Dramats betydelse

Etiketter

, ,

Den slarvige Aristoteles

Brittanic hybris?

Jag fortsätter på ämnet hamartia, ordet som kyrkan säger betyder synd, trots att Aristoteles säger annat. Ur Encyclopaedia Britannica:

Aristotele introduced the term casually in the Poetics in describing the tragic hero as a man of noble rank and nature whose misfortune is not brought about by villainy but by some error of judgment”.

Aristotele introduced the term casually …” – Hur tolkar jag casually?

Jag har letat bland exempel i denna länk. Där finns vardaglig, som kanske är OK, men mest har jag hittat sådana här ord: slarvigt, nonchalant, lättvindigt och oseriöst. Kritiserar Brittanican Aristoteles? Är han intellektuellt vårdslös, då han låter hamartia betyda något annat än synd?

Är Aristoteles användning av ordet inte bara fel, utan även ett exempel på hans bristande bildning? När jag stöter på sådant här, tar jag mig för pannan och säger att detta kan inte stämma!

Är det de bakom ”denna länk”, Britannicans redaktörer eller jag som i detta fall är John Chrounschough? Inte kan det väl vara Aristoteles?

Skollärare John Chronschoughs memoarer är en roman från 1897. Mina lärare krävde drygt sextio år senare, att vi elever skulle känna till den. Chronschoughare blev genom romanen ett tillmäle för halvbildad besserwisser

Aristoteles ädla syndare

Det är mycket helig teologi, som står på spel för ”de kristna”, om hamartia inte betyder synd. Kvinnan som äter av kunskapens frukt definierar inte längre den orena synderskan. Arvsynden upp-löses i intet. Adams elände kan då inte skyllas på Eva. Vi måste fortsätta studera Aristoteles hamartia. Vad är det för något?

Aristoteles använder hamartia för att beskriva den tragiske hjälten, som normalt är av ädel härkomst! Han är även ädel till sin natur! Den ädles olycka orsakas inte av skurkaktighet, d.v.s. ondska, moraliska brister, syndfullhet och låga begär, utan av någon sorts felbedömning.

Det kanske handlar om värderingar? Då handlar det om just nu aktuell politik. Det talas idag mycket om felaktiga värderingar, som måste bytas mot riktiga. Värdegrunden skall vara den rätta. Bedöma eller värdera är väl ungefär detsamma.

Men ”den till sin natur ädle syndaren” är en konstig idé. Är det inte en motsägelse? Syndaren är en vällustig frossare. Därtill är syndaren högfärdig, hatisk, avundsjuk, lat, girig och ovanpå det ädel till sin natur! Fick jag med alla dödssynderna före ordet ädel? Det låter fövirrat, men vi hade ju hamnat i politiken.

Om hamartia betyder synd, har jag i min förvirring beskrivit Aristoteles ädle, tragiske hjälte. Alla verkar dock överens om, att Aristoteles inte använder hamartia i den rätta betydelsen. Var Aristoteles intellektuellt slarvig? Var han lika slarvig som Paulus och Rasputin, när den ene skrev och den andre läste (för tsarinnan), att nåden skall flöda över syndaren (Rom 5:20)?

Med tanke på de fel och orimligheter jag hittat i vår bibelöver-sättning, tror jag mer på att det är våra bibelexegeter, som gjort bort sig igen. Denna gång har de då gjort det tillsammans med Brittanican. Jag tror att jag måste dissekera synden och under-söka dess historia. Var har kyrkan fått tag på begreppet? Men jag väntar lite med det.

Erfarenheter i livet” är en vanlig sort av kunskapens frukt, som är lite farlig. Den kan vara väldigt dålig, rentav giftig, så att vi mår dåligt av den. Vi får ”brinnande samvete”, en feber, en konflikt med Gud, som jag nu i stället vill kalla ”ett tillstånd orsakat av hamartia, av att inse sig ha trott, haft eller gjort fel”.

Jag har förut accepterat, att kalla det synd. Bakgrunden till det är kyrkans vilja att se ondska i stället för okunnighet bakom våra fel. Ondska beskriven som en orenhet, som måste tvättas bort, och som enligt en från sadducéerna ärvd tradition kan tvättas bort mot betalning.

Men kampen med Gud, samvetsångesten, striden i vårt inre är inte något ont. Tvärtom kan det rena oss. ”Men där hamartia blev större, där överflödade nåden än mer …”, har aposteln Paulus skrivit (Rom 5:20).

Medvetenheten om att jag har missat målet är det plågsamma. Och målet är det rätta och sanna. Samvetselden i mitt inre är ingen orenhet! Det är Guds vrede. Det är Gud (2 Mos 24:17, 5 Mos 4:24, 2 Sam 22:9, Ps. 18:9, 50:3, Heb 12:29 m.fl. m.fl.)! Det är inget litet fel, att ta hamartia för synd.

En liten historisk utvikning

De hebreisktalande kanaanéerna, de bokstavstolkande dyrkarna av eldguden Molok, hade på Abrahams och Isaks tid delat upp sig i judar och fenicier. De senare grundade Karthago, stormakten före Rom. Enligt Jeremia fortsatte även judarna, att i strid med Guds vilja offra barn i eld, men utvecklade – med Jeremia som exempel – en mer andlig tolkning av buden. Det är den jag försökt förklara ovan.

Gamla Testamentets berättelser om de folkmordiska striderna mellan judar och kanaanéer misstänker jag är litterära spår av teologiska strider bland kanaanéerna. Ur de striderna växte det vi kallar judendom fram (t.ex. Domarboken).

Judarna är kanaanéernas ättlingar. Abraham från staden Ur är en berättelse som avslöjar sumerernas kulturella inflytande. Jag har tidigare påpekat, att om Bibelns påståenden om Abraham som stamfader är korrekta, så är varken judar eller araber semiter. Sumererna var inte semiter!

Den kulturhistoria som ännu inte uttolkats ur GT’s berättelser torde vara oerhört imponerande. Men det kommer att ta tid innan arkeologer och historiker analyserat den borrkärnan ur sedimenten i botten på TidensFlod. Bokstavstolkningarnas larviga berättelser är för de barnsliga, de som saknar förmågan att arbeta med sådant.

Dramat som beskrivning av livet

Det är sannolikt så, att Aristoteles studerat de hebréiska texterna och kananéernas religions- och filosofiutveckling. Han lär ju ha varit intresserad av filosofi. Hebreiskan var tillsammans med sin utlöpare, feniciskan eller puniskan (läs länken!) troligen det viktigaste främmande språket i det tidiga Grekland.

Vad skulle Aristoteles annars ha studerat, om han nu studerade något? Eller har Britannican rätt? Var han en chronschoughare?

Hamartia handlar om kampen med Gud, som slutar med förlåtelsen, nåden, om vi ångrar, erkänner och ändrar riktning. Här har vi en begriplig filosofi, en acceptabel teologi. Det handlar inte om avlat mot ekonomsk ersättning. Inga kostsamma blodsoffer i Jerusalems tempel, som Jesus värsta fiender, saduccéerna och tempelmånglarna sysslade med.

Alla är överens: Aristoteles hamartia är inte omoraliskt. Och dramat innebär, att vi tar del av insikten, utan att ha gjort felen. Vi förstår och förlåter huvudpersonen. Vi dränker denne i empati. Vi deltar i katharsis, i renandet. Dramat är också kunskapens frukt, men en annan sort än de beska ”Erfarenheter i livet”.

Dramat blir inte så lätt dålig, och dramat är inte lika farlig att äta. Den dramatiska berättelsen uppfattades av Aristoteles som en renande kulthandling. Kult? Kultur? Vad betyder ordet? Jag får bland annat fram andlig odling eller andlig bearbetning för båda orden. Orden religion, ritualer, normer, moraliska system och trossystem dyker upp i länken.

Aristoteles beskriver dramat som en konstnärlig ritual med ett budskap. Ett sådant framför prästen, predikanten. Kyrkan har beskrivit konkurrerande scener som världsliga och ogudaktiga. Aristoteles tycks ta dramat mycket allvarligt. Förstår vi vad han skriver, så förstår vi hur viktiga han anser att våra kulturella aktiviteter kan vara.

Aristoteles synd

Etiketter

, , ,

Hamartia

Hurra för den goda synden!

Det är något skumt med synden. Ni, som läst mig, vet att den där Paulus på ett ställe (Rom 5:20) påstår att synd är något bra. Sedan frågar han om vi skall ”stanna kvar i synden för att nåden skall bli större” (Rom 6:1). Rasputin läste det, ropade ”Hurra!” och övertalade tsarinnan att synda med honom.

Det har jag skrivit om. Efter en omdefinition av ordet synd, fick jag logik i det Paulus skrev. Men då blir synd inte synd. Eva gjorde heller inte fel, då hon åt av kunskapens frukt. Syndafallet var inget syndafall, och vi får, vi till och med skall äta av frukten.

Titta på det grekiska ord, som i Nya Testamentet översätts till synd, hamartia! Ordets betydelser är åtminstone fem. Vi glömmer bort, att det är en fjärilsart, att det är en medicinsk term och att det är ett album utgivet av ett metallic band. Då återstår två för oss intressanta betydelser.

Aristoteles dramatiska synd

Det ena är kyrkans betydelse, traditionell synd, som gör Paulus obegriplig och Rasputin, Rysslands mest berömde munk, galen. Den andra är den betydelse filosofen Aristoteles ger ordet i vårt Europas allra första skrivna verk i ämnet litteraturkritik, Περί Ποιητικής eller Peri poietikes. På latin heter det De Poetica och på svenska Om Diktkonsten. Aristoteles skrev det ca 335 f.Kr.

Där skriver Aristoteles bland annat om det grekiska dramat. Det är då han använder det svårtolkade ordet hamartia. Jag har läst ett fåtal försök till förklaringar, som i sig är svårtolkade. De kan lyda ungefär så här:

Dramat skall rena åhörarna. Det sker genom att dramat skapar empati och insikt. Dess huvudperson är i dramats inledning i en paradisisk situation. Då förutsättningarna är som de alltid är, det handlar om brister, svagheter, okunnighet, omständigheter och allt vi kan tänka oss, leder handlingen huvudpersonen till en katastrofal omkastning av hans situation. Det sker via misstag, felhandlingar eller oundvikliga skeenden.

Min synd

Paradisisk situation? Skrev Aristoteles så? Jag har inte läst hans ord, jag har bara läst om hans ord. Min definition av synd över-ensstämmer med Aristoteles brister och okunnighet med mera, men med tillägget att vi äter av kunskapens frukt och då inser att vi haft fel. Konflikten med Gud, det brinnande samvetet, är ett tillstånd av synd.

Kampen med Gud, samvetsångesten, striden i vårt inre är dock inte något ont. Tvärtom är det något som kan rena oss. ”Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer …”, sade Paulus (Rom 5:20). Alla är överens: Aristoteles hamartia är inte omoraliskt.

Läs det jag skrivit tidigare om att inse, vända om, få förlåtelse och sedan vandra vidare på vägen, som är sanningen och livet. Det låter så religiöst, så det är inte klokt. Men det är absolut ett budskap, som jag trovärdigt kan hävda är kristet.

Förutsättningen för att nå fram till det, är dock att jag påstår att Bibeln är felöversatt: Hamartia betyder inte synd! Paulus tycks ha läst Aristoteles och använder hamartia på samma sätt som Aristoteles och i den betydelse som Aristoteles ger ordet.

Vad har då kyrkan fått sin betydelse av ordet ifrån? Var kommer synden ifrån? Här har vi ett problem. Jag skall tänka ett tag.

Omodern vetenskap

Etiketter

, ,

Oro 1

Nyheter om astronomernas nya upptäckter om svarta hål och mörk materia oroar mig. I förra inlägget använde jag den Ny-nya Fysiken för att försöka göra vissa tankegångar begripliga. Den Ny-nya har ersatt den Nya Fysiken, som var känd av fysiknördar redan innan jag var född.

Kätteri och Djävulskap

Den ersatte den Gamla Fysiken, som skapades av bland andra Kopernikus och Newton. Fysiknördarna lärde sig den försiktigt på 1600-talet. Var du som nörd oförsiktig, blev du bränd på bål för kätteri. De, som hellre trodde på djävulskap än på något annat, var i makthavande majoritet.

Sfärernas harmoni

De bildade bland de senare trodde på sfärernas harmoni, trots att varianterna av deras tro sinsemellan ofta var dissharmoniska. Men de försökte hitta sanningen i Bibeln. Det var svårt, eftersom fysiken och naturläran i skapelseberättelsen var magstark även för dem. Jag har skrivit om det förut.

Himmelshavet

Hur gammal den fysiken är vet ingen. Den kan ha skapats innan vi utvandrade från Afrika och beblandade oss med neandertalarna. En dåtida Einstein grubblade över regnet. Det blåa däruppe ser ut som ett hav. Det faller ner droppar, som bevisar att det är sötvatten. Varför faller inte havet ned och dränker oss?

Himlavalvet

Det måste vara en gud, som ställt en väldig, genomskinlig ostkupa över oss. Himlavalvet. I Bibelns första kapitel står det, att Gud på så sätt skiljde vattnet ovan från vattnet nedan. Sedan nålade Han fast stjärnor och annat på himla-valvet. Då blev det små hål i kupan och därför regnar det.

Paradisfloden

Varför regnar det då inte alltid? Ja, så är det med fysikens teorier. Det uppstår alltid nya frågor, när man har hittat på en ny teori. Men den här teorin fungerade bra. Regnet är en paradisflod, fråga vilken ökeninnevånare som helst! Det står i Bibeln, att den delar sig, och att dess grenar rinner både i Asien och Afrika. Det är alldeles riktigt!

Nödiga änglar

Det finns ingen anledning att betvivla Bibeln på grund av lite små störande detaljer. Om stjärnorna är änglar, så kan vi anta, att de dricker upp vattnet. Det är bara när de blir kissnödiga, som det regnar. Se där! Då har vi löst det problemet. Sluta tvivla, du ogudaktige!

Federal Bureau of Inquisition

Det här innebär givetvis, att det inte finns några kommunikationssatelliter. De evangelikala, som nyligen tog sig till Washington med hjälp av en GPS i bilen, tog sig alltså dit med Djävulens hjälp. Han ledde dem! De amerikanska polismyndig-heterna tycks ha den åsikten. De griper folk. Till och med presidenten talar om häxjakt!

Mer i kategorin lite skämtsamt

Med det uppstår en del ovidkommande frågor. Varför tror de evangelikala funda-mentalisterna inte på himmelshavet och ostkupan, utan bara på vissa utvalda delar av Bibeln? Varför har Staffan i Lund så svårt att acceptera åsiktsfränderna inom poliskårerna? Är det ett exempel på splittringen inom den troende radikala vänstern?

Oro 2

Nu tillbaka till min oro. Om astronomer, kosmologer och fysiker upptäcker mer om mörk materia och sådant, kan min text eventuellt upphöra att fungera. Förklaringarna blir löjliga. Knyter man sin text till det senaste inom något ämne, riskerar man att skapa ett ”bäst före-datum”. Rentav ett ”förbrukas senast”-datum.

Ordens betydelser

Om det inte var fel innan, så blir det fel då. Då får jag problem med min text, som liknar de problem som uppkommit för högerns bloggare efter händelserna vid och i Capitolium. Jag tror problemen hänger ihop med oklarheter i de politiska ordens betydelser.

Globalist och nationalist har helt olika betydelser för människorna. De betyder inte samma saker. För en del inom högern betyder nationalist någon som inte tror att demokrati fungerar i en alltför stor stat. Det måste vara nära mellan styrande och styrda! Därför skall vi ha små självständiga stater. Resonerade inte de amerikanska grundlagsfäderna så?

För en annan del inom högern (den yttre) betyder det samma sak som för en del inom vänstern, en främlingsfientlig rasist. Betydelseglidningen under debatter dödar all logik och omöjliggör förståelse. Alla förväxlar då vänner med fiender och fiender med vänner.

Globalisten kan liksom liberalen vara politisk eller ekonomisk. Det är definitivt inte samma sak. När pengar är inblandade, blir allt ofta väldigt fel. Just nu orkar jag inte grubbla mer på detta problem. Det får bli en annan gång.

Ett medvetet problem

Etiketter

Avslutande stycke i föregående inlägg började med: Vi har egentligen kokat ned frågan om Guds existens till frågan om vad medvetande är. Vem är det som säger ”Jag är, jag tänker, jag vill!”? Den frågan tror jag, att jag först såg i en bok om mystiken.

Mystiken kan enkelt sägas vara läran om att en eventuell Gud skall sökas i vårt inre. En antropomorf gudakonung i ett feodalt himmelrike förkastas i den läran. Den obehagliga förebilden för vår världs alla härskare har allt för länge styrt oss.

Om det bar gick att förklara mystikens gudsbild på ett enkelt sätt, skulle nog många föredra den. Jag gör ett försök att titta in i vårt inre. Om vi inte hittar någon annan åsikt om vad medvet-ande är, kan vi prova på någon av följande två.

Materialistisk Fysik

Den första beskrivs av den ”materialistiska fysiken”. Enligt den är medvetande något som skapas i materien. Det sker än så länge endast i levande materia, i levande organismer. Vi tänker oftast på oss människor och våra hjärnor. Men även djur kan vara medvetna.

Jag hoppar över den spekulativa frågan om möjligt medvetande i framtida datorer. Tro på sådant är starkt knuten till tro på den materialistiska fysiken. Man tror att den snart kommer att bli så fullständig, att den både kan skapa medvetande och ge säkra och pålitliga svar på allt. Utan att diskutera det fortsätter jag med våra hjärnor.

Alla levande organismer med hjärnor är tillfälliga. Det innebär att de dör. När hjärnan dör, dör även medvetandet. Materien finns dock kvar, med tiden eventuellt uppäten av maskar. Men atomerna blir kvar i evighet. Och hjärnan kan bevaras ganska oförändrad och länge i en glasburk med formalin.

Medvetandet är enligt den materialistiska fysiken ingen gud med evigt liv. Medvetandet är mest att beskriva som en i materien skapad tillfällig illusion. Begreppet mening har ingen relevans, då vi talar om en illusion fylld med illusoriska idéer om rättvisa, moral och politik.

Allt är meningslöst. Det finns då ingen anledning, att göra någon-ting, varken revolution eller något annat. Det senare är ofta ”great again”, vilket kan gälla Tyskland, Ryssland, Turkiet, Kina, Amerika eller vad som helst. Gå och häng dig i stället!

Mental Fysik

Världen som ett tankefoster

Den andra beskrivs av något, som vi kan kalla den ”mentala fysiken”. Den säger, att materien ytterst är matematiska abstraktioner (tankefoster). Ett icke-materiellt tankefoster, den nutida s.k. ”religiösa fysiken” beskriver det så här:

På kvantnivå förverkligas en sannolikhet genom en observation. En elementarpartikel skapas ur kvantkaos av ett observerande ”medvetande”. (Se ”vågfunktionens kollaps under Köpenhamns-tolkningen. Se även Schrödingers katt, en tankebild skapad för att illustrera svårigheterna med dessa teorier.)

Universum börjar i så fall med ett par, kaos och medvetande. Det senare antagligen på en ytterst låg nivå. Paret skapar materien. Jag hoppar över ytterligare förklaringar. De blir lätt yviga och tröttsamma.

Religiös fysik

Läs en populärvetenskaplig bok i ämnet fysik! Då de äldsta mytologiernas skapelseberättelser börjar med en kaosgud och ytterligare en gud, som oftat kan tolkas som medvetande, är beteckningen ”den religiösa fysiken” nog lämpligt. Jag kanske hörde den första gången för cirka trettio år sedan.

Därmed kan vi kalla medvetandet för en skapande gud. Men på denna nivå liknar vårt medvetande mest någon sorts naturkraft. Dess storlek hör till kvantvärlden.

Den kan nog matematiskt beskrivas som en elementarpartikel eller en jämförbar vågrörelse. Jag kan lika lite jämföra det med mitt mänskliga medvetande, som jag kan jämföra min kropp med en kvark.

