Sanningen – till slut!

Etiketter

, , , , ,

Då fortsätter jag med sanningen, även den om slemsvampars intelligens.

Den subjektiva sanningen når vi genom att äta av kunskapens frukt från kunskapens träd. Då får vi den gudomliga förmågan att avgöra vad som är gott och ont, vilket får antas vara detsamma som rätt och fel.

Kunskap är sanning, så länge som vi inte äter mer kunskap. Då kan gammal kunskap (= sanning) bli falsk.

Det sista var själva idén med serpentinvägens svängar uppför livets berg i den kristna mystiken. Man lär sig att den gamla riktningen var fel, annars åker man av vägen.

Observera: Serpent betyder orm. Den slingrar sig uppför trädet. Den slingrar sig uppför berget. Livets berg och kunskapens träd är alltså två allegorier för samma sak. Den saken är oändligt hög. Oändligt!

Trädets grenar är otaliga, och dess stam försvinner i molnen och vidare förbi den astronomiska horisonten. Berget av livets kunskaper och erfarenheter är lika högt. Och vårt slingriga intellekt strävar uppför. Men med sin kluvna tunga och sina giftiga ord trillar ormen gång på gång ned. Den slår ihjäl sig. Syndens lön är döden.

Hur vet jag, att jag kommit längre på vägen än du?

Det borde gå att mäta. Vi har ju PISA. Men vad är det som mäts? Matematik? Naturvetenskap? Sådant som doktor Mengele studerade? Det är mycket logik i de ämnena. Inte mycket ologisk värdering. Läsförståelse? Ja, kanske. Det är nog gammaldags humaniora, som gäller i det här sammanhanget.

Men måtten? Oändligheten skapar problem med dem. I matematiken är oändligheten inte definierad. Det lärde vi oss i gymnasiet. Jag påstår följande: Jag har kommit halvvägs till evigheten! Du har bara kommit hälften så långt som jag! Jag är bättre! – Men så kan man inte räkna.

Bevis: Summan av de jämna heltalen är ju dubbelt så stor som summan av alla heltal. Ställ upp dem och jämför ett och ett: 2-1, 4-2, 6-3, 8-4, 10-5 osv. De jämna är alltid dubbelt så stora. För varje heltal finns ett jämnt heltal att ställa emot. I evighet.

Har jag bara lärt mig hälften av heltalen (de jämna), har jag lär mig dubbelt så mycket som du. Du har ju bara lärt dig alla heltal. Den matematiska logiken fungerar inte för oändligheter.

Men har vi kommit en bråkdel av oändliga vägen uppför? Är det inte bara två kilometer för mig och en för dig? Kilometrar kan vi jämföra och då är jag bäst! Men stopp nu! Vad var det egentligen för väg?

Jag är vägen, sanningen och livet.” Vägen påstås vara Herren, Hans Vilja, Hans subjektiva sanning, Livet!

”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. (1 Mos 3:22). Talar Han sanning, är du som Han, en evighet i evigheten, och väglängderna där är lika odefinierbara som du och Han.

Du kan inte färdas en matematiskt definierbar och mät-bar sträcka på den vägen. Det är omöjligt. Men en slem-svamp kan det. Googla ”slemsvamp intelligens”! Här är ett exempel på vad du kan finna.

De jäkla slemsvamparna må överträffa dig med att lösa matematiska problem, men försök prata estetik med dem! Eller moral! Då håller de käft! En blixtrande slem-svampig logik må vara användbar ibland, men för att välja rätt väg i livet är det annat vi människor skall använda oss av.

När min sanning är överlägsen din

Vad det är, är klart utsagt. Våra kristna mystiker be-kräftar texten. Men många tycker det är pinsamt. Inte verklighetsbaserat. Inte realistiskt.

Men orden samvete, empati och kärlek klargör när någon inte har kommit så långt på vägen. Hat, vrede och våld signalerar att någon har fel. Det hjälper inte om hans intellekt överträffar en slemsvamps.

Och som sagt, logik och förnuft skall du se kritiskt på. Och kunskapen skall förgå (1 Kor 13:8). Teologiska kun-skaper kan vara intressanta, men sanna brukar de inte vara, i varje fall inte längre än andra kunskaper. Och leder de till hat och våld, är de helt fel!

Det här är kanske vad vi vill skall vara den moraliska stormaktens kultur. Håller du inte med? Om jag inte hatar dig, så har jag rätt. Är du förbannad på mig har du fel. Det var väl enkelt och begripligt?

Hur vet jag att min sanning är bättre än din?

Etiketter

,

Då fortsätter jag med näst föregående inlägg. Där skrev jag om sanningen som en serpentinväg uppför ett oändligt berg.

Världen

Jag hade funnit hypotesen att sanningen skall vara något vi upptäcker, då vi färdas på den väg, som är livet. Den förnyas hela tiden. Den ändras då!

Om det förklaras med ordet ”skenbart”, så är det något annat som ändrats: bakgrund, omgivning, förutsätt-ningar, kunskaper. Allt det är världen!

Premissen

Det kan vara en den kristna mystikens idéer. Inom den söker man ju ”den sanna” verkligheten. Den antas vara en annan än världen vi lever i.

Om vår premiss är att världen är ett bedrägligt sken, kan ingen åsikt som bygger på den vara oföränderlig, evig och sann. – Är det den premissen vi har i Nya Testamentet, och är den premissen sann?

All vår kunskap bygger på erfarenhet av världen! Kunskapen skall därför förgå (1 Kor 13:8). Ingen kunskap kan vara objektivt och evigt sann. I den bibelversen talar Paulus samtidigt om vad som faktiskt är objektivt och evigt sannt. Det är det enda som är det.

Besvarar det första delen av frågan om premissen? Men jag skulle ju fortsätta med att svara på rubrikens fråga. Det får jag försöka en annan gång, för detta lilla blev så mycket att fundera på, så jag får ta en paus.

Transhumanismen

Etiketter

, , ,

Jag kämpar med fortsättningen på föregående inlägg, där jag ville förklara varför min sanning är bättre än din. Men nu såg jag en föreläsning på STV, som jag vill dela med mig.

https://urplay.se/program/213952-ur-samtiden-the-conference-2019-gud-i-maskinen

Ni har ett år på er att titta på Meghan O’Gieblyn. Hon har vandrat från utbildning vid vad hon kallar den kristna USA-fundamentalismens ”West Point” (Moody Bible Institute i Chicago) till ateism.

Hon var dock en tid uppslukad av transhumanismen. Det är uppståndelsetro i teknisk, vetenskaplig jargong: Om 20-30 år eller så skall kunna ladda upp våra medvetanden i datorer och sedan leva för evigt som gudalika robotar.

Googla lite och upptäck att den tron redan blivit stor, även i Sverige. Det tycks finnas många kända namn bland transhumanisterna.

Megan O’Gieblyn är nu skeptisk även till den läran. Hon tycker att det mycket påminner om tankar hos kyrkofäderna och alkemisterna. Farliga tankar säger en del och skriver om den nya medeltid, som en religiös vetenskap driver oss in i.

Sanningsbegreppet

Etiketter

, , , , ,

Den objektiva sanningen är ofta ointressant. Det är den subjektiva, som det kan hetta till kring. När kan jag hävda, att min sanning är bättre än din?

Efter att ha skrivit ett inlägg om att Jesus aldrig funnits och ett om att han nog ändå fanns, behöver jag ägna mig åt sanningsbegreppet. Vad är sanning?

Sanning och lögn

Följande påståenden kan förnuft och logik fastslå vara sanna eller falska: 2+2=4 och 1+1=3. Daniel Ståhl, som väger 2 gram, är bättre på diskus än du.” Om sådant är sant eller falsk blir sällan omstritt.

Men nu skall jag påstå något, vars sanning varken kan fastslås eller bestridas med förnuft och logik: Den där musiken är fantastisk!” Om samma musik säger du, att den är hemsk. Vad är sant? Vad är falskt? Vem av oss ljuger? Om detta kan vi bråka!

Medvetandets två delar och deras sanningar

Det finns två sorters sanning. Den ena hanteras av vårt logiska förnuft, den andra av vårt medvetandes viktiga ologiska funktion. Den senare använder vi bland annat, när vi ägnar oss åt våra idéer om naturrätten (Obs! Länken!). Naturrätten, som har debatterats en hel del, avhandlar gärna mänskliga rättigheter.

Logiken använder vi – som visades ovan – bland annat för matematiska sanningar. Men konst kan inte logiken hantera, annat än på auktioner – köpa och sälja. Kan jag tjäna pengar på detta? Konstnärlighet är inget logiskt.

Tillvarons två delar, det logiska och det ologiska, hanteras av medvetandets två delar. Nedan kallar jag dessa medvetandets två funktioner själ och ande.

Finns det flumord utan klar betydelse, kan jag väl ge dem det och använda dem. Jag misstänker faktiskt att de ursprungligen användes med de betydelserna.

Den moraliska stormakten och alla dess krig

Läs länken, och inse hur viktigt det är att inte alltid vara så logisk och vetenskaplig. Det finns ingen materialistisk vetenskaplig logik i idéerna om mänskliga rättigheter. Det är enligt värdenihilister bara känsloflum.

Klicka vidare i länkarna till värdenihilism, rättspositivism och ”Stockholmsskolan”, så får du veta, att det var mer än Rasbiologiska Institutet, som väckte respekt för svensk lärdom då det begav sig. Hitler, Stalin och de andra blev imponerade av svensk rättsfilosofis brist på känsloflum.

Rent logiskt finns ju inget som har värde. Vi skall ju alla dö, och allt är meningslöst. Vetenskapen i Uppsala sade på 30-talet: ”Du är vidskeplig, om du tror på en mening med livet!” Och man lade till: ”Rätt är det vi säger är rätt! Lagtext!” Och från Berlin ekade ett rungande ”Ja!”

Sverige var redan då en ”moralisk” stormakt. Men vi ser ju, att logiken inte kan hantera moral. Försöker den blir det katastrof. Juridiskt tänkande kring moral och etik blir eviga mord. Krig! Världskrig! Kulturkrig! Religionskrig! (jfr. Gal 5:4).

Vi ställde kanske till en del på grund av vår vetenskap-liga ”moral”. Den gav stöd till hemskheternas domstolar. Hur vetenskaplig, logisk och juridisk är vår nuvarande moral? Ställer den fortfarande till något?

Kära dårar, var lite ologiska!

Eugeniken (rashygien) och besläktade läror är särskilt obehagliga. Orsaken är deras vetenskaplighet och logik. Att de är förnuftiga. Det går ju lätt att visa hur mycket folkhushållet tjänar på att eliminera … ja ni vet vilka. Låt oss i stället fromt följa aposteln, som verkar uppmana oss: Var dåraktiga (1 Kor 3:18)!

Folkhushållet är en god tanke, som kan göras världsvid och förknippas med hållbarhet och ekologi. Men hu så nassig den kan bli med visst förnuft! Intellektet, som det där förnuftet också kallas, symboliseras ju av den där giftiga slingrigheten i kunskapens träd.

Det som enligt vår myt är lögnens furste har vi satt som den objektiva sanningens väktare! Men de komplicerade sanningsfrågorna klarar den inte av.

Förnuftets logik/matematik krävde två påståenden för att beskriva både sanning och lögn. Påståendet 2+2=4 är alltid sant och det för alla. ”Det är fult” kan däremot vara både sant och falskt, och det samtidigt. Sant för dig och falskt för mig. Ja – våra egna upplevelser kan t.o.m. vara kluvna och motstridiga.

En kommentar för den fanatiske materialisten med lika fanatisk tro på logiken: Det där påminner om så kallade superpositioner i kvantdatorer. Vara två saker samtidigt. Det innebär helt överlägsen beräkningsförmåga.

Två olika begrepp

Bevisa/vederlägg påståendet ”Det är vackert” med logik! Logikens sanningar är sällan problematiska, men det är de sanningar den andra mentala funktionen förkunnar. Ordet sanning betecknar därför två olika begrepp.

Har de egentligen med varandra att göra? De rättslärda i Stockholm, som länken ovan berättade om, betraktade tro på absoluta sanningar om ont och gott, vackert och fult, rätt och fel, som felaktig. Sådana sanningar ansåg de vara icke existerande. Falska.

De talade alltså om bland annat etik och estetik.

Drakens betydelseglidning

Ändå diskuterar vi sanningen, som om det vore ett och endast ett begrepp. Det innebär att vi oavbrutet glider på betydelserna. Sådant tillåter inte logiken, eller vad sägs om följande yrkande i en framtid, då såväl antikens som medeltidens historia och kultur strukits från skolans alla kursplaner:

”Sankt Göran var tydligen en ond kung, som bekämpade den fria pressen och dödade drakar, föregångare till DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. Stockholm bör snarast befrias från hans statyer. Skicka dem till destruktion!”

Sankt Göran i kamp med tidningsdraken. En drake är ju en drake, eller hur? Det här exemplet fungerar i svenskan, där ordet drake används om de stora tidningarna.

Forntida beskrivning av de två begreppen

De gamle egyptierna hade idéer om tvåheten. De hade lärt sig att medvetandet har två delar. Egentligen sade de, att människan har nio eller tio själar, men glöm det! Bry sig inte om deras grubbleriers akrobatkonster! Det här är enklare och förmodligen vida äldre.

Moses kom från Egypten med idéer, som hamnade i vår Bibel. Paulus utformade dem tydligast. Människan består av kropp, själ och ande. Vår själ hanterar det logiska (matematik, naturvetenskap och språk) och vår ande hanterar moral, känslor och estetik.

Språk, det är själen som prisar Gud. Anden sköter känslorna (Luk 1:46f). I 1917 års Bibel är det själen som tänker (Klag 3:20). Men översättningarna är oklara och växlande, då teologerna ofta saknar idéer om vad själ och ande är, och vad det är för skillnad mellan dem.

Herre Jesus vad de ibland kan bubbla, när de försöker förklara. Googlar man på frågan, kan man dock få svar i ungefär den riktning jag presenterat.

Den del av medvetandet, som värderar vackert och fult samt ont och gott eller vad som är moraliskt rätt och fel, kallas ande. Anden känner medan själen grubblar.

Själens uppgift är att bestämma vad som är bra och dåligt i ekonomiskt och politiskt avseende. Vad tjänar jag på i en värld, där inga andra sanningar finns än typ svar på frågan ”Fick jag krona eller klave?” Den världen är det logiska medvetandets område!

Den forntida beskrivningen av själ och ande utgår från att de är av övernaturligt slag. Vad skulle man på den tiden annars ha trott om dem? Nutida materialister kan nog acceptera idén om medvetandets två funktioner, men vill tro att de är skapade i hjärnan.

Nya Testamentets beskrivning

NT ger givetvis likt hela sin samtid en ”övernaturlig” beskrivning av medvetandets två funktioner. Ande och själ var en förklaring hämtad från den allmänna världs-bilden. Man hade ingen hjärnforskning eller annat att komma med.

Men den forskningen har ju faktiskt ännu inte förklarat medvetandet. Somliga tror, att så kommer att ske. Ett steg till bara. Erfarenheten säger dock, att det mesta vi kommer att upptäcka, är att det finns mer som vi inte vet. Kunskapens och sanningens väg är oändlig.

I 1917 års Bibel talade Paulus och Jakob om ”själiska” människor. Bibel 2000 säger ”oandliga”. Ordförklaring-arna i Bibel 2000 visar att teologer saknar insikt om begreppen själ och ande. Man översätter t.o.m. själisk till fysisk, vilket inte gjordes i Bibel 1917. Följ länk och byt mellan översättningarna!

På sätt och vis är det rätt. Själens logik hanterar vår fysiska tillvaro. Det grekiska begreppet sarx” ordet betyder kött – avser allt som kan knytas till vår fysiska tillvaro. Anden går utanför. Därför gör anden oss till människor. Utan vore vi bara biologiska datorer. Logiska.

Sarx används i NT som samlingsbegrepp för allt jordiskt, som kan knytas till människan. Det jordiska styrs av matematiska lagar, av logiken. Knutet till våra lidelser och begär upptar sarx den ”själiska” människans tankar. 

Teologerna vet, att Paulus skrev att människan består av kropp, själ och ande, men de vet inte vad han menade. Kampen om makten i fornkyrkan utplånade idéer och kunskaper, som man tagit för givna, och som tankar och resonemang byggts på.

Medeltidens mörker

Kunskaperna passade inte alla de stridande. Texter med dem finns visserligen kvar att läsa i NT, men man förstår inget. Eller man kanske inte vill förstå. Men vi skall nog inte skylla kyrkan för allt. Det var ett allmänt kulturellt sammanbrott i den västerländska civilisationen. 

När man idag ingenting förstår förklaras det med att texterna uttrycker för oss moderna människor obegripliga, vidskepliga idéer. ”Det är inte oss det är fel på! Det är textförfattarna!” 

Kvar i kristendomen levde idéer som behövdes för att motivera hierarki, särskilt monarki, feodalism, men även lagar och politik, samt kvinnosynen. Lagfromheten blev kvar (Rom 3:20, 10:4f, Gal 3:11f).

Föregående inlägg nämner särskilt att den ursprungliga kristna kvinnosynen rensades bort. Och villolärarna tog ju över. Det senare förutsågs redan av Jesus (Matt 18:6, Luk 17:1), men även av andra (Apg 20:30). Paulus ut-talar förbannelser över dem (Gal 1:9).

Idag har kyrkan gjort uppror mot sin tro. Resultatet är brist på teologi och förvirring. Man söker idéer överallt: Det vore bra, om vår ärkebiskop med sina ord menar att Gud måste vara större än så här.

Det står i Bibeln (inte Koranen): ”Gud är större än vårt hjärta och förstår allt” (1 Joh 3:20). Enligt de gamle hebréer tänkte vi med hjärtat, inte med hjärnan. Än en gång länk till professor emeritus Tryggve Mettinger. Gud är alltså större än vårt förnuft och vår logik.

Kunskapen skall förmultna

De bevarade idéerna extraheras ur ”heliga texter” med hjälp av logiska hårklyverier. Sådant kallas idag andlig-het, och de som sysslar med det kallar sig andliga. Det är fel! Sådant är ”själiskt” och sådana människor är allt-så ”själiska” och styrs av ”köttet” (sarx).

Dit hör hjärtat och även hjärnan. Budskapet är, att det vi tänker logiskt med inte är så mycket värt.

Själiskhet och sarx är sådant som leder till strider, våld och allt möjligt annat elände (Gal 5:19ff). Paulus frossar i beskrivningar av detta. Hans angrepp på lagfromhet är sådana, att såväl judar, kristna och muslimer kan tänkas anklaga honom för fobier: antisemitism, kristofobi och islamofobi.

Lagfromhet har ofta kännetecknat riktningar inom de abrahamitiska religionerna. Just nu ser vi sådant främst i Islam. Men kristendomen har också excellerat i sådan.

Det tycks vara fråga om en brist på balans mellan de två mentala funktionerna, när vi slåss som vi brukar. Varför och hur denna obalans uppstår är givetvis intressant. Bristande balans verkar vara en psykisk sjukdom, som gör oss farliga.

Sekularisering tycks få kraft ur avsky för lagfromhetens ”själiskhet”. Vi reagerar mot den ”logiska moral”, som ger hat och våld. Lagkunskapen förkastas, då ateistisk övertygelse (sekularisering) skapas hos många av oss av vårt medvetandes ologiska funktion – av anden.

Den har tagit över och förkastat logiken. Men ateism bygger ju likt lagfromhet på logik! Hur förneka ”högre värden” utan logik? Den ologiska komponenten, anden som var starkare än själens förnuft och logik, fastslår naturrättens sanningar. Våra mänskliga rättigheter finns!

Ateisten är alltså lika kluven som många andra. Han söker och nosar sig tillbaka till någon sorts tro. Inte på lagfromhetens Gud utan på en annan, något annat.

De lagfrommas kunskap skall förgå (1 Kor 13:8). Det är ur ett berömt stycke i NT, där det hävdas, att det finns annan kunskap, mer fullkomlig, som inte skall för-gå. Jämför: Kunskap är inte detsamma som visdom. Doktor Mengele var bildad, men han var inte vis. 

Det är inte konstigt att mer skärpta nutida teologer bett om hjälp. Pastor primarius Ludvig Jönsson (död 1985), känd som radiopräst, hörde jag i radio efterlysa svar på frågan vad vi egentligen tror på.

Min formulering av detta problem: Kyrkans bekännelse-skrifter är själiska och har därtill förvarats i för tanke-verksamhet så olämplig kyrklig miljö, att tankarna i dem förmultnat. Låt dem vila i frid!

Även du Tutankhamon?

I Egypten representerades själen och anden av de två gudinnorna Wadjet och Nekbeth. De två avbildas som en orm och en gam i pannan på Farao. Den faraoniska kungakronan (heter pschent) är försedd med paret.

Farao Tutankhamon 1341-1323 f.Kr.

