Vad är verklighet?

Etiketter

, ,

Vi börjar från början. Medvetandet är det enda som säkert existerar. Allt annat kan vara bedräglig illusion.

Men om medvetandet skulle vara en illusion, ett bedrägeri, något icke existerande, finns det ingen som kan bli lurad. Därför måste det medvetande som säger ”Jag är” existera!

Finns det problem?

Fysiker frågar sig varför något finns. Varför är det inte tvärtom, att inget finns? Vad finns det för anledning till att något finns? Något som ett medvetande kan vara medvetet om. Hittar vi en anledning, så är den anledningen kanske ett bevis för att det upplevda finns.

Vi kan även fråga vad det finns för anledning till att medvetande finns. Men den frågan går inte att svara på. Finns det inget annat än medvetande, finns inte heller anledningar. Hur skall vi då kunna hitta några?

Det finns inget annat heller. Problem till exempel. Vi har bara medvetande! Det bör i sig vara ett problem, så vi koncentrerar oss på det.

Medvetandet kan konstatera ”Jag är”. Som de flesta vet betyder Jahvé ”Jag är” (2 Mos 3:14). Gud är medvetande. Det finns inget annat! Det finns ingen annan! Hur många gånger skall jag behöva upprepa det?

Vi talar i allegorier

Gudsnamnet Jahvé får mig tro, att jag i detta resonemang trampar de forntida mytskaparna på hälarna. Jag följer dem i spåren. Observera det allegoriska språket! Jag beskriver medvetandets intellektuella verksamhet med ord om jägarens fysiska liv under stenåldern.

I den där teodicén beskrev jag Medvetandet som ett hav, ”Djupet” (1 Mos 1:2). Att uppleva hav, sjöar och floder hörde också till stenålderns fysiska liv. I Egypten hette Djupets Gud Nun. Det fick Moses lära sig, då han uppfostrades och utbildades vid Faraos hov (2 Mos 2:10).

Fromma kristna tror att Moses är en historisk person och att han förmedlade Guds ord till folket. Vad får den tron för konsekvenser för deras syn på Moses utbildning och de egyptiska lärorna? Fick han inte använda Egyptens språk? Får inte jag heller? Är språket hedniskt?

Upprepningarna

Nun nämns ofta i Gamla Testamentet. Frasen ”Josua, Nuns son” (2 Mos 33:11) upprepas inte mindre än 29 gånger i GT! Observera dock följande!

Obs! Obs! Om ni själva vill söka detta i ”bibeln.se”, skall ni skriva in frasen utan kommatecken i sökrutan! Inget skiljetecken! Skriv bara: Josua Nuns son!

Upprepningarnas betydelse

Upprepningar är Bibelns sätt att understryka viktiga saker! Googla ”upprepningar i Bibeln” och hitta bl.a. denna religiösa blogg. Klicka bort reklamen och läs inledningen: ”Upprepningar i Bibeln är ett tecken på att det är något extra viktigt författaren vill visa på.”

Så sade även min kristendomslärare i 1950-talets realskola. Alla är överens. Det märkliga är, att ingen observerat Bibelns tjat om Nun. De fromma skulle kunna tolka det så här:

Gud hade från början talat till alla människor, och undervisat alla. Egyptierna hade avfallit, liksom israelerna också gjorde (Ps 14:3, Jes 59:13, Dan 9:11 m.fl. m.fl.). Likt israelerna dyrkade de gudar som inte är gudar (Jer 5:7). Alla Bibelns folk hade avfallit. Adam och Eva började.

En from arbetshypotes

De frommas idé skulle kunna vara att Moses hittade rätt på Guds ursprungliga ord i Egyptens förvrängda teologi. Motvilligt godtar jag tills vidare mitt antagande om de frommas resonemang som arbetshypotes. Då kan jag plocka in Nun i den bibliska läran, och kan ostört fortsätta mitt resonemang.

Frälsarkransen vid havet

Även frälsa är allegoriskt. Frälsarkransar hänger i mängd i hamnarna. Josua hette egentligen Hosea, som betyder ”Frälsning”. Det var Moses som ändrade hans namn till Josua, som betyder ”Gud frälser” (4 Mos 13:17). ”Hosea, Nuns son” upprepas 3 gånger.

Josua är ett semitiskt namn. I vårt på grekiska skrivna NT översätts Josua till det grekiska namnet Jesus. I GT påpekas sammanlag 32 gånger, att Mose efterträdare är himmelsguden Nuns son.

Detta hav, som alltså existerar, beskrivs också som Himlen. Himmel och Hav är båda allegorier. Vi använder även ordet liknelser. Gamla teologier, bland andra den egyptiska, har ett himmelshav. Nun var identisk med sitt hav.

Himmelshavet råkar ut för sig själv. Det stormar och blåser nämligen i himlen. I Psaltaren brusar och skummar vattnen, så att bergen darrar (Ps 46:4). Stormvind och vågor används som liknelser för medvetandets upplevelse av sig själv.

En Gud med ångestfylld längtan efter sällskap

Kan det vara ensamheten som orsakar ångest? Storm i sinnet? Hm …? Grubblar jag nu över verkligheten, eller över hur våra förfäder tänkte, när de var introspektiva och skapade våra myter?

En Gud med ångest på grund av sin ensamhet? Då var förfäderna smarta. Det förklarar varför Gud älskar oss, och varför Han kräver kärlek. Det motiverar hela den skapelse vi behöver för att finnas. Och vi skapades för att älska allt vi kan, så mycket vi kan.

Introspektionen

Introspektion uppstår hos en intelligent, mätt och belåten människa, som en stilla kväll sätter sig ned i en behaglig miljö, kanske vid en sjö, och ser ut över en vacker natur. Då börjar människan betrakta sig själv och sina tankar.

Hon börjar grubbla över sig själv. Vad är jag? Vem är jag? Vad är mål och mening? Vad är tanke? Vad är sinne? Vi trampar i förfädernas spår när vi gör så. Vi trampar dem på hälarna.

Jag tror, att våra äldsta myter tillkom så. Abstrakta begrepp måste då skapas. För dessa tillgreps ord, som användes i allegorier. Sådan skapade människor, i avsikt att för sig själva förklara sina tankar. Och sådana berättelser kan man lära sig och minnas i en värld utan skrift.

”Kalle Anka”-allegorier förstår vi

Till exempel beskrevs medvetandet som ett hav. Vrede, samvete och ånger beskrevs som små gubbar, som talar i människans öra. Kalle Anka har ett med gloria försett samvete, som bråkar med en röd, behornad anka. Den senare försöker ju övertala Kalle, att vara stygg.

När de dumma betraktar sådana ”Kalle Anka”-allegorier, så blir de bokstavstolkade. Då får vi de absurda ande- och gudaläror, som normalt kallas religion. Dessa primitiva läror om andar och gudar, som ogenomtänkt antas vara religionens ursprung, är därför egentligen komplicerade.

Fattar vi, att vi inte skall bokstavstro Kalle Anka-tidningarna, så kan de vara underfundiga och läsvärda. Då kan de beskriva verkligheten.

Skapelsen av människans ande

Vind och vågor avskiljer droppar från Havet. Droppar är mycket små avbilder av Havet, av guden Nun. Sådana små medvetanden kallas mänskliga. Vi skräms av stormarna i Djupet, som hotar vår individuella existens. Vi skräms av våra egna stormar. Vi får också ångest.

Glöm nu inte vad introspektiva tror på! Våra medvetanden är avbilder av Gud. Droppar är små avbilder av havet! Därför kallade tidiga mytskapare Djupet ”kaos”. Nun beskrivs som en kaosgud.

Men Nun var den ordnande solguden Ras far. Nun var också solguden Ras fiende. Ordning och kaos är fiender, och för egyptierna var ljusbäraren (= lucifer) Ra en trygg skapare av ordning. Därför dyrkade de denne Lucifer.

Människans kläder

Intellektets ljus vävde och sydde ihop de tankar, som skulle dölja våra små medvetandens nakna rädslor. Allt ur växtriket, inte bara frukt, hör till allegorierna för kunskaper. Därför ingår tyger, kläder och tält i ord om prat, svammel och lögner!

Lögnens Furste syr. Den allegoriska idén är gammal och gemensam i myterna. Nordens pratande asagud Loke (jfr logos) gjorde nät att fånga fisk med. Loke blev själv fångad med sitt nät, och bunden med sin son Narfes tarmar. Narfe betyder narra, lura, ljuga.

”Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.” (1 Mos 3:21). Djuren symboliserar våra jordiska egenskaper och de allegorierna gäller våra handlingar. Guds handlingar är goda gärningar, och sådana duger bättre att skyla oss.

Tvivel på synden

Det goda samvetet blev till slut resultatet av fruktätandet. ”Syndigheten” i detta ätande är således mycket motsägelsefull. Men det har vi alltid tyckt. Bokstavstolkarna är dock övertygade.

Nå, själva skapelsen av världen? Teodicén säger att Havet är en spegel, i vilken dropparna speglar sig. Bilden av alla droppar är världen. Om Gud Spegeln är god, måste världen vara hemsk. Vi är ju dyrkare av Lucifer, intellektet, Lögnens Furste. Gud visar Sanningen! Han är sann!

Det där har jag redan skrivit om. Men liknelsen är lögnaktig: Havet med regnmoln ovanför, som skapar en dyster bild nedanför. Det finns inget ovanför! Det finns inget annat än medvetandet, och dropparna finns i Havet, det enda som existerar! Dra inga slutsatser utifrån allegorin!

En felaktig slutsats är att världen är en illusion, en ytlig reflex. Världen är mycket djupare än så! Den fysiska världen är materialiserat medvetande. Allting är Gud! Det finns inget, som inte är Gud!

Allt är medvetande i någon form. Medvetandet har olika aggregationstillstånd. Materien är ett.

Därför konstaterade Paulus, att det inte finns något, som är orent i sig (Rom 14:14). Inte ens det största svin är orent. Därför har Islam, judendomen och många kristna riktningar fel! Annan orenhet än våra egna onda tankar finns inte.

Adam stal med sig kunskapens träd

Spexa till det!

Filosofiska resonemang kan vara besvärliga. Kanske kan de förenklas genom att spexa till dem? Jag gör ett försök, som en introduktion till det föregående.

När Gud slängde ut Adam och Eva ur Paradiset blev Adam sur. Han grävde upp det där trädet och stal med sig det. Sedan dess har vi tuggat kulturens (betyder ”odlandets”) frukter.

Så fort vi äter kunskapens frukt, inser vi att vi haft fel. Då ändrar vi åsikt. Det kan vi göra, då vi har en fri vilja. Vi väljer vad vi skall tro på av den kunskap vi äter.

Gud hade anlagt Edens Paradis som en tempellund åt sig. Där ville Han ha kunskapens frukt för sig själv. Ingen annan fick äta. Han påstås ha förbjudit Adam och Eva att äta, men det är faktiskt osäkert om Han verkligen gjorde det. Det slutade i alla fall med att Gud blev utan träd.

Gud kan alltså inte välja vad Han skall tro på, eftersom Han inte har några frukter att välja mellan. Utan trädet är Gud inte bara obildad. Han saknar dessutom fri vilja. Han är därför bunden av det Han sade, innan Han slängde ut Adam och Eva.

Den omöjliga gudsbilden

Det är därför Guds heliga ord är eviga och oföränderliga, och gäller för alla tider. Men vill vi tro på en obildad Gud, som dessutom saknar fri vilja?

Detta är inte ett förnekande av Guds existens. Det är ett ifrågasättande av den vanligaste gudsbilden. Jag vill nämligen inte tro på en Gud, som är underlägsen mig själv.

Jag googlade på ordet ”tempellund” för att länka till någon intressant redogörelse om sådana. Det skulle jag inte ha gjort. De hedniska kulthandlingarna i de gamla tempellundarna har ett stabilt rykte. Klickar jag mig fram några sidor, hamnar jag därför i pornografin.

Läs därför bara om Edens Trädgård! Men läs särskilt vad där står om Hesekiels ord om Eden. Det är intressant, men också förvirrande. Likheterna mellan kapitlen 28, 31 och 32 visar att berättelsen av profeten betraktas som en allegori.

Kristna fundamentalister tolkar den bokstavligt, men inte Hesekiel. Människan lever i en paradisisk tillvaro, gör fel och förlorar det. Berättelsens ursprung är sumerisk, det vill säga från trakterna av staden Ur.

Det var därifrån sumeriern Abraham kom. Han tog med sig berättelserna till de hebreisktalande folken, kanaanéerna och fenicierna. Det var de, som försökte få honom bli Molokdyrkare och elda upp sonen Isak på ett altare.

Judarna var hedningar ganska länge. Om vi kristna fortfarande är det kan diskuteras. Vårt sätt att tolka Bibeln är i alla fall mest ren hedendom.

Vi kan hur som helst tro, att berättelsen om Eden blev allmänt spridd, och att Aristoteles var väl bekant med den, när han skrev sitt verk ”Om Diktkonsten”. Kapitlet om dramat handlar om ett förlorat paradis.

Frihet? – Ett andligt problem?

Etiketter

Guds frihet

Har Gud en fri vilja? Har Han rätt att byta åsikt? Får Han ändra sig? Eller är allt Han säger på heder och samvete, så att Hans heliga ord gäller för eviga tider?

Jag minns en film. Åsa-Nisse stod med ett kontrakt i handen. Det gällde ett husköp. ”Underskrivet på heder och samvete”, sade han. På de orden lade filmskaparna på en skrattsalva, så publiken skulle veta, att den skulle skratta.

Jag har stött på en person, som trodde att huskontrakt skrevs under på heder och samvete. Den tron orsakade en hel serie svåra felhandlingar. På det följde väldigt mycket elände och mycket lidande, för personen själv och för hennes omgivning.

De som tror, att Gud är Åsa-Nisse, har ställt till och ställer fortfarande till elände och lidande. Jag försäkrar, när folk tror och tänker enligt Åsa-Nisses befallning, är det inte roligt! Då blir det ett helvete. Det är ingenting att skratta åt!

Ett alltför svårt begrepp

Aktuell politik och debatt i medierna fick mig att börja skriva om frihet. Vad är det? Efter ett tag blev begreppet alltför svårt att hantera, så jag lade av projektet. Några dagar senare dök en tanke upp: Likt samvete, kärlek, skönhet och etik hör frihet till den del av vårt medvetande, som inte styrs av logiken!

Vi kan vara medvetna om att vi är eller inte är fria. Vi kan även vara medvetna om att något är vackert eller fult. Ont och gott, att något är moraliskt rätt eller fel, kan åtminstone några uppleva. Men att logiskt förklara sådant blir bara svammel.

Jag kommer bara till motsägelser, om jag låter min logiskt grubblande själ analysera begreppet frihet. Vägen dit går genom hårklyverier. En del föraktar de ologiska begreppen och resonemangen. För värdenihilister är frihet liksom skönhet och moral strunt.

Inte heller min egen ologiskt värderande ande, med kärlek, empati, sköna konster och moral med samvete som specialitet, är nöjd med min grubblande själs logiska prestationer i ämnet frihet. Men jag vill ändå visa upp min tankes halvfärdiga alster.

Sadducéisk frihet

Paulus avslöjar begreppets dunkelhet genom sina upprepade ord om frihet. Det blir dunkel teologi, inte grekisk filosofi. Det liknar Aristoteles ”hamartia jämfört med kyrkans ”hamartia” (= synd). Är det litteraturvetenskap eller teologi?

Skillnaden är om uppsåtet bakom felhandlingen är gott (Aristoteles hamartia) eller ont (kyrkans hamartia). Om syndaren är god eller ond. En god syndare får samvetskval, ångrar sig och får nåd (Paulus Rom 5:20ff).

Den gode blir ett med synden (2 Kor 5:21). Kyrkans definition av hamartia gör Paulus obegriplig. Definitionen av hamartia, som vi sluter oss till hos Aristoteles, gör Jesus oacceptabelt mänsklig. Kyrkan vill ha en ofelbar gudakonung!

Kyrkans definitioner av ”synd” (hamartia) och ”frihet” under en gudakonung avslöjar teologins sadducéiska ursprung. De auktoritära, aristokratiska och kejsarvänliga judiska teologer, som var Jesus bittraste fiender, de som ropade ”Korsfäst!”, trängde in och tog över församlingarna. Paulus ropar ut sin förtvivlan i Andra Korinthierbrevet.

