En Gud med morbid humor

Taggar

Krönikören Johan Hakelius (bilden) i Expressen har lagt fram ett Gudsbevis, som borde knäcka de flesta ateister. Det avslutas med följande två meningar: Johan Hakelius

”Tar man en värld med sådana nyheter på allvar, är man inte riktigt frisk.

Det måste finnas en gud. Och hen driver med oss.”

Vill någon läsa hela, finns det här. Mina egna tankar har ofta gått åt samma håll.

 

 

Skam är lös bland Gotlands pyramider

Taggar

, , , , , , , , , , , ,

Nya liknelser

Jag skall fibreras! Jag ansluts till ett stadsnät via optisk fiber, och skall få brett bredband. I vår fysiska värld har skapats möjligheter till nya liknelser, för att beskriva den icke-fysiska informations- och kommunikations-apparat, som våra förfäder trodde på.

Det var november 2013 jag började blogga och berättade om Blicken, den där osynliga, andliga optiska kabeln, som vi får in information om omvärlden genom. Forntidens egyptier liknade den vid en orm, som sitter fast i Faraos panna, uraeusormen.

Gamla liknelser

image.php220px-re-horakhty-svg

Även solguden Ra bär ormen. Bild till höger från eng. Wikipedia. Den liknar guden Horus, som likt farao är solguden, då han bär denne på huvudet. Ormen, som själv är en gud, heter Wadjet eller Buto. Vårt medvetande är alltså en gud. En droppe av Gud, ett stänk av Himmelshavet, av Djupet.

Egyptens gudar är ofta uppenbarelser av varandra. Det var en början på monoteismen, när de beskrevs som föräldrar till både sig själva och varandra. Förvirrande.

Jag skrev i början mycket mer om hur Blicken antogs se ut, om dess läte, att den antogs vara dubbel och även här och där om dess historia. Blicken avhandlas också i bl.a. ”Eva” och ”Den gotländska bildstenen”, se bilden nedan till höger.

Jag länkar till Guteinfo.com, så ni får titta på fler av Berndt Enderborgs bilder av Gotlands märkvärdigheter. ”Hedendomen” bär ett oerhört intressant budskap om en lång gemensam kulturhistoria för hela mänskligheten.

images-27images-13

Pyramiderna på Gotland

Vi var inte alls kulturellt isolerade under stenåldern. Och järnåldern ärvde de gamla idéerna och dess bilder. Det räcker att åka till Gotland och dess museum för att bese de andliga pyramiderna – förhistoriens tankebyggnader i fråga om filosofi, världs- och människobeskrivning.

Fast även på nordsidan av Väte kyrka finns en bild, som fascinerar. Jämför även den med bilden av ormgudinnan från Knossos strax under! Henne har jag tolkat som en bild av Moder Jord, som har seraferna (betyder lysande ormar, jfr. serafimerriddare) Själ och Ande i händerna.

2817


Kreta004-2

Bystiga storheternas likheter

I Egypten hette ormen Wadjet (eller Buto) Hon hade en syster vid namn Nekhbet. De kallades ibland Faraos två damer. Då hade den stora Jordgudinnan och hennes två ormbarn bytt kön i patriarkatets namn.

Men se bildernas likheter! Moderligheten framhävs. Själ och Ande får i den gamla tron sin näring av Jorden, av materien, av den fysiska världens upplevelser och kraft. Själ och ande bärs upp av den. Hon ger dem di.

Och själen var ordet för tänkandets kraft och vetandet. Och anden var ordet för egenskaper och förmågor. Då blir den gamla tron ganska logisk och förnuftig. Vad skulle man annars ha trott på den tiden?

Det finns fler inlägg om Blicken. I mars och april 2014 var jag så produktiv att arkivlänkarna har en sida 2, för det jag skrev då. Det finns en del i ämnet där också.

Våra egna likheter med oss själva

Bibeln kallar vår andliga optiska fiberkabel ”silvertråden” (Pred 12:6, Bibel 1917) eller ”silversnöret” (Bibel 2000). Idag säger vi Blicken. Det anses allmänt, att man kan känna annans blick i ryggen.

Vi människor har upplevelser, vars verklighet vi grubblar över. Många tror på dem, andra tvivlar. Hur som helst är det många som har haft dem. Jag tror de varit betydelse-fulla, då vi människor ursprungligen skapade religiösa föreställningar.

Spåren av dem finns ju i GT, i pyramidernas skrifter och på arkeologernas uppgrävda lertavlor. Och än idag har man samma upplevelser. I det fallet är vi likadana som våra förfäder! Verkliga eller ej, folk har upplevelserna, vilka likt tolkningarna av dem alltid har beskrivits med liknelser.

Den viktiga likheten Dumhet

Den fysiska världen innehåller välkända konkreta ting. Det abstrakta beskrivs genom att liknas vid dessa. Själv-klarheten måste upprepas. Det enklaste är det svåraste, sa min gymnasietids lektor i matte. Klassen fick hjälpa honom, då han kämpade med plus och minus vid svarta tavlan.

Beklagligtvis ingår våra ofta knäppa politiska och sociala system i den fysiska tillvaron. Då används dessa som bilder för våra upplevelser och tolkningar. Om vi sedan bokstavstolkar liknelsernas bilder, kan vi få sådan guda-tro, som vi oftast tänker på, då vi talar om religion.

