Hur gick det med kristendomen?

Etiketter

, ,

Det senaste inlägget ”Ville Jesus mörda kejsaren” blev långt. Jag spinner lite på en del.

”Damnatio Memoriae” betyder fördömmande av minnet och innebär historieförfalskning. Kejsarna använde de orden när de beordrade sådan. Då visste ämbetsmännen vad de skulle göra.

Våra historikers möjligheter att veta vad som faktiskt hände på Jesu tid är därför begränsad. Vi vet nämligen att Tiberius (NT’s kejsare, Luk 3:1) beordrade Damnatio Memoriae. Kanske drabbades Jesus.

Utanför NT finns knappast något skrivet om att Jesus funnits. Men Pontius Pilatus fick brev, där kejsar Tiberius gav stöd till översteprästerna i Jerusalem: Håll dig väl med dem! Det gynnade Kajafas, som enligt NT krävde att Pilatus skulle korsfästa Jesus. Varför skulle kejsaren blanda sig i judarnas bråk?

Kejsarna importerade religioner till Rom. De använde dem för att gudaförklara sig. Religioner var då politiska ideologier. I romersk sol- och kejsarkult var kejsaren likt Egyptens farao solgudens son.

I Rom var endast kejsaren gudens son, och han bar titeln ”Herre, Gud och Frälsare”. Då statens och sam-hällets uppgift var att dyrka och tjäna gudarna, var det kejsaren det gällde.

Ju fler politiskt motiverande religioner man hittade ute bland erövringarna, ju bättre. Också det vi kallar primitiv vidskepelse försvarades. Sådant tänkande fick folket att tro på och acceptera det mesta. Vi kan se på vidskepelsen som statsbärande. Dansken Hartvig Frisch berättar om dess omfattning och yttringar i sitt verk ”Europas Kulturhistoria”.

Vi har idag ändå svårt att förstå, hur människor på den tiden kunde acceptera sådana läror. Alla gjorde det inte. Vi vet att judarna protesterade.

Professor Åke Holmberg blev omstridd, då han hävdade att en eller två millioner judar via mission hade ökat med femton millioner. Det var alltså inte de etniska judarna som blivit så många fler. De femton millionerna var konvertiter. De kallas även diasporajudar.

Enbart ökningen var trettio procent av romarrikets be-folkning! De konverterade till Mose Lag, som innehåller förbud mot diverse vidskepelse och framför allt mot kejsarkult: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig!”

Men det hade uppstått andra idéer inom judendomen. En var att människan är Guds avkomma. Vi är alla Guds barn. Jesus tog över ledningen av en radikal missionerande rörelse efter Johannes Döparen. Då fick han strida med saducéerna. Så kallades den judiska prästaristokratin.

En aristokrati rangordnar människor. Saducéerna kunde knäfalla för kejsaren, om de bara slapp kalla honom gud. Deras stridsrop var nästan: ”Gud, konungen och fäderneslandet!”

Det nöjde sig kejsarna med. De godtog även dessa aristokraters position på samhällsstegen. Saducéernas samarbete med den romerska okupationsmakten gjorde dem impopulära bland andra judar.

Saducéerna, som kontrollerade templet, beskrivs i NT med ordet ”judarna”, när texten berättar om Jesus fiender. Judarna i templet (Joh 10:23f) ville stena Jesus, när han angrep kejsarkulten på sitt annorlunda, radikala och principiellt farliga sätt. Saducéerna sade: 

”Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa.”

Jesus sade: ”Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas. Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. (Joh 10:33-36, jfr Ps 82:6 och Luk 3:38).

Alla är Guds barn! Alla är gudar! Samhället och staten är till för alla! Alla har gudomliga rättigheter! Mer demo-krati än så kan man inte tänka sig. Det var en politiskt explosiv åsikt.

De tankarna måste kejsaren göra något åt. Bland annat torde han ha beordrat Damnatio Memoriae, på det att ingen skulle veta vilka farliga idéer som spridits i riket. Hur det lyckades har vi anledning att grubbla på.

Men det finns annat att grubbla på. Missionen för att sprida läran började långt innan Johannes Döparen tog ledningen över denna judiska sekt. Den läran var redan spridd i romarriket, då Jesus ersatte Johannes.

Då kommer motsättningarna i den tidiga kyrkan i ny dager. Paulus kämpade mot saducéiska motståndare, som ville att den nya sekten skulle predika deras idé om Gud, konung och fosterland. De ville ha en lära om Gud, kejsare och aristokrati – gärna med feodalism.

De lyckades! Med kejsarens och hans bödlars hjälp. Och de gav den nya saducéiska läran namnet kristendom. Organisationen gav de namnet ”kyrkan”. Och vilket fint översteprästämbete man fixade! Men vi kan undra hur det gick med Jesu lära. Vad blev det av den?

Ville Jesus mörda kejsaren?

Etiketter

, ,

Senaste påskens svt-dokumentär framförde i två avsnitt hypotesen att general Aelius Sejanus, Herodes Antipas, Pontius Pilatus och Jesus var centrala personer i en plan att mörda kejsar Tiberius (Luk 3:1) och dennes blivande efterträdare, den beryktade Caligula.

Det politiska och revolutionära hos Jesus betonades. Se gärna på dokumentären (tillgänglig på svt-play t.o.m. 2020-10-05)! Obs! Glöm inte det andra avsnittet, som finns i denna länk! Det är nog det viktigaste.

Följ länkarna! Leta inte själva! Då finns det risk att gå vilse bland de otaliga dokumentärerna om Jesus. Men den här var lite uppseendeväckande. Då jag nu vill kommentera, måste jag ge en omfattande bakgrund.    

Det blir kanske tungt för läsaren. Jag har ett försök till sammanfattning på slutet. Intresserar den, är det bara att återvända hit och läsa från början.

Kejsarna Tiberius och Caligula har beskrivits i mycket negativa ordalag: Tiberius pervers och grym, Caligula sinnessjuk och mordisk. Men ”… det finns ingen överhet som inte är av Gud …” (Rom 13:1).

Skrevs de orden av en då politiskt korrekt pseudo-Paulus? Ordet ”pseudo-” används i teologisk litteratur för skribenter, som falskt utgett sig vara någon kyrklig storhet. Ämnet undviks av alla fromma på nätet. Här finns dock en bra genomgång av varför man inte skall tro att Paulus skrivit allt, som bär hans namn i NT.

Jag tror att vi fick ”villolärande” redigeringar av Paulus brev. Att anpassa historien till det önskvärda har alltid varit vanligt. Det hör till den diktaturernas politiska verklighet, som vi fortfarande lever i.

Religiösa lagar och ideologier

Vi skall alltså tala om Jesus och politiken. Sådant upprör kyrkan och de fromma. De ser hädelse i att blanda ihop Jesus med politik. Kristendom har sagts enbart handla om vårt förhållande till Gud och till nästan. Länge ansåg kyrkan att Bibelns budskap var respekt för överheten (Rom 13:1-7).

Men nu, när vår nästa blivit flykting, har kristendomen politiserats. Politik har erkänts vara förhållandet till nästan i pluralis. Fast vad som idag är tillåten politik i kyrkan är nog osäkert.

Religioner var antikens politiska ideologier. Hur man tänkte och vad man faktiskt trodde är svårt att veta och förstå. Rom importerade gudar och religioner inte bara från imperiet utan även från dess omgivningar. Överallt var kungar och kejsare gudars söner och därmed själva gudar.

Inga andra än kungar och kejsare var gudar. Deras maktanspråk vilade då självklart på teologiska grunder. I Rom gudaförklarades kejsarna av senaten. Religion var politisk ideologi!

Min pappa är starkare än din!

Det bör ha inneburit, att det var omöjligt förkunna en religiös lära utan att vara politisk. I sin tid var Jesus således politiker. Hans ideologiska budskap till kungar och kejsare var: ”Din pappa är en bluff!”

Det allra värsta i hans lära bör ha varit idén om att vi alla är Guds barn. Alla är vi eller kan vara gudar och konungar (Joh 10:34f, läs själva och klicka er vidare till psaltaren Ps 82:6. Om konungar i 1 Kor 4:8). I så fall är statens uppgift att dyrka och tjäna oss alla.

Därmed har vi stött på motsättningen mellan demokrati och diktatur inom ramen för icke-materialistisk filosofi. Den motsättningen kallas för politisk inom materialistisk filosofi, vars varianter i den politiska debatten benämns ideologier.

Därmed har jag återigen strukit under påståendet, att när politiska konsekvenser dras ur olika filosofier, blir religion och ideologi samma sak. Därmed framstår Jesus som extremt kontroversiell. All samtida monarkistisk statsmakt hade skäl att fullständigt utplåna både honom och hans idéer.

Hur kan det komma sig, att vi fortfarande hör talas om honom? Kunde man inte utplåna minnet av honom och hans idéer? Då fick man väl försöka förvränga dem till oigenkännlighet? Det gick nog bättre, men varför var det så svårt?

Något som liknar bråket mellan sunni och shia.

I Polen vill regeringen förbjuda aborter och kriminalisera sexualundervisning. Idén påstås bygga på Bibelns bud. Polens ledare anser sig vara kristna och att sådan politik och lagstiftning är kristen. Kristendom sägs vara att iakta Guds lagar och dessa anser man sig känna till.

De som inte rättar sig efter ”våra” Guds lagar ses inte som riktiga kristna. Det är en typ av motsättning, som kristendomen ärvt från judendomen.

Jag har tidigare påpekat diverse orimligheter i våra bibeltolkningar. De lärde har ofta svårt få Bibeln att överensstämma med ”kristen tro”. Olika judar torde ha haft samma problem, att få Toran att överensstämma med den egna gruppens judendom.

Jag vill nu skriva om behovet av lag.

Den ofta goda Lagen …

Guds Lag, Mose Lag, sharia eller haditherna. Det var judendomen som vid början av vår tideräkning hade monopol på en Guds Lag. Andra religioner hade inte någon sådan lag, då de hade flera gudar, som var osams och bråkade.

Men – en av religionerna var den romerska kejsarkulten. Jag har redan sagt, att kungen/kejsaren var en gud. Som denna världens gud kunde han utfärda gudomliga lagar.

Vad var det för teologi? Sol Invictus importerades först lite senare från Syrien. I den var kejsaren solgudens son. Nå, det svårförståeliga är inte teologin, utan att den höll nationen i ett järngrepp. Romarna var ju intelli-genta. Hur kunde de svälja detta? – Vidskeplig skräck?

Utan en åtminstone minimal naturvetenskaplig nivå har vi bara det övernaturliga som förklaringsgrund till vår värld. Det klassiska Grekland började en utveckling mot vetenskap, men Rom var i det avseendet en reträtt och Östrom blev ett katastrofalt nederlag.

Den bysantinska vidskepelsen är ökänd (Hartvig Frisch ”Europas Kultur-historia” W&W). Visserligen sägs ibland att vidskepelsen förbjöds, men det var utövandet av skadande trolldom som förbjöds. Att trolldom fanns betvivlades inte och tron på den kunde inte förbjudas

Om vidskepelsen inte omfattade alla, kan vi anta att det fanns en intellektuell elit. Den hade antagligen både ett djupt förakt och en stor skräck för folkets vildsinta vid-skepelse. Det fanns i så fall en religionspolitisk verklig-het, som svårt hindrade skapandet av något som liknade ett modernt samhälle.

… ogillade dåligt uppförande och …

Kungar och kejsare representerade godtycke, perversio-ner och skandaler, inte minst Tiberius och Caligula. Sådant ingick i teologierna. Här i norr känner vi till guden Loke. Han förvandlade sig till ett sto, betäcktes av en hingst och fölade. Kan det kallas galopperande extremqueer?

På så sätt fick i alla fall Oden sin Sleipner, den åtta-fotade hästen. Antikens greker blev upprörda av sina myter och censurerade dem på grund av sådant (Erich Zehren ”Stjärnornas Testamente”, A&W, Gebers, 1959).

 fick alla att konvertera till judendomen

Roms kejsare blev beryktade. För gudar var allt tillåtet, och det ville de visa. Judendomen ville vara en religion för lag och ordning. Det är begripligt, att en massa människor konverterade från kejsarkult till ordning och reda.

Man blev så många (se statistiken nedan), att man blev en maktfaktor, som kunde tilltvinga sig privilegier. Som jude slapp man delta i kejsarkulten. Man slapp dyrka kejsaren såsom gud.

Roms statsbärande vidskepelse

Judendomen kan även ha varit en väg ut ur den värsta vidskepelsen. Dåtiden saknade vetenskaplig grund att förneka den, men Mose Lag förbjuder utövandet av sådan (bl.a. 5 Mos 18:9-12). Det är i alla fall näst bäst.

Häxparagrafen (2 Mos 22:18), som i Europa kostat så många kvinnor livet, ingår i ett antal förbud i Bibeln mot diverse trolldom. Buden tillät inte judar att delta i sådana delar av Roms allmänna och officiella ”politiska” liv, som utgjordes av spådomar och trolldom.

Politiska utnämningar kunde stoppas och upphävas av dåliga omen. Det kunde vara djurs uppträdande under en officiell ceremoni (Hartvig Frisch a.a.). Jag gissar att judarnas respekt för Mose Lag skapade antisemitism: ”De föraktar våra traditioner.”

En smula intelligens kan alltså ha drivit många till att bli judiska konvertiter. Läs Apostlagärningarna (Apg 2:5ff)! I det bibelstycket omnämns judar, många till antalet, som säger sig vara araber, egyptier, parther (perser) och allt möjligt annat!

Den politiska judendomen

Jude hade blivit i första hand en politisk beteckning. Det var på nytestamentlig tid inte längre en etnisk! Fast judendomen var ju fortfarande en religion, och därmed en politisk ideologi.

Men vissa skröt uppenbarligen över att de var etniska judar. På så sätt gjorde de judendomen rasistisk. Paulus kallade sådant tal dårskap (2 Kor 11).

Men hur många var judarna? De måste ha blivit ganska många för att kunna vara en maktfaktor.

Varning för statistik

Jag börjar med uppgiften att romarriket tros ha haft drygt femtio millioner innevånare på Jesu tid. Det är den vanligaste uppskattningen.

Det påstås att hälften av stadsbefolkningen i imperiets östra delar blev judar. Men judiska forskare har beräknat antalet dåtida judar till bara ”mer än en million”. Vi får anta att beräkningen gäller de etniska judarna, varav upp till 50 000 fanns i Rom.

En i denna länk omnämnd romersk folkräkning år 40 angav siffran sex millioner judar, som likt Paulus var romerska medborgare! Kan det stämma? – Om det är osannolikt? Det handlar om definitionen av jude, etnisk eller politisk-religiös. Lite fler länkar.

Alla undersåtar och konvertiter var inte medborgare. I östra delarna av imperiet gavs dock medborgarskap åt eliten. Om inte alla judar var ”elit”, borde konvertiterna ha varit väldigt många. Kan de ha varit många fler än sex millioner?

Här påstås att judarna via mission blev ca åtta procent av romarrikets befolkning, fyra av femtio millioner. Här påstås att de var fem millioner. Här diskuteras siffran tio procent.

Men här uppges att Åke Holmberg i ”Vår Världs Historia” angett femton millioner diaspora-judar i romarriket. Med diaspora avses främst judiska konvertiter, som inte bodde i Judéen. De främst etniska judar som bodde där då? Hur många var de? Ytterligare ett par millioner?

Vitterhetsakademins stora auktoritet Åke Holmberg hade kanske rätt? Eller underskattade även han judarnas antal. Hur stor var avskyn för kejsarkulten och all vidskepelse? Utan medvetenhet om sådant kan vi ha svårt att förstå judendomens attraktionskraft.

Begreppet jude

När jag efter dokumentären tittade på judarnas antal, så blev jag överraskad. Kan ”judarna” (konvertiterna) plus judarna (de etniska) ha varit sjutton millioner eller fler? En tredjedel av imperiets innevånare!

Jag har även läst att människor respekterade den judiska religionen utan att formellt konvertera. Det liknar våra nutida politiska partiers sympatisörer. De röstar, men de betalar inte medlemsavgift. Hur många jude-sympatisörer fanns det? Hur betydelsefulla var de?

Begreppet jude var uppenbarligen något helt annat för två tusen år sedan än vad det är idag. Vi har nu två olika judebegrepp. Ett som troligen kyrkan skapade, och som nu omfattas av jihadister och antisemiter, samt ett eller snarare en grupp sådana som man kämpar med i Israel. 

Vad vet vi om Roms politiska strider?

Det här borde studeras mer. Vad vet vi egentligen om politiken i Rom?

Antag att de konverterade judar blev fler och fler. Det innebar en växande opposition. Det måste ha setts som ett problem i Rom. Judarna blev politiskt viktiga. Då blev också kontrollen över Jerusalems tempel viktig.

Tetrarken (fjärdedelskungen) Herodes Antipas och ståt-hållaren Pontius Pilatus var också mycket viktigare än vad vi vanligen tänkt oss. Av den orsaken kanske kejsaren inte ville befordra Herodes Antipas till riktig kung över hela det rike, som delats mellan faderns, Herodes den Stores, söner. En mäktig Herodes Antipas kunde bli besvärlig.

Som alla judars konung skulle han kanske få inflytande bland en oppositionell tredjedel av imperiets befolkning! Det fanns risk att tetrarken Herodes som riktig kung skulle börja tänka tanken ”Kejsar Herodes”. Och ju fler judarna blev, ju mer möjlig skulle den tanken bli.

En framåt pojke

Det var ingen omöjlig tanke. Kejsarna knöt gärna band till kungliga dynastier runt om i imperiet. Vid fjorton års ålder blev syriern Heliogabalus, född år 203, utropad till kejsare av romerska legionärer och förd till Rom. Hans mor var kusin till kejsar Caracalla.

Vid tretton års ålder ärvde han positionen som överste-präst i syriska Emesa (Homs). Han införde sin religion i Rom. På vägen dit kan han ha mördat sin mors älskare, som tänkt gifta sig med henne och själv utropa sig till kejsare. Efter några år blev Heliogabalus själv mördad.

Ett motiv var hans stränga religiositet. Han krävde som gud alltför mycket dyrkan. Materialistisk filosofi tillåter inga sådana krav från sin toppelit. I varje fall inte i Europa. Där ser vi idag enbart orimliga krav på pengar.

Nu går, precis som då, ”revolutionärerna” in som ny elit. Heliogabalus ersattes av en ny lika religiös och mordisk kejsare. Dagens ”religiositet” är lika stark hos elitens toppar, även om den är materialistisk.

Mordet på Heliogabalus skedde knappt tvåhundra år efter NT’s tid, men visar oss senantikens religiösa och politiska liv. Länkarnas berättelser är förskräckliga. Och det här pågick i sekler. Hela världen var psykiskt sjuk.

Vi kan lätt tro, att Herodes drömde om en framgångsrik mission. Han kan ha gillat en karismatisk judisk folk-talare. En sådan som förkunnade: ”Gån ut och gör alla folk till lärjungar!” (Matt 28:19). Kunde det göra honom till kejsare? Man tror vad man vill tro på.

Den slutgiltiga lösningen

Dela på makten? O ja! Jesus skulle så gärna få templet och bli överstepräst, om tetrarken fick bli kejsare. Men samtidigt som Herodes fantiserade, oroade sig andra. Judarna blev många, farliga och bråkiga. Somliga ville nog redan då ha en slutgiltig lösning på judeproblemet.

Nu var judarna i verkligheten flera politiska partier. Mest kända är fariséer och saducéer. Saducéerna var en prästaristokrati som samarbetade med romarna. Aristo-krater är sådana som vill vara med och leka gudar med monarkerna. De kunde tolereras.

Det judiska kriget innebar ett slut på toleransen. Det beskrivs som ett uppror mot Rom. Men det var långvarigt, från år 66 till år 70. Lika långvarigt som WWI. Hur var det möjligt för en obetydlig provins att kriga så? Vad hände egentligen?

Var det ett inbördeskrig i imperiet? Mer än femton millioner judar och bråk i hela imperiet skulle förklara omfattningen. Men det strider väl mot de historiska källorna? Men är det ett problem?

Damnatio memoriae

Som jag skriver lite om nedan, hade staten ett särskilt juridiskt instrument för att förtiga politikens verk-lighet, damnatio memoriae.

Betydelsen är ”fördömande av minnet”. All kunskap om en kejsarens fiende kunde med den åtgärden utraderas. Det påminner om både tidigare och senare herrar, vilka precis som de gamla egyptierna gett sig på historien. Farao Akhenaton försökte man utplåna minnet av. Och glöm inte en tidig kyrka, som redigerade Paulus brev!

I Ryssland framförs åter åsikter om Polens och Finlands skuld till Andra Världskriget. Stalin var ju en hjälte och får inte längre anklagas för något. De som gör det råkar illa ut. Historien skrivs om enligt den rådande makt-havarens vilja. Så vad vet vi egentligen om vad som verkligen hände i Romarriket?

Maktens delning

Judendomen omfattade idéer om den maktdelning, som blev typisk för de teologiska ideologierna. Överstepräst och kung, påve och kejsare. Den där svt-dokumen-tären tycks säga att Herodes Antipas accepterade maktdelningen.

Filmen försöker förklara varför Herodes gjorde det, men förutom ovanstående har jag ytterligare en hypotes. Enligt Mose Lag var Herodes inte jude. Han var idumé.

Det innebär att han inte härstammade från patriarken Jakob, vars tolv söner blev förfäder till Israels tolv stammar. Iduméerna sades i stället ha Jakobs ludne bror Esau som stamfar. Han som blev lurad på välsignelsen från fadern Isak.

Det där var för er som kan den bibliska historien. Nu har ni även fått veta, att den stora ideologiska oppositionen i riket var splittrad. Delar av den satt fast i sina lärofäders texter: profeterna! Det var precis som i nutiden! Tänk inte själv! Allt står skrivet i Den Stores lilla röda eller vad den nu har för färg.

Judendomen kan som politisk ideologi därför ha haft svårt acceptera Herodes som kung. Men det var översteprästen som var den högste uttolkaren av läran. Den där Räven Herodes (Luk 13:32) bör ha grubblat ganska ordentligt på problemet. Hur skulle han få en överstepräst som ville säga: ”Ni har hört att det står skrivet, men jag säger er, …” (bl.a. Matt 5:43)?

Maktdelning kunde för Herodes Antipas vara en väg till legitimitet.

Hur hade det gått med kristendomen?

Om Jesus hade fått templet i utbyte mot en politisk överenskommelse med Herodes, så hade alla judar blivit ”kristna”. Kristendomen var ju ursprungligen en judisk sekt.

Herodes hade också blivit ”kristen”, liksom en mängd greker, parther, fryger, egyptier, araber och andra. Men orden ”kristna” och ”kristendom” hade aldrig uppfunnits, om Jesus fått överta den tempelkontrollerande officiella judendomen.

Dess potential var en tredjedel av imperiets befolkning. Den tredjedelen skulle nog ha gjort varje kejsare orolig. Och växte den var det snarare skräck än oro, som drabbade kejsaren.

Var hör följande hemma i denna historia?

Nu tog Djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ned och tillber mig.” (Matt 4:8f).

Det var kanske på håret att det blev så. Ett hår av Hin. Berättar denna vers i NT om ett erbjudande? Delta i vår konspiration mot kejsar Tiberius! – En riskabel sak.

Min tro är att Jesus inför ett sådant erbjudande borde välja att avvakta. Var missionen framgångsrik, skulle judarnas makt öka och öka. Till slut skulle det var för sent att slå ned dem.

Kejsarens Lag hade då ersatts av en Guds Lag. Men nu vet vi, att det innebär fortsatt kamp. Vad är Guds Lag?

Härstamning, tillit och kultur

Inavel, förbjudna led och tillit

Egyptens historia stödjer påståendet att härstamning var mycket viktig. Farao måste gifta sig med sin syster. Tutankhamon var en inavlad sjukling. Och just sådan inavel fortsatte i Europa.