Den fria själens friheter

Frihet kan vara mycket. Politisk liberalism diskuterar individens frihet. Socialismen diskuterar kollektivets frihet.

Det som diskuteras är ibland frihetens gränser. Har jag rätt att döda? Är inte alla lagbud begränsningar av min frihet? USA’s ”civil war” gällde friheten att hålla sig med slavar. Hur ställer sig sympatisörerna till den kampens sidor till abort?

Är inte det totalitära samhället en enda individs frihet, Faraos frihet? Eller är det en grupp individers frihet, adelns frihet, de starkas frihet eller de rikas frihet? Är det allas, det vill säga kollektivets frihet, som på något sätt blir partiets frihet. Den friheten kan t.ex. vara att göra sina medlemmar till en sorts adel.

Frihet att förtrycka. Frihet på andras bekostnad. Vad är skillnaden mellan Egyptens forna faroner och de röda faraoner vi sett och ser i nutid? Partiets frihet har ofta blivit faraos frihet. Det är något fel med frihetsbegreppet. Det är inte noggrant filosofiskt definierat.

Katalogiserade friheter

Vi har kataloger över mänskliga rättigheter. Frihet definieras ofta som att ha sådana. Och katalogerna är långa och omstridda. Det är enklare att gudaförklara oss. Samhällets uppgift är ju att dyrka och tjäna gudarna.

Och hur är det med rätten att knarka, supa, slåss, knulla med vem jag vill, och bära vapen? En atombomb i källaren? Med den offrar jag mitt liv för friheten: ”Ta bort hastighetsbegränsningarna! Annars!” Vad blir det då av andras frihet, individers och kollektivets?

Kataloger över rättigheter (t.ex. till skola) påminner om predikanternas kataloger över synder. Sådana, liksom begreppet synd, har jag hackat ned på. Kataloger fungerar inte. Det blir fel. Omständigheterna avgör om en handling är fel.

Vi vill ha filosofiska definitioner!

Filosofiska friheter

Ett litet försök till en filosofisk princip: Frihet är rätten att utvecklas. Det innebär rätten att slippa skolgång i Das Reich eller i Kalifatet. Frihet är rätten till rätt skola. Den för tillfället för mig rätta skolan.

Frihet verkar vara tvånget att gå på lina över en avgrund: Frihet är att få bestämma hur friheten skall begränsas för att inte skada. Men att begränsa friheten kan skada svårt. Kinas kommunistiska parti tillhör nog alla dem, som inte klarar balansgången.

Om jag går tillbaka till vad jag skrivit förut, så är frihet att få vara sitt samvetes slav – men då måste jag ju ha ett samvete. Problemen med det har jag också skrivit om. Men rätten att få vara sitt samvetes slav måste vara en filosofisk frihet.

Gudomlig frihet

Frihet blir att få ändra åsikt. Oavbrutet. Det är konsekvensen av friheten att äta av kunskapens frukt. Då blir vi som Gud. Det påstår Gud (1 Mos 3:5,22). Att vara som Gud eller som gudar måste väl innebära att vi är fria? – Fri vilja att bestämma vad som är ont och gott.

Glöm bort Åsa-Nisse! Gud skapade kunskapens träd åt sig. Han odlar och äter. Då blir Han som vi (1 Mos 3:22). Nu har jag upprepat något viktigt. Så görs även i Bibeln. Det viktiga upprepas.

Motsägelser = feltolkningar? Kanske inte.

Gud påstår faktiskt, att Han förbjudit Adam att äta (1 Mos 3:11,17) av trädet som skänker vishet (1 Mos 3:6). En klar begränsning av friheten. Men sedan tycks Gud ändra åsikt. Han öser både straff och gåvor (1 Mos 3:21) över människan.

Förbudet blir därefter motsagt, då Gud skänker Salomo vishet, förstånd och kunskap (1 Kung 4:29 m.fl.). Gud tar över ormens roll, då han så att säga matar Salomo. Job, Ordspråksboken och Psaltaren sätter tuggandet (visheten) lika med gudfruktan. Tvärtemot Första Mosebok säger Predikaren, att visheten räddar livet (Pred 7:13).

Motsägelser har jag lärt mig brukar orsakas av feltolkad text. Men här vill kanske texten berätta, att Gud har en fri vilja – är en fri vilja. Han är inte fängslad av sina egna ord. Det skall inte vi heller vara, om vi skall vara Hans avbilder. Då ändrar vi på verkligheten, på vad som är sant. Ät kunskap och inse, att du haft fel!

Frihet från dom

Nu uppstod plötsligt ett problem. Gud odlar kunskapens frukt. Han äter och inser att Han utan ont uppsåt gjort fel. Någon annan gör samma sak, också utan ont uppsåt. Då kan Gud inte döma och straffa.

Om du dömer och vägrar förlåta, så dömer du Gud samtidigt. Min teodicé var att Gud är en spegel. Du är betraktaren och verkligheten är bilden av dig själv. Din dom blir domen över dig själv. Jesu krav på att förlåta blir logiskt.

Men gudsbilden bakom denna tolkning är uppenbart kontroversiell. För många kristna och för många muslimer är den helt omöjlig. Gud är Himmelens konung!

Politik

Men innan jag kommit så här långt, hade jag börjat se så många olika fortsatta tolkningar, invändningar och fortsatta resonemang, att jag överväldigades. Jag kunde inte fortsätta. Det var när jag kom in på politiken, som det blev svårt.

Så jag fastnade, tills jag kom på det jag skrev i inledningen. Frihet hör inte till logikens område. Logiken används av politiker för att bevisa, att de aldrig haft fel. Logiken är den slingriga ormen i kunskapens träd – Lögnens Furste.

Men de lysande ormarna (seraferna) är ju två. Den andra är anden. Det är egentligen den, som skapar kunskap. Själen är nästan bara en kalkylator, en logisk maskin, den grubblande. Det är anden, som är gudagnistan i oss, den skapande.

Religionen lär, att vi måste vårda den gnistan. Dör den i oss, blir vår nästa fysiska död vår sista.

Politisk frihet

Ekonomisk liberalism handlar om friheten för individer med viss läggning att förverkliga sig. Människor som förverkligar sig kan skapa mycket. Det gäller allt, inte bara ekonomi. Det kan lika gärna vara konst, musik, sport, litteratur eller något annat. Att skapa är bra!

Friheten att förverkliga sig kan se olika ut för olika människor. En riktigt ondskefull människa finner ingen frihet förrän han får ett bra jobb i en återupprättad version av Auschwitz. Mot detta kan givetvis resas invändningar, men kan vi knäcka resonemanget logiskt, eller måste vi göra antaganden om en god Gud för att kunna förkasta idén? Måste vi anta en Gud med gott uppsåt?

Socialismen utgår från att ekonomisk frihet i alltför hög grad går ut över andra människor och begränsar deras frihet. Socialismen ser ett kollektiv, vars frihet går förlorad. Men det är inte bara socialister, som ser orimligheter, besinningslöshet och vanvett i obegränsad ekonomisk frihet.

Även gamla tanter utan politiska intressen (och utan sportintresse) ser vansinne i miljardinkomster för att sparka på en boll. Varför skall någon ha tusen lyxbilar? Tidningarna brukar ha artiklar om sådana människor. Somliga prelater lever inte i måttlighet, trots att deras religion förkunnar måttlighet (Luk 12:15, 1 Tim 6:9f m.fl.).

Balansera på lina över en avgrund

Bibeln är ibland som ett utdrag ur Marx’ Kapitalet: ”Kärleken till pengar är roten till allt ont” (1 Tim 6:10). Kinas kommunistiska parti har dock insett att ekonomisk liberalism krävs för att drömmen om ett starkt Kina skall förverkligas. Det sker genom att kapitalister får förverkliga sig.

Den politiska liberalismen används i väst för för att hindra, att den ekonomiska friheten i alltför hög grad skall gå ut över andra människor och begränsa deras frihet. Varken socialismen (KKP) eller den politiska liberalismen balanserar väl på linan över avgrunden. Men någon är tydligt sämst.

Besinning och måttlighet är tyckande. Som att ha samvete. Som sagt, det har inte alla. Inte besinning och måttlighet heller. Och de som har det, och berättar vad de vet, råkar illa ut. Avgrunden öppnar sig, på ett eller annat sätt. 

Pengar fungerar ofta som ett mått på makt och frihet. ”Den som är satt i skuld är inte fri.” Ernst Wigfors och Göran Person citerar Bibeln.

Det är i GT, Ordspråksboken 22:7, som de hittade det. Måttligt välstånd torde vara ett villkor för frihet. Allt för stor rikedom blir en boja. Det är bara ett tyckande.

Brev från Djävulen

Etiketter

, ,

Antag att …

Detta är ännu ett av mina försök att förklara mina tankar. Någon formulering skall väl gå hem och bli begripen. Jag tror att somliga förstår direkt, andra vägrar förstå.

Djävulen

Antag att Gud är den fulländade Varelsen. Om människan är en avbild av Gud, är jag inte en människa. Jag är ju ofulländad, motsatsen till Gud. Då måste jag vara Djävulen! Jag finns och jag är en varelse.

Såsom varande Djävulen vänder jag på resonemanget. Jag utgår från att likheten med Gud måste vara annan än storleken på fötterna. Stora fötter är inte full-ändat. Fråga kvinnoprästen!

Avbilden.

Om människan är en avbild av Gud, kan Gud inte vara den fulländade varelsen. Gud bör dock vara en varelse, eftersom människan är en varelse. Eftersom människan är flera, måste Gud också vara flera.

Bibelns gudar

Gud talar om Sig själv i pluralis. Han uppenbarade sig också som tre män för Abraham (1 Mos 18:2). Psaltaren har en gudaförsamling (Ps 82:1). Gud upp-träder även som Fadern, Sonen och Den Helige Ande, tre-enigheten. Jämför med hinduismen, som har en million-enighet, Brahman uppenbarar sig i alla gudar. Den tron gör även hinduismen monoteistisk.

Ont uppsåt

Antag att Gud är god. Om människan är en avbild av Gud, är människan god. Är hon? Enligt kyrkan är människan syndig, född i synd och bla, bla … Det grekiska bibelordet för synd är ”hamartia”.

Enligt kyrkan har ”hamartia” innebörden ont uppsåt, och bara man gör sig av med det onda uppsåtet, är synden lätt att undvika. Vad som är synd är alltid uppenbart. Det är bara att fråga prästen. Kyrkan har syndkataloger och kan alltid uttolka vad som är synd ur Bibeln. Lyd kyrkan, så undviker du synd. Olydnad = ont uppsåt.

Aristoteles hedniska tankar

350 år före Kristus använde Aristoteles ”hamartia” i sitt verk om diktkonsten. Det svårgripbara ordet kopplades till hjältar med ädla själar, ädelt ursprung och gott uppsåt. Det var goda människor i en paradisisk tillvaro, som ställde till det för sig med ”hamartia”.

Det innebar felhandlingar på grund av omständigheter och okunnighet. I princip ansåg Aristoteles människan vara god, eftersom hennes uppsåt är gott. Ren hedendom alltså. Man befinner sig utanför kyrkans ofelbara vishet, vilket innebär att Aristoteles ”hamartia” är något helt annat än kyrkans.

Dramat beskriver verkligheten

Med det beskrivande dramat kan åskådarna upplysas med kunskap. De fylls då av medlidande med den av ”hamartia” plågade människan och människorna inser därmed sina egna brister. Den insikten är förutsättningen för att kunna avhjälpa ”hamartia”. Sker det har människan uppnått ”katharsis”, rening.

Det grekiska dramat blir därigenom en sorts kulthandling och teatern ett tempel, där vi äter av kunskapens frukt. ”Hamartia”, synden, är inte ondska, den är våra brister och svagheter, som på scenen skall uppenbaras för oss. Synden orsakar annars handlingar som ställer till det och orsakar den goda människan plågor, inte minst i form av samvetskval.

Hamartia” är då något gott, eftersom kampen med samvetet är en kamp med Gud. Du segrar i nederlaget, den gamla människan dör och en ny föds (eller återuppstår). Du får då namnet Israel (Gudskämpe), precis som patriarken Jakob (1 Mos 32:24). Du får alltså nåd och välsignelse, om du erkänner dina synder och ångrar dig.

Det gör du bara om du är en god människa. Teologerna säger att du inte är det, du är syndig och oren. Därför måste kyrkan ha makt över dig och kunna tvinga dig (2 Kor 11:20). Utan kyrkans makt är du dömd till förtappelse.

Paulus beskriver sin egen död och sin återfödelse som en ny skapelse ”i Kristus”. Ju mer synd, eller snarare samvetskval som den orsakar, ju mer nåd (Rom 5:20). Evangeliet är ett drama, som beskriver denna verklighet. Kristus är den som är smord av ”lampoljan ande”, kärlek och samvete. Han är världens ljus. Tro på dramat!

De obildade

Som jag förstår det, anser kyrkan, att Aristoteles var obildad och inte kunde grekiska. Samma sak måste de också anse om aposteln Paulus. Han skriver ju att synden är bra (Rom 5:20, 6:1). Rasputin påpekade det för tsarinnan och blev berömd.

För mig blir Paulus mer logisk och hela Bibeln blir mer begriplig, om jag antar, att Paulus hade läst Aristoteles, och använde ”hamartia” på samma sätt som denne. Kristus blev ett med en synd utan ont uppsåt. I så fall är Bibeln rejält feltolkad och felöversatt. Och inte bara synden har blivit tok i tolkningen. 

Apologeter och anti-apologeter diskuterar vilt. Anti-apologeterna har givetvis rätt. Men slutsatserna de drar bygger på motståndarnas galenskaper. Gudsbilden är helgalen! Men det skriver jag inte mer om i detta inlägg.

Påståenden, resonemang och slutsatser, stödjer sig hela tiden på feltolkning av Bibeln. Gud förbjuder inte kunskap! Gud förbjuder oss inte att dö! Det är det vi skall göra! Ät, dö och återföds som Paulus!

Om människan är en avbild av Gud, har Gud ett gott uppsåt. Gud vill göra gott. Gud är alltså god. Men om Gud är fulländad, finns ju inget mer att göra. I Guds fulländning ingår ju, att Hans skapelse är fulländad. Det är den inte.

Gud är alltså inte fulländad, men Han har gott uppsåt! Han är god. Därför kämpar Gud med skapelsen. Det gör Han nu. Om människan är en avbild av Gud, kämpar även vi. Vi kämpar med Gud och oss själva. Det står i Bibeln (1 Mos 32:28). Israel betyder ”Den som kämpar med Gud”.

Korta sammanfattningar

Etiketter

, , , , , , , ,

Under mina försök att finna andra, som intresserar sig för mina filosofiska frågor, hittar jag en del. Men jag ser att de ofta gräver ned sig i oerhört tunga debatter. Jag kastar kanske sten i glashus, om jag pekar ut någon. Även detta är intressant och omfattande och kanske lättare att ta till sig.

Det enda som existerar, det enda med värde

En kort sammanfattning av vad jag själv nyligen skrivit är daterad 21 05 10. Den döpte jag till ”Intrinsikalitet”, som betyder ”inneboende värde”. Nu vill jag suga mer på en känd filosofisk idé: Allt är illusion utom mitt medvetande. Det är det enda, som med säkerhet existerar, den som är. Det är i så fall det enda som har värde.

Glöm aldrig, att medvetandet består av två delar. Den ena delen är det logiskt grubblande intellektet, av Paulus kallad själ. Den andra delen är det Paulus kallar ande. Den är helt ologisk i sina värderingar. Anden tycker, älskar och avskyr. Anden säger vackert, fult, ont och gott. Anden är samvete och kultur. Allt sådant kallas ologiska dumheter av den materialistiska och värdenihilistiska själen.

Gud är ett hav som heter Nun (2 Mos 33:11)

Jag har skrivit om det reflekterande himmelshavet, Medvetandets Hav. I Första Mosebok heter det Djupet. I det gamla Egypten var Djupet identiskt med kaos-, himmels-, och sötvattensguden Nun. Han var även far till solguden Ra (Lucifer, ljusbäraren), men trots det dennes motståndare. Cirka trettio gånger anger Gamla Testamentet Nun som far till Josua. Namnet Josua betyder Gud frälser, och översätts i Nya Testamentet till det grekiska namnet Jesus.