Dumma gudar

Det var kanske då det hände, som könsbytet ägde rum. Moder Jord blev Himmelens Herre och uppenbarade sig som kung i Egypten med flera länder. Hövdingen behövde modifiera liknelserna, för sin apoteos (= sitt förgudande). Fast det började nog ännu tidigare.

De politiska och ekonomiska debatterna på TV visar hela tiden, att varje Fan alltid vränger till vad som helst hur som helst. Det är som Guds existens: Inte skapad, utan början.

Men om bluddret uppvisar de egenskaper som tillskrivs Gud, så är det kanske Gud? Bluddret är det medvetande, som fängslats i materiens bojor (re+ligare = medvetande + binda på latin = religion), och därför har svårt att röra sig annat än trögt, långsamt och begränsat.

Skamsna gudar

Helvetet är när medvetandet befrias, blir snabbtänkt och intelligent, och vi inser vad vi sagt – och än värre gjort. Skammen är den mest nedbrytande av alla känslor. Det hade DN en artikelserie om en gång.

Jag försökte hitta artiklarna med DN’s sökfunktion och fick 1622 sökträffar på ordet ”skammen” och 7750 på ordet ”skam”! Filtren tog bara med artiklar yngre än femton år. När läste jag det där?

En döpt och kristnad Djävul

Skam är uppenbart ett lika viktigt ämne idag, som då egyptierna berättade om monstret Ammit, som slukade de själar, vars syndtyngda hjärtan inte klarade vägningen inför Osiris och Anubis.190px-ammit-svg-2

Vi vet fortfarande mycket väl hur farlig skammen är för våra själar. Den fornegyptiska bilden av den är hämtad från vår fysiska verklighet: De stora människoätarna krokodil, lejon och flodhäst. Bilden av ”den fornegyptiska bilden” ovan är hämtad från Wikipedia.

Letar vi bland myterna kring Ammit, finner vi både den andra döden och den brinnande sjön (Upp 20:14). Ammit har alltså döpts och blivit kristen under namnet Djävulen! Men kärt barn har ju många namn. Själve Skam brukar han kallas.

NT har plankat pyramidtexterna och är rent hednisk, och DN, som någon gång avskaffade Helvetet, har de senaste femton åren 7750 artiklar där de omnämner dess Herre. Det är rena åkallan!

 

Om zygoters rättigheter

Taggar

, ,

Jag rebloggade just ”Rebellas andra” senaste in-lägg. Det kan alltså läsas här eller där. Frågan som ställs gäller vilket människovärde ett befruktat ägg skall till-mätas. 

Min kommentar blir denna: De hundra äggen har ju hundra gånger mer potential när det gäller nya liv, sperma och ägg, men 15-åringen är ju ett förverkligat liv. Vi har 100 tänkta, teoretiska möjligheter mot en verklig-het.

Jag kan bättra på de tänkta teoretiska möjligheterna, för att påvisa det låga värdet på hypotetiska liv:

P.g.a. förväxling, eller bara för att du (Rebella) inte varit detaljerad, kommer behållaren från en institution som sysslar med djuravel. (Det må vara fel, men visar att allt spekulerande kan vara fel. 15-åringen är dock aldrig fel. Hon är alltid verklig.)

Enligt min mening är vi inne på en fråga närliggande den om Gud vill ha goda gärningar eller böner och ritualer. Verklighetens handlingar mot vår nästa eller knäfall och bludder enligt teologiska teorier.

Konsekvenser av tankarna: Levande människor hör till verkligheten. Deras ägg och sperma representerar möjligheter. Varje kombination av ett ägg och en spermie är en hypotetisk möjlighet. En kvinna, som blir gravid, utplånar otaliga möjligheter till existenser, som annars hade kunnat bli till under de följande nio månaderna.

Mer än nio månaders spermaproduktion hos mannen sker förgäves. Det är alltså lika illa att bli gravid, som att använda preventivmedel. Det där fostret är i vägen och hjälper sin mor att mörda otaliga syskon. Det är likt en kondom ett mordredskap. Inte att undra på, att vi påstås vara födda i synd.

Och jag, som är gift far och farfar, kommer därför snart att brinna! Jag hjälpte ju min hustru att bli gravid.

Det här blir uppenbart galet. Felet i resonemanget är att vi jämställer verkligheten med hypoteser. Vi jämställer verkliga människor med fantasifoster.

De befruktade äggen är visserligen verkliga, men den där 15-åringens stamceller och andra kloningsbara celler  är också verkliga och otaligt många fler. Hur många millioner människor kan det bli av henne?

Kampen för zygoters rättigheter

Rebellas andra

Mats Selander och Thomas Idergard befinner sig tillsammans i en byggnad.

Byggnaden brinner.

I samma rum som duon MS och TI finns en medvetslös femtonåring som ligger på golvet. Där finns också en behållare med 100 befruktade, nedfrysta ägg.

MS och TI kan med gemensamma ansträngningar rädda antingen femtonåringen eller behållaren ur den brinnande byggnaden, men inte båda.

Vad väljer de? Och varför?

View original post

Är frihet rätten att göra vad jag vill? Vad är då vilja?

Taggar

, ,

Vad är vilja?

