På enda vägen i en burkini

Taggar

,

Ragnar Persenius, biskop i Uppsala, får frågan: ”Är enda vägen till Gud genom Kristus?”

Biskopen svar mycket förkortat: I den heliga skrift som förenar judendom, kristendom och islam förkunnas att Gud skapade människan till sin avbild och till att leva i relation till Gud som medarbetare i skapelsen.

Det är alltså GT biskopen stödjer sig på. Han hittar dock stöd i NT för detta (Apg 17:22ff), där Gud enligt Paulus skapat människorna för att söka Honom och försöka treva sig fram mot Honom. Även Paulus och NT stödjer sig allt-så likt Muhammed och Koranen på GT.

Det är dock inte någon som helst tvekan om, att Paulus anser, att han sitter inne med den bästa tron. Är man kristen delar man den åsikten, och oroar sig likt Paulus, för att andra kanske får problem med Gud, för att de valt en annan väg.

Biskop Ragnar fortsätter sitt svar med att tala om att människan fått förmågor och ett samvete att använda i ett liv av relationer. I det skall människan ta ansvar för sina handlingar.

Jag har tidigare gjort påpekanden om vissa Paulusord, som jag anser stödjer biskop Ragnar: Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker.” (Rom 14:2)

Den som har svaga förmågor (förstånd) kan och vågar inte ta eget ansvar. Han är skräckslagen för att bryta mot lagregler. Mose Lag är fylld av regler om ren och oren mat. Lagen är en börda, och den svage vågar bara äta grönsaker.

Bibelversen omedelbart innan lyder: Den som är svag i tron skall ni godta utan att sätta er till doms över olika uppfattningar.” (Rom 14:1)

Det handlar nog om burkini.

Stark och svag tro är inte synonymt med brinnande och ljum tro. Stark och svag teologi är kanske en bättre översättning.

Gud har inte varit lika god mot alla, och gett dem samma förstånd som du fått. De äter bara halal och kosher, och är de osäkra på att djuren slaktats rätt, vågar de bara äta grönsaker. Och kvinnorna badar bara i burkini.

Svag tro ser vi även exempel på utanför religionen. Den ekonomiska politiken är ett utmärkt exempel på tro på de ekonomiska lagarna (eller gudarna). Förnuftets och sam-vetets krav får politiker att göra på sig av skräck.

Man vågar inte bryta mot våra egna hemska sharialagar.

Profeten Josefsson

Taggar

, ,

Är Kristus enda vägen till Gud? Googla och möt en debatt med starka övertygelser. Vreden kokar. 

Jesus (i Koranen utpekad som en mycket viktig profet) sade i NT (Joh 14:6): ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.”

Jaha! Och vad betyder det Jesuordet? Han beskriver sig (eller sin lära) som vägen, och ingen kommer till Gud utan att gå den.

Läraren beskriver sig (eller sin lärobok) som vägen, och ingen får godkänt utan att gå den vägen. Vad är det då eleven skall tro på? Att lärarens mor var oskuld och han själv en storfiskare och en fena på att göra vin (Joh 2)?

Säger jag, att vi skall tro på lärarna, ropar muslimerna att de tror på alla lärare (profeter), även magister Josefsson.

Visserligen tror de på Muhammed som rektor, men denne lär ha sagt, att man inte får skära halsen av någon av skolans lärare, assistenter, övrig personal och elever, oavsett vilken klass de går eller undervisar i (Bokens folk).

Muslimer kallar aldrig någonsin Muhammed ”den gamla gubbjäveln”. Men när ett alltför stort fåtal av dem struntar i vad han säger och ändå skär, kan man väl utgå från, att gubbjävel och liknande är vad de tänker. Som ögontjänare uppvisar de dock ett fromt språk.

Mig förefaller det som om även många muslimska lärare är sådana ögontjänare. Trots väldigt fromt språk hetsar de i lönndom elever till att skita i ”den där idioten” och ansluta sig till IS.