På sidan om, men ändå viktigt för den fortsatta fram-ställningen, några rader om kultur: Medan jag jobbade med denna text hittade jag detta på nätet. Det är en hel serie artiklar i tidskriften ”Forskning och Framsteg” om hur Mose Lags regler om förbjudna led påverkat Europa.

Får man inte gifta sig med syskon eller kusiner, tvingas man utveckla tillit till främlingar!

Tillit är viktigt för att demokrati skall fungera!

Observera detta! Demokratin fungerar inte, om vi inte har tillit till varandra. Googla på ordet! Det har skrivits mycket om tillit på sistone. Bland annat att det är viktigt för att marknaden skall fungera.

I en artikel sägs att särskilt vänsterfolk har utvecklat tillit. Och det är den romersk-katolska kyrkans ”fel”. Detta var en sak, där prästerna i sitt celibat kunde frossa i sitt intresse för vem du ligger med.

Att det skulle ha utvecklat vår förmåga att vara demo-kratiska, hade jag aldrig kunnat tänka mig. Och att just vänsterfolk skulle vara bärare av den europeiska kultur, som en del av dem så gärna vill förakta, måste ta hårt på somliga.

Fast det tog kyrkan mer än ett halvt årtusende, att knäcka Europas klansamhällen. Dessförinnan var vi som de andra. Ni vet länderna där man röstar och dömer efter klan och familjetillhörighet. Politiska ideologier och regler om jäv är strunt, som man inte får bry sig om. Inte där man skall gifta sig med en kusin.

Detta kan vrängas till politiskt: Högerfolk är inte så demokratiska som vänsterfolk. De senare är dock mer lättlurade. Dom där … ni vet vilka (de saknar tillit), kommer hit och … Därtill tror inte vänsterfolk på rysk invasion. De litar på Putin. Välj godbit att tugga på under ditt politiska fredagsmys!

Ett politiskt hett budskap

För övrigt, vad är det praktiskt för skillnad mellan att hysa tillit till och att älska varandra? För det skall vi väl göra?

Studera alla uppmaningar att älska varandra (Joh 13:34; 15:12,17; 1 Thess 4:9; 1 Pet 1:22, 4:8; 1 Joh 3:11,23; 4:7,11; 2 Joh 1:5)! Kravet att älska gäller väl inte minst när man gifter sig med en icke-kusin. 

Säger man tillit, så låter det politiskt. Säger man kärlek, så låter det religiöst och flummigt. Vem ville ge orden i texten en klang, så att de blev politiskt ofarliga? Tänk om NT-texternas ursprung var politiskt riktigt hett. 

Lita på varandra och uppför er moraliskt! Det är receptet för att få demokrati att fungera. Med korruption, lögner och svek blir rösträtt och andra rättigheter, liksom yttrandefrihet och andra friheter bara dåliga skämt.

Vem var han som insåg det? En farlig man, som måste göras ointressant. Dödas och döljas i flum.

Också Paulus avrättades. Han ville ha demokrati i församlingarna (1 Kor 11:19). Auktoritära präster skulle fördrivas (2 Kor 11:13). 

Det är kultur

Hartvig Frisch, dansk utbildningsminister i några år efter kriget och en framstående kulturhistoriker, blev enligt Wikipedia känd för sin definition av kultur: ”Det är vanor”. Incestförbudet blev efter minst 500 års kyrklig kamp europeisk och svensk kultur.

Frisch skrev även om aktuell politik. 1933 kom en bok av honom om nazismen, ”Pest över Europa”. Han skrev också om både Roms och Bysans vilda vidskepelse i sin ”Europas Kulturhistoria”.

Inavel

Medeltidens europeiska historia är fylld av krig gällande härstamning. Vem är rätt kung? En sådan konflikt utlöste Wilhelms erövring av England 1066.

Var det inte likadant på Herodes tid, som det var både långt före och långt efter? Med tiden alltmer oklart dolde sig härstamning från Gud längst bak i den mytiska historien. Se slutet på Jesu släkttavla i Lukasevangeliet: ”… Adam, son till Gud.” (Luk 3:38). – Son?

Att bygga ideologier och lagar på heliga skrifter leder lätt till vanvettigheter. Ett exempel på sådan logik: Adam betyder människa, så inavel är Guds barns stora problem. Mose lags regler om förbjudna led kräver då att kärringar tar kvasten till Blåkulla. Kvinnor får ju inte göra barn med andra Guds barn!

Själ och ande

Det är väl logiskt resonerat? Lagfrom advokatyr. Sådant fick Paulus att använda det grekiska ordet psychikós om andra förkunnare. Psychikós är uppenbart en diagnos! Men i uppslagsdelen till Bibel 2000 är det väl just de psychikós sentida lärjungar, som under ordet ”oandlig” skriver, att det är ordet psychikós man översätter till oandligt, och att ordet betyder ”jordisk”, ”animalisk” och ”köttslig”. Jag har även sett ”fysiskt” i någon förklaring!

Ordet ”sexuell” hänger i luften, men man inser nog att det idag skulle väcka löje. Man nöjer sig med intensiva antydningar. Så tro inte så mycket på det som står i våra bibelöversättningar! De är traditioner i stället för förnuft.

På sidan om: Bruket av ordet oandlig avslöjar, att exegeterna inte vet skillnaden mellan ande och själ. Repeterar:

1. Vår grubblande själ sysslar med logik.

2. Vår ande värderar. Logik saknas.

Själens funktion mäts i IQ. De tre H-na Hitler, Himler och Heydrich hade bra IQ.

Anden har vi inget sådant mått på (ett AQ). Samvete, samt känslor såsom empati och kärlek är andens område. Sådant kan inte mätas med logikens metoder. Paulus talar därför inte om medvetande, utan om själ och ande, medvetandets beståndsdelar. Han talar om det logiska och det icke logiska. (Hur de som forskar om AI skall skapa ande och sådana funktioner i en logisk maskin blir intressant att se.)

Exegeters invändningar mot denna förklaring bygger på föreställningar från kyrkans heliga tradition (bl.a. bysantisk vidskepelse). Vi vet dock, att de tre H-na var oandliga. Hitler hade dock musikaliska och konstnärliga intressen, vilket är yttringar av andlighet. Vi värderar vackert och fult liksom vi värderar rätt och fel. Hitler sökte till konstakademin i Wien, men kom inte in. Låg AQ även i fråga om vackert och fult.

Han valde sin väg. Han hade tillräcklig IQ för att kunna välja logiskt, men otillräcklig AQ för att välja rätt.

Abraham kunde med sin IQ logiskt fastslå, att hans tids skrifter och lära krävde att Isak offrades. Det var bara med sin AQ han kunde välja rätt. Här finns förklaringen till Bibelns konstaterande att ”Gud är ande” (Joh 4:24).

Lagens dårskap

Teologiska spetsfundigheter har styrt vår värld i år-tusenden. Fortfarande kan man dödas om man inte accepterar resonemangen. Paulus kallar i Galaterbrevet de lagfromma för dårar. Men när han säger tro i stället för lag, så vänder de lagfromma hans ord till att betyda tro på lagen, och då som de tolkar den.

Tro betyder tänka hos Paulus. Fundera och följ sam-vetet! För de lagfromma betyder tro: ”Tänk inte! Lyd lagen!” Dels söker de en auktoritet, dels vill de själva vara auktoritet. Lagfromhet går gärna i par med hög-mod. Tänka själv ser de lagfromma som fräckhet hos dem de ser ned på.

Bortser vi från skillnaden mellan materialismen och dess motsats, är den lära som Paulus framför svår att skilja från det moderna västerlandets demokratiska ideologi. Den lära han angriper, lagfromheten, blir samtidigt lika svår att skilja från dagens antidemokratiska idéer, att lyda auktoriteten. Lyda den eller de som vet bäst.

När politiska magistrar dyker upp i en demokratisk rörelse, då är den utsatt för ett angrepp av inlärd ideo-logisk fromhet. Inser vi likheterna får vi del av tidigare erfarenheter av kampen. Då kan vi undvika misstag. Vi kan handla vettigt.

Ni läste inledningen om den polska regeringen. Deras allergi mot muslimska flyktingar är inte pricipiell avsky mot lagfromhet. Lagfromma är de själva. Ilskan gäller den konkurrerande lagboken.

Personligen kan jag delvis sympatisera med kritiken, trots att paragraferna ibland är lika. Det beror på att jag ser Bibeln som en vördnadsvärd frambärare av Egyptens och dess östliga och nordliga grannländers imponerande historia. Egyptens, Tvåflodslandets, Medelhavsvärldens och Anatoliens äldsta kulturhistoria, deras tankevärld, döljs i texterna.

De etniska judarna har snott den! De har formulerat berättelserna som en historia nästan enbart om dem själva. Tro dem inte! De indoeuropeiska hettiterna dyker upp däri. Från deras land spred sig mer än jordbruket över världen. Förutom de har alla andra gett sin kultur till GT. Där finns gammal fin hedendom att ta del av – något förvanskad.

Muhammeds Koran, Joseph Smiths Mormons Bok och Ron Hubbards scientologiska verk kan jag inte uppleva på det sättet. Varken Bibeln eller de skrifterna ser jag som samlingar av heliga paragrafer. Men i Bibeln (GT) finns, utöver sagorna och äldre antikens felaktiga, men intressanta naturlära, mycket intressant. I den finns något att hämta, men det hämtar inte de lagfromma.

De är bara ute efter egna lagregler, som de kan åberopa som Guds, när de vill förbjuda oss att tänka.

Tetrark och tektōn

Herodes Antipas var som sagts tetrark, fjärdedelskung. Titeln användes när ett rike delats på flera (ofta söner). Han var son till helkungen Herodes den store (Bibelns barnamördare).

Far och son har båda gått till historien som byggare. Templet i Jerusalem byggdes ut och kom att kallas Herodes tempel. Kungapalats, städer och fästningar byggdes och byggmästare var viktiga och blev rika.

Det grekiska ordet för byggmästare var tektōn. Samma ord kan användas om snickare och andra hantverkare. När det gäller Josef och Jesus har bibelexegeterna be-slutat, att ordet inte skall tolkas som byggmästare.

Men tv-dokumetären berättar, att de tidigaste kyrko-byggnaderna i Nasareth byggdes över ett ganska lyxigt stenhus, som bevarades och nu håller på att grävas ut. Och vad är det Paulus skriver? Vad menar han med följande: Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, …” (2 Kor 8:9). Det liknar Siddhartha Gautama Buddha.

Vem var Kusas?

TV-dokumentären påpekar evangelieuppgiften, att för-mögna kvinnor, bland andra hustrun till Kusas, Herodes Antipas förvaltare, gav ekonomiskt stöd till Jesus! Bibel 2000 har en not till denna bibelvers (Luk 8:3). Där nämns att ordet, som översätts till förvaltare, användes om förnäma ämbetsmän.

Den bild av Jesus, som vi då får, stämmer inte med normal kristen tro. Noten hävdar därför, att ordet här sannolikt betyder något annat. Lägre hovfunktionär antyds och sådana ord används i de flesta översätt-ningar. Fast det är väl tillräckligt illa.

Enligt våra frommas tro umgicks inte Jesus med sådana. Jag har hittat en engelsk bibelöversättning, där det står så här: ”bussines administrator”. Vad gör en sådan? Finansminister?

Kampen om makten, Mordplanerna

Enligt dokumentären var Herodes Antipas och präst-aristokratin motståndare. Det strider mot andra spekula-tioner, t.ex. i engelska Wikipedia. Saducéerna hade monopol på ämbetet som överstepräst. Kajafas och Hannas är kända namn. Herodes ville ersätta dem med den populäre Jesus och hans anhängare.

Det ingick som sagt i en konspiration att ersätta kejsar Tiberius med generalen Aelius Sejanus. Herodes Antipas ville likt sin far bli kung över alla judar. Helkung i stället för tetrark! Och Pontius Pilatus skulle göra karriär i Rom under Sejanus.

Jerusalems ovan förklarade politiska betydelse innebär att maktspelarna där var viktigare än vad vi normalt tänker oss. Med rätt överstepräst i templet, skulle man få judarna att acceptera statskuppen.

Jesus var fiende till kuppmakarnas fiende, den kejsar-vänlige översteprästen. Min fiendes fiende är min vän, tänkte kuppmakarna. Jesus skall vi klia på ryggen.

Då Sejanus avslöjades och avrättades, offrade Herodes och Pilatus Jesus, för att dölja sina egna roller i konspirationen. Kanske så här: ”Det var han, som gjorde det! Vi visste ingenting!” Kejsar Tiberius och senaten befallde, att Sejanus namn skulle utplånas ur historien (Damnatio memoriae). Det blev kriminellt att äga en text om honom eller att nämna honom.

Familjemedlemmar, även Sejanus hästar, dödades. Lag hindrade avrättning av oskulder. Sejanus lilla dotter blev därför våldtagen innan hon ströps.

Damnatio memoriae kan även ha gällt Jesus. Han är omöjligt svår att hitta i texter utanför evangelierna, vilket berättas här. Jag länkar till en sajt som antar att det bevisar, att evangeliernas Jesus inte existerat. Dokumentären möjliggör dock spekulationer om en mer politisk och kanske rentav konspiratorisk herre.

Men all kunskap om konspiratörerna, verkliga eller bara misstänkta, skulle utplånas! Men minnena av både Jesus och Sejanus bevarades. Hur det gick till får vi grubbla på någon annan gång.

Spekulationer. Storbyggmästaren Josef blev rik under Herodes Antipas far, Herodes den Store. Josef hade en son med läshuvud, och drömde att hans Jesus skulle bli det finaste en jude kunde tänka sig, överstepräst. Han oroade sig dock för sin både duglige och sinnessjuke kung, som avrättade sin egen älskade hustru Mariamne och två söner han hade med henne.

Det blev denne Herodes ännu galnare av. Lyckligtvis kunde Josef skicka Jesus till privatskola i Egypten, medan han själv byggde åt galningen. Efter dennes död, kom Jesus hem med examen. Fast till slut gick det ju illa ändå.

Herodes Antipas, Pilatus och Sejanus drömmar drog in Jesus i farligheter, även om han själv eventuellt inte var med i konspirationen, utan bara var någon som utnytt-jades i spelet. Men med en komplicerad personlighet var han nog svårhanterlig och sågs som farlig i den upp-komna situationen. Det här går det att spekulera vilt om. Var så goda! Eller måste jag göra det själv?

Två definitioner av Lagen

De lagfromma har sin definition av Lagen: ”Det som står skrivet i den heliga texten”.

Men det finns en annan definition i GT! Jeremia stödjer sig på den, och NT hänvisar till denne profet (Heb 8:10, 10:16). Enligt Jeremia säger Herren att Han skall skriva lagen i våra hjärtan och tillägger: De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: ”Lär känna Herren”, ty de skall alla känna mig …”(Jer 31:33f).

Bibelversen hos Jeremia bestrider ett framtida behov av bibel- och koranskolor! Varför? Hur kan Jeremia dra den slutsatsen ur påståendet, att lagen skall skrivas i våra hjärtan?

Jag har tidigare hävisat till professor emeritus i Gamla Testamentets exegetik, Tryggve Mettinger. Han skriver här, se ganska långt ned i texten. Där finns under-rubriken Tankens och känslans boning”.

Där får vi veta att antiken trodde att vi tänker med hjärtat och att våra känslor finns i inälvorna.

Det bör innebära, att de trodde att själen finns i hjärtat och anden i inälvorna. Jämför detta med indiska läror om andliga funktioners platser i kroppen (chakrorna). Det är inte samma idéer, men de antyder en kulturens förhistoria. Gamla idéer utvecklades olika i Indien och i länderna längre västerut.

Hur som helst, när ordet hjärta dyker upp i Bibeln, kan vi översätta ordet till hjärna eller förstånd.

Vi uppfattar tal om hjärtat som något romantiskt, men då tolkar vi fel. Gå in på bibeln.se och använd sök-funktionen! Om ni skriver in ”era hjärtan”, så kommer en mängd bibelverser med de orden upp.

Vi har till exempel ”Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: Hur kan ni tänka så i era hjärtan? (Mark 2:8). Det vore kanske mer rätt att översätta till: ”Hur kan ni tänka så i era hjärnor?”

Skriver ni i stället ”er hjärtan” i sökrutan, får ni bl.a. upp denna vers: Men ännu i denna dag har Herren inte gett er hjärtan som förstår” (5 Mos 29:4). Jag upprepar professor Mettingers budskap. Från moseböckerna till NT tror alla, att hjärtat är det organ i kroppen, som vi tänker med.

Alltså: ”Herren har inte gett er hjärnor som förstår.” På grund av vår annorlunda kunskap och romantiska syn på hjärtat blir det direkt fel innebörd i verserna, om vi inte ”felöversätter” originaltextens ord för hjärta till hjärna eller förstånd!

Den Guds lag, som vi har att rätta oss efter, är samvetet som Gud skrivit i vårförstånd. När vi har fattat det, faller många pusselbitar på plats.

Texten blir plötsligt logisk, och det står plötsligt, att samvetet är Guds Lag.

Exempel. Kom ihåg, dels att alla gudasöner är kungar och kejsare, dels att samhället är till för att tjäna dem. ”Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta” (Gal 1:6). Söner har fått en hög AQ i det som de tänker med. De kan värdera.

Detta är rätt, detta är fel. En hög IQ kan bara avgöra om något lönar sig ekonomiskt. IQ saknar moral, tillit och sinne för skönhet.

Samvetet värderar. Sönernas höga AQ är den lag som ristats i våra hjärtan. Får vi de här sakerna klara för oss, blir det ena textstycket efter det andra begripligt. Men tror man inte på någon AQ, så gör man inte.

Om rätten att ha fel …

Det finns fler svårigheter i texten. Den här till exempel. Paulus försvarar den, som inte tror likadant som du: ”Vad har du för rätt att döma den som är i en annans tjänst? Om han står eller faller angår bara hans egen herre. Men han faller inte, ty Herren är stark nog att hålla honom upprätt. (Rom 14:4).

I en annans tjänst? Hans egen herre? Har vi inte samma Herre?

Paulus påpekar, att vi fått olika gåvor. Einstein fick i vissa avseenden mer i huvudet än vi andra. På grund av sådana orättvisor kan vi inte annat än tänka och tro olika, och därför skall vi godta de som ”är svaga i tron” (Rom 14:1f).

Innebörden blir närmast ”svaga i förståndet”. Men det kan vara både dålig IQ och AQ. Förståndet kan kanske vara helheten. 

Då fattar vi att Paulus menar våra förstånd, när han talar om våra olika herrar. Det han försvarar är faktiskt rätten att ha fel. Det som för honom var en religiös rättighet har för oss blivit en fortfarande omstridd demokratisk rättighet.

Så länge du inte heter Einstein har du behov av den. Jo, han hade visst också behov av den. Vi skall inte bestraffas för att vi är okunniga eller dumma i huvudet! Vi måste ha rätt att begå misstag och få förlåtelse.

Gör inte dum nutidsreligion av det! Det är en viktig filosofisk och politisk ståndpunkt. Den är viktig för demokratin.

Observera att den saducéiska kyrkan länge förnekat den: Om du gör fel, hamnar du i Helvetet! Du drabbas av de eviga straffen. Gör alltså precis som auktoritära kyrkan befaller. Tänk inte själv!

Vi inser, att den kyrka vi fick, skapades för att dölja ett politiskt budskap, som för två tusen år sedan växte fram ur den judiska religionsfilosofin. Den kyrka vi fick skulle sätta skräck i oss. Den blev monarkins och feodalismens ideologi. Dess budskap var inte det Jesus och Paulus för-kunnade.

eller att ha en annan åsikt

Förståndet är vår herre. Vårt förstånds tolkning av Gud kallar vi samvete. Någon annans tolkning av Gud får vi inte tro på! Vi skall tro på våra egna samveten! Men vi har samveten som ropar på olika sätt.

Men tron, vår förmåga att förstå budskapet, kan trots sin svaghet vara brinnande (Rom 10:2). Då blir det problem för den i svagsint tro brinnande och dennes omgivning. Paulus budskap är tanke- och yttrandefrihet formulerad i en teologisk filosofi.

En svagsint tro

Paulus resonemang innebär att du inte skall skryta över att du fått en bra hjärna, över ditt förstånd. Du har fått denna din herre till skänks och skall vara tacksam. Kritisera inte den, som inte förstår bättre! Hjälp honom i stället! Paulus talar i detta sammanhang om olika gåvor. Vi talar gärna om läggning eller medfödda förutsätt-ningar.

Någon har fått ett medicinskt intresse. Eller du kan ha ett vårdande handlag. Senantikens och medeltidens vid-skepelse förvandlade Paulus ord till dumheter: ”Hel-brägdagörandets gåva.” Vi kan även ha talekonstens och undervisandet gåvor.

Paulus menade inget övernaturligt! Men skapandet av den ”kristna tradition” vi fått, fullbordades av Kejsar Konstantins bysantinska samtid. Då hade Paulus texter redan förvanskats på otaliga sätt.

Den kristnade vidskepelsen

Hartvig Frisch berättar i sin ”Europas Kulturhstoria”, att dåtidens vidskepelse var formidabel. Det finns inte alls något stöd för den i Bibeln. Det är traditionens tolkning av orden, som ger ett så galet resultat.

Men kyrkans heliga tradition har sitt ursprung i det Bysans, som som ännu innehar alla gällande europeiska rekord i vidskepelse. Och Augustinus kompromissade med vidskepelsen han ogillade, och som kyrkan inte kunde få bukt med. Han tyckte det var bäst att kyrkan skötte om den, när den nu hade så stort inflytande på samhället.

Därmed öppnade han för viktiga kyrkliga inkomstkällor: Välsignelser, skyddande amuletter och andra magiska föremål, exorcism, mirakelturism och besvärjelser. Den främste av alla kyrkofäder tvingades godta det han såg som vidskepelse, och fortfarande räknats sådant nästan som vore de kristendomens sakrament.

En kristnad hedendom

Biskopen, professorn, akademiledamoten och skalden Esaias Tegner (1782 -1846) låter i slutet av Frithiofs Saga denne veta, att han har fått sina förmågor som gåvor av gudarna. Frithiof har därför ingen anledning att skryta. Inför gudarna är vi ändå lika. Biskop Tegner översätter Paulus till romantiserad fornnordisk myt. Han ger rentav slutkapitlet rubriken ”Försoningen”.

Jag är således inte ensam om att hitta detta i NT. Tegner lyckades formulera en smula av den bibliska versionen av upplysningsfilosofin.

Att använda sina gåvor

Jag upprepar min långt tidigare framförda åsikt: När en gammal text tolkas så, att dess författare framstår som intelligent och vettig, har vi troligen funnit den rätta tolkningen. Om tolkningen innebär att den forntide för-fattaren framstår som en obegriplig och vidskeplig idiot, är det troligare att det är den sentida uttolkaren som är en idiot. Han har inget begripit.

Jag upprepar dessutom: Var och en skall stå fast i sin tro (= samvete). Något annat får vi inte göra. Vi skall inte göra det vi tror är fel. Om vi sen gör fel, fast vi handlat i tro att det var rätt, så är det illa.

Om vi, som Paulus säger, ”faller”, är det illa. Då har vi inget förstånd. Det angår oss. Vårt förstånd är vår herre och tillika vår gåva från Gud. Jag säger er: var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.” (Lukas 19:26).

Det låter grymt, så det gäller att kämpa för att ha. Den som söker skall finna – och få. Du skärper dig, då du söker.

Och glöm inte att Paulus utgår från tanken på en fortsättning. Livet är evigt och med ett antal delsträckor. Det kan bli en sådan utan förstånd.

Lärjungarna frågade honom: Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” (Joh 9:2).

En ny himmel och en ny jord, kan avse en ny tanke-värld, ett nytt förstånd i en ny kropp. (Jes 65:17, 66:22, 2 Pet 3:13). Vår text blir då måttligare, vettigare och begripligare. Om du vill tro på det är en annan sak.

Jesus förnekar att ”synd” fungerar på det sättet, men vilken synd? Bristande lagfromhet? Jag återvänder till liknelsen hos Lukas (Luk 19:12-26). Att inte använda det man fått är ett fel, som enligt Jesus fungerar så som ”synd” inte gör. Du fråntas det!