I poesin är Sångens Ande viljan och förmågan att sjunga. Ordet vilja kan brukas som synonym till ande. Frihet är alltså att få följa sin ande. Ande? Glöm veten-skaplighet och logik! Poesi förstår vi utan sådant. Är du född av Sångens Ande är du lycklig. Förbjuds du sjunga, är du inte fri såsom fågeln.

Mer dikt, sång och övernaturligt: I operetten Glada Änkan är Vilja (fornsvenska vilia) ett skogsrå från Balkan. Där heter sådana Vela, men Harry Potter kallar dem Veela. Vilya är hos Tolkien en av de magiska alvringarna. Vile är en av Odens bröder, enligt vissa identisk med Frej, fruktbarhetens gud, livskraftens ande. ­

I religionsfilosofin kan ande vara ond och god eller ren och oren. Du kan vara född av Helig Ande. ”Tekniskt sett” är det samma sak som att vara besatt. Det senare an-vänds vanligen om onda andar. Du kan vara besatt av en eller flera sådana.

Arga Gubben och Ilskna Gumman anser att rock- och popsångare samt rappare är besatta av en sångens ande från Helvetet. De båda auktoriteterna uttalar sig på samma sätt om de av Sportens och TV-soffans Demoner besatta fånar, som betalar för att få begapa Zlatan och andra av Kändisskapets Ande besatta, som aldrig blivit vuxna och skaffat sig ett riktigt jobb.

I Bibeln är en man besatt av en hel legion onda andar. (Mark 5:1-20, Luk 8:26-39). En dåtida legion var lika stor som en nutida brigad, eller 4-6.000 man. Halva legionen viljor är alltid motstridiga. På så sätt besatt blir du helt oregerlig och knäpp. Du slår sönder mer än en TV.

Om frihet är att göra vad min ande vill uppstår frågan, vad som är min ande. Vi har visst fått en från Gud, men många tror lika lite på den som på Gud. Ordspråksboken tycks kalla henne, dels Visheten, dels ”vår ungdoms hustru” (Ords 2).

Mer poesi: Ordspråksbokens poesi blir ofta logisk för oss moderna människor, om vi tolkar den på det sättet. Vis-heten varnar oss för främmande kvinnor. Då ordet ande är grammatiskt femininum i hebreiskan, kan därmed av-ses orena andar.

Guds Vishet tycks vara Hans dotter. Hon ges människan som hustru. Adam är Guds son (Luk 3:38) och i Höga Visan 5:1 säger mannen till sin älskade: ”… min syster och brud.” – Ja, Eva var definitivt av samma kött (fast inte revbensspjäll utan något mycket värre), och hade samma Fader.

Slutsatser: Om frihet är rätten att följa en ande, så är frihet rätten att vara idiot och galen. Enligt Bibelns poesi är det bara Visheten som är tillåten ande. Att tvingas vara förnuftig anses inte vara någon frihet i vår moderna värld. Snarare betraktas det som förtryck.

Frihet från ansvar, frihet från förnuft och frihet från sam-vete är antagligen vår tids mest eftersträvade och försva-rade friheter: ”Jag gör som jag vill! Skit i det och sköt dig själv! Jag skiter i vad du gör.”

”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all välden kring, den frihet väl kan bära.”

Bära! Bördor är rätta ordet för det ansvar varje styrelse vill ha frihet från. Ingen börda är tyngre än samvetet och förståndet är en tung black om foten, som hindrar dig från att göra det du vill.

thumb-aspx

Bära kan även betyda upprätthålla. Friheten förloras, om du inte kan upprätthålla den. Vad upprätthåller friheten?

Det som gör det, är det som hindrar dig från att bli slav under dina drifter och begär (bibelpoesins onda andar och främmande kvinnor)! Då är vi tillbaka till ansvar, förstånd och samvete.

Fast vad är de tre sakerna för något? Ansvar, förstånd och samvete? Hemska är de i alla fall: Hitler blev väldigt populär när han befriade tyskarna från rösträtten.

tag-der-jugend-bdm-madchen-jubeln-hitler-zu-nurnberg-1938

I burkini på den enda vägen, Del 2

Taggar

, ,

Det här är en betoning av något viktigt i föregående in-lägg. Det är också en betoning av språket och av ordens betydelse.

Innebörden i ordet tro

Alla sanningsdepartement, formella och informella, för-ändrar ordens betydelse. Det som sagts eller skrivits skall ha rätt betydelse. Orden skall ha rätt innebörd! Har de inte det ste man göra något åt det.

Det har i sekler sagts, att du skall tro blint och starkt på vad prästen säger. Det har sagts, att i Bibeln står vad du skall tro, och prästen är den som kan förklara orden. Framför allt står där, att du skall tro, tro och tro = ”lita blint” på budskapet! Den tron skall enligt alla predikanter vara brinnande och het! Motsatsen kallas ljum tro.

Tro påstås alltså betyda ”lita på” och ”vara övertygad”! Det är ett verb! Du är förbjudet att uppfatta det som ett substantiv med betydelsen en lära, en teologi!

När du lärt dig det i söndagsskolan begriper du inte alls följande Paulusord, som dök upp i föregående inlägg:

”Den som är svag i tron skall ni godta utan att sätta er till doms över olika uppfattningar. Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker” (Rom 14:1,2).