Jag har ofta kritiserat feltolkningar av ”skolans kristna läroböcker”. För närvarande tycks dock de kristna lärarna ändå vara bäst på att undervisa enligt skolans böcker och läroplan, visa respekt för rektorer och undvika svår synd. Är det tillfälligt?

Äb Jackeléns, SvK’s, kvällsdrakarnas och andras religionskrig

Taggar

, ,

Misstolkningar är bra, om man vill tvinga någon att förtydliga sig. I det här sammanhanget finns det många som bör göra det.

Artikel av Ann Charlott Altstadt, ”#Mittkors och en kyrka i krig”. Jag försöker komprimera den, och får följande misstolkning av diverse möjliga misstolkningar:

Ärkebiskop Jackelén menar att fler vägar än den kristna leder till Gud. Hon har inte kallat Muhammed falsk pro-fet. (Om Äb’s ord beskrivs rätt, drar jag slutsatserna: Islam är en sann religion, som leder till Gud, och Jackelén har det hett om öronen.)

Kyrkan mjukar upp tron på treenigheten och Jesus roll som frälsare till förmån för enbart tro på Gud. Ändring av ett svårt gudsbegrepp innebär att kristendomen måste upplösas i något nytt och annat.

Kristen lära har varit, att enda vägen till Gud går genom Jesus, som också är Gud. Men varför kristen om det går lika bra med Islam?

Men SvK lär idag ut en harmlös humanism, med kravlös kärlek och förlåtelse. Det är en reaktion mot en gammal ond lära om straff, horungar, överhet och hierarkier. (Om beskrivningen av SvK och dess lära är korrekt, drar jag slutsatsen: SvK hittar ingen annan begriplig ”teologi” i gamla kristendomen.)

Allt obegripligt kapas bort. Ann Charlott Altstadt säger att det gjorts pga ”den upplysta människans” krav. (Om …, så drar jag slutsatsen: ”Upplyst” betyder en person som har svårt att begripa. Jag har skrivit en hel del om ”obegrip-ligheterna”.

Det som står där står även här. De är hämtade från äldre religioners begreppsapparater, och studerar man dem, blir jungfrufödsel och treenighet begriplig filosofi. Fast präster får ju inte intressera sig för ”hedendom”.)

Synd är inte längre sex och brott mot tio budord, utan i stället elakhet i största allmänhet. (För mig tycks det innebära ett krav på att tänka. Inte så illa.)

Kultur- och värderelativism kompletteras med religions-relativism. (För mig innebär det sista, att man inte kan se 1600-talets kristendom som mindre utvecklad än någon senare variant av läran. Det är alltså ingen skillnad mellan vad man sysslar med i bilderna nedan.

images-51images-58

Undrar dock om relativisterna begriper, huruvida de jäm-ställer de olika seklernas läror eller om de jämställer de två skilda seklernas uttolkare och deras tolkningar.

Relativisterna kanske anser, att alla i jämlikhetens namn skall ha samma betyg och anses som lika intelligenta och bildade. Jag anar även en yttring av kommunismens och nazismens gemensamma favoritfilosofi, värdenihilismen: Noll är lika med noll.)

Kyrkan vill överleva genom att inkludera ateister, agnos-tiker, allmäntroende och muslimer. Då får korset inte bli en markör, som delar in oss i ”vi” och ”dom”.

Ledande krafter i SvK säger att de icke-goda med korset vill dela in människor i ”vi” och ”dom”. Men alla skall vara ”vi” och då får man inte ha någon egen tro med egna värderingar, för då exkluderar man alla med annan tro och andra värderingar.

(Om …, så drar jag slutsatsen, att ”dom”, men inte ”vi” får tro, inte bara på vad som helst utan även hur som helst. Jag saknar dock bra definitioner av ”vi” och ”dom”. Var hamnar du, jag, nazister, scientologerna Tom Cruise och John Travolta samt Kim Jong-un?)