Den, som har förstånd och använder det, skall få mer. Den som inte har, egentligen inte använder det han har, blir av med det. Det är ett hotfullt budskap, som dock bara gäller för nästa livstid, inte evigheten.

Reinkarnationsläran har funnits inom kristendomen. En del av Jesu ord kan göras begripliga inom ramen för en sådan tro. Du straffas i ditt nästa liv för underlåtenhets-synder, för det du inte gör. Förvalta ditt pund väl!

Så även om du inte tror på detta, måste du förstå hur Jesus och Paulus kan ha tänkt. Du måste förstå hur man kan resonera som de, utifrån den föreställningsvärld de levde i. I annat fall använder du inte ditt förstånd. Det måste även en ateist anse omoraliskt.

Rätten att ha politiska plikter

Den religionspolitiska filosofi vi hittar hos Jesus och Paulus skiljer sig lite från vår tids sekulära demokratiska filosofi. Där vi talar om tanke- och yttrandefrihet, tycks de tala om tanke- och yttrandeplikt! Ordning och diciplin! Man skall bruka sina gåvor! 

Det blir en mer krävande demokrati. Det är en mot diktatorer mer aggressiv ideologi. Plikt att säga ifrån. Ja, gudarna, det vill säga Guds barn, har rätt till tanke- och yttrandeplikt! Vi har därmed en farlig revolutionär rörelse.

Kvinnan i församlingen skall ha en (guda)makt på sitt huvud (1 Kor 11:10, Bibel 1917). Den obildade Pseudo-Paulus tog inte bort den versen. Han trodde likt vår nutids exegeter, att den riktige och lärde Paulus menade en slöja. Men makten på huvudet är en pschent, en egyptisk kungakrona.

En kungakrona, som får Kunskapens Ängel och Mose Lags Ängel att tiga. Förutom Pseudo-Paulus obildning bevisar den kvarlämnade versen att detta paulusbrev förvanskats. Det ursprungliga budskapet var, att dessa änglar pratar strunt!

Kvinnan är skyldig tala i församlingen, om hon har något att säga! Det gällde för alla. Yttrandeplikt. Du skall kämpa!

Sammanfattning

Den politiska situationen

Antikens politiska ideologier byggde samtliga på icke materialistisk filosofi. Då kallas de religioner. Kungar och kejsare var gudar och det motiverade deras makt. Därför var religioner den tidens politiska ideologier.

Vidskepelsen var oerhörd och för oss ofattbar. Jämför de senaste nyheterna om ”voodoo-horor”. Vidskepelsen styrde människorna. Vidskepelsen var ”statsbärande” religion, stor religion. De gamla antika religionerna var möjligen för fint folk! 

Romarriket var en absurd blandning av västerländsk kultur och en primitiv vidskepelse, som överträffar det värsta en medlem av NMR kan fantisera ihop om något land i Afrika. Romarrikets brutalitet var i klass med IS.

Innevånarna i imperiet var splittrade på många sätt, inte minst religionspolitiskt. Det fanns en elit, som var något mindre vidskeplig, något mindre brutal, mer bildad och i sig svårt splittrad. Viktigaste religionspolitiska gruppen var konvertiterna till judendomen.

30 % judar!

Enligt professor Åke Holmberg utgjorde konvertiter till judendomen trettio procent (30%) av rikets befolkning! Tillsammans med de etniska judarna, utgjorde de en tredjedel av imperiets innevånare.

Judarna förfogade över en terrororganisation kallad ”knivmännen” (Apg 21:38). Andra ord för dem var seloter, ivrare och kananaios. En av Jesu tolv apostlar kallades Simon Seloten. Nedan en traditionell bild av honom hämtad från Wikipedia.

Observera att Petrus hade ett svärd att dra och kunde hugga örat av översteprästens tjänare (Joh 18:10). Det fanns flera svärd runt Jesus (Luk 22:38). Svärd var mycket dyra vapen. De fattiga fick slåss med påkar.

Den juridiska situationen med förintelse och förnekelse

”Kränker ni vår tro …”. Kejsarna tog sin gudomlighet på allvar, ibland extremt, men av tvång (se bilden ovan) medgav de judarna privilegier. Som jude slapp du dyrka kejsaren som gud. Du måste visserligen följa Mose Lag, men hellre det än att dyrka en vansinnig kejsare.

Mose Lag förbjuder i stort utövandet av vidskepelse, trolldom, spådomskonster och annat. Judarna hatades för sin bristande respekt för sådana ”våra traditioner”, men den makt de hade p.g.a. sitt antal, skyddade dig, om du visade avsmak för sådant.

Utan skydd av din judendom, kunde din död bli mycket brutal. Kejsaren skulle dyrkas! Traditionerna skulle följas! Men lagen var annorlunda för judar. Det är nog möjligt att förstå, varför den judiska missionen var så enormt framgångsrik.

Ett juridiskt verktyg i kejsarens hand var Damnatio memoriae. Betydelsen är fördömandet av minnet. Kejsaren kunde förklara, att något är fake news. På så sätt kunde en person upphöra att ha existerat, och en händelse hade aldrig ägt rum.

Varje påstående om motsatsen var kriminellt och alla dokument om saken måste förstöras. Inget fick skrivas om sådana personer och händelser. Som gud kunde kejsaren förändra verkligheten. ”Varde Sanning!”

Damnatio memoriae innebar historieförfalskning med både förintelse och förnekelse. Den religionspolitiska filosofin innebar att kejsaren i alla fall var ärlig. Han såg sig själv som en gud och sa det.

Mer om den politiska situationen

Judarna var dock splittrade i olika partier. Fariséerna kan beskrivas som en folklig rörelse av läsare, som strävade efter den sanna lagfromheten. Jesus rörelse kan ha utgått från och varit en del av dem.

Saducéerna var en prästaristokrati i allians med kejsar-makten. De hade kontroll över templet. Då judarna var så många och inflytelserika, var översteprästen viktig i hela romarriket. Det var av intresse för kejsaren, vem som var överstepräst och Kajafas och Hannas var hans priviligierade vänner.

Judarnas kung var också viktigare än vad vi tänker oss. Herodes den stores rike delades på sönerna, och Herodes Antipas var tetrark (fjärdedelskung) över ett litet Judéen. Han ville ha titel som riktig kung som sin far. Kejsaren, som utdelade sådana titlar, ville inte ha alltför mäktiga vasaller. 

Så har vi Pontius Pilatus. Den romerske prefekten över det religionspolitiskt så viktiga Judéen och Jerusalem hade också han en viktig och central position, för att hålla ordning på imperiets många och besvärliga judar.

Generalen Aelius Sejanus

Sejanus var kejsar Tiberius favorit. Då Tiberius drog sig tillbaka till Capri, överlät han till Sejanus att ta hand om politiken i Rom. Sejanus blev den näst mäktigaste i imperiet.

För att bli mäktigast måste han flytta statsandemakten till sig och därmed bli gud. Den kunde drivas ut ur Tiberius med dolk eller arsenik. Sådant måste även in i arvtagaren Caligula, för att statsandemakten inte skulle vandra fel.

Missnöje med Tiberius krävdes om åtgärden skulle accepteras. Det fanns hos de skattetyngda, men även hos de moraliskt upprörda. Medan kejsaren odlade sina perversioner gömd på Capri, odlade Sejanus försiktigt sin moral i Rom. De upprörda skulle strykas medhårs.

Lika försiktigt letade han missnöjda och karriärsugna makthavare. Han hittade Pontius Pilatus och Herodes Antipas, som han antagligen visade intresse och välvilja.

Ännu mer om den politiska situationen

Kajafas och de andra prästaristokraterna i saducéernas parti ville samtidigt vara bättre vänner till kejsaren än Herodes och Pontius Pilatus. Kejsaren sade: ”Slåss om vem som skall få slicka mina fötter!”

Sejanus, Herodes och Pilatus upptäckte att de inte ville slicka, och att de avskydde Kajafas och sadducéerna. Pilatus har rykte om sig att ha varit antisemit, men i NT beskrivs hans välvilligt. Det kan vara ett spår av hans ställningstagande i konflikten mellan judarna.

Jesus var vid den tiden ledare för saducéernas fiender. Bibeln berättar om denne bråkmakare i templet och  det hat som översteprästerna visar. Sejanus informeras och Djävulen för upp Jesus på en bergstopp: ”Du får bli överstepräst, om du samarbetar!” (Matt 4:8f).

Nu gick alla planer fel. Sejanus avrättades och alla skyllde på alla. ”Jag var inte med! Det var han! Och han, men inte jag!” Ett brev kom från kejsaren med stöd för Kajafas, och Jesus korsfästes.

Troligen oskyldig blev han utpekad som konspiratör av saducéerna (Bibelns judar, Matt 27:1). Därmed beslöts om Damnatio memoriae mot Jesus. Det blev misslyckat, bortsett från att allt om honom i de historiska källorna utanför evangelierna försvann.

När och hur evangelierna kunde författas är ett antal problem att grubbla på. Damnatio memoriae tillät inte att Jesus omnämndes. Ville någon berätta något, gällde länge att allt skulle beskrivas på ett oigenkännligt sätt.

Arvet

Jesus utpekades av saducéerna. Att prästaristokratin var hans fiender gör honom till vänster enligt nutida politisk terminologi. Men även den tyske kejsarens kansler Otto von Bismarck var mer vänster än saducéerna.

Han tycks ha utgått från fariséerna, men skapat en ny radikal riktning. Han skapade idén om att vi alla är Guds barn, en idé med demokratiska konsekvenser. En idé om tanke- och yttrandeplikt (inte frihet) gällde även kvinnor.

Det sista dröjde det länge innan saducéernas efterföljare inom den judiskt inspirerade religion, som spreds i Europa, lyckades sätta stopp för. Man har hittat spår från ca år 500 av kvinnliga biskopar. Spåren av de tankarna finns i Nya Testamentet, och det kan förklara Europas politiska utveckling.

Vår europeiska politiska kultur innehåller kanske lite kristendom på riktigt. Här finns det väldigt mycket att grubbla över och diskutera. Var hör olika ”kristna” riktningar hemma? Är de efterföljare till saducéer, fariséer, riktiga kristna eller annat. Hur skall vi se på Islam?

Och kulturblandning? Har vi kultur, som vi skall se som helig? En som vi inte vill blanda ut. Det här kan bli kontroversiellt – för många och olika.

Medvetandets fiende

Etiketter

,

Ultrafint är inte finfint

Jag såg nyligen på Vetenskapens värld. Det handlade om luftföroreningar. Nya upptäckter fick puzzelbitar att falla på plats för mig. Vår hjärna är hotad! Vårt med-vetandes redskap.

Man kan numera upptäcka och räkna så kallade ultrafina partiklar i luften. Kanada har 13000-14000 sådana per cm3 luft i universitetens parkområden. Storstadsgatorna kan ha 100 000. 

Det är inte den vanliga dimman. Dess droppar är stora. De ultrafina är osynliga, metalliska partiklar. Stora koncentrationer ger en obehaglig smak. I övrigt märker vi inget.

De kommer från förbränning, i motorer och industri. Nu har man funnit, att partiklarna har farliga egen-skaper. De är själva giftiga, och kan ta sig djupt in i våra kroppar med giftiga molekyler, som lätt fastnar på dem. 

Våra biologiska skyddsbariärer fungerar inte mot dem. De tar sig även in i hjärnan, som man trott ha ett effektivt skydd mot yttre föroreningar. De tränger in via nervtrådar, som har inre rör vida nog för dessa partiklar.

Järn inte bra för hjärnan

Naturliga partiklar kan inte ta sig in den vägen. De ultrafina består till stor del av järn, en metall som i mycket små mängder bildas naturligt i hjärnan. Järn lagras där, när vi utvecklar Alzheimer!

Hundar har mycket nervtrådar från nos till hjärna, fler än vi. I det ultrafint mycket förorenade Mexico City har forskare funnit att hundarna där numera drabbas av demens! Vi har färre nervtrådar från näsa till hjärna, men människor lever längre, och vi hinner därför samla på oss det för hjärnan giftiga järnet.

Programmet fick mig att tänka. Järn finns naturligt över-allt. Djur och växter behöver det i rätt form och på rätt ställen i sina organismer. Du äter väl din spenat? Men luftföroreningarnas järn är i fel form och hamnar på fel ställen. Och vår verksamhet skapar eländet.

Äntligen en förklaring

Nu är ju järn bara ett av alla giftigheter vi får i oss. Det är ju tusentals olika ämnen. Visserligen är det ofta bara en tiondel eller hundradel av vad som är farligt utav varje ämne, men är det tusen sådana i vår cocktail, så blir det nog farligt ändå.

Förutom att de har egen giftighet sänker dessa ämnen sannolikt vår motståndskraft mot infektioner. Gifterna är en tung hypotes, när det gäller att förklara europeiska mäns sänkta spermakvalitet.

De ultrafina partiklarna lyckas dessutom ta sig direkt in i våra hjärnor, så det här förklarar ju en hel del. Förutom Trump och åtskilliga andra i toppen, har vi förklaring till diverse små nyheter, som får en att ta sig för pannan. Vi är inte som vi skall i huvudena.

Ett exempel. Barnomsorgens chefer, som aldrig arbetat med barn.

Ett annat exempel. Ja till social distansering från sin personal.

Ett till exempel. Varför inte bekämpa ovannämnda gifter i stället? De är farligare och faran ganska säkert belagd.

Repetition

Etiketter

, ,

Det blir långt mellan inläggen numera. Jag skall inte besvära med någon förklaring.

Jag började min blogg 20 november 2013 med frågan hur Blicken ser utSvenska språket har bevarat ordet ”Blicken” från den forntid, då ljusvågor och fotoner var okända. Då antogs synförmågan vara ett osynligt andligt organ, som vi petade varandra i ryggen med. Detta andliga organ var människans ”gudagnista”.

Jag försöker här omformulera och förtydliga den där inledande texten och en del av de efterföljande in-läggen. Jag riktar mig till de nya läsare jag får, som normalt bara tittar på det sista jag skrivit, och sedan går någon annanstans.

Och så berättar jag, att jag fortfarande lever. Jag kan ännu svara på kommentarer.

Gudagnistan avbildades redan i istidens grottor som en orm. Googla ”indiska tempel”, titta på bilder och se alla ormar. Ormen som helig symbol är spridd vida omkring. Moses lät tillverka en av koppar, som judarna kan ha använt kultiskt (4 Mos 21:9, Joh 3:14-16). Den kallades Nehustan. 

I Egypten upphöjdes ormen till en gudamakt och placerades på Faraos huvud. ”Mössan” med ormen kallades pschent, men omnämns ofta som egyptisk kungakrona. Men vi har den där ormen allihop. Den sitter fast i din panna, och dess nyfikenhet får den att slingra sig om kunskapens träd, som du därför blir fastbunden vid.

Ormen i pannan var inte bara synförmågan. Den var den själva medvetandet och då särskilt vårt intellekt. Den uppfattades som ett feminint väsen. Som ande var den en hustru till  materien, vår kropp. Anden är och ger liv, och liv är vad namnet Eva betyder.

Filosofiska grubblerier om medvetandet tudelade det i ande och själ, varför Thutankahmun har både en orm och en gam i pannan. Gudar och gudinnor med ormar har alltid två ormar, en i varje hand. Förnuft och känsla.

Materien kallades jord, en betydelse som namnet Adam har. Man och hustru är ett, en människa. Som intellekt föder vår blick barn, våra idéer. De barnen beskrivs också som ormar.

Ormarna kallas serafer, vilket betyder lysande orm. De har i Bibeln blivit ett ord för de absolut allra högsta änglarna. Som väsen är de i alla äldre religioner övergudens barn och närmast i denne rang.

Då just seraferna utgör gudagnistan i människan, gör Bibelns innebörd av ordet människan till ett gudaväsen. Men ursprungligen torde ordet serafs betydelse ha varit mer anspråkslös.

Ordet ängel kommer från grekiskan och betyder bud-bärare. Motsvarande hebreiska ord betyder detsamma. Budbärarna tar med sig dina idéer från dig till mig. Indiska tempelbilder visar ibland kvinnor som framföder ormar. Sådana sexuella motiv väcker förskräckelse bland abrahamistiskt troende.

Men du fysiska människa och din icke-fysiska Blick är ju föräldrar till dina tankar, idéer och ord. Karl Marx var far till kommunismens ängel, som han själv dock bara kallade spöke i det kommunistiska manifestet. De indiska tempelbilderna kan sägas visa hur hans ande framfödde barnet.

Stenålderns folk trodde även, att Blicken har ett eget läte. Det var ”nära döden”-upplevelsernas r-ljud, som redan stenålderns shamaner upplevde. Då skapades ett onomatopoetiskt morfem, som inleder ordet religion (jfr latinets ligare = binda. Ger betydelsen bunden vid materien).

Morfemet finns även i ord som regera, reglera, rojalism, Ra (solguden), Rig (fornnordisk gud och sanskritord för medvetande), raja (maharadja) m.fl. Medvetandet styr.

Blicken (den där ormen) fick så småningom namnet själ. På jägarstenåldern var det observationsförmåga med inbyggd logik. Det här innebär att du är en orm, som fängslats i materiens bojor p.g.a. att du gjort uppror mot Gud. Det är du som är Djävulen, den förlorade sonen.

Pappa skickade brorsan för att hämta hem dig, men honom piskade du och korsfäste. Men det bryr du dig inte om. Du bara bryr dig om att andra jävla ormar rånar dig och pissar på dig. 

Den värderande funktion hos observationsförmågan, som helt ologiskt sade att saker var vackra eller att något var ont eller gott fick namnet ande. Vår forntida bildkonst visar att vi vid historiens början hade delat Blicken i två ormar.

Någon möjlighet att skapa idéer om att själ och ande skulle vara yttringar av bioelektrisk verksamhet i hjärnan fanns inte då. Sådana idéer är fortfarande bara hypoteser. Det har ännu inte bevisats, att det är så, även om en del tror att det kommer att göras.

Men jägarstenålderns människor observerade sina men-tala funktioner och gav dem namn. Sedan försökte man diskutera själ och ande på ett förnuftigt, ja vetenskapligt sätt. Vi var sofistikerade under jägar- och samlar-stenåldern.

Men jordbruk och ”högkultur” skapade ekonomier där girighet skapade maktkamp. Sådan ersatte filosofiskt sanningsökande. Själen blev lögnens furste och ersatte brist på verklig kunskap med lögner om gudakonungar. Vi fick religioner, som vi hade kunnat vara utan.

Det djupa tänkandet med ett vetenskapligt perspektiv ersattes med onda dumheter. Men idéerna om själ och ande bevisas ju inte vara fel med det. Vi har ju förmågan att se och tänka. Vi har förmågan att värdera. Vi har ett medvetande. Vad är det?

Av forskare har det döpts till ”The hard problem”. Alla tror inte på, att de bioelektriska hypoteserna kommer att kunna utvecklas till begripliga teorier. Vi får fortsätta debattera själ och ande. Men vi skall inte tro på gudakonungen och hans jordiska uppenbarelse, om det inte är vi själva som skall vara eller bli det.

Ja – det heter ju ”bli ett med Honom”. Det är likvärdigt med att bli ett med varandra. Kan det vara innebörden av (1 Mos 3:22)? Det förutsätter att vi ser medvetandet som Gud, och att vi tror att medvetandet är ett hav, som vi är droppar utav.

Koranen lär påstå, att Gud har skapat människan av en droppe.

Det här har jag skrivit förr, på olika ställen. Mycket saknas. Den som vill läsa mer får söka sig till de första årens inlägg och söka bland dem.

 

Den praktiska sanningen. Har Greta rätt?

Etiketter

, , ,

Världens undergång

Resonemangen om sanningen får exemplifieras med en praktisk fråga. Vem har rätt? Klimatskeptikern eller alarmisten? Går världen under? Hur avgör jag vad som är sant?

Givetvis går världen under! Om inte nu, så om någon miljard år. Men det kan också bli ganska snart. Det vi diskuterar är om Greta har rätt. Blir det snart, om vi inte gör något?

Vad betyder snart?

Svaret är nog att hon får rätt, men vad betyder ”snart”. Ett par tusen år eller bara hundra?

Positiva trender

Det var på 1950-talet jag fick lära mig det.

Om jag hade satt in en krona på banken på vikinga-tiden, så hade jag idag haft en miljon miljarder. Räntan på banken var på 50-talet 3,5%, vilket ger fördubbling vart 20:e år.

Redan som 7-åring lärdes jag upp i kapitalism av lokala sparbanken. Jag fick en sparbössa med fem kronor. Den skulle jag fylla och komma tillbaka med.

In absurdum

Lite äldre läste jag ordet lagom för räntan 15% i en bok om ekonomi. Vi får då en fördubbling på fem år, och miljondubbling på ett sekel (20 fördubblingar). Om jag satsade en million i ett företag med vinsten 15% per år, skulle mina arvingar ha tusen miljarder efter bara ett sekel.

Ett litet exempel: Denna länks fattige(?) invandrarpojke tycks ha börjat ganska bra på den vägen. Efter att ha varit rekordvinstgivande VD för Lehman Brothers var han 1985 med och grundade från svt kända Blackstone Group. År 2006 gjorde de affärer för 370 miljarder USD enbart i USA. 2018 dog han.

Tillbaka till min sparbössa! Kronor 106 skulle växa till 1012. Och på ett millenium? Vi tänker på den där vikingatida insättningen! Exponenten skall då adderas med en sexa för varje sekel. Vi börjar med 106 och adderar 60.

Kronor 1066 = 1.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000.000. 000.000.000.000.000.000.000.000 kronor.

Wikipedia påstår att det heter undeciljon. Talet 8,8 x 1026 nämns i norska Wikipedia. Det är 40 nollor mindre och uppges vara universums diameter räknat i meter.

Världsbanken har för år 2016 beräknat världens BNP till 75.641.577.000.000 USD. Det är en litet tal i det här sammanhanget. Det blir inte mycket bättre, om vi räknar om till isländska kronor (ca 13 på en svensk) och avrundar. Vi får ändå bara femton nollor. Det blir 1015 eller 1000.000.000.000.000.

Den struntsumman måste vi ju få ändra på! Fram till år 2100 kan 15% ränta multiplicera Världsbankens siffra med 65536. Då blir vår världs BNP ca 5 x 1018 USD. Idag behöver vi 1,7 jordklot för vår produktion. Då behöver vi 111.411 stycken. Det fixar vi med teknisk och vetenskaplig utveckling!

Jupiter, som bara är 318 gånger större än Jorden, kommer då att ligga på våra soptippar och i havet. Skrothanteringen får dom ta hand om i Bangladesh. Problem? Vilka? Vi upptäcker ju ständigt nya planeter. Vi fortsätter bara med den tekniska utvecklingen.

Och detta vill Greta förmena oss! Det var väl hon som var häxan i den där sagan? Hon ville inte låta andra äta av rikedomarna! Nu talar hon om vetenskapen! Mate-matik är vetenskap och den visar klart, att Jorden inte alls har sådant värde, att dess undergång på något sätt kan jämföras med de förluster vi drabbas av, om hon får sin vilja igenom.

Och att klimatet skulle påverkas är ju fake news! Vätgasen i Jupiters atmosfär löser oljekrisen, och då väte är ett rent bränsle och bara bildar vatten med syret på Jorden, så slipper vi koldioxiden. Och så blir vi av med torkan i Afrika och Australien.

Ja, förr eller senare kan det kanske bli för mycket, men inte förrän jag har mina tusen milliarder. Kanske vi måste fråga, om det finns en gräns för ekonomins utveckling, och var går den i så fall?

Lite tillnyktring

Ja, den gränsen finns någonstans. Med tanke på hur snabb utvecklingen har varit hitintills, kan vi nog tänka oss att den dyker upp redan när vi har 11 miljarder innevånare och försöker släpa några asteroider till banor runt Jorden för malmbrytning. Det har man ju faktiskt spekulerat om.