Mörk fysik

Medvetandet är osynligt som den mörka materien. Denna länk berättar bland annat hur lite vi vet om universum och dess fysik. Vi kan uppfatta texten som ett angrepp på den materialistiska fysikens anspråk på fullständighet, förutsättningen för dess anspråk på att ha säkra och pålitliga svar.

Strategi

Smart biologi

Vartefter mer materia skapas, finns mer och mer att vara med-veten om. Medvetandet blir då större. Det påminner då om den smarta slemsvampen, för vilken tillvarons mening är att äta och bli större.

Slemsvampen saknar hjärna. Det tycks den inte veta om, ty den uppvisar ett strategiskt beteende.

Hittar slemsvampen en livsduglig miljö och något att äta, så har den evigt liv. Den är då inte tillfällig. Dess medvetenhet när det gäller omgivningen tycks visa att observation, kunskap, strategi och kunskapsöverföring finns på en mycket mer grundläggande nivå än vad vi hitintills velat tro. Läs länken i stycket ovan! Här är den igen.

Konsten att äta och att skita

Metabolism (ämnesomsättning) är bland annat, att organismer gör sig av med det som blir över av näring, som förtärts och förbrukats. Den delen av djurens metabolism beskrivs ofta med ordet ”skita”. Det som då lämnas är materiellt och oaptitligt.

Enligt den mentala fysiken skapar medvetandet själv all sin mat, den materiella värld i vilken medvetandet – enligt välkänt allegoriskt språkbruk – kan finna kunskapens frukter att äta. En av medvetandet skapad värld,bör i så fall vara ett i många avseenden och på alla nivåer strategiskt expanderande universum.

Alla delar av medvetandet har detta mål, växa och bli större. Det slurpar i sig en lämplig bit värld, jord (på hebreiska adamá), en kropp, och suger ut den näring (= den kunskap), som är möjlig att tillgöra sig ur den eller via den. Metabolismen avslutande del beskrivs med ordet ”dö”. Det som lämnas är materiellt och oaptitligt. Jag börjar se det i spegeln.

Och så har vi våra myter

Sanskrit är ett indoeuropeiskt språk. En del av dess ord för med-vetande, rig, används som namn på en fornnordisk gud. Denne heter även Heimdal och vaktar bron mellan gudarnas Asgård och människornas värld.

Rig besöker människorna och avlar barn. Han har en strategisk ordning. Först Träl, sedan Bonde och därefter Jarl (engelska Earl). Efter Jarl kommer Kon och Kons ungar, som givetvis kallas konungarna. Det låter som tillväxt och reinkarnation.

Vi skall alla tillväxa i anden och bli konungar, det är bara att läsa (1 Kor 4:8, 2 Tim 2:12, Upp 22:5 m.fl.). Men hinner vi med det på en livstid? Fast i Första Moseboks lever människan i nästan tusen år. Skall vi spekulera om flera livstider?

Ett undantag är Henok, som försvinner efter 365 år. Orsaken var att han levde i gemenskap med Gud. Därför tog Gud bort honom härifrån. Vart? Blev hans medvetande så stort, att det inte längre fick plats här?

Indisk religion är full av idéer om andra världar. Det är bara att plocka på sig vad man vill ha. Men det känns lite pinsamt, att fantisera så vilt.

Vad är Sanning?

Samvetet som Gud

Vad innebär det enligt Första Mosebok att leva i gemenskap med Gud? I gemenskap med Samvetet? Det blir logik i filosofin, men är filosofin för den skull sann? Logik bevisar inte, men antyder och kanske möjliggör att filosofin kan vara sann.

Medvetandets två motstridiga delar är själ och ande. Själen är logiskt grubblande. Anden är värderande. Vi är medvetna både om något är logiskt och om något är vackert. Men vackert och fult, har inget med logik att göra. Rätt och fel i matematiken är logik, men i etiken är det värdering. Då är rätt och fel lika med ont och gott, och sådant finns inte i logiken. Moral hör till anden.

Så vad är sanning? Vem bestämmer? Anden eller själen? Bibeln säger att Gud är ande (Joh 4:24, Rom 8:14). Om Han är där-inne, kan du fråga Honom. Men kom ihåg, att Han kan vara en elak Djävul (Matt 10:28, Heb 10:31, Jak 4:12).

Ett svar på ett varför?

Redan tidigt hittar vi varningar för den själsförintande samvets-elden (5 Mos 5:26). Vår eldige Gud skall visst komma ”med makt” (Mark 9:1). Med samvetet som Gud har vi en grym Dråpare (Den gamle Molok, Jer 32:35 m.fl.), som vår kyrka inte vill veta av. Dråparen blir dock avväpnad, om det visar sig, att inte ens Han själv kan bli människa, utan att bli ett med synden (2 Kor 5:21).

Som jag skrivit förut, du kan inte äta av kunskapens frukt utan att inse, att du haft fel. Och föds du som människa, så äter du. Det är människans nedärvda ovana (arvsynd).

Herren Gud, som är ett med den Son, som är Domaren (Apg 10:42 m.fl.): ”Syndare! Du trodde fel! Du tänkte fel! Du gjorde fel! Syndens lön är döden!”

Människan: ”Jaha! Ta död på mig då! Men jag får väl återuppstå igen? Det fick Du, när Du var nere i världen och blev ett med synden.”

Då är den grejen också förklarad. Varför till och med Gud dör ”här nere”.

Det är av samma orsak. Elden = ångesten (Mark 14:33, Luk 22:44). Var ångesten rädsla? Inte enligt Honom själv: ”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet.” (Matt 10:28).

Vi talar om den ångest, den Moloks eld som kan utplåna med-vetandet, döda själen. Men man klarar sig om man är två om buset, Gud och människan.

Fast det är fortfarande frågor. Jag får fortsätta grubbla. Men det går ganska långsamt numera.

Den Gudfruktige ateisten

Etiketter

, ,

Definition av Gud …

Samvetet är Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom.

Definitionen får konsekvenser. Dina mentala förutsättningar bestämmer vilken gudsbild du har. Förutsättningarna är olika. Intelligensen är mycket sammansatt och komplicerad. Den går inte att definiera på annat sätt, än att den är det man mäter med IQ-test. Sen har vi kunskaper och erfarenheter. På det har vi även läggning och värderingar.

… som leder till polyteism

Paulus blir då logisk, om och när han säger, att vi har varsin Gud att dyrka (Rom 14:4). Usch, vad bibelexegeterna skall ha slitit håret, när de höll på att översätta den bibelversen! Jag ser att olika översättningar skiljer sig, men English Standard Version (med not till ordet ”master”) överensstämmer med de svenska Bibel 1917 och Bibel 2000, som jag använder.

Dyrkan av den egna svartsjuka gudinnan

Samvetet, om vi har ett sådant, är den bästa gudsbild som vi kan ha. Det följer av definitionen.

Och vi tillverkar inte den gudsbilden. Den bara dyker upp, särskilt om vi frågar efter den. Det är därför den enda gudsbild du får tro på som sann. Alla andra av oss själva tillverkade gudsbilder är sämre. I princip är det ingen skillnad mellan sådana.

Det kan vara en pampig teologisk konstruktion av högsta akade-miska kvalitet. Det kan vara en primitivt snidad gud av trä. De är ändå lika varandra på så sätt, att de är usla. De är beläten av förbjudet slag (2 Mos 20:3ff). Du får inte dyrka dem! Gud säger sig vara svartsjuk (2 Mos 34:14). Då låter Herren som om Han vore en Hon.

Den teologiska konstruktionen kommer dessutom ofta i konflikt med samvetet. Det är ofta en egen observation bakom det påståendet. Hos många teologer innebär den konflikten, att de förlorar Samvetet. De faller för intellektet, den slingriga ormen i deras teologiska kunskapers träd. Bibelns bildspråk är här mycket tydligt.

Ta bara det, att man tillskriver Gud ett kön. Det är något som bara finns i det jordiska (Matt 22:30). Herren säger så! Varför lyssnar de inte? Till exempel katolska kyrkan och dess påve. Deras tankebild av Gud är helt jämförbar med vikingarnas avgudabilder av Frej (se Historiska Museets bild nedan), som var försedda med en enorm manslem. Protestantiska teologer har också dyrkat sådana tankebilder, bland annat i Göteborg.

Ateismen som from lögn?

Det intressanta är då att ateisterna alltid har rätt i debatten. De underkänner alla gudsbilderna. De tror inte på Gud. Men de säger sig ändå (eller bara) tro på samvete och moral. I så fall tror de på Gud! De bara vägrar att kalla samvetet Gud. Men det har Han aldrig krävt av oss. Det Han kräver, är att vi skall lyssna på Honom och göra som Han säger (Jer 7:23). English Standard Version är här riktigt tydlig: ”Obey my voice, …”.

Men samvetet är ju, som alla smarta vet, en idiot. Eller hur? Fråga den smarte röde killen med horn, som ibland sitter på Kalle Ankas axel och viskar i hans öra!

Vi har egentligen kokat ned frågan om Guds existens till frågan om vad medvetande är. Vem är det som säger ”Jag är, jag tänker, jag vill!”? Den frågan tror jag, att jag först såg i en bok om mystiken. Ordet dök först upp i realskolan, där en adjunkt i kristendomskunskap (hon tillhörde en frikyrkoförsamling) förklarade, att det var för svårt att förklara för oss fjortonåringar.

En kommentar till Amanda

Etiketter

, ,

Långa inlägg är svårlästa. Mina tankar och idéer drunknar bland raderna. Jag söker efter bloggare med inlägg, som jag kan kommentera med stöd av det jag skrivit. Det blir då tämligen korta presentationer av mina tankar. Här är ett exempel.

Amanda har tydligen en kristen bakgrund. Hon har fått nog och blivit ateist. Fast det kanske bara är vad hon tror. Det kanske är de hon lämnat, som aldrig varit kristna. Kanske det är Amanda, som blivit kristen på riktigt, fast hon inte begriper det? Än mindre begriper de, som hon nu vill försvara sig emot.

Jag förutsatte, att hon har tillgång till bibeltexten. Därför finns bara bibelhänvisningar, men inte själva texten i kommentaren. För er andras bekvämlighet lägger jag till texterna efteråt.

Min kommentar

Problemet du möter är folk som kallar sig kristna, men inte förstår vad Paulus säger om att godta olika åsikter. De skrämmer bort andra. (Rom 2:17ff) handlade på Paulus tid om judar och Skriften. Idag passar det in på vissa kristna och Skriften. De som säger: ”Det är vi som vet!”

Vissa Paulus ord (Rom 2:14ff) kan vara en positiv beskrivning av sådana som du. Läs även (Rom 14:1ff, 15:7). Paulus kallar de andra ”svaga i tron”. Sådana kan ändå vara brinnande (ivriga) i tron, men de saknar den rätta insikten (Rom 10:2). Ett starkt samvete – och kanske ett lite självsäkert sådant – är en stark tro.

Paulus tycks mena, att hedningarna skall glädjas. När de lyssnar till sina samveten, möter de Gud – såsom vi är i stånd att upp-fatta Honom. Den förmågan varierar beroende på begåvning, er-farenhet och annat. Men då har vi vår egen Lag (Rom 2:14). Då har du din alldeles egna Herre (Rom 14:4), ditt eget Samvete, som är Guds röst och Ord. Utan Gud har de andra bara bokstaven.

Du har alltså inte lämnat din tro (på Samvetet), som är Gud, du har lämnat deras tro på bokstaven och lagen. Lagen som inte är Gud. Enligt Paulus är Lagen, bokstaven, bara lite halvdana änglars ord (Gal 3:19f).

Samvetet är enligt Paulus Kristus i dig, och då blir Jesu ord inte längre dunkla, utan helt begripliga (Joh 14:20, 15:2,4,5,6,7). Gud är en, men Kristus är människan, och skulle just nu kunna vara sju milliarder. Fast alla har ju inte honom i sig. Fast är Fadern och Sonen ett, så är vi ändå rejält polyteistiska, med var sin Herre, precis som Paulus säger (Rom 14:4).

Då får inte åter bygga upp tron på Lagen, bokstaven (Gal 2:18). Bibelkommissionen är dessutom bara förmedlare av de tvivel-aktiga änglarnas ord (Gal 3:19).

Ängel betyder budbärare. Orden är budbärare. Bibelkommis-sionen skriver lärda utläggningar om hur osäkra de är på betydelsen av många ord i Bibeln.

Bibeltexter

Rom 2:17ff. Jag har rättat texten, så att den passar vår tid. Den förefaller handla om Knutby och hedningarnas gud Mammon. Ursprunglig svensk bibeltext inom parentes. Den sista meningen i stycket stämmer ju. Där har jag en rättning, som skapar möjlig-het att skriva muslim och Koranen i stället för kristen och Bibeln.

Du kallar dig kristen (jude) och förlitar dig på Bibeln (lagen), du är stolt över din Gud, känner hans vilja och kan avgöra vad som är väsentligt – du har ju vägledning i Bibeln (lagen). Du tror dig om att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor i mörker, en fostrare för oförståndiga, en lärare för omogna – du äger ju kunskapen och sanningen i Bibelns (lagens) gestalt. Du undervisar alltså andra men inte dig själv. Du förbjuder stöld men är själv en tjuv. Du fördömer äktenskapsbrott men begår det själv. Du avskyr de hedniska gudarna men drar dig inte för att plundra dem. Du är stolt över lagen men vanärar Gud genom att överträda den, ty som det står skrivet: För er skull smädas Allahs (Guds) namn bland hedningarna.

Rom 2:14ff. Här dyker antikens tankeorgan hjärtat upp. Vad hjärnan sysslade med visste inte Paulus. Han tänkte med hjärtat, och hans känslor skapades i njurar och lever. Det var dåtidens fysiologiska och medicinska vetenskap.

Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vitt-nar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan.

Rom 14:1ff. Det här handlar om Samvetet som Gud. Fläsk- häst- hund- och ormätare, snabbmatsälskare, häsokostfanatiker, judar, veganer och muslimer får inte döma varandra på grund av olika matvanor. Gud uppenbarar sig som en konstig Gud för oss som är konstiga. Vi begriper inte bättre. Jag har förståelse för indianen, som ber hjorten om förlåtelse.

Den som är svag i tron skall ni godta utan att sätta er till doms över olika uppfattningar. Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker. Den som vågar äta skall inte förakta den som inte gör det; den som inte vågar äta skall inte döma den som vågar, Gud har ju godtagit honom.

Vad har du för rätt att döma den som är i en annans tjänst? Om han står eller faller angår bara hans egen herre. Men han faller inte, ty Herren är stark nog att hålla honom upprätt. Den ene gör skillnad på dagar; för den andre är de alla likvärdiga. Var och en skall vara fast i sin övertygelse.

Rom 15:7. Versen inleder några stycken, där hedningar prisas, för att de förstår utan att hört förkunnelsen (Rom 15:21). Den är tydligen inte lika viktig som samvetet.

Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.

Rom 10:2f. Handlar om de utan starkt samvete, som i stället förlitar sig på den egna tolkningen av texter, så dunkla och svåra, att de lärda bibelexegeter, som översatt dem, själva är tvek-samma om de kommit i närheten av en riktig tolkning. Vi tror inte på vår Bibel, vi tror på vår bibelöversättning.

Jag kan vittna om ivern i deras gudstro, men de saknar den rätta insikten. De vet inte vad rättfärdighet från Gud vill säga utan söker hävda sin egen.

Gal 3:19f. Paulus nedvärderar den skrivna lagen (Mose Lag). En preliminär lag som bara skall gälla tills Kristus framträder i oss. Ordet ängel betyder budbärare, och orden bär bud till till oss, förmedlade av människor, som alltid företräder flera intressen, ofta egna.

Vad är då lagen? Jo, den … var avsedd att gälla tills avkomlingen framträdde … . Den utfärdades genom änglar och med hjälp av en förmedlare. Och förmedlaren företräder fler än en, men Gud är en.

Joh 14:20, 15:2,4ff. Här identifierar Jesus sig med Gud, och hävdar att Samvetet är Gud. Därmed blir hans dunkla ord logiska. Han är Samvetet, då Fadern och Sonen är ett. Han är människan. Vi är grenar av Samvetet, grenar på Samvetet. Han är Stammen, han är vinstocken. Vi grenar måste sitta kvar på honom, i honom för att ge frukt. Det är goda ord, och goda handlingar, om vi blir Samvetets lärjungar.

Observera! Att Jesus och Paulus blir logiska, innebär inte att deras ord bevisats vara riktiga och sanna. Du kan fortfarande säga att det de säger är fel. Men du kan inte säga, att deras ord är rappakalja, ologiska och obegripliga ord staplade på varandra. Sådant går inte att bemöta.

Hittar du däremot logik, kan du resa invändningar. Du kan logiskt värdera, diskutera och även påstå dig falsifiera. Även om du anser dig ha gjort det, kan du sympatisera med den moral han förespråkar, och anse att vi skall handla som om det Jesus säger är sant. Det bör vi alla må bra av.

Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.

Återigen, får jag logik i min tolkning, tror jag den är rätt. Det vill säga, om människorna framstår som logiska och förnuftiga, så har min tolkning blivit sannolikare, än om den vore om människorna, Jesus, Paulus och GT’s profeter framstår som svamlande dårar.

En kommentar om en svart Jesus

Etiketter

, , ,

Det här är en kommentar till något jag läste på nätet. Somliga vill i antirasismens namn göra Jesus svart. Det retar givetvis somliga, som gått i svaromål. Då blev det lite fel om feniciernas ursprung. Idémässigt finns många band västerut, men fenicierna är en gren av kanaanéerna, och kom från det område många kallar ”Det Heliga Landet”.

Som kommentar blev det lite väl stort, så jag placerar den här. Fast ni har ju redan läst det mesta jag berättar, ni som läser mig. Men kanske jag länkar hit några fler nyfikna.

Kommentaren

Det intressanta området beboddes enligt somliga källor redan för mer än 4000 år sedan av kanaanéer. Det var ett västsemitiskt folk, som talade fornhebreiska! (Jeru)Salem var deras huvudstad.

Vår Gud Molok

De dyrkade bl.a. Molok. Det innebar att de offrade egna barn genom att bränna upp dem. ”Ty Herren, din Gud, är en förtärande eld” (5 Mos 4:24, Heb 12:29 m.fl.). 

Jeremia, en av GT’s tre stora profeter, berättar om kampen mot denna vana (Jer 32:35). Strax innan klargörs, att det är folken i Israel och Juda, som gör så, och även dyrkar Baal, en annan kanaanéisk gud (Jer 32:30).

Fenicier och kanaanéer

Det tycks finnas olika teorier om historien, men den följande har jag fallit för. Fenicier var en grupp kanaanéer, som emigrerat en bit norrut. De skapade riken i nuvarande Libanon. Städerna tros i alla fall ha haft sina egna kungar. Efter en tid hade de utvecklat en egen dialekt av fornhebreiskan. Så gick det sekler och man fick det feniciska språket.

Fenicierna blev tidiga sjöfarare och skapade omfattande kontakter med andra folk. De uppfann alfabetet, exporterade det till Grekland och grundade Karthago.

Med den stormakten utkämpade Rom de tre puniska krigen. P-et i puniska är en latinisering av fenisciska f-et. Kan tillägga att romarna chockades över karthagernas barnoffer.

Melkisedek, Jesu förebild

Hemma i (Jeru)Salem härskade ett tag prästkonungen Melki-sedek, som Jesus liknas vid i Nya Testamentet (Heb 6:20). Melki-sedek sägs i Gamla Testamentet vara präst åt Gud den Högste (1 Mos 14:18).

Abrahams avgudar

Abrahams familj dyrkade i stället ”andra gudar”, då de bodde i Ur ”på andra sidan floden” i Mesopotamien (Jos 24:2,14,15). Där dyrkade man månguden, som i Bibeln sägs stiga upp över bergen (5 Mos 33:2). Det här lärde jag mig genom Bengt Anderberg, då han skrev kulturartiklar i Expressen. Han var medlem av 1973 års bibelkommission.

När Abraham kom till (Jeru)Salem, konverterade han till Melki-sedeks kanaaneiska religion (Heb 7). Sedan beslutade han göra sin son Isak till ett brännoffer åt Melkisedeks Gud (1 Mos 22). Sedan bör han, hans familj och tjänare ha drunknat i det kanaanéiska folkhavet.