Ibland har farao bara ormen på huvudet. Ibland avbildas båda som ormar. Men förmodligen begrep varken farao eller hans präster vad det var för kunskaper de ärvt från förfäderna.

De vördade sina läror och gudar, men uppförde sig som alla andra herrar. Bildning och visdom är som vi vet inte alltid kännetecknande för mäktiga män.

Fast den av inavel sjuklige kung Tutankhamon dog ju som 19-åring. Han hade nog inte fått göra mycket under sina åtta regeringsår.

Vi är alltså inte ensamma i historien, att ha glömt. Vårt kollektiva undermedvetna bevarar dock kunskaperna. De bubblar fram ibland. Frågan är när och var de först uppträdde och levde i oss. Den frågan släpper vi.

Labrys, vårt dubbeleggade vapen

Säkert är även de ormar minoernas ormgudinna håller i sina händer föregångare till de bibliska seraferna. Ordet betyder lysande orm. Betydelsen orm försvann, då de blev namn på Bibelns högsta änglaväsen.

Hos minoerna på Kreta fanns även dubbelyxan, labrys, som en helig symbol. Dubbelyxan är människans red-skap i kampen genom livet. Även tjuren blev en symbol för det som krävs. Den kan ta tillvaron på hornen. Den har två horn. Vi skall ha både en god själ och en god ande.

Gudinnans symbol. Ceremoniella yxor bars av Kretas prästinnor under minoisk tid. Labrys är ett ord som kan höra ihop med ordet labyrint och minoernas ord för läppar. Då blir misstanken, att labrys är symbolen för det dubbeleggade redskap vi människor använder att lösa problem med tankens och ordens hjälp. Labrys symboliserar vapnet vi har i vår kamp genom tillvaron. Labrys symboliserar samma sak som de två ormarna, seraferna i händerna på prästinnor. Ormen i kunskapens träd är själen. Men även livets träd har en lysande orm, anden. Jfr. serafimerorden, de lysande.

Objektiv sanning

Den logiska sanningen avhandlar frågor som denna: Här är två bilder av olika stora folkmassor. Vilken folkmassa är störst, den på bild ett eller den på bild två? På en sådan fråga finns ett svar, som objektivt är sant! Förnuft och logik (i just detta exempel matematik) avgör.

Subjektiv sanning

Den ologiska sanningen avhandlar frågor som denna: Är detta vackert? Är detta ont eller gott? Är detta rätt eller fel? Är hen någon att älska eller hata? Förnuft och logik kan inte avgöra. Det har inget med logik att göra.

Förvirring kan uppstå, då man blandar in juridik. Då definieras rätt och fel utifrån om något överensstämmer med en lagtext. Exemplet ”lagtext från Nazityskland” visar dock omedelbart, att sådan sanning är objektiv: ”Han är av fel ras (enligt lagens definition av ras), anti-nazist eller mentalt efterbliven!” Allt det kunde ju vara objektivt sant!

Enligt lagboken var det rätt att avliva honom och fel att låta honom leva. Logiskt enligt förnuftet, vår själ. Men vår ande säger att det var ont och fel. Det är den ologiska, subjektiva sanningen hos de flesta av oss.

Det finns ju ond ande. Men sådana har inte läderartade vingar och klövar! Med påståendet, att ond ande är en egenskap hos vissa människor, kanske jag till och med kan få ateister att tro på demonisk ande.  

En del tycker fortfarande att nazismen är rätt och bra. Och de kan lägga fram logiska argument, som förklarar varför det rätt att avliva mentalt efterblivna. Enligt rasläran (dåtida vetenskap) var även förintelsen rätt. Och antinazisten var en farlig terrorist. Det var objektivt sant, att han bekämpade sitt samhälle.

Det är således subjektiv sanning som är intressant. Låt oss därför upphöra med att vara objektiva! Och skall vi diskutera sanningen i sig, är det alldeles ointressant att ägna sig åt den logiska. Där finns ju inga problem! Finns de ändå, skall de låsas in! Då är vi av med dem.

Det finns ingen sanning, eller …?

Enligt förnuft och logik är inte subjektiv sanning verklig sanning. Eftersom jag här inte kan annat än att reso-nera förnuftigt och logiskt inom ramen för min förmåga, är det bara att konstatera att det inte finns någon sanning!

Ormen i kunskapens träd (min själ, mitt intellekt, förnuft och logik) kan tala sanning, men sägs också vara lögnens furste. Det bör betyda att konstaterandet kan vara falskt.

Nu talar vi i stället om vår ande i livets träd, och det kommer som sagt med påståenden om vackert, fult, ont, gott, rätt, fel och liknande. Jag har sagt förut, att det här händer i oss. I mytens allegorier växer kun-skapens, livets och andra träd i oss. Kroppen är Guds tempellund (1 Kor 3:16).

Aseraträden

Kroppen är i myten Guds lustgård, där själ och ande är träd eller trädsorter som planterats för att växa. De som kallas själ är kunskapernas träd. De som kallas ande är förmågornas träd och ger handlingar som frukter. Forn-tidens folk hade tempellundar och där växte de heliga träden, aserorna (5 Mos 16:21). Länken leder till 1917 års Bibel.

Perspektivet ändras. Själen får rollen som Adam, och anden får rollen som Eva. De bor i kroppen, och äter av frukt och grödor. Och både kunskapen och handlingen blir komplicerade frågor. Själ och ande odlar, äter och växer.

Eller också är det ormen som är fruktodlare. Då har perspektivet ändrats. Namnet Jakob betyder ”den som håller i hälen”. Det är bibelhebreiska för ungefär samma sak som svenska ”dra vid näsan”, det vill säga bedra. Lögnens furste, det logiska intellektet, dyker upp som människa. Så fortsätter allegorierna.

Man har valt att enbart använda ordet påle i Bibel 2000. Sådana fanns också, men i vår närmaste hedendom, tidsmässigt och geografiskt, var det heliga träd man hängde offren i.

Själen som slav

Till skillnad från vår fruktodlande själ är anden musikalisk och konstnärlig. För det tekniska utövandet av sina gåvor tar anden hjälp av förnuftet. Själen är tjänare åt anden. Det är den vare sig vår ande är god eller ond. Hitlers själ planerade ondskefullheter in i det sista.

I Bibelns allegorier har människan ofta två hustrur. Sara betyder furstinna. Hon var Abrahams ande och favorit. Hagar var Saras egyptiska slavinna och Abrahams själ och bihustru. Om detta har jag skrivit förut, bland annat detta.

Den subjektiva sanningen personifierad

Ett beryktat subjekt sade för två tusen år sedan: ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet” (Joh 14:6). Subjektivare än så kan man inte vara. Det jag säger gäller! Det finns ingen annan (d.v.s. objektiv) sanning! Jag har försökt uttolka det förut. Det blev ungefär så här:

Kunskapernas och erfarenheternas berg

Vi kämpar oss fram genom livet med vår labrys (dubbel-yxa). Vi behöver båda eggarna. Livet är kampen genom tillvaron, som ständigt ger kunskaper och erfarenheter. Dessa två ting liknas ofta vid ett berg, som vi har att ta oss upp för.

Tro fel, ha fel, vilja fel och göra fel

Allt efter som vi rör oss uppåt (= ökar vår kunskap och erfarenhet), inser vårt logiska förnuft (själen), att vi förut trodde fel, hade fel, ville fel och gjorde fel. Om vi har ett samvete (ande), kan det vara plågsamt.

Döden i sanningen …

För att slippa plågas, slår vi ihjäl samvetet (anden), den ljusa sidan av kraften. Det är det som menas, när det sägs att vi skall dö, om vi äter av kunskapens frukt. Livet i samvetsfridens paradis tar slut.

Nå, vad gör vi? Vi kan ju bekänna våra synder, i stället för att slå ihjäl samvetet. Vi kan få förlåtelse och så sträva vidare uppför. Men vi måste välja en annan riktning! I vår okunnighet såg vi inte att vägen svängde.

… som bara var tillfällig

Jaha. Men hur tar vi oss vidare, utan att ytterligare öka våra kunskaper och erfarenheter? Det är ju det, som är livet! Logiken säger att vi på nytt kommer att inse, att vi även denna gång trodde fel, hade fel, ville fel och gjorde fel.

Logiken säger att vi är födda till att ständigt synda. Vi kommer i konflikt med samvetet, Guds röst, alltså med Gud. Att äta kunskapens frukt är vår medfödda arvssynd!

Att vara i konflikt med Gud, ja slåss mot Honom, måste vara en definition på synd. Men den som strider med Gud får hedersnamnet Israel och Guds välsignelse. Det var Jakob det, bedragaren (1 Mos 32:28ff). Och Kristus blev ett med synden (2 Kor 5:21)! Bibeln klargör att den är djup, svårtolkad och inte lämpad för juridisk logik.

Jag har förut skrivit om Rasputin. Han läste Bibeln och fann att Guds vilja är att man skall synda, helst sexuellt. Han var en själisk profet styrd av sarx. Juridisk tolkare av helig skrift. Lagregler. Katalogsynder. Och han hade ett budskap: ”Lev som jag, er profet!”

En bokstavlig bildtolkning

”Vägen heter smal”

Rubriken finns som text i nummer 265 i svenska psalmboken. Inledningen är ”Ingen hinner fram …”

Nu har vi bilden klar för oss! Berget är oändligt högt. Vägen uppför är smal och krokig. Slavinnan Förnuftet är din älskade bil och logiken hennes motor. Sanningen som bilen söker är den rätta riktningen. Den finns inte! Den ändras hela tiden på vår serpentinväg. Och det är bara du som ser vad du befinner dig på vägen.

Om du inte kör åt rätt håll, kör du över vägkanten och ner i avgrunden. Enligt myterna är det en riktig Trollstig, för när det blivit ”köttfärs” av din ande, steker trollen pannbiff och äter upp dig, vilket berättades redan i det forntida Egypten.

Ditt medvetande utplånas, i myterna beskrivs det som ”den andra döden” (även i Bibeln, Upp 21:8). Det är något definitivt. Men nu tycks just den kristna myten ha en lösning, ett tvivel på döden.

Självförbrännande medvetande

Den berättar att tillvaron är så skapad av Gud, att inte ens Han själv klarar av en jordevandring, utan att bli ett med synden och förgås. Då har ju inte jag någon anled-ning att brinna av samvetskval.

Obehagligt blir det ändå, men en dunkel Paulus tycks hävda att vi överlever (verserna runt 1 Kor 3:15). Fast man måste ju tro på det han säger. Det måste vara min sanning. Min helt subjektiva sanning. Om det även är objektivt sant är helt ointressant för mitt helvetiskt brännande samvete, som med sin eld kan förinta mitt medvetande.

Och medvetandet är ju den observatör, som skapar vår värld. Eller yrar jag till nu? Vad var det kosmologen Max Tegmark sa? Universum är en matematisk abstraktion. Och jag säger att abstraktionen är ett tankefoster.

Trollstigen i Norge

Observera att när hjärtat vägs i Osiris domstol, är det i en värld, där man trodde att vi tänker med hjärtat. Det fick Moses lära sig i Egypten. Det är alltså själen som vägs – värderas. Tyngd av synd riskerar det bli slukat av gudatrollet Ammit. Se Annubis.

Värderas? Bra, dåligt, gott, ont, vackert, fult. Här har vi vår sanning, helt utan logik. Och det är den som gäller.

Jag tror inte att vi skall ändra översättningen och säga att det är hjärnan som vägs framför Osiris. Det vore närmast löjligt logiskt och förnuftigt. Men enligt hjärn-forskningen är det väl där vi lagrar våra synder. Ångest tynger våra huvuden.

Det oändliga berget

Kunskaperna och erfarenheterna vi inte har torde med säkerhet vara oändliga. Det innebär att vägen är oändlig. Hur når vi då fram till Sanningen? Det är väl det som är slutmålet? Men om slutet, det vill säga målet inte finns?

Antag Guds existens! Antag att Gud är oändlig! Då kan Han inte existera för logiken. Jag fick lära mig i skolan, att det var förbjudet att räkna med oändligheter. Ordet för de resultaten var ”odefinierat”.

Det innebär att varje väldefinierad lära om Gud är falsk! Vägen uppför berget kan dock vara fylld av pilformade vägvisare, på vilka det står ”Sanningen”. Ja, det är nog sant. Men stannar du vid någon vägvisande pil, så beror det nog på att motorn stannat. Logiken har upphört att fungera.

Jag är vägen, sanningen och livet. Sanningen är vägen. Resan är målet. Vi åker hit och dit längs serpentinerna, när vi snirklar oss uppåt. Det tar aldrig slut. Så länge vi är kvar på vägen och rör på oss, är vi kvar i sanningen. Och vi fortsätter att leva.

Det verkar vara så det står.

Berget Karmel

Kristendomen har då haft detta sanningsbegrepp, men jag tror inte det är många som har accepterat det.

Vägen heter smal. Och krokig. Johannes av Korset skrev om att bestiga berget Karmel. Munk i karmelitorden och intressant mystiker. Död av illa behandling från kyrkans män, sedan helgon och av Pius XI utsedd till kyrko-lärare. (Vad skrev jag om arvssynden? Här drabbade den hela kyrkan.)

Anglikanerna (protestanter) ”stal” Johannes och gjorde honom till ”Trons lärare”. Han imponerade tydligen. Men alla håller inte med om att vägen är smal och krokig. Tron på bokstavstolkning av skriften, Lagen, den absolut sanningen, är stark bland judar, kristna och muslimer.

De sistnämnda har stöd av Koranen, vars inledningsvers nämner ”den raka vägen”. Den uppfattningen av vägen kan man ju bara ha den allra första biten, innan man sett hur den slingrar sig. Man har inte kommit långt.

Det jag nu tänkt göra, är att diskutera hur jag kan veta, om jag kommit längre än dig på vägen. Men jag orkar inte just nu. Det här har blivit långt, och jag nöjer mig med detta tills vidare.

Fanns Jesus ändå?

Etiketter

, ,

Att ha funnits eller inte ha funnits, det är frågan

Jag resonerade i ett föregående inlägg utifrån tesen att evangeliernas Jesus inte existerat. Just därför skall jag ta upp den omständighet, som jag tycker är mest svår att förklara utan en historisk Jesus.

Det här har jag skrivit om förut. Men nu blev det aktuellt att upprepa det med ny formulering.

Kvinnans ställning

Professor Elain Pagels har påpekat, att kvinnor hade en stark ställning i den tidiga kyrkan. De kunde inneha ämbeten. De var under en inte särskilt lång tid biskopar och kyrkomötesdeltagare. Problemet är hur de kunde få denna ställning.

Hade det varit en utveckling i samhällskulturen, hade kvinnans förändrade ställning förblivit. Nu försvann den, och allt återgick till den gamla patriarkala situationen. Det finns dock något att jämföra med.

Censurerad farao, censurerad frälsare

Akhenaton var farao i Egypten ca 1400 år tidigare. Han gjorde solguden Athon till ende gud. Han införde monoteismen. Efter hans död hackades Akhenatons bilder och namn bort från alla monument.

Upprörda präster kunde med stöd av ett troende folk återinsätta de gamla gudarna i sina tempel. Allt återgick till den gamla polyteistiska ordningen. Faraos nyordning blev en tillfällighet. Akhenaton höll på att bli en försvunnen farao, nästan helt censurerad ut ur historien.

Roger Viklund hävdar att det helt saknas oberoende källor, som bekräftar Jesus historiska existens. Inga skrifter utöver evangelierna berättar om honom. Det som finns är fromma förfalskningar av icke kristna texter. Jesus verkar vara censurerad ut ur historien.

Vi vet, att kyrkan tidigt började bränna skrifter, som inte föll i smaken. Sådant kallades heresi, gnosticism och villolära. Intensiteten i jakten på sådant liknar jakten på spår efter Akhenaton.

Man har numera hittat så kallade gnostiska skrifter. Det är dock inte alltid säkert, att de är gnostiska. Men de framför ofta en annan syn på kvinnan.

Den misstanke som infinner sig är faraonisk. Kvinnorna fick sin ställning i den tidiga kyrkan av en stark karismatisk ledare med obestridlig auktoritet. En visionär, som skapade sina egna regler. Alla böjde sig för denne farao.

Men så dog han! Och i hans församling kunde man bara inte acceptera nyordningen för kvinnorna. Vad som helst, men inte det! Strid. Böcker och skrifter brändes. Allt olämpligt utplånades. Till slut reagerade en tidig Roger Viklund.

Ja, han hette inte så. Och han hade andra åsikter. Han visste att kyrkans organisation var värdefull. Ett medel för politisk kamp om inkomst och status.

Hans likhet med Viklund var bara konstaterandet, att det inte längre fanns några oberoende bevis för det som hänt. ”Vi måste förfalska några!”

Fast Viklund har ändå rätt i någon mån. Även om Jesus fanns, är den vi har i evangelierna en censurerad Jesus. Men hur mycket mer än hans kvinnosyn är det som censurerats? Nej, där stannar jag i grubblet!

Judar och araber är inte semiter!

Etiketter

, ,

Föregående inlägg blev ganska långt. Sånt skrämmer bort läsare. Jag tar del ur det, lägger till lite och sätter provocerande en troligen felaktig rubrik. Någon blir kanske intresserad. Först ett påpekande.

Tidiga antiken saknade internet, Google och Wikipedia. Även lärda kunde ha svårt få tag på information. Länge hade bara kungar bibliotek. Att kritisera ”de gamle” för deras bristande kunskaper är väldigt lätt för oss.

Att då peka finger åt gamla texter gör dig löjlig. Fast än värre är tron, att texterna är Guds ofelbara ord. 

Till saken

Judar och araber påstår sig härstamma från Abraham! Judarna sägs vara ättlingar till sonen Isak och araberna till sonen Ismael.

Abraham kom från Ur i södra Mesopotamien, varifrån hans far utvandrade med sin familj ca 2000 år f.Kr. (Wikipedia). Ungefär vid den tiden erövrade amoriterna området. Amoriter kallas amoreer i vår Bibel. Det står där, att Abrahams far Terach tog sin familj och gav sig av från Ur i Kaldéen (1 Mos 11:31)!

Kaldéen fick namn av kaldéerna, ett semitiskt folk som från väster trängde in i södra Mesopotamien efter 11:e århundradet f.Kr. Något Kaldéen fanns inte på Abrahams tid. Först skulle amoriter/amoreer, elamiter och andra slåss om att skapa Babylonien. Sedan kom kaldéerna.

Abrahams familj var inte kaldéer! De bör ha varit sumerer, ett folk utan känd släktskap med något annat. Deras språk var ett isolatspråk lika släktlöst som sitt folk. På det enda sättet liknar det baskiskan. 

Abrahams familj var i stället sumerer. De flydde kanske undan amoreerna?

Citat hämtat från Wikipedia: Amoriterna (amoréerna) omnämns i Bibeln som ett folk som levde i Kanaan innan israeliterna anlände.”

De senare, Abrahams ättlingar skulle enligt Herren Guds befallning fördriva en mängd främmande folk (bland andra amoreerna) från Kanaan (5 Mos 20:17 m.fl.).

Fördrivna gav de sig av till Ur och jagade iväg Abraham, så att han kunde bli stamfader till de judar, som jagade bort amoreerna från Kanaan. Kronologin går ju uppen-barligen inte ihop. 

Mer rimligt är att amoreerna drevs bort av kanaanéerna, som av någon anledning talade hebreiska! Kanaanéerna var dock hedningar. De dyrkade Molok och andra gudar.

Den här röran är trots alla fel och brister mycket intressant. Låt bli att tro på varenda ”bokstav” i Moseböckerna! Låt även bli att förneka! Studera och upptäck! Forensisk arkeologi då du gräver i texterna ger så småningom resultat.

Jag tror att kanaanéernas religion utvecklades, och blev judendomen. Kanaanéerna blev judar, och de hittade på Abraham. Han är en litterär figur, som berättar att barnoffren till Molok upphörde. Abraham offrade inte sonen Isak.

I föregående inlägg letade jag efter en Jesus, som kanske är mycket mer intressant, än den figur, som uppträder i evangelierna. Många tycker att den senare verkar lika påhittad, som jag tror att sumerern Abraham är. Men båda beskriver kanske en verklighet. Vad som hände och händer. En utveckling.

Gud är anarkist

Etiketter

, , , , , , , , ,

Roger Viklund

… hör till dem, som ifrågasätter Jesus historicitet: Han menar att en sådan Jesus, som evangelierna presenterar, inte har funnits! Händelserna i evangelierna har inte ägt rum! Fler tror så, men få har argumenterat så kraftfullt för sin övertygelse.

Viklund har en blogg, där det går att debattera med honom, även om han nu, liksom jag själv, inte skriver så ofta. För närvarande är det senaste från honom ett svar på ett påpekande från en kommentator i detta blogginlägg.

Jag har både framfört idéer som stöder och som betvivlar hans tes. Många kristna är nog inte främmande för tro på en annor-lunda Jesus. Olikheter i tron är vanliga i alla religioner, men nu vill jag beskriva en Jesus så avvikande, att Viklund kan tro på honom.