SvK’s kristna skall ge upp sin tro, för att inte exkludera alla, som inte delar den. Somliga namngivna personer (Göran Rosenberg Expressen, Gunnar Sjöberg SvK) tycks mena att det innebär religionskrig att inte ge upp sin tro.

Artikelförfattaren (i Aftonbladet) förnekar det. (Religions-krig mellan kvällsdrakarna med AB som den kristna trons försvarare!) Det fåtal muslimer, de krigiska, som SvK så gärna vill ta hänsyn till, är alldeles för upptagna med att mörda andra muslimer. Det krigiska fåtalet bör SvK inte inkludera!

(Om …, drar jag glatt slutsatsen, att Altstadt misstänker att SvK vill överleva, genom att inkludera bombbältes-tillverkning i församlingsgårdarnas aktiviteter och delta i muslimernas inbördeskrig. Helst på båda sidor, för ställ-ning vågar man väl inte ta?)

Absurda Gudsbilder

Taggar

, , , , ,

Fast ibland är de roliga

En konstig Gud, Han vill bli trodd på

Jag har ju min egen definition av religion (finns bl.a. här) och en del idéer om bl.a. kristendom. De senare kan dock knappast kallas en definition.

Religioner laborerar med gudar och/eller själar. Gudar är onödiga (i viss buddhism), men själ eller medvetande är alltid nödvändigt, om vi skall ha något som kan kallas religion.

Men antag Guds existens, vad nu det innebär! Vill Han att vi skall tro på Honom? Varför? Vill Han bli dyrkad? Varför? Kan Gud vara allsmäktig om Han inte helt kan skita i oss?

En Gud med behov …

Skita? Mamma berättade om hur chockad hon blev som barn, när hon hörde, att kungen måste gå på dass, han som alla andra. Hon vägrade länge tro på det. (Kungen hade väl WC, men vad det var, visste inte alla ute bland det tidiga 1920-talets skogstorp.)

Har Gud samma behov som kungen? Härska och skita? Och vad hade mamma fått höra i skolan? Vad var det för ”nordkoreansk” undervisning småskolebarn i Sverige fick för drygt 90 år sedan?

… och med skägg och en kung

Gudsbilden ”Den skäggige på tronen” blir absurd och hädisk, så fort man börjar vända på den. Den är en forn-tida tradition, som skapats vid människors förgudning: En bild av en maktgalen människa.

Det är ganska självklart. När konungen skulle gudaför-klaras, måste Gud se ut som majestätets bild av sig själv.

Gudsbilden får ett eget liv tillsammans med psykopater. Men utan den gudsbilden tycks somliga anse, att vi inte längre har någon ”riktig tro” i kyrkan. Ärkebiskop K.G. Hammar tog avstånd från sådan ”riktig tro” och angreps hårt, vilket jag skrev om för två år sedan.

Den starke mannen. Starke Adolf. Någon att böja sig för. Han som tar hand om oss. Han som pekar ut och sätter dit de onda.

Lite mer intelligenta fantasier …

Det är faktiskt den vanligaste gudsbilden: Ett gyllene himmelskt väsen. Andra, t.ex. jag själv, uppfattar detta väsen som en förenklad bild av filosofiska grubblerier. Väsendet hör till samma släkte som Schrödingers katt och Maxwells demon. Även den ryggpetande Blicken och kvantfysikens ”Observatör” hör dit.

Fantasifostren hjälper oss beskriva en verklighet, som kanske inte kan beskrivas på ett bättre sätt. Blicken var en gång enda sättet att förklara synförmågan och med-vetandet. Tänk efter vad som faktiskt behövs för den moderna förklaringen, som ännu är långt ifrån komplett. Vi kanske måste nöja oss med sådana här beskrivningar.