Sumerier och sumeriska

Själv var han sumerer, ett folk som inte kan påvisas ha släktskap med något annat folk. Sumererna uppfann allt, som räknas som bildning och kultur. Deras språk blev äldre antikens lärdoms-språk. I Babylon fick inget skrivas på annat språk, om det skulle tas på allvar. Jämför med latinet i medeltidens Europa. De nationella språken föraktades.

Turkar och kaldéer

Bibelns påstående att Abraham kom från det kaldeiska Ur är fel. Kaldéerna kom till Mesopotamien och Ur ca 600-1100 år efter att Abraham lämnade staden. Bibeln gör här samma typ av fel som folk brukar göra med den turkiske jultomten. Grekiske sankt Nicholaus levde på 400-talet. Turkarna dök upp österifrån 600 år senare.

Lite ljug kryddar religionen

Varken judar eller araber är semiter, om de har Abraham som stamfar. Han är troligen ett påhitt av det kanaanéiska prästerskapet, för att ge sumerisk lärdomsstatus åt nya teologiska idéer inom kanaanéisk religion. De semitiska folkslagen har således förökat sig genom delning.

Folkens splittring

Det är religioner, ideologier och sekter, som är verktygen för dessa delningar. ”Vi är ett folk!”, sjunger mormonerna. Var det på sjuttiotalet, som kommunistpartierna hade sex olika Första Maj-demonstrationer i Göteborg? Alla var Folket. På sin sida om spektrumet hade Adolf mördat Ernst Röhm och alla andra avvikare inom partiet. Mitt emellan, här i Sverige, delade Alf Svensson borgerligheten i ytterligare ett parti.

Ja, och isolerar man sig noga, så sätter evolutionen igång och utvecklar särdrag. Norr om Afrika blev utvandrarna från Afrika vita. Annars kunde de dö av D-vitaminbrist. Fast tror man inte på evolutionen, så måste Jesus ha varit svart. Så skapades vi ju neri i Afrika för 200.000 år sedan.

Men varför är inte alla vi andra också svarta? Är det något fel på min spegel? Jag är ju blek som en neandertalare. Rester av de vitingarna har hittats i Israel, Syrien och Irak. Svante Pääbo har visat att vi har 2-3 procent av vårt DNA från neandertalarna. Judarna också.

De exentriska engelsmännen

Om de knasiga engelsmännen åtminstone sagt att Jesus var neandertalare. Då hade det varit sant till tre procent. Arkeologerna har upptäckt, att de allra första engelsmännen fortfarande var ganska svarta, och de nutida britterna vill ju inte vara européer, så vi får väl se åsikten om Jesus som ett egen-domligt utslag av Brexit.

Hamartia

Etiketter

,

Kanske den värsta felöversättningen i Bibeln.

Definition enligt Wikipedia

Ordet hamartia, som det används för att beskriva dramatisk litteratur, blev först använt av Aristoteles i hans verk ”Om Diktkonsten”. I tragedin förstås vanligen hamartia som de huvudpersonens misstag eller beklagliga brister, som styr intrigens kedja av händelser till en kulmen då sällhet (eng. felicity) förvandlas till katastrof.

Vad som skall räknas till misstag eller brister kan innefatta misstag beroende på okunnighet, bedömningsfel, karaktärssvagheter eller felhandlingar. Ett brett spektrum av möjliga innebörder har skapat debatt bland kritiker och lärde, samt skilda tolkningar bland dramatiker.

Felicity

Aristoteles skrev på grekiska. Jag tolkar förklaringen på Wikipedia (eng), så kom gärna med invändningar. Enligt ”Google översätt” betyder felicity sällhet, med bl.a. synonymerna: rapture (hänryckning), bliss (salighet), euphoria (eufori, lyckorus). Är det vistelsen i Paradiset som tar slut? Ordvalet skapar intrycket, att Aristoteles tolkat Bibelns paradisberättelse som ett drama. Läste han Bibeln?

En historielektion

Det vore inte omöjligt. Berättelsen hör till de äldsta. Det är ju Första Mosebok. Det som står där är ibland hämtat från mycket äldre källor. Vi har ju syndaflodsberättelsen, som har likheter i detaljer, med Gilgamesheposet. De hebreisktalande kanaanéerna hade på Abrahams tid splittrat sig i två grupper, som skulle bli judar och fenicier.

Rom hade på Aristoteles tid (384-322 f.Kr.) knappt utkämpat det latinska kriget (340-338 f.Kr.), som skulle föra dem till Adriatiska Havet och ge dem kontroll över centrala delarna av italiska halvön. De tre krigen mot Karthago, som kallas de puniska (puner, latin för fenicier) fanns i framtiden (264-146 f.Kr.). För Aristoteles var lilla Rom inte viktigt. Fenicierna, som uppfann alfabetet och grundade Karthago, var mycket viktigare.

För övrigt erövrade Alexander den store Jerusalen år 332 före Kristus. Aristoteles hade varit hans lärare, så Aristoteles kan mycket väl ha fått krigsbyte av eleven, som visste att han gillade böcker. Men troligen hade läraren redan köpt och läst det mesta. Allt talar för att Aristoteles läste tidiga versioner av Första Mosebok.

Ett antikens Princeton

Vi tänker nog inte ofta på, att judar och fenicier utgått från samma stam. På Aristoteles tid kanske de folken sågs som lika närstående som nutidens svenskar och danskar.

Berättelsen om Abraham från det sumeriska Ur (inte kaldeiska), knyter ihop Jerusalem med Mesopotamiens lärdomsspråk sumeriskan (den äldre antikens motsvarighet till medeltidens latin). Sumererna var inte semiter, men de bar ett rykte om lärdom.

Det har jag skrivit om förut: Abraham var inte jude. Han var inte ens semit. Däremot skall han vara stamfar till araberna. Ja – det är tillåtet att krafsa sig i huvudet och grubbla. Sumerern Abraham skapades kanske för att flytta till Jerusalem ge lärdomsstatus åt nya idéer inom kanaaneisk religion och filosofi. Han kan alltså vara en litterär figur.

Vi kan jämföra Judéen med New Jersey. Det är till ytan den 47:e delstaten i USA, hälften av lilla Danmark, som har tiondelen av Sveriges yta. Varför skulle någon lärd ”modern européisk Aristoteles” bry sig om den lilla fläcken på Jorden? För universitetet i Princeton? För att en jude vid namn Albert Einstein flyttade dit? Han var dock inte en litterär figur.

Aristoteles såg kanske inte judarna som en liten avskild grupp. Men det ingår i vår religiösa tro, att se judarna som Guds lilla folk, obetydliga, förbisedda och förtryckta. Det är idag bara nazister och antisemiter, som i judarna ser en viktig och inflytelserik grupp. Men troligen såg Aristoteles Jerusalem som en dåtida motsvarighet till Princeton. Templen var likt biblioteken lärdomssäten. De hörde ihop.

Villolärornas hamartia

Men nu får vi problem. Hamartia betyder ju synd. Det gör det inte alls, tycks Aristoteles säga. Paulus var lärd. Spränglärd. Han hade säkerligen läst Aristoteles. Han citerar ju den grekiske komediförfattaren Menandros (Rom 15:33), som var tjugo år när Aristoteles dog – yngre men samtida.

Varför skulle då Paulus använda ordet hamartia med den betydelse, som våra bibelexegeter påstår att det har?

De vill översätta psykikós till fysikt. De har gjort den egyptiska kungakronan till en skammens slöja, som kvinnor skall bära. Och nu detta. Jag anar mig till det kanske värsta av alla alla tolkningsfel. Men det är så stort, att jag måste hämta andan. Min tidigare omdefiniering av begreppet synd gjorde Paulus ord logiska. Men den bibliska synden kan vara det verkliga beviset på villolärarnas seger i fornkyrkan. 

Jag misstänker, att det var de kejsarvänliga (monarkistiska) och aristokratiska sadducéerna, som trängde in i kyrkan med sitt orenhetsbegrepp. Synd är en orenhet, som går att tvätta bort mot ekonomisk ersättning. Det var de som ville ha Jesus korsfäst.

Det var sadducéernas anhängare, som samlades för att skrika korsfäst, inte de som mötte honom vid intåget i Jerusalem. De, deras överstepräst, offerdjurförsäljarna och penningväxlarna i templet var Jesus fiender, inte fariséerna.

Var det de som segrade och tog över kyrkan och skapade nya prissatta rengöringsmedel mot synden? Då har vi aldrig haft någon kristen kyrka sedan Paulus tid. Det här måste jag fundera mer på.

Kristendomens miljarder olika Gudar

Om en kommentar

Ibland skriver jag en kommentar, senast nr 20 på denna blog, där en muslimsk imams åsikter beskrivs. Min kommentar godtogs efter granskning. Den är en nästan stympande komprimering av sådant jag skrivit här på min egen blogg. Det är därför jag kompletterar den längre ned på sidan. Kanske någon läsare av den där bloggen blir intresserad och klickar sig hit.

Ni som redan läst mig, känner igen mina tankar. Fast de ändras ju. Ibland byter jag åsikt. Vad jag förstår, skall den kristne, som äter av kunskapens frukt, kunna göra det. Arvsynden är den oro i samvetet man får, insikt om synd, då man inser sig ha haft och gjort fel.

Gud eller gudarna (bland annat i den fornnordiska Eddan) sägs ha gett dig förstånd (2 Kor 3:5). Lagfromhet är ett fegt sätt att fly undan plikten att tänka, som då följer. Enligt Paulus dödar Lagens bokstav ditt samvete (2 Kor 3:6).

(Observera att jag hänvisar till den svenska bibelöversättningen, Bibel 2000. Jag hänvisar ibland till den gamla svenska översättningen, Bibel 1917. Båda två har jag funnit ha sina egenheter. Läser ni någon annan bibelversion, kan det eventuellt orsaka förvirring.)

Samvetet är annars en viktig del av ditt medvetande. Men med Lagen behöver du inget samvete. Med Lagens Bokstav som Gud kan du alltid vända dig till den som vet bättre – den lärde prästen.

Sådana skall du få lära dig lite om, innan du läser den kommentar jag skrev.

De ”kristna” saducéerna

De präster, som vill vara en överlägsen teologisk lärdomselit, motsvarar närmast sadducéerna inom judendomen. Judarnas sadducéer beskrivs ofta som ett politiskt parti. Det var uppbyggt kring en lagfrom prästaristokrati, som gärna samarbetade med romarna. De blev intresserade, när den nya riktningen inom judendomen, Jesu väg, tillväxte i betydelse. Då ville de vara med.

Att säga ”judekristna” om de i fornkyrkan, som ville återgå till Mose Lags regler är egentligen fel. Dessa, som trängde sig in i församlingarna med hjälp av pengar och inflytande, borde kallas sadducékristna. Sadducéerna framställs i NT som både fariséernas och Jesu fiender. Det var de, som ville ha Jesus korsfäst, och de var kejsar Tiberius vänner.

När den judiska eliten sadducéer skaffat sig inflytande i fornkyrkan, och där anpassat sin tro efter behov, var historien något de måste ändra på, och det på flera sätt. Paulus talar om några av de sätten: ”Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus … eller ett annat evangelium … jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga apostlar.” (2 Kor 11:4+5).

Och sadducéerna spred dåliga rykten om fariséerna. Det var ur fariséernas parti både Jesus och den sentida judendomen utgick. Det förklarar medeltidens jude-hat i den sadducéiska kyrkan: ”Det var judar (fariséer), som mördade Herren!”

Paulus varnade för den återgång till Mose Lag, som sadducéerna så hårt kämpade för (Gal 4:9, Kol 2:20). Paulus fängslades i Jerusalem efter anklagelser om brott mot saducéernas lagar om templets renhet och fördes till Rom. Där skall han ha halshuggits på kejsar Neros befallning.

Min kommentar

Ur din text: ”Man måste döma i enlighet med sharia … . Inte med sitt förnuft eller med sitt samvete.”

Vissa kristna har samma åsikt om Bibelns bud. Då är det lätt, att gilla Islam: Det blir då ”samma Gud”, och bokstavligt tolkad överensstämmer Gamla Testamentet ofta med sharia.

På Jeremias tid trodde man, att vi tänker med hjärtat, inte med hjärnan. Hos Jeremia får Gud säga, att Han skall skriva in Sin Lag i våra hjärtan. Då är det ju förnuft och samvete som menas, när Gud kräver, att vi skall lyssna på Honom (Jer 7:23 m.fl.).

Antag att samvetet är Gud, såsom du är i stånd att uppfatta Honom. Då blir Paulus logisk, bl.a. när han påstår, att vi har varsin Herre (Rom 14:4). Polyteist? Nej, mitt samvete är mitt förstånds tolkning av Gud. Ditt samvete är ditt förstånds tolkning.

Gud talar, men är du för dum att förstå, förlitar du dig på döda bokstäver, döda gudar, som vi själva tillverkat (Jer 25:7). Samvetet lever och slåss med dig. Bokstaven är död och gör inget motstånd då idioten till sadducé, imam eller biskop, tolkar.

Likaså blir Paulus logisk, om vi uppfattar Kristus som en personifiering av samvetet, av Lagen. En personifiering av Gud, såsom vi förmår att uppfatta Honom. Paulus förbjuder vårt förnuft (hjärtat) att fråga, vem som skall stiga upp till himlen och hämta ned den Lag, som du kallar Kristi bud eller Koranen eller Mormons Bok (Rom 10:6).

Vi skall tro på vad Gud säger i vårt inre! Motsatsen är tro på bokstaven (se t.ex. 2 Kor 3:6). Detta är så svårt att förstå, att bibelöversättningarna blir förvanskade av exegeter utan insikt. Man envisas med att vilja tillverka en bok, som skall vara vår gud.

Profeten Kalle Ankas Gudsbild

En vanlig gudsbild är ”De Skrivna Budordens Herre”. Den dominerar Islam och de evangelikala kristna. Med den gudsbilden har de samma Gud.

Samvetet (Guds röst) är en annan gudsbild. Den beskrivs i historien om Kalle Ankas ”goda sida”. Där ser vi Kalles samvete kämpa mot en röd ankdjävul. Paret förekommer då och då i berättelserna.

Enligt Jesus själv stiger varken han eller vi upp till Himlen, utan hans Gud finns i oss och vi i Honom (Joh 10:38, 14:10, 17:21ff, Jesus tjatar!). Det påstås vara dunkelt och svårt. Teologisk mystik. Talar vi om Samvetet, är det varken dunkelt eller svårt.

Försök till invändning är, att samvetet är jag. Det är effekten av en biologisk-elektrokemisk effekt i hjärnan. Men jag diskuterar inte nu den materialistiska världsbilden. Jag försöker förstå hur Jesus och Paulus tänkte. Jag måste ju veta vilken lära de förkunnade, innan jag kan besluta om jag skall tro på dem. Och även om jag inte tror på dem, kan jag ha en åsikt om det de säger.

Kalles gudsbild överensstämmer bättre med Paulus än vad de evangelikalas gör. Kalle har ett livfullt samvete, som bråkar och slåss. Och Paulus säger att det är han själv, som gör det onda, som han egentligen inte vill. Läs gärna din Bibel och grubbla (Rom 7:15-25)! Vi är våra egna djävlar, som strider med vår Gud. Och vi måste förlora, om vi skall segra och bli ett med Samvetet, med Gud, med Kristus (Joh 14:20, 15:5,7, 17:21 m.fl.).

För övrigt, världsbilder har jag skrivit om förut. Fysiker (t.ex. Max Tegmark) påstår att elementarpartiklarnas beståndsdelar är matematiska abstraktioner. Jag läser i Wikipedia om abstraktioner: ”… det är troligt att abstraktion i allmänhet sker i omedvetna tankeprocesser.” Jag ser framför mig, hur en omedveten Gud skapar världen. Skall jag tro på det? Profeten Kalle Ankas Gud är roligare. Och snäll.

Självdyrkarens gudsbild

En Bibel är en bild av Gud, som vi har skapat av ord. Orden och deras innebörd har vi ändrat sedan tidernas begynnelse. Du skulle inte kunna tala med dina för-fäder, om du reste tusen år eller mer bakåt i tiden. Vi talar ett annat språk än de.

Idén om Guds eviga och oföränderliga ord är omöjlig på grund av våra språkför-ändringar. Historien om Babels torn ger oss möjlighet att skylla på Gud: ”Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger” (1 Mos 11:7). Jfr med (1 Mos 1:26; 3:22; Jes 6:8), där Gud i förhållande till människan är ”vi”.

Gud stiger ned till oss som ett annat medvetande. Det sker i vårt medvetande. Problemet med vårt begränsade förstånd stod nog klart för Moseböckernas skapare. De såg samvete hos oss, en tro på sanning och rätt, men de såg också skillnader: Vad säger den sanne Guden? Vittnena är ju aldrig överens. De är uppenbart dumma och förvirrade!

Alla har sin egen bild av Gud och mötet med Honom. Att dyrka våra bilder är att dyrka vårt förstånd, oss själva. Det här blir som synes ett principiellt angrepp på traditionell uppfattning både av Bibeln och av Koranen inom respektive religion.

Men en sak har alla rätt i. Du måste lyda din Gud! Du måste göra det du tror är rätt. Och du måste låta andra göra det de tror är rätt. Som Paulus sade, det är en sak mellan honom och hans samvete, hans Herre (Rom 14:4). Du måste godta andras övertygelser. Men givetvis kan ni diskutera och förklara er tro för varandra.

Med samvetet som Gud har vi milliarder mer eller mindre olika Gudar.

Kyrkans psykopater

Muhammed hämtade ned Koranen från Himlen och Joseph Smith fick sin bok av ängeln Mormon. Paulus förbjuder vårt förnuft (vårt tankeorgan hjärtat) att tro på, eller att ägna oss åt sådant (Rom 10:6)! Det är sannolikt ett angrepp på de ”väldiga apostlar” inom kyrkan, som han vredgat beskriver med ordet psychikós (2 Kor 11:5, 12:11). Han kallar dem även falska apostlar.

Jag tror Paulus beskrivningar av de som är psychikós, inspirerade den i USA’s bibelbälte födde amerikanske psykiatrikern Hervey Milton Cleckley att använda ordet psykopat om sådana människor. De psychikós har alltid hävdat att de har mött Gud, och att deras ord är inspirerade av Gud. Därför är alla andra små kryp, som bara har att lyda. Det är den religiösa aristokratens ståndpunkt.

Paulus säger visserligen att han varit uppe i tredje himlen. Men han säger även, att han ingenting är. Han ber på något sätt om ursäkt (2 Kor 12). Den bristen på högmod, brist på en av dödssynderna, är en stor skillnad mot vad aristokraterna, alla väldiga apostlar och profeter uppvisar.

Utvecklingsoptimism

Paulus ord om Lagen påstås vara motsägelsefulla. Man vill ha bestämda besked, antingen eller! Jag tycker han beskriver en evolution.

I primitiva och hårda samhällen behöver till psykopati traumatiserade människor en skriven Lag, en förmyndare (Paulus ord). Då är Lagen något gott (Paulus ord). I ett av Lagen ordnat samhälle utvecklas människan mer positivt. Då blir vi sådana, att vi bör kunna tänka och värdera själva.

Romarriket höll på att utvecklas i den riktningen, men något gick snett. Det är ganska uppenbart att de psychikós tog över kyrkan. Tillsammans med de dumma och traumatiserade förde de tillbaka samhället till det gamla och hemska, till feodalism och kättarbål, till den trygga Lag, som befriar oss från kravet att tänka själva. Vi bör akta oss för att skapa sådana samhällen.

En icke-materialistiska världsbild

I det goda samhället är den skrivna Lagen inte längre bra. Vi blir ju slavar under den, och det bör vi inte vara. Lagens Ängel räknas av Paulus till de ”kosmiska” makterna. Ordet ger numera ett löjligt intryck: Flaxande änglar på kollisionskurs med planeter, asteroider samt väder- och kommunikationssatelliter.

”… Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen …” (Gal 4:3+4+5). Friköpa slavarna under de kosmiska makterna!