Enligt både GT och NT tog Josua/Jesus över ledningen av Guds folk efter Moses (namnet betyder avkomma). Kyrkan har från första början hävdat, att Jesus ord (Luk 24:27) innebär, att en korrekt tolkning av GT och NT gör bibeldelarnas budskap identiska. Jag finner dock, att en annan tolkning än kyrkans kan vara mer effektiv för uppgiften att skapa denna identitet.

Havet i Salomos Tempel

Salomo lät förfärdiga ett Hav som kultföremål i Templet (1 Kung 7:23). Måtten på baljan var ca femton meter i omkrets och två och en halv meter hög. Wikipedia upplyser om det elamitiska språket. Där kan man läsa under rubriken substantiv: siya-n ”tempel” (till siya ”se”; templet är alltså ”seendets plats”, vilket exakt motsvarar betydelsen av latinets templum).

Elam är en av världens äldsta civilisationer. Elamitiskan ett av de absolut äldsta språken. Det berättar för oss, att i våra civilisationers äldsta tid, var seendet, medvetandet, den Gud man byggde tempel åt. I Salomos Tempel fanns fort-farande spåren från den tid, då Jahvé (= Jag är) fortfarande var Medvetandet.

Jämför: ”Hagar gav Herren, som hade talat till henne, ett namn: Du är Seendets Gud.” (1 Mos 16:13). Med tiden blev det dock som i Egypten. Logiken, den jordiska ordningen företrädd av kungen, såg Medvetandets Ande som en farlig kaosmakt (Job 7:12).

Gud är tre män med samvete (1 Mos 18:2)

Himmelshavet finns även i indisk myt. Där beskrivs människan som droppar ur Havet. Vinden, som även blåser i Bibelns skapelseberättelse (1 Mos 1:2), skapar droppar. De återförenas snart med Havet i ett evigt kretslopp (reinkarnation). Då Havet är Gud, är även vi människor det. Du och jag är Gud.

Något annat än vi (medvetandet) finns inte, är inte. Detta kan ses som hädelse och skrämma somliga från att vidröra tanken. Det är dock viktigt att analysera den. De fortsatta slutsatserna kan överraska.

En gåtfull spegelbild (1 Kor 13:12)

Den fysiska världen skapas som en spegelbild i det reflekterande Himmelshavet av allt som vinden lyft upp till himlen ovan Havet. Den himlen är enligt Paulus platsen för ondskans andekrafter (Ef 6:12). Det är vi det. Vinden har därför skiljt oss från Gud. Det är för att renas, Aristoteles katharsis genom hans hamartia. Att det behövs framgår av vår kollektiva spegelbild, den materiella världen.

Teodicén blir att Spegeln (= Havet), som är Gud, kanske inte skall påstås ha skapat den bild, som vi betraktare kallar världen. Även om Spegeln faktiskt skapar bilden, visar en god spegel Sanningen. Den, det vill säga den materiella världen, är inte alltid vacker, trots att den finns i Gud.

Två himlar

Paulus ord om ondskans andekrafter i himlarymderna (Ef 6:12) innebär att vi har två himlar att laborera med. Det borde vara OK för de bokstavstroende bibel-läsarna, då Paulus säger sig ha vistats i tredje himlen (2 Kor 12:2). Han anknyter då till traditioner med upp till tio himlar. För min diskussion nöjer jag mig med två.

Vi har då den Himmel, som är Gud, och vi har också vår egen tankevärld. I den senare himlen kan vi skapa religioner, ideologier, traditioner och andra demoner. I myten är det Adams första hustru i vår onda värld, intellektet Lilith, som framföder dem.

Observera! Det är bara i denna onda värld vi har hustrur (Matt 22:30, Mark 12:25, Luk 20:34,35). Vi kan misstänka, att vi i de återkommande Jesuorden hittar en kritik av det sociala system, som senare blev äktenskapets heliga sakrament. Eva är livsanden från Gud. Det är bara i denna tidens värld, som hon är yngre än Lilit. Som evig ungdom är hon just evig, urgammal.

Gud är människans avbild

Adam, Lilith och Eva är kropp, själ och ande. Tillsammans är de människan. Lilit tillhör den ena himlen och Eva den andra.

Ett annat sätt att uttrycka det är genom ordet reflektera. Det kan dels vara att tänka logiskt – Lilit och hennes himmel. Det kan även vara att spegla, vilket här var att skapa. Då hamnar vi hos Gud och Hans ologiskt värderande ande, kärleken och samvetet. Men med ordet reflektera har vi bara en himmel.

Och så har vi en Gud, som är en avbild av oss. Eller var det vi som var avbilder av Gud? Är det någon skillnad? Det är något att grubbla på. Alla de bilder, som vi skapar i vårt reflekterande inre, hjälper oss att komma närmare sanningen. Var aldrig rädd att ompröva och omskapa bilderna! I livet är sanningen serpentin-vägen uppför berget (Joh 14:6).

Gud skapar inga illusioner, Gud skapar verklighet

Materien är verklig. Den är en verklig avbild av våra medvetanden. De som tror att materien skapar medvetande, tror att spegelbilden skapar betraktaren som en illusion. Du och jag är illusioner. Materialismen bortförklarar filosofiska problem genom att kalla dem illusioner. Här har vi den verkliga skillnaden mellan materia-lismen och dess motsats.

Vad är den motsatsen? Platons idévärld, Nya Testamentets ord om Ordet som blev kött och mina spekulationer är försök att få grepp på denna motsats. Men materialismens styrka är att den är så enkel och lättbegriplig. Enkla förklaringar går alltid hem. Fast materialismens enkelhet gäller bara om du inte fördjupar dig i den.

Fördjupar du dig, får du ett elände av motsägelser och hamnar hos en observatör som tittar och mäter. Ett medvetande! Då osar det Schrödingers katt. Kvantfysik kallas det.

Gud har inte förbjudit oss att dö!

Eva är anden, den egentliga droppen av Gud. Hon plockar det som krävs för vår rening, kunskapens frukt. Den dödar oss. Gud påpekade vad som händer om vi äter (1 Mos 2:16,17), men han vill att det onda, vanligen du och jag, skall dö och att något nytt skall födas.

Hela GT handlar om Guds glädje i att ta död på oss. Allegorierna i texten beskriver den ena massakern värre än den andra. Den gamla människan dör och en ny föds (Ps 2:7). I Paulus allegorier dör vi som flugor av dopet och får sedan nytt liv (Rom 6:4).

Är vi verkligen avbilder av en fulländad Gud?

Att Gud är god innebär att Han har gott uppsåt. Men Han kan inte vara den fulländade varelsen, om Han är en avbild av oss. Samma sak gäller om vi är en avbild av Honom (1 Mos 1:26,27). I så fall måste vi också vara fulländade. Men jag känner mig inte fulländad! Gör du? Men jag vill gärna tro, att mitt uppsåt är gott. I det kan jag tänka mig vara en avbild. Försöka åtminstone.

Jag skrev inlägget ”Ett himlahav av mäsk”. Gud kokar oss droppar över elden, för att destillera fram ett ädlare Hav. Medvetandet var ju både Lilit och Eva. Eller Havet var två. Ondskans andekrafter i himlarymderna. Rening! Katharsis! Aristoteles och hans hamartia. Återvänd till det jag nyligen skrivit om det!

Och framför allt, bokstavstolka inte! Om vi utvecklas och tillväxer i anden, så måste Gud också göra det. Annars är vi inte några avbilder av Honom. Det fulländade är en variant av oändligheten. Den är inte tillåten, varken i matematiken eller logiken. Det fulländade skulle inte ha något behov av oss. Nu är vi viktiga för Gud (= för oss). För all framtid! – I oändlighet?

Hur som helst, vi har intrinsikalt värde.

Den politiserade guden

Men varifrån kommer idén att Gud skall vara den fulländade varelsen? Skall vi tro på bibeltexten kan Han inte vara det. Det blir ologiskt. Med gott uppsåt fullföljer Han universums skapelse. Däri ingår, att Han fullföljer skapelsen av dig (= av sig själv). Vem hittar på, att Han är fulländad?

Jag misstänker kollektivet av ställföreträdare. Väldiga apostlar, sådan som Paulus talade om (2 Kor). Utnämnda och i anden ledda av Den Fulländade. Direkt inspirerade av Gud kan deras ord aldrig ifrågasättas. De han kallade psychikós. Ordet som inspirerade Hervey Cleckley namnge begreppet psykopati.

Jag såg att ordet psykopat användes redan på 1700-talet. Länken beskriver en ensam kämpe i en värld av psykopater. Intressant. Men nu tror jag, att jag får göra ett uppehåll.

Cissi Wallin

Etiketter

,

Cissi Wallin tycks ha drabbats av tvivel. Hon tycks säga, att hon fått samvetskval. Hon har på något sätt insett, att hon kanske varit stygg. Hennes plågor visades idag upp i Kulturnyheterna på TV1 och i hela mediesverige.

Ja, så kanske det är, att hon har. Lite plågor och kval. Välförtjänt, säger kanske de, som upplevt henne som ett hår av Hin.

Insikt når man genom att äta kunskapens frukt, vanligen den sort, som kallas livserfarenhet. Den sorten brukar vara den bästa. Nu dör hon av den. Ja, det var ju det Gud sa! Äter du så dör du. Precis som jag skrivit i mina föregående inlägg.

Det vore alltså bra för mig, om det är sant att hon plågas. Helst till döds. Då får jag ett aktuellt exempel till det filosofiska grubbel jag nyss producerat. Hon ska nu återuppstå som en ny människa. Den gamla människan dör och en ny föds.

Den där Paulus, vars gamla människa också dog, lade gärna till ”i Kristus” efter ”en ny föds”, men det är kanske inte aktuellt. Vi får se vad den nya Cissi Wallin blir för något, efter sin upplevelse av Aristoteles hamartia.

Den Stora Myten?

Med eller utan frågetecken? Nu berör jag frågan om något hände i Jerusalem för 2000 år sedan. Den stora Sanningen? Kanske, men vilken? Här har jag lutat åt olika håll, medan jag tuggat på Evas alla äpplen.

Skruvade påståenden

Jesus påstår egentligen, att allt i hans budskap redan finns i Gamla Testamentet (Luk 18:31, 24:27, 44ff). Då jag tidigare läste det, ansåg jag mig inte hitta något i GT, som stödde hans påstående. Försöken från de fromma, att tydliggöra GT’s profetior om Jesus, upplevde jag som ansträngda och skruvade.

Men när jag nu påvisat olika felaktigheter i traditionellt bibel-tolkande, blir det annat. Jag kan nu berätta historien i NT på ett annat sätt, och då blir Nya Testamentets berättelse identisk med den i Gamla Testamentet. Fast de fromma blir kanske upprörda.

En arg, demonstrerande Gud

Det kanske börjar hetta till. Ni som fick kristendomsundervisning i småskolan i början på 1950-talet eller tidigare. Kommer ni ihåg att religiösa skolfröken sade att Gud blev arg, när judarna ville ha en kung? Det var berättelsen, då Gud talade med Israels domare, profeten Samuel, och sade: ”Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung” (1 Sam 8:7).

Om samvetet är Gud, är detta ett krav på demokrati. För det är väl ditt samvete, som skall rösta? Och om det inte är ditt sam-vete, som skall väljas, vad är det då du vill att folk skall rösta på?

Har du sett Kalle Ankas samvete? Det är ankan i vit särk och med gloria. Men vi har ju den andra figuren vid Kalle Ankas sida, den röde med horn och svans? Kalle väljer ofta honom.

Himmelsk politik

Joakim von Anka har sagt, fast inte offentligt: ”Den som styrs av sitt samvete när det gäller affärer, styrs av en idiot.” – Tror du mig inte? Finns det ingen annan, som du tror tänker så? Byt ut ”affärer” mot ”miljön”, så hittar du kanske någon. Fråga annars Greta! Det är nog inte så länge sedan hon läste Kalle Anka, så hon känner nog igen hornen, när hon ser dem.

Att ett eventuellt existerande samvete är Guds röst är inte bara ett talesätt. Bibeln, särskilt Jeremia och Paulus blir ofta logiska, om vi inser, att de trodde, att samvetet är Gud. Det vill säga, samvetet är Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom.

Men vi är inte i stånd att uppfatta och fatta så mycket. Det mesta av mänsklig tro är ren idioti och galenskap. Ofta har den ingen-ting med samvete att göra. Utan samvete är tron på Gud bara pinsam.

Antingen är du pedofil eller tror du på pedofilerna. Bättre att inte tro på djävulsdyrkare som våldtar barn. Formuleringarna är avsedda att fritt kunna tolkas som angrepp åt mycket vitt skilda håll.

Förresten hur skulle den här prövningen (1 Joh 4:1) kunna gå till, utom med hjälp av samvetet? Av vår bibelöversättning hänvisas vi till andra verser: ”Förakta inga utsagor, men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och undvik allt ont.” (1 Thess 5:21) samt varningar för villolärarna och deras lögner (Matt 7:15, 24:24).

De fortsatta profetorden hos Samuel är en varning för typer liknande Lukasjenko. Ger man dem makten, så blir det hemskt. Läs själva! Bibelspråket har gjorts väldigt högtravande, men rätt tolkat är det ofta väldigt aktuellt. Villoläror och lögner behöver inte alls vara religiösa sådana, men blandar du in Gud i sådan deg jäser den bättre.

Enligt Bibeln slogs demokratins profeter ihjäl redan på den tiden (1 Kung 19:10, Rom 11:3). Sedan tillsattes falska präster och profeter (ideologer), som förvanskade sanningen om Guds vilja. Alla fick lära sig läsa Bibeln som Fan, med religiös darr på rösten. Det har vi fortsatt med sedan dess.

Lär sig Bibelns kulturella bakgrund!

Frasen ”En liten ängel komlog och vände om” är vanlig i döds-annonser för små barn. Föreställningen är förankrad i skapelse-berättelsen (1 Mos 1:2). Där möter oss himmelshavets Gud. Moses fick som gosse vid Faraos hov lära sig Hans namn, som är Nun, och att Nun är identisk med sitt hav. Det kallas Djupet i Bibeln.

Det är detta fulländade Hav, som är den spegel Paulus talar om (1 Kor 13:12, helst i Bibel 1917). Vi droppar ser bilden av oss själva i den Gud, som är Sanningens Spegel. Den bilden kallar vi världen, när vi anklagar Gud: ”Det är inte vår bild, det är Spegelns!”

Den välkända slutsats, som kallas teodicéproblemet, blir denna: Antingen är Gud inte god, eller också är Han inte allsmäktig. Problemet, som här förklarades, påstås av någon anledning vara olösligt. Många av oss droppar förnekar också existensen av Havet, som vi alla är en del av – som allt är en del av.

Det här framgår möjligen i Johannesevangeliet. Det är så pass svårt, att sadducéerna tycks ha haft svårt att förvanska det. Det är en mycket problematisk text. Det är svårt att närma sig den.

Droppen beskrivs som Havets barn I

Det som kommer ur det Havet (från Himlen) bör kunna liknas vid en våg eller en droppe. Ängeln som vände om bör ha varit en droppe ande, eftersom Gud är ande (Joh 4:24). I dessa fall är det en livsande, som är avsedd att senare syssla med skönhet, sköna konster, moral, samvete och kärlek i en människa, som förutom ande även består av kropp och själ.

Själen är det dumma intellektet, som inte kan hitta någon logik i det anden sysslar med. Det kan till exempel vara musik, dikter och poesi. Själen kan då få vara hjälpreda åt anden, men den kan inte själv hantera sådant. Själen skriver dock gärna lärda avhandlingar om det. Kvalificerat strunt kallas det.

Droppen beskrivs som havets barn II (2 Kor 11:13f)

Själens/intellektets (tanke)värld beskrivs också som en himmel. Det kan orsaka begreppsförvirring. Paulus skriver ju: ”Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna (Ef 6:12). Här kan det vara bra att läsa om ordet ”son” i Bibelns lexikondel. Satans tjänare kan kallas hans söner. Eller döttrar.

