Är kärlek ett naturfenomen?

Etiketter

, , , ,

Hårda ateistiska kommentarer

Det har blivit många kommentarer till föregående inlägg. Inte alla orkar väl ta sig igenom allt som skrivits, och en del antar jag upprörs av den hårda ateismen hos kommentatorerna.

Integrated Information Theory

Nu har Integrated Information Theory (ITT) nämnts. Det kan vara intressant att läsa lite i Forskning och Framsteg

Om man googlar på ”Integrated Information Theory”, och kanske i verktyg väljer ”på svenska” hittar man t.ex. det här. Det finns annat, som också kan vara bra, om man vill delta i diskussionen. Men ämnet verkar lite knepigt.

Jag besvarade kommentaren, men när jag kom på, att jag skulle göra mitt svar till ett nytt inlägg, blev svaret så småningom ganska mycket kompletterat.

Köpenhamnstolkningen

IIT tror jag är ganska likt, men inte identiskt med mina tankar om ett informationsfält med vissa egenskaper. Jag har skrivit om det förut och beskrivit det som ett grund-läggande fysiskt naturfenomen. Det har bl.a. en egen-skap som kan liknas vid nyfikenhet.

Utan den egenskapen fungerar det inte. För att vara ett sådant fält, måste det hungrigt suga åt sig information. De troende, som hoppas på någonting likt ett gudsbevis, tänker på patriarken Abrahams bihustru Hagars ord: ”Du är Seendets Gud” (1 Mos 16:13), och frågar varför Gud skall beskrivas på det sättet?

Jo, annars blir ateisterna arga. Fast de är nog som alla andra villiga att sälja sina själar för rätt pris, så de förstår nog, om jag hoppas på ett Gudsbevis och medföljande nobelpris.

Jag väljer Köpenhamnstolkningen av kvantfysiken. Något vågar jag väl tro på utan att göra ateisterna alltför upp-rörda!

I Köpenhamnstolkningen antas elementarpartiklar vara skapade ur vågor av sannolik existens. Är det rätt ord? Kanske jag hellre skall säga att de alla är katter av rasen Schrödinger.

Deras existens beror av en observation, en mätning av deras morrhår, som enligt strängteorin är fundamentala.

Om fysikens partiklar skall uppstå ur sannolikhetsvågorna och bli reellt existerande, måste de observeras, mätas. Något mänskligt eller gudomligt medvetande, som öppnar lådor och tittar efter katter behövs inte. Det räcker med vårt informationsfält, som mäter och registrerar utan att vara något annat än ett naturfenomen.

Den sanna gudspartikeln

Informationsfältet får uppenbara sig som en liten fysisk komponent (partikel?), som måste tillsättas sannolikhets-vågen, för att den skall bli en verklig partikel. Jfr med den mycket svårupptäckta Higgspartikeln, som ger materien massa.

Där talas också om ett fält, ett som skapar tröghet. Fält vågor och partiklar tycks kunna vara samma sak. Magnet-fält, elektromagnetiska vågor, ljus. Ja, ja, inga problem.

Higgspartikeln kallas felaktigt gudspartikeln. Som var och en inser, är det min partikelskapande partikel som är den sanna gudspartikeln. I ofattbart antal utgör de ett fält som upprätthåller universum i sitt nuvarande utseende.

Sannolikheterna rättar sig efter informationsfältets struk-tur. Det senare rättar sig efter det som observeras. Mäta och veta – universum är den förverkligade möjligheten av de sannolikheter vågorna beskriver.

Informationsfältet beskrivs här som ett grundläggande fysiskt fenomen. Den är ett av kvantfenomen som skapar materiens partiklar. Vi består av kvantfenomen och deras partiklar, men vi är framför allt helheter. Sådana helheter benämns människor.

Det blir inget Gudsbevis

Vad kan vi säga om informationsfältet som helhet? Gud? Nja, det är sammansmältningen av informationsfält och övriga kvantfenomen, som skapar. Så har människan och hennes medvetande skapats.

Även månens materia har skapats på så vis. Då gick det åt mycket kvantfenomen, och mycket informationsfält. Sitt därför gärna och prata med Månen, men förvänta sig inget svar.

Även om svaret på medvetandets ”hard problem” kan finnas i informationsfältet, är svaret också knutet till hjärnan. Och mer knutet till den än till storleken på fältet. Annars skulle Månen svara. Den är större än du.

Vem talar med Månen?

Men fältet må bestå av partiklar och kvantfenomen, både vi och vår måne är ändå helheter. Vår helhet, men inte Månens, kan prata. I vad mån är vårt (eller vår hjärnas) informationsfält ansvarigt för vårt prat?

Helheten hjärnan och helheten dess fält bör väl uppfattas som avbildningar av varandra. Jag talar om två med var-andra integrerade fysiska fenomen!

Ett registrerande fenomen och en registrerad möjlighet ur alla osannolikheter har skapat en av flera möjliga verklig-heter. Den verkligheten kan vara Schrödingers katt eller Schrödinger själv.

Den odödliga informationen

Hur är informationsfältets stabilitet? Vi utgår från att det är ett existerande naturfenomen. Vilka egenskaper kan ett sådant naturfenomen ha? Fysiska kroppar dör och för-svinner.

Det var inte helt sant. All skapad materia fortsätter att existera. Det är bara den komplicerade kroppen och dess hjärna som upplöses i sina beståndsdelar. De antogs vara avspeglingar av sina informationsfält.

Hur fungerar informationsfält? Ateisterna säger givetvis att det också upplöses och försvinner. Annars skulle vi ju i vårt fält ha en odödlig själ, en odödlig ande eller båda delarna, som fixar sig en ny kropp med hjärna.

Sådan reinkarnation skall jag inte bråka med dem om. Elak som jag är skall jag i stället hänvisa till Stephen Hawkins.

Hawkins påstår att han förlorat ett vad. Han erkänner att han liksom Einstein har haft fel: Information kan inte för-intas, inte ens i ett svart hål! Information är odödlig! Och det där fältet innehåller information!

För att nu reta kommentatorn genom att använda hans språkbruk: Bullshit- och woowoo-forskaren Hawkins tycks öppna för tron på spöken, andar och en odödlig själ. Det gäller åtminstone om vi kombinerar hans ord med mina hypoteser.

Sista stycket skrev jag i hopp om att förbättra statistiken för antalet kommentarer.

Nu fortsätter jag beskriva informationsfältet som fysiskt fenomen.

De felinformerande orden

Ifnormationsfältet attraherar information och avsöndrar information. Veta = ha information om. Om det inte finns något att veta, sönderdelar fältet sig, för att det skall finnas något (annat) att veta något om. Delarna av fältet har information om varandra.

Överallt skapar fältet materia som avbildar dess större eller mindre delar. Galaxer och elementarpartiklar, samt däremellan månar, människor och amöbor. 

Orden ”nyfikenhet”, ”veta” och ”ha information om” kan skapa felaktiga associationer till mänskligt medvetande och tänkande. Vi är inte vana att använda de orden om informationsöverföring mellan fysiska fenomen, som likt den lärdaste bokhylla inte har något jagmedvetande.

Orden kan likt exemplet ”besjälad”, som kommentatorn nämner, vara så laddade med andra och i detta samman-hang felaktiga betydelser, att de har svårt att fungera. Han har svårt att använda ord som själ, ande eller Gud. Han kan inte värja sig mot betydelser som skapar ilska hos honom.

I hans fall gäller det särskilt ordet Gud. Han kan inte fri-göra sig från Jehovas Vittnens tankebild, och sätter ordet i halsen. Jag tror att utan Heimlichmanöver dör han av det.

De orena orden

Jfr n-ordet och z-ordet i debatterna om ras och etnocitet. För samtliga ord gäller att många människor har svårt acceptera att orden blivit ”orena”, ”spetälska” och lika oacceptabla som grisar i synagoga och moské för de däri troende. Den svårigheten gäller mig i fråga om ordet själ, som jag gärna använder, fast han måste säga psyke.

Undrar om vi båda är PK och säger mörkhyad afrikan och rom?

Vi lever i illusioner

Själen, självet, jaget kan vara en illusion. När jag en gång försökte tolka Tibetanska Dödsboken, tror jag att jag lärde mig, att illusionen är den enda verklighet som finns utöver nirvana. Vi skapar en verklighet av illusioner, och som jag förstår det, så är det viktigt att ta vara på illusio-nerna och hantera dem rätt.

När vi vet så lite, kan vi bara spekulera

Panpsykismen nämndes, idén om den psykiska/själsliga naturen i allt. Informationsfältet utvecklas integrerat med allt annat i universum. Till slut finns det i oss som vårt mänskliga medvetande. Det är något lika skilt från det ursprungliga fältet, som människokroppen från en kaotisk hop atomer.