Det blir ändå en viktig Kristus. Därtill framför jag liknande tro på Abraham och Josua. Också de blir annorlunda, och kanske lika mycket utan historisk existens som Jesus, men ändå viktiga. På något sätt finns de kanske ändå.

Försök inte förstå allt på en gång. Läs igenom och ta sedan om det bit för bit.

Om en alternativ berättelse

På sin hemsida, under rubriken debattfora, samlar Roger andras frågor och försöker svara. Den allra första frågan är: ”Om inte detta hände, vad hände då?” En undrande ”Erland” vill ha en alternativ berättelse till evangelierna.

Alltså, om evangeliernas Jesus inte existerat, hur kom det sig att NT skrevs? Vad hände där i Jerusalem? Vad är bakgrunden? Jag kommer nu med en hypotes.

Jag riskerar anklagelser för att vara politiskt extrem åt alla håll, inklusive anarkism. Mitt sätt att tolka Moseböckerna kan ju ge en falsk misstanke, att jag tror dem vara skrivna av science fiction- och fantazyförfattaren Ursula K. Le Guin.

Hon beskrivs i en dokumentär på svtplay. Med anledning av länkarna och mina ord förväntar jag mig omedelbar bannlysning.

En alternativ berättelse bör rimligen bygga på GT. Det var ju säkerligen en grupp fromma judar, som låg bakom det hela, en avvikande riktning inom judendomen. En grupp med en annor-lunda texttolkning, som av politiska skäl snart sopades under mattan.

De fortsatte med vad man länge gjort i Jerusalem. De skrev heliga skrifter. Nya sådana ansågs behövas då och då. Jag skall lite förklara varför och hur.

Om språks status

”Fina” språk har alltid funnits. I några sekler var det franska. ”I Paris gentila salar värsta buse franska talar.” Överklassens franska var dock inte lärdomens språk, som länge, men inte alltid var latin.

GT är skrivet på hebreiska. På Jesu tid var det tämligen dött och i vardagen ersatt med arameiska. Hebreiskan fanns kvar som ”finspråk” i tempel och synagogor.

NT skrevs på sin tids lärda och ”fina” språk. Det var grekiska! Semitiska namn översattes. Mirjam blev Maria, Kefas blev Petrus. Det arameiska namnet Josua blev Jesus, en latinsk form av ett grekisknamn.

Målet var att med välkänd grekiska sprida budskapet mer effektivt, bland annat genom grekiskans högre status. Men grekiskan döljer en del av hebreiskans budskap. Översättningar till andra språk blir sällan perfekta.

Egyptens gudabarn

Josua betyder ”Gud frälser”. Sådana semitiska namn kunde fromma judar bära. Grekisk-latinska Jesus var antagligen mindre brukat bland sådana, än bland hedniska romare som ville snobba.

Men i Bibeln använde judarna namnet Moses, ett forn-egyptiskt ord som betyder avkomma. Det är alltså inte hebreiskt! 

Moses tolkas vanligen son, men kan även vara dotter. För oss är tolkningen avkomma en aning säregen. Vi säger oftare avkomma om djur än om barn. Det var kanske annorlunda hos de gamla egyptierna. I så fall bör barn vara en mer naturlig tolkning för oss. Vi får då ”Guds barn”, som ju kan vara flickor, och knyter samman detta för oss kristna begrepp med Fornegyptens teologi.

Kvinnorna hade relativt hög status i det gamla Egypten. Det var svårsmält för hebréer, greker, romare och andra. Tolkningen Guds barn tillät 14-15 kvinnor bland Egyptens 300 faraoner. För nämnda andra folk, inte minst hebréerna, var tolkningen mer än en aning säreget.

”Barnet” gav nog inte den status, som auktoritära religions-utövare krävde. De ville ha innebörden ”kronprins med skägg”! Den fick de genom att inte översätta Moses.

Det forntida Egyptens namn på solgudens son skapas genom addition: Ra + moses = Ramses. O-et i moses trillade bort. Sådan teologi motiverade faraonisk monarki. I GT’s miljö, vilket länge var Egypten, var gudasöner viktiga. Men vilken son var viktigast?

Vi har Ras moses och därtill en moses till en gud, vars namn inte fick uttalas eller skrivas. En gud med hemligt namn.

Revolution?

Min hypotes: I de moseböcker, som många ansett beskriva ett historiskt händelseförlopp, såg för två tusen år sedan en grupp lärda judar en uppsättning allegorier. De handlade om hur den ene ”Guds son” ersätter den andre.

Gruppen av fromma judar tycks ha uppfattad allegorierna som en manual. Vi människor skall vara Guds barn. Om vi så är, innebar det enligt de fromma, att vi är födda av Helig Ande. Det eftersom Gud är ande.

Ordet ande är grammatikaliskt femininum i hebreiskan! Den Heliga Ande är Gud uppenbarad som kvinna. Gud säger sig vara svartsjuk (2 Mos 20:5, 34:14 m.fl.). De av Henne födda är bara födda av henne, de är inte födda av andra, t.ex. dödssyndernas andar.

De är därför monogenäs (enfödda). Ordets grammatik syftar på modern (en enda födande), inte barnet (den i så fall unike ende födde). Det är huvudvärk för de teologer, som observerar, hur svårt det är att få orden betyda, det de enligt läran skall betyda.

Vi är väl inte alltid Guds bästa barn, men vi skall bli! En krävande Paulus säger att vi till och med skall gå från lydiga barn (som han jämför med slavar) till myndiga barn (Gal 4:1ff). Jfr indiska idéer om andlig utveckling.

Att Moses för hebréerna ersatte Ramses var viktigt. Men ännu viktigare var att Josua (”Gud frälser”) ersattMoses som Guds son. ”Friheten i Josua/Jesus” (i NT står det Kristus) ersatte den bindande Lagen (1 Kor 8:9, 10:29, 2 Kor 3:17, Gal 2:4, 5:13 m.fl.). ”Frihet” tjatas det faktiskt mycket om i NT.

En sorts upplysningsfilosofi

Det kan tolkas som ett försök till en filosofisk revolution. En för oss sharialiknande tankevärld (Mose Lag) skulle ersättas med krav på lydnad av samvetet (Guds Röst i oss) och därmed tankens frihet. Mer om det i fortsättningen.

De skrev en ny allegorisk berättelse om detta ersättande. Vi fick en svårgripbar tro på Kristus. Ordet betyder den Smorde. Det kan syfta på lampolja. En sådan människa blir Världens ljus, och ersätter Lagen och dess ritualer. Berättelsen placerades i ”nutid”, för att alla skulle inse, att det var en allegori. Det hade ju inte hänt historiskt!

Målet var att klargöra den egna tolkningen av moseböckerna. Man valde att skapa en ny berättelse, i stället för att kämpa med de troende om moseböckernas historicitetMen det verkar ha gått åt ….

I den nya berättelsen sägs: ”… Adam, son till Gud” (Luk 3:38). Människan är Guds son! Salomos Vishet bekräftar, den skriften är dock nästan NT. Den är skriven på grekiska under första århundradet före Kristus. Den skrevs nog inom vår grupp av tidiga upplysningsfilosofer.

I denna messianska profetia och ”förberedelse” till passions-historien talas om den rättfärdige som Guds son (Vish 2:18).

Uppseendeväckande sägs det även att folket som helhet är ”Guds son” (Vish 18:13). Länken går till bibeln.se (svenska bibelsällskapet), så ni kan läsa själva. Folket skall alltså sitta på Guds högra sida och styra!

Det låter politisk ideologi. Stöd för idén finns i riktiga GT (2 Mos 4:22, Hos 11:1). Idag är en del mycket oroade över demokratins och jämlikhetens utveckling. Men det kanske brukar gå åt …, när man lyckats påbörja något bra.

Hedendom, ett annat ord för viss politik

Kejsar Konstantins kyrka hade en annan ideologi. I den och dess föregångare bland den tidiga kyrkans riktningar bokstavstolkade man berättelsen för att motivera hierarki och så småningom monarki och feodalism. NTs skrifter utvaldes och deformerades efter politiska behov, och allt gick åt ….

Konstantins lära om Jesus som en historisk person definieras då som hedendom! Man har då skapat en ny gud. Men treenigheten blir kvar. Det går att fortsätta tro på Gud. Det är tro på mirakler och konstigheter vi får överge.

Gud uppenbarar sig ju på tre sätt. Ett sätt beskrivs allegoriskt med namnet Kristus. Ett annat sätt är som barnafödande ande. En kvinna som först förför dig och sedan föder dig. Då blir far och son ett, eller hur?

Men Hon är besvärlig. Hon blir galen, om du har ihop det med andra kvinnor. Hon mördar dig, om du horar med girighetens ande. Rätt åt dig!

Vår tjatiga Fader i Himlen

NT-Jesus hade en Fader. Det hade GT-Josua också! GT, inte minst moseböckerna, upprepar att han var Nuns son mer än trettio gånger! Upprepningar i Bibeln betyder att något är viktigt!

Nun var far till Egyptens solgud. Nun är inte bara himlens Gud, Han är själva Himmelen. Han är det stora Djupet (1 Mos 49:25). Himmelshavet. Enligt Bibeln ger Djupet Visheten dess klokhet (Syr 24:29). Det är insikten. Nun är alla gudars far.

Den vanligaste guden

Jag har tidigare skrivit om Nun och hans son, Ra – ljusbäraren Lucifer. Ra är logikens och förnuftets ljus. Denna strålande fan gjorde uppror mot sin far (mot kärlek, samvete, empati och annat ologiskt, obegripligt, oförnuftigt och olönsamt). Då blev han nedslängd från himlen!

Fadern och Sonen är ett. Idén är hämtad från Egypten, där mest känt i förhållandet mellan solguden Ra och hans son Farao – kungen. Båda var gudar! Farao var ett med hela den teologiska tankekonstruktionen, som tillika var politisk ideologi: ”Det stora huset”.

Det är exakt vad farao betyder! En uppenbarelse av den lysande logiken såsom den gud så många dyrkar. Solkultens teologi förklarar och motiverar monarkin, även när det stora huset är marxism i Nordkoreansk tappning, eller någon annan ideologi.

Den utvecklade teologin kring himmelsguden motiverar ingen monarki. Himmelsgudens Djup var i egyptisk teologi det stora Kaos. I detta sammanhang är Kaos det som är bortom det mänskliga förståndet. Då kan vi ju inte få någon ordning på det.

De mordiska gudarna

Oordningen skrämmer oss. Det skrämmande tror vi lätt ont om. I de mytologier, där en gudason (söner) dräper sin far och av honom skapar en ordnad värld, är det förnuftet som med sin logik störtar Kaos.

I nordisk myt är Kaos jätten Ymer och hans jättesöner. De är sprungna ur Ginnungagap. Ur jättesläktet föds guden Oden och hans bröder. De vill ha ordning! De dräper Ymer och i hans blod drunknar de flesta jättarna. Sedan skapar gudarna världen av likets delar.

Även i Norden var hedendomen ordning och reda. Även här var konungarna gudarnas ättlingar med lagar och regler. Samhället var hierarkiskt.

Såsom kaos sågs Djupet som något ont av egyptierna. Det till skillnad från den goda hierarkiska ordning och reda, som sol-guden och hans son, farao Ramses, stod för. Senast kaos var ett politiskt begrepp, ägdes det av de konservativa, de högre stånden, ”de bildade klasserna” och monarkisterna i kampen mot demokrati och allmän rösträtt. I kampen mot kaos och anarki!

De politiska motsättningarna är välkända. Men nu formulerade jag dem med religionsfilosofiska begrepp från den äldre antiken. Då måste jag kanske peka, för att de skall igenkännas.

Dåtida tro var det nog ibland lite si och så med. Man tvekade inte att mörda guden, för att själv bli Farao. Folket däremot skulle vara fromt. Teknikerna för att hålla det fromt kan studeras i Nordkorea. Tro på mirakler och underverk.

Teknikerna kan även studeras på nätet. Läs länkarna, det finns fler, och fundera! Skall vi tro på ”en sådan mirakel-Kristus”?

De priviligierade har alltid ansett att dräggen helt styrs av ”fake news”, till skillnad från de själva, som från sina höga positioner har en överlägsen överblick över tillvaron. Och folket har alltid drömt om den gode starke mannen, som frälser dem från alla bekymmer. Store Ledaren, Lillefar och allt vad sådana kallas.

Domprost emeritus Gunnar Helander (1915-2006), berättade en gång i Västmanlands Läns Tidning, att romerska kejsare skulle tituleras ”Herre, Gud och frälsare”.

Allt förklarar varför Kejsar Konstantin var överstepräst i hednisk solkult, samtidigt som han tog ledningen över den romerska kyrkan. Han döptes på dödsbädden av en biskop, som var arian (ord för antikens värsta villoläraAuktoritära Jehovas Vittnen har arianska drag)Konstantin ville ha sin egen kristna teologi, innan han döpte sig!

Det är viktigt vilken gud man är ett med. Demokrati och fri vilja innebär som sagt kaos. Du är inte styrd av regler, som gör dig förutsägbar. Du är i stället fri! Som demokrat kan du dyrka en kaosgud. Det är anmärkningsvärt, att Moseböckerna valde Nun som sin Gud.

Då fick man en Gud, omöjlig att förknippa förknippad med enkla politiska idéer. Frihet, demokrati och mänskliga rättigheter är ju det svåraste man kan ha av sådant. Vi klarar ju inte av det. Vi gör till och med uppror mot Gud, för att få välja idioter. Det står i Bibeln:

Samuel var profet och domare över Israel. Folket ville, att han skulle begära av Gud, att de, som alla andra skulle få en kung. Då Samuel vände sig till Gud med denna begäran, svarade Gud: Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung.” (1 Sam 8:7, jfr 10:19, 12:12, Hos 13:10). Du skall inga andra kungar hava jämte mig!”

Och konungen står över lagar och budord. Han är allsmäktig. Den som ingen står över.

Lärdom

Kyrkan valde på 400-talet att förbjuda kunskaper om Egypten och dess hieroglyfer. Sådant sades vara hedendom, men hur tolkar man moseböckerna utan de kunskaperna? Den okunnige tror att Nun var en betydelselös hebréisk man, vars namn utan orsak upprepas mer än trettio gånger i GT. Varför?

Paulus i NT visar prov på egyptisk lärdom i breven till försam-lingarna i Efesos (Ef 2:2) och iKorinth. I det senare ser vi det i 1917 års Bibel (1 Kor 11:10) med orden ”(guda)makt på huvudet”). Paulus visste hur en pschent (egyptisk kungakrona) ser ut!

Men han visste mer! Den stora hamnstaden Efesus var centrum för Romarrikets spannmålsimport från Egypten. Luftguden Shu var viktig för egyptiska sjömän, men utöver vindarna härskade Shu över orden. Det visste Paulus, som behärskade den hedniska teologi han bekämpade.

På den tiden hade ingen sett några ljudvågor. Våra ord flyger därför omkring i det element, luften, som de är skapade av. Orden bildar idéer, och idéerna är änglar (ordet betyder bud-bärare). De kan vara svarta, bruna, röda, gröna eller blå. Oavsett färg måste de lyda under luftguden!

Det ger oss metaforen: ”Vad är det som flugit i dig?” Egyptiske guden Shu är den andemakt, Herren över Luftens Rike, som ”är verksam i olydnadens människor” (Ef 2:2). Det handlar om dem, som lyder sina idéer i stället för sitt samvete – Guds röst.

Shu var Atum-Ras avkomma. Både Atum och Ra var namn på solguden, som alltså Shu var ett med. Solens och luftens gudar står för logik och förnuft, regelbundenhet, lag och ordning. Djupet står för frihet, kärlek och samvete med kreativitet, glädje och sköna konster, det vill säga kaos, oordning och anarki.

Olydnaden mot vad?

Vi har just funnit, att namnet på herren över alla läror av Paulus används som ett namn på Djävulen. Det är alltså inte frågan om olydnad mot en lära, en uppsättning idéer. Judarnas lära kallas Mose Lag. Den skulle ersättas, men givetvis inte med en ny lära (Gal 2:18).

Men vad annars? Här är det stora problemet. Jag svarade ”sam-vetet”. Att följa detta kallar Paulus för ”frihet”. Begreppet frihet finns även i GT, och texterna ger möjlighet till eftertanke. I Paulus brev hittar vi resonemang att grubbla över (Gal 5:1, 1 Kor 30).

Det finns här en skarp konflikt med lagfromheten och den lär-dom den förutsätter. Bibel- och Koranskolor representerar oftast en helt annan sorts fromhet, en med stolthet och fanatism: ”Jag är uttolkaren, ställföreträdaren!”

Vår hedniske Gud i Ur

Namnet Jahvé känner alla till. Nun kan ha varit Guds hemliga egyptiska namn. I så fall kul, att kyrkan stämplat Honom som hednisk egyptier. Men varför inte? Abraham kom från staden Ur i Sumerien. Därifrån tog han med sig bönen ”Herren vände sitt ansikte till oss”.

Om det och om Urs mångud, som bland annat hette Shaddaj, skrev Bengt Anderberg i Expressen för länge sedan. I Ur tjänade Abrahams familj ”andra gudar” (Jos 24:2). Om människan är Guds avbild, måste även Gud ha börjat som hedning. Han emigrerade från Ur till Moseböckerna, där Shaddaj översätts till ”Gud den Högste”.

Sumerien är den äldsta kulturen i området. De uppfann hjulet, skriften och tidsindelningen. Primitivare folk (alla andra) strömmade till för att begapa dem, deras städer och månguden Shaddajs ziggurater (ett ord för sumeriska tempelbyggnader). Sumererna fick enorm status som ”de lärda”.

Babylonier och andra lärde sig sumeriska, eftersom allt av vikt skulle skrivas på det språket, högstatusspråket i området under äldre antiken! Att hänvisa till Sumeriens visdom var ett sätt att utnyttja dess status.

Vår hedniske hebreiska Gud

Abraham kom till de hebreisktalande(!) kanaanéerna och mötte Melkisedek, prästkonungen av Salem. Det var en stad namngiven efter en kärleksgud. Där höll man på och byggde en ny teologisk lära.

”Jeru” var ett verb med betydelsen bygga med sten. När man var klar med det teologiska bygget, döptes staden om. ”Byggd i sten åt kärleken” kan namnet översättas till.

Abraham konverterade till kanaanéernas tro. Det är väl så vi får tolka bland annat det, att Abraham gav tionde till Melkisedek (Heb 7:2).

Även NT anger att Melkisedek var präst åt ”Gud den Högste”. Det är t.o.m. så, att Jesus liknas vid Melkisedek (Heb 5:6)! Melkisedek var sannolikt bildad och behärskade dåtidens lärda och ”fina” språk, sumeriskan. Därför kunde han tala med Abraham.

Men han kan även ha uppfunnit Abraham. Han behövde kanske en höving från lärdomens land i öster, då han han ville ge status åt allegorierna i den hebriska text han arbetade på. Melkisedek var bibelförfattare. Han jobbade och slet med en tidig version av moseböckerna!

Melkisedek lade beslag på namnet Shaddaj för sin Guds räkning, och månguden hamnade då i kanaanéernas hebreiska skrifter. Det som skulle bli judendom skapades med hjälp av sumerern Abraham. Nästa gång man formulerade sig (evangelierna) använde man sig av auktoriteten hos tre vise män från samma trakter.

De har kallats kaldéer, och Wikipedia kallar Abraham kaldé. Men i Wikipedia sägs att detta semitiska folk kom till Sumerien tusen år efter Abrahams utvandring. Frågan blir återigen om han existerat, eller om han är en konstruktion för att ge sumerisk auktoritet åt kanaanéernas ständigt pågående hebréiskspråkiga religionsbygge.

I religionen tycks man ofta ha behov av begrepp som auktoritet, lydnad och underkastelse.

Melkisedeks Gud hette Molok. Namnet betyder Konungen eller Herren. Fast ordet Molok kanske bara betecknade en viss ritual för barnoffer (Jer 32:35). Sumerern Abraham drog i alla fall iväg till Moria berg (Tempelberget i Jerusalem) för att offra sin son Isak i eld.

”Låten barnen komma till mig!” Så sade Skriften på den tiden. Sådan fanns, trots att vårt GT inte skrivits än. GT är, som jag redan antytt, bara senaste versionen av de heliga hebriska skrif-terna. För äldre tiders troende var de äldre versionerna Guds Ord – Lagen.

Och Abraham var religiös och from, så han lydde Guds Lag. Abraham var alltså fortsatt hedning och dyrkade Molok, vare sig Molok var ritualen eller dåtidens namn på Gud.

Och inte den minsta prick av Lagen får ändras! Den regeln gäller fortfarande (Matt 5:18-19)! För mig liknar stilen där vissa partier i Paulus brev, som jag misstänker Pseudopaulus skrivit. Pseudo-paulus talar vi om, när Paulus brev tar upp frågor, som blev aktuella i fornkyrkan först trettio år efter hans död, eller när stil-brotten i breven blir våldsamma.