… som ibland blir svårbegripliga …

Den seende Guden i GT (1 Mos 16:13,14+not) passar annars väl ihop med den s.k. Köpenhamnstolkningen (”Observatören”, ett medvetande som kanske skall ses som ett helt opersonligt fenomen). Det är bara att grubbla på – för den som vill grubbla på det sättet.

Observatören skapar genom att göra en mätning. Han ser, varvid ”en sannolikhetsfunktion” kollapsar, och en möjlig alternativ verklighet förverkligas. Schrödingers katt antas samtidigt vara både död och levande, tills någon tittar efter vad den faktiskt är. Det är modern fysik!

Observatören ger allt ett namn, ett mått. Människan är Hans personlighet, Hans tverktyg, alltings mått, och till människan leds allt skapat fram för att tilldelas ett namn (1 Mos 2:19).

… och skrattretande för somliga

dana här tolkningar är inte konstigare än de som brukar göras av bibeltexter. Jag har tidigare i flera inlägg påpekat hur gamla idéer om naturen (antik/medeltida vetenskap, som vi nu anser felaktig) styrt läsningen av GT.

De fornantika naturföreställningarna i GT överenstämmer inte med de mycket mer senantika grekiska, som kyrkan gjorde till sina. Det har skapat problem för exegeterna, som utifrån de relativt sentida grekernas tankar presterat tolkningar, som fått skeptikerna att håna både dem och texterna.

Nu gör jag som den tidiga kyrkan gjorde: Jag använder min egen tids idéer, utan hänsyn till att de är helt främmande för GT. Tro inte att det fanns kunskaper om nutida vetenskap på den tiden! Då fanns inte ens grekisk senantiks naturlära och filosofi.

Då använde man sin tids kunskaper och föreställningar, för att förklara sina tankar. Idag använder vi vår tids idéer och begrepp, för att förklara våra tankar. Det kan bli lika fel.

Problemet hönan och ägget

Den medvetet seende Guden får vara ett kvantfenomen, och människan är Hans avbild. Vårt medvetande är då också ett kvantfenomen. Det tros vara skapat i hjärnan, och då bör väl även Gud behöva en sådan. Om Han nu är ett medvetande.

Det krävs alltså ett skapat ting, som skapar den medelst observationer allt skapande Guden. Gud och Hans hjärna blir lika konstiga som hönan och ägget. Vem kom först?

Ingen ”riktig religion” i kyrkan, tack!

Och om Gud har en hjärna, så har Han även ämnesom-sättning. Det innebär en Gud med diverse behov. En Gud som mamma hade vägrat tro på! Men Han bjöds ju på offerdjur att äta av i Jerusalems tempel! Och om Han åt, så måste han även ha … Nää …!

Låt oss slippa that old time religion. Ingen ”riktig religion” i kyrkan tack! Sådant är ju en röra av idéer från många årtusenden. Vi bör nog hålla oss till KG Hammar m.fl. nutida kättare. Då har vi större chans att få en samman-hållen idévärld.

Varma hjärnor

Medvetandet är inte ett i hjärnan skapat kvantfenomen! Max Tegmark har med sina beräkningar visat att hjärnan är för varm för att kunna fungera som en kvantdator.

Det är med kvantdatateknik den artificiella intelligensens teoretiker vill förklara medvetandet. Men då det inte kan fungera, blir vår slutsats, att medvetandet inte är ett kvantfenomen, något som skapats.

I så fall är det något oskapat! Ingen hjärna är inblandad som skapare av det. Hypotesen, att det krävs en kvant-dator för att skapa medvetande, visar ett medvetande om att medvetande är något extremt. Gud antas ha det.

Karma, arv och miljö

Men det är nog fel synsätt. Gud har inget medvetande i den här spekulationen. Gud är medvetande! Medvetande kan däremot ha (= vara medvetet om) diverse skapade egenskaper, förmågor, personlighet, kunskaper och andra minnen.

