dessa psyken kan han sedan anta vara mer eller mindre oberoende.

Det kollektiva omedvetna uppfattas av den filosofiske ateisten som medfödda, strukturellt i princip identiska och omedvetna psyken hos oss människor. Våra psyken blir olika och medvetna, när strukturen kläds över med de symboler vi skapar (ord, begrepp och andra psykets manifestationer). De kan i den synen stödja sig på CG Jung.

En annan gudstro

Jungs omfattande texter möjliggör andra tolkningar. Fler än han har utalat sig om dessa saker. Våra psyken är i andra bilder öar, som sticker upp ur ett oändligt hav. Vi ser (är medvetna om) endast det som sticker upp ur havet.

Våra uppstickande (= medvetna) psyken är små bitar av havsbottnen och hela planeten (= Det undermedvetna). Fast bilden är felaktig på flera sätt. Inga bilder av sådana här ”saker” är riktigt bra, och de riskerar alltid att utvecklas till flum.

Men med bilden av Jorden och dess öar har vi ett enda stort och odödligt medvetande. Tron på ett sådant medvetande kan ses som tro på en opersonlig Gud: Ett ”Det” (medvetandet) eller en ”Den” (guden), men inte Han, Hon eller Hen.

Men medvetandet är inte havsbottnen, ty detta hav saknar botten. En ny bild: En enormt stor Gud simmar i havet, och om irriterande kvisslor i baken sticker upp som öar över havsytan, så är det som sagt de öarna vi kallar människor.

Passivt och aktivt medvetande

När vi kommer över ytan börjar våra ur havet frigjorda psyken skapa ord för att beskriva det de observerar. Då blir de omedvetna psykena medvetna och individuella personer. Ordet skapar våra medvetna psyken. Ordet är på så sätt Gud (fri tolkning av Joh 1:1).

Ordet är en aktiv handling i medvetandet. Ordet är det normala aktiva handlandet hos medvetandet. Försök att göra något annat aktivt med ditt medvetande! Lyft glaset med tankekraft! Okulta fakirkonster.

Somliga tror på sådant. Fast seendet, medvetandets passiva mottagande av information beskrivs ju som aktivt, när vi talar om blicken och dess betraktande.

Du lägger en mordisk blick på någon. Då petar kanske din blick ditt offer i ryggen. Ordet är Gud och har makt att i vårt tal göra fakirkonsterna verkliga. Fast det här är nog en vanlig illusion, en som är byggd på forn-antikens naturlära. En lära med blicken i stället för fotoner, ljusvågor och optik.

Bilden ovan av Jorden och dess öar är ett sätt att be-skriva medvetandet. Det sättet har flera brister. Bilden av jordklotet förminskar medvetandet till planetär stor-lek. Första Moseboks passiva himmelshav, som omfattar hela universum passar bättre som beskrivning av ett gudomligt medvetande.

Nun, det jag kallar Dropparnas Hav

Återigen: jorden (adamá) dyker upp som öar och blir människor (Adam), d.v.s. medvetna psyken. Återigen problem: Öar i ett bottenlöst hav? Javisst, vi löste det med den simmande guden.

Fast vi människor som svävande droppar inne i en luftbubbla i Havet av medvetande är nog en bättre bild. I den beskrivs universum som summan av alla spegel-bilder i bubblans yta. Glöm heller inte att vi också är speglande ytor, om än bara små droppar.

Droppar lär vara Koranens beskrivning: Gud har skapat oss av en droppe av sig själv. Jag lägger till att Han har flyttat på sig, för att vi skall ha ett av Honom ostört utrymme att vara i, luftbubblan.

Alla vi stora och små jävlar har fått ett eget revir, där vi kan vara jävliga mot oss själva och varandra. Och för att inte störa ”Gud Medvetandet” har vi här fängslats i ”Gud Materiens” bojor. De bojorna är bilden av oss själva, den som vi ser i den blanka havsytan, insidan av bubblan – världen.

Himmelshavets Gud (havet självt) hette Nun i Egypten. Namnet Nun nämns mer än trettio gånger i GT, främst i Moseböckerna och boken Josua. Alltså ett viktigt namn.

Det påpekas att Josua var Nuns son. Namnet Josua har betydelsen ”Gud frälser” och brukar översättas till det grekiska namnet Jesus. NT är skrivet på grekiska. Judar bar inte grekiska namn. Det finns alltså mycket att måla vidare på, om man vill fortsätta med min fraktala bild över medvetandets filosofi.