I mitt föregående inlägg, ”I burkini …”, gjorde jag klart, att tro i dessa två bibelverser bara kan ha betydelsen lära. Substantivet lära, en lära, läran, läror, lärorna.

Exempel på brinnande men svag tro

Den som är svag i läran, skall ni godta, utan att att sätta er till doms över olika uppfattningar. Den enes lära tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i sin lära (= har en svag lära) bara äter grönsaker.”

Så kan man nog skriva även om anorektikern. Anorexia kan ses som resultatet av en lära, som är spridd i bland ungdomar. Den läran har t.o.m. fått ett namn, Pro-ana, och betecknas i Wikipedia som en subkultur.

Behovet av själavård

Paulus är ibland ganska förtvivlad över den svaga tro han möter. Varje svag tro leder liksom tron på Pro-ana till diverse elände för alla som fångats i dem. De troende vägrar inse att de faktiskt befinner sig i ett sjukdomstill-stånd.

De som tar på sig bomb-bälten, gör det för läran. Men här har tron gått över en gräns, när vi inte längre kan godta Paulus åsikt, att vi inte får sätta oss till doms över olika uppfattningar. Här behövs tvångsvård!

Gränsdragningsproblemet

Problemet är var gränsen går. Vi vill inte ha en multikultur där subkulturen Pro-ana ingår, och inte heller vill vi ha den där hederskulturen som gav namnen Pela och Fadime sin innebörd.

Frihet …

Men det finns många andra läror med ”Du skall!”, ”Du får inte!” och ”Du måste!” – Det märkliga är att kristendomen tycks ha börjat som ett uppror mot sådana regler, särskilt reglerna om rent och orent.

Gris och annat var förbjudet att äta. Hedningar fick man inte umgås med (ta i hand). Kvinnor och mens hörde till orenheterna, som skulle undvikas. Kvinnor skall enligt Mose Lag tiga i församlingen.

Den kristna reformationen av judendomen möttes tidigt av en motreformation. Den ursprungliga läran fördömdes. Sannolikt har de senaste generationernas förändringar i SvK fört den närmare den ursprungliga läran. Särskilt torde kvinnoprästerna vara ett viktigt steg.

Den ursprungliga lärans krav tycks ha varit: Tänk! Skaffa dig ett förstånd om du inte har fått ett sådant och använd det! Skaffa dig också samvete och använd även det! Överlåt inte makten över dig till en lära! Låt dig inte bindas med ett bibelbälte!

… som är ett obegripligt ord

Följande bibelverser är egentligen fullständigt obegripliga, om man inte har detta klart för sig. ”Sanningsministeriet” har fått bort dem från debatten. (Rom 8:21, 1 Kor 1:30, 8:9, 10:29, 2 Kor 3:17, Gal 2:4, 5:13, Fil 8/9, 1 Pet 2:16, 2 Pet 2:19).

Om ni tänker på hur ni normalt uppfattar den kristna läran, är ordet frihet, som dyker upp i dessa verser, mycket egendomligt. Vad är det för frihet man har, om man skall lyda Guds stränga Lag? Läs och försök tolka verserna utifrån vanlig lagfrom kristen tro!

På enda vägen i en burkini

Taggar

,

Ragnar Persenius, biskop i Uppsala, får frågan: ”Är enda vägen till Gud genom Kristus?”

Biskopen svar mycket förkortat: I den heliga skrift som förenar judendom, kristendom och islam förkunnas att Gud skapade människan till sin avbild och till att leva i relation till Gud som medarbetare i skapelsen.

Det är alltså GT biskopen stödjer sig på. Han hittar dock stöd i NT för detta (Apg 17:22ff), där Gud enligt Paulus skapat människorna för att söka Honom och försöka treva sig fram mot Honom. Även Paulus och NT stödjer sig allt-så likt Muhammed och Koranen på GT.

Det är dock inte någon som helst tvekan om, att Paulus anser, att han sitter inne med den bästa tron. Är man kristen delar man den åsikten, och oroar sig likt Paulus, för att andra kanske får problem med Gud, för att de valt en annan väg.

Biskop Ragnar fortsätter sitt svar med att tala om att människan fått förmågor och ett samvete att använda i ett liv av relationer. I det skall människan ta ansvar för sina handlingar.

Jag har tidigare gjort påpekanden om vissa Paulusord, som jag anser stödjer biskop Ragnar: Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker.” (Rom 14:2)

Den som har svaga förmågor (förstånd) kan och vågar inte ta eget ansvar. Han är skräckslagen för att bryta mot lagregler. Mose Lag är fylld av regler om ren och oren mat. Lagen är en börda, och den svage vågar bara äta grönsaker.

Bibelversen omedelbart innan lyder: Den som är svag i tron skall ni godta utan att sätta er till doms över olika uppfattningar.” (Rom 14:1)

Det handlar nog om burkini.

Stark och svag tro är inte synonymt med brinnande och ljum tro. Stark och svag teologi är kanske en bättre översättning.

Gud har inte varit lika god mot alla, och gett dem samma förstånd som du fått. De äter bara halal och kosher, och är de osäkra på att djuren slaktats rätt, vågar de bara äta grönsaker. Och kvinnorna badar bara i burkini.