Jordens undergång är säker, om vi inte stoppar den här utvecklingen, men när infaller den kritiska tidpunkten? Den då vi måste ha vidtagit åtgärder. Somliga säger att året är 2030. Andra säger kanske 2050. Vilka år föreslår klimatskeptiker av olika art?

Om man är säker på att ett år är fel, så måste man ju ha en beräkning, som säger något annat, t.ex. 2100 eller 2200. Det är väl inte bara tyckande? Beräkningen tack!

Den ekonomiska feodalismen

Etiketter

, ,

Skolpalats eller kunskapstempel

1951 började jag skolan. Det var en slottsliknande folk-skola intill domkyrkan. Den byggdes av 1800-talets Fattigsverige. Det var högt i tak. Fröken nådde inte upp med sin pekpinne. 

1952 fick folkpartiet under Bertil Ohlin 24,4 procent i riksdagsvalet. Några år senare började jag realskolan vid stadens Högre Allmänna Läroverket. Det såg ut som ett tsarens palats i Sankt Petersburg.

var nästan alla lärare folkpartister. Vi flyttade ofta, så jag gick i tre läroverk, alla palatsliknande. Överallt var adjunkterna ofta aktiva folkpartister.

Miljön gav intrycket, att kunskap i sig var något heligt och skolan ett tempel för dyrkan av denna helighet.

Den farliga ekonomiska liberalismen

Folkpartisterna var bra lärare. I ämnet historia med samhällskunskap undervisade de oss om ideologier. Då liberalismen förklarades, frågade någon om den ekono-miska liberalismen.

Jag kommer fortfarande ihåg lärarens reaktion: ”Det är något annat det.” Det sades med tonfallet ”Vad har katten kommit in med?” Jag minns att jag förvånades över tonen.

Senare fick jag lära mig, att det är en ekonomisk teori. Det kan vara svårt att skilja på ekonomi och politik. Den politiska liberalismen handlar dock om mänskliga rättigheter, frihet och demokrati. Politisk liberalism knyter inte de begreppen till ekonomin, på det sätt socialismen gör.

Såg de där lärarna en möjlig konflikt mellan politisk och ekonomisk liberalism? Det senare kan ju bli en kult till Molok, där jag offrar andra människobarn. Den politiska liberalismen kanske kräver lite marxism? Men den läran har tyvärr visat sig antagonistisk till politisk liberalism.

Kina har dock visat, att det senare inte behöver gälla den ekonomiska liberalismen. Varken Kaiserns eller Führerns Tyskland hade heller något emot den. Sådan liberalism trivdes lika bra i lägren, som i de brittiska gruvorna med deras barn hundra år tidigare.

Bilden känner jag igen från min första lärobok i historia för realskolan.

Ekonomisk monarki

När kontroll över pengarna ses som viktigare än kontroll över pengarnas kontrollörer, blir kontrollörerna faraoner och kejsare. De blir personkulternas gudar. De som inte kontrollerar något alls är slavar.

Den ekonomiska liberalismen bör betraktas som ett verktyg. Den kan vara nyttig och skall då användas. Den är som en yxa. Vi behöver den, men används den fel, ropar vi på polis och lagar. Så kan vi göra då Kinas kommunistiska parti använder den för att via bulvaner få kontroll över Sveriges hamnar och övriga ekonomi.

Läser vi länkarna ovan, så verkar Bertil Ohlin inte ha varit ekonomisk liberal. Han var bara liberal och hade lätt att samarbeta med sin tids socialdemokrater, som accepterade den politiska liberalismens idéer. Då hade det socialliberala folkpartiet (man kallade sig det), som jag redan sagt, 24,4 procent. Idag är liberalerna mer ekonomiska och har 3,9 procent och ibland mindre.

Ekonomisk religion

Folket har fattat, att den ekonomiska liberalismen är en ekonomisk tro, liksom marxismen. Båda två tycks kunna bli lika fanatiska och besinningslösa som våra religiösa idéer. De överordnas allt förnuft.

I Europa bröt den renläriga ekonomiska marxismen ihop runt 1990. Kina insåg att diktaturen måste överge den, och bli lite lagom ekonomiskt liberal, för att överleva.

I Europa håller liberalismen, utvecklad till en tämligen renlärig (ej lagom) ekonomisk sådan, på att bryta ihop. Vår socialdemokrati, som utvecklats i ekonomiskt liberal riktning, bryter också ihop. Än så länge har den bara halverats i Sverige, men vänta bara!

Ekonomisk feodalism

Med tanke på den ekonomiska ojämlikhet, som tycks bli det bestående resultatet i såväl öst som väst, borde vi kanske byta namn på den ekonomiska liberalismen. Låt oss kalla den ekonomisk feodalism i stället! Det är väl så den fungerar i både Kina och Ryssland. För ”de nyttiga” tillåts lagom, men inte mer, ekonomisk frihet.

I det senare landet kallas högadeln oligarker i stället för hertigar. Men de verkar leva lika farligt som sina medel-tida föregångare, och riskerar likt dem att spärras in i fängelse. Även i Kina sägs förmögna personer ibland för-svinna för någon sorts ”korrigering”.

Det är kontrollen av ”korrigerarna” och ”kontrollörerna” som saknas. Den politiska liberalismen. Sådan saknar även vi, då missbruk av makt, även ekonomisk sådan, inte blir kontrollerad. Med tanke på klimatproblematiken och andra problem skulle vi behöva den liberalismen.

Israels konung i Vita Huset

Halleluja!

Både Sveriges Television och tidningen Dagen säger att TV-pastorn Paula White anställts av Vita Huset. Hon lär vara kontroversiell. Hon låter så.

Kyrie Eleison (Herre förbarma dig)

Googlar man på henne, står det mycket, som jag inte orkar läsa. Hon tycks vara Trumps andliga ledare.

Dagen är inte en skandalblaska!

I tidningen Dagen finns även en artikelUSA:s president har startat bråk med landets judar, och låter sig tilltalas som ”kung av Israel” och som sänd av Gud.

Frälsningen från Xi Jinpings Kina

Vi får i Dagen även reda på att 65 procent av alla biblar som säljs i USA är tryckta i Kina. Med dessa som stöd dök Trump upp i FN, för att leda en konferens om religionsfrihet. Det var under veckans klimatkonferens, som han inte närvarade vid.

Rikens och människors säkerhet

Bland övriga rubriker: En amerikansk pastor har sagt att Gud gett Trump rätt att oskadliggöra Kim Jong-un. I Sverige utredde en muslim i slöja ett konvertitfall! Det står alltså intressanta saker i Dagen. Tyvärr måste man betala, om man vill läsa allt.

Om det inte är någon skillnad på kristna och muslimer, bör man väl kunna ha åsikten att vissa, både kristna och muslimer bör sparkas ut. Ut ur Vita Huset eller ut ur Sverige. Vissa pastorer och vissa imamer. Observera ordet ”vissa”!

Och vissa politiker bör rycka upp sig.

Mer Sanning

Etiketter

,

En sammanfattning

Fem teser om kunskap och sanning

A. Kunskap är vår beskrivning av det existerande.

B. Vi kan inhämta kunskap.

C. Vi bedömmer kunskaps sanning logiskt med ytterligare kunskap.

D. Ytterligare kunskap kan ändra en bedömning.

E. Utan ytterligare kunskap är bedömning av sanning en känslomässig värdering.

Fyra teser om kunskap och det existerande

A. Om det existerande är ändligt, är även kunskapen ändlig.

B. Om det existerande är oändligt, är även kunskapen oändlig.

C. Är kunskapen ändlig, kan all kunskap nås.

D. Är kunskapen oändlig, kan all kunskap inte nås.

Slutsatser dragna ur dessa teser

Finns all kunskap, finns abolut (objektiv) sanning. Finns inte all kunskap, finns inte absolut (objektiv) sanning. Vi måste alltså ta reda på om oändligheten existerar. I så fall existerar bara subjektiv sanning.

Antag att oänddligheten inte existerar och sanningen är objektiv! Då tillhör sanningen logiken. Då blir det ganska enkelt. Men lite stör det, att myten liknar det logiska intellektet vid en orm i kunskapens träd och kallar den lögnens furste.

Antag att oändligheten existerar och sanningen är subjektiv! Då tillhör sanningen känslorna.

Frågor

Vilka känslor? Hat, girighet eller kärlek?

Leve den 35.000-åriga svenska kulturen!

Etiketter

, ,

Det finns en del nationalistiska svenska tankar på nätet. Här finns ett snällt inlägg i genren. Men nu skall jag överträffa dem alla, även de i NMR, och knäcka dem! Förlåt mig, alla anarkister och andra, som kan tänkas ta anstöt av min storsvenskhet.

Det närmar sig jul, och ämnena för julen börjar dyka upp. Det handlar t.ex. om julgranen, som påstås vara ett tyskt påfund. Den sägs ha kommit till Sverige först på 1800-talet.

Men julgranen är ju ett ”heligt träd”! Hela hedendomen i Europa dyrkade heliga träd så långt tillbaka våra arkeo-loger kan finna. Går vi till Moseböckerna heter de aseror, och vart vi än vänder oss på Jorden hittar vi dem.

Våra förfäder hade tempellunder. Sådana fanns här, och både Adam av Bremen och Saxo Grammatikus påstod att upp till 72 offrade djur- och människokroppar sam-tidigt kunde hänga i Uppsalas offerträd.

Efter kristnandet fick vi nöja oss med att maja. Det betydde löva, så en lövad stång skall heta majstång. Löva stugornas dörrar gjorde man också. Och egentligen är Edens Lustgård i Bibeln en tempellund med heliga träd. Kunskapens träd och livets träd fanns där. Så helt okristligt är det inte.

Men läser vi Hesekiel, så beskriver profeten ett svårt hedniskt Israel. Avgudabilderna och avgudadyrkan fyller landet. De bilderna och den dyrkan tycks ha varit spridd inte bara bland grannfolken, utan hela vägen upp hit till oss.

Julgranen och majstången torde således vara släkt. Hedendomen har också visat sig var svårutrotad i det här landet. Särimners kultingar är dock få, och kanske ännu stillsammare än lammen i svenska kyrkans hjord. Bland de där nyhedningarna förekommer bland annat midvinterblot och midsommarblot.

Läser vi om Edens Lustgård på Wikipedia, kan vi välja den engelspråkiga artikeln. Då får vi veta, att Bibelns hebreiska kan översättas annorlunda: ”And the Lord God had planted a paradise of pleasure”, rather than ”a garden in Eden”.

Min tolkning, att människan är den tempellund, där kunskapens och livets träd växer, överensstämmer då inte endast med Paulus (1 Kor 3:16f, 6:19, 2 Kor 6:16, Ef 2:20f, jfr 1 Pet 2:4f). Det var nog även Rasputins tolkning.

Men det var ju åt sig själv, som Gud anlade ”njutning-arnas paradis” eller hur det nu skall sägas på svenska. Njutningar för samvetet var nog inte Rasputins tanke. Det var inte hans gudsbild. Den var mer tsaristisk.

Fornnordiska världsträdet Yggdrasil hade en motsvarig-het hos mayafolket. Indien, hela Asien och Afrika har sina heliga träd. I tidskriften ”Forskning och framsteg” berättar idéhistorikern Ronny Ambjörnsson en del om träden.

De bibliska aseraträden ersattes ofta av pålar eller pelare. Germanerna hade sådana. Irminsul var deras namn för pålen på en viktig kultplats nära floden Weser i Tyskland. Den förstördes av Karl den Store år 772.

Det är inte möjligt att tillskriva tyskarna ”uppfinningen” av julgranen. Möjligen kan tyskarna tillskrivas den nu aktuella utformningen. Och majstången är inget kristet kors! Den bara liknar ett. Dess ursprung är urhedniskt.


Majstång med ett par ouroboros? Ormen som växer genom att äta sig själv.

Ormgudinnan från Kreta (1000-2000 f.Kr.) och bildstenen från Smiss på Gotland. Gå gärna in och titta på Bernt Enderborgs foton av Gotlands märkliga skatter.

Ouroboros är en intressant orm. Engelska Wikipedia har lite om dess plats i nordisk mytologi. Kom ihåg att vi hade en handelsväg, ”bärnstensvägen”, som fick sitt namn av den bärnsten, som blev gravgåvor i Grekland ca 1600 f.Kr. Ormgudinnans idé väger inte så mycket som en bärnsten. Idén fick man kanske på köpet vid handelstransaktionerna.

Väggmålning från Knossos på Kreta, kanske ca 1600 f.Kr. eller tidigare. Observera damernas lockar!

Judarna ägnar sig också åt ormdyrkan. Folken runt dem också, kananéer och andra. Seraf är ordet för Bibelns högsta änglaväsen, men ordet betyder lysande orm.

Titta på bilden av damerna ovan och klicka sedan på denna länk: Varför har ortodoxa judar skruvlockar? Det är att hålla mamma Hedendomen i hand under sin religionsutövning, som i det här fallet anses vara föreskriven i GT.

Härstammar då vår kultur från Kreta? Titta på den där gotländska bildstenen, ormarna på hällristningarna, på runstenarna och att döpa skepp till Ormen Långe med mera? Nja … en misstänkt kultplats med en orm fann arkeologerna på golvet i en fransk eller spansk grotta med istida målningar.

Nu minns jag inte detaljerna, och ids inte anstränga mig leta upp källan. De grottorna brukar dateras till mellan 15.000 och 35.000 år sedan. Då var det is häruppe, så vi var fortfarande kvar därnere. Givetvis är alltihop där början på vår svenska kultur.

Det var vi som transporterade ned idén till Kreta! Den berömde fornforskaren, universalgeniet professor Olof Rudbeck d.ä. skulle utan varje tvivel hållit med mig om den saken, om han hade haft tillgång till nutidens kunskaper.

Nu kommer väl någon glädjedödare och säger emot. Att det jag visat, är att vi alla är hopknutna med varandra sedan urtiden. Att det är meningslöst att tala om var-ifrån något kommer. Det enda meningsfulla att tala om, är hur vi förvaltar vårt gemensamma arv.

Sanningen – till slut!

Etiketter

, , , , , ,

Då fortsätter jag med sanningen, även den om slemsvampars intelligens.

Den subjektiva sanningen når vi genom att äta av kunskapens frukt från kunskapens träd. Då får vi den gudomliga förmågan att avgöra vad som är gott och ont, vilket får antas vara detsamma som rätt och fel.

Kunskap är sanning, så länge som vi inte äter mer kunskap. Då kan gammal kunskap (= sanning) bli falsk.

Det sista var själva idén med serpentinvägens svängar uppför livets berg i den kristna mystiken. Man lär sig att den gamla riktningen var fel, annars åker man av vägen.

Observera: Serpent betyder orm. Den slingrar sig uppför trädet. Den slingrar sig uppför berget. Livets berg och kunskapens träd är alltså två allegorier för samma sak. Den saken är oändligt hög. Oändligt!

Trädets grenar är otaliga, och dess stam försvinner i molnen och vidare förbi den astronomiska horisonten. Berget av livets kunskaper och erfarenheter är lika högt. Och vårt slingriga intellekt strävar uppför. Men med sin kluvna tunga och sina giftiga ord trillar ormen gång på gång ned. Den slår ihjäl sig. Syndens lön är döden.

Hur vet jag, att jag kommit längre på vägen än du?

Det borde gå att mäta. Vi har ju PISA. Men vad är det som mäts? Matematik? Naturvetenskap? Sådant som doktor Mengele studerade? Det är mycket logik i de ämnena. Inte mycket ologisk värdering. Läsförståelse? Ja, kanske. Det är nog gammaldags humaniora, som gäller i det här sammanhanget.

Men måtten? Oändligheten skapar problem med dem. I matematiken är oändligheten inte definierad. Det lärde vi oss i gymnasiet. Jag påstår följande: Jag har kommit halvvägs till evigheten! Du har bara kommit hälften så långt som jag! Jag är bättre! – Men så kan man inte räkna.

Bevis: Summan av de jämna heltalen är ju dubbelt så stor som summan av alla heltal. Ställ upp dem och jämför ett och ett: 2-1, 4-2, 6-3, 8-4, 10-5 osv. De jämna är alltid dubbelt så stora. För varje heltal finns ett jämnt heltal att ställa emot. I evighet.

Har jag bara lärt mig hälften av heltalen (de jämna), har jag lär mig dubbelt så mycket som du. Du har ju bara lärt dig alla heltal. Den matematiska logiken fungerar inte för oändligheter.

Men har vi kommit en bråkdel av oändliga vägen uppför? Är det inte bara två kilometer för mig och en för dig? Kilometrar kan vi jämföra och då är jag bäst! Men stopp nu! Vad var det egentligen för väg?

Jag är vägen, sanningen och livet.” Vägen påstås vara Herren, Hans Vilja, Hans subjektiva sanning, Livet!

”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. (1 Mos 3:22). Talar Han sanning, är du som Han, en evighet i evigheten, och väglängderna där är lika odefinierbara som du och Han.

Du kan inte färdas en matematiskt definierbar och mät-bar sträcka på den vägen. Det är omöjligt. Men en slem-svamp kan det. Googla ”slemsvamp intelligens”! Här är ett exempel på vad du kan finna.

De jäkla slemsvamparna må överträffa dig med att lösa matematiska problem, men försök prata estetik med dem! Eller moral! Då håller de käft! En blixtrande slem-svampig logik må vara användbar ibland, men för att välja rätt väg i livet är det annat vi människor skall använda oss av.

När min sanning är överlägsen din

Vad det är, är klart utsagt. Våra kristna mystiker be-kräftar texten. Men många tycker det är pinsamt. Inte verklighetsbaserat. Inte realistiskt.

Men orden samvete, empati och kärlek klargör när någon inte har kommit så långt på vägen. Hat, vrede och våld signalerar att någon har fel. Det hjälper inte om hans intellekt överträffar en slemsvamps.

Och som sagt, logik och förnuft skall du se kritiskt på. Och kunskapen skall förgå (1 Kor 13:8). Teologiska kun-skaper kan vara intressanta, men sanna brukar de inte vara, i varje fall inte längre än andra kunskaper. Och leder de till hat och våld, är de helt fel!

Det här är kanske vad vi vill skall vara den moraliska stormaktens kultur. Håller du inte med? Om jag inte hatar dig, så har jag rätt. Är du förbannad på mig har du fel. Det var väl enkelt och begripligt?

Hur vet jag att min sanning är bättre än din?

Etiketter

,

Då fortsätter jag med näst föregående inlägg. Där skrev jag om sanningen som en serpentinväg uppför ett oändligt berg.

Världen

Jag hade funnit hypotesen att sanningen skall vara något vi upptäcker, då vi färdas på den väg, som är livet. Den förnyas hela tiden. Den ändras då!

Om det förklaras med ordet ”skenbart”, så är det något annat som ändrats: bakgrund, omgivning, förutsätt-ningar, kunskaper. Allt det är världen!

Premissen

Det kan vara en den kristna mystikens idéer. Inom den söker man ju ”den sanna” verkligheten. Den antas vara en annan än världen vi lever i.

Om vår premiss är att världen är ett bedrägligt sken, kan ingen åsikt som bygger på den vara oföränderlig, evig och sann. – Är det den premissen vi har i Nya Testamentet, och är den premissen sann?

All vår kunskap bygger på erfarenhet av världen! Kunskapen skall därför förgå (1 Kor 13:8). Ingen kunskap kan vara objektivt och evigt sann. I den bibelversen talar Paulus samtidigt om vad som faktiskt är objektivt och evigt sannt. Det är det enda som är det.

Besvarar det första delen av frågan om premissen? Men jag skulle ju fortsätta med att svara på rubrikens fråga. Det får jag försöka en annan gång, för detta lilla blev så mycket att fundera på, så jag får ta en paus.

Transhumanismen

Etiketter

, , ,

Jag kämpar med fortsättningen på föregående inlägg, där jag ville förklara varför min sanning är bättre än din. Men nu såg jag en föreläsning på STV, som jag vill dela med mig.

https://urplay.se/program/213952-ur-samtiden-the-conference-2019-gud-i-maskinen

Ni har ett år på er att titta på Meghan O’Gieblyn. Hon har vandrat från utbildning vid vad hon kallar den kristna USA-fundamentalismens ”West Point” (Moody Bible Institute i Chicago) till ateism.

Hon var dock en tid uppslukad av transhumanismen. Det är uppståndelsetro i teknisk, vetenskaplig jargong: Om 20-30 år eller så skall kunna ladda upp våra medvetanden i datorer och sedan leva för evigt som gudalika robotar.

Googla lite och upptäck att den tron redan blivit stor, även i Sverige. Det tycks finnas många kända namn bland transhumanisterna.

Megan O’Gieblyn är nu skeptisk även till den läran. Hon tycker att det mycket påminner om tankar hos kyrkofäderna och alkemisterna. Farliga tankar säger en del och skriver om den nya medeltid, som en religiös vetenskap driver oss in i.

Sanningsbegreppet

Etiketter

, , , , , ,

Den objektiva sanningen är ofta ointressant. Det är den subjektiva, som det kan hetta till kring. När kan jag hävda, att min sanning är bättre än din?

Efter att ha skrivit ett inlägg om att Jesus aldrig funnits och ett om att han nog ändå fanns, behöver jag ägna mig åt sanningsbegreppet. Vad är sanning?

Sanning och lögn

Följande påståenden kan förnuft och logik fastslå vara sanna eller falska: 2+2=4 och 1+1=3. Daniel Ståhl, som väger 2 gram, är bättre på diskus än du.” Om sådant är sant eller falsk blir sällan omstritt.

Men nu skall jag påstå något, vars sanning varken kan fastslås eller bestridas med förnuft och logik: Den där musiken är fantastisk!” Om samma musik säger du, att den är hemsk. Vad är sant? Vad är falskt? Vem av oss ljuger? Om detta kan vi bråka!

Medvetandets två delar och deras sanningar

Det finns två sorters sanning. Den ena hanteras av vårt logiska förnuft, den andra av vårt medvetandes viktiga ologiska funktion. Den senare använder vi bland annat, när vi ägnar oss åt våra idéer om naturrätten (Obs! Länken!). Naturrätten, som har debatterats en hel del, avhandlar gärna mänskliga rättigheter.

Logiken använder vi – som visades ovan – bland annat för matematiska sanningar. Men konst kan inte logiken hantera, annat än på auktioner – köpa och sälja. Kan jag tjäna pengar på detta? Konstnärlighet är inget logiskt.

Tillvarons två delar, det logiska och det ologiska, hanteras av medvetandets två delar. Nedan kallar jag dessa medvetandets två funktioner själ och ande.

Finns det flumord utan klar betydelse, kan jag väl ge dem det och använda dem. Jag misstänker faktiskt att de ursprungligen användes med de betydelserna.

Den moraliska stormakten och alla dess krig

Läs länken, och inse hur viktigt det är att inte alltid vara så logisk och vetenskaplig. Det finns ingen materialistisk vetenskaplig logik i idéerna om mänskliga rättigheter. Det är enligt värdenihilister bara känsloflum.

Klicka vidare i länkarna till värdenihilism, rättspositivism och ”Stockholmsskolan”, så får du veta, att det var mer än Rasbiologiska Institutet, som väckte respekt för svensk lärdom då det begav sig. Hitler, Stalin och de andra blev imponerade av svensk rättsfilosofis brist på känsloflum.

Rent logiskt finns ju inget som har värde. Vi skall ju alla dö, och allt är meningslöst. Vetenskapen i Uppsala sade på 30-talet: ”Du är vidskeplig, om du tror på en mening med livet!” Och man lade till: ”Rätt är det vi säger är rätt! Lagtext!” Och från Berlin ekade ett rungande ”Ja!”

Sverige var redan då en ”moralisk” stormakt. Men vi ser ju, att logiken inte kan hantera moral. Försöker den blir det katastrof. Juridiskt tänkande kring moral och etik blir eviga mord. Krig! Världskrig! Kulturkrig! Religionskrig! (jfr. Gal 5:4).

Vi ställde kanske till en del på grund av vår vetenskap-liga ”moral”. Den gav stöd till hemskheternas domstolar. Hur vetenskaplig, logisk och juridisk är vår nuvarande moral? Ställer den fortfarande till något?