Den indiska reinkarnationstron

Då kan man fortsätta måla upp dropparnas hav. Idén anses (jag tjatar) vara indisk, men överensstämmer med den egyptiska i Genesis. Vi är alltså droppar som skiljs från havet, från Nun. Vi droppar lever våra liv i stormarna över havet.

Den indiska idén innebär att vi skiljs och återförenas med Havet många gånger. Min variation av idén är, som jag nu upprepat sagt, att vi inte lever över Havet utan i en luftbubbla i det. En liten detalj i det allegoriska bild-skapandet.

I Första Mosebok färdas människorna från plats till plats och blir hundratals år gamla. Adams släkttavla rymmer ett flertal personer som levde mer än 900 år, själv blev han 930 (1 Mos 5). Den som vill får tolka platserna som liknelser för inkarnationer.

Vi har ju nu två halva sanningar (= två svåra lögner): Den ena säger att vi i princip är odödliga. Den andra säger att vi dör, och sen är det slut. De två måste sättas ihop för att vi skall få den hela sanningen om verklig-heten.

Materien upplöses, den (dess form) är illusorisk. Person-ligheten förgås, den är illusorisk, men medvetandet består. Medvetandet utvecklas och nya illusioner skapas för att avbilda det.

Du ser det: Du är den du är, och inte den du var, eller den du kommer att bli. Det gäller både på t.ex. trettio och hundrafemtio års sikt. Vid tillräckligt långtgående förändring måste dock ormen ömsa skinn.

Mål och mening i tillvaron

Mål och mening saknas i den ateistiska tron, men även i läror med diverse flygande spagettimonster blir målen meningslösa. Gud vill? Varför? Jag vill förbjuda mord, stöld, lögn m.m. Du med! OK! Gud håller med oss, så Han får hållas. Men när ”Han” hittar på konstigheter, som liknar människors fixa idéer, fördomar och elak-heter?

Och belöningarna? Spela harpa eller ha sex med tolv oskulder – allt i evighet. Långt innan en decilliondels evighet förgått, vet du att ditt spagettimonster är Djävulen och att du befinner dig i Helvetet.

Det vi kan se av mål och mening i tillvaron är att växa och bli bättre. Lösa och bli av med problem. Utvecklas. Det är en kamp. Evolutionen låter det bäst fungerande överleva. Rimligen bör det gälla allt. Varför skulle med-vetandet vara undantaget?

Science fiction i indisk religion

Här har indierna dragit vissa slutsatser. Om deras lära om återfödelse skall fungera, måste det finnas platser dit vi kan komma, om vi lyckas så bra, att denna värld inte längre duger åt oss. När jag först läste om det, fann jag det våldsamt fantasifullt.

Det var länge sedan och jag var en annan. Den science fiction jag då mött var till stor del kiosklitteratur. Det kändes vågat att blanda in sådant i religion!

Men nu hänvisar jag glatt till ett dunkelt Jesuord: I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?” (Joh 14:2). Det där evangeliet är dunkelt.

Det finns konstigheter i GT också. De gäller Henok. Han var son till Jered, som blev 962 år (1 Mos 5:20). Henok blev dock bara 365 år gammal, en stor belöning, ty: ”Henok levde i gemenskap med Gud. Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.” (1 Mos 5:24).

Detta öde stryks under i (Syr 44:16 och 49:14) och även Paulus påpekar saken (Heb 11:5). Henok var en profet vars profetior överlevde syndafloden.

Vi behöver alltså inte gå till Indien, för att hitta texter, som kan tolkas på lämpligt sätt. Sådana finns även i Bibeln.

Politiserad religion

Givetvis bör jag dra på mig en anklagelse för att försöka politisera det här. Här kommer underlaget för det:

Fördelen med sådana tolkningar är att de är svåra att politisera för auktoritärt beteende, och därmed inte blir så farliga för oss. Samtidigt blir censur, begränsning av medvetandets frihet, ett övergrepp på Gud.

Vår frihet blir Guds frihet. Fast hur var det? Är vi fria att vägra förvalta vårt pund? Det gör vi ibland. Men tänk om förvaltning av vårt förstånd kräver ordning och disciplin! Det här blir lätt lite knepigt, men också roligare.

”Lite svära pryder tal”

Jag får med denna filosofi möjlighet att benämna otrevliga politiker Guds fiender. Teologiska invektiv är enligt ordspråket alldeles utmärkta för att pryda språket.