Människokroppen består av atomer, de finns i allt vi ser. Då finns givetvis ”det själsliga” också i allt, men vårt psyke förhåller sig till atomens ”psyke” som våra kroppar till atomen. Hypotesen blir att vårt psyke består av någon sorts ”psykpartiklar”, vilka är eller kan liknas vid kvarkar, strängar och kvantfenomen.

Även dessa fält och vågrörelser beskrivs som partiklar, men vi är nere i de matematiska abstraktionernas värld. Vi får ändå ett osynligt psyke som vi faktiskt medvetet observerar.

Och astronomerna observerar gravitationseffekter av ett osynligt universum. Det har ju 20 gånger större massa än vad vi kan se. Vi måste hitta rätt på något fysiskt, som kan förklara det.

Om information är materiell måste universum expandera

Svart materia, svart energi! Vi vet inget om det. Då kan vi bara spekulera. Enda ursäkten för mig här. Sådant här spekulerande är ju egentligen lite svagsint, men det blir följden, då man debatterar om det som skulle kunna vara Gud och sådant.

Till ”the hard problem” får vi i alla fall något att hänvisa, som är lika spekulativt, svart energi. På så sätt passar problemen ihop. Vi kan då också säga: ”Vi måste veta mer innan vi kan besvara det här.”

Universum expanderar. Javisst! Och om information är något materiellt, partiklar som kan beskrivas som ett fält, så är universums ständigt tillväxande historia, informatio-nen om dess händelser, det som får bygget att svälla.

(Nu kom jag att tänka på tiden. Tiden skapar historia, då den rullar på. Information. Kan då tiden ha massa? Är den också ett fält med partiklar? Är det tiden, som är vårt informationsfält?)

Den mörka sidan av kraften

Allt, även allt dumt vi skriver och gör har evigt liv. Våra myter beskriver då helt korrekt hur våra synder hänger som tunga bojor på oss i evigheters evighet. Även om vi inte tror på Gud, Himlen och Andekraften, så är det svårt att inte tro på den mörka sidan. Läs tidningarna! Det verkar vara vi.

Riktat till ateisterna: Är det inte bättre att tro på den gammaltestamentliga Guden, som bara dräper dig? Då slipper du den eviga skammen! Tro på Gud! Om Han håller sitt löfte att döda dig, så behöver du bara känna dig som idiot i några år.

Vårt psyke är ett informationsfält som blivit komplicerat organiserat. Din fysiska kropp och hjärna är en avbildning i atomernas värld av det informationsfältet. Skohornet är en avbildning i atomernas värld av ett mycket mindre komplicerat informationsfält.

Skohornade och besvansade andar

Visst, tala om att skohornet är besjälat och om skohor-nets ande. Det är löjligt, även om vi nu skulle anta att det vetenskapsteoretiskt är korrekt.

Fast har du hund, kan du nog falla för frestelsen att kalla dess informationsfält något fint. Hundens själ eller ande. Och kärleken, som lyser med sin frånvaro i skohornet, kan besjäla er båda. Men kärleken kanske man skäms lite för. Den anses inte smart, så det är inte den, som får dig att kalla dig Skapelsens Krona.

Löser vi ”the hard problem” med en Addo-X?

Kommentatorn kommer med en termostatliknelse, som jag inte gillar. Där handlar det om information i materien, som kugghjulen i en gammal Addo. Det är en information begränsad av makrofysikens lagar, t.ex. ljusets hastighet.

Men vi talar ju om ett informationsfält som hör ihop med kvantfysiken och därmed EPR-paradoxen. I Addo-X hittar vi inte ”the hard problem”. I den finns enbart en materiell avbildning av information, precis som i boken.

Det här innebär att vi talar om två olika ting, när vi säger information. Du hamnar då i betydelseglidningar, när du tror att du är logisk. Jämför mitt gamla exempel: Varvs-arbetarens dotter satte sig vid dockan. Pappas arbets-plats eller hennes leksak?

Existerar information utan en mottagare av den?

Fast kan den ena informationen finnas i den andra? Vet vi över huvud taget vad vi talar om, då vi talar om informa-tion? Ställer vi frågan om vi kan tänka oss, att en Addo-X kan göras så stor, att det kan uppstå ett medvetande i den, så hamnar vi i ”the hard problem”.

Skall vi se medvetandet en komplex massa av det andra ”information” vi talar om? Ett komplext fält, som vi kallar psyke eller själ? Kan vi tala om information utan en mot-tagare? Finns sådant?

Här slutade jag tankegången i kommentarssvaret. Men nu skall jag fortsätta med den.

Filosofisk uppenbarelse

Kommentatorn reagerade för att jag skrev om kärleken. 1100-talsteologen Petrus Lombardus, biskop i Paris, skrev den bok, Sentenserna, som är den näst Bibeln mest cite-rade inom kristenheten.

Han var skolastiker och skrev mycket som för nutiden är helt osmältbart. Dock anses han avhandla sina ämnen med en osedvanlig brillians. Våra ateister ser honom nog som en lysande bedragare.

Fast så drabbades han av en filosofisk uppenbarelse, en idé som ingen teolog verkar vilja ta i. Den har länge varit på gränsen att förklaras vara ogudaktig. Han skrev att kärleken till nästan bokstavligen är Gud.

Vad är kärlek?

Då definierade han Gud, men hur definierar vi kärleken? Ett obegripligt ord blir inte begripligt av att definieras med ett annat obegripligt ord. Wikipedia klargör att det begrepp, som vi intresserar oss för, heter agape på grekiska och caritas på latin. Eros, libido m.m. är annat.

Agape eller caritas kallas oegennyttig kärlek uttryckt i handling. Men någon riktig definition ger inte Wikipedia, bara en systematisering. Däremot fanns en hänvisning till empati, som kallas ”sökande till kärlek”.

Nyckelorden är uppleva, förstå, inlevelse och medkänsla. Empati är psykisk förmåga att förstå och känna med andra. Psyket sysslar med information, är information och empati är särskilt djupt och avancerat informationsutbyte med andra.

Jag blir ett med föremålet för min kärlek och värderar det högre eller lika högt som mig själv. Utan empati ingen kärlek. Det är svårt att hålla isär begreppen.

Nu kan vi definiera sann kärlek: Det är reaktionen på den allra högsta formen av information och medvetande om andra. Är informationen av lägre form och medvetandet grumlat, är kärleken falsk. Sann information av lägre form kan röra föremålets pengar. Melania?

Gudamaktens krona (1 Kor 11:10, Bibel 1917)

Människan är skapelsens eller materiens krona. Kärleken är informationens eller de psykiska fenomenens krona.

Den skapade Guden, …

Problemet för teologerna är att Gud då blir skapad. En Gud eventuellt frambringad av evolutionen! Fast det är krångligare än så. Liksom kvantfenomen och elementar-partiklar, har även ”psykpartiklarna” och deras informa-tionsfält varit med från början.

… som dock har skapat sig själv …

Skillnaden är att det materiella hela tiden upplöses. Om materien återsamlas, är det oviktigt om det är samma materia. Det ständigt föränderliga informationsfältet är det som i så fall samlar och räddar utvecklingen vidare.

… med evolutionens hjälp

Det finns en sammanhängande utveckling lagrad i infor-mationsfälten, vare sig det gäller fysik, kemi, biologi eller art (evolution), individ och psyke.

När Kärleken framträder, kan den säga att den är det där informationsfältet. Då är den alltså A och O. Den var med från början och nu är den slutet. I NT står det även ”och som kommer”. Inget definitivt slut här inte!

Skall man tro på det?

OK! Det går att få ihop en spekulation, som gör orden i myt och skrifter bestickande, men skall man tro på det? För mig är det ett pussel och det är skoj. Om jag säger att det nog är så där, så blir somliga så arga. Då blir det ännu roligare.

Den här Guden går det ju också att tro på utan direkta känslor av obehag. Sådana får åtminstone jag av de där dörrknackarnas Gud.

Ateism med bibliska värderingar

Etiketter

, , ,

Lite vetenskaplig framtidstro

Ateistiska kommentator undrar varför jag inte tar stark ställning för ateismen. Någon tycker att jag hädar så pass bra, att jag borde det. Men det jag hädar är ju Dum-heten, särskilt när denne får vara Gudsbild. Det brukar den få vara. NT nämner att Jesus anklagades för hädelse, så vi hädare är i gott sällskap.

Jag har svårigheter med att vara 1800-talsmaterialistisk ateist. Orsak? Det är ett lika förenklat tankesystem som kreationismen. Allt är så enkelt! Allt är bara!

Moderna astronomer har svårigheter med gravitations-effekter, som antyder att det finns tjugo gånger mer massa i universum än vad vi kan se. Svart materia och energi, som vi inte kan se och inte vet vad det är. Och den materia vi ser är matematiska abstraktioner, säger fysikerna. Abstraktioner?

Nittiofem procent av det fysiska inom det universum våra teleskop kan detektera är okänt. Men detta osynliga och okända påverkar oss med sin gravitation. På vilka andra sätt och med vad påverkar det oss? Jag tror vi framför oss har sekler av forskning med stora överraskningar.