Kära dårar, var lite ologiska!

Eugeniken (rashygien) och besläktade läror är särskilt obehagliga. Orsaken är deras vetenskaplighet och logik. Att de är förnuftiga. Det går ju lätt att visa hur mycket folkhushållet tjänar på att eliminera … ja ni vet vilka. Låt oss i stället fromt följa aposteln, som verkar uppmana oss: Var dåraktiga (1 Kor 3:18)!

Folkhushållet är en god tanke, som kan göras världsvid och förknippas med hållbarhet och ekologi. Men hu så nassig den kan bli med visst förnuft! Intellektet, som det där förnuftet också kallas, symboliseras ju av den där giftiga slingrigheten i kunskapens träd.

Det som enligt vår myt är lögnens furste har vi satt som den objektiva sanningens väktare! Men de komplicerade sanningsfrågorna klarar den inte av.

Förnuftets logik/matematik krävde två påståenden för att beskriva både sanning och lögn. Påståendet 2+2=4 är alltid sant och det för alla. ”Det är fult” kan däremot vara både sant och falskt, och det samtidigt. Sant för dig och falskt för mig. Ja – våra egna upplevelser kan t.o.m. vara kluvna och motstridiga.

En kommentar för den fanatiske materialisten med lika fanatisk tro på logiken: Det där påminner om så kallade superpositioner i kvantdatorer. Vara två saker samtidigt. Det innebär helt överlägsen beräkningsförmåga.

Två olika begrepp

Bevisa/vederlägg påståendet ”Det är vackert” med logik! Logikens sanningar är sällan problematiska, men det är de sanningar den andra mentala funktionen förkunnar. Ordet sanning betecknar därför två olika begrepp.

Har de egentligen med varandra att göra? De rättslärda i Stockholm, som länken ovan berättade om, betraktade tro på absoluta sanningar om ont och gott, vackert och fult, rätt och fel, som felaktig. Sådana sanningar ansåg de vara icke existerande. Falska.

De talade alltså om bland annat etik och estetik.

Drakens betydelseglidning

Ändå diskuterar vi sanningen, som om det vore ett och endast ett begrepp. Det innebär att vi oavbrutet glider på betydelserna. Sådant tillåter inte logiken, eller vad sägs om följande yrkande i en framtid, då såväl antikens som medeltidens historia och kultur strukits från skolans alla kursplaner:

”Sankt Göran var tydligen en ond kung, som bekämpade den fria pressen och dödade drakar, föregångare till DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. Stockholm bör snarast befrias från hans statyer. Skicka dem till destruktion!”

Sankt Göran i kamp med tidningsdraken. En drake är ju en drake, eller hur? Det här exemplet fungerar i svenskan, där ordet drake används om de stora tidningarna.

Forntida beskrivning av de två begreppen

De gamle egyptierna hade idéer om tvåheten. De hade lärt sig att medvetandet har två delar. Egentligen sade de, att människan har nio eller tio själar, men glöm det! Bry sig inte om deras grubbleriers akrobatkonster! Det här är enklare och förmodligen vida äldre.

Moses kom från Egypten med idéer, som hamnade i vår Bibel. Paulus utformade dem tydligast. Människan består av kropp, själ och ande. Vår själ hanterar det logiska (matematik, naturvetenskap och språk) och vår ande hanterar moral, känslor och estetik.

Språk, det är själen som prisar Gud. Anden sköter känslorna (Luk 1:46f). I 1917 års Bibel är det själen som tänker (Klag 3:20). Men översättningarna är oklara och växlande, då teologerna ofta saknar idéer om vad själ och ande är, och vad det är för skillnad mellan dem.

Herre Jesus vad de ibland kan bubbla, när de försöker förklara. Googlar man på frågan, kan man dock få svar i ungefär den riktning jag presenterat.

Den del av medvetandet, som värderar vackert och fult samt ont och gott eller vad som är moraliskt rätt och fel, kallas ande. Anden känner medan själen grubblar.

Själens uppgift är att bestämma vad som är bra och dåligt i ekonomiskt och politiskt avseende. Vad tjänar jag på i en värld, där inga andra sanningar finns än typ svar på frågan ”Fick jag krona eller klave?” Den världen är det logiska medvetandets område!

Den forntida beskrivningen av själ och ande utgår från att de är av övernaturligt slag. Vad skulle man på den tiden annars ha trott om dem? Nutida materialister kan nog acceptera idén om medvetandets två funktioner, men vill tro att de är skapade i hjärnan.

Nya Testamentets beskrivning

NT ger givetvis likt hela sin samtid en ”övernaturlig” beskrivning av medvetandets två funktioner. Ande och själ var en förklaring hämtad från den allmänna världs-bilden. Man hade ingen hjärnforskning eller annat att komma med.

Men den forskningen har ju faktiskt ännu inte förklarat medvetandet. Somliga tror, att så kommer att ske. Ett steg till bara. Erfarenheten säger dock, att det mesta vi kommer att upptäcka, är att det finns mer som vi inte vet. Kunskapens och sanningens väg är oändlig.

I 1917 års Bibel talade Paulus och Jakob om ”själiska” människor. Bibel 2000 säger ”oandliga”. Ordförklaring-arna i Bibel 2000 visar att teologer saknar insikt om begreppen själ och ande. Man översätter t.o.m. själisk till fysisk, vilket inte gjordes i Bibel 1917. Följ länk och byt mellan översättningarna!

På sätt och vis är det rätt. Själens logik hanterar vår fysiska tillvaro. Det grekiska begreppet sarx” ordet betyder kött – avser allt som kan knytas till vår fysiska tillvaro. Anden går utanför. Därför gör anden oss till människor. Utan vore vi bara biologiska datorer. Logiska.

Sarx används i NT som samlingsbegrepp för allt jordiskt, som kan knytas till människan. Det jordiska styrs av matematiska lagar, av logiken. Knutet till våra lidelser och begär upptar sarx den ”själiska” människans tankar. 

Teologerna vet, att Paulus skrev att människan består av kropp, själ och ande, men de vet inte vad han menade. Kampen om makten i fornkyrkan utplånade idéer och kunskaper, som man tagit för givna, och som tankar och resonemang byggts på.

Medeltidens mörker

Kunskaperna passade inte alla de stridande. Texter med dem finns visserligen kvar att läsa i NT, men man förstår inget. Eller man kanske inte vill förstå. Men vi skall nog inte skylla kyrkan för allt. Det var ett allmänt kulturellt sammanbrott i den västerländska civilisationen. 

När man idag ingenting förstår förklaras det med att texterna uttrycker för oss moderna människor obegripliga, vidskepliga idéer. ”Det är inte oss det är fel på! Det är textförfattarna!” 

Kvar i kristendomen levde idéer som behövdes för att motivera hierarki, särskilt monarki, feodalism, men även lagar och politik, samt kvinnosynen. Lagfromheten blev kvar (Rom 3:20, 10:4f, Gal 3:11f).

Föregående inlägg nämner särskilt att den ursprungliga kristna kvinnosynen rensades bort. Och villolärarna tog ju över. Det senare förutsågs redan av Jesus (Matt 18:6, Luk 17:1), men även av andra (Apg 20:30). Paulus ut-talar förbannelser över dem (Gal 1:9).

Idag har kyrkan gjort uppror mot sin tro. Resultatet är brist på teologi och förvirring. Man söker idéer överallt: Det vore bra, om vår ärkebiskop med sina ord menar att Gud måste vara större än så här.

Det står i Bibeln (inte Koranen): ”Gud är större än vårt hjärta och förstår allt” (1 Joh 3:20). Enligt de gamle hebréer tänkte vi med hjärtat, inte med hjärnan. Än en gång länk till professor emeritus Tryggve Mettinger. Gud är alltså större än vårt förnuft och vår logik.

Kunskapen skall förmultna

De bevarade idéerna extraheras ur ”heliga texter” med hjälp av logiska hårklyverier. Sådant kallas idag andlig-het, och de som sysslar med det kallar sig andliga. Det är fel! Sådant är ”själiskt” och sådana människor är allt-så ”själiska” och styrs av ”köttet” (sarx).

Dit hör hjärtat och även hjärnan. Budskapet är, att det vi tänker logiskt med inte är så mycket värt.

Själiskhet och sarx är sådant som leder till strider, våld och allt möjligt annat elände (Gal 5:19ff). Paulus frossar i beskrivningar av detta. Hans angrepp på lagfromhet är sådana, att såväl judar, kristna och muslimer kan tänkas anklaga honom för fobier: antisemitism, kristofobi och islamofobi.

Lagfromhet har ofta kännetecknat riktningar inom de abrahamitiska religionerna. Just nu ser vi sådant främst i Islam. Men kristendomen har också excellerat i sådan.

Det tycks vara fråga om en brist på balans mellan de två mentala funktionerna, när vi slåss som vi brukar. Varför och hur denna obalans uppstår är givetvis intressant. Bristande balans verkar vara en psykisk sjukdom, som gör oss farliga.

Sekularisering tycks få kraft ur avsky för lagfromhetens ”själiskhet”. Vi reagerar mot den ”logiska moral”, som ger hat och våld. Lagkunskapen förkastas, då ateistisk övertygelse (sekularisering) skapas hos många av oss av vårt medvetandes ologiska funktion – av anden.

Den har tagit över och förkastat logiken. Men ateism bygger ju likt lagfromhet på logik! Hur förneka ”högre värden” utan logik? Den ologiska komponenten, anden som var starkare än själens förnuft och logik, fastslår naturrättens sanningar. Våra mänskliga rättigheter finns!

Ateisten är alltså lika kluven som många andra. Han söker och nosar sig tillbaka till någon sorts tro. Inte på lagfromhetens Gud utan på en annan, något annat.

De lagfrommas kunskap skall förgå (1 Kor 13:8). Det är ur ett berömt stycke i NT, där det hävdas, att det finns annan kunskap, mer fullkomlig, som inte skall för-gå. Jämför: Kunskap är inte detsamma som visdom. Doktor Mengele var bildad, men han var inte vis. 

Det är inte konstigt att mer skärpta nutida teologer bett om hjälp. Pastor primarius Ludvig Jönsson (död 1985), känd som radiopräst, hörde jag i radio efterlysa svar på frågan vad vi egentligen tror på.

Min formulering av detta problem: Kyrkans bekännelse-skrifter är själiska och har därtill förvarats i för tanke-verksamhet så olämplig kyrklig miljö, att tankarna i dem förmultnat. Låt dem vila i frid!

Även du Tutankhamon?

I Egypten representerades själen och anden av de två gudinnorna Wadjet och Nekbeth. De två avbildas som en orm och en gam i pannan på Farao. Den faraoniska kungakronan (heter pschent) är försedd med paret.

Farao Tutankhamon 1341-1323 f.Kr.

Ibland har farao bara ormen på huvudet. Ibland avbildas båda som ormar. Men förmodligen begrep varken farao eller hans präster vad det var för kunskaper de ärvt från förfäderna.

De vördade sina läror och gudar, men uppförde sig som alla andra herrar. Bildning och visdom är som vi vet inte alltid kännetecknande för mäktiga män.

Fast den av inavel sjuklige kung Tutankhamon dog ju som 19-åring. Han hade nog inte fått göra mycket under sina åtta regeringsår.

Vi är alltså inte ensamma i historien, att ha glömt. Vårt kollektiva undermedvetna bevarar dock kunskaperna. De bubblar fram ibland. Frågan är när och var de först uppträdde och levde i oss. Den frågan släpper vi.

Labrys, vårt dubbeleggade vapen

Säkert är även de ormar minoernas ormgudinna håller i sina händer föregångare till de bibliska seraferna. Ordet betyder lysande orm. Betydelsen orm försvann, då de blev namn på Bibelns högsta änglaväsen.

Hos minoerna på Kreta fanns även dubbelyxan, labrys, som en helig symbol. Dubbelyxan är människans red-skap i kampen genom livet. Även tjuren blev en symbol för det som krävs. Den kan ta tillvaron på hornen. Den har två horn. Vi skall ha både en god själ och en god ande.

Gudinnans symbol. Ceremoniella yxor bars av Kretas prästinnor under minoisk tid. Labrys är ett ord som kan höra ihop med ordet labyrint och minoernas ord för läppar. Då blir misstanken, att labrys är symbolen för det dubbeleggade redskap vi människor använder att lösa problem med tankens och ordens hjälp. Labrys symboliserar vapnet vi har i vår kamp genom tillvaron. Labrys symboliserar samma sak som de två ormarna, seraferna i händerna på prästinnor. Ormen i kunskapens träd är själen. Men även livets träd har en lysande orm, anden. Jfr. serafimerorden, de lysande.

Objektiv sanning

Den logiska sanningen avhandlar frågor som denna: Här är två bilder av olika stora folkmassor. Vilken folkmassa är störst, den på bild ett eller den på bild två? På en sådan fråga finns ett svar, som objektivt är sant! Förnuft och logik (i just detta exempel matematik) avgör.

Subjektiv sanning

Den ologiska sanningen avhandlar frågor som denna: Är detta vackert? Är detta ont eller gott? Är detta rätt eller fel? Är hen någon att älska eller hata? Förnuft och logik kan inte avgöra. Det har inget med logik att göra.

Förvirring kan uppstå, då man blandar in juridik. Då definieras rätt och fel utifrån om något överensstämmer med en lagtext. Exemplet ”lagtext från Nazityskland” visar dock omedelbart, att sådan sanning är objektiv: ”Han är av fel ras (enligt lagens definition av ras), anti-nazist eller mentalt efterbliven!” Allt det kunde ju vara objektivt sant!

Enligt lagboken var det rätt att avliva honom och fel att låta honom leva. Logiskt enligt förnuftet, vår själ. Men vår ande säger att det var ont och fel. Det är den ologiska, subjektiva sanningen hos de flesta av oss.

Det finns ju ond ande. Men sådana har inte läderartade vingar och klövar! Med påståendet, att ond ande är en egenskap hos vissa människor, kanske jag till och med kan få ateister att tro på demonisk ande.  

En del tycker fortfarande att nazismen är rätt och bra. Och de kan lägga fram logiska argument, som förklarar varför det rätt att avliva mentalt efterblivna. Enligt rasläran (dåtida vetenskap) var även förintelsen rätt. Och antinazisten var en farlig terrorist. Det var objektivt sant, att han bekämpade sitt samhälle.

Det är således subjektiv sanning som är intressant. Låt oss därför upphöra med att vara objektiva! Och skall vi diskutera sanningen i sig, är det alldeles ointressant att ägna sig åt den logiska. Där finns ju inga problem! Finns de ändå, skall de låsas in! Då är vi av med dem.

Det finns ingen sanning, eller …?

Enligt förnuft och logik är inte subjektiv sanning verklig sanning. Eftersom jag här inte kan annat än att reso-nera förnuftigt och logiskt inom ramen för min förmåga, är det bara att konstatera att det inte finns någon sanning!

Ormen i kunskapens träd (min själ, mitt intellekt, förnuft och logik) kan tala sanning, men sägs också vara lögnens furste. Det bör betyda att konstaterandet kan vara falskt.

Nu talar vi i stället om vår ande i livets träd, och det kommer som sagt med påståenden om vackert, fult, ont, gott, rätt, fel och liknande. Jag har sagt förut, att det här händer i oss. I mytens allegorier växer kun-skapens, livets och andra träd i oss. Kroppen är Guds tempellund (1 Kor 3:16).

Aseraträden

Kroppen är i myten Guds lustgård, där själ och ande är träd eller trädsorter som planterats för att växa. De som kallas själ är kunskapernas träd. De som kallas ande är förmågornas träd och ger handlingar som frukter. Forn-tidens folk hade tempellundar och där växte de heliga träden, aserorna (5 Mos 16:21). Länken leder till 1917 års Bibel.

Perspektivet ändras. Själen får rollen som Adam, och anden får rollen som Eva. De bor i kroppen, och äter av frukt och grödor. Och både kunskapen och handlingen blir komplicerade frågor. Själ och ande odlar, äter och växer.

Eller också är det ormen som är fruktodlare. Då har perspektivet ändrats. Namnet Jakob betyder ”den som håller i hälen”. Det är bibelhebreiska för ungefär samma sak som svenska ”dra vid näsan”, det vill säga bedra. Lögnens furste, det logiska intellektet, dyker upp som människa. Så fortsätter allegorierna.

Man har valt att enbart använda ordet påle i Bibel 2000. Sådana fanns också, men i vår närmaste hedendom, tidsmässigt och geografiskt, var det heliga träd man hängde offren i.

Själen som slav

Till skillnad från vår fruktodlande själ är anden musikalisk och konstnärlig. För det tekniska utövandet av sina gåvor tar anden hjälp av förnuftet. Själen är tjänare åt anden. Det är den vare sig vår ande är god eller ond. Hitlers själ planerade ondskefullheter in i det sista.

I Bibelns allegorier har människan ofta två hustrur. Sara betyder furstinna. Hon var Abrahams ande och favorit. Hagar var Saras egyptiska slavinna och Abrahams själ och bihustru. Om detta har jag skrivit förut, bland annat detta.

Den subjektiva sanningen personifierad

Ett beryktat subjekt sade för två tusen år sedan: ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet” (Joh 14:6). Subjektivare än så kan man inte vara. Det jag säger gäller! Det finns ingen annan (d.v.s. objektiv) sanning! Jag har försökt uttolka det förut. Det blev ungefär så här:

Kunskapernas och erfarenheternas berg

Vi kämpar oss fram genom livet med vår labrys (dubbel-yxa). Vi behöver båda eggarna. Livet är kampen genom tillvaron, som ständigt ger kunskaper och erfarenheter. Dessa två ting liknas ofta vid ett berg, som vi har att ta oss upp för.

Tro fel, ha fel, vilja fel och göra fel

Allt efter som vi rör oss uppåt (= ökar vår kunskap och erfarenhet), inser vårt logiska förnuft (själen), att vi förut trodde fel, hade fel, ville fel och gjorde fel. Om vi har ett samvete (ande), kan det vara plågsamt.

Döden i sanningen …

För att slippa plågas, slår vi ihjäl samvetet (anden), den ljusa sidan av kraften. Det är det som menas, när det sägs att vi skall dö, om vi äter av kunskapens frukt. Livet i samvetsfridens paradis tar slut.

Nå, vad gör vi? Vi kan ju bekänna våra synder, i stället för att slå ihjäl samvetet. Vi kan få förlåtelse och så sträva vidare uppför. Men vi måste välja en annan riktning! I vår okunnighet såg vi inte att vägen svängde.

… som bara var tillfällig

Jaha. Men hur tar vi oss vidare, utan att ytterligare öka våra kunskaper och erfarenheter? Det är ju det, som är livet! Logiken säger att vi på nytt kommer att inse, att vi även denna gång trodde fel, hade fel, ville fel och gjorde fel.

Logiken säger att vi är födda till att ständigt synda. Vi kommer i konflikt med samvetet, Guds röst, alltså med Gud. Att äta kunskapens frukt är vår medfödda arvssynd!

Att vara i konflikt med Gud, ja slåss mot Honom, måste vara en definition på synd. Men den som strider med Gud får hedersnamnet Israel och Guds välsignelse. Det var Jakob det, bedragaren (1 Mos 32:28ff). Och Kristus blev ett med synden (2 Kor 5:21)! Bibeln klargör att den är djup, svårtolkad och inte lämpad för juridisk logik.

Jag har förut skrivit om Rasputin. Han läste Bibeln och fann att Guds vilja är att man skall synda, helst sexuellt. Han var en själisk profet styrd av sarx. Juridisk tolkare av helig skrift. Lagregler. Katalogsynder. Och han hade ett budskap: ”Lev som jag, er profet!”

En bokstavlig bildtolkning

”Vägen heter smal”

Rubriken finns som text i nummer 265 i svenska psalmboken. Inledningen är ”Ingen hinner fram …”

Nu har vi bilden klar för oss! Berget är oändligt högt. Vägen uppför är smal och krokig. Slavinnan Förnuftet är din älskade bil och logiken hennes motor. Sanningen som bilen söker är den rätta riktningen. Den finns inte! Den ändras hela tiden på vår serpentinväg. Och det är bara du som ser vad du befinner dig på vägen.

Om du inte kör åt rätt håll, kör du över vägkanten och ner i avgrunden. Enligt myterna är det en riktig Trollstig, för när det blivit ”köttfärs” av din ande, steker trollen pannbiff och äter upp dig, vilket berättades redan i det forntida Egypten.

Ditt medvetande utplånas, i myterna beskrivs det som ”den andra döden” (även i Bibeln, Upp 21:8). Det är något definitivt. Men nu tycks just den kristna myten ha en lösning, ett tvivel på döden.

Självförbrännande medvetande

Den berättar att tillvaron är så skapad av Gud, att inte ens Han själv klarar av en jordevandring, utan att bli ett med synden och förgås. Då har ju inte jag någon anled-ning att brinna av samvetskval.

Obehagligt blir det ändå, men en dunkel Paulus tycks hävda att vi överlever (verserna runt 1 Kor 3:15). Fast man måste ju tro på det han säger. Det måste vara min sanning. Min helt subjektiva sanning. Om det även är objektivt sant är helt ointressant för mitt helvetiskt brännande samvete, som med sin eld kan förinta mitt medvetande.

Och medvetandet är ju den observatör, som skapar vår värld. Eller yrar jag till nu? Vad var det kosmologen Max Tegmark sa? Universum är en matematisk abstraktion. Och jag säger att abstraktionen är ett tankefoster.

Trollstigen i Norge

Observera att när hjärtat vägs i Osiris domstol, är det i en värld, där man trodde att vi tänker med hjärtat. Det fick Moses lära sig i Egypten. Det är alltså själen som vägs – värderas. Tyngd av synd riskerar det bli slukat av gudatrollet Ammit. Se Annubis.

Värderas? Bra, dåligt, gott, ont, vackert, fult. Här har vi vår sanning, helt utan logik. Och det är den som gäller.

Jag tror inte att vi skall ändra översättningen och säga att det är hjärnan som vägs framför Osiris. Det vore närmast löjligt logiskt och förnuftigt. Men enligt hjärn-forskningen är det väl där vi lagrar våra synder. Ångest tynger våra huvuden.

Det oändliga berget

Kunskaperna och erfarenheterna vi inte har torde med säkerhet vara oändliga. Det innebär att vägen är oändlig. Hur når vi då fram till Sanningen? Det är väl det som är slutmålet? Men om slutet, det vill säga målet inte finns?

Antag Guds existens! Antag att Gud är oändlig! Då kan Han inte existera för logiken. Jag fick lära mig i skolan, att det var förbjudet att räkna med oändligheter. Ordet för de resultaten var ”odefinierat”.

Det innebär att varje väldefinierad lära om Gud är falsk! Vägen uppför berget kan dock vara fylld av pilformade vägvisare, på vilka det står ”Sanningen”. Ja, det är nog sant. Men stannar du vid någon vägvisande pil, så beror det nog på att motorn stannat. Logiken har upphört att fungera.

Jag är vägen, sanningen och livet. Sanningen är vägen. Resan är målet. Vi åker hit och dit längs serpentinerna, när vi snirklar oss uppåt. Det tar aldrig slut. Så länge vi är kvar på vägen och rör på oss, är vi kvar i sanningen. Och vi fortsätter att leva.

Det verkar vara så det står.

Berget Karmel

Kristendomen har då haft detta sanningsbegrepp, men jag tror inte det är många som har accepterat det.

Vägen heter smal. Och krokig. Johannes av Korset skrev om att bestiga berget Karmel. Munk i karmelitorden och intressant mystiker. Död av illa behandling från kyrkans män, sedan helgon och av Pius XI utsedd till kyrko-lärare. (Vad skrev jag om arvssynden? Här drabbade den hela kyrkan.)

Anglikanerna (protestanter) ”stal” Johannes och gjorde honom till ”Trons lärare”. Han imponerade tydligen. Men alla håller inte med om att vägen är smal och krokig. Tron på bokstavstolkning av skriften, Lagen, den absolut sanningen, är stark bland judar, kristna och muslimer.