När medvetandet (som är Gud) skapar sådant, skapar den människan. Den materia, som egenskaperna och det andra knyts till, avgränsar en droppe av medvetandets hav. Den droppen är mycket begränsad.

Vi har lätt att förväxla medvetande och medvetandets innehåll. Vi identifierar oss med innehållet. Buddhismen vill att vi skall inse innehållets förgänglighet. Målet är att bli ett med medvetandets hav.

Den kristna mystiken och Jesus i Johannesevangeliet vill att vi skall bli ett med Gud. Och den skapade världen, den är inte mycket värd där. Den finns i medvetandet, men existerar materien i sig själv? Buddhismen säger illusion och har ordet sangsara eller samsara för sådan tillvaro, som upprepar sig i evighet. 

Förmågorna antas knutna till materien, som vi nu antar har formats av medvetandet. Det medvetande, som formar materien, bör vara det som även kallas karma. Det avgör vilka egenskaper en droppe medvetande får, för att skapa nya minnen och kunskaper medelst sina aktiviteter.

Hypotesen innebär, att vi formas av karma, arv och miljö. En sådan blandning garanterar kaos och oförutsägbarhet i våra liv. Jämför med trekropparsproblemet i astronomin!

Minns nu vad jag skrev ovan! Om jag kallar detta med-vetande Gud, så är det en bild jämförbar med Maxwells Demon, som på sitt sätt liknar portvakten sankte Per: Han öppnar porten för somliga och stänger den för andra. På ena sidan blir det hett.

Medvetandets innehåll

Jag tycker jag måste påpeka, att medvetandets innehåll utgörs både av den materiella världen och den mentala: kunskaper, känslor och tankar.

Den kristna och den buddhistiska synen på saken blir ganska lika, om Gud = medvetande. Dock beskrivs det skapade som verkligt, därför att Gud skapat det, men som illusion därför att medvetandet skapat det.

Det är alltså någon sorts auktoritet hos ordet Gud, som gör det skapade verkligt. Medvetandet ses däremot som en bluff skapad av materien, och därför har det som skapats i medvetandet ingen status. Och människan och hennes medvetande har inget värde. Jo, det ekonomiska hos grundämnena vi består av. Och ekonomin, den är verklig och värdefull!

Vad är det egentligen, som är illusion och bluff?

Medvetandet är inte information, det sysslar med information

Man förväxlar medvetande med datorns räkneförmåga. Medvetande innebär att vara informerad om tillvaron, sig själv och annat. Vi kan t.ex. vara informerade om vad datorn sysslar med: Den kalkylerar. Det gör hjärnan också. Båda två har information lagrad. Lagrad informa-tion finns också i arkiv och bokhyllor.

Är det samma sak att ha information och att vara infor-merad? En informerad bokhylla? En postsorteringsmaskin har och hanterar informationen på kuverten, men vad jag vet skapar det inget medvetande.

Hasse Alfredsson sade att tröskmaskiner tänker, men då är ju någon information inte alls inblandad.

Artificiell intelligens (AI) är ännu bara imiterat medvet-ande. Allt sådant kan ju förklaras. Elementarpartiklar, som i strid med fysikens kända lagar styr varandras spinn, visar på verkan av något som är mer likt riktigt medvet-ande. Sådant medvetande är oförklarligt.

Oskapat medvetandet innebär att medvetandet alltid funnits, och att hjärnan på sin höjd är en avspegling i materien av det oskapade medvetandet. Eller också är det en kalkylator, som medvetandet använder. Materien själv antas skapad ur kvantkaos. Idén står i direkt kon-frontation till materialismen. I den åskådningen utgår allt från materien.

Enligt den kan kvantvärlden inte finnas, om den inte utgått från materien. Men all materia är ”bara och inget annat än”. Det är en motsägelse i materialismen. Vad är det i så fall som är det väsentliga i tillvaron? Vad är det som har värde?