Likna något är inte att vara detta, men vad är det då?

Vissa saker kan vi dock vara säkra på. Om vi visste något om det, så att vi skulle kunna beskriva det, så skulle det inte vara bilden av en skäggig gubbe. Så fort vi kommer in på sådana beskrivningar, blir förutsättningarna sådana, att vi endast kan säga: ”Det är inte det, och det ser inte ut så, och det är det inte, och inte heller …”. Det liknar vissa religionsfilosofiska beskrivningar av det gudomliga eller andliga.

Den vetenskapliga populismens slagord: ”Bara materia”

Vi behöver alltså inte prata om någon högre värld. Det räcker så väl med denna. Men vi måste inse, att det är omöjligt, att säga att allt ”bara” är materia!

OK! Det är enbart materia, men vad är det? Det är något mycket märkvärdigare än vad många vill erkänna. Ordet ”bara” borde vara förbjudet att använda detta samman-hang. Materien är ett lika stort mysterium som någonsin religionen.

Det är alldeles för vanligt, att ordet ”bara” tolkas som något nedvärderande. I meningen ”Det är bara skit” har skiten befläckat ordet ”bara”. Betydelsen bör vara: ”Det är uteslutande märkvärdig och mirakulös materia!” Undvik även ”endast”! Det uppfattas också som ett nedvärde-rande ord. Kanske man kan säga ”materia av högsta karat”. Då finns det inget strunt inblandat.

Somliga studerar världen och förundras. De fascineras, undersöker och blir berömda. Gallileo, Darwin och andra gick den vägen. Andra ser bara skit i världen: ”Bara materia! Ingenting. Den begriper jag mig på!” Vad har de uppnått? De kanske blev kyrkans män. Kan man inte se miraklen i naturen, får man hitta på andra mirakel att berätta om.

Fast många kyrkans män har blivit framstående forskare, så det är inte lätt att skilja fåren från getterna. En fördel har prästerna. De är inställda på att hitta mirakler, så när det obegripliga dyker upp i mikro- och teleskop, så utgår inte alla av dem från att det bara är något strunt. Fast många gör det.

Men ”det jordiska” i betydelsen begär och drifter har dålig klang i Bibeln. Ordet ”materiell” knyter också an till girig-het. Alla styrs av detta, av Bibeln och dess värderingar. Det flödar över på ordet ”materien” och då blir det så fel!

Jag tar alltså avstånd från ateismen på grund av dess bibliska värderingar! (Egentligen är ateism något som är lika svårt att definiera, som något teologiskt begrepp, så egentligen har jag inget sagt i frågan.) 

Fast ibland dyker Paulus upp med någon konstighet. Var han möjligen apofatisk panteist (Rom 1:19f)? Var han kristen på riktigt? Skall man vara det, får man väl bara tro på utvalda och rätt tolkade delar av Bibeln.

Definiera kristendom eller Islam! Sådant brukar man bli mördad för.

Den här logiken

Etiketter

,

Ni får ursäkta. jag orkar för närvarande inte skärpa mig. Ni får nöja er med det här. Lättuggat snask i kategorin ”lite skämtsamt”.

Bevisläget

Sedan jag konstaterat, att Gudsbevis brukar vara svaga, kommer GW Persson och säger att den, som han tror är skyldig, blir frikänd. Bevisen håller inte. Det beror mer på att polisen klantat sig, än att den misstänkte varit smart.

Den Misstänkte

Nu talar vi om två olika gärningspersoner och helt olika gärningar. Det slutar vi med. Nu talar vi bara om Gud och det Gud är misstänkt för.

Det var Han som gjorde det! Bevisläget är dock uselt. Till och med Den Misstänktes existens och själva identitet är i tvivelsmål.

Finns Han, är Han dock helt klart mycket smart. Värre än den där slingriga Logiken i Kunskapens Träd, den mytens orm som kallas Lögnens Furste.

Agnostikerns tro och vetande

Just därför att Han är smart, behöver vi inte tro, att den kyrkliga polisen (Inkvisitionen?) klantat sig, när den miss-lyckats bevisa Guds existens och gärningar för andra än sig själva. (Jfr Kevinfallet, där de utpekade också har existerat såsom barn, fast kanske inte på brottsplatsen just då.)

För samma misslyckande kan vi skylla de andra tankens oklantiga polismyndigheter och smarta privatspanare. De kommer aldrig att bevisa Guds icke-existens och oskuld till skapelsen för andra än sig själva.

Då misslyckas parterna bättre, eller skall jag säga sämre, jag menar att de är duktigare, när de bevisar varandras klantighet. Ibland till och med lyckas de.

Gud klantade sig

Fast om Gud inte finns, borde Han inte kunna vara smart. Det hjälper inte om vi sätter kraven lägre: Finns Han inte, borde Han inte kunna vara som vi, klantig. (Vilka män-niskor Han skapat!)

Men om Han inte är smart, hur kan det då komma sig, att vi – eller åtminstone du, som är smart – inte lyckas sätt dit Honom? Jösses klant! Det faktum att bevis saknas, bevisar att Han är smart. Han har överlistat dig, och då måste Han finnas!

Gud har begått det perfekta brottet! Släpp fram mig till TV-soffan! Det är jag och inte GW, som skall sitta i den!

Jag är inte smartare än en tredjeklassare

Etiketter

, ,

Vi idioter

Bloggen ”Rebellas andra” berättar om jesuitpatern Rainer Carls tankar om 1100-talsfilosofen Petrus Lombardus tankar om skapelsen. Det är djupt och svårt. Den hög-lärde jesuitpatern anstränger sig för att förklara. Rebella får huvudvärk. Jag får hårt filosofiskt problem att tugga på. Aj! Käke och tänder värker.

Vi obildade

Italienaren Pietro Lombardo, som blev biskop Petrus Lombardus av Paris, skrev Sententiæ. Det finns – enligt Wikipedia – ”inget kristet verk, bortsett från Bibeln, som blivit mer citerat”. Har någon hört talas om honom?

En kommentator på Rebellas blogg upplyser Rebella. Det finns en artikel på Wikipedia om Lombardus.

Jesuitpatern Rainer Carls förklarar Lombardos tankar och frågor ungefär så här: Vilket material kunde Gud använda för att skapa, när intet fanns? Jo, bara sig själv!

Tolkien skapade Bilbo. Också Tolkien skapade av det enda livgivande, som stod honom till buds, sig själv. Därför finns Bilbo som en tanke, ty det var av sin tanke, som Tolkien skapade honom.

Tanke och/eller skapelse?

Jag försöker tolka och omformulera och eventuellt provo-cera fram omformuleringar och diskussioner av Rainar Carls ord: Bilbo borde alltså finnas i Tolkiens tanke, men han finns i min. Bilbo är någonting, men var finns han?

Om han finns i mig och är en del av min tanke, så borde han dö om jag dör. Men han dör bara om alla dör. Därför undras om Bilbo är Bilbo, eller är han bara min tanke? Tanke och/eller skapelse?

Om jag är Guds Bilbo, skapad som en romanfigur, så är jag i Gud. Sedan kan jag inte längre följa, tolka och om-formulera jesuiten. Det blir för svårt eller jag hittar för mycket invändningar mot resonemanget. Till exempel säger han: Vi kan inte lämna Gud.

Varför inte? Bilbo lämnade Tolkien och kom till mig. Men att jag inte hänger med Rainer Carls är inte det värsta.

Vi är inte smartare än en tredjeklassare

Lasse Kronér handhar femteklassare på TV. Ett ämne som vuxna kan tvingas svara på är religionskunskap. Frågorna hör hemma i årskurs 1 – 5 i grundskolan.

När jag började googla om Lombardus tankar var det första jag stötte på UR (Utbildningsradion). De har gjort fem filmer under rubriken Skapelsemyter. Varje film är ca fem minuter. De första knappa 90 sekunderna är samma introduktion. Kvar är drygt tre minuter undervisning per film.

Första filmen heter Tanke och ingenting! Tanke och intet sade jesuiten. Här nämns inte Lombardus och Carls. Men idéerna – och att indianer var långt före Lombardus med att tänka så. UR skriver Ämnesord: Mytologi, Religion, Religionshistoria, Skapelsen. Och allra värst, Utbildnings-nivå: Grundskola F-3. Alltså årskurserna 1 – 3! Sådant här skall de begripa, när de är 7 – 9 år!

Släng er i väggen pater Rainer, du och Petrus Lombardus! Ingen av er är smartare än en tredjeklassare. Och inte jag och inte Rebella! Vem säger det? Nä, se på själva Fan, berättaren i filmerna är Lennart Jähkel!

Starkaste gudsbeviset är det faktum, att det uppenbart finns någon som har roligt åt oss. Han driver med oss! Övriga bevis är strunt!