I parallellstället i samma evangelium har ”pricken i Lagen” för-svunnit (Matt 24:35). Där är det ”mina ord”, d.v.s. budskapet om Jesu samvete, som aldrig skall förgå.

Fenicier och andra lagfromma

Offrade barn gjorde även fenicierna. De var också kanaanéer, men hade på Abrahams tid skilt sig från stamfränderna och dragit norrut mot den libanesiska kusten. Deras språk var givetvis också hebreiska, men de skaffade sig snart en egen dialekt.

Fenicierna skapade alfabetet (en förbättring av skriften) och grundade Karthago, där barnoffren fortsatte. Dessa var ett teo-logiskt problem för de mot lagen upproriska kanaanéerna i JerusalemDe lärde där kände till sitt ursprung och klagar över barnoffren i sin nya version av Guds Ord, våra Moseböcker.

Över karthagerna klagade även romarna. Hur kan upplysta och bildade människor bära sig åt så? De saudiska wahabiterna är också ofta upplysta och bildade.

Det teologiska upproret (1 Mos 3:22) …

Herren Gud sade: ”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont.”

Barnoffren var något de i Jerusalem måste hantera. Det skede då de texter, som skulle bli de vi känner som moseböckerna, formulerades. De mot Gud upproriska teologerna kanske beskrev sig själva med den litterära figuren Melkisedek. Och de lät den viktiga litterära figuren Abraham råka ut för Guds röst. Det är det vi ibland kallar samvete och kärlek.

Det är väl det enda, som kan kallas Guds röst. ”Du får inte slakta barnet!” Befallningen var stark och Abraham trodde att detta var Guds Ord (Gal 3:5f). Han, den store sumeriske auktoriteten, bröt med ritualen Molok, och kallades därför lärofader för alla folk (1 Mos 17:5).

På samma sätt skulle Paulus, i tro på att förnuftets formulering av samvete, empati och kärlek är Guds röst, bryta med alla ritualer kring mat och alla idéerna om orenhet. Han skulle av samma orsak även bryta med ritualen omskärelse: Var på er vakt mot de där hundarna, de där skadegörarna, den där sönderskärelsen” (Fil 3:2).

betyder inte att Gud skall hålla käft.

Idag kommer man i konflikt med åtskilliga, om man håller på som Paulus. Det är folks idéer, som räknas som religion! Idéer skall man visa respekt för, hur idiotiska, auktoritära och stötande de än är!

De auktoritära och de repektfulla säger: ”Skulle en rimlig tolkning av Bibeln vara att samvete, empati och kärlek skall uppfattas som Guds röst? En sådan Gud skall hålla käft! Idéerna, teologierna och ideologierna är heligare! De bestämmer vi över!”

Jag kanske även kommer i konflikt med folk, om jag säger, att såväl Melkisedek, Abraham och Paulus har rätt, talar sanning och har varit av stor betydelse. OK! Jag säger det! Jag kan även upprepa Paulus språkbruk ovan: ”Mördare och hundar! Håll käft!

Abraham och Melkisedek litterära figurer? Än sen?

Jag noterar att Roger Viklund medger att både filipperbrevet och galaterbrevet har anseende som äkta Paulusbrev. Fast han tvivlar ändå. Det är lätt, ty villolärarna var oundvikliga. Och de kom med sina tvivelaktiga redigeringar och osannolika påhitt.

Budskapet har alltid förvanskats. Den filosofi man kämpade med presenterade två politiska lösningar, som vi känner igen från alla tider. Auktoritär och hierarkisk monarki (solguden) eller idén om jämlikhet och frihet (himmels- och kaosguden) byggd på moraliska principer.

Roger är inte ensam om att upptäcka, att i kampen för den ena av lösningarna ljuger och bedrar vi hämningslöst. Problemet med den andra lösningen, är att kaosgudens teologi i princip är omöjlig för förnuftet att få riktig ordning på.

Otaliga försök lär ha gjorts, men det har aldrig skapats något sant evangelium med de sanna dogmerna. Ett sådant kan inte finnas. Om det senare är sant stämmer följande påstående:

”Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria” (Joh 8:32). Inga evigt sanna bindande regler finns.

Lite om språk och filosofi

Om de förvanskade budskapen. Min åsikt är att de metoder, som tvivlarna har för att analysera breven fungerar dåligt, om breven redigerats. Då upptäcker tvivlarna fel även i äkta brev. Tvivlarnas metoder? Det finns många. Ett exempel.

Om du hittar ett brev av Gustaf Fröding, som innehåller ordet swingpjatt”vet du att något är fel. Någon har åtminstone gjort ett tillägg brevet minst 30 år efter skaldens död (1911). Ordet skapades i SvD 1941. Det hände saker i språket även under antiken.

Av allt sluter jag mig till, att en grupp judar blev kritiska till lagfromhet och bokstavstolkning. De försjönk i en filosofi med kärlek och samvete som grundbegrepp. Yttringar av dessa såg de som uppenbarelser av Gud. Förnuft och logik fick enligt dem endast användas för att stödja och motivera lydnad för kärleken och samvetet.

Går förnuft och logik i strid, mot grunderna och för rituella krav, ansåg man att det är uppror mot Gud. Rituella idéer är sådant, som kan flyga i dig. Akta dig för flaxarna! De formuleras ofta i religiösa lagar, som Paulus förbjöd (Gal 2:16-18). För den som tror på vad de religiösa säger att Paulus sagt, är Galaterbrevet svårsmält.

Vägen till den nya läran var studier av skrifterna. Genom förnuft, logik och kreativitet hittade man sitt budskap i GT. Denna judiska grupp hade nog funnits, verkat och utvecklats ett tag. ”Vid den tiden” plockade de fram Josua/Jesus och hans far himmelsguden Nun. Sedan skapade de en berättelse till stöd för sin lära.

Den berättelsen – om kärlek, empati och samvete beskriven som en allegorisk figur att tro på (Gör du det?) – blev senare rejält förvanskad. Redigerad! Villolärarna är och förblir alltid oundvik-liga (Matt 24:11,23 och Gal).

Originalberättelsen bör ha spunnit på Moloks teologi. Guden ville ju bli ett med oss människor. Det är ju det som människooffer går ut på. Gud vill äta. Hans avbilder matar Honom. Avbilderna hade ätit andra avbilder i tro att därmed få fiendens mod och styrka. Det var den rituella kanibalismens teologi.

Det var alltså egentligen själen man ville åt. Bli ett med tapperheten! Idén är gammal, från tiden före vår utvandring från Afrika. Men själen är inget kroppsligt organ, och är heller inte en egenskap i köttet, så med tiden skapade kärlek och samvete en så kallad andlig tolkning av teologin.

Medvetandets mordiske Molok

Den ger Jesus uttryck för i Johannesevangeliet. Där är det samvetet och kärleken vi skall bli ett med. Det vill Gud också, och de själar som inte är sådana bränner han upp! Vår Gud är en förtärande eld (Heb 12:29, Ps 50:3, 5 Mos 5:24-26). Gud som samvetets och skammens dödande eld är en riktig helveteslära.

Vi får då en förklaring till att Gud talar om och med sig sig själv som ”vi” (1 Mos 1:26, 3:22), och uppträder i grupp (1 Mos 18). Det är både vid skapelsen och vid samtal med Abraham. Vår Gud är ett kollektiv, som är ett. Det är bara möjligt om logik och förnuft saknas. Med sådant får vi en kakafonisk Gud, ett sammanfallande Babels Torn.

Vi får till en logik. En logisk utveckling av Molokdyrkan, där brännoffren av djur i templet till slut inte längre var möjliga att acceptera. De stred mot den nya teologin. Guds röst ur elden är den kunskapens frukt som dödar oss. Samvetets eld. Jag har gjort fel! Jag dör! Av skam.

Enligt Paulus kan dock lite bli kvar (1 Kor 3:15).

Det blev en del. Orkade ni hänga med?

Ett litet fel (av Gud?)

Etiketter

, , , , , ,

Turkarna

I Första Mosebok gör författaren ett fortfarande modernt fel (1 Mos 11:31). Skall det vara Guds ord, är det väl Han som gjort fel. Att det är modernt visar jag med ett fel liknande det i Bibeln. Moderna exemplet gäller jultomten.

Kristen förebild till jultomten är grekiske biskopen sankt Nikolaus av Myra. Helgonet levde åren ca 280 – 343. Myra ligger i landskapet Lykien i Anatolien (= Mindre Asien).

Kartorna är hämtade från Wikipedia. Den nedre visar det som idag heter Turkiet. Den övre de turkiska folkens och språkens nuvarande utbredning. Dåvarande utbredning (ca år 300) var en annan.

Enligt Wikipedia anlände flera turkfolk till Västasien, alltså Anatolien först runt år 1000. Turkiet fick en turktalande majoritet först under eller efter medeltiden.

Armenier, georgier, kurder, greker och andra reducerades. År 300 fanns inga turkar i Anatolien och det fanns inget Turkiet! Trots det framfördes nyligen ”upplysningen”, att jultomten var turk!

Åtskilliga har reagerat (t.ex. här, i det fallet så kraftigt att han måste upprepa sig mer detaljerat) och påpekat felet. Men som sagt, självaste Gud har i sitt heliga Ord gjort samma misstag.

Kaldéen

I GT står: ”Terach tog med sig sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Saraj, hustrun till hans son Abram, och lämnade tillsammans med dessa Ur i Kaldeen för att utvandra till Kanaan” (1 Mos 11:31).

Denna utvandring från Kaldeen skall ha skett senast ca 1700 – 1800 f.Kr. En del anger ca 2000 f.Kr.

Men kaldéerna var semitiska stammar som invandrade till södra Mesopotamien – området kring Ur – omkring år 1000 f.Kr. Kaldéen fanns alltså inte förrän 700 – 1000 år efter Abrahams utvandring från Ur.

Kaldéerna kom från områden i väst, som enligt Bibeln utsattes för en invasion av israeler, som ca år 1300 f.Kr. lämnade Egypten med Guds uppdrag att fördriva de gamla folken från det förlovade landet.

Engelska Wikipedia har observerat det här problemet, och antyder tvekan om kaldéiska Ur och sumeriska Ur var samma stad. Men det blir väl inte bättre för det?

Sumer och Kanaan

Abraham måste helt enkelt ha kommit från sumeriska Ur. Han var sumerier. Sådana var inte semiter. Om han är stamfar till judar och araber är inga av dem semiter! Så något är galet både i Bibeln och Koranen.

Enligt GT dyrkade familjen ”andra gudar” i Ur (Jos 24:2). Men Abraham kom så småningom till kanaanéernas prästkonung Melkisedek i (Jeru)Salem och konverterade till den kanaanéiska tron.

Melkisedek lovprisas i både GT och NT som Herrens sanne präst. Jesus liknas vid honom! (Heb 5:6).

Men hos kanaanéerna dyrkades Molok! Det var väl han som sade ”Låten barnen komma till mig!”

Det är inte bara Bibeln som redogör för hur det budet tolkades av kanaanéerna (3 Mos 20:2-5, Jer 32:35 m.fl.). Även hedniska romerska källor upprördes över hur upp-lysta och bildade människor kunde offra sina egna barn i eld till Molok.

Då talade romarna om kartagerna, som var en gren av det kanaanéiska folket. De hade tagit med sig Molok från Fenicien, när de koloniserade Medelhavet västerut och byggde Karthago.

Efter konverteringen tog i alla fall Abraham lydigt med sig sonen Isak till Moria Berg för att ge honom som eldsoffer till Herren Gud. Fast något kom emellan …

Synkretism

Jag tror att Gud var hedning ganska länge. Det var nog vid den här tiden Han blev lite kristligare. Han hette faktiskt Molok, men den där Melkisedek bytte namn på honom. Enligt Bengt Anderberg hade Abraham med sig namnet Shadajj från Mesopotamien.

Det här kristnandet verkar kunna vara intressant. Jag håller på, men det tar nog ett bra tag att skriva om det. Det går ganska långsamt för mig nu.

Byta fot och koka en killing i moderns mjölk.

Etiketter

, , ,

Idiomatiska uttryck

”Byta fot” är ett idiomatiskt uttryck, men inte om det är en kirurg som gör det. En sådan kan misstänkas göra det på ett mer bokstavligt sätt än en politiker.

Även dansare kan byta fot mer bokstavligt än politikern. Kirurger byter inte fot så ofta som politiker, men dansare är nog flitigast.

Bibeln har sina idiomatiska uttryck. ”En fågel har kvittrat i mitt öra” (Pred 10:20). Det förstår vi, för uttrycket har förts över till svenskan.

Det är ett stilistiskt grepp i Bibeln, att upprepa viktiga budord. Både Andra och Femte Mosebok tycker det är viktigt att påpeka följande: ”Du skall inte koka en killing i moderns mjölk” (2 Mos 34:19,26, 5 Mos 14:21).

Dum bokstavstolkning

Men man har glömt det gamla språket. Detta idiomatiska uttryck har blivit ett viktigt lagfromt budord i det judiska köket. Där får man inte blanda kött och mjölk!

De som läst mig och mitt sätt att tolka Moseböckerna blir nog inte förvånade av min tolkning:

Killingen står för Abels offer, det som Gud gillade. ”Offrad killing” används som ord för en god gärning. Dess mor är den Heliga Ande. I kyrkan talas om Andens gärningar.

Gärningarna inspireras av Andens budskap, de goda och ibland fromma orden. De är den mjölk från predikstolen, som får mig att lägga sedlar i kollekthåven. Jag kanske t.o.m. skjutsar reumatiska gamla tanten hem!

Sedan kokar jag mina goda gärningar i lovprisningar av mig själv. Varenda liten mus blir noggrant kokt. Fattar ni vad det är som förbjuds?

Många kokar annat än goda gärningar

Som ni vet, är det inte bara Gud som vredgas över mjölk-kokarna. Många andra har också blivit galna, då vi nu fått tre läror, som kokar sina bokstavstolkningar i mjölk. Om det åtminstone vore goda gärningar! Det skulle vi kanske uthärda.

Jag anser, att när en tolkning av en text blir logisk och förnuftig, då har man nog kommit rätt. Det har jag sagt förut.

Om abort. Kan man döda ett fosters själ?

Etiketter

, , , , , , , , ,

”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet” (Matt 10:28).

Varför fäster troende i abortdebatten så stort avseende vid det biologiska livet? Det jordiska! Var finns tron på det andliga?

Om man tror på en i princip odödlig själ, som bara Gud kan förgöra, borde man vara ganska likgiltig för aborterDet jordiska har sitt värde, men är det det, som är det heliga?

”En ängel kom på besök och vände åter” kan det stå i ett nyfött barns dödsannons. Det är en tro, att andar från Himlen kommer, för att en tid vandra på vår jord som människor. Varför? Vad skall vi här och göra? Det antas Gud veta.

Jorden (adamá) är Guds avbild, liksom den i jorden (materien) inkarnerade anden. Avbilden gör ibland med foster, som inte passar henne, som Gud gjorde med den nyfödde, när deinte passade Honom.

Det var ju värre än en spontan abort. Och vem brukar utföra sådana? Vem är abortör vid sådana tillfällen?

(Det är klart, man kan skylla på Djävulen. Men det innebär en dualistisk tro. Men jag vill inte ifrågasätta monoteismen. Tre-enigheten förstås, men skall den utvidgas med Fan till en fyr-enighet? Men då är det ju Gud i alla fall! Nej, det där skippar vi.)

Fast avbilden med en ande ålägger sig stränga regler. Guds vilja är absolut fri och den är i sig regeln över alla regler. När det gäller frihet, är människan en dålig avbild av Gud. Skall vi vara det?

Men vad händer med barnens själar? Vad bör de troende tro om detOm de inte vet skillnaden mellan själ och ande, beror det på, att de inte vet vad själ och ande är. Fråga t.ex. Lars Adaktusson om saken! Därmed blir frågan för hans vänner: Vad händer med vadå? Med något som inte finns i deras föreställningsvärld.

Jo, de kan bluddra som svar. De kan stapla ord utan inne-håll. Det är hokus pokus, magiska ord, trolleri och ramsor ur Bibeln. Men något begripligt blir det inte. 

De troende kan därför inte tro något. Inget andligt i alla fall. I stället tror de, att det jordiska livet är heligt. Då är abort mord, och evangelisten som citerades ovan pratar strunt.

Åter till frågan ”Varför är vi här?”

Anden har smak för den kunskapens frukt, som är kontro-versiellDen som ger förmågan att värdera och veta vad som är rätt och felDå blir hon utkastad, kan inte vara kvar! I Himlen och Paradis råder samvetsfrid, och hur skall man kunna ha det, om man svalt insikten att man gjort fel?

Hon! Ordet ande är femininum i hebreiskan. Det brukar jag tjata om. Anden är moder till allt levande. Efter den andra skapelseberättelsen (1 Mos 2:4-24) fick hon därför namnet Eva. Det betyder liv.

I Bibelns andra skapelseberättelsen delar Gud upp jorden (= Adam) i ish och ishá (man och kvinna), se noterna till (1 Mos 2:18-24, 2:23). Eva är inte isháIshá är en som kan vilja göra abort. Adam (ish) säger: ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött.”

Det gällde inte den första gången. Kvinnan i den första skapelseberättelsen får endast äta frukt och örter med frö i sig (1 Mos 1:29). Det handlar om kunskapen som kan växa likt senapskornet. Det senapskorn som blev ett stort träd i liknelserna om Himmelriket (Matt 13:31 m.fl.).

I övrigt handlar de liknelserna om surdeg, bröd, säd, fisk, men även pärlor och sådana skatter. Kunskapen är högt värderad i vår religion, men vilka troende inser skillnaden mellan kunskap och insikt? Det förbjudna trädet borde kanske kallas Insiktens Träd.

Det är människans ande, som plockar sådan frukt!

Sexualkunskap växer inte på det förbjudna trädet. Den kunskapen räknas till pärlorna. Och ”Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.” (Matt 13:52).

Skillnad mellan själ och ande är då kanske att själen äter kunskap medan anden äter insikt. Eller framföder. Själen är grubblande och anden är värderande. Själen är nyfiken och logisk, medan anden tycker att någon är vacker eller god och blir kär. I det finns varken förnuft eller logik.

Men accepterar inte Ishs själ det, utan kastar Ishá från en balkong, hamnar Ishs själ i helvetet och blir förgjord. Det bör vi nog tro, om vi är troende. Det tycks ju stå så i Bibeln.

I 1917 års Bibel fick Paulus och Jakob använda ordet ”själisk” om de onda (1 Kor 2:14, Jak 3:15). Särskilt Jakob har intressanta resonemang.

Vår ande blir som sagt kär och kan drabbas av samvete och skönhetsupplevelser, men vår själ vet vad som lönar sig. Inte minst det senare kan sända själen till helvetet. Det är därför viktigt att vårda den. Din ande vill inte bli av med alla pärlor och skatter själen kan innehålla.

Det var kanske för dem hon kom hit.

Ett inlägg på Flaschback?

Etiketter

,

Kan man debattera på Flaschback? Efter att ha försökt läsa en del där, är jag lite tveksam.

Skall jag försöka vara så förenklad, som man bör vara på det forumet? Kanske bäst och börja här med ett försök. Lite inspirerad av några inlägg jag inte vill länka till, skriver jag följande.

Nutida kristendom är många hundratals olika sekter, ofta helt annorlunda än de helt andra sekter, som fanns för några hundra år sedan (med häxbrännare, ikonoklaster m.fl.). Tro inte en kyrka som åberopar sina evangeliska traditioner!

Även perioden 100 – 500 e.Kr upplevde våldsamma för-ändringar av hundratals kristna sekter.

Kyrkofädernas skrifter handlar ofta om hur lögnaktiga ”de andra” kristna lärorna var, och hur god kejsaren var, som slaktade alla, som inte anslöt sig till samma sekt som han – kyrkofädernas sekt.

Moderna judendomar och judendomarna för 2.000 år sedan liknar inte varandra. Romarna fick hindra judarna att slå ihjäl varandra. Fem hundra år tidigare fanns inga som liknade fariséerna, saduccéerna och esséerna från Jesu tid.

(Judendomar. Ni har väl hört talas om ultraortodoxa judar och deras politiska partier?)

Men Toran (Gamla Testamentet) fanns. Den kan beskrivas som Hedendomens Historia, med myter och berättelser från tidigare religioner. Dessa texters anseende, och den vördnad de bemöttes med, fick alla att göra anspråk på dem. ”Det är vår heliga skrift!”

Fast när stora riken gick under (t.ex. Babylon för perser och sedan för greker), lyckades judarna sno åt sig ensam äganderätt, och omformulera texterna som de ville. Så tog vi européer dem, och de blev vår Guds Ord. 

Och vad blev resultatet av att uttolka GT som Guds Ord? Mose Lag blev svensk lag. Nu har vi en massa ateister, som hatar kristendomen och Bibeln. De kristna försöker ibland ta avstånd från hedendomen i GT och prisar Nya Testamentet. Men i NT prisas GT! Problemen med den bibliska hedendomen kvarstår.