Svag tro ser vi även exempel på utanför religionen. Den ekonomiska politiken är ett utmärkt exempel på tro på de ekonomiska lagarna (eller gudarna). Förnuftets och sam-vetets krav får politiker att göra på sig av skräck.

Man vågar inte bryta mot våra egna hemska sharialagar.

Profeten Josefsson

Taggar

, ,

Är Kristus enda vägen till Gud? Googla och möt en debatt med starka övertygelser. Vreden kokar. 

Jesus (i Koranen utpekad som en mycket viktig profet) sade i NT (Joh 14:6): ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Jaha! Och vad betyder det Jesuordet? Han beskriver sig (eller sin lära) som vägen, och ingen kommer till Gud utan att gå den.

Läraren beskriver sig (eller sin lärobok) som vägen, och ingen får godkänt utan att gå den vägen. Vad är det då eleven skall tro på? Att lärarens mor var oskuld och han själv en storfiskare och en fena på att göra vin (Joh 2)?

Säger jag, att vi skall tro på lärarna, ropar muslimerna att de tror på alla lärare (profeter), även magister Josefsson.

Visserligen tror de på Muhammed som rektor, men denne lär ha sagt, att man inte får skära halsen av någon av skolans lärare, assistenter, övrig personal och elever, oavsett vilken klass de går eller undervisar i (Bokens folk).

Muslimer kallar aldrig någonsin Muhammed ”den gamla gubbjäveln”. Men när ett alltför stort fåtal av dem struntar i vad han säger och ändå skär, kan man väl utgå från, att gubbjävel och liknande är vad de tänker. Som ögontjänare uppvisar de dock ett fromt språk.

Mig förefaller det som om även många muslimska lärare är sådana ögontjänare. Trots väldigt fromt språk hetsar de i lönndom elever till att skita i ”den där idioten” och ansluta sig till IS.

Jag har ofta kritiserat feltolkningar av ”skolans kristna läroböcker”. För närvarande tycks dock de kristna lärarna ändå vara bäst på att undervisa enligt skolans böcker och läroplan, visa respekt för rektorer och undvika svår synd. Är det tillfälligt?

Äb Jackeléns, SvK’s, kvällsdrakarnas och andras religionskrig

Taggar

, ,

Misstolkningar är bra, om man vill tvinga någon att förtydliga sig. I det här sammanhanget finns det många som bör göra det.

Artikel av Ann Charlott Altstadt, ”#Mittkors och en kyrka i krig”. Jag försöker komprimera den, och får följande misstolkning av diverse möjliga misstolkningar:

Ärkebiskop Jackelén menar att fler vägar än den kristna leder till Gud. Hon har inte kallat Muhammed falsk pro-fet. (Om Äb’s ord beskrivs rätt, drar jag slutsatserna: Islam är en sann religion, som leder till Gud, och Jackelén har det hett om öronen.)

Kyrkan mjukar upp tron på treenigheten och Jesus roll som frälsare till förmån för enbart tro på Gud. Ändring av ett svårt gudsbegrepp innebär att kristendomen måste upplösas i något nytt och annat.

Kristen lära har varit, att enda vägen till Gud går genom Jesus, som också är Gud. Men varför kristen om det går lika bra med Islam?

Men SvK lär idag ut en harmlös humanism, med kravlös kärlek och förlåtelse. Det är en reaktion mot en gammal ond lära om straff, horungar, överhet och hierarkier. (Om beskrivningen av SvK och dess lära är korrekt, drar jag slutsatsen: SvK hittar ingen annan begriplig ”teologi” i gamla kristendomen.)

Allt obegripligt kapas bort. Ann Charlott Altstadt säger att det gjorts pga ”den upplysta människans” krav. (Om …, så drar jag slutsatsen: ”Upplyst” betyder en person som har svårt att begripa. Jag har skrivit en hel del om ”obegrip-ligheterna”.

Det som står där står även här. De är hämtade från äldre religioners begreppsapparater, och studerar man dem, blir jungfrufödsel och treenighet begriplig filosofi. Fast präster får ju inte intressera sig för ”hedendom”.)

Synd är inte längre sex och brott mot tio budord, utan i stället elakhet i största allmänhet. (För mig tycks det innebära ett krav på att tänka. Inte så illa.)

Kultur- och värderelativism kompletteras med religions-relativism. (För mig innebär det sista, att man inte kan se 1600-talets kristendom som mindre utvecklad än någon senare variant av läran. Det är alltså ingen skillnad mellan vad man sysslar med i bilderna nedan.

images-51images-58

Undrar dock om relativisterna begriper, huruvida de jäm-ställer de olika seklernas läror eller om de jämställer de två skilda seklernas uttolkare och deras tolkningar.

Relativisterna kanske anser, att alla i jämlikhetens namn skall ha samma betyg och anses som lika intelligenta och bildade. Jag anar även en yttring av kommunismens och nazismens gemensamma favoritfilosofi, värdenihilismen: Noll är lika med noll.)

Kyrkan vill överleva genom att inkludera ateister, agnos-tiker, allmäntroende och muslimer. Då får korset inte bli en markör, som delar in oss i ”vi” och ”dom”.

Ledande krafter i SvK säger att de icke-goda med korset vill dela in människor i ”vi” och ”dom”. Men alla skall vara ”vi” och då får man inte ha någon egen tro med egna värderingar, för då exkluderar man alla med annan tro och andra värderingar.