De sistnämnda har stöd av Koranen, vars inledningsvers nämner ”den raka vägen”. Den uppfattningen av vägen kan man ju bara ha den allra första biten, innan man sett hur den slingrar sig. Man har inte kommit långt.

Det jag nu tänkt göra, är att diskutera hur jag kan veta, om jag kommit längre än dig på vägen. Men jag orkar inte just nu. Det här har blivit långt, och jag nöjer mig med detta tills vidare.

Fanns Jesus ändå?

Etiketter

, ,

Att ha funnits eller inte ha funnits, det är frågan

Jag resonerade i ett föregående inlägg utifrån tesen att evangeliernas Jesus inte existerat. Just därför skall jag ta upp den omständighet, som jag tycker är mest svår att förklara utan en historisk Jesus.

Det här har jag skrivit om förut. Men nu blev det aktuellt att upprepa det med ny formulering.

Kvinnans ställning

Professor Elain Pagels har påpekat, att kvinnor hade en stark ställning i den tidiga kyrkan. De kunde inneha ämbeten. De var under en inte särskilt lång tid biskopar och kyrkomötesdeltagare. Problemet är hur de kunde få denna ställning.

Hade det varit en utveckling i samhällskulturen, hade kvinnans förändrade ställning förblivit. Nu försvann den, och allt återgick till den gamla patriarkala situationen. Det finns dock något att jämföra med.

Censurerad farao, censurerad frälsare

Akhenaton var farao i Egypten ca 1400 år tidigare. Han gjorde solguden Athon till ende gud. Han införde monoteismen. Efter hans död hackades Akhenatons bilder och namn bort från alla monument.

Upprörda präster kunde med stöd av ett troende folk återinsätta de gamla gudarna i sina tempel. Allt återgick till den gamla polyteistiska ordningen. Faraos nyordning blev en tillfällighet. Akhenaton höll på att bli en försvunnen farao, nästan helt censurerad ut ur historien.

Roger Viklund hävdar att det helt saknas oberoende källor, som bekräftar Jesus historiska existens. Inga skrifter utöver evangelierna berättar om honom. Det som finns är fromma förfalskningar av icke kristna texter. Jesus verkar vara censurerad ut ur historien.

Vi vet, att kyrkan tidigt började bränna skrifter, som inte föll i smaken. Sådant kallades heresi, gnosticism och villolära. Intensiteten i jakten på sådant liknar jakten på spår efter Akhenaton.

Man har numera hittat så kallade gnostiska skrifter. Det är dock inte alltid säkert, att de är gnostiska. Men de framför ofta en annan syn på kvinnan.

Den misstanke som infinner sig är faraonisk. Kvinnorna fick sin ställning i den tidiga kyrkan av en stark karismatisk ledare med obestridlig auktoritet. En visionär, som skapade sina egna regler. Alla böjde sig för denne farao.

Men så dog han! Och i hans församling kunde man bara inte acceptera nyordningen för kvinnorna. Vad som helst, men inte det! Strid. Böcker och skrifter brändes. Allt olämpligt utplånades. Till slut reagerade en tidig Roger Viklund.

Ja, han hette inte så. Och han hade andra åsikter. Han visste att kyrkans organisation var värdefull. Ett medel för politisk kamp om inkomst och status.

Hans likhet med Viklund var bara konstaterandet, att det inte längre fanns några oberoende bevis för det som hänt. ”Vi måste förfalska några!”

Fast Viklund har ändå rätt i någon mån. Även om Jesus fanns, är den vi har i evangelierna en censurerad Jesus. Men hur mycket mer än hans kvinnosyn är det som censurerats? Nej, där stannar jag i grubblet!

Judar och araber är inte semiter!

Etiketter

, ,

Föregående inlägg blev ganska långt. Sånt skrämmer bort läsare. Jag tar del ur det, lägger till lite och sätter provocerande en troligen felaktig rubrik. Någon blir kanske intresserad. Först ett påpekande.

Tidiga antiken saknade internet, Google och Wikipedia. Även lärda kunde ha svårt få tag på information. Länge hade bara kungar bibliotek. Att kritisera ”de gamle” för deras bristande kunskaper är väldigt lätt för oss.

Att då peka finger åt gamla texter gör dig löjlig. Fast än värre är tron, att texterna är Guds ofelbara ord. 

Till saken

Judar och araber påstår sig härstamma från Abraham! Judarna sägs vara ättlingar till sonen Isak och araberna till sonen Ismael.

Abraham kom från Ur i södra Mesopotamien, varifrån hans far utvandrade med sin familj ca 2000 år f.Kr. (Wikipedia). Ungefär vid den tiden erövrade amoriterna området. Amoriter kallas amoreer i vår Bibel. Det står där, att Abrahams far Terach tog sin familj och gav sig av från Ur i Kaldéen (1 Mos 11:31)!

Kaldéen fick namn av kaldéerna, ett semitiskt folk som från väster trängde in i södra Mesopotamien efter 11:e århundradet f.Kr. Något Kaldéen fanns inte på Abrahams tid. Först skulle amoriter/amoreer, elamiter och andra slåss om att skapa Babylonien. Sedan kom kaldéerna.

Abrahams familj var inte kaldéer! De bör ha varit sumerer, ett folk utan känd släktskap med något annat. Deras språk var ett isolatspråk lika släktlöst som sitt folk. På det enda sättet liknar det baskiskan. 

Abrahams familj var i stället sumerer. De flydde kanske undan amoreerna?

Citat hämtat från Wikipedia: Amoriterna (amoréerna) omnämns i Bibeln som ett folk som levde i Kanaan innan israeliterna anlände.”

De senare, Abrahams ättlingar skulle enligt Herren Guds befallning fördriva en mängd främmande folk (bland andra amoreerna) från Kanaan (5 Mos 20:17 m.fl.).

Fördrivna gav de sig av till Ur och jagade iväg Abraham, så att han kunde bli stamfader till de judar, som jagade bort amoreerna från Kanaan. Kronologin går ju uppen-barligen inte ihop. 

Mer rimligt är att amoreerna drevs bort av kanaanéerna, som av någon anledning talade hebreiska! Kanaanéerna var dock hedningar. De dyrkade Molok och andra gudar.

Den här röran är trots alla fel och brister mycket intressant. Låt bli att tro på varenda ”bokstav” i Moseböckerna! Låt även bli att förneka! Studera och upptäck! Forensisk arkeologi då du gräver i texterna ger så småningom resultat.

Jag tror att kanaanéernas religion utvecklades, och blev judendomen. Kanaanéerna blev judar, och de hittade på Abraham. Han är en litterär figur, som berättar att barnoffren till Molok upphörde. Abraham offrade inte sonen Isak.

I föregående inlägg letade jag efter en Jesus, som kanske är mycket mer intressant, än den figur, som uppträder i evangelierna. Många tycker att den senare verkar lika påhittad, som jag tror att sumerern Abraham är. Men båda beskriver kanske en verklighet. Vad som hände och händer. En utveckling.

Gud är anarkist

Etiketter

, , , , , , , , ,

Roger Viklund

… hör till dem, som ifrågasätter Jesus historicitet: Han menar att en sådan Jesus, som evangelierna presenterar, inte har funnits! Händelserna i evangelierna har inte ägt rum! Fler tror så, men få har argumenterat så kraftfullt för sin övertygelse.

Viklund har en blogg, där det går att debattera med honom, även om han nu, liksom jag själv, inte skriver så ofta. För närvarande är det senaste från honom ett svar på ett påpekande från en kommentator i detta blogginlägg.

Jag har både framfört idéer som stöder och som betvivlar hans tes. Många kristna är nog inte främmande för tro på en annor-lunda Jesus. Olikheter i tron är vanliga i alla religioner, men nu vill jag beskriva en Jesus så avvikande, att Viklund kan tro på honom.

Det blir ändå en viktig Kristus. Därtill framför jag liknande tro på Abraham och Josua. Också de blir annorlunda, och kanske lika mycket utan historisk existens som Jesus, men ändå viktiga. På något sätt finns de kanske ändå.

Försök inte förstå allt på en gång. Läs igenom och ta sedan om det bit för bit.

Om en alternativ berättelse

På sin hemsida, under rubriken debattfora, samlar Roger andras frågor och försöker svara. Den allra första frågan är: ”Om inte detta hände, vad hände då?” En undrande ”Erland” vill ha en alternativ berättelse till evangelierna.

Alltså, om evangeliernas Jesus inte existerat, hur kom det sig att NT skrevs? Vad hände där i Jerusalem? Vad är bakgrunden? Jag kommer nu med en hypotes.

Jag riskerar anklagelser för att vara politiskt extrem åt alla håll, inklusive anarkism. Mitt sätt att tolka Moseböckerna kan ju ge en falsk misstanke, att jag tror dem vara skrivna av science fiction- och fantazyförfattaren Ursula K. Le Guin.

Hon beskrivs i en dokumentär på svtplay. Med anledning av länkarna och mina ord förväntar jag mig omedelbar bannlysning.

En alternativ berättelse bör rimligen bygga på GT. Det var ju säkerligen en grupp fromma judar, som låg bakom det hela, en avvikande riktning inom judendomen. En grupp med en annor-lunda texttolkning, som av politiska skäl snart sopades under mattan.

De fortsatte med vad man länge gjort i Jerusalem. De skrev heliga skrifter. Nya sådana ansågs behövas då och då. Jag skall lite förklara varför och hur.

Om språks status

”Fina” språk har alltid funnits. I några sekler var det franska. ”I Paris gentila salar värsta buse franska talar.” Överklassens franska var dock inte lärdomens språk, som länge, men inte alltid var latin.

GT är skrivet på hebreiska. På Jesu tid var det tämligen dött och i vardagen ersatt med arameiska. Hebreiskan fanns kvar som ”finspråk” i tempel och synagogor.

NT skrevs på sin tids lärda och ”fina” språk. Det var grekiska! Semitiska namn översattes. Mirjam blev Maria, Kefas blev Petrus. Det arameiska namnet Josua blev Jesus, en latinsk form av ett grekisknamn.

Målet var att med välkänd grekiska sprida budskapet mer effektivt, bland annat genom grekiskans högre status. Men grekiskan döljer en del av hebreiskans budskap. Översättningar till andra språk blir sällan perfekta.

Egyptens gudabarn

Josua betyder ”Gud frälser”. Sådana semitiska namn kunde fromma judar bära. Grekisk-latinska Jesus var antagligen mindre brukat bland sådana, än bland hedniska romare som ville snobba.

Men i Bibeln använde judarna namnet Moses, ett forn-egyptiskt ord som betyder avkomma. Det är alltså inte hebreiskt! 

Moses tolkas vanligen son, men kan även vara dotter. För oss är tolkningen avkomma en aning säregen. Vi säger oftare avkomma om djur än om barn. Det var kanske annorlunda hos de gamla egyptierna. I så fall bör barn vara en mer naturlig tolkning för oss. Vi får då ”Guds barn”, som ju kan vara flickor, och knyter samman detta för oss kristna begrepp med Fornegyptens teologi.

Kvinnorna hade relativt hög status i det gamla Egypten. Det var svårsmält för hebréer, greker, romare och andra. Tolkningen Guds barn tillät 14-15 kvinnor bland Egyptens 300 faraoner. För nämnda andra folk, inte minst hebréerna, var tolkningen mer än en aning säreget.

”Barnet” gav nog inte den status, som auktoritära religions-utövare krävde. De ville ha innebörden ”kronprins med skägg”! Den fick de genom att inte översätta Moses.

Det forntida Egyptens namn på solgudens son skapas genom addition: Ra + moses = Ramses. O-et i moses trillade bort. Sådan teologi motiverade faraonisk monarki. I GT’s miljö, vilket länge var Egypten, var gudasöner viktiga. Men vilken son var viktigast?

Vi har Ras moses och därtill en moses till en gud, vars namn inte fick uttalas eller skrivas. En gud med hemligt namn.

Revolution?

Min hypotes: I de moseböcker, som många ansett beskriva ett historiskt händelseförlopp, såg för två tusen år sedan en grupp lärda judar en uppsättning allegorier. De handlade om hur den ene ”Guds son” ersätter den andre.

Gruppen av fromma judar tycks ha uppfattad allegorierna som en manual. Vi människor skall vara Guds barn. Om vi så är, innebar det enligt de fromma, att vi är födda av Helig Ande. Det eftersom Gud är ande.

Ordet ande är grammatikaliskt femininum i hebreiskan! Den Heliga Ande är Gud uppenbarad som kvinna. Gud säger sig vara svartsjuk (2 Mos 20:5, 34:14 m.fl.). De av Henne födda är bara födda av henne, de är inte födda av andra, t.ex. dödssyndernas andar.

De är därför monogenäs (enfödda). Ordets grammatik syftar på modern (en enda födande), inte barnet (den i så fall unike ende födde). Det är huvudvärk för de teologer, som observerar, hur svårt det är att få orden betyda, det de enligt läran skall betyda.

Vi är väl inte alltid Guds bästa barn, men vi skall bli! En krävande Paulus säger att vi till och med skall gå från lydiga barn (som han jämför med slavar) till myndiga barn (Gal 4:1ff). Jfr indiska idéer om andlig utveckling.

Att Moses för hebréerna ersatte Ramses var viktigt. Men ännu viktigare var att Josua (”Gud frälser”) ersattMoses som Guds son. ”Friheten i Josua/Jesus” (i NT står det Kristus) ersatte den bindande Lagen (1 Kor 8:9, 10:29, 2 Kor 3:17, Gal 2:4, 5:13 m.fl.). ”Frihet” tjatas det faktiskt mycket om i NT.

En sorts upplysningsfilosofi

Det kan tolkas som ett försök till en filosofisk revolution. En för oss sharialiknande tankevärld (Mose Lag) skulle ersättas med krav på lydnad av samvetet (Guds Röst i oss) och därmed tankens frihet. Mer om det i fortsättningen.

De skrev en ny allegorisk berättelse om detta ersättande. Vi fick en svårgripbar tro på Kristus. Ordet betyder den Smorde. Det kan syfta på lampolja. En sådan människa blir Världens ljus, och ersätter Lagen och dess ritualer. Berättelsen placerades i ”nutid”, för att alla skulle inse, att det var en allegori. Det hade ju inte hänt historiskt!

Målet var att klargöra den egna tolkningen av moseböckerna. Man valde att skapa en ny berättelse, i stället för att kämpa med de troende om moseböckernas historicitetMen det verkar ha gått åt ….

I den nya berättelsen sägs: ”… Adam, son till Gud” (Luk 3:38). Människan är Guds son! Salomos Vishet bekräftar, den skriften är dock nästan NT. Den är skriven på grekiska under första århundradet före Kristus. Den skrevs nog inom vår grupp av tidiga upplysningsfilosofer.

I denna messianska profetia och ”förberedelse” till passions-historien talas om den rättfärdige som Guds son (Vish 2:18).

Uppseendeväckande sägs det även att folket som helhet är ”Guds son” (Vish 18:13). Länken går till bibeln.se (svenska bibelsällskapet), så ni kan läsa själva. Folket skall alltså sitta på Guds högra sida och styra!

Det låter politisk ideologi. Stöd för idén finns i riktiga GT (2 Mos 4:22, Hos 11:1). Idag är en del mycket oroade över demokratins och jämlikhetens utveckling. Men det kanske brukar gå åt …, när man lyckats påbörja något bra.

Hedendom, ett annat ord för viss politik

Kejsar Konstantins kyrka hade en annan ideologi. I den och dess föregångare bland den tidiga kyrkans riktningar bokstavstolkade man berättelsen för att motivera hierarki och så småningom monarki och feodalism. NTs skrifter utvaldes och deformerades efter politiska behov, och allt gick åt ….

Konstantins lära om Jesus som en historisk person definieras då som hedendom! Man har då skapat en ny gud. Men treenigheten blir kvar. Det går att fortsätta tro på Gud. Det är tro på mirakler och konstigheter vi får överge.

Gud uppenbarar sig ju på tre sätt. Ett sätt beskrivs allegoriskt med namnet Kristus. Ett annat sätt är som barnafödande ande. En kvinna som först förför dig och sedan föder dig. Då blir far och son ett, eller hur?

Men Hon är besvärlig. Hon blir galen, om du har ihop det med andra kvinnor. Hon mördar dig, om du horar med girighetens ande. Rätt åt dig!

Vår tjatiga Fader i Himlen

NT-Jesus hade en Fader. Det hade GT-Josua också! GT, inte minst moseböckerna, upprepar att han var Nuns son mer än trettio gånger! Upprepningar i Bibeln betyder att något är viktigt!

Nun var far till Egyptens solgud. Nun är inte bara himlens Gud, Han är själva Himmelen. Han är det stora Djupet (1 Mos 49:25). Himmelshavet. Enligt Bibeln ger Djupet Visheten dess klokhet (Syr 24:29). Det är insikten. Nun är alla gudars far.

Den vanligaste guden

Jag har tidigare skrivit om Nun och hans son, Ra – ljusbäraren Lucifer. Ra är logikens och förnuftets ljus. Denna strålande fan gjorde uppror mot sin far (mot kärlek, samvete, empati och annat ologiskt, obegripligt, oförnuftigt och olönsamt). Då blev han nedslängd från himlen!

Fadern och Sonen är ett. Idén är hämtad från Egypten, där mest känt i förhållandet mellan solguden Ra och hans son Farao – kungen. Båda var gudar! Farao var ett med hela den teologiska tankekonstruktionen, som tillika var politisk ideologi: ”Det stora huset”.

Det är exakt vad farao betyder! En uppenbarelse av den lysande logiken såsom den gud så många dyrkar. Solkultens teologi förklarar och motiverar monarkin, även när det stora huset är marxism i Nordkoreansk tappning, eller någon annan ideologi.

Den utvecklade teologin kring himmelsguden motiverar ingen monarki. Himmelsgudens Djup var i egyptisk teologi det stora Kaos. I detta sammanhang är Kaos det som är bortom det mänskliga förståndet. Då kan vi ju inte få någon ordning på det.

De mordiska gudarna

Oordningen skrämmer oss. Det skrämmande tror vi lätt ont om. I de mytologier, där en gudason (söner) dräper sin far och av honom skapar en ordnad värld, är det förnuftet som med sin logik störtar Kaos.

I nordisk myt är Kaos jätten Ymer och hans jättesöner. De är sprungna ur Ginnungagap. Ur jättesläktet föds guden Oden och hans bröder. De vill ha ordning! De dräper Ymer och i hans blod drunknar de flesta jättarna. Sedan skapar gudarna världen av likets delar.

Även i Norden var hedendomen ordning och reda. Även här var konungarna gudarnas ättlingar med lagar och regler. Samhället var hierarkiskt.

Såsom kaos sågs Djupet som något ont av egyptierna. Det till skillnad från den goda hierarkiska ordning och reda, som sol-guden och hans son, farao Ramses, stod för. Senast kaos var ett politiskt begrepp, ägdes det av de konservativa, de högre stånden, ”de bildade klasserna” och monarkisterna i kampen mot demokrati och allmän rösträtt. I kampen mot kaos och anarki!

De politiska motsättningarna är välkända. Men nu formulerade jag dem med religionsfilosofiska begrepp från den äldre antiken. Då måste jag kanske peka, för att de skall igenkännas.

Dåtida tro var det nog ibland lite si och så med. Man tvekade inte att mörda guden, för att själv bli Farao. Folket däremot skulle vara fromt. Teknikerna för att hålla det fromt kan studeras i Nordkorea. Tro på mirakler och underverk.

Teknikerna kan även studeras på nätet. Läs länkarna, det finns fler, och fundera! Skall vi tro på ”en sådan mirakel-Kristus”?

De priviligierade har alltid ansett att dräggen helt styrs av ”fake news”, till skillnad från de själva, som från sina höga positioner har en överlägsen överblick över tillvaron. Och folket har alltid drömt om den gode starke mannen, som frälser dem från alla bekymmer. Store Ledaren, Lillefar och allt vad sådana kallas.

Domprost emeritus Gunnar Helander (1915-2006), berättade en gång i Västmanlands Läns Tidning, att romerska kejsare skulle tituleras ”Herre, Gud och frälsare”.

Allt förklarar varför Kejsar Konstantin var överstepräst i hednisk solkult, samtidigt som han tog ledningen över den romerska kyrkan. Han döptes på dödsbädden av en biskop, som var arian (ord för antikens värsta villoläraAuktoritära Jehovas Vittnen har arianska drag)Konstantin ville ha sin egen kristna teologi, innan han döpte sig!

Det är viktigt vilken gud man är ett med. Demokrati och fri vilja innebär som sagt kaos. Du är inte styrd av regler, som gör dig förutsägbar. Du är i stället fri! Som demokrat kan du dyrka en kaosgud. Det är anmärkningsvärt, att Moseböckerna valde Nun som sin Gud.

Då fick man en Gud, omöjlig att förknippa förknippad med enkla politiska idéer. Frihet, demokrati och mänskliga rättigheter är ju det svåraste man kan ha av sådant. Vi klarar ju inte av det. Vi gör till och med uppror mot Gud, för att få välja idioter. Det står i Bibeln:

Samuel var profet och domare över Israel. Folket ville, att han skulle begära av Gud, att de, som alla andra skulle få en kung. Då Samuel vände sig till Gud med denna begäran, svarade Gud: Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung.” (1 Sam 8:7, jfr 10:19, 12:12, Hos 13:10). Du skall inga andra kungar hava jämte mig!”

Och konungen står över lagar och budord. Han är allsmäktig. Den som ingen står över.

Lärdom

Kyrkan valde på 400-talet att förbjuda kunskaper om Egypten och dess hieroglyfer. Sådant sades vara hedendom, men hur tolkar man moseböckerna utan de kunskaperna? Den okunnige tror att Nun var en betydelselös hebréisk man, vars namn utan orsak upprepas mer än trettio gånger i GT. Varför?

Paulus i NT visar prov på egyptisk lärdom i breven till försam-lingarna i Efesos (Ef 2:2) och iKorinth. I det senare ser vi det i 1917 års Bibel (1 Kor 11:10) med orden ”(guda)makt på huvudet”). Paulus visste hur en pschent (egyptisk kungakrona) ser ut!

Men han visste mer! Den stora hamnstaden Efesus var centrum för Romarrikets spannmålsimport från Egypten. Luftguden Shu var viktig för egyptiska sjömän, men utöver vindarna härskade Shu över orden. Det visste Paulus, som behärskade den hedniska teologi han bekämpade.

På den tiden hade ingen sett några ljudvågor. Våra ord flyger därför omkring i det element, luften, som de är skapade av. Orden bildar idéer, och idéerna är änglar (ordet betyder bud-bärare). De kan vara svarta, bruna, röda, gröna eller blå. Oavsett färg måste de lyda under luftguden!

Det ger oss metaforen: ”Vad är det som flugit i dig?” Egyptiske guden Shu är den andemakt, Herren över Luftens Rike, som ”är verksam i olydnadens människor” (Ef 2:2). Det handlar om dem, som lyder sina idéer i stället för sitt samvete – Guds röst.

Shu var Atum-Ras avkomma. Både Atum och Ra var namn på solguden, som alltså Shu var ett med. Solens och luftens gudar står för logik och förnuft, regelbundenhet, lag och ordning. Djupet står för frihet, kärlek och samvete med kreativitet, glädje och sköna konster, det vill säga kaos, oordning och anarki.

Olydnaden mot vad?

Vi har just funnit, att namnet på herren över alla läror av Paulus används som ett namn på Djävulen. Det är alltså inte frågan om olydnad mot en lära, en uppsättning idéer. Judarnas lära kallas Mose Lag. Den skulle ersättas, men givetvis inte med en ny lära (Gal 2:18).

Men vad annars? Här är det stora problemet. Jag svarade ”sam-vetet”. Att följa detta kallar Paulus för ”frihet”. Begreppet frihet finns även i GT, och texterna ger möjlighet till eftertanke. I Paulus brev hittar vi resonemang att grubbla över (Gal 5:1, 1 Kor 30).