Moses utbildades vid Faraos hov. Egyptisk vetenskap sade att Himlen är ett hav. Föresten betyder namnet Mose ”avkomma”, det vill säga son eller dotter. Ra + moses = Ramses. Men Nun var i Egypten en onämnbar gud. Man var rädda för Himlens Herre. Hans namn fick inte nämnas. Här är orsaken:

Himmelsguden Nun var den egyptiske solguden Ras far och fiende! Därmed var Nun även fiende till solgudens son Farao. Nun dyrkades därför inte av egyptierna! Nuns son Ra, som de dyrkade, kan även kallas Lucifer, ljusbäraren. Här finns en berättelse om förhållandet mellan Nun och Ra

Obildningens seger

Kunskaper om Egypten förbjöds inom kyrkan på 400-talet. Motivet var att det gamla Egypten var hedniskt. Hieroglyfer, historia, kultur och myter glömdes. Utan de kunskaperna kan vi givetvis inte förstå moseböckerna. Den gamla egyptiska kulturen återupptäcktes först efter Napoleons äventyr i Egypten.

Jesus Fader heter Nun

Nun nämns ca 30 gånger i GT. Första gången är (2 Mos 33:11). Där talas om ”Josua, Nuns son.” Namnet Josua betyder ”Gud frälser”. I det på grekiska skrivna NT, har man översatt Josua till det grekiska namnet Jesus. – De semitiska namnen Kefas och Mirjam blev samtidigt Petrus och Maria. Och juden Saulus bytte själv sitt hebreiska namn till grekiska Paulus.

Det gamla och det nya förbundet

Josua blir den som efterträder Moses som Israels ledare. Den frälsande guden ersätter Lagen. Det nya förbundet, i stället för det gamla. Den gamla ordningen dog, begravdes av Gud och fick inte ens komma in i den nya tillvaron, det förlovade landet (5 Mos 34:4-6).

Lagens ordning leder inte till frälsning! Inom Islam kallas den gamla ordningen sharia. Islam är varken bättre eller sämre än de trosvissa sadducéernas lära. Det var den och dess trosvisshet, som Jesus bekämpade – inte den grubblande fariseiska läran, inom vilken han verkade.

Det här är det många kristna, som inte förstår. Vissa trosrikt-ningar har byggt upp en ny Lag med bitarna av den gamla. Med den som stöd, kan man sedan vara korrupt, pedofil och hemsk. Sådant gör inget. De döda gärningarna anses vara det viktiga (Heb 6:1). Det är riter att följa. Det är regler om mat, helger, bön, könsordning och annat.

På sina håll skall man även ge alltför mycket pengar i templet. Fromheten skall visas i form av symbolhandlingar. Helst sådana som ger inflytande. Vad var det Joakim von Anka sade: ”Den som styrs av sitt samvete, när det gäller kollekten, styrs av en idiot.”

Krav på döda gärningar skall inte plåga oss genom att belasta våra samveten (Heb 9:14). Strunta i dem! Gud är varken idiot eller mutkolv!

Ordnung muss sein

I Moseböckerna står det således att Jesus är son till den himmelsgud som egyptierna kallade Nun. Nun sades vara en kaosgud, som hotade solguden till livet. Nun hotade ordningen. Då tänker jag på Paulus, som hävdade att hans förkunnelse sågs som en dårskap av de smarta. (1 Kor 1:18, 20, 23, 25, 2:14, 3:19, m.fl.). Kärlek!? Samvete!? – Ordnung muss sein! Det tyckte Farao långt innan Fredrik den Store eller Paul von Hindenburg yttrade orden.

Solguden Lucifer är den son till Himlen, som fängslas i jordens bojor. Hen, det smarta intellektet, är ormen i kunskapens träd. Det är hen, som förmår människans ande Eva, att äta frukt. Eva delar sen med sig till Adam, stoftet från jorden – materien.

Då kommer vi in på den hamartia, som jag tjatat så om i de sista inläggen. Som jag förstår, ingår samvetselden i hamartia, insikten att ha gjort fel. Konflikten med Gud är hamartia. Utan samvete finns inte insikten (Rom 3:20, 4:15f): ”Jag rånmördade tanten och kom över hennes pengar. Jag gjorde inget fel! Knivhugget var perfekt!”

Glida på betydelser

Vi kan se, att hamartia för Paulus har flera betydelser. Han skriver: ”Redan före lagen fanns alltså synd i världen, men synd räknas inte där det inte finns någon lag.” (Rom 5:13). Felandet (synd = handling, det som gör orent) hör ihop med samvetets eld (synd = att vara i konflikt, i kamp med Gud för katharsis, rening), men logiken kommer lätt i kläm, om vi glider på betydelserna i Aristoteles och Paulus djupsinniga ord.

Paulus skrev kanske ibland för dem, som inte var så djupsinniga. I varje fall blir han oftast läst av sådana. De olika betydelserna hos ordet synd (hamartia) gör att rånaren kan kallas syndare utan synd. Han lever kvar i sina synder, helt utan den renande hamartia, som enligt Paulus ger Guds nåd.

Konsten att dö

Rånaren kan jämföras med denne slavskeppare. Med Paulus ord kan vi säga att han dog från sina synder och föddes som som en ny människa, med en helt ny livsinriktning. Det finns mycket på nätet om honom. Livserfarenheten, kunskapens frukt dödade honom. ”Olydnaden” mot Guds bud (1 Mos 2:16f) gav honom nåden.

Striden med Gud. Segern i nederlaget, att erkänna sin synd, sitt nederlag, att ångra sig och få förlåtelse, innebär att där elden är störst, där är också nåden störst (Rom 5:20). Reningen, katharsis. Det var det som Rasputin inte fattade (Rom 6:1-3).

Observera det Paulus skriver om att dö! Det är uppenbarligen ingen fysisk död han talar om. Han, det vill säga den gamla människan dog, och han föddes som ”en ny människa i Kristus”.

Det tycks betyda ”en ny människa med samvete”. I gammalt mytologiskt språk är det ”den i ande smorde”. Kristus betyder ju den smorde. Han och församlingarna har både dött och begravts, men inte fysiskt (Rom 6:4,8, Kol 3:3, 2 Kor 5:17 m.fl.).

Med tanke på vad kyrkan lärt ut om att äta kunskapens frukt, kan den inte kallas kristen. För Paulus är just det centralt i läran. Det är det Gud vill att vi gör.

Nu är vi färdiga för den Stora Myten.

Lucifer, det observerande och grubblande intellektet är Guds son. Han inkarnerar i köttet, i jorden, i materien (adamá). Han föds alltså som människa (Adam), med människans förutsättningar. Paret, intellektet och dess fysiska kropp, får en livsande av Gud. Namnet Eva betyder liv (1 Mos 3:20).

Eva är inte ett hår av Hin

Enligt myten (NT) är Gud ande (Joh 4:24, Rom 8:14), helig ande. Det finns annan ande (1 Joh 4:3). Men det är inte samvetet (1 Thess 4:8). Eva är faktiskt ett hår av Gud och inte ett hår av Hin, som Ernst Rolf sjöng. Hela vår kultur är genomsyrad av kyrkans vantolkning av myten.

Tillsammans är de tre människan. Paulus kallar dem kropp, själ och ande (1 Thess 5:23). I GT’s allegorier är de ofta en man och hans två kvinnor, t.ex. Abraham, hustrun Sara (= anden, samvetet, namnet betyder furstinna, jfr den kretensiska ”ormgudinnan” Asasara, troligen en Moder Jord) och den egyptiska slavinnan Hagar (= själen, intellektet, skaparen av pyramidala tankebyggnader).

Exempel två är Jakob. Anden/samvetet är den vackra Rakel och själen/intellektet är den skumögda Lea. Allra första exemplet är Adam och hans första hustru Lilith. Hon är alla demoners moder, alla våra -ismer. Hon finns i en sidomyt till Moseböckerna (se not till Jes 34:14).

En not till (Job 18:15), där hon också nämns, meddelar att texten är obegriplig och har rättats. Det blir lätt så, när bokstavstolkare inte alls förstår vad det handlar om. Wikipedia skriver mycket om Lilit på 50-60 olika språk. Det är ganska intressant.

Eva är en droppe av Gud

Själen är du, intellektet. Det är du som djävulen som fängslats i jordens bojor. Du har fått en droppe av Guds ande. Droppen heter Eva. Hon är en droppe av Gud. Meningen är att du skall renas. Du kan vägra. Du har din fria vilja.

Havet Gud upplyser Adam och droppen Eva om att det har konsekvenser att äta av kunskapens frukt. Som sagt, Paulus höll senare med. Hans gamla människa dog av det och en ny föddes i Kristus. Och vad som var rätt och fel fick han veta. Det är det som är meningen med livet.

Du skall äta av frukten! Inse dina fel! Drabbas av samvetets eld! Hamartia, kampen med Gud. Slåss med Honom är synd. Men du får Hans välsignelse. Du blir Israel, den som kämpat med Gud och segrat genom att dö. Djävulen skall dö! Den förlorade sonen skall återkomma. Så ät för helvete!

Jesus segrade genom att bli ”ett med synden” (2 Kor 5:21), genom att dö och återuppstå! Jfr (Rom 8:3, 1 Pet 2:24). Hela evamgelieberättelsen verkar vara ett drama, som spelas upp för att exemplifiera budskapet i GT. Det är ett drama, en tragedi, som skall rena oss. Det är Aristoteles, som 350 år f.Kr. korrekt förklarar evangeliet.

Har Paulus skapat det enligt enligt Aristoteles recept i Περί Ποιητικής? Eller skapade Jesus det på verklighetens teater? Det där får vi grubbla på.

Aristoteles Hamartia

Definitioner och förklaringar

Hamartia betyder ”missa målet”.

Gud förbjöd inte Adam och Eva äta av kunskapens frukt! Gud påpekade de goda konsekvenserna: Den gamla människan dör och den nya föds. Det hände Paulus (Rom 6:4, Ef 4:22 m.fl.). Det är hans budskap: ”Tugga i er kunskapen!” I Paulus fall hette frukten ”Evangeliet”.

Jag upprepar! Hamartia är ett ord vi behöver suga och tugga på.

Att träffa målet

Vi har en ond person. Med ont uppsåt utför denne framgångsrikt en ondskefull handling. Han har då inte missat sitt mål. Tvärtom, han har uppnått sitt mål! Han har ”träffat med sin ondskas pil”! Han har inte syndat!

Svenska ordet synd betyder också missa målet

Den onde knuffar ner någon på spåret framför tåget. Offret räddas eller räddar sig. Den onde har ”missat sitt mål”, att göra det onda. Om han är svensk säger den onde: ”Det var synd”. Det är egendomligt, att han använder ordet ”synd” i betydelsen ”missat målet”.

Vi kan idag säga: ”Det var synd att du kom försent.” Om målet var att komma i tid, används ordet ”synd” i den betydelse, som Aristoteles gav ordet hamartia för 2350 år sedan. Ordet saknar här moralisk dimension, synd saknar här ondska.

Något blev fel utan avsikt, utan uppsåt, i strid med planerna.

Sanningsministeriet

Det här är kanske något för etymologer och språkforskare. Ett orwellskt sanningsministerium har ändrat ordens betydelse både i grekiskan och svenskan. Vi skulle övertygas om att vi är onda och därför mindervärdiga.

I skam skulle vi sedan acceptera att bli nedtryckta under ”de falska bröder som nästlat sig in för att spionera på den frihet vi äger genom Kristus Jesus, så att de skulle kunna göra oss till slavar.” (Gal 2:4 m.fl.). Paulus varnar i förtvivlan för dessa villolärare, som tog över kyrkan.

Satans tjänare

Paulus pekar ut de onda som falska apostlar. Han kallar dem Satans tjänare (2 Kor 11:14+15). Kyrkan har efter Paulus definierat synd som en andlig orenhet med moralisk dimension. För kyrkan är synden ond! Men orenheten kan tvättas bort i en ritual med blod. Det luktar sadducéisk-judisk teologi.

Ursprungligen var det riktigt blod från offerdjur i Jerusalems tempel. Praktiken kring denna teologi väckte vrede hos Jesus. Saduccéerna skapade stora kostnader för de troende. Djuroffren blev inkomstbringande för de sadducéiska prästerna.

NT berättar hur Jesus i templet tillgrep våld mot dessa sina fiender. De skulle sedan ropa: ”Korsfäst!”

”Du din smutsiga hund! Du smutsiga svin!”

Orenheten synd kan i kristen teologi vidlåda tankar, ord och handlingar, som skapats av människor. Det Gud har skapat kan dock aldrig vara orent. I kristendomen, till skillnad från i judendomen och i Islam, är därför svinet ätbart. I de senare religionerna har Gud skapat orenhet och ondska. Och svinet är liksom hunden exempel på det, och orden svin och hund används som invektiv.

Observera dock att idén om en av Gud skapad orenhet ofta godtagits av kristna i samband med rasistiska idéer kring slaveri. Det strider mot Paulus ord. Endast människan själv, individen, kan göra sig oren. Jesus förklarar att det görs med onda ord och onda handlingar (Matt 15:11, 18-20, Mark 7:15, 18, 20, 23).

Ondska

Oren ande, som omtalas här och där, är ond vilja (Mark 1:23, 3:30, 5:2, 7:25, Luk 4:33). Då möter vi det onda, som enligt GT skall utrotas i oss (5 Mos 13:5). Den onda viljan känner vi väl. Det är en njutning vi upplever, när vi släpper loss den i handling. Sadism räknas som ett sexuellt begär.

Sådan ond vilja går inte att tvätta bort med ritualer. Det är vi alla medvetna om. När sadducéerna ville ha något tvättbart att ta betalt för, måste de skapa sin vidskepelse om orenhet. Dess existens bestred Paulus ingalunda ensam (Rom 14:14, 1 Tim 4:4, Tit 1:15, Apg 10:28, Mark 7:18f, Matt 15:10-12).

Dogmer med och utan logik

Noterna till dessa bibelverser säger att kyrkan är helt medveten om denna kristna dogm: Gud har inte skapat något orent! Ändå ingår tvätteriet med blod i kyrkans lära. Ologiskheten förklaras vara ett kristet mysterium. Då glider man i resonemanget mellan betydelserna hos det teologiska begreppet mystik (= något djupt) och det vardagliga begreppet mystik (= något obegripligt).

Att glida på ordens betydelser är förbjudet i logiken! Men mysterium tolkas även som hemlighet. Hemlighet? Fler betydelser? Mer att glida på?

Exempel på mystik

Jag har nämnt den kristne mystikern Johannes av Korset och hans Bestigning av berget Karmel. Det var inte obegripligt: Ät kunskapens frukt! Inse att du haft fel! Kämpa med Gud! Ångra dig! Segra i nederlaget mot Honom, som du gör till ditt samvete! Underkasta dig samvetet! Bli dess slav!

Det är djupa, men begripliga tankar. Logiska. Och Paulus gjorde allt, för att de inte skulle vara några hemligheter. Allt skulle lyftas fram i ljuset, så alla skulle se. Alla skall se både sanningen och ondskan (Ef 5:8-13). De mysko hemligheterna är bedrägerier!

Den gamla människan dör och du föds på nytt, som Paulus (och Jakob/Israel). Du väljer att gå i rätt riktning tills nästa gång du äter av frukten, och på nytt inser, att du haft fel! Livets väg upp mot Sanningen är en smal serpentinväg. Mystiken är inte obegriplig! Den är inget mysterium!

Livets mening

Men dödssynden vrede och det onda finns ju även hos Gud (2 Mos 32:12,14 m.fl.). Samvetet, Guds röst, hatar oss, då vi föraktar Honom (4 Mos 14:11). Så måste det vara, då Han är Havet och vi är dess vågor. Eller är vi droppar i dess dimmor? Vi är samma vatten, samma ande.

Och livets mening är att äta kunskapens frukt, inse sina fel, kokas och destilleras av samvetets eld, och bli allt ädlare droppar i Havet.

Nu inser vi också hur mycket lögner de väldiga apostlarna, som tog över kyrkan, fantiserade ihop om Eva och kvinnan. Den kristna arvsynden finns inte! Den har aldrig funnits. Den negativa kvinnosynen i de abrahamitiska religionerna är sadducéisk.

Det är de senaste två tusen årens mest reaktionära judendomen, som i det fallet genomsyrar kyrkorna och Islam. Det är en juden-dom värre än de ultraortodoxa judarnas värsta ultrahöger. Kanske kan islamofobi då vara en god antisemitism.