Tre obegripliga världsförklaringar:

Materialism, medvetande och matematik

Materialismen: Inget finns bortom materien, särskilt inget kaos, som gör världen oförutsägbar. Materialisten kräver en begriplig och kalkylerbar värld. Verklig slump existerar inte för honom, varför kvantfysiken är lika oacceptabel som jungfrufödseln och transsubstationsläran.

Gud kastar inte tärning”, som Einstein sade, innan han fick ge sig mot Niels Bohr.

Jämför materialismen med viss Bibel- och Korantolkning, som också ger: ”Jag har svar på allt!”

Den filosofiska konflikten koncentreras kring begreppen slump och oskapad. Är universum, d.v.s. materien skapad eller oskapad? Har materien skapats, öppnas möjligheten att en Gud gjort det, och en Gud är ett medvetande med fri vilja (= inte styrd). Men återigen, vad är medvetande?

Fri vilja är slump. Alternativet är att din handling är styrd av ”naturlagarna”. Du är då ett sorts urverk. Allt du gör är förutsebart.

Materialism, medvetande eller Max Tegmarks matematik som tillvarons grund. Vad är tal och matematiska regler? Har bara talen självständig existens? Oskapade? Är inget medvetande inblandat? Hur kan matematik skapa något?

Gudarna är dödliga (Ps 82:6,7)

Vår fria vilja, som Gud gett oss, gör oss självständiga mot Honom. Du får jävlas hur mycket som helst, och Gud kan inget göra åt det. Du får givetvis ta konsekvenserna (som är döden), men i fri vilja är du Guds jämlike.

Det är detta, som ligger bakom uppfattningen, att ”med-vetandet i sig” är det gudomliga och att det är oskapat. Vår ”själ” (om vi med det menar vår droppe av medvet-ande) är evig, eller har åtminstone evighetens möjlighet. Att syndens lön är döden, tycks dock kunna innebära någon sorts utplåning, men det är ett svårt problem.

Problemet är att oskaptheten och slumpen innehåller felets möjlighet. De innehåller möjligheten att missa målet, vilket är vad synd egentligen betyder. Den djup-tänkande kan spekulera i om det kan vara det felet, som får Gud att avskilja våra oskapade medvetanden från sig.

Skapas människan och kanske hela världen för att Gud skall vara eller bli felfri? Vi hamnar i frågan om kampen mellan gott och ont. Det här är svårt. Lämna frågan eller drunkna i den!

Moses (betyder sonen) valde Egyptens oskapade kaosgud Nun (slumpens Gud, fria viljans Gud), då han utsåg Nuns son Josua till efterträdare (2 Mos 3:11). Hebreiska nam-net Josua skrivs Jesus på grekiska, och att han är Nuns son sägs mer än trettio gånger i GT (= viktigt, viktigt! Och djupt, Nun var Djupets Gud).

Jag vet var du bor. – Det vet jag också!

Nuns djup var himmelshavet, och det har jag skrivit en hel del om förut, bl.a. här, men även på flera andra håll. Nun var identisk med sitt hav, med himlen. När droppen tvångsvis förenas med havet, får du veta allt. Allt blir uppenbarat, skrev Paulus. Alla vet allt om alla, även om dig. Alla förgås av skam. Rena helvetet.

För onda gärningar liknas det vid ett hav av smält metall. Får onda tankar vid ett hav av flytande väte. Kanske får vi i genomsnitt det ganska bra. – Helvetespredikningar är kul. Tänk om jag lyckas skrämma någon! Jag misstänker, att före faraonerna hade världen en filosofi, som indisk tradition bitvis varit bäst på att föra vidare. Samtidigt har den överträffat väst i att skapa bilder, typ Maxwells demon eller flygande spagettimonster, och det är dyrkan av sådana, som det mesta av våra religioner består av.

Men ordet religion betyder ju medvetande (re) och binda (latinska ligare), och bör därför handla om det i materien bundna medvetandet. Tro på gudar är något annat.