Jordens Undergång

Etiketter

,

D.v.s. matjordens undergång

SVT lyckas med dokumentären ”Sista skörden” skapa en apokalyptisk stämning. En sju år gammal artikel i Forsk-ning och Framsteg berör delar av saken. Den som googlar hittar mer.

Det handlar inte om klimatet och en eventuell höjning av havet med 1-2 meter om avlägsna 80-100 år. Det handlar om matJORDENS UNDERGÅNG, och att vi börjar svälta ihjäl om 20-30 år.

Kemikalier

Ett omtvistat litet delproblem är om världens fosforgruvor räcker flera hundra år, som affärsmänn, ekonomer och andra experter säger, eller bara till 2033. Fosfor är absolut nödvändigt i konstgödsel. Utan fosfor växer inget i modernt jordbruk.

Kadmium

Men med fosfor följer bl.a. kadmium ner i matjorden från gruvorna. Kadmium är oerhört giftigt.

Kadmium ackumuleras i jorden. Efter år av konstgödsling så blir jorden giftig. Fosforn i gruvorna räcker väldigt många år – säger de gruvindustrin. Invändarna hävdar att de bästa fyndigheterna tar slut och de sämre har sämre foforhalt och mer kadmium, så 2033 eller kanske några årtionden senare ...

När människor dödar syndare är vi värre än GT’s Gud

Dokumentären handlade dock mest om värre saker: Maskinell stordrift på åkrarna. Man odlar bara en sak på stora arealer. Enorma giftmängder för att döda skade-insekter. Då dödar man 1700 nyttiga arter för varje skadlig art man tar kål på.

Mikronäringsämnen

Man dödar mykorrhizan i jorden, svampsporer som är nödvändiga för att rötterna skall ta upp mineraler från matjorden, mikronäringsämnen. Daggmasken dör. Jorden packas av tinga maskiner och blir likt betong. Livets för-sök till att återerövra jorden avbryts av jordbearbetning, plöjning. Det som behöver sol vänds ned, och det som inte tål sol vänds upp.

Jorden dör. Utan liv blir den extremt utsatt för errosion. Den packade jorden kan inte svälja regnvattnet, som istället rinner bort med jorden ned i floder. Vår värld blir av med trettio fotbollsplaner åker per minut.

Jorden kan inte längre ge någon skörd utan konstgödsel. När fosforn tar slut, och det kan vara om några decennier, saknas förutsättningarna att odla på gammalt sätt. Utan mykorrhizan blir grödorna utan mikronäringsämnen. Vi äter dubbelt så mycket grönsaker idag som på 70-talet, men vi får mindre mineraler och vitaminer.

Sambanden är okända, men troligen är vi undernärda på sådant. Allergier och bokstavssjukdomar (ADHD och allt annat) ökar. Då vi saknar något äter vi mer. Kroppen hoppas få i sig det saknade. Men det blir bara skräpmat, kolhydrater och fett. Vi blir fetare, för tillfället.

Själv- och barnamord

All barnmat innehåller mineraltillskott. Dess järn dödar tarmfloran, som är viktig för vår hälsa. Vuxna mördar bakterierna i tarmarna med piller från hälsokostbutiker. Om 35 år behöver planeten 75% mer livsmedel. Mer konstgödsel! Mer stordrift och industriellt jordbruk! Om 20 år tros matjorden under Spaniens apelsinträd vara borta.

Om 20-30 år kan vi börja svälta! Då kommer folk att be till Gud. Förnuft i stället, tycker du? Vad skall vi med förnuft till? Sånt använder vi ju ändå inte.

Om 20-30 år är jag nog död. Det får jag tacka Gud för. Skall jag tacka förnuftet i stället? Existensen av en Gud, som tar död på oss för våra synder, verkar mer trolig än existensen av något förnuft!

Titta på det där programmet på svtplay!

Ingen överträffar Gud som statistiker

Etiketter

, , ,

Jerikos storlek

Jag fick en kommentar med uppgifter om vad som står i Bibeln, se föregående inlägg. Den svarade jag på. Nu har jag gått igenom svenska och engelska Wikipedia och annat, för att kunna komplettera svaret.

Josua ödelade Jeriko omkring år 1300 f.Kr. Innanför de inre murarna var Jeriko sex (6) hektar stor. Där kan ha bott 600 personer. Det fanns yttre murar, och mellan de yttre och inre kan ha bott ytterligare några hundratal. Runt 1 000 innevånare, eller låt oss ta i med hela 2000! Undrar hur många av dem, som var stridsdugliga män?

Påpekanden

Dagens Israel har 20 770 km², Småland har 29 400 km². Stockholm hade 5 000 innevånare på Gustav Vasas tid. Det krävs ekonomi för att stora städer skall växa fram.

Om avsaknaden av bevis som bevis

Enligt arkeologer tros det förlovande landet som helhet ha haft ca 100 000 innevånare. Jag har sett på bibeltrogna sajter, att man där tror på större siffror. Bara då kan Bibelns siffror stämma. En sajt, som dock inte tog upp befolkningssiffror, menar att avsaknaden av arkeologiska bevis gällande raserandet av Jerikos murar i sig är bevis för händelsen.

Men en stor stad kräver en stor landsbygd för sin försörj-ning. Antalet städer, som Josua på Guds befallning ödelägger och vars kungar han slaktar, var stort. När han gör en paus görs en uppräkning. Förutom kungarna öster om Jordan, där någon av dem hade två städer, fanns det trettioen kungar väster om floden (Jos 12). 

Det är en fruktansvärd massa arkeologiska bevis, som måste saknas, för att bevisa de folkmängderna! Arkeo-logerna tror på 100 000 innevånare i det där landet när Josua kom med sina israeler. 

La Grande Armée

Skall vi tro på Bibeln, var israelerna något fler. Deras armé mönstrade 601 730 man (4 Mos 26:51). Det antalet skulle få vara med och dela på bytet. Bland dessa fanns exempelvis Benjamins ättlingar, som uppgick till 45 600 man och Manasses släkter 52 700 man.

Utöver de 601 730 fanns prästätten leviternas män, där mönstrades 23 000 man. Leviterna fick inget byte, prästerna skulle försörjas på annat sätt. Summa en armé på 624 730 man.

Napoleons Grande Armée uppgick 1812 till 667 000 man. Som ni märker är statistiken i Bibeln överlägsen den napoleonska i detaljer.

Josuas armé borde ha varit vigd åt förintelse

Nu var det bara 40 000 stridsrustade män, som Josua förde fram mot Jeriko (Jos 4:13). Det var väl därför som diverse mirakel var nödvändiga för att han skulle kunna erövra staden. Ett mirakel var att Jordanfloden torkade ut, så att armen kunde marschera över torrskodd (Jos 4). Men det räckte ju inte. Det väldiga Jerikos väldiga murar var ju ointagliga. Men de föll av sju dagars hornblåsande.

Därefter skulle den mindre staden Aj erövras (Jos 7). Josuas spioner meddelade, att hela hären inte behövdes. Staden var så liten jämfört med Jeriko. Bara 3 000 man skickades därför dit. Men de jagades bort av ajiterna, som dödade 36 israeliter och skrämde vettet ur Josua.

Orsak till nederlaget var att Jeriko var ”vigd åt förintelse”, alla skulle dödas och allt förintas. Inget byte fick tas! Men Akan av Juda stam hade syndat. Han hade tagit byte, en dyr mantel samt guld och silver och gömt i sitt tält.

Sedan hela Israel stenat Akan, hans söner, döttrar, oxar, får och allt han ägde, så kunde Josua med 30 000 man slå ihjäl hela befolkningen i Aj. Det 12 000 män och kvinnor (Jos 8:25). Josua hängde även upp Ajs kung på en påle. 

Nästan fler städer än innevånare

En stad som inte förstördes utan bara förslavades var Givon. Den var större än Aj (Jos 10:2). Aj och Givon hade alltså tillsammans minst 25% av landets av arkeologer uppskattade befolkning. Men det var ju trettio andra städer, förutom Jeriko och städer som nämns i kapitel 13. De verkar också varit många. Någon annan får räkna.

Men det blir värre! Två kapitel (Jos 14, 15) räknar upp de städer som tilldelades Juda stam. Det var mer än 120! Sedan fördelas resten på övriga elva stammar i Israel. Jösses! Någon annan får räkna! Jag påstår inte att det fanns fler städer än innevånare, men …

Matematik är bevis, om den är dålig

Den bibliska historien påstås vara trovärdig, därför att judarna i den ofta beskriver sig själva väldigt negativt.  I påhitterier skulle de tvärtom ha beskrivit sig själva som genier och felfria.

Beviset att texten är sann är alltså att israelernas armé var världshistoriens odugligaste och judarna katastrofer i ämnet matematik: Aj kan knappast ha haft mer än några hundra innevånare.