Eftersom sadducéerna är utdöda, är det bara islamister, ultra-ortodoxa judar och vissa kristna vi kan ge oss på. Ut med er!

Kommentatorer

Etiketter

När jag började blogga 2013, fick jag från början ganska många kommentarer från hårda ateister med med tydliga politiska högeråsikter. De uppfattade min kritik av traditionell bibeltolkning och glödande fromhet som att även jag skulle vara ateist. Någon hoppades på min hjälp att angripa all tro.

Den politiska hemvisten för flera av dem var tydlig, men jag ville undvika sådana diskussioner. Det är inte min grej. Jag skrev till slut, att jag bara är en vanlig knäppskalle, som försöker förstå vad som faktiskt står i t.ex. Bibeln. Då lägrade sig det politiska lugnet.

Nyligen dök det upp en ny kommentator. Förutom att han är övertygad anarkist är han nog lite buddhist. Han intresserar sig också lite för UFOn. Jag läser hans blogg och även en del bloggar på högerkanten. Jag förundrar mig över hur olika man kan se på världen. Det är faktiskt fascinerande vilka problem de har med verkligheten.

Men jag blev nyfiken. Anarkismen har jag hört talas om, men jag vet inte mycket om den. Jag läste i hans blogg för att få ett hum om ämnet. Googlade också, men inte så mycket. Ytligt. Det är inte min grej, även om jag förut varit mer politiskt intresserad.

En anarkistisk blogg

Min anarkist har angripit Taiwan som varande en skurkstat styrt av USA. Ja, USA kan anklagas för en hel del, det kunde jag hålla med om. Så beskrev han Ukraina som en fasciststat som hindrades i sina onda avsikter mot utbrytarrepubliken Donbas av Putins Ryssland.

Det förvånade mig, att han tog parti i den konflikten. Jag antog i min enfald, att han utifrån sin ideologi skulle se två plutokratiska kleptokratier i kamp. Varför tog han ställning? Det frågade jag, och då blev han tydligen sur. Eller arg. Eller rasande. Jag är uppenbarligen en politisk fuling.

Problemen är tydligen två. Ett att NATO stödjer Ukraina. Det bevisar tydligen att Ukraina är skurk. Två att Donbas är ett anarkistiskt samhälle – idealsamhället. Jag blev paff. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Som sådant räknas bland andra även kurdernas Rojava. Även Pentagons generaler gillade Rojava. De blev ju riktigt sura på Trump, när han beordrade dem att överge kurderna. Nu får jag inte ihop det: Stödjer NATO en stat, så är den fascistisk, men stödjer Pentagon den, så är den anarkistisk? Men det är Putin som stödjer Donbas, inte Pentagon.

Under mitt grubblande googlade jag även på skurkstaten Taiwan. Då hittade jag Audrey Tang, taiwanesisk minister. Hen (obs!) är medlem i regeringens motsvarighet till brittiska kabinettet. Hen är anarkist! Hon har IQ 180, vad nu det kan vara till för hjälp, om hen skall övertyga sin ideologiske frände i Sverige, om att hen inte är fascist.

Intrinsikalitet

Försök till kort sammanfattning av det jag redan skrivit.

Objektivt värde

Intrinsikalitet = ett inneboende värde. Ett intrinsikalt värde. Vad är det? Somliga talar om objektivt värde, och diskuterar om sådant finns.

Det måste röra medvetandet, det enda som jag kan veta existerar. Allt annat kan vara illusion, dröm. Men i så fall måste det finnas någon som drömmer.

Det Jag, som är, existerar. Jämför med Jahvé = ”Jag är” på hebréiska. Medvetandet existerar! Medvetandet har därför ett värde. Det kan vara bättre och sämre, större eller mindre. Jag som är vill vara bättre! Jag som är vill vara större! Jag som är vill vara klarare!

Meningen med livet

Detta är det enda mål i livet, den enda mening med tillvaron, som är objektivt obestridlig. Storleken på medvetandet ökas med kunskap. Erfarenheter. Utbildning. Skaffa dig insikter! Sådant har därför värde i sig, intrinsikalt värde. Objektivt värde.

Vi skall alltså äta av kunskapens frukt! Det är meningen med livet. En vanlig sorts ”äpple” heter ”Livets Erfarenheter”. Sväljandet leder dock alltid att jag inser, att jag tänkt, trott, haft och framför allt gjort fel. Jag har ”missat målet” att göra rätt.

Den stora felöversättningen

”Missa målet” heter hamartia på grekiska. Nya Testamentet är fyllt av hamartia. Det översätts till synd. Det är en felaktig översättning, eftersom synd enligt kristen teologi är oetiskt, omoraliskt och i strid med Guds vilja.

Hamartia medför dock normalt samvetskval. På dem följer ofta rättelse. Det förutsätter dock att människan, som gör fel, har god moral (Aristoteles). Den människa är inte ond, som ångar sig och vill bli en ny och bättre människa.

Det finns ingen synd ”orenhet”, som måste eller ens kan tvättas bort med blod. Det är en sadducéeisk teologi, som upprörde Jesus så till den grad, att han började slåss i Jerusalems tempel. Där tog man betalt för sådan tvätt.

Evigt liv

Hamartia är bra enligt Paulus. Den gamla människan dog av det och Paulus blev född på nytt, redan i detta livet. I GT säger Gud: ”Du är min son. Jag har fött dig idag.” (Ps 2:7, tre gånger citerat i NT). Därtill: ”Alla som fötts/leds/drivs av Guds Ande är Guds söner” (Rom 8:14).

Jakob kämpade med Gud och fick Guds välsignelse. Jakob fick namnet Israel. Det betyder ”Den som kämpat med Gud”, alltså med sitt samvete. Medvetandets inre strid. Jakob gjorde samma som Eva, åt kunskap. Arvsynd? Orenhet? Ha!

Om medvetandet är det enda som har säker egen existens, och allt annats existens är tvivelaktig, måste medvetandet antas vara skapare av dessa drömmar. Ja, medvetandet kan givetvis bestämma, att drömmarna skall vara verkliga. Och varför tror vi att medvetandet dör, om kroppen dör? Kroppen kanske bara är en dröm, skapad för medvetandets tillväxt. Den görs verklig av medvetandet.

Ett Gudsbevis. Var aktuellt till 3:e maj

Jag skrev lite på annat håll. Några av mina tankar för sådana som kanske inte stött på mig tidigare. Ni som brukar läsa här känner igen dem. Men det blev till slut ett gudsbevis.

Kropp, själ och ande. De senare är medvetandets två delar. En del är vår grubblande själ, som är logisk. Den andra delen är vår värderande ande, som är helt utan logik.

Anden tycker att något är vackert eller fult. Ingen logik i det.
… att något är moraliskt/etiskt rätt eller fel. Ingen logik i det.

Varför skall någonting över huvud taget finnas? Det är anden som tycker att något, t.ex. du har värde. Ingen logik i det heller. Anden sysslar med samvete, kärlek, empati och annat ologiskt tjafs. Gud är Ande.

Samvetet är alltså Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom. Då våra mentala förutsättningar är olika, har vi varsin Gud. Det säger Paulus (Rom 14:4).

I det kapitlet förbjuder Paulus oss att kritisera andras samveten. Det vore att häda, även om Gud gång på gång visar sig vara en idiot. Det är Han för övrigt också när vi deklarerar. Inte sant?

Det kan ju inte vara du som är samvetet! Så dum är du väl inte? Antingen är det Gud som finns där, eller så är du en idiot!

Hamartia, en älskad synd

Etiketter

, ,

Striden om synden

På www finns en del texter om hamartia. Det är bara att googla och läsa om det som påstås betyda synd. Det har jag gjort, och bl.a. läst detta, men jag har även annat, och jag blandar här allt med mina egna tankar. Jag har nyligen skrivit en del i ämnet, men nya vinklar, vändningar och formuleringar skadar inte. Det gäller ju ett ord, som länge varit föremål för grubbel.

Problemet handlar i mycket om filosofen Aristoteles och hans verk ”Om diktkonsten” (klassisk grekiska: Περί Ποιητικής Peri poietikes, latin: De poetica). Aristoteles skrev det för ca 2370 år sedan. Där använder han begreppet hamartia på ett sätt som förbryllat många. Bokstavligt tolkat betyder hamartia ”missa målet”.

Bokstavligt tolkat betyder ekonomi (grekiska oikonomiʹa) ”boplatsens regler”. Till de reglerna hör – och det har jag sagt för länge sedan – var man får skita. Men vem går till banken för att diskutera det?

Även hamartia antas ha en mer ”avancerad” betydelse. Men nu vill jag fråga: Betyder kanske hamartia ”missa målet”? I så fall vilket mål? Varför tolkas ordet som ”synd” i vårt Nya Testamente? Den lärda världen har delats i två skolor (1 och 2) angående ordets betydelse.

Jag själv kämpar även med ordet ”tragisk”. Aristoteles använder ju ordet hamartia, när han skriver om tragedin. Vad betyder tragedi? Vad är tragisk? Bland synonymer hittar jag sorglig, gripande, dyster, bedrövlig m.m. En tragedi är en sorglighet, en bedrövelse eller bedrövlighet. Ja – Smaka på orden! Att skapa ett elände för sig och andra är en tragedi.

Skolorna

1.   Den ena skolan försöker alltså förklara hamartia med ordet ”synd”, det moraliskt onda. Detta onda antas utgöras av bedrövliga brister i våra tragiska karaktärer, för vilka man anser att svåra lidanden skall vara de vedergällande tragiska konsekvenserna. Vi är orena syndare och moralen är hämndlysten, grym och oförlåtande.

Nya Testamentet är fyllt av hamartia. För auktoritärt religiösa är synd ett viktigt bibliskt ord. För dem är denna hårdhet Guds tragiska karaktärsdrag, och därför per definition god. Inget får ifrågasättas! Vår Gud är en förtärande eld, de hebreisktalande kanaanéernas gamle Molok. Vi har en Gud från tiden innan Gamla Testamentets profeter gradvis reformerat tron och skapat den judiska miljö, som Jesus och hans förlåtelse- och försoningslära utgick ifrån. 

2.  Den andra skolan – det finns en sådan – bestrider denna moraliserande tolkning, men kan inte formulera någon annan. Denna ”omoraliska skola” saknar alltså en lämplig tolkning eller förklaring av ordet hamartia.

Den onda moralens skola

Den ”moraliska skolans” tolkning av hamartia baseras på att man gör en direkt koppling mellan tragisk, alltså bedrövlig, eländig eller sorglig karaktär och tragiskt, bedrövligt, eländigt eller sorgligt syfte. Den onda karaktären har ont uppsåt. Den onda karaktären vill avsiktligt göra det onda.

Denna ondska är så viktig och betydelsefull, att själva den onda handlingen blir av mindre vikt. Till en tragisk Gudsbild läggs en tragisk människosyn: Vi har en hemsk Gud och av Honom skapade hemska människor med orena andar! Det är en teologi, som kräver ett auktoritärt samhälle stödd av en auktoritär kyrka. Det innebär att samhället måste vara ett fängelse och att kyrkan skall tillhandahålla fångvaktare.

Människorna förklaras omyndiga, vilket enligt Paulus innebär att de övergivit den tro, som gjort dem till myndiga söner (Gal 4). Paulus är ganska mångordig om detta. Han säger vidare att ”desertörerna” övergivit tron, lurade av ett annat evangelium än hans, ett falskt sådant (Gal 1:6-9). Jfr Gal 3:1 och 2 Kor 11:13-15.

Vem är det då som har lurat dem? Vem har förkunnat det falska evangeliet? Är det de oundvikliga villolärarna, som Jesus talade om (Matt 18:6f, Luk 17:1)? Paulus skrev om Satans tjänare, de ”väldiga apostlarna”, som ”förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet” (2 Kor 11:20). Sadistiska fångvaktare!

Dessa lögnaktiga villolärare är ”psychikos”, intelligenta psykopater. Jag har skrivit mycket om den osannolika tolkningen av psychikós. Paulus uppmanar till revolt mot dessa självutnämnda präster. ”Gör er av med den som är ond” (1 Kor 5:9-13).

Var försiktig vid läsning av det brevet! Det visar ibland spår av senare redigering, men verserna 10-11 är intressanta: ”…kallas broder men som förfaller till … ovettigt tal … utsugning …”. Paulus oroas av sådant, jfr (Ef 4:31, Gal 5:19-21). Vi anar ett stort problem i den tidiga kyrkan.

Vad gör kyrkan? Det har jag berättat förut. Den förste påven och apostoliske fadern, Clemens I, skriver trettio år senare till den upproriska församlingen i Korinth och hotar med döden, om de inte återvänder till lydnaden under sina av Gud utsedda präster.

Det är det äldsta bevarade brevet i kristenheten, förutom de som ingår i Nya Testamentet. Det finns i svensk översättning på biblioteken, ”De Apostoliska Fäderna”.

Den andra skolans invändning

Angående kopplingen mellan ond karaktär och ont syfte. En noggrann granskning av Aristoteles verk avslöjar, att det inte finns något krav på usel moral i en tragedi. Huvudpersonens olycka är inte en följd av hans karaktär, moral eller natur. Hans olycka beror på det onda han har gjort, och det har han gjort antingen på grund av okunnighet eller av tvång.

I det senare fallet kan ett exempel vara soldatens plikt. Men det kan även vara någon annan plikt. Vi kan även ha tvånget att välja mellan onda ting. Huvudpersonen i dramat är ofta ädel både till börd och karaktär.

Han är gärna en konungason, vilket i antik mytologi innebär en gud i stamträdet. Han är en gudaättling, men gör ändå fel på grund av omständigheterna – de kan vara okunnighet och tvång. Hamartia, som betyder ”missa målet”, orsakas av omständigheter, inte av ondska i karaktären.

Syndaren kan rentav vara en god människa. Det betonas i många sentida kommentar till Peri poietikes, att det enligt Aristoteles inte finns någon tragisk brist i huvudpersonens karaktär. Han missar ändå målet, och han gör det utan ond avsikt. Han vill väl.

Dramats huvudperson kännetecknas ofta av överväganden, omtanke, hänsyn, besinning och eftertänksamhet. Aristoteles kräver egentligen goda karaktärsdrag hos den, som av omständigheterna bringas till att begå handlingar, som rubbar den naturliga ordningen. Det onda är alltså inte den naturliga ordningen!

Lycka och en i princip paradisisk tillvaro är den naturliga ordning, som onda handlingar skadar. Det är en i grunden positiv syn på en tillvaro, som dock alltför lätt rubbas. Syndens lön skall dock vara sådan, att den naturliga ordningen och harmonin i tillvaron återställs.

Det tolkade Rasputin som att vi bör synda mer för att få mer av Guds nåd (Rom 5:20). Men dramat handlar inte om onda människors kamp. Är du andligen död, utan samvete, kan du inte ”synda”. Den onde missar ju inte sitt onda mål, när han når det. Tvärtom. Den ondes hamartia är att råka göra något gott.

Hamartias lön är samvetskvalen, Guds röst. Samvetet kräver att du erkänner att du missat målet, ditt syftet. Samvetet kräver att du ångrar dig, och samvetet anger den fortsatta färdriktningen, för att den naturliga ordningen och harmonin skall återställas.

Och den naturliga ordningen kan förmodligen, enligt den kristna mystiken, vara en fortsatt bestigning av berget Karmel via den serpentinväg, som är sanningen och livet. Det sker, då Guds Ande (samvetet) blivit kött – inkarnerat i en människa.

De kristna allegorierna

Det finns onda människor, men de beskrivs av Jesus som döda: ”Följ mig och låt de döda begrava sina döda.” (Matt 8:22). Samvetet, Guds Ande, är förutsättningen för liv i den mening vi möter i Jesus formulering. Guds Ande är den olja, som ger lampan ljus. Var och en som blir smord med den oljan blir Guds son, Kristus, som betyder den smorde – världens ljus.

En par andra allegorier är ”född av Gud” och ”född av Helig Ande”. Paulus säger att han själv, den gamla människan, har dött och att han fötts på nytt som en ny människa. Vill man grubbla över de allegorierna, skall man veta att enfödd (monogenäs) inte betyder ”ende sonen”. Där har vi också ett stort fel i Bibeltolningen. Om det kan du läsa här.

Ät även du av kunskapens frukt! Då dödar Gud (samvetet) även dig, den gamla människan, och föder sedan även dig på nytt. ”Du är min son, jag har fött dig i dag.” (Ps 2:7).