Det finns här en skarp konflikt med lagfromheten och den lär-dom den förutsätter. Bibel- och Koranskolor representerar oftast en helt annan sorts fromhet, en med stolthet och fanatism: ”Jag är uttolkaren, ställföreträdaren!”

Vår hedniske Gud i Ur

Namnet Jahvé känner alla till. Nun kan ha varit Guds hemliga egyptiska namn. I så fall kul, att kyrkan stämplat Honom som hednisk egyptier. Men varför inte? Abraham kom från staden Ur i Sumerien. Därifrån tog han med sig bönen ”Herren vände sitt ansikte till oss”.

Om det och om Urs mångud, som bland annat hette Shaddaj, skrev Bengt Anderberg i Expressen för länge sedan. I Ur tjänade Abrahams familj ”andra gudar” (Jos 24:2). Om människan är Guds avbild, måste även Gud ha börjat som hedning. Han emigrerade från Ur till Moseböckerna, där Shaddaj översätts till ”Gud den Högste”.

Sumerien är den äldsta kulturen i området. De uppfann hjulet, skriften och tidsindelningen. Primitivare folk (alla andra) strömmade till för att begapa dem, deras städer och månguden Shaddajs ziggurater (ett ord för sumeriska tempelbyggnader). Sumererna fick enorm status som ”de lärda”.

Babylonier och andra lärde sig sumeriska, eftersom allt av vikt skulle skrivas på det språket, högstatusspråket i området under äldre antiken! Att hänvisa till Sumeriens visdom var ett sätt att utnyttja dess status.

Vår hedniske hebreiska Gud

Abraham kom till de hebreisktalande(!) kanaanéerna och mötte Melkisedek, prästkonungen av Salem. Det var en stad namngiven efter en kärleksgud. Där höll man på och byggde en ny teologisk lära.

”Jeru” var ett verb med betydelsen bygga med sten. När man var klar med det teologiska bygget, döptes staden om. ”Byggd i sten åt kärleken” kan namnet översättas till.

Abraham konverterade till kanaanéernas tro. Det är väl så vi får tolka bland annat det, att Abraham gav tionde till Melkisedek (Heb 7:2).

Även NT anger att Melkisedek var präst åt ”Gud den Högste”. Det är t.o.m. så, att Jesus liknas vid Melkisedek (Heb 5:6)! Melkisedek var sannolikt bildad och behärskade dåtidens lärda och ”fina” språk, sumeriskan. Därför kunde han tala med Abraham.

Men han kan även ha uppfunnit Abraham. Han behövde kanske en höving från lärdomens land i öster, då han han ville ge status åt allegorierna i den hebriska text han arbetade på. Melkisedek var bibelförfattare. Han jobbade och slet med en tidig version av moseböckerna!

Melkisedek lade beslag på namnet Shaddaj för sin Guds räkning, och månguden hamnade då i kanaanéernas hebreiska skrifter. Det som skulle bli judendom skapades med hjälp av sumerern Abraham. Nästa gång man formulerade sig (evangelierna) använde man sig av auktoriteten hos tre vise män från samma trakter.

De har kallats kaldéer, och Wikipedia kallar Abraham kaldé. Men i Wikipedia sägs att detta semitiska folk kom till Sumerien tusen år efter Abrahams utvandring. Frågan blir återigen om han existerat, eller om han är en konstruktion för att ge sumerisk auktoritet åt kanaanéernas ständigt pågående hebréiskspråkiga religionsbygge.

I religionen tycks man ofta ha behov av begrepp som auktoritet, lydnad och underkastelse.

Melkisedeks Gud hette Molok. Namnet betyder Konungen eller Herren. Fast ordet Molok kanske bara betecknade en viss ritual för barnoffer (Jer 32:35). Sumerern Abraham drog i alla fall iväg till Moria berg (Tempelberget i Jerusalem) för att offra sin son Isak i eld.

”Låten barnen komma till mig!” Så sade Skriften på den tiden. Sådan fanns, trots att vårt GT inte skrivits än. GT är, som jag redan antytt, bara senaste versionen av de heliga hebriska skrif-terna. För äldre tiders troende var de äldre versionerna Guds Ord – Lagen.

Och Abraham var religiös och from, så han lydde Guds Lag. Abraham var alltså fortsatt hedning och dyrkade Molok, vare sig Molok var ritualen eller dåtidens namn på Gud.

Och inte den minsta prick av Lagen får ändras! Den regeln gäller fortfarande (Matt 5:18-19)! För mig liknar stilen där vissa partier i Paulus brev, som jag misstänker Pseudopaulus skrivit. Pseudo-paulus talar vi om, när Paulus brev tar upp frågor, som blev aktuella i fornkyrkan först trettio år efter hans död, eller när stil-brotten i breven blir våldsamma.

I parallellstället i samma evangelium har ”pricken i Lagen” för-svunnit (Matt 24:35). Där är det ”mina ord”, d.v.s. budskapet om Jesu samvete, som aldrig skall förgå.

Fenicier och andra lagfromma

Offrade barn gjorde även fenicierna. De var också kanaanéer, men hade på Abrahams tid skilt sig från stamfränderna och dragit norrut mot den libanesiska kusten. Deras språk var givetvis också hebreiska, men de skaffade sig snart en egen dialekt.

Fenicierna skapade alfabetet (en förbättring av skriften) och grundade Karthago, där barnoffren fortsatte. Dessa var ett teo-logiskt problem för de mot lagen upproriska kanaanéerna i JerusalemDe lärde där kände till sitt ursprung och klagar över barnoffren i sin nya version av Guds Ord, våra Moseböcker.

Över karthagerna klagade även romarna. Hur kan upplysta och bildade människor bära sig åt så? De saudiska wahabiterna är också ofta upplysta och bildade.

Det teologiska upproret (1 Mos 3:22) …

Herren Gud sade: ”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont.”

Barnoffren var något de i Jerusalem måste hantera. Det skede då de texter, som skulle bli de vi känner som moseböckerna, formulerades. De mot Gud upproriska teologerna kanske beskrev sig själva med den litterära figuren Melkisedek. Och de lät den viktiga litterära figuren Abraham råka ut för Guds röst. Det är det vi ibland kallar samvete och kärlek.

Det är väl det enda, som kan kallas Guds röst. ”Du får inte slakta barnet!” Befallningen var stark och Abraham trodde att detta var Guds Ord (Gal 3:5f). Han, den store sumeriske auktoriteten, bröt med ritualen Molok, och kallades därför lärofader för alla folk (1 Mos 17:5).

På samma sätt skulle Paulus, i tro på att förnuftets formulering av samvete, empati och kärlek är Guds röst, bryta med alla ritualer kring mat och alla idéerna om orenhet. Han skulle av samma orsak även bryta med ritualen omskärelse: Var på er vakt mot de där hundarna, de där skadegörarna, den där sönderskärelsen” (Fil 3:2).

betyder inte att Gud skall hålla käft.

Idag kommer man i konflikt med åtskilliga, om man håller på som Paulus. Det är folks idéer, som räknas som religion! Idéer skall man visa respekt för, hur idiotiska, auktoritära och stötande de än är!

De auktoritära och de repektfulla säger: ”Skulle en rimlig tolkning av Bibeln vara att samvete, empati och kärlek skall uppfattas som Guds röst? En sådan Gud skall hålla käft! Idéerna, teologierna och ideologierna är heligare! De bestämmer vi över!”

Jag kanske även kommer i konflikt med folk, om jag säger, att såväl Melkisedek, Abraham och Paulus har rätt, talar sanning och har varit av stor betydelse. OK! Jag säger det! Jag kan även upprepa Paulus språkbruk ovan: ”Mördare och hundar! Håll käft!

Abraham och Melkisedek litterära figurer? Än sen?

Jag noterar att Roger Viklund medger att både filipperbrevet och galaterbrevet har anseende som äkta Paulusbrev. Fast han tvivlar ändå. Det är lätt, ty villolärarna var oundvikliga. Och de kom med sina tvivelaktiga redigeringar och osannolika påhitt.

Budskapet har alltid förvanskats. Den filosofi man kämpade med presenterade två politiska lösningar, som vi känner igen från alla tider. Auktoritär och hierarkisk monarki (solguden) eller idén om jämlikhet och frihet (himmels- och kaosguden) byggd på moraliska principer.

Roger är inte ensam om att upptäcka, att i kampen för den ena av lösningarna ljuger och bedrar vi hämningslöst. Problemet med den andra lösningen, är att kaosgudens teologi i princip är omöjlig för förnuftet att få riktig ordning på.

Otaliga försök lär ha gjorts, men det har aldrig skapats något sant evangelium med de sanna dogmerna. Ett sådant kan inte finnas. Om det senare är sant stämmer följande påstående:

”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria” (Joh 8:32). Inga evigt sanna bindande regler finns.

Lite om språk och filosofi

Om de förvanskade budskapen. Min åsikt är att de metoder, som tvivlarna har för att analysera breven fungerar dåligt, om breven redigerats. Då upptäcker tvivlarna fel även i äkta brev. Tvivlarnas metoder? Det finns många. Ett exempel.

Om du hittar ett brev av Gustaf Fröding, som innehåller ordet swingpjatt”vet du att något är fel. Någon har åtminstone gjort ett tillägg brevet minst 30 år efter skaldens död (1911). Ordet skapades i SvD 1941. Det hände saker i språket även under antiken.

Av allt sluter jag mig till, att en grupp judar blev kritiska till lagfromhet och bokstavstolkning. De försjönk i en filosofi med kärlek och samvete som grundbegrepp. Yttringar av dessa såg de som uppenbarelser av Gud. Förnuft och logik fick enligt dem endast användas för att stödja och motivera lydnad för kärleken och samvetet.

Går förnuft och logik i strid, mot grunderna och för rituella krav, ansåg man att det är uppror mot Gud. Rituella idéer är sådant, som kan flyga i dig. Akta dig för flaxarna! De formuleras ofta i religiösa lagar, som Paulus förbjöd (Gal 2:16-18). För den som tror på vad de religiösa säger att Paulus sagt, är Galaterbrevet svårsmält.

Vägen till den nya läran var studier av skrifterna. Genom förnuft, logik och kreativitet hittade man sitt budskap i GT. Denna judiska grupp hade nog funnits, verkat och utvecklats ett tag. ”Vid den tiden” plockade de fram Josua/Jesus och hans far himmelsguden Nun. Sedan skapade de en berättelse till stöd för sin lära.

Den berättelsen – om kärlek, empati och samvete beskriven som en allegorisk figur att tro på (Gör du det?) – blev senare rejält förvanskad. Redigerad! Villolärarna är och förblir alltid oundvik-liga (Matt 24:11,23 och Gal).

Originalberättelsen bör ha spunnit på Moloks teologi. Guden ville ju bli ett med oss människor. Det är ju det som människooffer går ut på. Gud vill äta. Hans avbilder matar Honom. Avbilderna hade ätit andra avbilder i tro att därmed få fiendens mod och styrka. Det var den rituella kanibalismens teologi.

Det var alltså egentligen själen man ville åt. Bli ett med tapperheten! Idén är gammal, från tiden före vår utvandring från Afrika. Men själen är inget kroppsligt organ, och är heller inte en egenskap i köttet, så med tiden skapade kärlek och samvete en så kallad andlig tolkning av teologin.

Medvetandets mordiske Molok

Den ger Jesus uttryck för i Johannesevangeliet. Där är det samvetet och kärleken vi skall bli ett med. Det vill Gud också, och de själar som inte är sådana bränner han upp! Vår Gud är en förtärande eld (Heb 12:29, Ps 50:3, 5 Mos 5:24-26). Gud som samvetets och skammens dödande eld är en riktig helveteslära.

Vi får då en förklaring till att Gud talar om och med sig sig själv som ”vi” (1 Mos 1:26, 3:22), och uppträder i grupp (1 Mos 18). Det är både vid skapelsen och vid samtal med Abraham. Vår Gud är ett kollektiv, som är ett. Det är bara möjligt om logik och förnuft saknas. Med sådant får vi en kakafonisk Gud, ett sammanfallande Babels Torn.

Vi får till en logik. En logisk utveckling av Molokdyrkan, där brännoffren av djur i templet till slut inte längre var möjliga att acceptera. De stred mot den nya teologin. Guds röst ur elden är den kunskapens frukt som dödar oss. Samvetets eld. Jag har gjort fel! Jag dör! Av skam.

Enligt Paulus kan dock lite bli kvar (1 Kor 3:15).

Det blev en del. Orkade ni hänga med?

Ett litet fel (av Gud?)

Etiketter

, , , , , ,

Turkarna

I Första Mosebok gör författaren ett fortfarande modernt fel (1 Mos 11:31). Skall det vara Guds ord, är det väl Han som gjort fel. Att det är modernt visar jag med ett fel liknande det i Bibeln. Moderna exemplet gäller jultomten.

Kristen förebild till jultomten är grekiske biskopen sankt Nikolaus av Myra. Helgonet levde åren ca 280 – 343. Myra ligger i landskapet Lykien i Anatolien (= Mindre Asien).

Kartorna är hämtade från Wikipedia. Den nedre visar det som idag heter Turkiet. Den övre de turkiska folkens och språkens nuvarande utbredning. Dåvarande utbredning (ca år 300) var en annan.

Enligt Wikipedia anlände flera turkfolk till Västasien, alltså Anatolien först runt år 1000. Turkiet fick en turktalande majoritet först under eller efter medeltiden.

Armenier, georgier, kurder, greker och andra reducerades. År 300 fanns inga turkar i Anatolien och det fanns inget Turkiet! Trots det framfördes nyligen ”upplysningen”, att jultomten var turk!

Åtskilliga har reagerat (t.ex. här, i det fallet så kraftigt att han måste upprepa sig mer detaljerat) och påpekat felet. Men som sagt, självaste Gud har i sitt heliga Ord gjort samma misstag.

Kaldéen

I GT står: ”Terach tog med sig sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Saraj, hustrun till hans son Abram, och lämnade tillsammans med dessa Ur i Kaldeen för att utvandra till Kanaan” (1 Mos 11:31).

Denna utvandring från Kaldeen skall ha skett senast ca 1700 – 1800 f.Kr. En del anger ca 2000 f.Kr.

Men kaldéerna var semitiska stammar som invandrade till södra Mesopotamien – området kring Ur – omkring år 1000 f.Kr. Kaldéen fanns alltså inte förrän 700 – 1000 år efter Abrahams utvandring från Ur.

Kaldéerna kom från områden i väst, som enligt Bibeln utsattes för en invasion av israeler, som ca år 1300 f.Kr. lämnade Egypten med Guds uppdrag att fördriva de gamla folken från det förlovade landet.

Engelska Wikipedia har observerat det här problemet, och antyder tvekan om kaldéiska Ur och sumeriska Ur var samma stad. Men det blir väl inte bättre för det?

Sumer och Kanaan

Abraham måste helt enkelt ha kommit från sumeriska Ur. Han var sumerier. Sådana var inte semiter. Om han är stamfar till judar och araber är inga av dem semiter! Så något är galet både i Bibeln och Koranen.

Enligt GT dyrkade familjen ”andra gudar” i Ur (Jos 24:2). Men Abraham kom så småningom till kanaanéernas prästkonung Melkisedek i (Jeru)Salem och konverterade till den kanaanéiska tron.

Melkisedek lovprisas i både GT och NT som Herrens sanne präst. Jesus liknas vid honom! (Heb 5:6).

Men hos kanaanéerna dyrkades Molok! Det var väl han som sade ”Låten barnen komma till mig!”

Det är inte bara Bibeln som redogör för hur det budet tolkades av kanaanéerna (3 Mos 20:2-5, Jer 32:35 m.fl.). Även hedniska romerska källor upprördes över hur upp-lysta och bildade människor kunde offra sina egna barn i eld till Molok.

Då talade romarna om kartagerna, som var en gren av det kanaanéiska folket. De hade tagit med sig Molok från Fenicien, när de koloniserade Medelhavet västerut och byggde Karthago.

Efter konverteringen tog i alla fall Abraham lydigt med sig sonen Isak till Moria Berg för att ge honom som eldsoffer till Herren Gud. Fast något kom emellan …

Synkretism

Jag tror att Gud var hedning ganska länge. Det var nog vid den här tiden Han blev lite kristligare. Han hette faktiskt Molok, men den där Melkisedek bytte namn på honom. Enligt Bengt Anderberg hade Abraham med sig namnet Shadajj från Mesopotamien.

Det här kristnandet verkar kunna vara intressant. Jag håller på, men det tar nog ett bra tag att skriva om det. Det går ganska långsamt för mig nu.

Byta fot och koka en killing i moderns mjölk.

Etiketter

, , ,

Idiomatiska uttryck

”Byta fot” är ett idiomatiskt uttryck, men inte om det är en kirurg som gör det. En sådan kan misstänkas göra det på ett mer bokstavligt sätt än en politiker.

Även dansare kan byta fot mer bokstavligt än politikern. Kirurger byter inte fot så ofta som politiker, men dansare är nog flitigast.

Bibeln har sina idiomatiska uttryck. ”En fågel har kvittrat i mitt öra” (Pred 10:20). Det förstår vi, för uttrycket har förts över till svenskan.

Det är ett stilistiskt grepp i Bibeln, att upprepa viktiga budord. Både Andra och Femte Mosebok tycker det är viktigt att påpeka följande: ”Du skall inte koka en killing i moderns mjölk” (2 Mos 34:19,26, 5 Mos 14:21).

Dum bokstavstolkning

Men man har glömt det gamla språket. Detta idiomatiska uttryck har blivit ett viktigt lagfromt budord i det judiska köket. Där får man inte blanda kött och mjölk!

De som läst mig och mitt sätt att tolka Moseböckerna blir nog inte förvånade av min tolkning:

Killingen står för Abels offer, det som Gud gillade. ”Offrad killing” används som ord för en god gärning. Dess mor är den Heliga Ande. I kyrkan talas om Andens gärningar.

Gärningarna inspireras av Andens budskap, de goda och ibland fromma orden. De är den mjölk från predikstolen, som får mig att lägga sedlar i kollekthåven. Jag kanske t.o.m. skjutsar reumatiska gamla tanten hem!

Sedan kokar jag mina goda gärningar i lovprisningar av mig själv. Varenda liten mus blir noggrant kokt. Fattar ni vad det är som förbjuds?

Många kokar annat än goda gärningar

Som ni vet, är det inte bara Gud som vredgas över mjölk-kokarna. Många andra har också blivit galna, då vi nu fått tre läror, som kokar sina bokstavstolkningar i mjölk. Om det åtminstone vore goda gärningar! Det skulle vi kanske uthärda.

Jag anser, att när en tolkning av en text blir logisk och förnuftig, då har man nog kommit rätt. Det har jag sagt förut.

Om abort. Kan man döda ett fosters själ?

Etiketter

, , , , , , , , ,

”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet” (Matt 10:28).

Varför fäster troende i abortdebatten så stort avseende vid det biologiska livet? Det jordiska! Var finns tron på det andliga?

Om man tror på en i princip odödlig själ, som bara Gud kan förgöra, borde man vara ganska likgiltig för aborterDet jordiska har sitt värde, men är det det, som är det heliga?

”En ängel kom på besök och vände åter” kan det stå i ett nyfött barns dödsannons. Det är en tro, att andar från Himlen kommer, för att en tid vandra på vår jord som människor. Varför? Vad skall vi här och göra? Det antas Gud veta.

Jorden (adamá) är Guds avbild, liksom den i jorden (materien) inkarnerade anden. Avbilden gör ibland med foster, som inte passar henne, som Gud gjorde med den nyfödde, när deinte passade Honom.

Det var ju värre än en spontan abort. Och vem brukar utföra sådana? Vem är abortör vid sådana tillfällen?

(Det är klart, man kan skylla på Djävulen. Men det innebär en dualistisk tro. Men jag vill inte ifrågasätta monoteismen. Tre-enigheten förstås, men skall den utvidgas med Fan till en fyr-enighet? Men då är det ju Gud i alla fall! Nej, det där skippar vi.)

Fast avbilden med en ande ålägger sig stränga regler. Guds vilja är absolut fri och den är i sig regeln över alla regler. När det gäller frihet, är människan en dålig avbild av Gud. Skall vi vara det?

Men vad händer med barnens själar? Vad bör de troende tro om detOm de inte vet skillnaden mellan själ och ande, beror det på, att de inte vet vad själ och ande är. Fråga t.ex. Lars Adaktusson om saken! Därmed blir frågan för hans vänner: Vad händer med vadå? Med något som inte finns i deras föreställningsvärld.

Jo, de kan bluddra som svar. De kan stapla ord utan inne-håll. Det är hokus pokus, magiska ord, trolleri och ramsor ur Bibeln. Men något begripligt blir det inte. 

De troende kan därför inte tro något. Inget andligt i alla fall. I stället tror de, att det jordiska livet är heligt. Då är abort mord, och evangelisten som citerades ovan pratar strunt.

Åter till frågan ”Varför är vi här?”

Anden har smak för den kunskapens frukt, som är kontro-versiellDen som ger förmågan att värdera och veta vad som är rätt och felDå blir hon utkastad, kan inte vara kvar! I Himlen och Paradis råder samvetsfrid, och hur skall man kunna ha det, om man svalt insikten att man gjort fel?

Hon! Ordet ande är femininum i hebreiskan. Det brukar jag tjata om. Anden är moder till allt levande. Efter den andra skapelseberättelsen (1 Mos 2:4-24) fick hon därför namnet Eva. Det betyder liv.

I Bibelns andra skapelseberättelsen delar Gud upp jorden (= Adam) i ish och ishá (man och kvinna), se noterna till (1 Mos 2:18-24, 2:23). Eva är inte isháIshá är en som kan vilja göra abort. Adam (ish) säger: ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött.”

Det gällde inte den första gången. Kvinnan i den första skapelseberättelsen får endast äta frukt och örter med frö i sig (1 Mos 1:29). Det handlar om kunskapen som kan växa likt senapskornet. Det senapskorn som blev ett stort träd i liknelserna om Himmelriket (Matt 13:31 m.fl.).

I övrigt handlar de liknelserna om surdeg, bröd, säd, fisk, men även pärlor och sådana skatter. Kunskapen är högt värderad i vår religion, men vilka troende inser skillnaden mellan kunskap och insikt? Det förbjudna trädet borde kanske kallas Insiktens Träd.

Det är människans ande, som plockar sådan frukt!

Sexualkunskap växer inte på det förbjudna trädet. Den kunskapen räknas till pärlorna. Och ”Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.” (Matt 13:52).

Skillnad mellan själ och ande är då kanske att själen äter kunskap medan anden äter insikt. Eller framföder. Själen är grubblande och anden är värderande. Själen är nyfiken och logisk, medan anden tycker att någon är vacker eller god och blir kär. I det finns varken förnuft eller logik.

Men accepterar inte Ishs själ det, utan kastar Ishá från en balkong, hamnar Ishs själ i helvetet och blir förgjord. Det bör vi nog tro, om vi är troende. Det tycks ju stå så i Bibeln.

I 1917 års Bibel fick Paulus och Jakob använda ordet ”själisk” om de onda (1 Kor 2:14, Jak 3:15). Särskilt Jakob har intressanta resonemang.

Vår ande blir som sagt kär och kan drabbas av samvete och skönhetsupplevelser, men vår själ vet vad som lönar sig. Inte minst det senare kan sända själen till helvetet. Det är därför viktigt att vårda den. Din ande vill inte bli av med alla pärlor och skatter själen kan innehålla.

Det var kanske för dem hon kom hit.

Ett inlägg på Flaschback?

Etiketter

,

Kan man debattera på Flaschback? Efter att ha försökt läsa en del där, är jag lite tveksam.

Skall jag försöka vara så förenklad, som man bör vara på det forumet? Kanske bäst och börja här med ett försök. Lite inspirerad av några inlägg jag inte vill länka till, skriver jag följande.

Nutida kristendom är många hundratals olika sekter, ofta helt annorlunda än de helt andra sekter, som fanns för några hundra år sedan (med häxbrännare, ikonoklaster m.fl.). Tro inte en kyrka som åberopar sina evangeliska traditioner!