Det påstås ibland att Einstein i skolan skulle ha varit dålig i matte. Han var jude. Nä, så dålig kan han inte ha varit. Jag tvivlar hellre på GT än jag tror att Einstein var dum i huvudet. Fast vi kanske helt har missat vad berättelsen egentligen handlar om.

Vad handlar det egentligen om?

Vi har en litterär stil som kallas satir. Man kan då skriva på ett sätt, som vettiga människor förstår och uppskattar, trots att man ljuger och skarvar. Det är som om Michael Moore skulle hylla Donald Trump.

Ingen tror en sekund att det är en hyllning, och Michael själv utgår från att ingen kan vara så dum, att de tar hans hyllning på allvar. Orimligheter och överdrifter är av-sedda att väcka skratt och peka på det Moore vill kritisera hos Trump.

Är det något sådant bakom dessa texters orimligheter? Det är därför jag vill närma mig texterna med respekt. Jag vill inte att en forntida Michael Moore skall vända sig i sin grav, tänka på mig och utbrista: ”Jag hade fel om människorna, somliga är så dumma!”

 

Forntida ateister?

Etiketter

, , ,

Vi kan läsa böcker som inte längre finns!

Sanchuniathon var en lärd fenicier, som skrev om historia och religion. När är svårt att besvara, men kanske nära Mose tid och före Trojanska kriget. Ingen av hans skrifter har bevarats, men innehållet är trots det känt och läst. Han har kallats präst, men för mig verkar det osäkert. Kanske han var utbildad till det.

Filon från Byblos (ca 50 – 140 e.Kr.), var en historiker, som skrev om fenicierna. Han är mest känd för sina bearbetningar och översättningar till grekiska av nämnde Sanchuniathons verk. Inte heller något av Filons skrifter har bevarats. Ändå är han känd för dem. Innehållet läses.

Vi kan läsa brända böcker!

Porphyrius (ca 232 – 304 e.Kr.) var nyplatonsk filosof som med sin skrift ”Mot de kristna” i 15 band framförde budskapet att Kristus nog var OK, men de kristna var en förvirrad och ond sekt. Han var en inflytelserik storhet inom dåtida kultur, så trettio kristna apologeter tog upp den kastade handsken.

Orsaken till miraklet

Verket ”Mot de kristna” brändes både år 435 och år 448 på order av kejsar Theodosius II, men det hjälpte inte, då de trettio redan hade spritt sina vreda vederläggningar av Porphyros tankar över världen. I princip: ”Han berättar och säger så här, men så här är det!”

Eusebios av Caesarea, född 263, död 263, biskop 313. Kyrkofader och även fader till kyrkohistorien. Han för-fattade den första boken i ämnet, 3:e upplagan av den svenska översättningen kom 2007.

Han skrev mycket mer, t.ex. ”Praeparatio evengelica”, den enda skrift vari Sanchuniathons berättelser bevarats till-sammans med mycket annat.

Orsak till kyrkligt intresse för dessa skrifter är så kallad euhemerism. Filon eller Sanchuniathon, osäkert vem (åtminstone Filon eller kanske båda) hade samma idéer som den grekiske filosofen Euhemerus (verksam runt år 300 f.Kr.).

Vad sysslar Kim Yong-un med?

Euhemerus menade att gudarna en gång varit levande kungar som blev förgudade av dumma människor och därför dyrkades efter sin död. Snorre Sturlasson lade sig till med idén och menade att Oden skulle ha varit en sådan forntida kung.

Sådan förgudning (apoteos), skulle i så fall inte alls ha sitt ursprung från de gamla grekerna, som Wikipedia säger, utan vara mycket äldre. Ja, varför inte? Och det pågår fortfarande.

Denna ateistiska ståndpunkt riktad mot hedniska gudar föll kyrkan i smaken, och de icke kristna författare, som på detta sätt angrep hednisk gudstro, drogs fram som sanningsägare. Det kan vara svårt att avgöra, vad som kommer från Sanchuniathon och vad som kommer från Filon.

Tro utan andra gudar än kunskapen och vi själva?

Men även andra tankar kom att överleva i Eusebius och andra kyrkomäns skrifter. Följande överensstämmer med textfynd från Ugarit, så det kan vara Sanchuniathon:

Själve guden Thot betraktade drakens och ormarnas natur som gudomlig, och så gjorde även fenicierna och egyptierna, sedan Thot förklarat ormen vara det med anda och glöd bäst rustade djuret bland reptilerna.

I följd av det visar den också genom sin andas kraft en oöverträffad snabbhet, utan fötter och händer eller andra extremiteter med vilka andra djur rör sig. Den uppen-barar sin skapelse i varierade former, och så snabbt som den vill, slingrar den sig framåt.

Den är även ytterst långlivad, och till dess natur hör, att ömsa sitt gamla skinn, och därigenom inte bara åter bli ung, utan även möjliggöra ytterligare tillväxt; och när den fyllt sina år, förtär den sig själv: Av den orsaken före-kommer detta djur i tempel och i mystikens riter.

r möter vi idén om människan som en ouroboros. En själ av förstånd och kunskap, där förståndet tillväxer då det äter den kunskap dess kropp består av. Den äter sig själv. Vi dör för att födas i en kropp bättre lämpad för fortsatt andlig tillväxt.

Bilder och museer

Nedan två bilder av Ouroboros. Under dem ormgudinnan från Kreta, från Danmark och från Gotland. Den sista kan studeras i bildstenssalen på Gotlands museum. Via länken till Gute.info får ni även Bernt Enderborgs funderingar över märkliga bilder. Majstången verkar kunna vara något mycket mer än en sentida import från Tyskland, som en del vill hävda.

Den fornnordiske Jarl blev en brittisk earl

I den fornnordiska myten lägger sig Medvetandet, guden Rig mellan två människor, som föder Träl. Sedan lägger sig Rig mellan två människor, som blir föräldrar till Bonde. Nästa ”offer” för Rig är ett par som föder Jarl, ädlingen. Till slut skall vi alla bli konungar, den logiska följden hos  Sanchuniathon, uttalat hos Paulus och hos Snorre.

Är Jahvé ogudaktig?

Det där var de visst överens om, och att vi inte skall tro på gamla gudar. Den nye guden, Jahvé, var det en annan sak med. Fast vi vet inte hur Sanchuniathon tänkte.

Medvetandet? Jag tänker, alltså är jag. Jahvé. Det där namnet antyder kanske ogudaktiga filosofiska tankar.

Vad innebar det gamla judiska förbudet mot otillbörlig tillbedjan? Får man inte tro på en Gud, som är alltför lik hedendomens ofta blodtörstiga gudar? Däremot får man ha en Gud i sitt inre, och denne går att tala med. Han är på något sätt du själv. Fast du måste välja, och du kan välja fel.

Gamla ateister? OK! Men de hade ändå inte fått vara medlemmar i Humanisterna. Själ, ande, reinkarna-tion och evigt liv går inte hem där. Och Micael på Hela Pingsten hade inte heller godtagit dem. Ingen riktig guds-tro.

Lite kätteri, Leve evolutionen!

Frågan är vilka tankar Genesis författare hade? Tänk om Hela Pingsten är obiblisk? Filistéerna, det är kaananéerna. Abraham från Ur konverterade från mesopotamisk mån-dyrkare (Jos 24:2f, 14f) till den kaananéiske prästkungen Melkisedeks tro (1 Mos 14:18).

Genesis, judendomen och därmed kristendomen har ut-gått från de läror Sanchuniathon berättar om. Omformats av en mental evolution. Ibland hamnar evolutionen i en återvändsgränd. Då dör det odugliga och ett nytt skott utgår från den gamla stammen.

Våldsbejakande kristendom?

Etiketter

, ,

En av Nya Testamentets kusligaste berättelser.

Apostlagärningarna (Apg 4:32-5:11). Det doftar politisk propagande av det otäckaste slag. Det är ett paradis man vill beskriva, men de som är bekanta med propaganda, ser något hemskt.

Jag har läst en mängd fromma ansträngningar att rättfärdiga bibelstycket. Rubrikerna är skapade av våra översättare. Stå ut med det fromma och läs! Det är bakgrund och händelse. Fundera på vad som faktiskt hände!

”Egendomsgemenskap

Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemen-samt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov. Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna.

Ananias och Sapfeira

En man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Sapfeira en egendom. Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. Då sade Petrus: ”Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud.” Vid de orden föll Ananias död ner, och alla som hörde på greps av stor fruktan. De yngre männen svepte honom, bar bort honom och begravde honom.

Omkring tre timmar senare kom hans hustru dit utan att veta vad som hade hänt. Petrus vände sig till henne: ”Säg mig, var det allt ni fick för jorden?” – ”Ja, det var allt”, svarade hon. Men då sade Petrus: ”Hur kunde ni komma överens om att utmana Herrens ande? Du hör stegen utanför dörren – det är männen som har begravt din man, och nu skall de bära bort dig.” I samma ögonblick föll hon ner framför honom och dog. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort henne och begravde henne bredvid hennes man. Stor fruktan grep hela för-samlingen och alla som hörde talas om denna händelse.”