Arvsynd? Syndafall? Så säger den som inte förstått, utan ägnar sig åt dum bokstavstolkning. Ät kunskapen och inse att du trott, tänkt, haft, velat och gjort fel. Du har missat målet! Du inser att det inte är synd, att äta. Tvärtom! Kunskapen lyfter fram synderna i ljuset. Den belyser dem.

Anden som ger liv (Eva) plockade och människan Adam åt. Han blev världens ljus, när han dog och föddes som en ny människa. Och Gud sade: ”Du är min son, jag har fött dig i dag.” (Ps 2:7).

Kyrkans syndbegrepp utgår från den sadducéeiska teologin. Synd är orenhet, som till stora kostnader kan tvättas bort med blodiga offer vid altaret. Det fick Jesus att löpa amok i Templet. Det var det enda, som fick honom att tillgripa våld. Kort efteråt samlades sadducéerna och ropade: ”Korsfäst!” Trettio år senare tog de över församlingen i Korinth och efter ytterligare en generation tog de över Rom och hela kyrkan.

Från Vetenskapens Värld

Den besjälade naturen

Igår tittade jag på Vetenskapens Värld. Här diskuteras trädens intelligens. Självuppfattning, medvetande och intelligens tycks vara något som uppstår i levande organismer. Och träden tycks visa, att konkurrens är mindre effektivt än samarbete!

Har botaniken blivit politiskt vänstervriden?

Det är en politisk lärdom i strid med idéerna om att den starkaste överlever. För det naturliga urvalet är samarbete viktigare än konkurrens. Marknadsekonomi tycks vara något onaturligt.

”Det naturliga urvalet” var även viktig i den nazistiska ideologin, som gjorde anspråk på att vara vetenskaplig. Hur skall vi ställa oss till politisk naturvetenskap?

Hur skapa människovärde?

En sorts inkompetens

”Den utbildade inkompetensen” handlar om något jag grubblat en del på. Jag har ibland tänkt i den riktningen, när jag sett det jag tycker är absurda bibeltolkningar. När den lärde inte förstår, säger han att det är bibeltexten det är fel på.

Det är då psychikós översätts till fysiskt (1 Kor 15:46). Just där är ordet inte ett invektiv, närmast med innebörden psykopat, utan betyder kognitivt, intellektuellt. Det är motsatt till värderande och emotionellt. Då talar vi om ande, som även beskrivs av begreppen kärlek, samvete och empati. Det saknas hos psykopaten, som dock ofta ljuger mycket intelligent. Begrip denna skillnad mellan själ och ande och inse, att tolkningen av Paulus är fel!

Det är då en pschent (egyptisk kungakrona) blir en slöja, ett tecken på kvinnans underordning (1 Kor 11:10). Vi talar om bilden av en gudamakt på huvudet, kanske två. Ny läsare: Googla fram en bild av en farao, t.ex. Tutankhamon! Jämför lågan av den Helige Ande på apostlarnas huvuden (Apg 2:3)!

Översättningen i 1917 års Bibel var nästan rätt. Kvinnan skulle bära en makt på huvudet. Där fanns en av utbildning given kompetens, men förståelsens kompetens saknades. Det framgick av texter i noten till bibelversen och ordförklaringarna, att man aldrig begripit skillnaden mellan själ och ande.

Så har vi även Aristoteles. Denne ”obildade tölp” anses inte ha kunnat grekiska! Det har jag skrivit om – nyligen. Aristoteles hade ingen aning om, att hamartia betyder synd! Och synd är enligt Paulus något som ökar nåden och alltså är bra (Rom 5:20 och Rom 6:1). Problematiska hamartia kan vara något bra, men felaktiga och ibland även onda handlingar är det inte.

Tänk vad logisk Paulus blir om Aristoteles ges rätt. Paulus kritiserade sina fiender, då de tolkade honom på det sätt Rasputin skulle göra cirka 1850 år senare (Rom 3:8).

En annan sorts inkompetens?

Nu hittade jag en kulturartikel i Expressen om ”akademikerna fall”. Det är en recension av en bok skriven av den brittiske författaren David Goodhart. Han har varit elev på elitskolan Eton, men nu har han tankar, som delvis påminner om mina. Jag blandar dem.

Den fina och av politiker högt värderade utbildningen blir allt värdelösare. Mycket av den utbildning vi får använder vi aldrig i arbetslivet. Det gäller utbildning på alla nivåer.

Meningen var att vi skulle lära oss tänka, samtidigt som vi utbildade oss. Därför är ”onödiga” kunskaper bra. Sedan blev sådan ”onödig” utbildning för svår och för dyr. Lösningen blev att förklara den vara verkligt onödig. För att alla skulle kunna klara kurserna, och för att minska kostnaderna, inskränktes utbildningen till nödvändigheter. Det är sådant som ger jobb på arbetsmarknaden.

Kulturen

Filosofi, litteratur, historia, religion, musik och det som nu heter bild är onödigt. Kultur. Sådant kan man minska ned på. Av någon anledning har ”musikskolor” och ”musikklasserna” i Sverige blivit ordet för de bästa eleverna. De som söker sig till den onödiga kulturen.

Men de kulturella skolklasserna sparar man gärna in på. De är som sagt dyra och onödiga. Och varför skall man utbilda ungdomar i något som inte finns? Vi har ju ingen kultur! Det har kanske blivit sant. Kultur skall vi ju därför importera!

Aldrig tidigare har så många fått akademisk examen. Oj, vad vi är utbildade! Oj, vilken kompetens vi fått! Oj, vilket förakt det skapat mot experterna, ett förakt som blommat upp och fört förnekare av alla sanningar till samhällets toppar. Kan det bero på, att den nyutbildade inkompetensen – ibland även i egenskap av politiker – säger för mycket dumheter av alla slag?

Då blir de misstrodda, även när det de säger är rätt. Påstått fake news har blivit ett stort och plågsamt problem.

Jämlikt och värdigt

Förutom att de i tal och skrift presterar en blandning av dumheter och sanningar, visar de folket brist på jämlikhet i aktning mellan de som har och inte har akademisk examen. De, som visar denna brist på aktning, är ofta socialdemokrater.

David Goodheart räknar sig själv som sådan, men talar kritiskt om ”liberala akademikerpartier”. Och liberalism betyder numera bara ekonomisk liberalism. När det betydde något annat hade de tio gånger fler väljare i det här landet. Särskilt lärarna hörde dit, de som var bärare och förmedlare av vår kultur.

På 1950-talet sade en av mina lärare, att han hade bra lön! Det var fint att vara lärare. De kallades adjunkter och lektorer. Det lät inte jämlikt. På den tiden blev man kanske ”finare” av utbildning. Nu bara tror man, att man blir det. Sådan tro kallas högfärd.

David Goodheart tvivlar på att socialdemokraterna kommer att kunna återknyta banden till handens arbetare. Han anser nog sig själv vara enda socialdemokraten. Och uttrycket ”jämlikhet i aktning” svider till. Här finns en filosofi gömd.

Människor är lika värda i Sverige. Uttrycket ”lika värde” är ganska ordentligt debatterat. Besöker vi FN i New York är människor i stället lika i värdighet. Människans värde kände man en gång till från slavmarknaderna. Brist på likhet i aktning och värdighet känner vi till från löneförhandlingar.

Den ekonomiska värderingen

Var det därför vi i Sverige valde vår egen pekuniära tolkning av FN-deklarationen om människans värde?

För att få samhället att fungera rent praktiskt, det handlar då mycket om ekonomi, bör man kanske känna till och ta hänsyn till det ekonomiska värdet. Vi tar det extremt. Jämför den döende 95-åringen och den 20-åriga undersköterskan som vårdar. Vid livets slut för den äldre upplever och aktar den yngre en värdighet, som då är svår för denne att matcha, även om potentialen finns.

Vid livets slut är den äldre sällan intresserad att förlänga livet en månad med medicinsk behandling för millioner. Ibland är önskan det motsatta. Fortare! Detta är inte värdigt! Och undersköterskan har en ung släkting i behov av dyr behandling och rehabilitering, för att kunna få ett ekonomiskt värde.

Men vår egen värdighet och självaktning kräver, att även även kroniskt sjuka utan ekonomiskt värde visas aktning. I lidandet bor en värdighet, som räknas till religionens mysterium. Men det tror man inte på. Då återstår bara pengar, då vi skall värdera människor.

Den andra värderingen

Då har i kommit tillbaka till hamartia och arvsynden, kunskapens frukt vi äter då vi skaffar oss livserfarenhet. Medvetandet ökar i värde. Livets mening. Men tror vi inte på en fortsättning …, ja då får vi verkligen grubbla på mening eller värde i våra liv.

Och Aristoteles skriver om hamartia när han skriver om dramat i sin ”Om Diktkonsten”. Kultur som skall förädla oss genom av andra beskriven livserfarenhet. Arvsynd? Synd? Orenhet? I Helvete! Paulus har rätt! Där vi har hamartia, där flödar nåden.

Alltså, medvetandet är ett hav. Vi människor är droppar av det. Fadern är större än Sonen, heter det i NT. Myterna är skenbart motstridiga om detta. Havet liknas vid Gud, och vi är delar av Gud. Jag liknade en gång Gud vid en hembrännare. Han sitter vid sin apparat och destillerar ädla droppar. Det är Sig Själv Han förädlar.

Såg häromdagen att Folkhälsomyndighetens översatta informationsmaterial innehåller påståendet att det svenska ordet ”äldre” betyder ”odugliga”. Äldre saknar värde. Ett fel begånget, säger man. Slentrian hos en oauktoriserad översättare. OK. Men idén finns där, beredd att framträda vid minsta slapphet i tanken.

Och myten är bara en myt. Den säger att liemannen kommer för att skörda. Det finns något av värde att samla i ladorna. Livets erfarenheter. Det är därför medvetandet enligt myterna envisas med att födas och dö. ”En ny himmel och en ny jord” (Jes 65:17, Upp 21:1).

Om livet i Helvetet

Etiketter

, , , ,

Jag försökte läsa igenom Carl Bildts twittrande, för att se om han verkligen skrivit det Alex Schulman i Expressen påstår. Det allra värsta stämde bara i fråga om årtalet, 1949.

Bildt skrev inte”Men om Hitler hade invaderat oss 1949 så hade en av våra största problem varit att en stor del av våra trupper då hade varit i Finland för att hjälpa till i Vinterkriget.”

Han skrev: ”But one of our key problems if Hitler had decided to invade us in 1949 would have been that a substantial part of our army stocks had been shipped to help in the Winter War.”

”Stock” betyder lager, förråd, och det tror jag stämmer. Sverige var tomt på ammunition 1940-04-09, vilket flera twittrare påpekar. Ungefär så här: ”Min fars kompani hade sex patroner per man”. Det innebär givetvis, att det Bild skriver är fel.

Det hade inte blivit mycket till fight, om tyskarna kommit. Norrmännen hade kvar sin ammunition, därför kunde de slåss. Till och med danskarna kunde skjuta mer än vad vi kunde. Danskarna sköt i minst två timmar. Ja, det var nog lite längre. De måste haft mer än sex patroner per man.

I övrigt har både Bildt och Schulman gjort bort sig. Även det att Bildt skrev: ”en problem” förutom ”1949”. Slarv! Kanske några till har gjort bort sig. Hur skulle Sverige ha kunnat hjälpt Finland mer? Skickat 250.000 man att slåss med spadar?

Finnarna var våra bästa trupper under stormaktstiden. Det vettiga var att göra som vi gjorde, att ge dem den lilla ammunition som fanns. Den gjorde de storverk med.

Observera! En del tyska invasionsfartyg utgick från Murmansk! Sovjet uppfyllde sina löften i vänskapspakten med Tyskland. Sådant var det diplomatiskt olämpligt att tala om både då och senare.

Om svenska regeringen visste, förklarar det skräcken. Annars fanns annat skrämmande, som de nog visste. Ryska socialdemokrater och anarkister, som flytt från Stalins dödsstraff för respektive höger- och vänsteravikelser, hade fyllt Stockholm med berättelser om Stalins metoder.

Min var 1933/34 värnpliktig på Ing1. På sin fritid var han ofta hemma hos en socialdemokratisk rysk jude, som en gång tillsammans med Stalin fått stryk av tsarens polis. Senare flydde han undan Stalins mord på socialdemokrater och blev politiskt aktiv i Stockholm.

Min far stötte vid ett par tillfällen på det blivande statsrådet Sven Andersson från Göteborg bland SSU-ungdomar runt denne man.

Många visste mycket, som de inte talade om. Gestapo och NKVD samarbetade 1939-40. Det gällde utplånandet av det polska motståndet, men även förföljandet av tyska kommunister!!

Hur hade det blivit för de svenska socialdemokraterna, om den tysk-ryska vänskapen fortsatt? Hitler och Stalin var ju eniga i sin önskan att socialdemokrater skulle likvideras. Här hade socialdemokraterna en grund för förståelse i mötet med den av mordet på tsarfamiljen traumatiserade Gustav V.

I Sundsvall mötte jag en gång (ca 1970?) en rysk furste under någon timme. Han flydde 1917 som ung fänrik. Han var inte den ende. Jag vet att han gärna berättade. Han träffade sina likar i Sverige. Gustaf V och hans vänner hade via många vägar fått berättelser om hemskheter. Vad fick all denna information för konsekvenser för den politiska utvecklingen?

Egentligen vet vi det. Det som hände! Skräckslagen kung, skräckslagen regering, skräck i riksdagen, hysch-hysch. De informerade var rädda. De okunniga vågade vara modiga. Ja, de visste en del, men det personliga mötet med offren för den ena eller andra förintelsen har tyngd.

Nu sitter folk och utfärdar domar på nätet. De var nazister! De var fega! Och jag är för feg för att döma. Döm inte, på det att ni inte själva skall bli dömda!

Vad trodde de på 2

Spinna vidare om samvetet som Gud

Kalle Ankas bättre Jag (samvete) är klädd i vit särk. Hans sämre Jag är röd och har en eldgaffel. Men idén att samvetet är Gud kastar om bilderna. Samvetet har den glödgade gaffeln!

Gud är både det goda och det onda samvetet. Gud är en dömmande elak djävul med ett helvete fyllt av stora grytor med flytande svavel. För bokstavstroendes uppbyggnad: Svavlets smältpunkt är 115,21°C, kokpunkten är 444,6°C.

Hela Bibeln är fylld av varningar. Frukta Gud! Ordet frukta tycks i allmänhet tolkas som ”vara from”. Gud är ju så god! Jesus och Paulus klargör dock i NT, att ordets rätta betydelse är att ”vara vettskrämd” (Luk 12:5, Matt 10:28, Heb 10:30f).

Evangeliernas budskap blir en beskrivning av hur vi försonas med Samvetet. Försonas med oss själva. Adam (människan) är Guds son (Luk 3:38), och Fadern och Sonen är ett. Att inte vara i harmoni med sig själv dödar varje droppe medvetandes personlighet.

Det blir då ganska buddhistiskt. Medvetandets hav är Gud. Det står i Koranen, att Allah skapat människan av en droppe. I det fallet är Islam hinduistiskt. Somliga idéer går igen överallt. Varje människa kan vara Gud. Då står gudadropparna som spön i backen. Paulus är också polyteist, ty han ser Gud i det svagaste samvete (Rom 14:1-4).

Med medvetandet som allsmäktig skapargud hamnar jag i tro jag alltid haft svårt för. Tibetanska Dödsboken och hinduismen är ibland lite science fiction. Där finns sådant som påminner om kvantfysik och multiversum. När vi tittar i Schrödingers indiska låda hittar vi mycket mer än en levande död katt.

Där finns hela världar med möjligheter att reinkarneras till varelser vida mer högstående än människor. Men sådana uppenbarelser hade kanske även Jesus: ”I min faders hus finns många rum” (Joh 14:2). Och Jesus säger att han skall gå före för att bereda plats åt lärjungarna. Som sagt, jag finner det svårsmält, men Jesu ord beskriver vad han trodde på. Jag försöker bara få logik i dem.

De följande verserna blir det i alla fall logik i. Logiken gör orden intressanta. Jesus talar om Hjälparen, Den Heliga Ande, som alltså är Samvetet och den treenige kristne gudens tredje person.

Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd” (Joh 16:7-11).

Han säger, att innan auktoriteten blivit dödad (korsfäst), håller samvetet sig borta. ”Führern” går för att skicka samvetet att visa världen, att synd är att inte tro på samvetet. Rättfärdighet är att inte se till auktoriteter, utan att hålla sig till samvetet.

Här stämmer Jesu ord överens med Paulus. Jesu tro (på samvetet) bör antas ha varit stark. Jesus Herre (samvete) kunde ingen opponera sig mot. I hans närvaro kunde ingen annans samvete göra sig hörd. Samvetet är Gud, såsom jag är i stånd att uppfatta honom. Mitt samvete, min Gud kan aldrig vara Jesus Gud (Rom 14:4). Min Pappa är inte starkare än hans Pappa!

Dom avser denna världens herre, som är intellektet, den slingrige fruktodlaren i kunskapens träd. I våra myter har ”Denna Världens herre” använts som namn på Djävulen, och det är ju han, som gjorde uppror mot Gud (samvetet) och ville sätta sig i Guds ställe. Det är därför han (= du, jag, vi) slungats ned och fängslats under jordens bojor.

Vad trodde de på?

Jag skall spinna lite på hypotesen, att främst Jeremia, Jesus och Paulus trodde att Samvetet är Gud.

De tycks ha gett idén ett tillägg: Samvetet är Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom. Vår förmåga att se och förstå är begränsad. Gud däremot antas vara ”obegränsad” och bortom allt mänskligt förstånd.

Den som är mindre än så må vara stor, men är ändå inte Gud. Om han gör anspråk på att vara det, så är han en helt vanlig diktator. Ett feodalt himmelrike är en begriplig organisation, och gator av guld är ekonomiskt beräkningsbara. Då har vi en avgud!

På grund av mina brister uppfattar jag Gud som besvärlig. Är Rösten inte besvärlig, saknar jag samvete och pratar bara med mig själv. Det är då jag skapar mig en avgud. Mammon är ett gammalt namn på en begriplig och beräkningsbar gud.

Numera ger vi dem andra namn: ideologier och ekonomiska läror. Vi tror inte längre att de är gudar. Men vi dyrkar dem fortfarande. Tror du på annat räknas du som vidskeplig.

Det vrånga och svårhanterliga samvetet uppfyller även i andra avseenden kraven på hur Gud skall vara. Han är i oss, och vi är i Honom (Joh 14:10, 14:20 m.fl.). Jag tror inte att det finns någon annan gudsbild som gör dessa Jesu ord logiska och begripliga.

Samvetet kallas Helig Ande. Den symboliseras av (regn)vattnet som ger jorden (adamá) liv och (lamp)oljan som ger ljus. Lampoljan i Bibeln var olivolja – ätbar och nyttig. Använd inte fotogen! 

Kristus betyder ”den smorde”. Symbolspråket i Nya Testamentet blir logiskt och begripligt. Jesus + Helig Ande = Kristus eller Världens Ljus (Joh 8:12, 9:5). Lärjunge + Helig Ande = Världens Ljus (Matt 5:14).

Tro på Kristus blir då tro på samvetet. Då blir det mycket i NT, som vi kan fundera över. ”Men befatta dig inte med de gudlösa amsagorna” (1 Tim 4:7). ”Ta det som du har hört av mig till mönster för en sund förkunnelse” (2 Tim 1:13).

Följande bibelvers liknar en modern text, jag tror mig läst någonstans för ett tag sedan. Onda människor och svindlare kommer att gå allt längre på vägen mot fördärvet, på en gång bedragare och bedragna” (2 Tim 3:14). Var det i en artikel om sientologerna? Är det någon annan, som känner igen de sista sex orden?

Jag har fått en idé om hur en gammal text skall tolkas. Den och andra texter i NT blir logiska och begripliga. Jesus dunkla ord blir klara och begripliga. Paulus, eller vem det nu är, blir intressant. Då tror jag, att jag hittat en riktig tolkning.

Förskräckliga religioner

Etiketter

,

När de som inget begriper tror sig vara Guds ställföreträdare

Om de apostoliska fädernas krav på lydnad. Om mina teologiska invändningar mot abrahamistiska religioner (även och särskilt Islam). Om att de som inget begriper, ur sitt inre framtvingar absurda tolkningar av gamla texter, och kallar sina vanskapta intellektuella prestationer – bibelöversättningarna – Guds Heliga Ord.

Begriper teologerna själva vad de säger?

I vår bibelöversättning tjatar Paulus om att Lagen (i vårt Gamla Testamente) är tvivelaktig, bra, dålig och helig. Den leder inte till rättfärdighet (Rom 3:31, 4:13, 14,16, 10:4, Gal 3:2,5,11, 12,23,24, Fil 3:9, m.fl., m.fl.). Det är alltså Mose Lag, judarnas och de kristnas ”sharia”. Paulus förkastar lagen och kräver i stället tro.

Ja, säger teologerna, präster och predikanter: Du skall tro! Halleluja!” – Men vad är tro? Vad är skillnaden mellan Lagen och tron? Får du eller får du inte tro på Lagen? Begripliga förklaringar saknas.

Lagen säger: ”Du skall göra så! Du skall inte göra så!” Tron är att tro på det som står skrivet: ”Du skall göra så. Du skall inte göra så!” Du skall handla enligt tron! Du får inte handla enligt Mose Lag!

Att följa Lagen är att göra som Moses sagt. Att följa Tron är att göra som Jesus sagt. Moses sade bland annat: ”Du skall icke dräpa. Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru.” Vad sade Jesus? Att vi skall svära,hora, mörda, stjäla och dyrka avgudar? Jag tror inte det. Läs Bibeln själva och rätta mig, om jag har fel.

Fast Jesus gjorde underverk. Att tro, att det är sant, är tro. Men underverk gjorde även Moses och profeterna. Läs Lagen – Moses och profeterna! Menar Paulus att vi inte behöver tro på deras underverk? Är det inte tro? Men kristna tror ju på sådant!

Jodå, de begriper om det är politiskt!

Moseböckerna är ju Bibeln (= Lagen), och det är Bibeln vi skall tro på. Att tro på Lagen är tro. Det viktigaste är då att inte tänka (för mycket eller alls), utan att göra som Guds ställföreträdare säger. Försöker du tänka, får du kortslutning.

I Nya Testamentet finns ordet ”lydnad”. Det finns sex gånger i romarbrevet. De predikande prästerna och predikanterna ropar: ”Ja! Lyd! Oss!” Här finns skäl sticka in en kommentar.

Predikande profeter är inte alltid religiösa. De kan predika något annat. Vanligen är det politik. De skriver ofta ned sina tankar, och deras böcker blir heliga: Das Kapital, Mein Kampf och Maos Lilla Röda. Vi människor är lagda åt det hållet, att vi blir religiöst troende av sådana skrifter. Då skriker vi ofta.

Just nu är det Xi Jinpings tankar, som upphöjs till gudomliga. Sådant upphöjande skötte den romerska senaten på Caligulas tid. Kinesiska folkkongressen kan den också.

Sätt dig i fåtöljen och tro på Jesus!

En förklaring kan vara, att Lagen föreskriver handlingar, sådant som skall göras. Tron skulle då vara att bara tro. Du skall tro på, och du skall tro att. Men du behöver inte göra något. Du slipper ansträngande goda gärningar. Sätt dig bara i fåtöljen och tro på Jesus!

Det kan man lättast utläsa i Svenska Folkbibelns översättning: ”Varför? För att de inte sökte rättfärdighet genom tro, utan genom gärningar.” (Rom 9:32). Men fler än jag tycker att fåtöljen är en feltolkning. Läs NT, där Jakobsbrevet kan ges rubriken ”En tro utan gärningar är död” (Jak 2:14-18). Det verkar begripligt.

Logiken i fåtöljen snubblar på bibeltexten, och moralen slår ihjäl sig. Notera bildspråket! De som snubblar dör (Jer 6:21). Om Jeremia menar moralens död; om han använder detta bildspråk, då stämmer hans ord. Utan moral, utan helig ande är vi döda.

Paulus måste ha läst Jeremia: ”De snubblade på stötestenen, så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall.” (Rom 9:33). Fortsättningen av versen gör dock inte saken bättre: ”Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.” (Rom 9:33, slutet). – Tro på honom?? Vadå?

Vad har frågan om tro på Jesus att göra med tröttsamma goda gärningar? Betyder det, att du faktiskt skall sätta dig i fåtöljen och tro på Jesus! Då blir du frälst. Rättfärdig. Får komma till Himlen. Måste du inte åtminstone ropa: ”Halleluja! Jag tror, jag tror, jag tror …, som somliga gör?

Bildspråket

Lösningen är uppenbart det jag skrivit förut. Den Gud som inkarnerades i köttet, Kristus, är samvetet, den Heliga Anden. Betydelsen av namnet Kristus (= den smorde) handlar om lampoljan till Världens Ljus (Joh 8:12, 9:5, 11:9, Matt 5:14). Jesus var lampan, samvetet var oljan.

Det är bäst jag påpekar, att detta är en liknelse. Häll inte fotogen över er och tänd på, för att få känna Gud! Paulusordet ”Vår Gud är en förtärande eld” skall inte tolkas så.

Samvetet är Treenighetens tredje person, Hen som gjorde Jesus till Kristus och Gud enligt principen att Fadern och Sonen är ett. Fattar ni bildspråket? Nej! Det är inte säkert att ni alla gör det. Några vill ha jordisk ordning på könet. Det är viktigt.

Kristendomen har visserligen Heliga Guds Moder i sin panteon, men i våra misogyna kulturernas religioner är jungfru Maria bara Jesu biologiska mor. Hon är inte Himladrottningen. Guds Ande (= Gud själv) är en födande kvinna, fast Hon är en Han (Ps 2:7, Apg 13:33, Heb 1:5, 5:5)!

Liknelsen är Far, Mor och avkomma. Liknelser används för att förklara. De är inte menade att vara bokstavligt sanna. Jag kanske kallar dig åsna, men då är det bara i anden du är det, inte i den fysiska verkligheten.

Bildspråket i strid med de heliga könsrollerna

Tillbaka till lampoljan, samvetet som är Gud. Samvete har tio ”jungfrur” lite grand av (Matt 25:1-13). Fem har dock alldeles för lite. Sedan blir Samvetet en stor kunglig brudgum, som kommer med makt. Han gifter sig med fem av dem, de som redan hade lite mer samvete.

De andra fem förblir ogifta. ”Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.” (Matt 13:12).

Här gör våra könsroller texten obegriplig. Varje misogyn teolog vägrar se sig som ”jungfru”: Han är ju Herrens Ställföreträdare! Han är en Herre och ingen j-a jäntunge! Han är bärare av heligt Ämbete! Kvinnor däremot är orena!

Enligt Jesus är detta äktenskapande, avlande och födande ett bildspråk, som berättar för oss om en andlig värld helt utan biologiskt kön (Matt 22:30, Mark 12:25, Luk 20:34,35). OK, det är min tolkning, men den tolkningen ger både logik och vettig innebörd åt hans ord: Ditt medvetande, beskrivet som jungfru, skall bli hustru åt en ny Adam (jord, materiell tillvaro).

Reinkarnationslära i Bibeln

Här påminner kristendomen om grekisk myt. I den finns en kosmologisk Eros, som skapar världen. I den värld hebréerna levde i fanns alltså föreställningen att kärleken är en skapande kraft. Grekerna kan ha fått idén från hebréerna.

Vi vet egentligen alldeles för lite om våra tidiga religioners ursprung. Redan ”de gamla grekerna” klagade över sina dunkla myter, som ibland var så stötande, att de censurerades. Gamla Testamentet är en bearbetning av äldre och ofta okända berättelser.

Att samvete och kärlek är två sidor av den Högste låter som en teologi man kan svälja, om man nu skall tro på något. Han skapar en ny Adam. Jag har tidigare visat på bibelord, som antyder en återfödelselära i Bibeln.

Spår av egyptisk teologi i GT

Då medvetandet består av själ och ande, blir det egentligen två hustrur. Gamle Adam hade Lilith och Eva. Lilith är själen = intellektet, den slingriga i trädet. Anden ger liv, vilket är vad Eva betyder. Abraham hade Hagar och Sara. Kropp, själ och ande. Fader, Son och Ande.

Jakob hade den skumögda Lea och den sköna Rakel. Det logiska intellektet ser inte klart. Det gör den värderande anden utan någon logik. Liliths lögner dödar och Eva ger liv.

Finns det en annan tolkning, logisk och med vettig innebörd? Det kan ni inte svara på, för jag tror inte ni hänger med. Det är lika svårt som i den egyptiska gudavärlden. Familje- och släktband mellan Egyptens gudar är beryktat obegripliga. Fader, son och moder byter ständigt identitet med varandra. De är ett. Treenighet.

Moseböckerna blev helt obegripliga, när kyrkan på 400-talet förbjöd alla ”hedniska” kunskaper om Egypten. Kyrkan hade blivit monarkins och feodalismens ideologi. Den blev en religion som lönade sig (1 Tim 6:3-10, som handlar om villolärare som mist förståndet och kräver lönsamhet.

”Kärleken till pengar är roten till allt ont.” Brevet misstänks vara skrivet av en Pseudopaulus långt efter Paulus död, men i så fall är det en som är lojal mot Paulus och hans idéer och inte fientlig. Så småningom blev kyrkans kamp mot sådana blodig och grym, om vi skall tro vad Hartvig Frisch skriver i sin Europas Kulturhistoria.

Enligt Bibeln får du inte tro på Bibeln

Det är Himladrottningen, som skall vara i oss (Joh 17:21), och som vi skall lyssna på (Jes 51:4, 55:2,3, Jer 7:23, 24,25,26, m.fl. m.fl.). Men den tolkningen kommer skarpt på tvärs med tron på Bibeln som Guds ofelbara ord. Fast i Bibeln står: ”Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.” (2 Kor 3:6). Enligt Bibeln får du inte tro på Bibeln.

Du skall lyssna på Samvetet! Jag skriver det med stort S. Det är ett Guds namn. Bibeln berättar religionens historia. Bibeln berättar om sökande, forntidens världsbild och filosofi. Men du måste vara lite smart, om du skall förstå. Du måste vara kritiskt tänkande. Och filosofin, Jesu lära, är att du måste följa samvetet.

I annat fall offrar du barn i eld och gör annat hemskt. Enligt den filosofi, som jag här försöker leta fram, finns det också oren ande. De, som har sådan, hävdar bestämt, att den är helig. Jag skall inte peka ut någon levande. Ni får tänka själva. Onda andar.

Lilith, Adams första hustru, är alla demoners moder. Människan Adolfs intellekt födde Nazismen. Vad är det du inte tror på? Och skrev inte Adolf sin ”heliga” bok? Bildspråket, liknelserna, allegorierna i Bibeln! Begrip någon gång!

Att du inte får tro på ”helig skrift” innebär, att en korrekt kristen lära är helt oförenlig med Islam. Den filosofi, som den ursprungliga kristna läran bygger på, går att få fram ur Bibeln. Den finns i GT, och den finns i NT. Den finns däremot knappast i Koranen. Bibeln är på sätt och vis både självförnekande och koranförnekande.

Bibeln anger sig som farlig

Detta fattade de skrivande profeterna. Bibeln beskriver därför sig själv som en stötesten, vilket är en översättning av två olika grekiska ord, proskomma och skándalon. Det första betyder ett hinder för förståelse, en intellektuell svårighet. Det passar in på den Bibel, ur vilken den filosofi, som var den ursprungliga kristna läran, kan dras. Skándalon betyder fälla eller snara.

Skándalon passar in på Koranen och andra påhitt, men även Bibeln kan fungera som en fälla för förståndet. Bibeln (GT) är fylld av hotelser från Gud. De som läser Bibeln på det sätt, som Koranen läses av de som bränner människor, kommer att drabbas av Guds vrede.

Den grymme Guden

Programmet Utrikesbyrån ”Hem till Sverige” på TV2 beskriver detta. Om samvetet är Gud, har du en chans att fråga Hen, varför Hen är så grym. Om du inte kan, så är det ditt fel. Du borde kunna diskutera alla problem med Hen. Hur mycket du begriper är sedan en annan sak. Vi vet ju alla, att våra förståndsgåvor är begränsade.