Judendomens och kristendomens problem delas med Islam, då Muhammed plagierade myter och berättelser. Han gjorde som judarna, omformulerade efter önskan och behov. Det blev inte mindre hedniskt för det.

Oviljan mot Islam orsakas av att muslimerna har samma inställning till Koranen, som kyrkan hade till GT för 250 år sedan. Elda upp kvinnor var hedendom. Även att stena dem är gammal hedendom ur GT, och Muhammed var en plagierare.

Säg vad ni vill om Jesus! Idén, att den som är utan synd skall kasta första stenen, var nyskapande. Eftersom Jesus räknas som profet inom Islam, bör väl muslimerna se det som hädelse, att rätta honom och säga, att det är den med mest heder, som skall göra det.

Vi har kämpat mot hedendomen sedan upplysningens dagar, och när segern varit inom räckhåll, och kyrkan börjat reformeras, får de kristna hedningarna förstärkning av ännu mer hedniska muslimer.

Observera: Jag förnekar inte Gud. Jag hävdar bara, att det Han har skrivit, har Han skrivit i det vi tänker med. De gamla judarna trodde det var hjärtat. Därför skriver Paulus, att Lagen är skriven i våra hjärtan. Det skrev jag om förra gången.

(En redigerad repris, så slipper ni leta: Tryggve N.D. Mettinger, professor emeritus i Gamla testamentets exegetik skriver om våra hjärtan. Det var med hjärtat hebréerna trodde sig tänka. Känslorna trodde de inälvorna svarade för. Läs länken, sid 4: Rubriken ”Tanken och känslans boning”!

Vi nutida tänker i stället med hjärnan, och hjärtat är för oss känslornas boning. Då missförstår vi lätt Bibelns texter. Dåtida judar hade alltså romantiken längre ned. Där finns något som sticker ut. Där vill alla semiter skära bort lite. Man kan bli antisemit och islamofob för mindre.)

Innebörden av Paulus ord blir, att om vi tänker ordentligt, anständigt och förnuftigt, så tror vi på Gud, även om vi inte fattar det. Det vi förnekar blir då aldrig något annat än hedendomen i gamla myter.

2000 år av debatt om slöja, fläsk och abort m.m.

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Landet under Gud

USA’s kongress har ett 181 år gammalt förbud mot att bära huvudbonad, när man ”i huset” representerar väljarna i ett land ”under Gud”. Det senare uttrycket syftar på den kristna religion som omfattas av nationens överväldigande majoriteter: européer, latinos, afrikaner och en del andra.

(Jag har sett, att förbudsstriden har observerats av flera debattörer, t.ex. den här. Det hela ingår väl i den all-männa slöj-, hijab- och burkadebatten. Där strider man med varandra.

En som gjort lite research, tar upp slöjor och hijab. Som jag sagt förut, roas jag av att läsa motstridiga åsikter. De som har en annan inställning till frågan kan läsa här. – Nu har jag bussat ihop dom, så nu sticker jag.)

Trohetsed läses vid öppnandet av kongressen: I pledge allegiance to the Flag of the United States of America, and to the Republic for which it stands, one Nation under God, indivisible, with liberty and justice for all.”

Amerikaner är religiösa …

Kristna män blottar sitt huvud i kyrkan! Och kongress-byggnader är likvärdiga med kyrkor, då det enligt teorin egentligen är Gud, som sitter där och styr.

Det gör Han via Sina fromma mänskliga ombud, som på så sätt har en prästroll, som de valts till. De tänks noga fråga Gud i sina hjärtan, och sedan fatta beslut i enlighet med Hans vilja.

… men kanske vanvördiga

I USA skall det väl vara vanvördigt att inte säga sig tro så. I högtidliga sammanhang finns inga lobbyister utöver Gud. Men säger man det i andra sammanhang, räknas man nog som en knasboll.

Och kvinnorna har setts som mindervärdiga

Om kvinnor har rått förvirring i detta ämne. Enligt gammalkristna föreställningar har de inte bara setts som mindervärdiga, de har dessutom ofta varit rituellt orena. De skulle länge dölja sin skam över sitt kön med något på huvudet.

De fick inte som vi män stå raka, med mössan i hand och tala med Vår Herre. Men sedan de släppts in i det poli-tiska finrummet, har samma regler gällt för dem, som för män: Ingen huvudbonad! Men i USA har nu muslimer krävt att förbudet skall hävas.

Vissa demokrater sägs stödja förslaget, men man kan ju även tro, att det är lagfromma ”gammelkristna” grupper, som vädrar morgonluft.

En debatt om frihet, som …

Vissa muslimer säger sig se det som en begränsning av religiös, social och personlig frihet, att inte få klä sig som man vill. Andra verkar anse, att det dessa muslimer egentligen vill, är att underkasta sig sharian, Islams lag. Att de vill handla på ett sätt de själva (men inte andra) upplever som fromt.

(Se t.ex. denna debatt. Debattören finns även i den här nättidningen, med den här chefsredaktören. Det är skillnad på invandrare och invandrare när det gäller åsikter. Riktigt skarpa skillnader.

Oavsett vilken åsikt jag  tar ställning för, är jag därför mot invandrare. Då kan det hetta till. Minns ni när Idol-jurun blev anklagad för rasism? Laila Bagges far är palestinier, men när juryn underkände en deltagare med invandrar-bakgrund, var även hon rasist.)

… finns i Nya Testamentet

Ordet Islam betyder underkastelse. Aposteln Paulus öste för ca 2.000 år sedan galla över dem som ville under-kasta sig Mose Lag. Sharian är en arabisk kopia. Ja, det finnas vissa ändringar, men i princip …

Det är alltså en gammal debatt, som nu är igång igen. 

Är valet av kläder verkligen fritt? Eller är det tvångs-tankar inpräntade i kvinnor? Vi vet, att ”kristna” tvångs-tankar under sekler inpräntades i både kvinnor och män. Misstanken om tvångstankar visar därför inte på islamo-fobi, utan likt feminism på allmän abrahamistisk fobi.

Obildad misogyni

Bibelexegeter talar om en eller flera pseudo-Paulus, som efter den äkte apostelns död skrev misogyna (kvinno-fientliga) bibelbrev i hans namn. Möjligen är bibeltolkarna själva misogyna, eftersom de tillägger, att pseudo-Paulus skrev i den äkte Paulus ”anda”.

Jag har förut skrivit, att jag ser pseudo-Paulus som en eller flera psykopatiska och obildade tölpar. Stilbrott och obildning som uppvisas, särskilt i förvrängda paulusbrev, är otroliga.

Det jag själv främst reagerat för, är bl.a. det kvinno-fientliga i Första Korinthierbrevet, och att en redigerande Pseudo-Paulus där visar, han inte visste vad en egyptisk pschent är.

Amenhotep III med en pschent på huvudet. Han regerade för ca 3400 år sedan. Ormen i pannan är gudinnan Wadjet. Gudamakten på huvudet.

Inte heller nutida teologer vet, att en faraonisk kunga-krona är (guda)makten på huvudet”, som kvinnor skall bära, eftersom kunskapernas änglar och Mose Lags Ängel talar illa om dem (1 Kor 11:10, Bibel 1917). De fula änglarna tänks då tiga, sticka svansarna mellan benen och drypa av!

Återigen, i Bibel 2000 står det inte makt, utan tecken. En not antyder att det kan vara en skammens slöja, som kvinnor skall bära. Se en gång till på bilden ovan!

Hade den apostoliske villoläraren vetat, hade hans forn-kyrkliga redigering av texten inneburit att den versen tagits bort helt. Nu blev den kvar, och blixtrar som ett blåljus över hans brott: Förvanskning av ett bibelbrev.

Blir jag bekylld för islamofobi, kristofobi eller kätteri?

Att erkänna det uppenbara är dock känsligt. De aposto-liska villolärarnas verk är ännu Guds heliga ord. Nya Testamentet tillmäts samma ofelbarhet som Koranen. Då det bestrids, är det inte konstigt, att vissa i kyrkan väl-komnar det invandrade principiella eldunderstödet.

Då nya översättningen av Nya Testamentet (NT81) var på gång, läste jag en provöversättning av några brev. I den bad bibelkommissionen om ursäkt. De hade inte kunnat dölja stilbrotten! Vissa deltexter är omöjliga att använda i en gudstjänst. De skär sig iögonfallande.

Jag har skrivit en del om det, och hur Paulus redan från början förvanskades och feltolkades. Jag lämnar den saken och koncentrerar mig på den frihet från tvång i religionen, som Paulus då och då tar upp (bl.a. i 1 Kor 1:30, 2 Kor 3:17, Gal 2:4 m.fl.).

De bibellärde vet, men kunskapen har drunknat i fromhet

I vår bibelöversättning kan lagens och kunskapens änglar ibland benämnas ”kosmiska makter” (Gal 4:3). Grekiska ordet kosmos” avser vår ordnade värld. Det är alltså inget astronomiskt. Det senare är ordets enda nutida innebörd.

Även stats(ande)maktens ängel, kejsarens genius samt sedernas ängel hörde till de kosmiska. De hörde i likhet med alla naturkrafters änglar till världens styrande herrar. De ordnade alla vår värld, fast olika delar av den och på olika sätt.

Före det vi kan kalla den vetenskapliga revolutionen, var en del av de kosmiska makterna föregångare till natur-lagarna bland våra idéer. Gamla åskgudar reducerades till sådana ofta skrämmande änglar.

Men som sagt, även sociala krafter hörde till gruppen ordnande makter. Inga av dem var sådana Herrens heliga Änglar, som noten till (1 Kor 11:10) talar om!

Fromma bibellärde tror sig se fromhet i ord, där ingen fromhet finns. De skapar översättningar med ord, som i dagens språk ger ett löjligt intryck. Scientologerna tackar nog för de kosmiska makterna.

Deras grundare, Ron Hubbard, var ju författare av science fiction, typ kiosklitteratur. Han gav ”kosmiska makter” en modern bokstavstolkning. Han lyckade därmed bevisa, att det inte går att skapa en så löjlig religion, att den inte får ett stort antal anhängare.

”De kosmiska makterna” är våra inre demoner, och de styr oss

Ett tydligare exempel är den ängel, som Karl Marx i det Kommunistiska Manifestet beskriver som ett spöke: Ett spöke går runt i Europa – kommunismens spöke.

För marxister är ängel ett rituellt orent ord, det bör inte användas. Det får heta spöke i stället. För nazismens ängel passar ordet demon bättre. – Finns inte demoner? Förnekar du förintelsen också?

Kunskapens, Lagens och ideologiers änglar och demoner är begrepp, som berättar för oss om en sofistikerad tankevärld, där idéer uppfattades som styrande makter. Våra inre demoner!

Bortsett från att han saknade vår materialistiska världs-bild, tänkte den äkte Paulus som vi. Vi tror också på våra inre demoner, det är bara deras natur, som vi uppfattar på ett annat sätt än Paulus. Hur de verkar, är vi nog överens med honom om.

Därmed faller vissa muslimska kvinnors argument, att ingen tvingar dem att klä sig på ett visst sätt. Modets demoner, som tvingar ungdomar att köpa märkeskläder, är av samma slag. ”Inne”-demonerna är ett släkte, som härjar vilt bland oss. Man måste!

Coco Chanel blev för många en av världens makter

Paulus skriver till brevmotagarna, att de varit sådana makters slavar (Gal 4:3ff). Fri eller knäckt (ekonomiskt) om du lyder dem, beror på omständigheterna.

Antiken hade sin världsbild

Anorexin är också en inre demon. Liksom alkoholens och knarkets demoner blir sådana ibland fysiska realiteter i människan. Den antika tankevärlden försåg människorna med en begreppsapparat, med vilken de kunde hantera realiteterna. Det fanns då ingen annan tankevärld, ingen annan begreppsapparat i vår del av världen.

På grund av ovanstående kallas ibland Djävulen för Denna Världens Herre. Lucifer, som han också heter, är ju enligt teologin en fallen överängel. Och världen ser i alla fall ut, som om han både finns och har mycket att säga till om. Det kan ingen ateist bestrida.

I Galaterbrevet beskriver Paulus dessa änglar som våra förmyndare. Paulus påpekar, att det inte föreligger någon skillnad mellan omyndiga barn och slavar (Gal 4:1). Då var det lagligt, att sälja sina barn. På sina håll lär det fortfarande ske. De kosmiska makterna styr! Och de är ibland (men långt ifrån alltid) Djävulens anhang!

Men det gäller inte den makt, som kvinnan skall ha på huvudet. För en gångs skull talar Paulus om en riktig Herrens ängel, eller rent av den Helige Ande, Gud själv. 

Vad är skillnaden mellan lydnad och underkastelse?

Vi har Islam, som betyder underkastelse. Underkastelse! Paulus talar om Lydnaden. Vad är skillnaden?

Jag har redan nämnt ”underkastsig Sharian” (Lagen). Det är ett lätt budskap! Gör så här! Gör inte så! Ordning och reda. Inga problem att förstå. Enkelt och logiskt. Många älskar det. Folk konverterar. Starka män fram-träder och blir älskade. De kosmiska makterna styr!

Många kristna försöker få samma lätta budskap ur Bibeln. Men Bibeln är motsägelsefull. Den krånglar. I NT både förkastar och försvarar Paulus Lagen. Jesus ändrar i denoch förbjuder sedan ändring av minsta prick i den. Förvirring!

Vad är skillnaden mellan en sten och ett hjärta?

Jag ser en förklaring i en omdefinition som gjordes av Lagen. Mose Lag var huggen i sten! Guds Lag var enligt Paulus skriven i våra hjärtan (Heb 8:10, 10:16). En sådan ändring är faktiskt utlovad i GT (Jer 31:33), vilket Paulus påpekar ett par gånger (Heb 8:10, 10:16).

Tryggve N.D. Mettinger, professor emeritus i Gamla testa-mentets exegetik skriver här om våra hjärtanDet var med hjärtat de gamla hebréerna trodde att vi tänkte. Känslorna trodde de att våra inälvor svarade för. Det står faktiskt i GT. Läs länken ovan, sid 4: Rubriken ”Tanken och känslans boning”!

Vi nutida tänker i stället med hjärnan, och hjärtat är känslornas boning. Det gör att vi väldigt lätt missförstår Bibelns texter. Som sagt, de gamla judarna hade i stället romantiken längre ned. Där finns ju något som sticker ut. Där vill alla semiter skära bort lite. Man kan bli antisemit och islamofob för mindre.

Paulus är ganska vass i sina åsikter

Vad hjärnan var bra till hade man på den tiden ingen bra idé om. Men Paulus talar således om samvete och för-stånd, då han talar om Lagen i hjärtat!

I en modern bibelöversättning borde det stå att lagen är ”skriven i våra hjärnor” (eller i vårt skarpsinne) för att budskapet skall bli rätt.

Den som tror sig bli rättfärdig genom (Moses) laggär-ningar har ”kommit bort från Kristus” och ”har fallit ur nåden” (Gal 5:4, Bibel 1917). Han lyder tvångstankar från ett religions-ideologiskt spöke i stället för att lyda sitt för-nuft.

En tidig argumentation för demokratiska väster-ländska värderingar

Den skrivna Lagen gäller alltså inte, utan är ersatt av den i hjärtat, tankeförmågans kroppsliga organ i GT’s idé-värld. Tänka själv var den ”frihet i Kristus”, som Paulus talade om (bl.a. Gal 5:1). Och Lydnaden gällde samvetet, som sägs vara Guds röst.

Paulus talar en hel del om vår frihet från de kosmiska makterna (Kol 2:8). Vi har redan berört exempletSå länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna” (Gal 4:3). Och han talar om den myndige arvtagarens frihe(Gal 3:29, 4:1,7).

Det är något annat än underkastelse under döda bok-stäver (2 Kor 3:6), under Mose Lag eller under den islamska sharian. Men det senare är ju så lätt. Man kan förstå om många kristna präster och biskopar lätt faller för det. Tänka själv är ju så svårt!

Som sagt, även klädmodet och andra moden är ordnande makter. Vi styrs även av Den Goda Smaken. Hela tillvaron är fylld av sådana änglar. Paulus lära är att vi skall ifrågasätta dem allihop. Ifrågasätta! Det är inte vad ni fått lära er i söndagsskolan!

Ingen förstod

Men ”Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner …” (Gal 2:18)I NT’s allegorier är den skrivna Lagen det tempel Jesus skulle riva ned. Inga av evangelisterna förstod honom (Mark 14:58, Matt 26:61). De hävder endast att anklagelsen, att han sagt sig vilja riva templet rent fysiskt, var falsk.

Evangelierna misslyckas alltså att framföra hans budskap. EndasPaulus begrepEn besviken Jesus reagerade på sina lärjungars tröga tänkande”Har inte heller ni fattat något ännu?” (Matt 15:16) samt Har ni också svårt att fatta?” (Mark 7:18).

Ändå hade han valt ut dem, för att han tyckte de förstod bättre än andra, om vilka han sade: Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte.” (Matt 13:13).

Men därefter har några förstått

Men är jag nu ensam om att förstå, så här 2000 år senare? Nej, men jag är bland de som kunnat förstå, utan att konsekvenserna blivit hemska. Jag inser, att många före mig har fattat mer eller mindre. När de gjort det, har de tvingats vara tysta och försiktiga.

Kättare har dödas. Så de som förstått, har tvingats sprida idéerna varsamt. Men dehar de gjort! Och det kan vara en av orsakerna till, att västerländsktänkande uppstått i den kristna världen. Det har smugits på oss.

Hädelse äett cellgift mot cancer i religionen

Kristendomen har haft två sidor. Dels en auktoritär sida som utgått från de villolärare både Jesus och Paulus varnade för, dels en annan sida, som av de auktoritära beskrivits som ett hädelsernas smygande gift. Den har av de auktoritära buntats ihop med många andra, mer eller mindre motstridiga idéer, och vårdslöst stämplats heresi och gnosticism.

Det ”giftet” har under sekler tagit sig in i samhälls-kroppen. Där har det underminerat ”lag och ordning”. Det s.k. giftet har inte bara försvagat konungarna av Guds nåde, utan även Guds Lag och alla av Herren Gud tillsatta styrande makter.

Till makterna har räknats de till ”väldigheter” upphöjda apostlarna och kyrkofurstarna, liksom de gamla ärkeäng-larnaJämför även med Paulus hårda kritik av villolärarna (Gal 2 Kor 11:5). ”Väldighet” är egentligen en änglatitel, som Paulus tycks bruka ironiskt mot auktoritetsdrömmare med storhetsvansinne.

Ett sammanbrott

Villolärarnas lagfromma teologi har nu mer eller mindre kollapsat. Allt för många vägrar idag att tro på den, förmodligen även prästernaMen kyrkan har inte hittat rätt på det ursprungliga budskapet, och saknar nu helt teologi.

Utan lag breder oordning, otukt och girighet ut sig. Vi ser kardinaler, biskopar, präster och munkar, som utsätter nunnor och pojkar för sexuella övergrepp. Skandalerna staplas.

Villolärarnas kristendom duger inte längre, inte som religion och då inte heller som social karriärväg (med korruption och översitteri, 2 Kor 11:20).

Då kommer begäret efter starka ledare. Och ordning och reda. Samt enkla lösningar som inte får betvivlas. Då är våld viktigt. Precis som det var inom fornkyrkan, då villo-lärarna tog över.

r har ni reaktionen, vare sig den kallas kristendom eller Islam. Och den kan lika gärna kallas höger eller vänster. Det vi kan kalla reaktionen behöver Islam. Den läran missbrukas lättare än kristendomen. Så därför svartrock, varför inte konvertera?

Nå, skall du, muslimsk kvinna, ha hijab eller inte?

Eftersom kyrkan gärna tar ståndpunkt i denna fråga, vill jag stödja mig på Nya Testamentet och påpeka vad som utifrån den texten borde vara kyrkans lära.

Läs Paulus (1 Kor 10:23-33)! Särskilt vers 23, 24, 31-33!

Där står två gånger: Allt är tillåtet! (Bör avse att vara, att göra, att ha eller inte vara, inte göra, inte ha …)

Där står: Tänk på andra! (Upprepas på olika sätt.) 

Där står: Väck inte anstöt! (Inte hos några.)

Där står: Rätta dig efter andra!

Och varför skall du ta seden dit du kommer?

Det senare skall du göra, av omtanke om alla, som annars tar anstöt. En möjlig förklaring till kravet på omtanke är, att både du som hatar, och den som gör så att du hatar, antas ”gå förlorade” för Gud.

Ni tros båda hamna i Avgrunden. Jag har ett exempel.

Du har hijab. Jag blir arg och rasist och börjar hata dig. Dödssynd! Då blir Gud arg på mig, och jag ”går förlorad”.

Du tar i stället av dig din hijab, skakar hand och låter dig bjudas på middag med fläskfilé. Då blir jag glad och gillar dig. Sedan demonstrerar vi mot rasismen.