Den brutale Helige Ande

Den av den Helige Ande uppfyllde Petrus är här lik Felix Dzerzjinskij. Denne var grundaren av tjekan, den sovjetiska hemliga polisen, senare namngiven NKVD och KGB. Bibeltexten lägger dock inte brutaliteten på Petrus, utan på den Helige Ande.

Ser inte ut som någon helig ande

Jesu anhängare var beväpnade!

I sin vilja att slåss i stället för att vara martyr hamnar Petrus i konflikt med Jesus, som då svarade: ”Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds utan människors.” (Mark 8:33, Matt 16:23). Vi har en motsätt-ning i gruppen, och det låter som om den var vass.

Petrus påstås ha tagit till svärd då Jesus greps av en styrka beväpnad med påkar och svärd (Joh 18:10). Jesu anhängare var alltså beväpnade! Hos Lukas kan vi läsa: ”När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: ‘Herre, skall vi ta till våra svärd?’ (Luk 22:49). Våra svärd?! I flertalsform!

De hade svärd! Vad kostade ett sådant?

Vad var det för gäng som omgav Jesus? Mer uppseendeväckande än att de var beväpnade, är hur dyrt de var beväpnade.

För 6000 år sedan var järn dyrare än guld. Inte konstigt, järnet kom från meteoriter! Hettiterna lärde sig använda järnmalm för 3400 år sedan. De började använda blästerugnar. Priset på järn sjönk, men fortsatte vara högt.

Det vi här definierar som masugn uppfanns absolut tidigast år 900 i Nora (eller helt säkert 200 år senare i Norberg. Men kanske även tidig kinesisk ugn skall kallas så.) Masugnen förbättrades under medeltiden. Då sjönk priset på järn. Vid 1700-talets slut började man i England använda koks till järnframställning, och Sverige förlorade sin roll som Europas järn-rike. Priset sjönk.

Fattiga vikingar bar yxa

Under vikingatiden kunde en träl kosta 306 gram silver och ett svärd 126 gram (Illustrerad Vetenskap nr 11/2001). Svärdet kostade ca 40 % av en manlig slav (samma källa). Låt slavars (arbetskrafts) värde vara seklens penningkonstant! Utnyttja sedan Vilhelm Mobergs research till utvand-rartriologin.

En slav kunde kosta $ 500 då Karl Oskar kom till Amerika. Det var ca två tredjedelar av vad han sålde Korpamoen för. Med omkostnader och sedan han betalt hypotek, andra skulder och familjens överfart till ett nytt liv i Amerika (675 riksdaler), hade han drygt 500 rd kvar. Och rd var då värd 40% av $.

Vikingasvärdet skulle alltså kunna ha kostat motsvarande $ 200 i 1850 års penningvärde. Det är något helt annat än den summan i nutidens (2017 års) penningvärde. Det kan ha varit ett helt öre (latin aurum) i guld (au) i 975 års penningvärde!

I ett TV-program häromdagen, sade en brittisk arkeolog, att svärdet var det bästa vapnet, men den mycket billigare yxan var det vanligaste bland vikingarna. De flesta hade helt enkelt inte råd med ett svärd.

Svärdet, tidig högteknologi

Redan tidigt blev svärdet en tillverkningstekniskt avancerad produkt. Romarna blandade järn- och stålkvaliteter och mästersmeder smidde samman och härdade klingorna. Då har vi gått tusen år tillbaka från vikingatiden mot den forntid, då järnet som metall var dyrare än guld.

Den romerska armen var svindyr och överlägset beväpnad. En del av översteprästens och stora rådets folk hade bara påkar. Så vad var det för penningstinn IS-organisation Jesus hade runt sig? Fattiga fiskare?

Rådet ingriper mot apostlarna

I apostlagärningarnas följande verser kan man läsa om apostlarnas verk-samhet bland folket, som sägs ha varit skrämt (av Jesusfolkets fiender) från att ansluta sig till dem. Men agitationen var tydligen effektiv, för ”män och kvinnor i stort antal kom till tro …” (Apg 5:14). Det senare oroade nämnda fiender.

Därefter (Apg 5:17) kan följande läsas om saddukéernas parti(!).

”Då ingrep översteprästen och alla hans närmaste män, det vill säga saddukéernas parti. Upptända av trosnit grep de apostlarna och satte dem i stadshäktet.”

Judiska Rikspartiet och dåtidens opposition

Det är kort tid efter Kristi himmelsfärd. Petrus är ledare för rörelsen, vars åsikter inte överensstämmer med det maktbärande partiets, saddukéerna. Det fanns fler partier, fariséerna och esséerna.

Saddukéerna var ett överklassparti. De kan beskrivas som samarbetsmän. Romarna fann dem lämpade att vara judarnas ledare. Fariséerna var mer folkliga. De övriga, esséer och kristna, var ”småpartier”. Esséerna var splittrade och Qumransekten var en viktig del av dem.

Filosofi eller religion som de politiska ideologiernas grund

I den världen fanns ingen modern vetenskap eller upplysningsfilosofi, som kunde vara filosofisk grund för ideologier och politiskt resonerande. De hade i stället religiösa föreställningar, som kunde skilja sig mycket från varandra. Alla – faraoner, kejsare, konungar och republikaner moti-verade politiska krav och maktanspråk med ”gudarnas vilja”.

Jerusalems variant på detta var ”Guds vilja”. Det var politikens grund. Den kristna rörelse som framträder i Apostlagärningarna är en extrem politisk sekt, som på olika sätt verkar bekant för oss nutidsmänniskor.

Den minimala statsapparaten

Det samhälle vi möter, har kejsaren som högsta makt. Han vill ha skatt. Får han det, är han nöjd. Statsapparaten är minimal jämfört med nutida staters: Skatteindrivning, kejsarens hov, senaten och höga ämbetsmän, armé, flotta, domstolar, religös kult, nöjen (Colosseum) samt ganska omfattande offentlig byggnadsverksamhet.

Resten fick sköta sig självt. På så sätt var det den amerikanska högerns idéalsamhälle. Alla små lokala grupper hade frihet att sköta sina egna angelägenheter, bara kejsaren fick in skatt för att bekosta de två kost-samma verksamheterna, utsvävningarna och militärapparaten.

Pastor Pontius Pilatus problematiska pastorat

Pontius Pilatus såg helst att judarna skötte sig själva. Betalade de skatt, så var allt bra. Då lämnade han dem gärna i fred. Han såg helst att de i sin tur lämnade honom i fred. Han ville inte bli indragen i deras förbittrade partistrider.

Oro och kravaller innebar risk för anklagelser att han inte kunde upprätt-hålla ordningen i Jerusalem. Han var inte glad, då det judiska getingboet uppenbarade sig inför honom med den tillfångatagne Jesus och ville att Pilatus skulle ta parti.

Roms överhöghet understryks i NT med påståendet att judarna inte hade rätt att utdöma dödsstraff. Denna yttersta makt tillkom endast kejsaren och de ämbetsmän, som han gav den makten, ius gladii”. Fast saken är visst lite tveksam. ”Ius gladii” tror somliga bara gällde vem som fick avrätta romerska medborgare. Var Jesus en sådan?

Pilatus var van vid zeloter, judiska terrorister som knivhögg romare. Var-för kunde judarna inte fixa Jesus själva? Varför blanda in Pilatus? Han skulle inte bråka, om de bara slog ihjäl varandra. Varför plötsligt sådan respekt för romersk lag? Förmodligen visste Pilatus svaret.

Ta ansvar din jä…

Ett mord på Jesus skulle starta ett judiskt inbördeskrig. Men om romarna tog död på honom, var det ju en annan sak. Då skulle sadduccéerna få se Jesus svärdbärare angripa romarna. Pilatus försökte därför få Herodes den Stores son, tetrarken (lydfursten) Herodes Antipas, att ta över det farliga ansvaret. (Luk 23:6-12).

…äh … min käre vän

Lukas berättelse avslutas med versen: Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner; förut hade det rått fiendskap mellan dem.” Detta kan bara tolkas som att furst Herodes gick Pilatus till mötes. För vem var det egentligen som Jesus utmanade med sin titel ”judarnas konung”.

Herodes Antipas begärde senare av kejsar Caligula att få kungatitel, vilket var oklokt. Men det är en annan historia. Det viktiga var att den titelsjuke Herodes behandlade Jesus förnedrande och skickade tillbaka honom till Pilatus, förmodligen med en begäran: ”Ta död på den här! Det är jag, som är judarnas konung!”

Översteprästerna protesterade mot Pilatus noggranna inskription på latin, hebreiska och grekiska över Jesus huvud: ”Jesus från Nazaret Judarnas konung”. Den vägrade han ta bort.”Vad jag har skrivit har jag skrivit” (Joh 19:19-22), och det var att Jesus avrättades för att ha satt sig över judarnas ”storfurste”.