Ett muslimskt problem

Taggar

, , , , , ,

En riktig Gud skall vara oskapad

Antag Guds existens och följ med i resonemanget. Muslimerna kan beskyllas för polyteism.

Begreppet oskapad finns i flera religioner. Kristendomen har bl.a. den athanasianska trosbekännelsen: ”Oskapad är Fadern, oskapad Sonen och oskapad den Helige Ande”. Här nämns att hinduerna ser själen som oskapad.

Det religionerna tvistar om, är huruvida det bara är Gud som är oskapad, eller om det finns annat. Människan är skapad, men sägs ha i sig gudagnistan, d.v.s. själen och/eller anden. Den anses i mången tro vara oskapad och evig.

Gud har skapat människan, men det gäller Adam, som betyder jord. I den fysiska värld, där materien beskrevs som sammansatt av elementen jord, vatten, luft och eld, var ”jord” det begrepp som oftast fick sammanfatta materien. Gud har skapat den, men människan består också av själ och ande.

Det västerländska ”själ” är medvetande. Det österländska ”själ” är innehållet i medvetandet.

Buddister anser, att ordet själ är en beteckning på med-vetandets innehåll. Det senare är skapat, tillfälliga idéer vi fyllt sinnet med. Själen är därför bara skräp, men det innehållslösa ”medvetandet i sig” är det heligaste och gudomligaste som finns. ”Medvetandet i sig” motsvarar enligt kommentarer i Tibetanska Dödsboken själen i västligt språk och religion.

Buddhismen plockar gärna bort gudarna. Fast sådana kan vi själva få vara ibland, om vi har rätt karma. Då får vi återfödas bland gudarna och leva som sådana till vi dör igen. Ordet gud betyder alltså inte detsamma på östligt och västligt språk. I det fallet inkluderar vi Islam i väst.

Fast i gammal västlig hedendom skapades gudar. Dock fanns guden Nun i Egypten, det ursprungliga Kaos, det oskapade Djupet. Jag har tidigare skrivit om, att GT drygt trettio (30) gånger nämner Nun som far till den Josua, som efterträdde Moses.

Konflikten mellan gudarna Nun och Ra, samt mellan deras söner Moses/Josua och farao Ramses beskrivs här. Farao (= det stora huset, tankebyggnaden, medvetandets inne-håll), Ra + moses (= sonen) dras ihop till Ramses.

Jag påminner att det semitiska namnet Josua översätts till det grekiska namnet Jesus i det på grekiska skrivna NT. Koranens ord om att Gud skapade människan av en droppe, väcker misstankar om myter av gemensamt ursprung.

Muslimer får äta av fisken Nun i paradiset. Jesus/Josua, som är ett med Fadern (Nun) matar folk med sin egen lekamen, när han inte mirakelutfodrar människor med fisk och bröd. Men viktigast är droppen av medvetande ur det himmelshav, som är Nun.

Fisk och bröd, medvetandet i sig och lämpligt innehåll. Är Medvetandets Hav oskapat, så är dess droppar oskapade.

Det muslimska problemet

I Islam har det rått strid om huruvida Koranen liksom Allah är oskapad. De som hävdar att Koranen också är oskapad har segrat. Vi vet att arianismen en tid var rådande i kristenheten. Idag räknas den som värsta irrlära. Häx- och djävulstro har också varit rådande hos oss. Hur skall man se på den rådande muslimska dogmen om Koranen?

Bara Gud (Himmelshavet) och Hans droppar är oskapade. Muslimens själ (medvetandet i sig) är oskapad och bär det eviga livets möjlighet: Möjligheten att bli ett med Gud. Innehållet (kunskaper) är skapade.

Om Koranen är oskapad har vi två gudar i Islam. Tolkar muslimerna problemet, som de och många kristna feltol-kar treenigheten (Fadern, Sonen och Den Heliga Anden), då har vi samma polyteism i Islam, som muslimer påstår att vi har i kristendomen.