(Om …, så drar jag slutsatsen, att ”dom”, men inte ”vi” får tro, inte bara på vad som helst utan även hur som helst. Jag saknar dock bra definitioner av ”vi” och ”dom”. Var hamnar du, jag, nazister, scientologerna Tom Cruise och John Travolta samt Kim Jong-un?)

SvK’s kristna skall ge upp sin tro, för att inte exkludera alla, som inte delar den. Somliga namngivna personer (Göran Rosenberg Expressen, Gunnar Sjöberg SvK) tycks mena att det innebär religionskrig att inte ge upp sin tro.

Artikelförfattaren (i Aftonbladet) förnekar det. (Religions-krig mellan kvällsdrakarna med AB som den kristna trons försvarare!) Det fåtal muslimer, de krigiska, som SvK så gärna vill ta hänsyn till, är alldeles för upptagna med att mörda andra muslimer. Det krigiska fåtalet bör SvK inte inkludera!

(Om …, drar jag glatt slutsatsen, att Altstadt misstänker att SvK vill överleva, genom att inkludera bombbältes-tillverkning i församlingsgårdarnas aktiviteter och delta i muslimernas inbördeskrig. Helst på båda sidor, för ställ-ning vågar man väl inte ta?)

Absurda Gudsbilder

Taggar

, , , , ,

Fast ibland är de roliga

En konstig Gud, Han vill bli trodd på

Jag har ju min egen definition av religion (finns bl.a. här) och en del idéer om bl.a. kristendom. De senare kan dock knappast kallas en definition.

Religioner laborerar med gudar och/eller själar. Gudar är onödiga (i viss buddhism), men själ eller medvetande är alltid nödvändigt, om vi skall ha något som kan kallas religion.

Men antag Guds existens, vad nu det innebär! Vill Han att vi skall tro på Honom? Varför? Vill Han bli dyrkad? Varför? Kan Gud vara allsmäktig om Han inte helt kan skita i oss?

En Gud med behov …

Skita? Mamma berättade om hur chockad hon blev som barn, när hon hörde, att kungen måste gå på dass, han som alla andra. Hon vägrade länge tro på det. (Kungen hade väl WC, men vad det var, visste inte alla ute bland det tidiga 1920-talets skogstorp.)

Har Gud samma behov som kungen? Härska och skita? Och vad hade mamma fått höra i skolan? Vad var det för ”nordkoreansk” undervisning småskolebarn i Sverige fick för drygt 90 år sedan?

… och med skägg och en kung

Gudsbilden ”Den skäggige på tronen” blir absurd och hädisk, så fort man börjar vända på den. Den är en forn-tida tradition, som skapats vid människors förgudning: En bild av en maktgalen människa.

Det är ganska självklart. När konungen skulle gudaför-klaras, måste Gud se ut som majestätets bild av sig själv.

Gudsbilden får ett eget liv tillsammans med psykopater. Men utan den gudsbilden tycks somliga anse, att vi inte längre har någon ”riktig tro” i kyrkan. Ärkebiskop K.G. Hammar tog avstånd från sådan ”riktig tro” och angreps hårt, vilket jag skrev om för två år sedan.

Den starke mannen. Starke Adolf. Någon att böja sig för. Han som tar hand om oss. Han som pekar ut och sätter dit de onda.

Lite mer intelligenta fantasier …

Det är faktiskt den vanligaste gudsbilden: Ett gyllene himmelskt väsen. Andra, t.ex. jag själv, uppfattar detta väsen som en förenklad bild av filosofiska grubblerier. Väsendet hör till samma släkte som Schrödingers katt och Maxwells demon. Även den ryggpetande Blicken och kvantfysikens ”Observatör” hör dit.

Fantasifostren hjälper oss beskriva en verklighet, som kanske inte kan beskrivas på ett bättre sätt. Blicken var en gång enda sättet att förklara synförmågan och med-vetandet. Tänk efter vad som faktiskt behövs för den moderna förklaringen, som ännu är långt ifrån komplett. Vi kanske måste nöja oss med sådana här beskrivningar.

… som ibland blir svårbegripliga …

Den seende Guden i GT (1 Mos 16:13,14+not) passar annars väl ihop med den s.k. Köpenhamnstolkningen (”Observatören”, ett medvetande som kanske skall ses som ett helt opersonligt fenomen). Det är bara att grubbla på – för den som vill grubbla på det sättet.

Observatören skapar genom att göra en mätning. Han ser, varvid ”en sannolikhetsfunktion” kollapsar, och en möjlig alternativ verklighet förverkligas. Schrödingers katt antas samtidigt vara både död och levande, tills någon tittar efter vad den faktiskt är. Det är modern fysik!

Observatören ger allt ett namn, ett mått. Människan är Hans personlighet, Hans tverktyg, alltings mått, och till människan leds allt skapat fram för att tilldelas ett namn (1 Mos 2:19).

… och skrattretande för somliga

dana här tolkningar är inte konstigare än de som brukar göras av bibeltexter. Jag har tidigare i flera inlägg påpekat hur gamla idéer om naturen (antik/medeltida vetenskap, som vi nu anser felaktig) styrt läsningen av GT.