Frågan är: Vad är ”kosmiska makter”? Vi kan sluta oss till hur tankevärlden i dåtidens världsbild såg ut:

Himlen, synbarligen opåverkad av allt jordiskt, antogs vara den synliga manifestationen av det abstrakta, av vår tankevärld. Det fanns andra idéer, ibland mer korrekta, men man visste egentligen inte. Det var hypoteser man arbetade med.

Himlen som tankevärld. Då är den full med tankar och idéer. I Egypten var orden skapade av elementet luft. Orden var budbärare som flög genom luften från dig till mig. Ängel betyder budbärare. ”Vad är det för idé som flugit i dig?” Språket bekräftar med det troligen mycket gamla uttrycket det jag påstår. Vi förstår nog inte alltid varför vi säger det vi säger.

Det här innebar att ord och idéer skapats av och lydde under Egyptens luftgud Shu. Paulus ser honom som en uppenbarelse av Lögnens Furste, ormen i Kunskapens Träd (Ef 2:2). Jag har förut förklarat varför den stora hamnstaden Efesos måste varit full av egyptier. Den spränglärde Paulus behärskade sina omvända hedningars gamla tro och filosofi.

I tankarnas Himmel är Samvetet vår Herre, konung och Gud. I den Himlen gör Lucifer uppror mot Gud och försöker sätta sig på Hans tron. Han vill vara Herre över alla änglar.

En sådan ängel var en själ, som var sammansatt av tankar och idéer. Den saknar dock inte bara fysisk kropp utan även livsande. De saknar ett ”jag”. Paulus tycks förakta dem (Gal 4:9). Makten liknar den AI (artificiell intelligens), som vi fruktar att vi kan förlora kontrollen över. Den oro vi har att då bli slavar, liknar Paulus oro, att de troende skall bli slavar under dessa makter. En makt kan ses som en personifiering av ett regelverk, en ängel sänd av Gud att styra dem, som inte kan styra sig själva.

Ibland kan det vara en Satans ängel (2 Kor 12:7). Ibland kan det rentav vara Satan själv (2 Kor 11:14). ”Denna världens makter” och andra uttryck ger intryck, att Paulus även talar om politiska idéer i sin icke-materialistiska världsbild. Vi skulle kunna tala om Nazismens, Kommunismens, Konservatismens, Socialismens och Demokratins andar.

Och vi har sett, att dessa makter kan personifieras av människor. Det är människor, som själva gör sig till gudar eller blir gjorda till gudar. Sådana människor är hemska och de har satt djupa spår i historien. De förvrider idéerna. De förvrider våra samhällen. De traumatiserar. Har jag fel, om jag kallar någon av dem för Satan själv?

Logiskt och begripligt …

Då blir budskapet varken motsägelsefullt eller obegripligt. Blir Paulus ord logiska och begripliga, så tror jag som vanligt, att jag har hittat en trovärdig tolkning. Hade min tolkning gjort honom till en obegriplig idiot, skulle jag trott mig ha misslyckats med tolkningen.

Paulus talar om Det Gamla och Det Nya Förbundet. Han verkar modern, men det är många idag, som inte är det. De vill leva i det gamla. De är inte riktiga kristna. De vill leva som muslimer och ortodoxa judar, var och en i lagfromhet enligt sin egen heliga variant av det Gamla Förbundet.

Islamister och evangelikala kristna kan beskrivas som moderna varianter av sadducéeiska judar. De olika riktningarna hatar varandra. Bara den egna tron är sann. De verkar vara ättlingar till Ismael allihop. ”… han skall ligga i strid med alla sina bröder.” (1 Mos 16:12, Bibel 1917).

Paulus vänder på det. Acceptera varandras tro (varandras samveten). Ingen kan kräva, att andra skall vara lika smarta som man själv är! Den andre förstår inte bättre, så för honom är det sant det han tror. Trots skillnaderna, som orsakas av skilda förmågor att höra, är det ändå samma Gud (1 Kor 8:6).

… även Den Helige Ande blir begriplig

Lägg märke till att Paulus i just den bibelversen skiljer på den ende Guden och vår ende Herre, Kristus. Den senare, det personifierade samvetet, är ju hur vi förmår uppfatta Gud. Ingen genomskådar Gud! Vi kan aldrig göra oss en korrekt bild av Honom. Paulus skiljer på den Sanne Guden och vår bild av Honom.

Dunkelheten blir begriplig. Motsägelserna hos Paulus försvinner. Jag gör en sista snurr på detta. Det är den Helige Ande, som är Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom. Det är den Heliga Ande, som är samvetet. Kristus är egentligen människan, som blir ett med denna ande.

Nu fick treenigheten en förklaring. Och alla kan känna sig belåtna över att vara den ende som har rätt. Behovet att skära halsen av andra försvinner.

Och glöm inte! Man blir ett med Gud genom att födas enbart av den Heliga Ande. Om du inte samtidigt har någon eller alla av dödssyndernas andar som mor, är du enfödd. Då är du född av en enda mor. Annars kan du som guden Heimdal i nordisk mytologi ha nio mödrar.

Du kan möjligen få vara född av Sångens Ande och en hantverksskicklighets Ande. Men de får bara vara bihustrur eller bimödrar i sammanhanget. Grekiska monogenes betyder inte den ende födde! Den tolkningen ingår i den sadducéeiska teologins monarkistiska och aristokratiska successionsordning. Politisk skulle det vara på Jorden som i Himlen.

Det finns mycket i NT, som inte stämmer överens med den idén. ”Alla som leds av ande från Gud är Guds söner” (Rom 8:14). ”Alla är ni … Guds söner” (Gal 3:26). Även (Luk 20:36) och (Matt 5:45).

Men läran är brutal ändå!

Patriarken Israels namn betyder Den Som Kämpat Med Gud. Jakob fick namnet Israel och Guds välsignelse efter kampen. Han kämpade med sitt samvete, och inte med lagtolkning av bibelverser, suror och hadither.

Nederlag mot Gud är seger. Slår du ihjäl Samvetet i dig, är det Anden i dig som dör. Då är du död! När du åter möter Samvetet, vilket du gör, förbränns ditt med-vetande av skam, för då kommer Han med makt (Matt 24:30).

Jag har förut påpekat, domedagen är en allegorisk beskrivning av din död. Det är en ganska vanlig judisk texttolkning, att varje människa skall ses som en egen hel värld. Brinner du inte upp, vandrar du vidare. Bibelns profeter och apostlar trodde på en fortsättning  ̶ om du lyssnar på Gud.

Det är en filosofi vi möter i Bibeln. Den presenteras ofta i form av liknelser. Om du inte hänger med i det filosofiska, bokstavstolkar du i stället dem och tolkar dem som lagbud. I bästa fall gör du dig bara löjlig, i värsta fall blir du en galen och till några promille kastrerad mördare.

Tror du på den där filosofin, följer du ditt samvete. Då gör du dig löjlig i tjuvars och bedragares ögon. De beskriver dig som en löjlig, dumsnäll tok. Det kan du kanske uthärda, liksom det faktum att du inte är en mördare.

Men det är Gud! Hämnden tillhör Herren! Han säger, att Han skall utkräva den, och Paulus beskriver Honom närmast som en grym eldare i Helvetet. ”Vår Gud är en förtärande eld” (Rom 12:19, Heb 10:30f, 12:29). Det är den gamle Molok, som uppenbarar sig. Han bränner sina misslyckade barn!

En brutal forntids traumatiserade människor hade ofta skrämmande visioner av en vredgad Gud. När många hade samma hemska drömmar, som de inte förstod, sökte de en lösning. Den hemske Guden i deras drömmar ville ha barn att bränna. Gav man Honom sina egna, kanske man kunde blidka Honom och rädda sig själva. Man gjorde vad man trodde var rätt.

Om man inte vill tro på en ibland skrämmande Gud, kan man i stället tro på att vårt medvetande, särskilt det undermedvetna, ibland kan vara skrämmande. Men lyder du samvetet, så påstås du slippa undan det värsta. Du påstås också få fortsätta din vandring. Tror du på det?

Lite fantasier

Om fortsättningen kan vi fantisera hur mycket som helst. Se här: I Första Mosebok lever en människa maximalt nästan tusen år på Jorden. Då jag ibland hittar antydningar om reinkarnation i Bibeln (Joh 9:2), kan jag gå runt just den osannolikheten.

Ibland är det dock bara några hundra år. De gudarna älskar dör unga: ”Henoks hela livstid blev 365 år. Henok levde i gemenskap med Gud.” (1 Mos 5:23f). Innebörden är gemenskap med Samvetet. ”Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.” (1 Mos 5:24). Vart?

Nya Testamentet möjliggör fortsatta fantasier: ”I min Faders hus äro många boningar” (Joh 14:2, Bibel 1917). Den nya översättningen, Bibel 2000, är tråkigare: ”I min faders hus finns många rum.” Det personifierade samvetet säger i versens fortsättning, att Han ordnar plats för oss någonstans. Var?

Någonstans där jag kan få ett eget tefat? Då kommer jag tillbaka (om jag nu varit snäll nog) och ser er kokas i klimatet innan Molok sedan bränner er. Det blir som i de medeltida sadisternas himmelrike, med tittglugg ned till Helvetet. Som sagt i rubriken, det var lite fantasier.

En dröm och något under taket

Kort tid efter att en anhörig gått bort, hade jag en konstig dröm. Jag kom med buss till en stad. Jag klev av och gick genom staden till ett välbyggt nytt och mycket snyggt hyreshus. Där skulle min anhörige bo. 

Men han låg på gräsmattan en bit utanför, vid sidan om huset (1 Kor 3:13f). Han var dåligt klädd och hade ångest. Jag frågade honom: ”Du har väl kvar ditt hyreskontrakt?” Drömmens bildspråk liknade Bibelns, och det är inte bara Paulus, som använder det (1 Pet 4:12, 18).

Han hade gjort mycket bra. Huset i drömmen kan sägas beskriva resultatet av hans liv. Men han hade även lurats och pressats begå fel. Nu börjar det bli länge sedan, men drömmen bet sig fast. Den oroar.

Att jag en gång i livet, drygt tjugio år gammal, hade en upplevelse utanför kroppen, förklarar kanske mitt intresse för sådant här. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad jag skall tro om den upplevelsen. Fast vi brukar ju även i vaket tillstånd uppleva sådant, som vi undrar om vi skall tro på.

En kränkt Charlie Hebdo

Etiketter

, , , , ,

Får Charlie skära halsen av någon?

Hädelse

Hädelse har blivit en viktig politisk fråga. Övertygelserna om man får eller inte får häda är så starka att de utlöser våld. Ingen vill vika sig. Sanningarna man stödjer sig på ses som objektiva och absoluta.

Vad är sanning?

I kristendomen är Kristus vägen, sanningen och livet (Joh 14:6). Hur får vi logik i det? Jag är envis i min åsikt: Om vi lyckas tolka en gammal och dunkel text från en annorlunda och främmande kulturmiljö, så att den blir logisk och förnuftig, då har vi funnit den rätta tolkningen.

Varför de religiösa har fel

Då vet vi vad dåtidens logiska och förnuftiga människor ansåg. Därefter kan vi fundera på en annan sak, frågan om de hade rätt. Tolkar någon texten fel – den blir orimlig och ologisk, kan vi andra dra en troligen felaktig slutsats: dåtidens människor var idioter. Den troligen rätta slutsatsen är att någon misslyckats med tolkningen.

Många tror envist på alla de dumheter de tolkat fram. De gör sig då till åtlöje. Samtidigt misstänkliggör de forntidens människor: De gamla texternas författare stämplas som dårar. Och många av oss andra har blivit avkristnade på grund av de galna tolkningarna.

Antag att Jesus var förnuftig

Antar vi att Jesus var logisk och förnuftig, finns en logisk och förnuftig tolkning av hans ord. Den är byggd på en filosofi, som han och Paulus omfattade. Den skall vi försöka hitta rätt på. Den tycks i mycket handla om att leva bland människor, försörja sig och lära sig förstå. Hans ”väg”.

Jesus varnar för den breda vägen säger att den smala är den rätta (Matt 7:13f). Men vilka av uttolkarna begriper? Kristna mystiker ser askes och kontemplation som vägen. Jesus själv var ute i öknen, men det var en helt kort bit på hans väg. Mystikernas språk har dock skapat idéer.

Den smala vägen är krokig. Den är en serpentinväg uppför det branta och höga berg, som påstås vara både Gud och Hans skapelse. I skapelsen finns människor och alla kunskaper. Allt anges vara Guds yttringar.

På toppen skall vi kunna möta Gud. Men finns det en topp, om Gud är evig och oändlig? Då är ju berget och vägen det också. Men påståendet om mötet på toppen är nog högfärdens ord: ”Vi väldiga apostlar har varit däruppe och hämtat Guds Ord! Precis som Moses gjorde.”

Paulus gillade inte dessa väldiga profeter. De är falska apostlar, skriver han ilsket (2 Kor 11:5, 13). Paulus inställning till dem och deras anspråk innebär givetvis även kritik av Muhammed och Koranen. Paulus är principiell islamofob.

Vi antar att Jesu menar att vi kan möta Gud hela vägen upp. Gud är berget, alltihop. Hela vägen. Och Gud påstås vilja hjälpa oss. Det gör Han med synden.

Den goda synden

Synden är det redskap Gud Fader agar oss med. ”Gör som jag säger, annars får du mer smisk!” Detta är något de religiösa inte fattar. Rasputin fattade till hälften, att synden är något bra (Rom 5:20). Men halva sanningar är de värsta lögnerna, och Rasputin gick fullständigt vilse. Försök nu hänga med i följande resonemang!

Jag antog att Jesus och hans filosofi var logisk. I den filosofin skall du äta av kunskapens frukt och inse att du haft fel. Dina då uppkomna samvetskval över begångna handlingar är det tillstånd av ångest, som synden innebär.

Att äta på det sättet är en nedärvd egenskap hos människan, det är vår arvsynd. Läs om den även i föregående inlägg! Synden är till för vår utveckling.

I Jesus filosofi skall du bli ett med synden, det vill säga du skall få ångest, när du inser dina fel. Du skall sedan ångra dem, byta riktning och då få förlåtelse. Ju mer synd, ju mer nåd (Rom 5:20). Alltså ju mer ångest och ånger, särskilt det senare.

Ångrar du inget och byter du inte riktning, går det åt Helvete. Rasputin trodde att den felaktiga riktningen, de orena handlingarna, var synd. Om synd trodde han alltså som de flesta religiösa. Om sådana handlingar är bra och ger Guds nåd, skall man givetvis fortsätta i den riktningen!

Samvete och samvetskval, sådan ångest visste han inget om. Sådan hade han aldrig känt av. I det liknade han en mordplanerande Knutbypastor och många andra religiösa.

En definition av livet

Att äta av kunskapens frukt är samma sak som att vandra på vägen. Det är olika liknelser för samma sak. Du kan även säga ”att leva”. Ditt liv är ett ständigt tuggande, då du sväljer erfarenheter. Ditt liv är en vandring på en väg från födelsen till döden.

Poesi? Jaha, men det är verkligheten! Sluta tjafsa om blodomlopp, matsmältning, neuroner och aminosyror! Sådant saknar relevans, när vi talar om ditt liv. Då talar vi om ditt medvetandes liv, dess upplevelser, tillväxt och utveckling. Du betydelseglider på ordet liv och pratar om något annat.

Din alldeles egna privata Gud

Då vi räknar med en stor, ja evig och oändlig Gud, befinner vi oss långt nere på berget, i början av vägen. Framför oss finns då otaliga svängar på vägen upp. De är ofta 180°. Vägen, sanningen eller livet är åt det hållet! Nej, åt det hållet! Plötsligt är det ditåt!

Och hur ser du det? Hur ser du svängen och att riktningen ändrats? Hur ser du, att du har tänkt, haft eller gjort fel. Jo, du har samvete. Hur mycket behöver jag tjata?

Jag skrev i föregående inlägg om arvsynden, att Paulus blir begriplig, om vi antar, att han trodde, att samvetet är Gud såsom vi kan uppfatta Honom.

Gud hjälper oss och agar oss med synden. Han är ofta strängare än vad han ser ut att vara, då Han sitter på Kalle Ankas ena axel och bestrider det som den lilla Djävulen på den andra axeln säger.

Men vi har ju olika fattningsförmåga. Paulus tycks därför mena, att det ser ut som om vi har varsin Gud. Hans ord blir ju egendomligt polyteistiska:

”Vad har du för rätt att döma den som är i en annans tjänst? Om han står eller faller angår bara hans egen herre.” (Rom 14:4, jfr Ef 3:20 samt Joh 3:24 m.fl.). Det blir begripligt, om vi antar, att Paulus trodde, att samvetet är Gud såsom vi kan uppfatta Honom.

Ibland kan kunskap vara synd

Tro är att tro på samvetet! Antiken trodde att vi tänker med hjärtat och inte med hjärnan. Då blir Ordspråksbokens maning till vishet begriplig: ”Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv” (Ords 4:23). Innebörden blir att dina tankar styr ditt liv.

Byt ord i bibelöversättningen! Tolka så att det blir rätt begripet! Byt hjärtat mot hjärnan eller förståndet! Innebörden blir det den skall vara, vad författaren menade: Låt inte dina tankar galoppera iväg hur som helst. Du kan även använda formuleringen: ”Väg dina tankar noga!”

Om Lagen skrivs i våra hjärtan (GT: Jer 31:33, NT: Heb 10:16), då gäller att ingen längre behöver lära sig bokstavens Lag (Jer 31:34). Lär er inte sådan tolkning! Personifikationen, den kända uppenbarelsen av ”Gud Samvetet” kallas Herren, och bildligt talat låter Han oss bränna biblar och koraner.

Han tycker sådan kunskap är oren! Äter du den kunskapens frukt dör ditt samvete. Då är du andligen död. Det är en orm som säger, att du inte skall dö av det, utan bli som Gud (1 Mos 3). Tror du honom och äter, tror du dig råda över liv och död, och kan samvetslöst skära halsen av folk. Du har blivit ett av Djävulens barn.

En målning från 1495 av en autodafe på 1200-talet. Helgonet Dominicus (1170-1221, helgonförklarad 1234) leder tortyren och avrättningen av två kättare. På den tiden ägnade man sig även åt korståg, ”kristen” jihad. De upphörde vi med för drygt 700 år sedan.

Även här gäller den teologiska regeln, att fadern och sonen är ett. Den stora dunkelheten blev plötsligt logisk och begriplig för dig. De forntida egyptier, som skapade uttrycket upplevs lika plötsligt som logiska och förnuftiga. Då har vi tolkat deras ord rätt!

Paulus och de frommas hemska synder

Paulus principiellt hårda angrepp på ”bokstaven” är inte alls förstådda. ”De kristna” har egentligen bara bytt ut den ena ”bokstaven” mot den andra.

I stället för att förstå Jesu filosofi, tyder de texterna med bokstavstolkning, just det som hans filosofi beskriver som fel. ”… det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren” (Matt 15:18). Hjärtat, vårt tänkande. Hela kapitel femton är ganska klargörande.

Till och med Paulus tycks ha svårt att formulera sig. Och uttolkarna begriper inget. Tolkningen blir dunkel. Men så här påstås Paulus ha skrivit: ”Ty synden grep tillfället, den bedrog mig med budordet och dödade mig genom det.” (Rom 7:11).

Hela stycket är svårt, men vi vet att han som lagfrom jude och åsiktspolis jagade kristna. Sedan insåg han, att bokstaven, det som står skrivet är fel. Då ändrade han riktning och blev apostel.

Dårar med svagt förstånd

I stället för att tänka själva, letar de religiösa befallningar. Paulus talar om stark och svag tro. Då han tror, att hjärtat är det organ som tänker, handlar det om starkt eller svagt förstånd. Det är ju det som utforskar samvetet, som läser lagen, som – enligt Bibeln, GT och NT – skrivits i ”hjärtat”.

Dessutom behåller de religiösa tron på Gamla Testamentet. Bokstav som bokstav, då blir ju Nya och Gamla Testamentet en enhet och den judendom som Jesus opponerade mot blir kristen. Eller så gör man som Mohammed, Joseph Smith (mormonerna) och Ron Hubbard (scientologin) med flera och skriver en egen bok. Då kan man kriga om vilken bok som är heligast.