Programmet öppnade för ett försvar av Kina. Den värsta islamistgruppen i Al Hol-lägret i Syrien sades vara uigurerna. Då blir det som vanligt: ”Det var han som började!” Vi är tillbaka i sandlådan.

På tal om världens ljus. Uppfattar vi Samvetet som Gud och Kristus som inkarnationen av just Samvetet, blir följande Jesuord mycket centrala: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” (Joh 11:25).

Du kan ta död på ditt samvete, men då du dör återkommer Samvetet med makt (Mark 9:1, 13:26, Matt 24:30, Luk 21:27). Då tar Samvetet död på dig. Ditt medvetande förbränns. Nya Testamentet beskriver en hemskhet, som jag ofta nämnt: ”Vår Gud är en förtärande eld”(Heb 12:29). Gamla Testamentet är fyllt av ord om denne förskräcklige eldgud (5 Mos 4:24, 2 Sam 22:9, Ps 18:9 m.fl.). Orden passar mycket bättre för Molok än för en kärleksfull Fader.

(Matt 25:1-13) betonar dödsögonblickets betydelse. Brudgummen kommer med makt. Är du inte beredd, kommer du inte vidare. Den Tibetanska Dödsboken säger samma sak. Du behöver ditt samvete.

Någonting är fel

Hela den kristna teologin är fel. Inte ett ord är riktigt. Hela teologin bygger på villolärarnas bludder. De slängde ut all filosofi ur läran och gjorde den till ren vidskepelse. Skall den rekonstrueras, måste vi börja med den filosofi och den världsbild, som judendomen och kristendomen utgick ur. Vi måste tillbaka till ursprunget. Och vi måste bort från den mekaniska bokstavstolkningen.

Texten har misshandlats av ”vrålap-ostoliska” fäder alltsedan Paulus dog. Hans texter har uppenbarligen förvanskats och uppvisar svåra stilbrott. Logiska resonemang bryts och avslöjar en beryktat misogyn Pseudopaulus. För de apostoliska är bildspråket den stora stötestenen. De tolkar den mekaniskt och bokstavligt.

Himmelriket är ett utmärkt exempel. Det kristna/muslimska himmelriket/paradiset är en import från hedendomen. Det var kanske det första jag undrade över i Bibeln, och en av mina lärare i kristendom hävdade, att Bibeln inte säger mycket om vad som händer efter döden. Så småningom fann jag Bibeln hjälpligt logisk, om jag antog att dess himmel var tankens värld.

Det går dock att ur texten anta något som liknar buddhismen. Målet är att medvetandet skall tillväxa. Gud är medvetandets hav. Vi är dess droppar. Gud och vi är ett.

Jag söker bloggar där jag hittar tankar i ämnet. Då hamnade jag plötsligt hos en anarkist. Intressant. Jag söker bloggar som kritiserar kyrkan. Då hamnar jag ofta på en högersajt, som t.ex. denna. Mohamed Omar har ju helt rätt om att de kristna teologerna är helt förvirrade. Men han vet inte att deras förvirring är större än Allah.

Ni får klicka er fram i de där sajterna. Någonting måste väl passa.

Alla avskyvärda religioner

Etiketter

, , ,

Misantropen i mig

Ni läste kanske mitt föregående inlägg om bl.a. de ”kristna” anständighetsmorden för ett sekel sedan. OK, det var inte enbart anständighet. Det var ofta fattigdom också, men inte alltid. Det här blir en fortsättning.

Hos denne debattör påpekas argt, att andra hittat löjliga exempel på svenskt hedersförtryck. Undrar vad han tycker om mig och mina exempel. Heder och anständighet är begreppsmässiga syskon. Den kristna familjens heder var dess anständighet.

År 2015 beslutade FN:s råd för mänskliga rättigheter jämställa kritik av religioner med diskriminering av människor. Då jag kritiserar galenskap i alla religioner, diskriminerar jag alla människor. Då måste jag enligt FN vara misantrop – en människofiende.

När det gäller de abrahamitiska religionerna är min åsikt, att kristendomen är en tämligen misslyckad reformation av den gamla avskyvärda judendomen. Kristendomen föll tillbaka till att bli en ny och lika avskyvärd variant av den gamla lagfromma judendomen.

Min åsikt om Islam är att den är en restaurering av den elakaste varianten av den gamla avskyvärda judendomen. Det finns inga värre judar än muslimerna! Obs! Detta handlar om teologi. Det handlar inte om etnicitet och politik. Jag skall försöka formulera mina teologisk-filosofiska invändningar. Men det får bli i ett annat inlägg.

Under hela min uppväxt såg jag kamp mot galen kristendom. Ibland var det mycket troende, men ändå förnuftiga kristna, som stred mot sådan. De förnuftiga jag fysiskt mötte var ofta lärare. Dessa och andra kämpar nådde ganska långt, men fortfarande finns en hel del galenskap kvar.

Peter Jihde hade ett program på TV3 för ett antal dagar sedan. Det hette ”På gränsen”. Han har besökt USA, där det är lätt att hitta kristna galenskaper. Men strunt i det just nu, här hade vi som sagt kommit långt innan muslimerna dök upp. De senare tycks väcka glädje bland vissa kristna.

Muslimerna representerar flera steg tillbaka och väcker kanske upp gamla fromma kristna idéer, som jag starkt ogillar. Med de dubbelriktade kritiska orden stämplar jag mig som en verklig människofiende. Jag hamnar i knäna både på sverigedemo-kraten Richard Jomshof och kinademokraten Xi Jinping.

Uigurerna i Xinjiang exemplifierar alla politiska dimensioner vi har, då vi plötsligt ser de nämnda som någon sorts partikamrater. Båda ser uppenbarligen Islam som en avskyvärd religion. Med den åsikten får de anhängare. Och varför skall inte Islam kunna vara avskyvärd, när kristendom kan vara det?

Jag bryr mig om hindunationalismen i Indien, den militanta grenen av buddhismen i Myanmar och även ultraortodox juden-dom i Israel, men inte just nu. Hinduer, buddister och judar är just nu för få här hos oss. Annars är religion ofta avskyvärd, mer eller mindre. Att förneka det är som att förneka möjligheten att ideologier kan vara avskyvärda. Fast ibland kan de vara bra.

Jag skulle vilja fråga Jomshof, hur han ser på uigurernas situation i Xinjiang. Bakgrund till deras elände lär vara några knivattacker. Ett fåtal, som vi givetvis alla tar avstånd ifrån. Men de anklagade är en befolkning av Sveriges storlek.

Är det en överdriven reaktion, eller är det en kraftfullhet som Jomshof beundrar? I så fall, hur många fler är det som känner beundran? – Erdogan? Kanske det, om vi bortser från att kraftfullheten riktas mot ett muslimskt turkfolk.

Muslimska länder accepterade inte FN’s deklaration om mänskliga rättigheter. Läser vi Wikipedia får vi veta en del om det. Saudiarabien ratificerade deklarationen med förbehåll. Den respekteras endast om den inte strider mot sharia och Koranen. Det gör den! Den strider mot sharian, när det gäller kvinnans ställning, religionsfrihet, yttrandefrihet och hbtq-frågor.

Kairodeklarationen från 1990 förmedlar den muslimska synen på sharia som enda grund för mänskliga rättigheter. Deklarationen antogs av 57 länder. Det tyder på, att avskyvärda människor har mycket att säga till om inom Islam. Avskyvärda människor finns det gott om överallt. Det tycker alla misantroper.

Sharia utgår från att det ska råda åtskillnad mellan män och kvinnor, och att familjen och inte individen är den grund som samhället vilar på. Jag tolkar det så, att familjen har rättigheter och skyldigheter, som är att övervaka och kontrollera sina individer.

Så var det väl även i den inte så gamla tidens kristna familj. Och nog har jag hört kraftfulla predikningar om äktenskapets och familjens betydelse. Det var inte i en moské.

De jäkla muslimerna är bara lite efter oss. Den dödsdömda Änglamakerskan, tillika anständighetens beskyddarinna, Hilda Nilsson, hängde sig i sin cell år 1917, inte på medeltiden. De, enligt Wikipedia tilltänkta änglarna Nils Poppe och Stig Olin, kom till Gud först på 2000-talet.

Snart är muslimerna ikapp oss, och är de medvetna om hur fort det gått för oss kristna att nå hit, bör deras moralpoliser vara panikslagna. Snart delar de ut lappar i brevlådorna med nummer, som alla upprörda kan ringa, om de har behov av hjälp på balkongen. Det går framåt i alla fall. Hilda Nilsson hade nog inte telefon.

FN-deklarationen, som muslimerna inte kunde svälja, utgår från individen då den definierar rättigheterna. Den ger individen rätt att lämna sin religion (artikel 18). Den rätten bestrids av sharia.

Yttrandefriheten får, enligt den mot FN-deklarationen stridiga Kairodeklarationen, inte användas emot religionen. I dess artikel 22 A sägs, att ”var och en har rätt att uttrycka sin åsikt fritt på ett sådant sätt som inte strider mot principerna i sharia”. Det tycks vara den artikeln, som låg bakom kravet att jämställa kritik av religioner med diskriminering av människor. Det tog femton år innan den delen av deklarationen godkändes i FN. 

Jag har ett minne av att Sverige, för ett antal år sedan hamnade i något sorts bråk med USA. Det gällde synen på scientologerna. Religion eller bedrägeri? Min inställning är givetvis att det är ett bedrägeri. USA är dock lite speciellt, när det gäller sådant. Sverige fick visst böja sig.

Kan saudierna ha legat bakom? Stred de för en princip? Var det med avsikt att Kairodeklarationen skulle vinna erkännande? Eller ser jag konspiratoriska spöken? Sådana syner hör kanske till den moderna västerländska kulturen.

1800-talet såg politisk demokrati, facklig rörelse och radikal opposition fostras organisatoriskt i den frikyrkorörelse, som gjorde revolt mot en auktoritär statskyrka. Den senare är borta. Kyrkan har blivit något annat, men alliansen kyrka och ny politik verkar ha återuppstått. Men vad är målet? Försvara familjens värderingar? Ser misantropen åter konspiratoriska spöken?

Kan det finnas något bra i att återupprätta familjen? Ja, när man tänker efter, kan det kanske vara så. För inte är allt bra, som det har blivit. Jag minns en lärare, som talade om samhällsutveck-lingen. Den är en pendel. Först svänger den för långt åt ena hållet, sedan för långt åt det andra. Alltid för långt. Den stannar aldrig på någon lagom plats.

Ett orörligt samhälle kanske inte fungerar. Vi kanske alltid måste ha något att kämpa för eller emot. Som jag ser det, har vi kristna svenskar lyckats slänga ut mycket av det smutsiga badvattnet ur vår religion. Jesusbarnet råkade visst följa med. Nu kommer muslimerna in – med badvattnet.

I kyrkan välsignar man dem och ropar: ”Gud är större! Halleluja!” Men jag tror att barnet fortfarande är kvar ute. Nedanför balkongen.

Ni som läst mig, vet att det inte är små saker jag reagerat för. Orkar jag repetera alla mina invändningar mot traditionell bibeltolkning? Heliga lagtexter att läsa i stället för tro på vad Gud säger. Det strider mot Jeremia, Jesus och Paulus, om vi skall tro en tolkning av dem, som gör deras ord logiska. Om vi skall tro.

I så fall har Gud en röst i de sina. Gud är en besvärlig och gnällig jävel. Ilsken och envis. Somliga fattar inte vem Han är, och tror sig vara ateister. Ändå vill de ofta lyda Honom.

Anständighetsmord

Etiketter

, ,

På morgonen, innan jag riktigt vaknat, dök minnen från barn-domens gäng av klasskamrater, grannbarn, andra kompisar och deras familjer upp. De blev ett antal, då jag flera gånger bytte stad och skola. Plötsligt föll en pusselbit på plats. Hedersvåldet fanns i Sverige före muslimerna! Fast man sa kanske anständighet i stället för heder.

Jag vaknade till, tog plattan och läste svt nyheter. Där stod om 1400 misstänkta fall av hedersvåld och ytterligare artiklar i samma ämne. Ett sammanträffande som gjorde att mina upp-dykande minnen från 1950-talet plötsligt blev aktuella.

I min barndoms Sverige hade somliga gift sig brådskande på grund av ovarsamhet. Sådant hade pågått länge. ”Olyckshän-delser”. Man blev tvungna. Anständighet eller heder. Det var ett socialt tvång. Ett kulturellt våld mot unga människor. Man ville inte gifta sig. Inte med den. Man hade bara velat ha roligt en stund. Var lite fulla.

Och den där jävla ungen, vars fel det var, fick så småningom stryk. Jag har lekt med sådana. Också en sorts anständighets-våld. Tycker du inte, att det kan jämföras med balkongflickor? Då går vi tillbaka lite i tiden. För en slant räddade då änglamaker-skor anständigheten åt unga damer. Stockholms sista i yrket var verksam på 1930-talet. Svenska mord i anständighetens namn, tjugo år före min skoltids minnen!

Läs den där länken! År 1917, ytterligare två decennier tidigare, dömdes Hilda Nilsson till döden för mord på åtta spädbarn. Två kända personer som enligt Wikipedia lämnats till änglamakerskor, men överlevt, var skådespelarna Nils Poppe (1908–2000) och Stig Olin (1920–2008).

Varför var man oförsiktiga? Sånt här pratades det om. Roliga historier. Ämne i filmerna på bio. ”Folklustspel” och pilsnerfilmer. Idag säger man våldtäkt om mycket, som inte räknades dit förr. Men alla inblandade visste konsekvenserna. Det är nog riktigare att säga idioti än våldtäkt. Det erkände en man för mig. Att han var idiot. Men då hade ytterligare tjugo år gått, normerna (de kristna?) hade alldeles upplösts, och han kom undan med underhåll.

Vi har kämpat hårt för att betvinga de religiösa normerna. Kyrkan har förändrats. Skall vi nu tillbaka till ett elände med sådana normer. Skall vi även stämpla det vi gjorde mot våra ”kristna” normer som högerextremism och rasism? Upplösningen av normerna orsakade stor upprördhet hos de anständiga. De gick minsann i kyrkan! De var länge en majoritet.

Etiketter

, , ,

Jag läser tidningar och bloggar på nätet. Det finns skribenter och kommentatorer. De är höger och vänster. Det finns höger-höger och vänster-höger. Det finns vänster-vänster och höger-vänster. De, som går lite längre åt endera hållet.

Fins det någon mitten? I så fall borde det finnas en höger-mitt och en vänster-mitt. Det är vi själva, som gör indelningen, men just nu upplever jag just det som lite svårt. Allt verkar så polariserat. Det gamla folkpartiet försökte vara mitten-mitt. De sjönk från 25 till 2,5 proent mellan min barndom och nu. Polarisera eller dö!

Det är lätt att indela högern. De skäller rejält på varandra. Här i Sverige behöver man inte betala inträde till tuppfäktningar. Men hur skall man kunna tjäna pengar på vadslagning? Tuppar med rakblad på fötterna tar död på varandra, men hur avgör vi vilken politisk tupp som vunnit?

Höger-högra kommentatorer tycker att vänster-högerns skrivare är för mjäkiga mot knivskärare. Jag vågar inte blanda mig i. Budskapet verkar vara: Antingen är du helt för mig eller också … något ömkligt och avskyvärt. Till vänster är det också oenighet. Så även där man försöker med andra skalor än vänster-höger. Debatt om Gretas missnöje med Biden kan vara exempel. Tror jag.

Skalorna blir fler. Då får vi vänster-hit, höger-hit och vänster-dit och höger-dit. Höger- och vänster- upp och ner, av och an, fram och tillbaka, ut och in. Det är alla möjliga dimensioner. Plötsligt minns jag något jag läst. Matematiken påstås beskriva världen. Har jag inte läst om det mångdimensionella rummet? Kvantfysik och sådant.

Jag läste bara ytligt, och gav snabbt upp försöken att förstå matematiken. Men googla ni på M-teori, en elak mutation av kvantfysiken, och läs om en värld med elva dimensioner! När ni fattar, har ni kanske förutsättningar att förstå vad vi pratar om, när vi pratar politik.

Einstein lär ha ogillat kvantfysiken. Då var han kanske, som jag, inte intelligent nog, att förstå dagens flerdimensionella politik. Men det gör alla ”nättroll”. Jag är imponerad.