De fornantika naturföreställningarna i GT överenstämmer inte med de mycket mer senantika grekiska, som kyrkan gjorde till sina. Det har skapat problem för exegeterna, som utifrån de relativt sentida grekernas tankar presterat tolkningar, som fått skeptikerna att håna både dem och texterna.

Nu gör jag som den tidiga kyrkan gjorde: Jag använder min egen tids idéer, utan hänsyn till att de är helt främmande för GT. Tro inte att det fanns kunskaper om nutida vetenskap på den tiden! Då fanns inte ens grekisk senantiks naturlära och filosofi.

Då använde man sin tids kunskaper och föreställningar, för att förklara sina tankar. Idag använder vi vår tids idéer och begrepp, för att förklara våra tankar. Det kan bli lika fel.

Problemet hönan och ägget

Den medvetet seende Guden får vara ett kvantfenomen, och människan är Hans avbild. Vårt medvetande är då också ett kvantfenomen. Det tros vara skapat i hjärnan, och då bör väl även Gud behöva en sådan. Om Han nu är ett medvetande.

Det krävs alltså ett skapat ting, som skapar den medelst observationer allt skapande Guden. Gud och Hans hjärna blir lika konstiga som hönan och ägget. Vem kom först?

Ingen ”riktig religion” i kyrkan, tack!

Och om Gud har en hjärna, så har Han även ämnesom-sättning. Det innebär en Gud med diverse behov. En Gud som mamma hade vägrat tro på! Men Han bjöds ju på offerdjur att äta av i Jerusalems tempel! Och om Han åt, så måste han även ha … Nää …!

Låt oss slippa that old time religion. Ingen ”riktig religion” i kyrkan tack! Sådant är ju en röra av idéer från många årtusenden. Vi bör nog hålla oss till KG Hammar m.fl. nutida kättare. Då har vi större chans att få en samman-hållen idévärld.

Varma hjärnor

Medvetandet är inte ett i hjärnan skapat kvantfenomen! Max Tegmark har med sina beräkningar visat att hjärnan är för varm för att kunna fungera som en kvantdator.

Det är med kvantdatateknik den artificiella intelligensens teoretiker vill förklara medvetandet. Men då det inte kan fungera, blir vår slutsats, att medvetandet inte är ett kvantfenomen, något som skapats.

I så fall är det något oskapat! Ingen hjärna är inblandad som skapare av det. Hypotesen, att det krävs en kvant-dator för att skapa medvetande, visar ett medvetande om att medvetande är något extremt. Gud antas ha det.

Karma, arv och miljö

Men det är nog fel synsätt. Gud har inget medvetande i den här spekulationen. Gud är medvetande! Medvetande kan däremot ha (= vara medvetet om) diverse skapade egenskaper, förmågor, personlighet, kunskaper och andra minnen.

När medvetandet (som är Gud) skapar sådant, skapar den människan. Den materia, som egenskaperna och det andra knyts till, avgränsar en droppe av medvetandets hav. Den droppen är mycket begränsad.

Vi har lätt att förväxla medvetande och medvetandets innehåll. Vi identifierar oss med innehållet. Buddhismen vill att vi skall inse innehållets förgänglighet. Målet är att bli ett med medvetandets hav.

Den kristna mystiken och Jesus i Johannesevangeliet vill att vi skall bli ett med Gud. Och den skapade världen, den är inte mycket värd där. Den finns i medvetandet, men existerar materien i sig själv? Buddhismen säger illusion och har ordet sangsara eller samsara för sådan tillvaro, som upprepar sig i evighet. 

Förmågorna antas knutna till materien, som vi nu antar har formats av medvetandet. Det medvetande, som formar materien, bör vara det som även kallas karma. Det avgör vilka egenskaper en droppe medvetande får, för att skapa nya minnen och kunskaper medelst sina aktiviteter.

Hypotesen innebär, att vi formas av karma, arv och miljö. En sådan blandning garanterar kaos och oförutsägbarhet i våra liv. Jämför med trekropparsproblemet i astronomin!

Minns nu vad jag skrev ovan! Om jag kallar detta med-vetande Gud, så är det en bild jämförbar med Maxwells Demon, som på sitt sätt liknar portvakten sankte Per: Han öppnar porten för somliga och stänger den för andra. På ena sidan blir det hett.

Medvetandets innehåll

Jag tycker jag måste påpeka, att medvetandets innehåll utgörs både av den materiella världen och den mentala: kunskaper, känslor och tankar.

Den kristna och den buddhistiska synen på saken blir ganska lika, om Gud = medvetande. Dock beskrivs det skapade som verkligt, därför att Gud skapat det, men som illusion därför att medvetandet skapat det.

Det är alltså någon sorts auktoritet hos ordet Gud, som gör det skapade verkligt. Medvetandet ses däremot som en bluff skapad av materien, och därför har det som skapats i medvetandet ingen status. Och människan och hennes medvetande har inget värde. Jo, det ekonomiska hos grundämnena vi består av. Och ekonomin, den är verklig och värdefull!

Vad är det egentligen, som är illusion och bluff?

Medvetandet är inte information, det sysslar med information

Man förväxlar medvetande med datorns räkneförmåga. Medvetande innebär att vara informerad om tillvaron, sig själv och annat. Vi kan t.ex. vara informerade om vad datorn sysslar med: Den kalkylerar. Det gör hjärnan också. Båda två har information lagrad. Lagrad informa-tion finns också i arkiv och bokhyllor.