Förutom stark och svag tro talar Paulus om brinnande tro. Sådan kan man ha även om den är svag. För många brinnande troende är samvetet skit. De vill så gärna tro på en blodtörstig och hämnande dundergud! Då blir kättarbål, tortyr och halshuggning fromhet. Paulus använder invektivet ”dårar”. De profeter – som ofta dödades (Rom 11:3) – använde det också. Ofta.

Och vad säger den mer skärpte Paulus? 

Givetvis säger han att Herren är vägen som är sanningen. Men vi är på olika delar på den! Efter våra erfarenheter och våra vunna kuskaper färdas vi åt olika håll. Använder vi ord som skapar rätt bilder blir Paulus logisk och begriplig i romarbrevets fjortonde kapitel.

Han säger där att vi skall godta varandras övertygelser. Vi skall tro som vi förmår, och vi skall inte se ned på den som inte kommit så långt, utan tror att Gud skapat en till hälften oren värld. Förakta inte den susofob med svag tro, som inte vågar äta annat än grönsaker (Rom 14:2, jfr Rom 14:14).

Tro för sig själv går bra, men att påtvinga andra sin tro gör Paulus upprörd. Om de som predikar omskärelse säger denne rasistiske islamofob: De borde skära av sig alltihop” (Gal 5:11). Ja, det står så i Bibeln. Nu vet vi vad han sade. Nu är det dags och bestämma om vi skall hålla med honom eller rentav tro på honom.

Hädelse

Hur kan då sanningen vara absolut, som många hävdar? Jo, om du befinner dig på toppen med Gud. Det har jag redan skrivit om ovan. Säger du att Du är där, att du är så stor, eller att Gud är så liten, och att du nu är ihop med Honom och dömer levande och döda, hädar du nog.

Du har gift dig och blivit ett kött med Högfärdens Ande. Som anständig människa har du dött, men återuppstått som barn, född av denna dödssynds ande. Orena andar har som vana att hämta hem sju andra, som är ännu värre (Matt 12:45, Luk 11:26). Jodå, den som är högfärdig är nog mycket annat också.

Men Kristus var enfödd, född av en enda mor, Den Heliga Ande. Hon är svartsjuk (= nitälskande, ett ord i gamla svenska biblar). Hon tål ingen otrohet med andra andar. Som ett med Henne, tål Kristus inte dig: ”Ta dina andar och dränk dig i den brinnande sjön!” Språket i Bibeln är hårt.

Så fort man vet vad det faktiskt betyder det som står i Bibeln, är det ganska lätt att vilja bli troende. Inte sant?

Får den kränkte Charlie Hebdo halshugga?

Framstående hädare är i alla fall alla våra påvar, alla våra ayatollor och alla andra, som stödjer sig på bokstaven i stället för tron på samvetet. Om du nu är en varmt troende kristen, som tror så här, så har du givetvis rätt att vara kränkt av alla hädare.

Det borde alltså för oss kristna bara vara att gå ut och skära halsen av dem. Tyvärr inte! Jesus insåg de logiska konsekvenserna av sin serpentinväg. Vi kommer alltid att få ny insikt och förkasta gamla heliga sanningar.

Vi kommer alltid att bestrida andras tro. Vi kommer att häda oavbrutet. Ja, vi skall tugga den där frukten, vi skall vandra den där vägen, vi skall leva livet. Då skall vi också ”häda” mot de gamla heliga sanningarna.

Därför säger han: ”Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar.” (Mark 3:28). Logiskt, förnuftigt och begripligt. Du får inte hämnas åt Gud. Den dogmen är en konsekvens av Jesu filosofi, hans lära. Nu kan du välja om du vill tro på åtminstone den delen av läran.

Svaret på rubrikens fråga är alltså nej. Gud vill också enligt Bibeln göra allt sådant själv (Heb 10:30).

För bra för att vara sant

Ja, han fortsätter med ett undantag. Du får inte häda Den Heliga Ande. Då blir du inte förlåten vare sig i detta livet eller nästa. Men anden är ju samvetet. Gud i människan. Jesus sade detta, när han efter goda gärningar beskylldes för att vara besatt av demoner (Mark 3:30).

Dagens diktatorer brukar beskylla de goda för ondska. Det kanske gör budskapet lite för bra för att vara sant. Vi vill ju så gärna tro. Ingen förlåtelse. Inte nu och inte i nästa liv. Och så elden. Och de hungriga maskarna. Vilka njutningsfulla tankar!

Teologisk dynga

Etiketter

, , , ,

Rektor Hamid

Skrev en kommentar på en blogg angående rektor Hamid, som säger sig ha gjort fel. Nu säger rektorn, att han ångrar sig, och beklagar sina tidigare ord. Jag ville skriva mer, så nu det blev ett eget inlägg. Rektor Hamid kan möjligen vara ett exempel på sådant jag nyligen skrivit om.

Det kallas ju för arvsynd, att äta av kunskapens frukt. Det är då vi inser att vi förut har tänkt, trott, haft och gjort fel. Det är då vi kommer i konflikt med samvetet, det som de fromma kallar Guds röst. Exempelvis Paulus tycks ha tagit det påståendet på allvar: Paulus trodde att samvetet är Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom!

De som har denna brännande jävel till Gud i sig, kan därför vara rädda att lära sig något nytt. De vill inte lyssna. De vill inte förstå. De vill tänka och göra som de alltid har gjort. Men har du inte rösten i dig, kan du inte ha den brännande konflikt, som är synd. Som gudlös struntar du i de fel du gjort och gör.

Du kan ha Gud i dig på detta sätt, även om du är övertygad ateist. Likaså kan du vara gudlös på detta sätt, även om du är en galen Knutbypastor eller en fanatisk islamist.

Psykopater (svin)

Då kan du obehindrat ljuga och mörda som du vill. I föregående inlägg sade jag, att Paulus sätt att använda det grekiska ordet psychikós kan ha inspirerat bibelläsande psykiatriker att skapa det moderna begreppet psykopat. En del människor talar enkelt och kallar psykopater svin.

Som sådant svin kan du inte synda, däremot kan du vara oren. Det blir du av det som kommer ”ur din mun” (Matt 15:11). Vi människor, och bara vi, kan skapa orenhet. Vi gör oss själva orena. Så var mycket försiktig med vad du tänker, säger och bloggar. Var försiktig med vad du skriver och gör! I övrigt existerar ingen orenhet (Rom 14:14).

Enligt Paulus har Gud inte skapat något orent. Jag upprepar, det är bara vi människor som skapar sådant. Texter om orenhet är de liknelser vi skapat för att beskriva oss själva och det vi ibland gjort oss till: psykopater, fanatiker, dårar och galningar.

Ja, vi har ju även texterna av de som missförstått alltihop. Fromma judar äter inte fläsk. För dem är både gullegrisen och spargrisen orena. I övrigt nämner jag inga namn. Då blir jag anklagad för hädelse.

Skam och ångest

Slåss med sitt samvete = slåss med Gud. Det är något mycket bra. Då välsignar Han dig och ger dig namnet Israel. Det namnet betyder ”den som kämpat med Gud” (1 Mos 3:28). Den som har sådan ångest, ser vi som en person med moral. Psykopaten däremot har ingen skam och får heller ingen ångest av sina ord och gärningar.

Att Jesus blev ett med synden (2 Kor 5:21), är då inte så obegripligt. Han föddes som människa och bar samma bördor som vi: Han föddes okunnig i en omgivning fylld av skrikande social orättvisa, okunnighet, missförstånd samt alltför många brottslingar, dårar, psykiska problem och psykopater.

Han föddes även med driften att äta av kunskapens frukt. Äta sådant och konsekvensen av det är arvsynden! Han fick ångest (Mark 14:44, Luk 22:44).

Arvsynd är både bra och dåligt. Den ger kunskap. Den ger lidande. Plocka kunskapens frukter och tugga på! Då får du skam och ångest över dina fel! Synd är samvetskval! Inse sanningen och kämpa med samvetet! Kämpa med din Gud! Då kan du få nåd och förlåtelse. Ju mer synd, ju mer nåd (Rom 5:20).

Synd är inget ont, men mycket obehagligt

Han skriver så, Paulus. Han spinner ganska mycket på det temat. Mycket förklaringar. Ämnet är obegripligt, om man tror att synd är fel, ondska och orenhet. Då blir bibeltexten obegriplig. Då blir kunskap något ont.

Ordet synd är helt enkelt inte tillräckligt väl definierat i vårt språk. Det är länge sedan begreppet var väl analyserat, men den analysen tycks ingen ha förstått de senaste nästan två tusen åren. Ett tillstånd av synd är ett tillstånd av ångest!

Återigen: Jesus blev ett med synden (2 Kor 5:21). Han var skärpt och var duktig på att tugga och förstå. Kunde han inte undvika ångesten, hur skall då du kunna göra det? Du blir förlåten dina fel, om du i alla fall gjort vad du kunnat. Det du trodde var rätt.

Det var djuret homo, som Gud förbjöd äta. Djuret åt, dog, återuppstod och var plötsligt lik Gud. Ett sådant djur är människa. Blinda bibelexegeter har lett blinda bibelläsare vid handen, och de har alla fallit ner i okunnighetens grop (Matt 15:14). Där lever de i sitt missförstånd.

Teologisk dynga

Rasputin läste (Rom 6:1,14f), men missförstod. Utan samvete gjorde han sig oren tillsammans med tsarinnan. Ju mer synd, ju mer nåd (Rom 5:20). Grov och from blev Rasputin populär, inte bara hos tsarfamiljen. Hans tankar spred sig även till societetsdamer på Östermalm i Stockholm.

Efter Paulus död utvecklades kunskaps- och lärdomsfientlighet i kyrkan och i hela samhället. Kunskap blev som sagt något ont, och dess påstådda konsekvens, en synd som felaktigt definierades som orenhet, blev något som förbannades tillsammans med kvinnan (Eva).

Den dyngan till teologi förklarades vara den kristna läran tillsammans med läran om ett feodalt himmelrike. Det himmelriket skulle motivera det politiska samhälle makthavarna skapade. Såsom i himlen så ock på jorden, sade alla psychikós kyrkofurstar, påvar och metropoliter till lika psychikós kejsare och kungar.

Begreppen

De varken kunde eller ville förstå begreppen. Varken arvsynden, synden eller att nederlaget mot samvetet är en seger. Första Moseboks och Paulus budskap är, att om Gud segrar i dig blir du som Gud. Vad det kan innebära hoppar jag över. Det är alltför omfattande att försöka ta upp här.

I stället för att segra i nederlaget, kan du förhärda dig. Du slår ihjäl ditt samvete. Gud dör i dig. Då dör du. Du blir då en andligen död, en som kan begrava andra döda (Matt 8:22).

Ett Jesuord ur Thomasevangeliet, logon nr 70, passar in här: ”Om ni har honom i ert inre, skall han som finns i ert inre rädda er. Om ni inte har honom i ert inre, skall det ni har i ert inre döda er.” Det bör då sättas ihop med bland annat Jesuord från t.ex. Matteus.

På ”den dagen” kommer Han med makt (Matt 24:30). Samvetet kommer med makt? När kroppen dör? Det handlar om den yttersta dagen, som är individuell. Varje människa är på sitt sätt en värld, så den apokalyptiska världsundergången är en passande liknelse för din fysiska död.

Men Paulus, GT’s profeter och de andra trodde på medvetandets odödlighet. Ofta kallade de medvetandet själen. Själ och ande, medvetandets två delar, har jag skrivit om förut.

Är vår Gud ett krematorium?

Skammen, vår mest nedbrytande känsla, kan förinta vårt medvetande på ett sätt, som framkallar bilden av guden Molok. I hebréerbrevet förtydligas: ”Vår Gud är en förtärande eld” (Heb 12:29). Samvetet blir en förtärande eld och Skam är i svenskan ett av åklagaren Djävulens namn. Satan betyder ju åklagare.

Ytterligare ett Jesuord bygger på bilden, av vad vi förväntas tro: ”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet” (Matt 10:28).

I det väsentliga är det en traditionell tro. Vi skall hålla oss väl med Gud. Då får vi fortsätta leva. Om inte brinner vi upp. Vi dör av skam och ångest. Det som skiljer från traditionell tro, är att samvetet bokstavligen är Gud och att det feodala himmelriket saknas.

Det som bibeltexterna lär ut, är att medvetandet lever oberoende av vår fysiska kropp och hjärna. Medvetandet är i princip odödligt, men det kan dö av skam. Texterna utlovar en fortsättning. Det kan vara reinkarnation, men det verkar lite oklart hur det fungerar.

Jag får ihop logiken, men skall vi tro på det? Jag tycker mig ha sett ganska hemska öden bakom somliga utförare av onda gärningar. Lite otäckt är det med ett hämndlystet och torterande krematorium som Gud. Men samtidigt verkar det vara jag själv. Molok är mitt samvete. Självmördare. Är jag så otäck?

Och hur går det för rektor Hamid?

En farlig tro?

Etiketter

,

Det kan vara en farlig tro, den som jag misstänker att aposteln Paulus hade. Han hade antagligen ett starkt samvete, som bråkade med honom om hans beslut (Rom 7:15,23, Gal 5:17). Han tyckte sig uppleva en annan personlighet, som han identifierade med Gud.

Jag använde tidigare Kalle Anka som profet, för att ge en förklarande bild. Många har nog sett Kalles bättre och sämre jag. Båda två är en Kalle. Hans bättre jag är klädd i vit särk och bär gloria. Den andre är röd och har horn. Denna bloggare som är ett Disney-fan visar bilder och berättar mer om detaljerna.

Vi kan alltså ha två personligheter. Den ena kallas Samvetet. Vi kan ha det. Har alla det? Vi förvånas ofta över andras beteende. Paulus använde det grekiska ordet psychikós om motståndare, som uppvisade det vi kallar psykopatiska tendenser (2 Kor 11:20). Han beskriver dem.

Paulus kallar dem falska apostlar i flera brev (2 Kor 11:13, Gal 2:4, Kol 2), och han varnar likt Jesus (Luk 17:1 m.fl.) för villolärare (Gal 1:7). Paulus användning av ordet psychikós kan ha inspirerat psykiatrikern Hervey Milton Cleckley, som föddes i Georgia, USA (alltså i bibelbältet) 1903. Han blev pionjär inom området psykopati.

Ordet psykopat kan dock föras tillbaka åtminstone ända till 1847. Då skulle man läsa Bibeln noggrant. Ett exempel på det är att Charles Darwins far satte honom i prästskola. Det kan delvis ha varit för att han, liksom alla andra, skulle ha den västerländska civilisationens grund helt klar för sig.

Paulus texter kan därför ha haft avsevärd betydelse, när det moderna begreppet psykopati skapades. Men teologerna ger i noter och och ordförklaringar ordet psychikós betydelserna fysisk, jordisk och köttslig. Man känner hur ordet sexuell antyds. Det här har jag berättat flera gånger.

Tolkningen verkar vara ”den heliga traditionen”. Den leder tankarna bort från beteendet Paulus beskriver. Det har varit välkänt under sekler. För dem som anser att religion skall löna sig (1 Tim 6:5) var kanske en korrekt tolkning pinsam.

Vad sker om psykopatiska villolärare tar kontrollen? De saknar samvete, och de tolkar Paulus nästan som jag: Den inre rösten är Gud. Men de har bara en enda inre röst, deras sämre jag. Det är den de är. Plötsligt blir vår kyrkohistoria begriplig.

Paulus tro fungerade inte i en av psykopater kontrollerad värld. Skulle vi kunna göra ett nytt försök? Men då måste vi våga oss på, att tro som han. Det är kanske ganska svårt.

De omogna

Etiketter

, ,

En i Frankrike känd författare, Gabriel Matzneff, född 1936, anklagas för pedofili och hebefili.

Pedofili riktar sig mot yngre, förpubertala barn, hebefili riktar sig mot äldre, pubertala barn.

Bland andra den här artikeln i svt.se kultur berättar.

Dels har Matzneff självbiografiskt skrivit om sitt um-gänge med barn i åldrarna 8 – 16 år. Dels har för-läggaren Vanessa Springora, född 1972, skrivit en egen bok, om att hon som 14-åring var en av hans älskarinnor.

Hon var förälskad i den store författaren, och tar därför upp problemet med samtycke. Vad är ett sådant från en 14-årig flicka värt? Det där samtycket säger hon sig ha mått dåligt av. Hon blev tydligen en annan person ganska snabbt efteråt. En mognads- och förändrings-process.

Här finns många frågor att grubbla på. Jag funderar över hur åsikterna om sådant här har svängt fram och sedan tillbaka under min livstid. Vilken åsikt är den rätta och varför?

Citat ur svt-artikeln: Frihet var ett av 68-rörelsens främsta ledord, och i franska kulturkretsar framhävdes därför även barns rätt till sin sexualitet, sida vid sida med argument för homosexuellas rättigheter.”

Artikelns fortsättning noterade jag särskilt: ”År 1977 skrev ett 80-tal intellektuella, bl a Sartre och Beauvoir, till och med under ett upprop för avkriminalisering av barns sexuella relationer med vuxna.”

Den som läst mina nyss skrivna inlägg inser att jag kan ha min egen vinkling av problemet.

Jag tror jag berättat om ett minne som 4- eller 5-åring. Jag har fragmentariska sådana. Jag var en helt annan person, som levde för 70+ år sedan.

Min flickvän Anna-Lena och jag kom överens: Sådant där äckligt som de nästan tio år äldre barnen sysslade med, skulle vi aldrig ägna oss åt. Kyssar och sånt. Kramar kunde vi väl tåla, men det andra …. Bläh.

Det här minnet dyker upp, så fort jag läser om pedofili. Små barn vill inte! Absolut inte!

Hebefili då? Jag minns hur hormonstormen brann i unge tonåringen. Det var besvärligt. Fantasier riktade sig främst mot jämnåriga flickor. Lite äldre kvinnor var möjliga, om de var snygga och framtunga. De kraven var strängt omogna.

Vanessa Springora tycks påstå, att även pubertala flickor är omogna. Vi har båda studerat våra minnen. Bland dem finns idoler och kändisar. Den store författaren – Oj! Oj! Den stora bystdrottningen – Oj! Oj! De med sådant som attraherar.

De och det som attraherar de omogna …? Kan även stora författare vara omogna? Vad är det finanshajar attraheras av bortom egen kontroll? Och vad attraheras andra stora män av? Förlorar de nämnda kontroll av maktens attraktionskraft?

Kontrollen ja. Talar vi om en moraliskt värderande kontroll? Värdegrunden. Samvetet. Det som inte finns enligt värdenihilismen. Är det den kontrollen som avgör om vi är mogna?

Omogenhetsbekännelsen

Skall vi komplettera syndabekännelsen med omogen-hetsbekännelsen? Vi är alla mer eller mindre omogna, mest mer. Det kan vara svårt. Synd har ju blivit något tufft.

Syndaren är en cool hårding, som Putin, Trump och Kim. Men omogen är motsatsen. Men både syndaren och den omogne gör fel utan att bry sig.

Anna-Lena och jag gick på kondis utan pengar och åt bakelse. En skrattande mamma kom och löste ut oss. Självklart var vi omogna, och trivdes ihop just därför. Kände gemenskap. Som kompisarna Putin, Trump och Kim.

De omogna visar gärna upp sin gemenskap. Vad säger Vanessa Springora om jag drar fram de där intellektuella som exempel. Sartre, Beauvoir, totalt ett åttiotal, som gemensamt skrev under uppropet om avkriminalisering av pedofili? Har jag då rätt?

Omogenhet verkar lite synonymt med synd. Jag går därför tillbaka till mina tankar om vad aposteln Paulus trodde. 

Lagbud såsom ”Det är synd!” var fel att följa. Det skall vara samvetet = Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom. Den gudsuppenbarelsen var för Paulus reell och han såg den personifierad i Kristus-gestalten – Sanningen dold bakom det jordiskas för-dunklande slöjor.