Det innebar också, att förutom sadducéerna hade ännu en mäktig part ställt upp mot Jesusfolket. Chanserna för dem i ett inbördeskrig blev försvagade liksom risken för ett sådant. Pilatus hade lyckats! 

Pilatus, ja han försökte ju bara hålla sig väl med alla judar. Det var ju hans uppgift att hålla ordning, och nu bad, krävde både hög och låg att han skulle göra så här. Han erkände judarnas och deras furstes själv-bestämmanderätt. ”Skyll inte på mig! Jag är ju snäll och beskedlig!”

Pilatus kunde alltså skylla på ”juden” Herodes och var därför djupt tack-sam. Jag får ihop logiken delvis. Men nu skulle jag behöva lägga ned oerhörd tid och ansträngning på att analysera det politiska getingboet. Kanske någon annan kan ta vid?

Vad hände egentligen? Vad var det för politiska strider, och vilka var inblandade? Vad var det för militant rörelse, som oerhört förändrad gick ut ur det följande kaoset och erövrade världen? Jag har fler idéer än jag klarar av att tänka, och alla tror jag kräver mycket arbete.

 

När aposteln Paulus var förbannad

Etiketter

, , , , ,

Galaterbrevets början, förenklad version

(Där han förklarar varför han vill att hans motståndare kastrerar sig.)

Nåd och frid!

Förbannelse över den som säger något annat än jag! Förbannelse över alla som säger något annat än det jag  säger (Gal 1:8f).

Ingen människa har lärt mig evangeliet! Jag fick det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus (Gal 1:12)! Efter det tog jag mig till Arabien, där jag förkunnade evangeliet för hedningarna (Gal 1:17) i tre år innan jag återvände och träffade Kefas.

(Kefas är Petrus namn på hans modersmål arameiska.)

Fjorton år senare, efter ytterligare en (ospecificerad) uppenbarelse, reste jag än en gång till Jerusalem och träffade åter Kefas och dessutom ett par andra viktiga apostlar, Jakob och Johannes (Gal 2:1-9). Då berättade jag vad Jesus hade sagt och vilken förkunnelse jag spred (Gal 2:2ff).

Det blev bråk med falska bröder, som nästlat sig in för att frånta oss friheten i Kristus Jesus och göra oss till slavar (Gal 2:4). Men dem gav jag inte vika för (Gal 2:5), och pelarna (de främsta apostlarna) fann att det jag sade stämde (Gal 2:7ff). Kanske utlovade pengar från mina rika hedningar i Efesos* hjälpte, församlingen i Jerusalem verkade ju hålla på och svälta ihjäl (Gal 2:10).

Senare var jag tvungen läxa upp Kefas, för att han avvek från den sanna läran (Gal 2:11ff). Felet låg egentligen på Jakob och hans folk, som var besvärliga med sin tro på omskärelse (Gal 2:12). Jag hoppas de skär av sig alltihop dom jäv… (Gal 5:12).

Motsättningen gällde samma sak som det jag stred med de falska bröderna om: Om man blir rättfärdig genom att vara slav under detaljerade, idiotiska och ändå tvingande laggärningar eller genom tro på Jesus Kristus och hans sätt att resonera (Gal 2:16).

Är vi syndare, då vi hellre vill tro på Jesus Kristus och hans prat om kärlek och samvete, än på omskärelse och en myriad andra laggärningar, omöjliga att iakta i sin mångfald? I så fall är Jesus vägen till synden (Gal 2:17). Nej! Det är hel fel tänkt! Det är bara om jag hittar på nya heliga tvångshandlingar, och åter låter sådana vara min Lag, som jag automatiskt blir lagöverträdare och syndare (Gal 2:18).

Jag har genom Kristi Lag, samvetets och förnuftets ande, som lever i mig, dött bort från Idiotlagen, bort från bud-ordsreligionen (Gal 2:19f).

*Efesos, se mitt tidigare inlägg, där jag bl.a. berättar om den stora hamn-, finans- och lärdomsstaden Efesos. Den var antikens Rotterdam och Zürich med handel och hedniska rentierer. Där var det aureus i kollekten! Den var även ett antikens Oxford med en paradisisk miljö för den alltid bildningshungrige Paulus.

Aureus, romerskt guldmynt, Caesar Augustus

KOMMENTARER

Det var kapitel ett och två plus en vers från femte. Läs verserna! Bibeln finns på nätet! Det är det han skriver, inklusive hans önskan att de förbannade motståndarna (Gal 1:8f) skall kastrera sig! Jag hoppas att min för-enklade version gjorde texten mer lättläst och begriplig.

Tyvärr har jag inte lyckats förkorta och förenkla den sista av de Galaterbrevets inledande verser, som jag försökt ge en sammanfattning av (Gal 2:21). Förklara går dock.

Varför måste Jesus dö?

Om våra synder var underlåtna laggärningar (olika riter, bland dem främst omskärelse) och Gud verkligen krävde sådant, då dog Jesus för dessa våra synder.

Jesus förnekade ju dem! Han bestred att de är verkliga synder! För att vidmakthålla Lagen och respekten för den, krävde alla lagfromma att hädaren och förnekaren Jesus skulle avrättas. Så skedde, men då Gud lät honom åter-uppstå, sade Gud därmed, att allt var fel!

Juridik

Den Högste Domaren upphävde både domen och straffet! Gud godkände och fastställde även Jesus fullbordan av Lagen (Matt 5:17).

Guds Lag är inte upphävd, men den är ändrad. Nu gäller annat! I mitt svar på en kommentar till föregående in-lägg skrev jag ungefär detta om den saken: 

Matt 5:17 är en vers, som översätts olika i 1917 års Bibel och i NT81 (Bibel 2000). I 1917 års version säger han, att han inte kommit för att upphäva lagen, utan för att full-borda den. I den nyare versionen har han kommit för att ”uppfylla” den.

En lag som måste fullbordas är det något fel med. Den måste ändras, kompletteras, justeras eller annat som för-ändrar den.

Dåliga tolkningar

I NT81 och Bibel 2000 har man alltså ändrat Jesu ord till uppfylla. Det kan tolkas som att han kom för att befästa GT’s regler, det vill säga se till att de uppfylls eller iakttas.

Men då står det inte så i Bibeln! Det är Bibeln som tolkas så, och det är en väldigt stor skillnad.

Den logiska förklaringen är …

Det finns logik i Paulus ord om uppenbarelsen. Jesus sade till lärjungarna, inklusive Kefas, ungefär detta: ”Idioter” (Matt 16:9). Läs själva! Jesus var tvungen, att leta upp den intelligente Paulus och sätta honom i arbete. Som uppstånden och ett med Gud Fader kunde Jesus det.

… att Jesus måste dö, för att vi …

Om du vill tro, får du göra det. Om du inte tror, så låter du bli. Jag är helt nöjd om jag får till logiken i budskapet.

… skall kunna äta fläskfilé i gräddsås

OK om Gud finns och om Han lät Jesus uppstå, men jag har förut aldrig fått till någon begriplig förklaring till var-för Jesus måste dö för våra synder, eller hur han där-igenom kunde frälsa oss från dessa. Men om våra synder var att vara oomskuren och äta fläsk, då kan jag vara djupt tacksam för att han frälste mig från bl.a. ångest för fläskfilé i gräddsås.

Min Kamp à la Paulus

Alltså: Enligt Mose Lag (och Koranen) skall synden fläsk-ätning i princip orsaka samma ångest som att mörda. Men vi vet att det senare inte ger de troende nämnvärd ångest. Vi kan därav dra slutsatsen, att sådana här reli-giösa lagar allvarligt skadar vår ande (samvetet). De är farliga! De bör bekämpas!

Fast det här innebär ju, att Jesus inte frälste oss från andra synder. Om du och jag är två feta präster som våldtar små söta korgossar, kan vi inte få den synden förlåten av varandra genom nattvardens sakrament.

Nattvarden är den där heliga ritualen ni vet. Det heter att man måste ”ta den”, för att som kristen inte vara lika syndig, som en oomskuren jude eller muslim anser sig vara.

Rasismen som religion

Förresten, vad var det för sorts synder Jesus frälste oss ifrån? Nattvardsriten är något helt annat än den måltid Paulus talar om. Den var ett förnekande av GT’s (och även Koranens) regler om orenhet, som omöjliggör allt normalt umgänge med ”de andra”.

Aposteln Petrus blev aldrig kristen!

Paulus angrepp på Kefas för avvikelse från den sanna läran gällde just den saken (Gal 2:11-14). Läs! När Jakob dök upp vågade Kefas inte äta tillsammans med oom-skurna hedningar. Ingen kristen gemenskap där heller! Det är just det, som den upprörde Paulus skriver!

Läs de där två kapitlen, när ni läst detta mitt inlägg. Läs gärna hela det korta Galaterbrevet!