Teodicén

Havets yta är trots stormarna spegelblankt och visar oss droppar en spegelbild av oss själva. Den bilden kallar vi världen. Fy så den ser ut! Men det är vårt fel! Skyll inte på någon Gud!

Efter 70-80 år dalar vi ned och förenas med havet Nun, vars speglande yta (= världen) berättar sanningen om oss medan vi flyger runt i tillvaron som levande mänsk-liga monster och käkar spagetti.

Beter du dig som ett svin, ser alla ett svin. De dumma skyller synen på Gud.

Tanken får kanske stöd av Paulus

Då vi blir ett med Nun, uppenbaras allt för oss. Allt för alla om alla! Då utplånas de flesta av skam. Skam be-skrivs som den mest nedbrytande av alla känslor. Allt du byggt upp under dina liv bryts ned. Jfr (1 Kor 3:15) m.fl.

Det här ”allt skall uppenbaras”, som jag mindes jag läst, var svårt att hitta. Det finns i Svenska Folkbibeln. Dess evangelier och brev har formuleringen, men i Bibel 2000 har det blivit ”dra fram”.

Texten har trivialiserats. Den skall vara lättbegriplig för nutidens människor, som ”överheten” har en bestämd uppfattning om (misslyckade i skolan, vidskepliga eller bara dumma). Någon sanning som skall framföras finns ju inte att ta hänsyn till. Det påminner om textens och lärans anpassning i Östrom till en vidskeplig allmänhet. Överheten trodde förmodligen bara på sig själv.

På vår yttersta dag skall allt uppenbaras. Total delaktig-het i Guds (Havets) kunskap. Alla, varenda droppe, får veta allt om dig, du äckliga kvissla i ändan (jag byter liknelse)! Dig klämmer vi! Det finns små kryp i vattnet, som äter sådant. Bläh!

Resterna av diktatorernas fragmenterade medvetanden används till de medvetanden som behövs till grisbon-dens kultingar. Reinkarnationsläran förekom hos en del kristna på fornkyrkans tid, fast de riktningarna stämp-lades som heretiska eller gnostiska.

Om du varit snäll, så lovar indierna och kanske även Paulus, att det du byggt upp skall räddas. Du går vidare med större själ och mer ande. Paulus säger rakt ut, att du skall belönas (1 Kor 3:13ff).

Men finns det någon sådan Gud, som ateisterna hatar i den här versionen av läran?

Det där Dropparnas Hav är ju egentligen ”bara” du, jag och vi. Och vi sköter oss själva. Fast Havet av oss är stort. ”Vi” måste ju också vara alla ET. I så fall kan du få ett flygande tefat i ditt nästa liv. Men då får du nog allt vara riktigt snäll!

PS

Observera att jag inte uppfattar Bibeln som skriven av andra än människor. Det samma gäller övriga heliga skrifter, men det är inte kontroversiellt i det här landet

En del forntida människor var bra, andra inte. Studera deras texter och ta reda på vad bra folk trodde på för länge sedan! Resten är inte lika intressant. Jo, för den som älskar att reta sig på andra, eller är intresserade av historia, av forntida tankevärldar och av psykopati, är även de delarna en guldgruva.

Texterna antar jag är rätt tolkade, om författarna verkar logiska och begripliga. Om inte har du sannolikt tolkat dem fel. Då skall du inte tro på texterna. Det du inte förstått kan du inte värdera.

Om din tolkning gör texten logisk och begriplig, har du sannolikt förstått tankegångarna i den. Då finns det ett begripligt och logiskt resonemang att värdera. Din värdering kan bli att detta är felaktigt. Se detta exempel om språk och paradisfloder.

Men du kan också komma fram till att det är rätt. Du värderar! Det innebär att sanningen är funktionell! Om ditt medvetande mår bra av något och utvecklas av det, så är det sant.

Denna filosofi säger: Att följa Vägen är sanningen (och livet). Om då vägen är brant, smal och krokig, så är sanningen lite hitan och ditan beroende var du befinner dig bland serpentinerna och hårnålskurvorna.

Medvetandet bestämmer! Det finns ju inget annat. Se bara till så att du inte bestämmer att du skall vara död! Och undvik helst att vara i konflikt med dig själv!

Jag har fått en del myter att bli logiska och begripliga, de blev så här, men skall jag tro på dem?