I jordelivet kan vi inte komma längre. Först senare kommer allt att uppenbaras. Filosofiskt är hans åsikt en attack på ”de absoluta sanningar” som villolärare av alla sorter producerar ur sina heliga lagtexter. Sådana sanningar finns inte i detta livet.

Jag repeterar också följande: Vi kan inte äta av kunskapens frukt utan att inse att vi haft fel förut. Vägen som är Sanningen och Livet är krokig och smal, en serpentinväg upp-för det heliga berget. Du måste hela tiden ändra riktning på väg uppför den där Trollstigen.

Ändra riktning, annars slår du ihjäl dig! Att ha ett ledande samvete är att vara mogen. Då tänker du på andra, även den där andra personen, som gradvis tar över din kropp, när du utvecklas.

Och vad är då sanning just nu? Det är ju det som är problemet. Jag föreslog en gång att sanningen är det vi mår bra av och som får oss att utvecklas.

Vanessa Springora mådde inte bra. Men hon kanske blev en visare människa. Har Gabriel Matzneff blivit det? Vad är sanningen i detta? Vad är sanning?

Hat och logik

Etiketter

, , , , ,

Misshandla och mörda

Jag skrev ett inlägg om hat. Jag fick en kommentar av en vaktmästare på Aftonbladet. På sina sajter berättar Christer Dyrwoold, att han blev så svårt misshandlad av en 17-årig skinnskalle, att denne dömdes till tre års fängelse.

Straffrabatt? Antagligen – en 17-åring. Det blev ändå tre år för hatet i att sparka sönder en annan människa.

Hatet förföljde förövaren. Ett par år efter att han kom ut, blev han mördad, dock inte av Christer Dyrwoold. Han har förlåtit och uppvisar en beundransvärd brist på hat.

Sådant kan annars se ut så här:

Ryssar

Ryssar, det är skurkar som springer omkring och giftmördar folk med novitjok. Navalnyj är ryss. Sergej och Julija Skripal är också ryssar. Alltså är alla tre skurkar.

Blev det något fel med logiken där? Jo, något blev fel där. Jag gör ett nytt försök att dra en logisk slutsats. Jag får ju inte visa, att jag är dum i huvudet.

Judar och bibliska motsägelser

I Gamla Testamentet (den judiska toran) står det om judiska kungar, som gjorde ”vad ont är i Herrens ögon”. Dessa regeringskritiska (= judefientliga) texter älskas av ultraortodoxa israeliska bosättare. De måste vara anti-semiter!

Blev logiken fel igen? De omnämnda judiska härskarna var faktiskt hemska! Kung Manasse offrade sina söner till avgudar på samma sätt Abraham tänkte offra sin son Isak – med kniv och eld (2 Krön 33:1-9, jfr 1 Mos 22:2).

Jeremia räknas som en av GT’s tre stora profeter. Han låter Gud fördöma sådant (Jer 7:23), medan NT tiller-känner  Abraham rättfärdighet för att han var beredd att göra det (Jak 2:21-24).

För Abrahams vän, kanaanéernas prästkonung Melki-sedek var barnoffer då gällande Guds Lag (Heb 7). Lag-gärningar kallas det i NT. Vi blir inte rättfärdiga av några sådana, säger Paulus.

Det här gjorde Martin Luther kritisk till Jakobsbrevet. Det räknas till gruppen ”övriga brev” i NT. Fromma ser det som ett brev skrivet av Herrens broder Jakob ca. år 40. Kritiska forskare anser brevet vara skrivet ca år 150.

Det för Luther grundläggande budskapet i evangelierna är det extremt svårbegripliga ”rättfärdighet genom tro”. Paulus driver den saken hårt. Men det motsägs i Jakobs-brevet. Då blir det ingen logik i NT. Fast det är svårt med logiken ändå.

Det blir ju dåligt med logiken, om du inte vet vad du skall tro på. Det måste vara något du begriper. Kan din predikant inte förklara begripligt, vilket han inte kan, beror det på, att han inte själv begriper. Han producerar bara tomma ord som triggar känslor.

När det gäller min egen logik, får jag får fortsätta mina försök. Till slut blir det väl rätt.

Poliser och black lives matter

Vietnamesiska kvinnor gjorde mer eller mindre frivilligt barn med USA’s soldater under vietnamkriget. Ibland var soldaterna svarta.

Vietnameser har ibland beskyllts för rasism. Det är en överallt vanlig och välkänd form av hat. De svarta soldaternas barn har på olika sätt behandlats illa. Säkert har några av dem även fått stryk av polisen.

Nu blev logiken svår. Är det de ondskefulla gulingarna jag skall vara arg på? Eller skall jag vara arg på de hemska svartingarna i US Army? Nej, Halleluja – det är ju poliser jag skall kasta sten på!

Av svensk verklighet har vi lärt oss, att det är all blåljus-personal vi skall hata.

Nu blev väl logiken rätt! Eller …?

Sanning blir något annat

Jag har, som jag berättat tidigare, ett nöje. Jag studerar hur olika vi människor ser på världen. Jag läser bloggar, som politiskt hör hemma såväl till höger som vänster.

Jag lägger märke till att alla hittar fakta att haka upp sig på. Det är ofta rätt och riktigt, det man hittat. Det är ofta hemska sanningar om vår nutid, om våra ”kungar och kejsare” och många andra som ibland tror sig vara sådana.

Men sedan springer logiken iväg. Eller är det känslorna? Oftast både och. Hur som helst hatar och/eller föraktar man varandra väldigt mycket. Det oroar mig.

Sanning och politik

Min tro är att det som står i Bibeln kan vara sant eller falskt. Framför allt tror jag, att tolkningarna ofta är galna. Bibelexegeter hittar ibland hellre på vad som helst, än erkänner att de inget begriper.

Jag har berättat att Paulus använder ordet psychikós om sina teologiska motståndare. Dem beskriver han som lögnaktiga, våldsbenägna och tjuvaktiga bedragare. Vi talar om psykopatiska tendenser, som i tillräckligt antal definierar psykopati.

Bibelkommissioner brukar dock översätta detta grekiska ord till fysiskt eller köttsligt. Betydelsen sexuell antyds. Då är man religös!

Likaså har de gjort vad som helst, bara de sluppit göra politiska tolkningar. Förr förbjöd de särskilt tolkningar ”från vänster”. Nu får man inte tolka ”från höger”. Men då blir det politiska tolkningar. Var är logiken?

Jag utgår från att religioner var antikens ideologier. Kejsare och konungar var gudar. Farao var solgudens son och själv en gud. Roms kejsare gudaförklarades av senaten och krävde dyrkan (Caligula) eller åtminstone vissa kulthandlingar. 

Var du då opolitisk, om du sade dig vara Guds son, och påstod att alla andra också kunde vara det? Det står faktiskt ”alla” i Johannesevangeliet (Joh 1:12f)! Var Paulus opolitisk, när han (och inte bara han) skrev: ”Alla är ni … Guds söner” (Gal 3:26 m.fl.). Kungavärdigheten gavs därmed till alla.

Jag såg en gång några muslimska mullor på TV påstå, att de kunde svälja läran om Jesus som Guds son. Villkoret var dock en kristen lära, där vi alla är det. Men det står ju så i Bibeln! Var är problemet? Det finns nog hos kristna teologer.

Jesus bör ha varit politiker om han ville tackla problemet avgudadyrkan. Men det sägs han inte ha gjort. Och kristendomen blev monarkins och feodalismens ideologi. Något blev uppenbarligen fel, när teologerna anpassade Kristus till en politisk diktatur. Vart tog logiken vägen?

Jesus och Paulus ord om de oundvikliga och segerrika villolärarna finns dock kvar (Luk 17:1, Matt 7:15, 18:6, Mark 9:42, 2 Kor 11:13f, Gal 2:4 m.fl.).

Om hur få änglar att hålla käft

Den tidens villolärare begrep alldeles för mycket. Det är nog därför vår Bibel ser ut som den gör. Vissa fel gjorde de redigerande villolärarna av obildning: Paulus ord för kungakrona förstod de inte. Det har jag skrivit om förut.

Repeterar: I vår Bibel 2000 har kungakronan blivit ett tecken, en slöja, som kvinnan skall bära, förmodligen av skam över att vara kvinna. I Bibel 1917 översätts det helt korrekt ”på sitt huvud hava en makt” (1 Kor 11:10). I not förklaras dock uttrycket vara obegripligt.

Den bildade Paulus visste, att en egyptisk pschent är en huvudbonad prydd med en eller flera bilder av egyptiska gudamakter. Pschenten kallas för egyptisk kungakrona. Kvinnan skulle bära en pschent med den Helige Ande (Apg 2:1-4) för änglarnas skull. Mose Lags Ängel och Kunskapens Ängel talar ju illa om henne.

Min starkt religiösa småskolefröken visade år 1951 med en flanellograf, att den Helige Ande var eldslågor, som satte sig på apostlarnas huvuden.

Till vänster en egyptisk pschent med gudinnan Wadjet i faraos panna. Wadjet var en av Egyptens gudinnor. Ureusormen är en vanlig beteckning på denna gudamakt. ”Hedniska” kunskaper blev på 400-talet förbjudna i kyrkan. Men GT beskriver ju kampen mot hedendomen. Och Paulus riktar sig i NT mot hedningar i sin mission. Han talar deras språk. Utan kunskap om ”hedniska ting” kan inte Bibeln tolkas. Till höger en modern fantasibild av Cleopatra. Egyptens drottningar avbildas också med ormar i pannorna. Googla på t.ex. Nefertite eller Hatshepsut.

Språkförändringar

Det behöver inte alltid ha varit politik och villoläror, som förvirrar i Bibeln. Jakobsbrevet skulle kunna vara ett exempel på språkförändringar i samband med en snabb kulturell tillbakagång.

Författaren lyfter fram gärningarna, men kan tänkas mena samvetets gärningar mot andra människor, goda gärningar, men då skulle han inte dra fram laggärningar. Till de senare hör förutom Abrahams planerade barn-offer även stening. 

Både Jakobsbrevets författare och Martin Luther upp-fattade tron på Kristus, som tron på en person som är Gud. Paulus tycks lyfta fram Kristus som en personi-fiering av samvetet, vilket ofta gör hans ord dunkla. Mer om det nedan.

Söker en logisk regel mot våld

En politiskt metod formuleras i orden: ”Värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom” (Matt 5:39).

Det är ju ett förbud mot hat och vrede. Hur hade det blivit om England och Frankrike följt det mot Hitler 1939? Borde de inte ha slagit tillbaka långt tidigare? Den anbefallda metoden verkar vara en usel sådan.

Jag tänker också på Belarus. Får man inte bråka med diktatorer? Värj er inte mot det onda? Är inte ens en demonstration tillåten?

Jag letar en tolkning av Jesuordet, som ändrar bud-skapet, så att det blir logik i det. Jag vill ha ett smart förbud mot våld, som inte skall tolkas in absurdum. Ett sådant tror jag mig ha funnit. Men säker är jag inte.

Jag kanske skall påpeka, att jag aldrig varit särskilt religiös. Att jag håller på med detta beror på att jag blev fly förb-d när jag bestämde mig för att läsa vad den där Paulus skrivit om kvinnan.

Jag hittade snabbt så många orimligheter. Jag bara kände, att dessa dumheter måste jag kritisera sönder. Allt verkade ju orimligt. Så det var i rena ilskan, som jag började läsa.

Nu tolkar jag texterna på mitt eget sätt. Om jag skall tro på det jag finner att det står är en annan sak. Det är i alla fall inte längre helt orimligt. 

En gudsdefinition, som slår ut ateismen

Jag bygger på mina tidigare slutsatser ur Jeremias och Paulus texter. Jag repeterar: För dessa båda bibliska författare är samvetet Gud själv, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom.

Samvetet verkar ju ofta vara en annan person än du själv. Han är därtill tämligen vänstervriden, då Han får flera miljardärer att förespråka högre skatter för sig själva. Jag har förut noterat att även hedniska gudar kan vara politiskt ”röda”.

De som ”drabbas” av samvetet blir blir profeter. De utformar mytologier, där gudarnas verksamhet beskriver moraliska problem. Som exempel berättar jag åter om fornnordiska Gullveig.

Veig betyder möjligen våg (bölja). Namnet Gullveig kan då tolkas som böjelse för guld. Trollhäxan Gullveig blir då Girigheten. Hon lurade asagudarna att bli fiender och strida med varandra.

Som straff spjutade och brände de henne tre gånger. Tre gånger åt guden Loke upp hennes grillade hjärta. Då blev han gravid! Loke är det galloperande intellektet, ordet, logiken. Han blev ju även mor till Odens häst, men då var det en hingst som var far, inte trollhäxan.

Varje gång Gullveig dödades blev hon och Loke föräldrar. Deras barn var Hel (dödsrikets gudinna), Midgårds-ormen och Fenrisulven. Barnen blev asarnas och hela världens elände och undergång. Det är ingen trevlig beskrivning av Girighetens barn.

Samvetets barn då? En god förmåga att höra det Gud säger gör hedningar rättfärdiga (Gal 3:5-8, Rom 2:14f). Det Paulus skriver är faktiskt att hedningarna skall bli rättfärdiga på grund av sin tro! Det blir helt absurt, om det inte är tron på samvetet det handlar om. 

Gäller det hedningar, måste det även gälla ateister. Tror de på samvetet, så tror de på Gud, även om de förnekar avgudabilden på tronen bland molnen.

Medvetandets värderande funktion, anden är för Paulus Gud, om den är helig. I Bibeln nämns även oren ande. Vi antas kunna identifiera Honom i samvetet, om Han har vissa åsikter, som skiljer sig från våra och tvingar oss att kämpa med honom om sådant.

Paulus får stora problem med andras samveten på grund av denna sin tro (1 Kor 10:29). Han vet, att bristande förmåga att förstå, gör att andra missförstår Gud. De har fel insikt (Rom 10:2).

Men även de svagsinta måste följa sina samveten! De hör dock Gud säga ord, som han inte sagt. Vi lever här för att komma till insikt. Fortsättningen efter kroppens död (Paulus tror på en fortsättning) formas av hur långt vi kommit. Streta därför på!

Vi hamnar nu i en situation, där värdenihilismen (även kallad emotivism) ersätter ateismen: ”Det finns inget rätt och fel!” Värdenihilismen ingår i alla materialistiska betongideologier. Den hyllades på 30-talet både i Berlin och Moskva.

Ateister som tar avstånd från värdenihilismen hamnar i filosofiska svårigheter. Då tror de ju på något, på det värderande samvetet. Då tror de på Paulus Gud.

Gud = samvetet = ordet

Det här ger en en ny innebörd åt Johannesevangeliets inledande formuleringar. ”Ordet blev kött”, ”Ordet som är Gud” och ”Ordet blev människa”. Samvetet är inte dina, utan någon annans ord. Samvetet kan ta sin boning i alla! Alla kan vi vara Guds barn!

Det här blir då en annan teologi, än den monarkins och feodalismens ideologi, som växte fram i fornkyrkan. Där behövdes en konungarnas konung i toppen på den stora samhällspyramiden.

Men är det kristendom? Eller är det en variant på faraos lära? Hur många gånger har den giriga Maktlystnaden dött, sedan Gud och Moses dränkte hennes faraoniska uppenbarelse i Röda Havet? – Röda?

Maktlystnaden bara återuppstår, och får nya barn. Farao, Ceasar, Khanen, Führern och allt vad de kan heta har ständigt blivit vårt elände.

Nya Testamentets bestridande av sharian

Regeln bör vara att följa samvetet! Tro på Guds röst! Den röstens ord är Lagen i hjärtat, det organ som vi enligt antikens vetenskap tänker med! Tro inte på något annat! Tro inte på Mose Lag (Toran, GT, Bibeln)!

Den Lagen har Jesus och Paulus rivit ned. Den beskrevs som templet i sten. Stentavlorna. Bygg inte upp någon annan sådan lag (Gal 2:18)! Det budet får mig att tänka både på sharian och kristna fundamentalisters syndkata-loger.

En del har svagt samvete och måste söka stöd i Skriften för att avgöra vad som är rätt och fel. Paulus kallar deras tro svag (Rom 14:1,2). Han tycks mena att den som har Gud i sig, klarar av att värdera och fatta beslut utan sådan hjälp.

För Jesus och Paulus handlar läran om att riva ned vår tro på den skrivna Lagen och bygga upp lagen i hjärtat. Jesus talade i liknelser. Vi anar bakgrunden till vissa bibelverser (Matt 26:61, 2 Kor 13:10).

Experter i hjälpklass

Att kalla kristna fundamentalisters tro svag, retar dem nog. De är lika brinnande i sin svaga tro som islamister är i sin. Enligt ovanstående definition är det två exempel på svag tro.

Det finns ett ”Tillägg till Gamla Testamentet”.  Den som i samband med vad jag skriver nedan där läser Syraks bok (Syr 10:6) får lätt frestelsen att läsa hela texten. För mig blir innehållet mer logiskt och trovärdigt med ovanstående definitioner.

Men svag tro innebär att de inte klarar av att tro något annat. De i tron starka (vilka kan vara ateister) måste godta dem och låta dem följa sina klena, men ofta brinnande heta samveten. De ”i hjälpklass” skall inte mobbas.

Observera att det är anden som är svag, inte nöd-vändigtvis själen. Tvärtom kan intellekten vara starka och de kan ha god bildning. Men anden, den värderande funktionen hos medvetandet, får dem att välja fel.

Det såg vi i Tyskland på 30-talet och det ser vi nu överallt. Det var inget fel på dr Mengeles intellekt eller utbildning. Hans efterföljare blir utfrågade som experter på allt möjligt. – ”Är tobak skadligt för hälsan?”

Att bränna koranen

Nu återgår vi till budordet: ”Värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom” (Matt 5:39).

Det onda? Vi vet nu, att det är fel att angripa någons samvete. Det är hans Gud. Han tror så. Det skall vi respektera. Då måste även han respektera vår tro. Vårt samvete är också Gud. Vi måste alla lyda denna Gud.

Det onda, som det här handlar om, är koranbränning och andra kränkningar. Det är riktat mot Gud, som andra uppfattar Honom. Därför är det ont, även om deras uppfattning av Honom är dålig.

Personifieringen av vårt samvete, eller skall jag skriva samvetet vi förenat oss med och gjort till vårt, vår Herre och Gud, befaller oss att tåla sådana kränkningar. Han är ju även en i Islam erkänd profet, så budet bör gälla alla.

Våld är alltså inte tillåtet. Vad vi får göra om någon till-griper våld, avgör våra samveten. Bibeltexten är mot-stridig. Ord om överheten antyder att samhället normalt skall ha våldsmonopol. Det kan kanske vara en utgångs-punkt.

Gud som politiker

Etiketter

, , ,

Treenigheten – en politiskt känslig sak

Skulle folk begripa treenigheten, skulle sådana som Lukasjenko och Putin bli galna. Att kyrkan aldrig begripit beror på dess historiska stöd till och försvar av formell och reell monarki.

Det försvaret har tvingat kyrkan att tolka Bibeln på så sätt, att den blivit helt obegriplig.

Början på förklaring

Då jag var ung hade vi kristendom på skolschemat. Alla skulle lära sig tro – både på Gud och Kristus. Vi har alla hört mycket om det paret, Fadern och Sonen som är ett.

Men de är ju tre som är ett! Treenigheten! Gud är en och samtidigt tre. Om du inte begriper, kan du tro dig vara idiot. Den tron blir du inte salig på. 

Idiotisk förklaring

Idiotiska förklaringar får sådan tro att växa. Till exempel om någon förklarar treenigheten med kvantfysik: Ljuset kan samtidigt vara partikel och våg. Svårt att begripa, fast det bara handlar om ”dualitet”, tvåhet.

Kvantfysik är svårt för de flesta. Treenighet är svårt för alla. Det är nog orsaken till att präster talar marginellt om Den Helige Ande. Vad det är? Nej, de kan inte förklara och försvara sådan kristen teologi.

Inte ens ärkebiskopen klarar det. Islam är enklare. Fy fan för kvantfysik och den ännu värre treenigheten! Tillbaka, åtminstone till den mer begripliga medeltiden! Gärna till stenåldern.