Och kanske inte alla de andra elva heller

Kefas, Petrus, som kyrkan bygger på, hade dömt sig själv (Gal 2:11) var en feg (Gal 2:12) hycklare (Gal 2:13). De som gör som han är dårar (Gal 3:1). Läs texten! Motsätt-ningarna i fornkyrkan var uppenbart svåra. Där var det svårt för kärleken (Gal 5:14f).

Den medicinska kompetensen

Nu skall jag skriva om det där skärandet i snoppen i en värld utan hygien!

Paulus levde bland bildade hedningar. Lukas var en grekisk läkare, som slog följe med honom. De visste, att barn strök med i följdinfektioner.

Jo, bakterieläran var okänd, men de hade praktisk och empirisk kunskap. Läkare säger till mig nu idag, att de inte vill skära i onödan. Lukas hade säkert lärt sig att helst låta bli kniven, om det inte var nödvändigt. Trots vår hygien kan det idag ändå bli  komplikationer. 

Juden Paulus svor! ”Förbannelse över idioterna!” Det står i Bibeln! Galaterbrevet. Läs ovan! Där finns vershänvis-ningar. Det finns mer han sagt: ”Var på er vakt mot de där hundarna, de där skadegörarna, den där sönder-skärelsen.” (Fil 3:2).

Paulus var ofta förbannad på sina motståndare.

Den eländiga kvinnofrågan

Paulus är helt modern, men det observeras inte, då de falska redigeringarna påfört honom åsikter om kvinnan, som han inte hade. Jag orkar inte repetera det igen, men utan de redigeringarna kanske folk skulle läsa det övriga i hans brev, och då blir det besvärligt för bakåtsträvarna.

Läkaren Lukas är enligt traditionen evangelisten Lukas men, som länken berättade, det anses idag mindre troligt. Det faktum, att det ser ut som om evangelisten skrivit av Paulus, ger oss dock möjligheten att läkaren Lukas är en källa till evangeliet. Han har förmedlat texter från Paulus till författaren (författarna), och har kanske därför till-skrivits evangeliet.

Men vad gällde bråket egentligen? Principiellt? En förtyd-ligande förklaring kan vara på plats.

Laggärningar

Laggärningar eller döda gärningar (Heb 6:1, 9:14), som Paulus också kallar dem är lättast att förklara. Gärning betyder handling, om ni glömt det.

Mose Lag var tidig med att föreskriva handlingar med magisk förmåga att tvinga Gud öppna pärleporten för dig. Kristna och muslimer har gått i judarnas fotspår, och alla vet idag följande:

Om du äter bröd och dricker vin i kyrkan, skär i snoppen eller ber fem gånger om dagen i moskén, så kommer du till Paradiset. Gud måste öppna porten! Om du sedan svär, ljuger, stjäl, bedrar och super m.m., så klarar du dig ändå.

Du kanske får dricka mer vin eller skära av några halsar utöver snopparna. Fast det gör du ju så gärna, för att betvinga Gud.

Paulus inte bara förbannade snoppskärarprofeterna, han sade till dem, att den som vill komma in måste hålla hela Lagen, vartenda bud! Men att hålla alla för- och påbud är omöjligt. Det har han ju helt rätt i. Vem har någonsin sett, eller ens hört talas om någon, som klarat det?

Men som vi alla vet, så tycker snoppskärarna och andra religiösa, att deras favoritbud är mycket viktigare än buden mot bedrägeri, våld, sex och annat. De tycker att det oftast räcker att tugga oblater och för kvinnor att bära burka. Tända ljus i kyrkan och ge tiggare en allmosa är också viktigt.

Tro

Tro på Jesus Kristus är alltså motsatsen till laggärningar. Det är inte motsatsen till gärningar.

”Älska varandra” (bl.a. Joh 13:34) är ett bud, som fram-tvingar handlingar, som skiljer sig ifrån döda handlingar, ifrån laggärningar. I mitt svar på en kommentar till före-gående inlägg, säger jag en del om Lagen, som kan läsas i detta sammanhang. Hela det korta inlägget handlar om att döma de fördömda och förbannade.

En vanlig uppfattning om vad tro på Jesus innebär är följande: Jesus har sagt si och så! Det står i Bibeln! Vi vet därför att tro på Jesus innebär, att om vi doppar huvuden i vatten, dricker vin, tuggar bröd och bedjer våra böner, så tvingar vi Gud att öppna pärleporten till Paradiset. Nämnda gärningar har den magiska kraften, till skillnad från snoppskärande och burkabärande, som bara är vid-skepelse.

Som sagt, laggärningar, döda gärningar fungerar inte! Du kan inte rånmörda gamla pensionärer och sedan springa till prästen och få syndernas förlåtelse. De synder Jesus frälste oss från var idiotierna. Lagarna om det som är värre än brott.

Oj, vad han var förbannad!

Paulus säger, att den som bygger upp en ny Lag i stället för den gamla (Gal 2:18), kommer att bli en lagöverträ-dare och vara förbannad (Gal 3:10ff). Förbannad (2 ggr), förbannelse (2) förbannelsen (1), Paulus är tydlig med sitt grova språkbruk.

Jag får väl lägga till: Vill du tillredas i kokande olja och bli snacks till Djävulens fredagsmys?

Den enda möjliga förklaring av ordet tro som blir kvar, är tro på kärlek och samvete. Det gäller vad Paulus hävdade att Jesus ville att vi skulle göra mot varandra. Vårt för-hållande till varandra. Därmed blir Paulus budskap väldigt politiskt. Och gör man politik av budskapet, så är man heretiker, kättare, ogudaktig och hemsk.

Då ifrågasätter man den traditionella bibelsynen. Guds Ord kan uppträda i ditt inre, men ”heliga skrifter” skall du akta dig för, även om de kan vara väldigt värdefulla.

För mig verkar det som om Paulus ville förbjuda sådana. Att tillskriva Paulus vän Lukas ett evangelium, kan ha varit ett sätt för villolärarna att bedra kristenheten.

Är svinen mer kosher och halal än vi människor?

Etiketter

,

I Romarbrevet fördömer och dömer Paulus sina medmän-niskor (Rom 1:18-32). Först är aposteln filosofisk: Guds vrede över bl.a. avguderi (Rom 1:18-23).

Usch och fy!

Därpå blir han praktisk och ger sig på hbtq-folket. De skall dö, då deras beteende leder till all sorts hemsk ondska. Uppräkningen av sådan är lång. (Rom 1:24-32). 

Tvärvändning

Efter detta kommer en tvärvändning: ”Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv …” (Rom 2:1).

Fortsättningen är i samma stil, dock med påpekandet ”att Guds dom över dem som lever så är väl grundad”. Paulus fortsätter några verser senare: ”Med ditt hårda och obot-färdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag …” (Rom 2:2+5).

Motsägelsernas Bibel

I Första Korinthierbrevet kastas vi mellan helt olika bud-skap om kvinnan. Där lyckades jag förklara det hela, dels med pseudo-Paulus, dels som felaktig tolkning beroende på våra exegeters bristande kunskap om brevmotagarnas hedniska tankevärld.

Den utnyttjade Paulus för att framföra sitt budskap. Utan kunskap om hednisk teologi och filosofi är hedningarnas apostel svårtolkad. Se bl.a. mitt föregående inlägg!

Pseudo-Paulus var ju en eller flera hatiska motståndare till Paulus, som redigerade och gjorde dumma tillägg till hans brev efter hans död. Spåren av sådant är tydliga i Första Korinthierbrevet. Romarbrevet kan vara något liknande, men det har inte lika ”högljudda” spår. Det är bara att konstatera, att Paulus brev är motsägelsefulla.

I Romarbrevets första kapitel tycks (för)dömandet både av syndare och av deras domare vara hopvirat i ett sam-manhängande resonemang. Hur får man ihop det?

Och så har vi den andliga hygienen

Det finns mer om dömandet i Romarbrevet: ”Låt oss där-för inte längre döma varandra … I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent.” (Rom 14:13f).

Paulus åsikt är att Gud har skapat allt, och då kan inget vara orent. Gud har inte skapat något orent. Den som gör sådant är ju oren! Det är det som kommer ut ur din mun, (t.ex. fördömanden) som kan göra dig oren. Det är så viktigt, att Jesu ord om saken upprepas (Matt 15:11,17).

Du får äta fläsk! Gud har skapat svinen! Gud har också skapat oss som vi är. Då kan vi inte vara orena – givetvis om vi är som vi är under iaktagande av de regler som gäller i umgänget med nästan.

Och glöm inte reglerna om anständig djurhållning, trans-port och slakt! Det var väl aldrig meningen att svinen skulle vara mer kosher och halal än vi?

Problemet kvarstår dock. Vad har hänt med det första kapitlet? Varför är texten så dömande där? Är det villo-lärarnas kyrka som omformat den?