Då blir Gud inte arg på mig, och jag ”blir räddad”.

Du då? Du tror ju kanske att du syndat! Enligt Paulus säger Gud: ”Nej! Det har du inte.” Du tänkte på mig i stället för dig själv och räddade därmed mig åt Gud. Vi blir då båda räddade, men du blir extra belönad.

Den sista tanken finns i följande refräng i en fromt kristen sångtext. Den finns i otaliga versioner på You-tube. Men det kanske är ett mer sadistiskt nöje, att länka ateister till denna version.

Hon är ju så hejvilt from, när hon tycks drömma om sin pschent och dess stjärnor (= änglamakter)!

”Ska det bli några stjärnor i kronan jag får,
när jag avlagt min jordiska skrud?
Ska jag möta med fröjd på den himmelska höjd
några själar jag vunnit för Gud?”

Det här är den logiska förklaring jag funnit till att Paulus, utifrån sin världsbild och tankevärld, talar om syndens och dödens lag (Rom 8:2). Mot den sätter han friheten och kärleken till nästan, och talar om livets lag.

Det låter vackert och acceptabelt, och är inget som vi har anledning bli upprörda över. Däremot kan vi lätt bli upp-rörda över lagfromhet. En grinig Gud som sitter och skriver insändare under signaturen ”Vän av ordning” får många av oss att i stället åkalla Satan.

Och du ateist kanske rentav kan beklaga, att du inte kan acceptera den äkte Paulus idéer. Dem hos pseudo-Paulus vill du inte acceptera.

Han var ju en eller flera lagfromma, mycket onda och hatiska män, som i sin fornkyrka mördade främst andra kristna lika duktigt som IS mördade framför allt andra muslimer i sitt kalifat.

Har kristendomen europeiska rötter?

Etiketter

, , , , , , ,

Paulus och grekisk filosofi

Kretas minoiska kulturs orm-gudinna. 1. Moder Jord med seraferna Själ och Ande i händerna. I Paulus filosofi ingår idén, att vi består av kropp, själ och ande. Här är de tre tillsammans. 

2. Serafimerriddare är de lysande. Ordet ”seraf” betyder lysande orm. Den här kedjan ser vi då och då på kungen. Serafer är Bibelns ord för de allra högsta änglaväsendena.

Den gotländska bildstenen visar idéernas spridning bland Europas folk. Dess ålder är osäker. 500-talet är en gissning. Kan vara äldre. Finns på Gotlands Museum. Via denna sida fås en hel del information. Googla och hitta hypoteser! En del om kontakter med greker och andra folk. Min är som sagt att det är Moder Jord med själ och ande i händerna. De tre orm-gudarna över henne är då bara en annan bild av samma sak.

                                                     

Till höger själ och ande kring det nav, som bär allt. Den bevingade materien.

Till vänster bild från kyrkan. Guds öga och treenigheten. Men symbolens ursprung är även i forna Egypten. Då var det inte kyrkans treenighet det handlade om. Det var i stället materia, själ och ande. De tre var det Paulus ansåg att vi och hela världen består av. Guds tre uppenbarelser skapade materia, tankar och handlingar. Du tros vara en ofullständig uppenbarelse av Gud. Människan kan ju inte skapa materia. Men för våra handlingar tror somliga att vi skall få en ny jord, där en ny himmel (tankevärld) kan växa upp (Joh 9:2).

 

Cassell Concise English Dictionary berättar att engelska ord ofta har många betydelser. Hatch betyder kläcka, men även tänka ut. Även svenskar kläcker idéer. När de filo-sofiskt lagda orfikerna i det gamla Grekland kläckte, så vill jag gärna tro att det också var idéer.

Jag tänker, att skapelsen av kosmos och dess innehåll ur ett världsägg, var ett sådant kläckande. Det stämmer överens med den tidigare presenterade idén, att materien i sin yttersta grund är en abstraktion. ”Matematisk abstraktion” (matematiskt tankefoster) kallar ju bland andra kosmologen Max Tegmark alltihop.

Förutsättningen för denna tanke är att medvetande är den ursprungliga och grundläggande ”substans”, av vilket allt annat är skapat. Medvetande är då ingenting som uppstår i hjärnor och eventuellt i datorer. Det behövs för övrigt inte mycket hjärna, för att ett medvetande skall kunna observeras.

Enligt denna hypotes uppstår hjärnor (och även datorer och allt annat) ytterst i medvetandet, och används sedan av medvetandet. Medvetandet skapar allt. Existensen av ett sådant medvetande är svår att skilja från existensen av en Gud eller från existensen av oss själva.

Ett sådant synsätt ger otvivelaktigt sina egna tolkningar av sådana yttringar av religion, som kallas mysterier. De upphör egentligen att vara mystiska, och får sin logik.

Du blir ”ett med Gud” (och ett med alla andra), vilket definitivt är nytestamentligt men inte särskilt kristligt. Det senare emedan den kristna teologin aldrig lyckats förklara och göra de här Jesuorden begripliga. Kristendom har i stället blivit jungfrufödsel och andra spektakel utan filosofi och utan svar på de ”stora frågorna” – varför och vart-hän.

Min översättning här nedanför av lite engelsk text, skapad ur tidig grekisk myt och filosofi, kan därför vara lite avvikande (icke bokstavstolkande). Den äldre Eros, kär-leken, den förstfödde i skapelsen, tycks ha kläckt ut sig själv ur världsägget. Orfikerna kallade honom Phanes, ett namn med betydelsen ljus.

Phanes är ljuset! Och kärleken. Och den förstfödde. Och ett med Skaparen. Lite längre ned i texten är han även Livet. Den här hedendomen påminner om texter i Nya Testamentet. Kristendomen är kanske mer europeisk än vi tror.

Fast orfikerna beskylls ha haft idéer som påstås måste ha kommit från öster. Men hittar man dem verkligen där någonstans? Ja, orficismen lärde om syndernas straff, men det utpekade området har länge varit känt för en helt annan sorts idéer, som dominerat. Läs länken om massavrättningar genom hudflående!

Yuval Noah Harari är en historiker, som ser högkulturer som skapare av brutalitet i idéer och handlingar. Deras jordbruk, hantverk och organisation skapar rikedom och makt, och båda sakerna korrumperar.

Det är inte inom högkulturerna som bergspredikningar och ord om kärlek och måttlighet blir framförda. Men det är i högkulturerna, som man skriver ned den historia man bestämt skall vara sann.

Guds profeter sökte sig till öknen, långt från ekonomins och politikens logiska förnuft. (Idag verkar väljarna vilja göra likadant). Skall vi tro Bibeln, borde kristendomens idéer ha uppstått bland kulturellt (ekonomiskt/politiskt) mer primitiva folk.

Så leve det gamla Europa! Det nya och dess kopior i öst och väst (New Babylon, New Nineve) verkar vara på väg utför. Begravs likt originalen i sand (eller vatten).

Bland grekerna fanns de orfiska idéerna i alla fall redan ca 600 f.Kr., och eftersom de redan då tycks ha varit färdigutvecklade, bör de ha varit ännu äldre. I engelska Wikipedia ges orficismen även en rot hos thrakerna, likt grekerna ett indoeuropeiskt folk.

Då hamnar vi i Europas på den tid då Persien hade en thrakisk provins på Balkan. Men åt vilket håll gick idéerna? Kanske runt, och det hade de nog gått redan innan neandertalarna försvann.

En hedniskt lärd Paulus?

Intressant är givetvis det jag tidigare skrivit om, att den mycket lärde aposteln Paulus grundade Mindre Asiens största församling i det Efesos, som blev romarrikets tredje viktigaste ”universitetsstad”. Universitet kallades bibliotek på den tiden (se ordets etymologi).

Även Tarsus, där Paulus föddes, var likt Efesos en univer-sitetsstad i det grekiska Mindre Asien. Den berömde Gamaliel, som Paulus studerade för i Jerusalem, kan misstänkas ha varit kräsen, när det gällde vilka han tog emot som lärjungar.

Paulus ses av många som kristendomens grundare och han dominerar som författare av NT. Från engelska Wikipedia: ”In his letters, Paul drew heavily on his knowledge of Stoic philosophy, using Stoic terms and metaphors to assist his new Gentile converts in their understanding of the revealed word of God.”

Paulus körde hårt med sina kunskaper i stoisk filosofi, för att hjälpa sina omvända hedningar att förstå budskapet. Det innebär att han riktade sig till de bildade, de som förstod den grekiska filosofins terminologi och metaforer.

Bibeln, Paulus och egyptisk filosofi

Men han har ju även lämnat tydliga spår av ”egyptiora” i texterna. Men sådant finns det gott om i Bibeln. Lärda judar visste mycket om det gamla Egypten på den tiden. Det är nödvändigt, om man vill förstå berättelserna om Egypten i Gamla Testamentet.

Vi måste även veta vd en egyptisk pschent är, om vi skall kunna förstå vad Paulus har för åsikt om kvinnor som präster. Ja, det står inte pschent i NT, det står i stället att kvinnan skall ha ”en makt” på sitt huvud, när hon talar i församlingen. Så står det i den gamla bibelöversättningen (1 Kor 11:10, 1917 års Bibel).

Det är Faraos kungakrona! Men med gudomen Wadjet utbytt mot den Heliga Ande. En sådan krona skall få de låga änglar, som talar illa om kvinnorna att tiga. Det är Kunskapens Ängel (kunskapen skall förgås, 1 Kor 13:8) och Lagens Ängel (Lagen stänger oss ute från Kristus och nåden, Gal 5:4).

                   

              

Här har vi några faraoner med sina gudamakter på huvudet, den egyptiska ormgudinnan Wadjet. En makt på sitt huvud skall kvinnan ha, när hon talar i församlingen, säger aposteln Paulus (1 Kor 11:10, 1917 års översättning. ”Tig, ni Lagens och Kunskapens Änglar! Gud har satt den Heliga Ande som kungakrona på hennes huvud, som ett tecken på hennes rätt.”

Då kyrkan på 400-talet stämplade Egyptens hieroglyfer och filosofi som hedendom och förbjöd kunskaper i dessa ämnen, blev stora delar av GT och även NT obegripliga. Du måste förstå den gamla egyptiska kulturens och filo-sofins terminologi och metaforer, om du vill begripa GT.

Paulus riktade sig alltså även till hedningar med egyptisk bildning. Efesos var fyllt av egyptiska sjöfarare, affärsmän och lärde. I brevet till Efesos dyker Egyptens luftgud Shu upp (Ef 2:2).

Här finns en förklaring till kyrkans aktuella problem med sin teologi. Utan ”hedniska” kunskaper är bibelexegeterna att betrakta som ”kvacksalvare” i sitt ämne. Länken ger exempel. Det finns mer.

(Lite viktigt på sidan om: Hebreiska namnet Josua be-tyder ”Gud frälser”. NT är skrivet på grekiska, så namnet översätts till Jesus. Men GT upprepar mer än 30 gånger, att Josua är Nuns son.

Nun var Egyptens himmelsgud, som detroniserades av sin andre son, solguden Ra. Denne är känd som en riktig Lucifer – det namnet betyder ljusbärare. Farao dyrkade Ra och såg sig som Ras son. Moses dyrkade Himmels-guden och utsåg Josua (Frälsaren), Nuns son till sin efter-trädare.)

Det här pekar på att kristendomens rötter inte bara finns i Europa utan även i Egypten. Skall vi tro på Bibeln, är det som kommer från öster inte så bra. ”Den babyloniska skökan” är ju ett känt uttryck (NT). Och Nineve är beryktat även i nutid.

I Nineve fanns Ashurbanipals bibliotek, med texter som ses som förlagor till skapelseberättelsen och syndaflods-berättelsen. Intressanta berättelser, men ursprungsmiljön var verkligen inte kristlig. 

Europeisk kärlek

OK! Jag hänvisar till de texter jag översätter små bitar avLäs gärna mer! Den första biten handlar främst om den äldre Eros, men nämner även den yngre.

EROS was the primordial god (protogenos) of procreation, who emerged self-formed at the dawn of creation. He was the driving force behind the generation of new life in the cosmos. The Orphics named him Phanes, a primal being hatched from the world-egg. He was also equivalent to Thesis (Creation) and Physis, (Nature).

The younger Eros, a mischievous godling armed with bow and arrows, was a son of the goddess Aphrodite.

EROS var den ursprungliga begynnelsens (förstfödd-hetens) gud, som danad av sig själv utgick ur skapelsens början. Han var den verksamma kraften i skapandet av nytt liv i tillvaron. Orfikerna kallade honom Phanes, ett fundamentalt varande uttänkt ur världsägget. Han var i praktiken identisk med Skaparen (skapelsen) och Det Fysiska eller Naturen.

Den yngre Eros, en okynnig liten gud beväpnad med båge och pil, var son till gudinnan Afrodite.”

Jag tycker, att Thesis och Physis liknar litterära personi-fieringar av skapelsen och den skapade fysiken/naturen. Den skapelsen var en förutsättning för senare gudars tillkomst.

När det gäller Afrodite och hennes son Eros har väster-landets skalder alltid naturligt och – med tanke på kyrkan – riskfritt använt dem som personifieringar av kärleken. Om de alltid uppfattats som litterära personifieringar, hade den stränga kyrkan inte så lätt att kalla det avgudadyrkan.

Europeiska naturkrafter och fenomen

THESIS was the primordial goddess of creation, a divinity related to Physis (Mother Nature). She occurs in the Orphic Theogonies as the first being to emerge at creation alongside Hydros (the Primordial Waters) and Mud. Thesis was sometimes portrayed as the female aspect of the first-born, bi-gendered god Phanes (Life).

Thesis also appears in myth in the guise of Metis, the creator-goddess devoured by Zeus, and Tethys the nurse, mother of all creation. However, in extant literature, Metis and Tethys are only distantly related to the cosmic creator-goddess described in Alcman’s Theogony and by the Orphics.

Thesis var den ursprungliga skapelsegudinnan, en gudomlighet sammankopplad med Physis (Moder Natur). Hon uppträder i de Orfiska Teogonierna (myterna om gudarnas skapelse) som den första varelsen vid skapel-sen, vilken framträdde tillsammans med Hydros (De Ursprungliga Vattnen) och Leran. Thesis beskrevs ibland som den feminina uppenbarelsen av den förstfödde, tvåkönade guden Phanes (Livet).

I myten uppträder Thesis även i skepnad av Metis, den av Zeus uppätna skapelsegudinnan, och (även som) den hjälpande Thetys, all skapelses moder. Dock är Metis och Thethys i den bevarade litteraturen endast avlägset kopplad till den kosmiska skapargudinnan, som beskrivs i Alcamans Teogoni och av orfikerna.”

Lera var den materia, som konstnärer och hantverkare skapade saker av. En nutida astronom, som skulle vilja beskriva planetbildningen i poetiska bilder, skulle kunna använda sig av ordet lera. Den personifierade naturen (Fysiken och Kemin) låter drejskivan snurra och så formar ”guden” solsystemet. Den gamla bilden av lera och vatten råkar fortfarande vara användbar för poeten.

Alcaman var en tidig grekisk skald >600 år f.Kr. – Metis och Thethys var titaner, urgudar, som kanske i särskilt hög grad uppfattades som personifieringar. Bland andra de två skulle då vara personifieringar av skapade naturkrafter och fenomen.

Den slutsats vi drar angående skapelsegudinnan Thesis (Phanes), är att hon/han utgick från det Kaos som rådde innan Hydros och Mud (materien) formades till vår värld. Den gamla grekiska skapelsen är alltså inte vår moderna Big Bang-skapelse.

Vi kan beskriva det så här, om vi blandar våra idéer med de gamla grekernas: Big Bang skapade ett kaos, och ur det formades materien, vår värld och dess gudar. Utan häpnad finner vi, att modern kosmologi saknades i de gamla grekernas tankevärld. De började med Kaos.

Det europeiska arvet

Skapelsegudinnan Thesis namn har betydelsen avhandling (särskilt akademisk). En lustig betydelse med tanke på det jag påpekade ovan, att bland kosmologer beskrivs materien som en matematisk abstraktion. Skapelsen är ett tankefoster. Det är inte bara Tegmarks tanke.

Bilder av den tvåkönade Eros i världsägget visar honom omslingrad av en orm. Ormen som bilden av intellektet har jag skrivit mycket om. Återigen har vi paret Ande och Själ. Kärlekens ande och den grubblande själen. Anden och själen är medvetandets två sidor, dels värderingar, känslor och dels logiken, tänkandet.

Grekerna utvecklade filosofin, tänkandet och logiken. Det är det, som är det europeiska arvet! Det är just det, som grekerna blivit berömda för. Varför gjorde de det? Styrdes den elit som gjorde det av religionen? Vilka religiösa idéer var det i så fall, som styrde dem?

Antag att de hade idéer om att tänkandet var den gudomliga skaparkraften och att medvetandet, liksom i buddhismen, var det högsta gudomliga! Då bör de av religiösa orsaker ha utvecklat vördnad och respekt för tänkandet.

Då får vi en förklaring till den grekiska civilisationen och den europeiska kulturen. Vi förutsätter nu hypotesen om europeiska rötter till delar av innehållet i NT! Då förklaras även att kristendomen och buddhismen kan upplevas som på något sätt besläktade.

Orsaken till likheten måste vi söka i en avlägsen förhistoria. Det blir ännu mer spekulativt. Men det här är spekulationer. Det är sådana jag håller på med, i hopp om att finna möjliga och helst även begripliga svar på olika frågor och problem.

Svaret på varför medvetandets intellekt försvunnit ur Europa är väl helt begripligt. Det politiska systemet i ett feodalt himmelrike kan inte tillåta en intellektuell analys. Ju mer skäggigt religiös en sådan stat är, i Himmelen eller på Jorden, ju farligare är den för de intellektuella.

Men nu talar vi om en helt annan sida om religionen, som inte är den filosofiska jag talat om ovan. Det är i stället ”Den skändliga” sidan, som Voltair med flera angripit.

Nu breder skändligheten åter ut sig i en från trakterna av Nineve importerad variant. Men det kan vara ett kulturellt arv från Ashurbanipals tid. Och via GT och kyrkan var Europa ett tag bäst på att visa upp det arvet. 

Men det är en annan sak. Åter till ursprunget.

Marija Gimbutas

Att de tidiga grekiska myterna har gudinnor som Världens skapare styr tankarna till Marija Gimbutas teorier om ”det Gamla Europa” och dess gudinnorDet gamla europeiska arvet förklarar i så fall även de kvinnliga biskoparna och prästerna i de första seklens gnostiska kyrkor.

Den äldre och den yngre Eros kan även få oss att tro på två (eller tre) antika grekiska religionssystem.

Det vi vanligen ser som klassisk grekisk religion (Olympens gudar) skulle då vara ”överdelen” av en folklig religion av ett slag som många greker i klassisk tid började se som osannolik och tvivelaktig. ”Underdelen” bestod då av rena vidskepelsen, riktigt enkla folkliga föreställningar, som ingen bildad brydde sig om att notera.

Förutom dessa religioner har vi då även orfiker och pytagoréer m.fl. De utgjorde en filosofisk elit, som så smånigom även utvecklade gnosticismen. Somliga tror att den i sin kristna form försvann p.g.a. sin elitism.

Det skulle ha varit kyrkor med en kristendom enbart för den intellektuella eliten. Var de kyrkorna kanske spår av religionsfilosofiska idéer som skapats i Gimbutas ”Gamla Europa”?

Gränserna mellan eliten med sina idéer och folket med sina var diffusa. Och vad innebar elitism i en värld med usel folkbildning, osannolik vidskepelse, vedervärdiga seder och en elit, som även den saknade elementära kunskaper om tillvaron?

Men de ideologiska skillnaderna ledde till våldsamma politiska konfrontationer. Det har de alltid gjort, då som idag. Man hatar varandra, när oförståelse och förakt möts!

Det nutida västerlandets över- och underdelar av folklig religion kan vi kanske identifiera, men hur är det med vår motsvarighet till det antika Greklands religionsfilosofiska elit? Har vi någon sådan? Tro inte automatiskt på dem som säger sig vara det!

Rom

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Kungaval

Tvillingarna Romulus och Remus byggde en stad. De kom inte överens om vem som skulle få vara kung och bestämma hur staden skulle byggas. Romulus dräpte  då Remus och döpte staden efter sig: Rom.

Ovan tvillingarna Romulus och Remus diande sin tillfälliga fostermor, varginnan.

Nedan tvillingarnas far, krigsguden Mars, tillsammans med deras mor Rhea Silvia. Hennes namn kan betyda skogsgudinna. Jfr lustgårdens träd, bl.a. kunskapens. I sådan skog utkämpar Mars sina strider och frambringar barn: ord och handlingar (allegori).

I myter och i dina drömmar symboliserar städer dig själv. I ditt inre kämpar du ofta med dig själv. Myter handlar ofta om människans inre kamp.

Myten om Romulus och Remus påminner därför om en annan.