Kalle Ankas enkla förklaring

För en enklare förklaring frågar jag: När du kämpar med ditt samvete, vem är det då du slåss med?

Du och ditt samvete är en, men ändå två – samtidigt. Det här begriper bara ni som har erfarenhet av denna kluvenhet. Tro nu på själen! Plötsligt har den blivit två. Du har två personligheter! Men båda är du. Du är en.

Du har kanske sett filmen ”Kalle Ankas bättre jag”. (Hans sämre jag har horn.) Observera att det inte är säkert vem av dina personligheter som vinner. Ibland kan den enes seger få dig att må dåligt.

Det visar att du kan vara två, trots att du är en. Är det då konstigt, om Gud kan vara tre? Men Paulus tro är inte att han själv har två personligheter. Han tror han hör Gud, när samvetet talar.

Paulus skulle heller inte ha trott, att det är Kalle själv, när Kalles sämre jag talar. Paulus skulle ha frågat: ”Vad är det som flugit i dig?” Fan!

Samvetet som Gud?

Den vanligaste nutida åsikten är uppenbarligen, att en sådan idiot som samvetet inte kan vara Gud!

Hos andra är ju samvetet en idiot! Det är ett problem som får Paulus att göra intellektuella piruetter. Det är få som vågar försöka tolka honom här, och inget jag sett tyder på någon förståelse. 

För att kunna följa tankegångarna, ber jag läsaren godta tanken med samvetet som Guds uppenbarelse. Jag skall strax återvända till problemet med andras idiotiska samveten. Först något annat om det.

Den Helige Ande vill bränna Biblar och Koraner

Men ta det försiktigt om du vill hjälpa till och elda!

Paulus läste i GT, profeten Jeremia (Jer 31:33), att Gud vill rista in sin Lag i våra hjärtan (Heb 10:16). Under antiken trodde man att vi tänker med hjärtat. Enligt Jeremia behöver då ingen undervisas av andra om Gud och Hans heliga skrifter (Jer 31:34).

Paulus tror uppenbarligen på det.

Paulus tror även att Mose Lags texter förmedlats till oss av tvivelaktiga änglar (Gal 3:19+20, Apg 7:38). Noten till 3:20, som tycks tala om Paulus samtids lärda judar, säger att inte ens Moses räknades som fulländad profet.

Det åsikten ansluter sig Paulus till, när han i stället hyllar den fulländade, Jesus Kristus. Teologerna bakom noterna i Bibel 2000 menar att han här går emot Gamla Testamentet (2 Mos 9:19f).

Du får ju inte gå emot Bibeln, då är du inte kristen! Den som säger: ”Ni har hört att det står skrivet …, men jag säger …” är absolut inte kristen!

Paulus får dock stöd av martyren Stefanos i dennes försvarstal inför sin dödsdom (Apg 7:53). Kristendomen övertog således nya tankar om Moses från judendomen.

Först ändrade sig judarna om barnaoffren (Jer 7:30, 31. Läs noterna genom att klicka på plustecknen före numren på verserna). Sedan ändrade de sina tankar om Moses. 

Lita inte blint på profeter!

Och Paulus går så långt, att han hävdar att profeter är tvivelaktiga. Förmedlare av budskap från Gud kan inte undvika, att även företräda andra än Gud. Dessa andra torde i så fall vara deras jordiska intressen, ekonomiska begär och maktambitioner. Därför skall du inte lita blint på profeter! (Gal 3:20).

Det tycks stå så! I Bibeln. Läs själva! Det är länkar till en sida tillhörig Svenska Bibelsällskapet. Regeringen och Svenska Akademin är med och väljer styrelse. Det är den riktiga Bibeln och inte något som jag har hittat på! För säkerhets skull klistrar jag in verserna:

Vad menar Paulus med detta?

”Vad är då lagen? Jo, den … var avsedd att gälla tills (Kristus) framträdde … Den utfärdades genom änglar och med hjälp av en förmedlare. Och förmedlaren företräder fler än en … (Gal 3:19f).

Jesus och Paulus Bibel

Profeten Jeremias bok är dessutom en som både Jesus och Paulus läste och grubblade över. Ingen av dem läste någonsin en kristen teolog. De var ju de första (och kanske de enda).

Du har alltihop i ditt inre! Du skall bara söka det. Den som söker skall finna! Finna Den Helige Ande, samvetet, Gud. Vad skall man sedan ha Bibel och Koran till?

Tala med mig i stället och lyssna på vad jag säger! Det säger Gud, som är ursinnig på sitt folk, som offrar sina barn till honom (Jer 7:31). Blodsoffer med kniv och eld, som Abraham tänkte göra med Isak. Det har jag aldrig begärt, säger Gud (Jer 7:23).

Bibeln och Koranen har båda gjorts till instrument för prästerlig maktutövning med skräck, tvång och våld. Sedan villolärorna tog över efter Paulus, har ingen tillåtits tolka Bibelns budskap korrekt. Traditionen är helig!

Förklaringen gör Paulus begriplig

Med samvetet som Gud får dock Paulus problem med sin nästas samvete. Det är ju också Gud, men samtidigt en annan (Rom 14:4)! Det finns ingen not till den versen. Bibelkommissionen gör inget försök att förklara följande obegriplighet:

”Vad har du för rätt att döma den som är i en annans tjänst? Om han står eller faller angår bara hans egen herre. Men han faller inte, ty Herren är stark nog att hålla honom upprätt.”

Paulus lära blir att vi möter Gud på tre sätt. I skapelsen, i vårt samvete och även i vår nästas samvete. I Jesus Kristus uppenbarade sig Gud fulländat. Vi kan säga att Han gjorde det på ett kraftfullt sätt.

Gud uppenbarar sig i skapelsen. Han uppenbarar sig fulländat och Han uppenbarar sig även icke fulländat i den icke fulländade skapelsen. I den finns vi och vårt samvete. Det senare kan vara mer eller mindre starkt. Vi är bara människor.

Paulus talar därför om stark och svag tro. Det handlar då inte om mer eller mindre brinnande tro på underverk och dogmer. Det är som sagt samvetet, som kan vara stark eller svag. Mer eller mindre fulländat.

Här har vi treenigheten. Gud, Kristus och Anden.

Ursprung i GT

Jag upprepar: Profeten Jeremia existerade för Jesus och Nya Testamentets författare. För dem fanns inga kristna teologer. Jeremia låter Gud protestera mot blodiga djur-offer.

Jag upprepar: Hos Jeremia kräver Gud i stället att vi skall lyssna till Honom (Jer 7:23)Samvetet brukar kallas Guds röst. Jeremia trodde nog att det faktiskt var Gud. Men vilka blir konsekvenserna, om folk tror det och börjar lyssna?

Jag börjar ana, varför Den Helige Ande kommit bort ur teologin. Makthavare har alltid sett samvetet som en kontroversiell jävel. Hur bär man sig åt, om folk tror att det är Gud, som leder oppositionen?

Tro att samvetet är Den Helige Ande får konsekvenser.

Glöm tron på Guds biologiska avkomma i en utomäkten-skaplig förbindelse! Tron på Kristus blir tron på den som är ett med anden Gud. Det blir en mer principiell dogm.

Och Paulus kritik mot judisk lagfromhet får en annan innebörd. Vi får inte bara byta ut Mose Lag mot en annan Lag, en ”kristen” med skrivna detaljregler. Citat: ”… om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner, gör jag mig till lagöverträdare.” (Gal 2:18). Läs mer! (Gal 2:15 – 3:6).

Då inser vi skillnaden mellan å ena sidan Jesu lära, och å andra sidan judendom och Islam. Den heliga boken åker i soptunnan (bildligt talat, den bör läsas, men på ett annat sätt). Den ersätts av lagen som Gud ristat i vår hjärtan. Samvetet. Anden.

Dessutom inser vi, att kristendomen är utvecklad ur judendomen, som utvecklades ur kanaanéernas tro. Det var de senaste judiska idéerna, som för 2000 år sedan blev den kortlivade kristendom, som villolärorna gjorde slut på.

En fråga kvarstår. Kan det fulländade samvetet existera i denna värld? Kan det accepteras, eller måste vi slå ihjäl det? Redan ett tämligen ofullständigt måste ju dödas. Fråga Lukasjenko och Putin med flera!

Allas fiende, allas vän

Etiketter

Motsatta åsikter intresserar mig. Jag fascineras av de helt olika sätt vi ser på saker och ting. Därför följer jag både höger- och vänsterbloggar.

Men jag intresserar mig även för andra motsatser. Jag har hittat en sorts motsats till det jag själv skriver, en bokstavstroende kristen webbsida. Den är välskriven.

Då kommentarsfälten är stängda mailade jag och skrev. Jag lade till påpekandet, att vi har åsiktsskillnader. Jag fick ett snällt svar – tack för det.

I sitt svar skrev han ”dagens understatement” om mitt ordval. Jag kanske skall skriva något mer. Vi får se.

Vänstervän                                                               Högervän

När det gäller höger och vänster-bloggar, ser jag att de alla är överens om en sak: Min fiendes fiende är min vän! – Hur har jag funnit att många övertygade har den åsikten?

Jo, det sägs bland fromma, inte minst bokstavstroende, att Djävulen är alla människors fiende. Han är i så fall även min fiendes fiende. Och då är han ju min vän! Då släpper jag in honom.

Och Djävulen, han är hatet. Han har blivit mångas vän.

Hällristningar, Tarmlantis och ariska neandertalare

Etiketter

, , ,

Tarmlantis

Jag hittar sajter på nätet, som stimulerar mig till kom-mentarer. Fast jag skriver här. Nu tänker jag ta upp en idé jag kallar Tarmlantis. På denna sajt har jag förut spekulerat på andra sätt om sådant.

Istiden sänkte världshaven med gissningsvis ca 120 meter. Det innebar, att nutidens kustnära grundhav förvandlades till kustländer med sjöar, floder och en arkipelag av skyddande öar. Jag kallar det Tarmlantis, eftersom det likt en lång, smal tarm sträckte sig runt vår Jords kontinenter.

Tarmlantis var ganska många millioner kvkm stort. Ett intressant område, för vi människor bor ju helst nära havet. Det är där vår Jord ger oss mest mat. Klimatet är bra. Jorden är bördig. Havet, sjöarna och floderna ger fisk, skaldjur och annat.

Och så har vi transporterna. Vi kan i sådan miljö ta oss långt med enkla farkoster. Då kulturer uppstår, sker det helst vid kuster eller floder. Om havet idag skulle stiga med 70 meter, försvinner New York och många andra storstäder. Skyskraporna står där de står ett tag, men då armeringsjärn i betong rostar …

Går vår civilisation under, kanske den återuppstår om några tusen år. Ytterligare ett par tusen år och vi är tillbaka till nuvarande kulturnivå. Nya arkeologer hittar i Amerika ett indianreservat, som får definiera Amerika på vår tid.

Ja, riktigt så går det väl inte. Vi har ju en del stora städer längre inåt land. Det beror på moderna metoder att odla och producera. Men med tekniken på Tarmlantis tid var det bara där vi kunde leva i rikedom. På andra håll fanns det bara ”reservat” för små grupper jägare och samlare.

Det skrivs en del om Doggerland. Västeuropa var till för 7-10 tusen år sedan stora landområden runt Brittiska Öarna. Golfströmmen vände vid nordatlantiska tröskeln. Det grunda havet mellan Island och Skottland var ännu grundare under istiden. Det skapade stor kontrast i temperatur mellan Nordens glaciär, som inte visas på bilden nedan, och Doggerland, som ger Västeuropa ett helt helt annorlunda utseende.

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:7494428952   Keith Hall

På Orkneyöarna hittar man idag spår av stenbyggnader med avloppssystem. Sådant dök upp på Kreta flera tusen år senare.

Hällristningar

den tiden var Sahara regnigt och bördigt. Där fanns stora sjöar, inhav och floder. Det var lätt, att med båt ta sig från Doggerland till Afrika. Sedan fortsatte man upp-för floderna till det inre av Sahara. Det bör i så fall ha varit ett sammanhängande kulturområde.

Går det upp en så kallad talgdank, om jag säger att Sahara är fyllt av hällristningar

Det var mycket svårare att färdas genom kontinenten via bärnstensvägen många tusen år senare. Man skulle gå! Över Alperna och Karpaterna. Inte glida fram i båt. Ändå kunde Medelhavets folk på bronsåldern köpa bärnsten från Östersjön.

Tarmlantis försvann, när glaciärerna smälte. Då steg havet, Sahara torkade och dess floder sinade. Dess innevånare fick slå sig ned i Nildalen eller fly någon annanstans.

I Nordvästeuropa fick man fly österut. I Tanum fortsatte man med sina kulturaktiviteter, hällristningarna. På dem kan vi se gudar med horn.

Hornen och ormarna, symbolerna för tvåheten

Observera att detta skedde kanske för mer än 8.000 år sedan. Det i Tanum som bevarats till idag är mycket yngre. Istidens skandinaviska gungbräda var ett tag lyft i söder, så de tidigaste hällristningarna där sjönk i havet.

Då hade en stor befolkning tvingats på flykt in i en relativt ofruktsam kontinent. Man fick breda ut sig långt österut, för att försörja sig. Med fattigdom följde kulturell tillbakagång och glömska.

Erich Zehren har i sin bok ”Stjärnornas Testamente” hela kapitel bland de 400 sidorna, som handlar om hornen. Apistjuren och andra djur med horn. Horn bärs av schamaner och gudar, men bilder av två ormar blir så småningom dominerande.

Nu kommer vi in på Egyptens viktiga ”tvåhet”, ett för oss okänt begrepp. Månskärans och båtarnas två spetsar. De två gudamakter, som pryder faraos pschent, hans kungakrona.

De avbildas som huvudena av en orm och en gam. Ibland är de båda avbildade som ormar. Tvåheten följer med in i moseböckerna. Den sprids över världen. På Kreta och i Indien kryllar det av gudinnor med en orm i vardera handen. Och Gotlands museum har en bildsten från Smiss socken, där en gudinna håller i det där paret.

Till vänster. Mehrgarh i Pakistan är fyndplats för denna 5000 år gamla figur. Tros vara en fruktbarhetsgudinna. Till höger Kretas minoiska ormgudinna, 1600 f.Kr. Nederst från Gotlands museum

 

Jag tolkar bildstenen ovan som två bilder av kropp (materien, moder Jord) samt själ och ande. Medvetandets två delar, det logiska tänkandet och det ologiska värderandet. Det senare, anden, sysslar med estetik, moral, empati, samvete och kärlek. Allt som är ologiskt, men som också är det som egentligen är viktigt. Observera ordet seraf, som betyder lysande orm. I Bibeln de två högsta änglarna vid Guds tron, i Stockholm serafimerriddare vid konungens tron. Ormarna, som krälar på våra hällristningar finns kvar. Vi har på kyrkans befallning glömt all hednisk filosofi, varför orden och bilderna blivit obegripliga. Teologerna vet inte skillnaden mellan själ och ande, och kan då inte tolka Bibeln (Paulus, som i Efesierbrevet hänvisar till luftguden Shu – själisk storhet – i egyptisk teologi). Allt blir obegripligt.

Jag har skrivit så mycket om det där, redan från början i min blogg (2013, 2014 o.s.v.). Intressant är, att dessa ormar tycks ha utvandrat österut redan för 30.000 år sedan. De tog sig förbi Indiska Oceanen, Stilla Havet och över Berings Sund och hamnade i Mexiko och Peru. De tog med sig ord, så heliga, att de inte förändrats sedan dess.

Erich Zehren hittade dem (Stjärnornas Testamente, A&W/Gebers, 1959). Men ingen vill väl tro honom, ”Måste vara tillfälligheter”. Men ormarna tog med sig sina fjädrar från Egypten till Amerika. De hade fjädrar på den tiden, eftersom de flög i himlen. Men de flög inte på Jorden. De tog båten hela vägen längs Tarmlantis kust.

På denna resa fick de se sina bärare drabbas av evolutionen och byta utseende. Bärarna parade sig med denisova och andra förhistoriska folk.

Det var väl samtidigt, som västeuropéerna parade sig med neandertalare. Det hade de kanske gjort långt innan. Det skedde utanför Afrika! Särskilt nordbor och irländare lär ha mycket DNA från neandertalare. Ljus hud har vi visst fått från dem.

Afrikaner sägs inte ha sådant DNA. Kan någon hjälpa mig nu? Det är väl svarta afrikaner det handlar om. Hur är det med afrikanerna norr om Sahara. Kyrkofadern Augustinus var berb.

Ursprungsbefolkning! Har folken där också gener från neandertalare? Jag har ännu inte hittat fakta om saken. Men nordafrikaner är vita. DNA kan bevisa förhistoriska båtresor. Återresor!

Vad hade Adolf sagt?

Vi har nyligen läst i tidningarna, att de tidigaste homo sapiens i Europa var svarta emigranter från Afrika. Dessa våra förfäder bytte färg i Europa. Med hjälp av neandertalarevårt behov av D-vitamin och en utflykt till de ryska stäpperna, gjorde evolutionen oss till arier. Receptet blir: 

svart afrikan + 5% neandertalare = arier

Vad hade Adolf sagt? Det hade varit roligare, att kunnat presentera det receptet på hans tid. Jag har kryssat i kategorin ”lite skämtsamt” för denna del av inlägget, men det var kanske så här.

I så fall är det kanske Gud Fader som är lite spydig och driver med somliga av oss.

Arvsynd, synd och vidskepelse i religionerna

Etiketter

, , ,

Jag skrev en kommentar på en bloggerskas sajt. Jag ville upplysa henne. Det gällde något jag nämnt förut, men varför inte upprepa det.

Kommentaren blev ungefär så här

Förlåt, men arvsynd är den ärvda vanan att äta äpplen från kunskapens träd.

Då vi gör det, inser vi att vi hade fel förut. Det var fel, att piska slavar. Fel att gasa … Fel att vad som helst.

Det är ju därför, som folk inte vill lära sig något! Då får de bara dåligt samvete.

Samvetskval är att vara i bråk med ”Guds röst”. Att slåss mot Gud är definitionen av synd.

I Bibeln slogs Jakob med Gud (1 Mos 32:24-31). Jakob betyder ”den som bedrar” (not i Bibel 1917).

Hans höft skadades i slagsmålet. Gud gav då honom namnet Israel, som betyder ”slåss mot Gud”. Gud välsignade honom samtidigt. – För att han syndade!

Det här fattade inte Rasputin. Han läste i Bibeln att man skall synda. Då lärde han sig först att något var fel. Sedan gjorde han det. Helst ihop med överklassens kvinnor och med tsarinnan. Men så skall du och jag inte göra!

Vi okunniga skall synda först och sedan inse. Det är därför vi är här. Här fick du ett nystulet äpple. Vill du slippa kval, slår du ihjäl samvetet. Utan det (= Gud) är du andligen död. Syndens lön är då döden.

Här är motiv för de okända och obegripliga begreppen förlåtelse och försoning. De tillåter dig leva vidare med ditt samvete (= Gud).

Tillägg om religiös förvirring

Nu borde du begripa varför Jesus blev ett med synden. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet” (2 Kor 5:21).

Den ”definition” av substantivet synd, som finns i all religiositet är något helt annat och förvirrat. För att slippa undan förvirringen, talar de fromma i stället om verbet synda. De skapar kataloger över handlingar, som påstås vara syndiga.

Men Jesus syndade inte. Han blev ett med synden. Det blev han genom att vara människa och äta kunskapens frukt. Gud är underordnad arvsynden.

Därmed är arvsynden lik Karmas Lag hos hinduerna. Deras gudar lyder under den.

Pressas de fromma om substantivet, får vi vidskepelse. De beskriver en magisk orenhet, som vidhäftar oss. Ett virus. Judar fick inte träffa hedningar utan att sedan tvätta bort sådan synd med rituella bad.

Existensen av sådan orenhet bestrids i NT. Bl.a. skriver Paulus: I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt” (Rom 14:14). NT bestrider det på fler ställen, bl.a. genom att tillåta oss äta fläsk (Mark 7:19).