Även perioden 100 – 500 e.Kr upplevde våldsamma för-ändringar av hundratals kristna sekter.

Kyrkofädernas skrifter handlar ofta om hur lögnaktiga ”de andra” kristna lärorna var, och hur god kejsaren var, som slaktade alla, som inte anslöt sig till samma sekt som han – kyrkofädernas sekt.

Moderna judendomar och judendomarna för 2.000 år sedan liknar inte varandra. Romarna fick hindra judarna att slå ihjäl varandra. Fem hundra år tidigare fanns inga som liknade fariséerna, saduccéerna och esséerna från Jesu tid.

(Judendomar. Ni har väl hört talas om ultraortodoxa judar och deras politiska partier?)

Men Toran (Gamla Testamentet) fanns. Den kan beskrivas som Hedendomens Historia, med myter och berättelser från tidigare religioner. Dessa texters anseende, och den vördnad de bemöttes med, fick alla att göra anspråk på dem. ”Det är vår heliga skrift!”

Fast när stora riken gick under (t.ex. Babylon för perser och sedan för greker), lyckades judarna sno åt sig ensam äganderätt, och omformulera texterna som de ville. Så tog vi européer dem, och de blev vår Guds Ord. 

Och vad blev resultatet av att uttolka GT som Guds Ord? Mose Lag blev svensk lag. Nu har vi en massa ateister, som hatar kristendomen och Bibeln. De kristna försöker ibland ta avstånd från hedendomen i GT och prisar Nya Testamentet. Men i NT prisas GT! Problemen med den bibliska hedendomen kvarstår.

Judendomens och kristendomens problem delas med Islam, då Muhammed plagierade myter och berättelser. Han gjorde som judarna, omformulerade efter önskan och behov. Det blev inte mindre hedniskt för det.

Oviljan mot Islam orsakas av att muslimerna har samma inställning till Koranen, som kyrkan hade till GT för 250 år sedan. Elda upp kvinnor var hedendom. Även att stena dem är gammal hedendom ur GT, och Muhammed var en plagierare.

Säg vad ni vill om Jesus! Idén, att den som är utan synd skall kasta första stenen, var nyskapande. Eftersom Jesus räknas som profet inom Islam, bör väl muslimerna se det som hädelse, att rätta honom och säga, att det är den med mest heder, som skall göra det.

Vi har kämpat mot hedendomen sedan upplysningens dagar, och när segern varit inom räckhåll, och kyrkan börjat reformeras, får de kristna hedningarna förstärkning av ännu mer hedniska muslimer.

Observera: Jag förnekar inte Gud. Jag hävdar bara, att det Han har skrivit, har Han skrivit i det vi tänker med. De gamla judarna trodde det var hjärtat. Därför skriver Paulus, att Lagen är skriven i våra hjärtan. Det skrev jag om förra gången.

(En redigerad repris, så slipper ni leta: Tryggve N.D. Mettinger, professor emeritus i Gamla testamentets exegetik skriver om våra hjärtan. Det var med hjärtat hebréerna trodde sig tänka. Känslorna trodde de inälvorna svarade för. Läs länken, sid 4: Rubriken ”Tanken och känslans boning”!

Vi nutida tänker i stället med hjärnan, och hjärtat är för oss känslornas boning. Då missförstår vi lätt Bibelns texter. Dåtida judar hade alltså romantiken längre ned. Där finns något som sticker ut. Där vill alla semiter skära bort lite. Man kan bli antisemit och islamofob för mindre.)

Innebörden av Paulus ord blir, att om vi tänker ordentligt, anständigt och förnuftigt, så tror vi på Gud, även om vi inte fattar det. Det vi förnekar blir då aldrig något annat än hedendomen i gamla myter.

2000 år av debatt om slöja, fläsk och abort m.m.

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Landet under Gud

USA’s kongress har ett 181 år gammalt förbud mot att bära huvudbonad, när man ”i huset” representerar väljarna i ett land ”under Gud”. Det senare uttrycket syftar på den kristna religion som omfattas av nationens överväldigande majoriteter: européer, latinos, afrikaner och en del andra.

(Jag har sett, att förbudsstriden har observerats av flera debattörer, t.ex. den här. Det hela ingår väl i den all-männa slöj-, hijab- och burkadebatten. Där strider man med varandra.

En som gjort lite research, tar upp slöjor och hijab. Som jag sagt förut, roas jag av att läsa motstridiga åsikter. De som har en annan inställning till frågan kan läsa här. – Nu har jag bussat ihop dom, så nu sticker jag.)

Trohetsed läses vid öppnandet av kongressen: I pledge allegiance to the Flag of the United States of America, and to the Republic for which it stands, one Nation under God, indivisible, with liberty and justice for all.”

Amerikaner är religiösa …

Kristna män blottar sitt huvud i kyrkan! Och kongress-byggnader är likvärdiga med kyrkor, då det enligt teorin egentligen är Gud, som sitter där och styr.

Det gör Han via Sina fromma mänskliga ombud, som på så sätt har en prästroll, som de valts till. De tänks noga fråga Gud i sina hjärtan, och sedan fatta beslut i enlighet med Hans vilja.

… men kanske vanvördiga

I USA skall det väl vara vanvördigt att inte säga sig tro så. I högtidliga sammanhang finns inga lobbyister utöver Gud. Men säger man det i andra sammanhang, räknas man nog som en knasboll.

Och kvinnorna har setts som mindervärdiga

Om kvinnor har rått förvirring i detta ämne. Enligt gammalkristna föreställningar har de inte bara setts som mindervärdiga, de har dessutom ofta varit rituellt orena. De skulle länge dölja sin skam över sitt kön med något på huvudet.

De fick inte som vi män stå raka, med mössan i hand och tala med Vår Herre. Men sedan de släppts in i det poli-tiska finrummet, har samma regler gällt för dem, som för män: Ingen huvudbonad! Men i USA har nu muslimer krävt att förbudet skall hävas.

Vissa demokrater sägs stödja förslaget, men man kan ju även tro, att det är lagfromma ”gammelkristna” grupper, som vädrar morgonluft.

En debatt om frihet, som …

Vissa muslimer säger sig se det som en begränsning av religiös, social och personlig frihet, att inte få klä sig som man vill. Andra verkar anse, att det dessa muslimer egentligen vill, är att underkasta sig sharian, Islams lag. Att de vill handla på ett sätt de själva (men inte andra) upplever som fromt.

(Se t.ex. denna debatt. Debattören finns även i den här nättidningen, med den här chefsredaktören. Det är skillnad på invandrare och invandrare när det gäller åsikter. Riktigt skarpa skillnader.

Oavsett vilken åsikt jag  tar ställning för, är jag därför mot invandrare. Då kan det hetta till. Minns ni när Idol-jurun blev anklagad för rasism? Laila Bagges far är palestinier, men när juryn underkände en deltagare med invandrar-bakgrund, var även hon rasist.)

… finns i Nya Testamentet

Ordet Islam betyder underkastelse. Aposteln Paulus öste för ca 2.000 år sedan galla över dem som ville under-kasta sig Mose Lag. Sharian är en arabisk kopia. Ja, det finnas vissa ändringar, men i princip …

Det är alltså en gammal debatt, som nu är igång igen. 

Är valet av kläder verkligen fritt? Eller är det tvångs-tankar inpräntade i kvinnor? Vi vet, att ”kristna” tvångs-tankar under sekler inpräntades i både kvinnor och män. Misstanken om tvångstankar visar därför inte på islamo-fobi, utan likt feminism på allmän abrahamistisk fobi.

Obildad misogyni

Bibelexegeter talar om en eller flera pseudo-Paulus, som efter den äkte apostelns död skrev misogyna (kvinno-fientliga) bibelbrev i hans namn. Möjligen är bibeltolkarna själva misogyna, eftersom de tillägger, att pseudo-Paulus skrev i den äkte Paulus ”anda”.

Jag har förut skrivit, att jag ser pseudo-Paulus som en eller flera psykopatiska och obildade tölpar. Stilbrott och obildning som uppvisas, särskilt i förvrängda paulusbrev, är otroliga.

Det jag själv främst reagerat för, är bl.a. det kvinno-fientliga i Första Korinthierbrevet, och att en redigerande Pseudo-Paulus där visar, han inte visste vad en egyptisk pschent är.

Amenhotep III med en pschent på huvudet. Han regerade för ca 3400 år sedan. Ormen i pannan är gudinnan Wadjet. Gudamakten på huvudet.

Inte heller nutida teologer vet, att en faraonisk kunga-krona är (guda)makten på huvudet”, som kvinnor skall bära, eftersom kunskapernas änglar och Mose Lags Ängel talar illa om dem (1 Kor 11:10, Bibel 1917). De fula änglarna tänks då tiga, sticka svansarna mellan benen och drypa av!

Återigen, i Bibel 2000 står det inte makt, utan tecken. En not antyder att det kan vara en skammens slöja, som kvinnor skall bära. Se en gång till på bilden ovan!

Hade den apostoliske villoläraren vetat, hade hans forn-kyrkliga redigering av texten inneburit att den versen tagits bort helt. Nu blev den kvar, och blixtrar som ett blåljus över hans brott: Förvanskning av ett bibelbrev.

Blir jag bekylld för islamofobi, kristofobi eller kätteri?

Att erkänna det uppenbara är dock känsligt. De aposto-liska villolärarnas verk är ännu Guds heliga ord. Nya Testamentet tillmäts samma ofelbarhet som Koranen. Då det bestrids, är det inte konstigt, att vissa i kyrkan väl-komnar det invandrade principiella eldunderstödet.

Då nya översättningen av Nya Testamentet (NT81) var på gång, läste jag en provöversättning av några brev. I den bad bibelkommissionen om ursäkt. De hade inte kunnat dölja stilbrotten! Vissa deltexter är omöjliga att använda i en gudstjänst. De skär sig iögonfallande.

Jag har skrivit en del om det, och hur Paulus redan från början förvanskades och feltolkades. Jag lämnar den saken och koncentrerar mig på den frihet från tvång i religionen, som Paulus då och då tar upp (bl.a. i 1 Kor 1:30, 2 Kor 3:17, Gal 2:4 m.fl.).

De bibellärde vet, men kunskapen har drunknat i fromhet

I vår bibelöversättning kan lagens och kunskapens änglar ibland benämnas ”kosmiska makter” (Gal 4:3). Grekiska ordet kosmos” avser vår ordnade värld. Det är alltså inget astronomiskt. Det senare är ordets enda nutida innebörd.

Även stats(ande)maktens ängel, kejsarens genius samt sedernas ängel hörde till de kosmiska. De hörde i likhet med alla naturkrafters änglar till världens styrande herrar. De ordnade alla vår värld, fast olika delar av den och på olika sätt.

Före det vi kan kalla den vetenskapliga revolutionen, var en del av de kosmiska makterna föregångare till natur-lagarna bland våra idéer. Gamla åskgudar reducerades till sådana ofta skrämmande änglar.

Men som sagt, även sociala krafter hörde till gruppen ordnande makter. Inga av dem var sådana Herrens heliga Änglar, som noten till (1 Kor 11:10) talar om!

Fromma bibellärde tror sig se fromhet i ord, där ingen fromhet finns. De skapar översättningar med ord, som i dagens språk ger ett löjligt intryck. Scientologerna tackar nog för de kosmiska makterna.

Deras grundare, Ron Hubbard, var ju författare av science fiction, typ kiosklitteratur. Han gav ”kosmiska makter” en modern bokstavstolkning. Han lyckade därmed bevisa, att det inte går att skapa en så löjlig religion, att den inte får ett stort antal anhängare.

”De kosmiska makterna” är våra inre demoner, och de styr oss

Ett tydligare exempel är den ängel, som Karl Marx i det Kommunistiska Manifestet beskriver som ett spöke: Ett spöke går runt i Europa – kommunismens spöke.

För marxister är ängel ett rituellt orent ord, det bör inte användas. Det får heta spöke i stället. För nazismens ängel passar ordet demon bättre. – Finns inte demoner? Förnekar du förintelsen också?

Kunskapens, Lagens och ideologiers änglar och demoner är begrepp, som berättar för oss om en sofistikerad tankevärld, där idéer uppfattades som styrande makter. Våra inre demoner!

Bortsett från att han saknade vår materialistiska världs-bild, tänkte den äkte Paulus som vi. Vi tror också på våra inre demoner, det är bara deras natur, som vi uppfattar på ett annat sätt än Paulus. Hur de verkar, är vi nog överens med honom om.

Därmed faller vissa muslimska kvinnors argument, att ingen tvingar dem att klä sig på ett visst sätt. Modets demoner, som tvingar ungdomar att köpa märkeskläder, är av samma slag. ”Inne”-demonerna är ett släkte, som härjar vilt bland oss. Man måste!

Coco Chanel blev för många en av världens makter

Paulus skriver till brevmotagarna, att de varit sådana makters slavar (Gal 4:3ff). Fri eller knäckt (ekonomiskt) om du lyder dem, beror på omständigheterna.

Antiken hade sin världsbild

Anorexin är också en inre demon. Liksom alkoholens och knarkets demoner blir sådana ibland fysiska realiteter i människan. Den antika tankevärlden försåg människorna med en begreppsapparat, med vilken de kunde hantera realiteterna. Det fanns då ingen annan tankevärld, ingen annan begreppsapparat i vår del av världen.

På grund av ovanstående kallas ibland Djävulen för Denna Världens Herre. Lucifer, som han också heter, är ju enligt teologin en fallen överängel. Och världen ser i alla fall ut, som om han både finns och har mycket att säga till om. Det kan ingen ateist bestrida.

I Galaterbrevet beskriver Paulus dessa änglar som våra förmyndare. Paulus påpekar, att det inte föreligger någon skillnad mellan omyndiga barn och slavar (Gal 4:1). Då var det lagligt, att sälja sina barn. På sina håll lär det fortfarande ske. De kosmiska makterna styr! Och de är ibland (men långt ifrån alltid) Djävulens anhang!

Men det gäller inte den makt, som kvinnan skall ha på huvudet. För en gångs skull talar Paulus om en riktig Herrens ängel, eller rent av den Helige Ande, Gud själv. 

Vad är skillnaden mellan lydnad och underkastelse?

Vi har Islam, som betyder underkastelse. Underkastelse! Paulus talar om Lydnaden. Vad är skillnaden?

Jag har redan nämnt ”underkastsig Sharian” (Lagen). Det är ett lätt budskap! Gör så här! Gör inte så! Ordning och reda. Inga problem att förstå. Enkelt och logiskt. Många älskar det. Folk konverterar. Starka män fram-träder och blir älskade. De kosmiska makterna styr!

Många kristna försöker få samma lätta budskap ur Bibeln. Men Bibeln är motsägelsefull. Den krånglar. I NT både förkastar och försvarar Paulus Lagen. Jesus ändrar i denoch förbjuder sedan ändring av minsta prick i den. Förvirring!

Vad är skillnaden mellan en sten och ett hjärta?

Jag ser en förklaring i en omdefinition som gjordes av Lagen. Mose Lag var huggen i sten! Guds Lag var enligt Paulus skriven i våra hjärtan (Heb 8:10, 10:16). En sådan ändring är faktiskt utlovad i GT (Jer 31:33), vilket Paulus påpekar ett par gånger (Heb 8:10, 10:16).

Tryggve N.D. Mettinger, professor emeritus i Gamla testa-mentets exegetik skriver här om våra hjärtanDet var med hjärtat de gamla hebréerna trodde att vi tänkte. Känslorna trodde de att våra inälvor svarade för. Det står faktiskt i GT. Läs länken ovan, sid 4: Rubriken ”Tanken och känslans boning”!

Vi nutida tänker i stället med hjärnan, och hjärtat är känslornas boning. Det gör att vi väldigt lätt missförstår Bibelns texter. Som sagt, de gamla judarna hade i stället romantiken längre ned. Där finns ju något som sticker ut. Där vill alla semiter skära bort lite. Man kan bli antisemit och islamofob för mindre.

Paulus är ganska vass i sina åsikter

Vad hjärnan var bra till hade man på den tiden ingen bra idé om. Men Paulus talar således om samvete och för-stånd, då han talar om Lagen i hjärtat!

I en modern bibelöversättning borde det stå att lagen är ”skriven i våra hjärnor” (eller i vårt skarpsinne) för att budskapet skall bli rätt.

Den som tror sig bli rättfärdig genom (Moses) laggär-ningar har ”kommit bort från Kristus” och ”har fallit ur nåden” (Gal 5:4, Bibel 1917). Han lyder tvångstankar från ett religions-ideologiskt spöke i stället för att lyda sitt för-nuft.

En tidig argumentation för demokratiska väster-ländska värderingar

Den skrivna Lagen gäller alltså inte, utan är ersatt av den i hjärtat, tankeförmågans kroppsliga organ i GT’s idé-värld. Tänka själv var den ”frihet i Kristus”, som Paulus talade om (bl.a. Gal 5:1). Och Lydnaden gällde samvetet, som sägs vara Guds röst.

Paulus talar en hel del om vår frihet från de kosmiska makterna (Kol 2:8). Vi har redan berört exempletSå länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna” (Gal 4:3). Och han talar om den myndige arvtagarens frihe(Gal 3:29, 4:1,7).

Det är något annat än underkastelse under döda bok-stäver (2 Kor 3:6), under Mose Lag eller under den islamska sharian. Men det senare är ju så lätt. Man kan förstå om många kristna präster och biskopar lätt faller för det. Tänka själv är ju så svårt!

Som sagt, även klädmodet och andra moden är ordnande makter. Vi styrs även av Den Goda Smaken. Hela tillvaron är fylld av sådana änglar. Paulus lära är att vi skall ifrågasätta dem allihop. Ifrågasätta! Det är inte vad ni fått lära er i söndagsskolan!

Ingen förstod

Men ”Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner …” (Gal 2:18)I NT’s allegorier är den skrivna Lagen det tempel Jesus skulle riva ned. Inga av evangelisterna förstod honom (Mark 14:58, Matt 26:61). De hävder endast att anklagelsen, att han sagt sig vilja riva templet rent fysiskt, var falsk.

Evangelierna misslyckas alltså att framföra hans budskap. EndasPaulus begrepEn besviken Jesus reagerade på sina lärjungars tröga tänkande”Har inte heller ni fattat något ännu?” (Matt 15:16) samt Har ni också svårt att fatta?” (Mark 7:18).

Ändå hade han valt ut dem, för att han tyckte de förstod bättre än andra, om vilka han sade: Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte.” (Matt 13:13).

Men därefter har några förstått

Men är jag nu ensam om att förstå, så här 2000 år senare? Nej, men jag är bland de som kunnat förstå, utan att konsekvenserna blivit hemska. Jag inser, att många före mig har fattat mer eller mindre. När de gjort det, har de tvingats vara tysta och försiktiga.

Kättare har dödas. Så de som förstått, har tvingats sprida idéerna varsamt. Men dehar de gjort! Och det kan vara en av orsakerna till, att västerländsktänkande uppstått i den kristna världen. Det har smugits på oss.

Hädelse äett cellgift mot cancer i religionen

Kristendomen har haft två sidor. Dels en auktoritär sida som utgått från de villolärare både Jesus och Paulus varnade för, dels en annan sida, som av de auktoritära beskrivits som ett hädelsernas smygande gift. Den har av de auktoritära buntats ihop med många andra, mer eller mindre motstridiga idéer, och vårdslöst stämplats heresi och gnosticism.

Det ”giftet” har under sekler tagit sig in i samhälls-kroppen. Där har det underminerat ”lag och ordning”. Det s.k. giftet har inte bara försvagat konungarna av Guds nåde, utan även Guds Lag och alla av Herren Gud tillsatta styrande makter.

Till makterna har räknats de till ”väldigheter” upphöjda apostlarna och kyrkofurstarna, liksom de gamla ärkeäng-larnaJämför även med Paulus hårda kritik av villolärarna (Gal 2 Kor 11:5). ”Väldighet” är egentligen en änglatitel, som Paulus tycks bruka ironiskt mot auktoritetsdrömmare med storhetsvansinne.

Ett sammanbrott

Villolärarnas lagfromma teologi har nu mer eller mindre kollapsat. Allt för många vägrar idag att tro på den, förmodligen även prästernaMen kyrkan har inte hittat rätt på det ursprungliga budskapet, och saknar nu helt teologi.

Utan lag breder oordning, otukt och girighet ut sig. Vi ser kardinaler, biskopar, präster och munkar, som utsätter nunnor och pojkar för sexuella övergrepp. Skandalerna staplas.

Villolärarnas kristendom duger inte längre, inte som religion och då inte heller som social karriärväg (med korruption och översitteri, 2 Kor 11:20).

Då kommer begäret efter starka ledare. Och ordning och reda. Samt enkla lösningar som inte får betvivlas. Då är våld viktigt. Precis som det var inom fornkyrkan, då villo-lärarna tog över.

r har ni reaktionen, vare sig den kallas kristendom eller Islam. Och den kan lika gärna kallas höger eller vänster. Det vi kan kalla reaktionen behöver Islam. Den läran missbrukas lättare än kristendomen. Så därför svartrock, varför inte konvertera?

Nå, skall du, muslimsk kvinna, ha hijab eller inte?

Eftersom kyrkan gärna tar ståndpunkt i denna fråga, vill jag stödja mig på Nya Testamentet och påpeka vad som utifrån den texten borde vara kyrkans lära.

Läs Paulus (1 Kor 10:23-33)! Särskilt vers 23, 24, 31-33!

Där står två gånger: Allt är tillåtet! (Bör avse att vara, att göra, att ha eller inte vara, inte göra, inte ha …)

Där står: Tänk på andra! (Upprepas på olika sätt.) 

Där står: Väck inte anstöt! (Inte hos några.)

Där står: Rätta dig efter andra!

Och varför skall du ta seden dit du kommer?

Det senare skall du göra, av omtanke om alla, som annars tar anstöt. En möjlig förklaring till kravet på omtanke är, att både du som hatar, och den som gör så att du hatar, antas ”gå förlorade” för Gud.

Ni tros båda hamna i Avgrunden. Jag har ett exempel.

Du har hijab. Jag blir arg och rasist och börjar hata dig. Dödssynd! Då blir Gud arg på mig, och jag ”går förlorad”.

Du tar i stället av dig din hijab, skakar hand och låter dig bjudas på middag med fläskfilé. Då blir jag glad och gillar dig. Sedan demonstrerar vi mot rasismen.

Då blir Gud inte arg på mig, och jag ”blir räddad”.

Du då? Du tror ju kanske att du syndat! Enligt Paulus säger Gud: ”Nej! Det har du inte.” Du tänkte på mig i stället för dig själv och räddade därmed mig åt Gud. Vi blir då båda räddade, men du blir extra belönad.

Den sista tanken finns i följande refräng i en fromt kristen sångtext. Den finns i otaliga versioner på You-tube. Men det kanske är ett mer sadistiskt nöje, att länka ateister till denna version.

Hon är ju så hejvilt from, när hon tycks drömma om sin pschent och dess stjärnor (= änglamakter)!

”Ska det bli några stjärnor i kronan jag får,
när jag avlagt min jordiska skrud?
Ska jag möta med fröjd på den himmelska höjd
några själar jag vunnit för Gud?”

Det här är den logiska förklaring jag funnit till att Paulus, utifrån sin världsbild och tankevärld, talar om syndens och dödens lag (Rom 8:2). Mot den sätter han friheten och kärleken till nästan, och talar om livets lag.

Det låter vackert och acceptabelt, och är inget som vi har anledning bli upprörda över. Däremot kan vi lätt bli upp-rörda över lagfromhet. En grinig Gud som sitter och skriver insändare under signaturen ”Vän av ordning” får många av oss att i stället åkalla Satan.

Och du ateist kanske rentav kan beklaga, att du inte kan acceptera den äkte Paulus idéer. Dem hos pseudo-Paulus vill du inte acceptera.

Han var ju en eller flera lagfromma, mycket onda och hatiska män, som i sin fornkyrka mördade främst andra kristna lika duktigt som IS mördade framför allt andra muslimer i sitt kalifat.