Politikern Kain och väljaren Abel

I GT har vi bröderna Kain och Abel, som båda ville vara Guds favorit. Kain slog ihjäl Abel. Jag har tidigare tolkat myten så, att Kain var själen och Abel var anden. Jag tror mig ha hittat förkristna föreställningar om själ och ande, som alla sådana här myter ursprungligen skapades för att berätta om.

Det finns därför tydliga spår av de föreställningarna i Bibeln, men de sopades bort av nya ”kristna” sådana, som tidigt skapades i kyrkan. De vidskepelserna var nog okända för Paulus, hans samtida och deras förfäder. 

Själ och ande är medvetandets två beståndsdelar. Jag har förut förklarat skillnaden mellan själ och ande, och nedan förklarar jag igen.

Första påpekandet: I myten beskrivs själ och ande ibland som människans barn. Namnet på barnens far, Adam, betyder både människa och jord (= materia). En sådan beskrivning kallas allegori (liknelse, metafor).

Själ och ande påstås då skapas i eller av materien som någon sorts information. Vilt spekulerande: Kan det vara en fysikens informationssystem, en materiens bestånds-del? Den spekulationen ger mig möjlighet att retas med materialister.

Jag kan nämna, att information i teoretiskt avseende är oförstörbar. Vår svårgripbara fysik ger materien en odöd-lig själ och naturen förvandlas till något övernaturligt.

Själen är förnuftet och dess logik. Vi kan kalla själen tankens kraft, det intellektuella livet. Kain blir därmed ideologen, teologen eller politikern.

Om än odödlig påstås själen riskera bränna upp sig själv. Själen antas efter döden förenas med och blir ett med vad det nu kallas. Då uppenbaras allt, och vi blir oändligt intelligenta. Enligt äldre myter dör då själen av skam över sitt levda liv. Enligt NT dör den aldrig, den bara brinner.

Är du väljare kan du gott vara kristen. Men är du politiker, är det nog bäst att hoppas på en äldre hedendom. Med tanke på det egna livet vore det nog bäst att alltihop är fel. Fast nog skulle jag gärna vilja se vissa brinna.

Jag kan även tänka mig, att somliga ateister också skulle vilja ha en sann och brinnande tro. För visst är ni lite arga ibland? På vilka vet ni bäst själva.

Anden är kärlek1, samvete, och allt som inte är logiskt och förnuftigt. Värderingar, moral, konst, skönhet, musik men även diverse ondska (ond ande). I fotnoten försöker jag förklara varför vi kan kalla anden handlingens kraft, det fysiska livet.

Gör vi det blir Kains bror Abel skattebetalaren och väljaren. Andra påpekandet: I andra delar av den gammaltestamentliga myten får själ och ande vara människans två hustrur. Det där har jag skrivit mycket om.

Medvetandet i förhistorisk filosofi

Jag har många gånger skrivit om att medvetandet är delat i två delar, själen och anden. Bibeln (GT) betonar i sina allegorier att anden är förnämare än själen. Jag har påpekat att Abraham hade två hustrur, Sara (namnet betyder furstinna) och Hagar. Sara är alltså anden och Hagar kommer från de pyramidala tankebyggnadernas land, Egypten. Hagar är alltså själen.

Israelen Moses (namnet betyder avkomma, oftast tolkat son) flydde med sina ord och gärningar från alla ideo-logier och läror. Israel betyder den som kämpar med Gud (sitt samvete, den inre kampen). Orden och gärningarna är Israels barn.

Röda Havet är en felöversättning i GT. Det har jag skrivit om förut. Sävhavet skall det vara. Det hör till egyptisk mytologi. Vid det havet mötte egyptierna sina förfäders andar.

Vattnet skulle tydligen passeras. Det liknar floden Styx i den grekiska mytologin. Flykten genom Sävhavet påmin-ner om en nära-döden-upplevelse. Där har vi berättelser om en tunnel genom ”himmelshavet” och ett ljus i änden av det.

Man tar med sig sina barn, sina ord och handlingar till andra sidan. Dina ord skall döma dig (Matt 12:36-37).

Kommentar till en avvikande tolkning av Bibeln

Möjligheterna till sådana annorlunda tolkningar av GT och nytestamentligt mytmaterial förklarar mängden av evan-gelier, som tidigt florerade inom kristenheten. De flesta försvann då en sekt, som bara erkände sina egna fyra, blev favoriserad av kejsar Konstantin (bild nedan).

Då övergick kejsardömets blodiga förföljelser av de kristna till blodiga förföljelser av heretiker (kättare). De senare erkände ju inte att Konstantin var en gud.

Konstantin var likt andra kejsare vid denna tid son och överstepräst till guden Apollo Sol Invictus, och han blev inte döpt förrän på dödsbädden. Då kunde han väl inte längre göra motstånd mot förolämpningen.

Konstantin var van vid tetrarki, att riket var uppdelat på fyra kejsare, som delade på makten. Konstantin lyckades strypa och på annat sätt bli av med de tre andra. Han avsåg nog att göra likadant med Fadern, Sonen och Den Heliga Ande efter sin död.

Ni får ursäkta om jag tvivlar på, att den kristendom kejsar Konstantin fastställde ramarna för är den, som Jesus och Paulus m.fl. förkunnade.

Ormar

Dessa föreställningar om medvetandet har jag också presenterat i inläggen om ormgudinnan från Kreta. (Det finns ganska många inlägg av mig i tiden runt det.) Idéerna dyker upp bl.a. i Indien, hos Aztekerna och hos kelterna. Ormen är en fruktodlande människoätare. Han är ibland bosatt i Kunskapens Träd och ofta bevingad.

Seraf heter den ibland (seraf betyder lysande orm). Den är vårt intellekt, som blir till idéer, vilka uppslukar oss. Serafen är serafimerriddare och kung. Fast Gud menade visst att det var skattebetalaren, anden Sara, som var furstinna och i topp.

Jag citerar åter Thomasevangeliet (beroende på vilken tolkning är det logos 6 eller 7), där ormen på bilden ovan kallas lejon, fastän det hela tiden är en ideologi eller en tro. ”Saligt är det lejon, som människan äter upp, och lejonet så kommer att bli människa, och avskyvärd den människa som lejonet äter upp, och lejonet så kommer att bli människa.”

Kampen mellan själ och ande

Det är lätt anta, att Romulus och Remus också är själen och anden. De två begreppen, hämtade från en mycket forntida filosofi, följde med protoindianska schamaner till Amerika över Berings Sund.

Vi tvingas anta, att denna filosofi utvecklades redan under istiden. Det skedde i medelhavsområdet, där den blev kvar, men den vandrade även iväg österut mot Berings Sund och Amerika. Dit kom den för 12000 år sedan eller tidigare.

Romulus är alltså själen, dråparen Kain. Remus är anden, som i kristen mytologi dog på korset, men återuppstod. Om vi bortser från att anden tycks ha dött i kyrkan många gånger, är det ju ändå så att Rom(ulus), trots ansträngningarna att utrota de andliga, fick se staden tas över av de kristna. Men det verkar ju vara det alle-gorierna i GT handlar om, den ständiga kampen mellan själen och anden, mellan den smarte och den hederlige.

Den kampen utspelas inom var och en. Själen är ibland lysande (Seraf), logisk och förnuftig. Ibland är den falsk, smutsig, giftig och lögnaktig. Men även anden kan vara ond och god. Helig ande och oren ande. Det handlar om attityder och värderingar. Dessutom empati, samvete och kärlek eller hat, girighet och andra dödssynder. Kampen i oss är en svår kamp. Den kan endast utkämpas med åsikts- och yttrandefrihet.

Det skulle i så fall innebära, att upplysningsfilosofin är en yttring av vär äldsta och heligaste tro. Allt ont i väster-landet har varit det som stridit mot de tankarna, vare sig de goda tankarna härstammat från 1700-talets filosofer eller mycket äldre tänkare, som lämnat diverse allegorier efter sig.

Kampen mot en gubbe med skägg

Budskapet om denna kamp finns dolt i alla våra myter. Tyvärr förkastas det av alla dem, som i GT kallas dårarna. De läser, men ser utan att se, hör utan att höra och förstår inget. De bokstavstolkar allegorierna och tror på sagorna. Och den gud de tror på är en gubbe med skägg.

Även om de förnekar det, är ändå den gud de tror på någon som uppför sig som en gubbe med skägg. Han har hur som helst alla de idiotiska idéer, hans troende har. Han verkar vara identisk med sina mest dåraktiga dyrkare.

Sådana dyrkare skulle under sekler ”berika” vår värld med sina varianter av kristendomen, och utfärdade inkvi-satoriska domar (som idag även är kända som fatwor) mot varje hädare. Västerlandet lyfte, när dårarnas välde började krakelera. Kampen mellan ont och gott var dock verkligen inte vunnen med en gång. Vi har haft mer än två hemska sekler av socialt lidande och krig i och utanför västerlandet.

Kampen är inte över, det kommer den aldrig att vara. Inte ens där det är som bäst är det bra. Men vi ser ju tydligt var det är värre, och att nya gudstroende dårar ständigt dyker upp, tillsammans med egna hädare, som skriver sina välformulerade satans verser i den eviga kampen.

Det är ju inte bara kejsar Konstantin som spridit tro på sig och sin lika väldiga Gud med våld. 

En sådan väldig gud tror jag inte på. Jag håller med alla ateister om att en sådan gud inte kan finnas. Håll dig med ett samvete i stället. Det kan du personifiera och dyrka.

Men för Guds skull, gör Honom inte till en löjlig figur! Försök vara lite skärpt, när du talar med Honom! En del kallar det att be. Det går kanske att tro på en Gud, om Han talar så, att man får  respekt för Honom.

Fotnot

1Kärlek:

Enligt Hesiodos var Eros en av de ursprungliga gudarna, utgången ur själva Chaos. Eros var all alstrings upphov och själva den verksamma principen vid världsskapelsen (Wikipedia).

Denna gudomlighet, son till Chaos, kan jämföras med den här: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus”  (Joh 1:1-4).

”Ordet” påstås också vara kärlek. ”Ordet” blev människa med det grekiska namnet Jesus. NT är skrivet på grekiska. Det hebreiska namn, som översatts till Jesus var Josua. Det betyder ”Gud frälser”. GT är skrivet på hebreiska.

I GT heter Josuas far Nun, vilket upprepas ca 30 gånger. Nun är kaos i egyptisk mytologi, gudarnas far. Han var även far till Ra, vars namn även kan transkriberas Re. Egentligen skall det nog bara vara ”R” med vilken vokal som helst efter. Jfr. med namnen Romulus, Remus och titeln Rex (latin för kung).

Farao var son (moses på fornegyptiska) till solguden Ra och hette därför Ram(o)ses. Samma namnkonstruktion som i Svensson. Och fadern och sonen var ett i Egypten.

Kejsar Konstantin passar här bra in som en allegori. Han är själen, den mordiske sonen. Och offret, anden, den fanns i kyrkan. Kristus slaktades som alltid.

Psalm efter valet

Etiketter

,

Jag har valt ut en psalm ur 1819 års svenska psalmbok åt valets förlorare. Helt säkert blir psalmen förr eller senare aktuell även för detta valets segrare och deras väljare.

Det här är svensk kultur! Den är värd att både bevara och lära ut.

Det är inte nödvändigt att tro på Gud och Lammet m.m. för att hålla med om budskapet: Somliga har verkligen inte gjort det de skulle! De har gjort helt andra saker.

Tänk nu på Sveriges politiker och väljare! Och dig själv.

Psalm 375.

O Herre Gud, vad har jag gjort? 
Nu först jag varse blivit, 
Hur jag ej levat som sig bort 
Och du mig föreskrivit. 
Så djupt mig lasten hade sövt, 
Att detta medel du behövt 
Att mig till sansning väcka. 

2.  
Ja, ofta mig din nåd du bjöd, 
Men jag har den föraktat, 
Din kallelse till mig ock ljöd, 
Men jag därpå ej aktat. 
Jag följt mitt arga hjärtas råd 
Och i min blindhets överdåd 
Min egen ofärd vållat. 

3.  
I synder mitt förlänta pund 
Jag tidigt nedergrävde; 
Med nya synder stund från stund 
Jag samvetsropen kvävde. 
Från brott till brott mig yran drev, 
Från djup till djup jag föll — och blev 
För straffet äntligt mogen. 

4.  
Men intet straff, o Gud, förslår 
Att mig med dig försona, 
Och ingen mänsklig nåd förmår 
Mig för din vrede skona, 
Min dom jag i mitt hjärta bär. 
Jag mask och icke mänska är. 
Ack, att jag ofödd vore! 

5.  
Förtvivlans skuggor omge mig,  
Mig kvalen överhopa. 
Ur djupets nöd, o Gud, till dig 
Jag måste klagligt ropa: 
Ack, är dock tid för nåd och hopp. 
Så länge än din sol går opp 
För onda och för goda? 

6. 
Ack, är dock tid? 
Du vet det, Gud, 
Du vet, om du förskjutit 
En usling, som mot dina bud 
Så fräckt, så länge brutit. 
O Gud, jag har blott gråt och bön,  
Och evig död är syndens lön, 
Om du ej dig förbarmar. 

7.  
O, hav dock, hav dock tålamod, 
För Jesu skull mig skona! 
En droppe av hans dyra blod 
Kan all min skuld försona. 
En stråle av hans nådes ljus 
Kan av det mörka fångahus 
Ett himlens förhus göra. 

8.  
Ja, du har ej förskjutit mig: 
Den hand, du fåfängt räckte 
Till ledning på min levnadsstig, 
Mig hann i detta häkte. 
Jag kysser denna hulda hand, 
Som lade på mig fångens band 
Men löste syndarns boja. 

9.  
Om plötsligt i mitt yra lopp 
All världens väg jag farit, 
Jag hade, ack, förutan hopp 
Förtappad evigt varit. 
Men du ej ville syndarns död: 
Ty blev jag stadd i denna nöd, 
Att jag ock skulle frälsas. 

10.  
O Gud, du är dock evigt mild! 
Av blygsel rörd jag gråter. 
Jag var så fjärran från dig skild, 
Dock upptar du mig åter. 
Jag kommer, en förlorad son, 
Som har förslöst din kärleks lån: 
Dock mig din kärlek möter. 

11.  
Din röst vid livets ändalykt  
Mig såsom rövarn hälsar. 
Mig, lik en brand ur elden ryckt, 
Från evig död du frälsar. 
Min bot är sent min bättring svår, 
Dock skall, så länge hjärtat slår, 
Mitt hjärta dig tillhöra. 

12.  
De brott, som förde mig på fall, 
Jag icke vill fördölja. 
Ej någon gömd missgärning skall 
Mig till din domstol följa. 
Så går jag döden nöjd emot 
Och ångerfull men utan knot 
För lagens hämnd mig böjer. 

13.  
Jag önskar till det landet gå, 
Där synd och död försvinna: 
Där skall jag den fullkomning nå, 
Som jag ej här får hinna; 
Där skall jag, tvådd i Lammets blod, 
Alltmera helgad, vis och god, 
Min arvedel ock finna. 

J. O. Wallin (1779—1839).

 

Valet och kompasserna

Etiketter

,

Ett nöje när jag skall sova

Jag gör valkompasser på nätet. Expressen, AB, svt m.fl. har sådana. Medan jag grubblar över frågor, gör jag kompasserna gång på gång. Som ett nöje, när jag skall somna. Men vad är det för skillnad mellan delvis för och delvis emot? Är jag delvis för, är jag ju delvis emot. Frågorna är också lite osäkra.

En sexig fråga

Den om sex timmars arbetsdag. Det vore väl underbart! I vårt utopiska Sverige, ja i hela världen, skall AI och robotar utföra allt arbete. Vi skall syssla med kulturella, vetenskapliga, sexuella och gastronomiska aktiviteter. Lek och idrott. Sex timmar är bara början. Efter skolan vill vi egentligen ha pension!

I sängen

Fast nästa mandatperiod går det ju inte. Det är brist på lärare, läkare, civilingeniörer, sjuksköterskor, poliser och allt annat. Många av svaren kan bli helt olika beroende på vilken sida jag ligger på, och jag är ömsom bl.a. s, l, sd och även v.

Trångt

Senast var det två partier som klättrade över 50% överenstämelse med mina svar. Men det var inte mycket över. En gång var liberalerna på 56% och centern på 43. Alla andra partier låg emellan! De två mittenpartierna, som en gång skulle slås samman pga likheter i åsikter var de två extremerna!

Mardrömmar?

En kväll var jag socialdemokrat! Jag överenstämde ganska mycket (ca 65%) med deras program. Äntligen ett rejält utslag. Nu kunde jag rösta rätt! Kompassen angav dessutom tre riksdagskandidater som mina tre topp-kandidater. Deras åsikter överensstämde mest med mina. De var tre moderater! Dem skall jag rösta på, om jag är sosse!

Efter några dagar som liberal och lite annat, blev jag åter tydlig socialdemokrat. Men nu blev toppkandidaterna, de som hade mest av mina åsikter, sverigedemokrater. Finns det inte sossekandidater med åsikter överenstämmande med partilinjen?

Vrider mig

På höger/vänster-skalan placerar kompasserna mig åt vänster, men på den andra skalan placeras jag nedåt, konservativ. I det hörnet finns inga politiska partier. Inte i det mosatta hörnet heller, höger och progressiv. Men allt är i genomsnitt. AB bryter ned resultatet i olika områden och jag studsar omkring.

Jag är uppenbarligen så udda i mina åsikter, att de där kompasserna identifierar mig som en magnetisk storm. Men nu läste jag i en kvällstidning att valarbetarna i valstugorna ofta framför åsikter på tvärs med sina partier. De ljuger, heter det.

Att äta på natten

Men det kanske blir så, när man inte längre tror på något. Det finns ingen ideologi. Budskapet består av valfläsk. Både riksdagsmän och valarbetare har svårt att hålla reda på vad det egna partiet hittat på den här gången.

Plats för bön

Ideologi finns förstås, men långt ute på flankerna. Det är partier som mer än några promille vägrar att rösta på. Jimmie och Jonas kämpar för att förneka och förkasta sina partiers ideologiska rötter. Jonas med mer framgång. I övrigt anser alla partier att ”Tro, det skall man göra i kyrkan”.

De tror inte, de vet att de har rätt om skatter och bidrag. Visioner, drömmar och etik? Bludder!

Mer sex

Vi har ju kärleken förstås, men i Pride-rörelsen handlar det för mycket om sex. Sådant blir i valtider en speciell variant av valfläsk. ”Vi stödjer, så rösta på oss, så får du!”

Men ingen kärlek

OK! Ha det så trevligt, men den moraliska kompassens verkliga riktningar ingår knappast i valkompasserna. Partiledarna verkar inte alls älska varandra. Såg ni hur de blängde på varandra?

Svettig? Ta ett bad!

Vi kanske behöver tro på mål och mening, för att kunna vara ideologiska på riktigt. Har vi slängt ut något barn med badvattnet, när vi blev så sekulära som vi blivit?

Våra krympta hjärnor

Etiketter

, , ,

Våra hjärnor har krympt

För ett tag sedan tittade jag på serien ”De första Folken” i SVT, fem avsnitt. Den israeliske historiker jag tidigare skrivit om, professor Yuval Harari, tycks vara mainstream i sin åsikt, att vi var intelligentare förr. Våra hjärnor har krympt, sedan vi var jägare och samlare under sten-åldern.

På den tiden måste vi vara allsidiga. Vi var tvungna att kunna allt, som då var möjligt att kunna, för att överleva. De smartaste och mest anpassningsbara överlevde. De dumma dog, och då växte hjärnorna.

Med jordbruket och högkulturer uppfanns arbetsfördel-ning. Det kallas också specialisering och samhällsorga-nisation. Det innebar att 98% av oss blev tillsagda vad vi skulle göra, vanligen något ensidigt grovarbete.

Ofta fick vi höra: ”Slav! Försöker du tänka själv, slår jag ihjäl dig! Låter du bli att tänka, får du både bröd och skådespel.”

Av de smarta blev 2% herrar och 98% ihjälslagna. De smarta slog ihjäl varandra, både för att bli herrar och för att förbli herrar. Av de dumma dog bara 50%, mest av svält, misshandel och krig.

Ju dummare du var, ju ofarligare. Då kunde du bli välvilligt behandlad, med chans att skapa familj och få barn.

Rashygien (eugenik)

Det här innebar människoavel. De främsta herrarna (kungarna) såg nog den rashygieniskeffekten. Den i hela Bibeln högt lovordade egenskapen ”lydnad” (1 Sam 15:22, 1 Pet 1:2, 3:2 m.fl.) förbättrades, då hjärnorna krympte och folk inte kunde tänka själva.

Idénom arbetsfördelning är fortfarande en ledstjärna. Vi har ett specialiserat utbildningssamhälle. Du skall ha en ”matnyttig” utbildning, som ger jobb.