Vårt problem med att förstå dessa saker beror på att kyrkan har behållit det gamla judiska orenhetsbegreppet. Man har helt enkelt inte accepterat NT’s syndbegrepp. Och idag är det inte alls aktuellt att bestrida vidskepelsen.

Problemen med kön, sex, genus, gender och misogyni

Etiketter

, , , , ,

Om att vara född av många mammor

Det jag publicerade 2013-12-20 passar ihop med de båda föregående inläggen. Det var ganska länge sedan. Klicka och läs, eller nöj sig med förkortningen, som även är en utvidgande komplettering.

I mycket upprepar jag mig, men då ämnet ofta är svårt, kan en annorlunda formulering ibland vara klargörande.

Är du född av Sångens Gudinna?

Då måste du ha minst två mödrar. I annat fall finns du inte i denna värld. För det krävs även en biologisk mor. Redan i skolan var du kanske en liten Sångens Gud, och din biologiska mor har alltid varit stolt över det delade moderskapet.

Det poetiska språket i rubriken beskriver din förmåga, din röst och din musikalitet. Är det något fel på poetiskt språk? Begriper du inte?


Bildtexten är ett inlägg i sig. Texten ovan fortsätter längre ned.

Gossopranen Axel Rykkvin, var för några år sedan exempel på gudomlig röst hos barn, (numera är han en ung baryton). Det finns många fler exempel. Är de födda av Sångens Gudinna, eller är de besatta av Sångens Ande? Är du musikalisk ser du dem som små gudar och gudinnor. Är du inte alls musikalisk och blir störd av ”oväsendet”, ropar du på en exorcist.

Axel kan även sägas vara far till sina arior och annat. Sådan pappa blev han redan innan han kom i puberteten. Men säger vi så, krånglar könsrollerna till sig. Det är han som framföder barnen och det är Sångens Gud som avlar. Det påminner om gudar och gudinnors förvirrande könsbyten och släktskapsförbindelser i våra gamla religioner. Även Bibelns Gud föder (Ps 2:7f, Heb 5:5 m.fl.). Och så har Han fjädrar (Ps 91:4). Ja, det står bara vingar i vår nya bibelöversättning, men läs denna länk. Eller läs Bibel 1917. Förr hade man respekt för det ordagranna i Bibeln. Idag rättar vi ”det primitiva”. Det var väl Göran Persson, som politiskt höll i vår nya bibelöversättning.

Det påpekas ofta, att Gamla Testamentets böcker är poetiska, men att den forntida hebreiska poesin är svår att översätta till våra mycket främmande språk. Konstigt nog har både judar och kristna kunnat dra långtgående juridiska slutsatser ur biblisk poesi. Det är egentligen helt absurt. Vem är vårdnadshavare till Axels i luften flygande barn? Fadern eller modern? Och vem är egentligen pappa och vem är mamma?

Jesus tycks ha förstått poesin och gjorde uppror mot juridiken. Kyrkofäderna återupprättade lagfromheten och samma brist på förstånd visade Muhammed. Som lagbok är hans Koran helt överlägsen Bibeln. Poetiska fjädrar och kärlekssånger (Höga Visan) hör inte hemma i en lagbok.

Har du fler mödrar?

Du kan förutom Sångens Gud också ha andra mödrar. Du kan till exempel ha Flitens och Envishetens andar bland dem. Med ännu fler gudinnor, andemakter och krafter kan vi få en komplett och korrekt bild av dig.

De erotiska motiven från templen i Khajuraho i Indien är möjliga att tolka utifrån detta. Det krävs en ”ormgrop” av gudar, gudinnor och andemakter för att avla fram en komplett människa med alla våra egenskaper, förmågor, drifter och begär.

Templen i Khajuraho övergavs och doldes av djungeln, vars grönska täckte den i flera sekler. Även i Indien glömde man vad det handlade om, nu bara spekulerar man. Sexualundervisning för munkar och prinsar? Jag tycker inte mitt förslag är sämre.

I Bibeln har sådana gudar och gudinnor degraderats till änglar och andemakter, underordnade oss människor. Kristus har betvingat dem, och vi skall alla bli och vara kungar över dem. Människan skall styra över makterna i sitt inre.

Det finns alltså filosofi i bibeltexterna, men har du någon gång hört en sådan utläggning av dem? I kyrkan ut-plånades tidigt all filosofisk kunskap av vidskepelsens bokstavstro. Därför finns nog ingen korrekt tolkning av Ef 1:21, 6:12, Kol 2:15. Teologer, som inte förstår, kan inte tolka rätt.

Jag har med detta pekat på ett gammalt språkbruk i våra myter. Numera ovanligt, men alla borde begripa! Egyptiska och andra forntida filosofer använde sådant språk för att försöka förklara tillvaron för sig.

Kristna teologer är helt oförmögna att frigöra sig från sin antropomorfa bokstavstro. Gudarna har könsorgan och avlar och föder som vi. Det gäller även Bibelns Gud, och tanken att ”de primitiva förfäderna” skulle kunna ha varit mer sofistikerade i sitt tänkande, har aldrig funnits i deras tankar.

Det har nog blivit värre sedan vi fick kvinnliga präster. Somliga av dem vill visst bevisa, att de kan vara lika duktiga på teologiska galenskaper som männen. Det blir helgalet, om man tolkar myternas religionsfilosofiska kön bokstavligt och antroposofiskt.

Jämför med min gamla språkliga käpphäst ”ekonomi”. Betydelsen hos det forngrekiska ursprunget är ”bo-platsens regler”. Det gällde vanligen hur stenålderns mat skulle fördelas, men även var man fick pissa. Men det är ju inte toan det handlar om, när du går in på banken för att prata om dina ekonomiska problem.

Bibeln växte fram ur forntidens filosofier och myter. Utan dem, d.v.s. kunskap om all möjlig ”hedendom”, kan vi inget förstå.

Gudar kan ha många mödrar

Rig, som även bar namnet Heimdall, var en av våra fornnordiska asagudarHan tros ha varit en himmelsgud, som ärvdes in i asaläran från en äldre religion. Han var född av nio mödrar! I asaläran var det han, som vaktade Bifrost, bron mellan gudarnas boning Asgård och människornas värld.

Himmelsgudar härskar över det som rör sig i himlen. Det innebär medvetandets två delar, det vill säga själ och ande, motsatser till det materiella. I sanskrit har sammansättningar med morfemet rig betydelser som medvetande och intellekt. Sådana betydelser bubblar upp andra språk tillsammans med betydelsen härskare.

Medvetandet är den gud, som vaktar bron mellan två världar. Och Bifrost, regnbågsbron? Är det människan? Vid ragnarök är det väl den vägen de mörka makterna angriper gudarna? Grubbla gärna!

Himmelsgudar kan i våra religioner bli vår himmelske Fader, genom att avla oss tillsammans med Moder Jord, materiens gudinna.

Födande kvinnor blev uppenbarelser av gudinnan Moder Jord. Det kan förklara de spår av matriarkat man tror sig ha funnit (läs Marita Gimbutas texter om ”Gamla Europa”).

Människans tre huvudmödrar

Människan består enligt Paulus av kropp, själ och ande. Moder Jord, materien är därför en av våra mödrar. Vår själs moder är Tanken, även kallad Logiken. Vår ande har Livet som moder. Livet är Förmågornas Gudinna. De kan vara både fysiska och mentala förmågor.

Det senare skapar svårigheter att hålla isär själ och ande. Tänkandet kan ju ses som en mental förmåga, men bara tänkandet kan bedömas logiskt. De mentala förmågorna att värdera, till exempel vackert och fult, moraliskt rätt och fel eller gott och ont använder vi utan att tillämpa någon logik.

Det finns ingen logik i påståendet att något är vackert. Sådant tycker vi bara. Det myterna säger, är att vi har rätt. Myterna hävdar rentav, att tyckandet är sannare än logiskt tänkande. Paulus säger bestämt, att anden är överordnad själen (”det själiska” i Bibel 1917, ”oandligt” i Bibel 2000. I originaltexten har vi det grekiska ordet psychikós).

Det är en gammal och allmänt omfattad filosofi, som en beryktat bildad Paulus förmedlar till kristendomen. Han diskuterar även egyptisk teologi med sina omvända hedningar i Efesos. Den stora hamnstaden var centrum för romerska imperiets spannmålsimport från Egypten (Ef 2:2). Utifrån den filosofin talar han sedan om Anden, och särskilt teologer tycks inte begripa någonting.

Vishetens gudinna i Bibeln

De är fixerade vid den hebreiska misogynin. Hebréerna kunde dock inte komma undan Bibelns källor, där gudar trängdes med gudinnor. Vishetens gudinna blev en kvinnlig uppenbarelse av Gud, som antastar ovilliga män på stadens gator (Ords 1:20).

En könskorrigerad Gud i Bibeln

Och det finns mer. Bland annat säger Gud: ”Jag har fött dig …” (Ps 2:7, Apg 13:33). Just när det gäller könet säger Jesus något, som kan innebära ett förnekande av dess betydelse (Matt 22:24ff). Det är dunkla ord från ett samtal med medlemmar av prästaristokratin, sadducéer. Ett samtal med lärda män.

Det förmedlas till oss av åhörare, som förmodligen hade en lägre bildning. Av det de återgav kunde evangeliets författare inte skriva ihop något begripligt. Jag har letat kommentarer till detta stycke ur Bibeln (Matt 22:24ff), men finner ingen som skrivit något intressant.

Men vi kan läsa, att Jesus argumentering impone-rade. Jag undrar vad han egentligen sade. 

Nio okända krafter

De nio mödrarna gäller idag bortglömda filosofiska idéer om de krafter, som framföder medvetandets ljus. Vi har på nätet en del vilda spekulationer kring liknande filosofier. Den som söker sådana filosofier, han finner gamla myter, som kan misstänkas bygga på dem, men att sedan utvärdera fynden är svårt.

Läs gärna, men tvivla! Jag har alltid saknat skärpa hos andra, och numera även hos mig själv.

Nio mödrar! Han var alltså inte monogenēs, som det heter på grekiska. Ordet betyder född av en enda. Grammatiken i ordet skapar svårigheter för våra lärda bibelexegeter, som vill ha ordet att betyda motsatsen: Den ende födde, den enfödde, den unike.

Den tolkningen kommer dock i konflikt med Jesu lära, att vi alla är Guds barn. Idén om den ende födde, den unike, är knuten till den monarkistiska idén: Det finns en kung eller kejsare, och bara han är riktig gudason.

Förvrängningen av betydelsen hos ordet, som översätts till enfödd, var nödvändig för att kristendomen skulle bli ofarlig. Då kunde den accepteras och bli statsreligion i den gudomlige Konstantins rike.

Det gick inte med en lära, som gav alla människor samma status som kungar och kejsare. Att förkunna en sådan lära var att häda och sprida högfärd.

Men vi befinner oss i en antik värld, där den allmänna religionsfilosofin låter gudar byta kön och bli människor. Filistéernas gud Dagon trillar ned från Himmelshavet till jorden och återvänder sedan till Himlen. Se på bilderna av honom, det stora Djupets gud, särskilt hans hatt!

Ett fiskhuvud. Det är en mitra, en biskopsmössa! Det är inte bara människor, som kan vara fiskar (Matt 4:19). Fisken blev tidigt en symbol för de kristna. Gud skiljer i skapelseberättelsen ”vattnet ovan” från ”vattnet nedan” med ett himlavalv (1 Mos 1:6-9).

Vi kallar det för regn, när himlavalvet läker. Regnet är paradisfloden som delar sig och sedan rinner i såväl Asien som Afrika (1 Mos 2:10-14). Den som kollar i Bibeln skall veta att Kusch är (i) Afrika. Alla vet väl att Eufrat och Tigris finns i Asien?

Guden över Det Stora Djupet (1 Mos 1:2, 7:11f) måste ju vara en fisk! Fisken är symbol för de kristna, de av Jesu lärjungar ”fångade” (Matt 4:18f). Och kan Första Mosebok tolkas på annat sätt än att Bibelns Gud är det Stora Djupets Gud?

Och fenicierna var en gren av kananéerna, de som hade hebreiska som modersmål. Abraham kom från Ur. Hans språk var sumeriska. Han var inte ens semit! Sumererna var inte det!

Abraham konverterade till prästkonungen Melkisedeks kanaanéiska religion (1 Mos 14:18). Den kom med tiden att utvecklas till judendom och kristendom. Men Dagon är inte något av Guds namn i judendomen. De är dock så många, att det vore konstigt om man lyckade få med alla i förteckningen.

Vart tog gudinnorna vägen?

Arvet från kanaanéer och filistéer är dock uppenbart i Bibeln och i kyrkan. Stora problemet är gudinnorna. Sumererna hade flera sådana. Kanaanéerna hade också flera, och deras Anat var en värsting, som måste bemötas med respekt, även av sin far, den Högste. Vart tog de vägen?

Vår religions rötter och källor är fyllda av gudinnor. Alla religioner hade gudinnor. Där finns ett språk, som Bibeln ärvt. Det använder kön och moderskap för att i bilder göra sin religionsfilosofi begriplig. All kunskap om det är borta och ersatt av kvinnofientlig bokstavstolkning.

Var storkonungen boven?

Det kunskapsmässiga och intellektuella sammanbrottet kan hänga ihop med den brutalitet, som den tidiga antikens krig fördes med. Att flå folk och klä stadsmurar med skinnen var ett sätt att skrämma till underkastelse. Det är också ett sätt att få folk att sluta tro på goda gudar, och bryta sönder all moral och allt förnuft.

Eliter utplånades. Bibliotek brändes när städer jämnades med marken. Religioner och filosofier omvandlades till ideologier. Storkonungen är Gud! Allt skulle vara för honom.

Den oacceptabla hustrun

Vad det innebar bestämde storkonungar, som under lång tid inte kunde acceptera en hustru, utan bara ett harem med slavinnor.

Logiskt. Roms kejsarinnor blev stora genom att mörda sina män. TV-serien ”Jag, Claudius” beskriver en tid, då storkonungarna inte längre var lika hårda, som på den assyriska och babyloniska tiden.

Drottning Semiramis av Babylon är en saga. Egentligen är det en medisk saga. Mederna var ett underkuvat grannfolk, som ett kort tag lyckades vända på makten och gripa den. Verklighetens förlaga levde omkring 800 f.Kr. och hade kanske en tid makt över en omyndig son. I så fall var hon ett undantag. 

Äktenskap mellan två likaberättigade parter är kanske minsta byggstenen i ett demokratiskt samhälle. Det krävs för att utveckla de grundläggande reglerna. Du och jag, vi tillsammans. För den absolute Storkonungen är äktenskapet därmed en styggelse. Hela idén om lika och jämlikt förbjuds och ideologin (religionen) ändras. 

Storkonungen är enda Gud och ingen gudinna får finnas. De sumeriska och kanaanéiska gudinnorna dog i den babyloniska fångenskapen. Judendomen och dess mer eller mindre äkta avkomma, kristendomen och Islam sitter tankemässigt ännu fast i vördnad för Babylons och Assyriens storkonungar.

I tvåflodslandet växte den fulländade autokratin fram. Vi har en tradition därifrån, en kultur, som vi har all anledning att bekämpa. Det gamla Egypten framstår plötsligt som västerländskt, med sin Nefertite och några till. Något överraskande.

Makt korrumperar. Total makt korrumperar totalt. Vi har nutida skrämmande exempel. Lögnerna förgiftar hela samhället. Allt bryter samman. Vad är det för makter (mekanismer), som får oss att skapa mänskliga guld-kalvar och dyrka dem?

Historien ger oss kanske anledning att känna skräck för vår egen tid.

 

Hur gick det med kristendomen?

Etiketter

, ,

Det senaste inlägget ”Ville Jesus mörda kejsaren” blev långt. Jag spinner lite på en del.

”Damnatio Memoriae” betyder fördömmande av minnet och innebär historieförfalskning. Kejsarna använde de orden när de beordrade sådan. Då visste ämbetsmännen vad de skulle göra.

Våra historikers möjligheter att veta vad som faktiskt hände på Jesu tid är därför begränsad. Vi vet nämligen att Tiberius (NT’s kejsare, Luk 3:1) beordrade Damnatio Memoriae. Kanske drabbades Jesus.

Utanför NT finns knappast något skrivet om att Jesus funnits. Men Pontius Pilatus fick brev, där kejsar Tiberius gav stöd till översteprästerna i Jerusalem: Håll dig väl med dem! Det gynnade Kajafas, som enligt NT krävde att Pilatus skulle korsfästa Jesus. Varför skulle kejsaren blanda sig i judarnas bråk?

Kejsarna importerade religioner till Rom. De använde dem för att gudaförklara sig. Religioner var då politiska ideologier. I romersk sol- och kejsarkult var kejsaren likt Egyptens farao solgudens son.

I Rom var endast kejsaren gudens son, och han bar titeln ”Herre, Gud och Frälsare”. Då statens och sam-hällets uppgift var att dyrka och tjäna gudarna, var det kejsaren det gällde.

Ju fler politiskt motiverande religioner man hittade ute bland erövringarna, ju bättre. Också det vi kallar primitiv vidskepelse försvarades. Sådant tänkande fick folket att tro på och acceptera det mesta. Vi kan se på vidskepelsen som statsbärande. Dansken Hartvig Frisch berättar om dess omfattning och yttringar i sitt verk ”Europas Kulturhistoria”.

Vi har idag ändå svårt att förstå, hur människor på den tiden kunde acceptera sådana läror. Alla gjorde det inte. Vi vet att judarna protesterade.

Professor Åke Holmberg blev omstridd, då han hävdade att en eller två millioner judar via mission hade ökat med femton millioner. Det var alltså inte de etniska judarna som blivit så många fler. De femton millionerna var konvertiter. De kallas även diasporajudar.

Enbart ökningen var trettio procent av romarrikets be-folkning! De konverterade till Mose Lag, som innehåller förbud mot diverse vidskepelse och framför allt mot kejsarkult: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig!”

Men det hade uppstått andra idéer inom judendomen. En var att människan är Guds avkomma. Vi är alla Guds barn. Jesus tog över ledningen av en radikal missionerande rörelse efter Johannes Döparen. Då fick han strida med saducéerna. Så kallades den judiska prästaristokratin.

En aristokrati rangordnar människor. Saducéerna kunde knäfalla för kejsaren, om de bara slapp kalla honom gud. Deras stridsrop var nästan: ”Gud, konungen och fäderneslandet!”

Det nöjde sig kejsarna med. De godtog även dessa aristokraters position på samhällsstegen. Saducéernas samarbete med den romerska okupationsmakten gjorde dem impopulära bland andra judar.

Saducéerna, som kontrollerade templet, beskrivs i NT med ordet ”judarna”, när texten berättar om Jesus fiender. Judarna i templet (Joh 10:23f) ville stena Jesus, när han angrep kejsarkulten på sitt annorlunda, radikala och principiellt farliga sätt. Saducéerna sade: 

”Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa.”

Jesus sade: ”Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. (Joh 10:33-36, jfr Ps 82:6 och Luk 3:38).

Alla är Guds barn! Alla är gudar! Samhället och staten är till för alla! Alla har gudomliga rättigheter! Mer demo-krati än så kan man inte tänka sig. Det var en politiskt explosiv åsikt.

De tankarna måste kejsaren göra något åt. Bland annat torde han ha beordrat Damnatio Memoriae, på det att ingen skulle veta vilka farliga idéer som spridits i riket. Hur det lyckades har vi anledning att grubbla på.

Men det finns annat att grubbla på. Missionen för att sprida läran började långt innan Johannes Döparen tog ledningen över denna judiska sekt. Den läran var redan spridd i romarriket, då Jesus ersatte Johannes.

Då kommer motsättningarna i den tidiga kyrkan i ny dager. Paulus kämpade mot saducéiska motståndare, som ville att den nya sekten skulle predika deras idé om Gud, konung och fosterland. De ville ha en lära om Gud, kejsare och aristokrati – gärna med feodalism.

De lyckades! Med kejsarens och hans bödlars hjälp. Och de gav den nya saducéiska läran namnet kristendom. Organisationen gav de namnet ”kyrkan”. Och vilket fint översteprästämbete man fixade! Men vi kan undra hur det gick med Jesu lära. Vad blev det av den?