Är det samma sak att ha information och att vara infor-merad? En informerad bokhylla? En postsorteringsmaskin har och hanterar informationen på kuverten, men vad jag vet skapar det inget medvetande.

Hasse Alfredsson sade att tröskmaskiner tänker, men då är ju någon information inte alls inblandad.

Artificiell intelligens (AI) är ännu bara imiterat medvet-ande. Allt sådant kan ju förklaras. Elementarpartiklar, som i strid med fysikens kända lagar styr varandras spinn, visar på verkan av något som är mer likt riktigt medvet-ande. Sådant medvetande är oförklarligt.

Oskapat medvetandet innebär att medvetandet alltid funnits, och att hjärnan på sin höjd är en avspegling i materien av det oskapade medvetandet. Eller också är det en kalkylator, som medvetandet använder. Materien själv antas skapad ur kvantkaos. Idén står i direkt kon-frontation till materialismen. I den åskådningen utgår allt från materien.

Enligt den kan kvantvärlden inte finnas, om den inte utgått från materien. Men all materia är ”bara och inget annat än”. Det är en motsägelse i materialismen. Vad är det i så fall som är det väsentliga i tillvaron? Vad är det som har värde?

Tre obegripliga världsförklaringar:

Materialism, medvetande och matematik

Materialismen: Inget finns bortom materien, särskilt inget kaos, som gör världen oförutsägbar. Materialisten kräver en begriplig och kalkylerbar värld. Verklig slump existerar inte för honom, varför kvantfysiken är lika oacceptabel som jungfrufödseln och transsubstationsläran.

Gud kastar inte tärning”, som Einstein sade, innan han fick ge sig mot Niels Bohr.

Jämför materialismen med viss Bibel- och Korantolkning, som också ger: ”Jag har svar på allt!”

Den filosofiska konflikten koncentreras kring begreppen slump och oskapad. Är universum, d.v.s. materien skapad eller oskapad? Har materien skapats, öppnas möjligheten att en Gud gjort det, och en Gud är ett medvetande med fri vilja (= inte styrd). Men återigen, vad är medvetande?

Fri vilja är slump. Alternativet är att din handling är styrd av ”naturlagarna”. Du är då ett sorts urverk. Allt du gör är förutsebart.

Materialism, medvetande eller Max Tegmarks matematik som tillvarons grund. Vad är tal och matematiska regler? Har bara talen självständig existens? Oskapade? Är inget medvetande inblandat? Hur kan matematik skapa något?

Gudarna är dödliga (Ps 82:6,7)

Vår fria vilja, som Gud gett oss, gör oss självständiga mot Honom. Du får jävlas hur mycket som helst, och Gud kan inget göra åt det. Du får givetvis ta konsekvenserna (som är döden), men i fri vilja är du Guds jämlike.

Det är detta, som ligger bakom uppfattningen, att ”med-vetandet i sig” är det gudomliga och att det är oskapat. Vår ”själ” (om vi med det menar vår droppe av medvet-ande) är evig, eller har åtminstone evighetens möjlighet. Att syndens lön är döden, tycks dock kunna innebära någon sorts utplåning, men det är ett svårt problem.

Problemet är att oskaptheten och slumpen innehåller felets möjlighet. De innehåller möjligheten att missa målet, vilket är vad synd egentligen betyder. Den djup-tänkande kan spekulera i om det kan vara det felet, som får Gud att avskilja våra oskapade medvetanden från sig.

Skapas människan och kanske hela världen för att Gud skall vara eller bli felfri? Vi hamnar i frågan om kampen mellan gott och ont. Det här är svårt. Lämna frågan eller drunkna i den!

Moses (betyder sonen) valde Egyptens oskapade kaosgud Nun (slumpens Gud, fria viljans Gud), då han utsåg Nuns son Josua till efterträdare (2 Mos 3:11). Hebreiska nam-net Josua skrivs Jesus på grekiska, och att han är Nuns son sägs mer än trettio gånger i GT (= viktigt, viktigt! Och djupt, Nun var Djupets Gud).

Jag vet var du bor. – Det vet jag också!

Nuns djup var himmelshavet, och det har jag skrivit en hel del om förut, bl.a. här, men även på flera andra håll. Nun var identisk med sitt hav, med himlen. När droppen tvångsvis förenas med havet, får du veta allt. Allt blir uppenbarat, skrev Paulus. Alla vet allt om alla, även om dig. Alla förgås av skam. Rena helvetet.

För onda gärningar liknas det vid ett hav av smält metall. Får onda tankar vid ett hav av flytande väte. Kanske får vi i genomsnitt det ganska bra. – Helvetespredikningar är kul. Tänk om jag lyckas skrämma någon! Jag misstänker, att före faraonerna hade världen en filosofi, som indisk tradition bitvis varit bäst på att föra vidare. Samtidigt har den överträffat väst i att skapa bilder, typ Maxwells demon eller flygande spagettimonster, och det är dyrkan av sådana, som det mesta av våra religioner består av.

Men ordet religion betyder ju medvetande (re) och binda (latinska ligare), och bör därför handla om det i materien bundna medvetandet. Tro på gudar är något annat.