Onyttiga kunskaper kostar pengar och är impopulära både i Rosenbad och i Rosengård. Hjärnan skall inte över-ansträngas. Låter du bli det, får du både bidrag och titta på Zlatan.

Indicier för krympningen

Jag har någon gång nämnt mysteriet med våra språk. Ju äldre språk vi studerar, ju mer komplexa är deras gram-matik. Det innebär att vi kan tala och tänka mycket exakt.

Latin och sanskrit är svåra språk och har alltid ansetts utmärkta för vetenskapliga avhandlingar. Hur kunde för-fäderna utveckla de språken? Och varför? Till vilka behov?

En stor del av denna blogg handlar om sena tiders oför-måga att förstå forntidens filosofi och religion. Varför kan ingen präst begripligt definiera de två begreppen själ och ande? Förklara vad som är skillnaden! Det förklarade jag bl.a. i föregående inlägg.

Den svenska bibelkommissionen har översatt det grekiska ordet psychikós till fysiskt, jordiskt och sexuellt. Det har jag skrivit mycket om. Ja, det finns mycket mer, som visar att forntidens tankar blivit obegripliga för nutidens små hjärnor.

Politik

Men det är inte bara bibelexegeter, som tycks ha små hjärnor. Även andra profeter har drabbats, inte minst arbetslinjens politiska förkunnare. Högutbildade närståen-des höga inkomster har skapat drömmar hos dem om tidig pensionsålder:

”Tjänar jag mer, kan jag gå i pension tidigare och sluta arbeta! Jag vill ha ett behagligt liv!” Det såg jag att även kvällstidningarna upptäckt. Högre löner medför alltså att välutbildade jobbar mindre!

Dödssynderna bakom hjärnkrympningen

Idén om arbetsfördelning, specialisering och samhälls-organisation tycks således kunna knytas till smarta men avikande individer. De har begär efter besinningslösa förmögenheter, en sjuklig girighet, och tror att samma begär styr alla andra. De vanliga välutbildade och hög-avlönade individerna vill bara ha ett behagligt liv, och saknar ofta även dödssynderna frosseriavund och högmod.

De där dödssynderna har kännetecknat herrar avvikande individer sedan jordbrukets och högkulturernas början. Då var de slavägare och furstar, nu är de politiker och tänker så här:

”Arbeta mer! Lättja är den enda dödssynden! Vrede är snarast en dygd, en reaktion på alla fake news, och min lust (otukt) skall ni skita i. – Världen tål nog två, tre graders temperaturhöjning. – Sex timmars arbetsdag? Löjligt!”

Kan de välutbildade vara den medelklass, som omnämns här? Det är intressant, men mina tvivel, dels på idén att vår välbärgade medelklass jobbar mer om lönerna höjs, dels på vår hierarkiska samhällsorganisation, placerar väl mig bland anarkisterna. Ibland skriver även de intressant, men som politisk och religiös skvader passar jag nog ingenstans.

Politiskt och religiöst porträtt av mig

(Rainer Zenz/Albrecht Dürer/Wikimedia Commons)

 

Upproret mot den judiska ”sharian”.

Etiketter

, , , , , ,

I detta inlägg framförs misstanken, att ingen av våra kyrkor är särskilt kristen.

 

Enligt min mening började kristendomen som ett teo-logiskt uppror. Det man gjorde uppror mot, var den mosaiska lagen (Lagen med stort L, Guds Lag). Det heter Tio Guds Bud, men somliga räknar till 631 eller andra siffror.

Länken ovan leder till det första av tre inlägg i rad om antalet budord, vilka som skall räknas till de tio, och diverse konstigheter kring dem. Det här är nr 2, och det här är nr 3 av de tre inläggen. Ett av de viktigaste buden, utöver de tio, är kravet på omskärelse.

Sin ära får de genom könet?

Om det budet säger Paulus”… om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus” (Gal 5:2). Om förkunnare, som har en annan åsikt, skriver han: De borde skära av sig alltihop, dessa som sprider oro bland er” (Gal 5:12).

Paulus språk är även på annat håll ganska grovt, som i brevet till Filipperna”Var på er vakt mot de där hundarna, de där skadegörarna, den där sönder-skärelsen” (Fil 3:2).

Strax efter skriver han i det brevet: ”…fiender till Kristi kors, de lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de genom könet … (Fil 3:19).

Antisexuell religion

Kristna teologer har svårt med Paulus språk och är fixerade vid en tro på sexualitetens syndighet. Bibelns noter och kommentarer tror det handlar om, att Kristi fiender är sexuellt aktiva(1).

Skrytsam religion

Men Paulus skriver: ”Dessa som håller på omskärelsen bryr sig inte själva så mycket om lagen, men de vill att ni skall omskäras, så att de kan berömma sig av det som har skett med er kropp” (Gal 6:13). ”…dessa som bara tänker på det jordiska” (Fil 3:19).

Det jordiska, det materiella. De hade den omskurna lemmen att visa upp som bevis på, att de drivit igenom Lagens bud. De fick sin ära genom att skära i könet ”på det sätt Gud vill! Se på oss! Se hur fromma och goda vi är!(2)”.

Paulus skäller ut de fromma

Jag gillar 1917 års översättning av (Gal 5:4)”I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden.” I Bibel 2000 heter det kyligt och lite mindre vördnadsvärtNi är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden.

Kontrabuden iGalaterbrevet

Galaterbrevet är det kortaste av Paulus brev. Därför läste jag det, när jag ca 1980 ville ha lite underlag i en irriterad debatt om vad den där Paulus egentligen sagt. Jag hade bara läst lite grann i Bibeln dessförinnan. Jag blev häpen. I det brevet är allt han säger tvärt emot vad jag hade fått lära mig, att han hade sagt. Jo, han trodde på Gud, men i övrigt verkade allt vara tvärtom.

Paulus skriver, att det är en allegori!

Kristus har befriat oss från Lagen! Vi är ”barn” till den fria kvinnan! Allegori! Paulus klargör att berättelsen om Abrahams familj är en allegori för att beskriva slaveriet under Lagen (Gal 4:22ff): Sara, namnet på Abrahams hustru, betyder furstinna.

Hagar var namnet på Saras slavinna. Hagar var från Egypten, de pyramidala tankebyggnadernas och slav-arbetets rike (2 Mos 6.6 m.fl.). Ordet slav i olika former fyller galaterbrevet.

Den judiska sharian

Lagen, det är alla de där reglerna. Paulus säger om Lagen, som Kristus befriat oss från”Bara om jag åter bygger upp detta som jag har rivit ner gör jag mig till lagöverträdare” (Gal 2:18, jfr. 2 Kor 10:8, 13:10)Det tycks vara Paulus tolkning av ett Jesu ord.

Falska vittneomnämns vid förhöret av Jesus inför rådet (Matt 26:61). Då säger två personer, att Jesus sagt sig ämna riva ned Templet och bygga upp det igen på tre dagarDetta nämns även av Markus (Mark 14:58), där det sägs vara ett falskt vittnesmål av ”några”.

Dessa vittnesmål sägs vara motstridiga, men något hade Jesus sagt. Det var något för de flesta dunkelt och svårbegripligtRiv ned detta Tempel, så skall jag låta det återuppstå igen på tre dagar” (Joh 2:19). Bör inte Paulus vara den rätte uttolkaren för alla troende?

Hans tolkning verkar klar. Templet är en allegori för Lagen, den judiska ”sharian”. Men den skulle Jesus ju inte ändra det minsta (Matt 5:19)? Nej, ”inte förrän allt har skett” (Matt 5:18). Sen då, efter korsfästningen och uppståndelsen? Visst måste det vara det, som Jesus talar om, såsom det ”som skall ske” (Joh 14:29).

Den kristna sharian

Att tolka (Matt 5:18) på detta sätt innebär emellertid en frontalkrock med den kristna lagfromheten. Den kan dock stödja sig på översättningen av en riktigt dunkel text (i Matteus 5)Den, liksom Paulus brev till Galaterna har jag redan skrivit om. Det stycket ur Matteus innehåller ytterligare dunkelheter, och det är nog omöjligt att strida med bokstavsträlar om ord, som är så motsägande i våra olika översättningar.

Hur som helst, väldigt mycket av ”kristendomen” handlar om Guds Lag och lydnaden för regler och bud (den kristna sharian)Men Jesus rev (bildligt) ned Templet, som sedan somliga vill hävda, att han byggde upp igen, likadant! Samma sorts gammaltestamentliga regler, med vissa måttliga ändringar (om fläskätning, renhetsregler och lite till).

Om den sortens kristendoms förkunnare skriver alltså Paulus: ”Den sortens människor tjänar inte vår herre Kristus utan bara sin egen buk, och med sin insmickrande svada förleder de godtrogna själar” (Rom 16:18).

Alternativet: En demokratisk process

Vad var det han byggde upp i stället för ”sharian”? Ja det finns faktiskt ett svar. Det har jag nog redan skrivit om, samma länkGalaterbrevet i sin helhet, möjligen med kapitel 5 i centrum bör läsas. Eller läs följande!

Jag har tidigare definierat själ och ande, nu försöker jag igen.

Själen är den del av medvetandet som sysslar med kognitiva processer, samlande och bearbetning av infor-mation samt logiskt tänkande.

Anden är den del som sysslar med allt ologiskt, värderingar, kärlek, samvete, empati och sköna konster. Det finns ond ande också, men det här är den ande, som skall vara Kristi Lag – kärlek och samvete. När allt hade skett var det den som skulle gälla: ”Älska varandra!”

Härav kan vi dra den slutsatsen, att om vi blivit kristna, så är det ofta trots kyrkan och inte genom kyrkan. Då Paulus förordar en demokratisk process i församlingarna, val av präster och ledare, torde det västerländska samhälle, som vuxit fram på upplysningens grund, ofta vara mer kristet än de olika kyrkorna.

Vi har nog inte varit kristna särskilt länge. Inkvisitionens och häxprocessernas torterare var väl inte kristna? Bär sig kristna åt som européerna gjorde för bara ett par århundraden sedan? Ja, de sade, att de var kristna. Jovisst. Räcker det?

Kyrkornas förståelse för och anpassning till varje sharia innebär en klar avkristning. Jesus och Paulus hade båda varnat för de helt oundvikliga villolärarna (Matt 18:7, Luk 17:1, Apg 20:29ff). Paulus varnar för dem han ironiskt kallar ”väldiga apostlar” och berättar, att han själv kallas villolärare (2 Kor 6:8).

Hierarkier av väldiga apostlar

Alla former av sharior brukar förknippas med hierarkier av väldiga prästmän.

Den katolska kyrkans hierarki är välkänd, med Herrens ställföreträdare i toppen. Han är ju faktiskt en värdslig monark, och Vatikanen har sin egen adel. Kyrkans anknytning till monarki och adelskap är en del av dess historia och har nog sin grund i arianismen.

Men den kristna kyrkan är inte ensam. Även Islam har hierarkier. Imam, hojatoleslam, ayatolla, storayatolla och en del annat. Kalif kallade sig ledaren för IS (kalifatet). Hierarkier är antidemokratiska. De är av den orsaken inte kristna.

Hierarkier är också geometriska och logiska, rena matematiken. Sharior är juridik och logik. Det är själens konstruktioner. Kristendomen skulle ha byggt på andens ologiska värderingar, empati och kärlek.

De, som vill försvara demokratin, faller idag ofta tillbaka på värderingarnas problematik. Problemet är, att det även finns ”ond ande”, onda värderingar.

Sådana bygger upp en övertro på ”vetenskapen”, i värsta fall socialdarwinism, rashygien o.d., men även mycket annat inom bl.a. ekonomiska, sociala och politiska vetenskaper.

Om vi tolkar (2 Mos 20:25,26) allegoriskt, finns där ett förbud mot väl tillhuggna sharior och trappstegsformade hierarkier inom kyrkor och tempel. Det skrev jag något om för tre år sedan, men texten är kanske svårtolkad.

Allegorin förbjuder oss att bygga altare av huggen sten. Mejseln = intellektet eller logiken orenar stenarna. De stenarna är orden, som vi bygger upp teologier, ideologier och vetenskaper med.

Du får heller inte kliva upp till altaret på trappor, för då visar du det (attityder och beteende), som du bör skämmas för. – Ja, jag vet, det där var min egen lilla shariatolkning.

Fotnoter:

1) Som ”kristofob” har jag just noterat den italienska präst, som trodde att hon var 15 år. Hon, den 10-åriga dottern i en fattig familj, som prästen förmedlat kyrkans hjälp till, och därmed blivit deras vän sedan 20 år.

2) Forts.: ”Vi gör allt för Gud! Var är bombbältet, var är veden till kättarbålen, var är tagelskjortan och stenarna att kasta?”

Svensk sharialag

SOS Alarm och Post och Telestyrelsen (PTS) är i bråk om den heliga integriteten.

Vad är värt mer än livet?

Man kan ju tänka sig att du en natt i Ödsligheten kör av vägen och skadar dig. Du lyckas ringa på mobilen och ropa på hjälp, innan du tuppar av. Tekniken, att positio-nera din telefon och därmed dig, finns. SOS Alarm kan då skicka ut räddningstjänsten till ditt dike vid den ensliga landsvägen och rädda ditt liv.

Man kan också tänka sig ett litet barn som lyckas ringa. Mamma har gått till affären i kvarteret, och det har börjat brinna i lägenheten. ”Jag kan inte öppna dörren, jag orkar inte lyfta lillebror ur sängen, och polisen i bilen på andra sidan gatan ser mig inte vinka innanför fönstret.”

Integritet, ära och heder – Gossar och flickor

PTS har enligt dagens (2018-04-28) nyhetskällor avslagit SOS Alarms begäran om tillstånd att positionera mobiler. Din och barnets personliga integritet är mer värda än era liv.

Vid Breitenfeld, Lützen, Narva (bilden nedan från Wiki-pedia) och Poltava lärde vi oss att en gosses ära är mer värd än hans liv. Varför bråkar vi med muslimerna? Det är klart att hedern är mer värd än en flickas liv!

Battle_of_Narva_1700

För Gud, konungen och nationalismen

Integritet, heder och ära är diffusa begrepp med stor kraft. Sådant skall vi dö för. På de sätten liknar de tro, d.v.s. religion och ideologi. Pengar hör också till det vi gärna dör för. Om dem skrev jag här: ”Vad är pengar?”.

Jag fann att pengar är makt, den makt vi finner i ordet gudamakt. Det är också ett diffust begrepp med stor kraft. En gång i tiden var det självklart, att varje folk hade egna gudar. Nationell identitet. Egentligen är allt detta abstraktioner.

Men skall vi mördas eller själva mörda för sådant? För abstraktioner? I så fall för alla, eller bara för en del? Vilka i så fall? Den heliga Integriteten? Är den numera Sveriges nationella identitet?

 

Gud finns nog inte

Etiketter

, , , ,

En kommentar

Jag har kommenterat begreppet intrinsikalt, värde i sig självt, i en annan blogg. Min kommentar nr två ser ni här nedanför. Det är det näst sista stycket, som jag vill förmedla. Där finns en teologisk ståndpunkt, som jag ser som central i mitt hädiskt religiösa och halvateistiska tänkande.

”Men i den större kontexten angriper Paulus lagfromheten och alla dess regler. Mat är bara ett av lagbokens många kapitel.

Särskilt tydliga är angreppen på boklagen i hela brevet till galaterna, t.ex. 4:10. ”Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år!” Det är intrinsikalt fel att arbeta på sabbaten (sjundedagsadventister).

Kapitel fyra stämplar Lagens Ängel som en av de ”kosmiska makter” som judarna varit slavar under innan Sonen friköpte dem.

”Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden” (Gal 5:4).

I kapitel fem skall man inte – i tro på Lagen – omskära sig, utan tro på något annat, förmodligen samvetet, som brukar kallas Guds röst (Gal 5:6). I den tsaristiska autokratin definierades Lagen som tsarens uttalade ord. Finns det samvete, finns Guds Rike mitt ibland oss. Det är också en autokrati.

Galaterbrevet är det kortaste av Paulus brev. Med min kommentar ovan är det nog även det mest lättbegripliga.”

En odödlig gud

Om Fadern och Sonen, Gud och människa, är ett, så är ditt samvete Gud. Då är du Gud. Den tron är givetvis rena hädelsen. Tror du dessutom att du är odödlig, så hädar du ännu mer: ”Ha, ha! Tror du att du kan döda mer än min fysiska kropp?”

I Thomasevangeliet kallas Jesus på ett ställe hädelsernas man. Han måste ha varit en självsäker typ, om han tyckte sig ha så mycket samvete, att han påstod sig vara ett med Gud. Vem vågar påstå något sådant om sig själv?

Ateisterna har nog rätt

För övrigt har nog ateisterna rätt. Det finns nog inget samvete. Här är en länk till Patrik Lindenfors blogg. Han skrev boken ”Gud finns nog inte”.

Vad är pengar?

Etiketter

, , , , ,

En av människans fantasier heter pengar.

Numera är pengar oftast elektroniska och bara siffror i bankers bokföring. Pengar swishas i mobilen. Förr var de alltid av papper eller metall. Det påpekas ofta, att de materiella formerna (t.ex. sedlar) inte har något värde i sig. Värdet finns hos eller i fantasin.

Pengar tillverkas av riksbanker efter ett teoretiskt fram-räknat behov. Fantasiprodukten används för att styra ekonomin i samhället, och för det ändamålet lånas den ut till bankerna mot ränta. Ibland är riksbankens ränta negativ.

Pengar används för att styra. Med pengar får vi folk att göra det vi vill att de skall göra. Med pengar får du dem att slava för dig, att ge dig värdefulla saker, att ha sex med dig och att mörda åt dig.

Makt

Pengar är helt enkelt makt! Det är dina fantasier om den makten, som får dig att känna begär efter pengar. Har du redan makt, kan du lätt ”växla” in den mot pengar, egen-dom eller sex (Monica Lewinsky). Så har många gjort som fått makt på politisk eller social väg.

Jag skriver ”växla”, eftersom det inte är något växlande eller utbyte. Makt växer. Ty var och en som har, åt honom skall varda givet” (Mark 4:24,25). Mer makt, mer pengar eller mer äganderätt till något som alstrar mer pengar. Även äganderätt är en fantsi, en abstraktion utan fysik existens. Äganderätt (ägarens rätt) är ägandemakt (ägarens makt) över det ägda.

Fantasins mäktiga gudar

Ordet makt är ofta synonymt med ordet gud: en makt, en gud, en gudamakt. Alla höga makter är fantasier! De finns inte! Och ändå är de ibland så verkliga, kraftfulla och reella.

Ibland kallas ”inväxlingen” stöld eller då vi talar om t.ex. Ryssland kleptokrati. Ibland kallas det våldtäkt eller över-grepp (t.ex. Harvey Weinstein och Martin Timell – vi antar för resonemangets skull att allt är sant). Det kan vara exempel på myternas varningar för pengar och makt. Pengar är farligt för själen, och makt korrumperar. Den moraliska kritiken är ofta hård, men ibland saknas den kritiken.

Missbruk av politisk makt upprör (Putin, Erdogan, Kim Jong Un, Xi Jinping, Al-Sisi m.fl.). Missbruk av social makt upprör (Hela #metoo-stormen). Men missbruk av ekono-misk makt upprör i alla fall inte våra politiker. Politiker liksom sociala kändisar har tappat besinningen och drab-bats av högmod.

Kändisarna får ibland däng för sitt högmod. Då kan de ta livet av sig. Politikerna får ofta också däng, men de verkar mer skyddade (av sina ofta beroende vänner). De tar sällan livet av sig. Bankchefer, toppchefer och finansmän får minst däng. De fortsätter på samma sätt. De är mycket skyddade (tjockhudade). Där finns tydligen mest makt, där pengarna finns. Politikerna är ju bara valda av folket (i demokratier).

I diktaturer är makten dock störst hos politikerna. Tro-ligen beror det på, att diktatorerna gör sig till sina länders ägare. Om inte formellt, så dock i praktiken.

Gudamakternas uppenbarelser är gärna skamlösa

Summa: När makt uppenbarar sig i en människa, får vi någon som tror sig vara en gud. Väldigt många håller med dem. När makten är rena pengar spelar det senare ingen roll, människan verkar vara en gud på riktigt.

När makten är politisk bör den helst inte vara utblandad med social makt, som i en demokrati. När det bara är social makt, kan guden i rutan snabbt bli en bespottad jävel. Fast då är han ju fortfarande en sorts smågud.

Om besinningslösheten i begären

Hörde att påven anslutit sig till de som förnekar Helvetet, alltså till de jävlar, som inte vet var de är. Enligt Dante Alighieri (bilden nedan från Wikipedia) finns det behagliga platser i Helvetets översta del. Enda plågan är en svår längtan efter något bättre, vilket bland riktiga jävlar all-tid definieras som mer.

Xi Jinping t.ex. har nu hela Kina. Han har det med säker-het väldigt behagligt, men hu så hemskt han längtar att även få makten över mer. Inget är för litet, inte ens den norska nobelkommittén (bara fem personer).