Om jag försöker förtydliga mig: Är Koranen oskapad, så har Allah ingen kontroll över den. Den har alltid funnits och är i det avseendet likvärdig med Allah. Han kan heller inte göra något åt den. Den är självständig. Den uppfyller kraven på egen gudomlighet.

Är du smartare än en femteklassare?

Taggar

, , ,

Religion, årskurs 4

Vad är det egentligen man tror på, om man tror på en personlig Gud?

En sådan uppfattas som en individ. En individ definieras i ordböcker som ”enskild varelse, exemplar eller typ”. Här uppstår ett problem: Kan Gud vara en typ? Ett exemplar? Det verkar vara synonymer till enskild varelse.

Wikipedia säger: ”En individ är en enhet av en art, en person, ett djur eller en växt.” Hur många enheter Gud finns det?

Det finns uppåt 1,5 milliarder enheter av arten nötkreatur på Jorden. Därmed så är det klart, att ordet individ ledde oss fel. Det är något fel med dess betydelse!

Det latinska individuum, något odelbart, var inte fel. Delar vi på Gud, är delen något annat än Gud. En del av styckad ko kan vara en bog (= gud på kroatiska) eller en fransyska, men jag skulle aldrig kalla en fransyska för kossa.

Men individuum har tagits och getts en annan betydelse, som uppenbarligen inte fungerar. Gud är ingen individ, ingen typ, och då förefaller Han inte heller kunna vara en personlig Gud.

Skall vi tro på en personlig Gud, bör vi undvika en bety-delse hos ordet personlig, som inte fungerar. Gud är alltså inte en gubbe med skägg på en tron bland molnen!

Det tror jag fröken sade någon gång redan i fjärde klass. – Det var ett jäkla filosoferande, för att sluta sig till rätt svar i ämnet religion, årskurs 4 i ”Är du smartare än en femteklassare?”

Vad betyder då personlig? Låt personen vara någon vi kan kommunicera med, ett medvetande. Om det är odelat och omfattar allt, hela universum, alltså individuum, och vi kan kommunicera och nå insikt, då har vi en personlig Gud.

Vi skulle då ha en panteistisk eller panenteistisk Gud. Men en sådan gudstro är knappast vanlig. Det man oftast tror på är en typ, ofta en otrevlig typ. Hur fungerar sådan tro? Att tro på en typ innebär ofta att tro på någon som det inte går att kommunicera med.

Vi gör oss en bild av den där typen. Förr fick han utseendet av en tjur (t.ex. Apistjuren) med horn och klövar. Numera är de troendes föreställningar om Gud annorlunda.

250px-Louvres-antiquites-egyptiennes-p1020068

De gäller framför allt Hans åsikter: Gud tänker och tycker så här! Det har jag räknat ut. Usch, vad smart jag är! Jag har genomskådat Gud och uttolkat hans vilja. Den som säger emot mig, säger emot Gud och skall dö! Halshugg honom!

Bilden av den där otäcka typen är alltså en bild av mig, och i så fall är kanske ett nöt den naturliga bilden. Min typ bölar så intensivt, att även om det skulle finnas en Gud att ha ett personligt förhållande till, så får nog den Herren inte en syl i vädret.

Den här otrevliga typen har har f.ö. blivit större idag. Lastbilsstorlek. Tyvärr finns det många exemplar.

Nu kommer jag att tänka på vad jag skrivit förut om otillbörlig tillbedjan. Det gällde den judiska tolkningen av Guds Bud, som egentligen inte är tio, utan ett ganska svårbestämt antal.

Ett bud för präster

En bra tolkning av budet att inte missbruka Herren din Guds namn skulle kunna vara: ”Du skall inte tro på Mig, för så dum som du är, kommer du då att förolämpa Mig! Jag är inget nöt! Jag är inte som du!”

Förbjud allt!

Taggar

, , , , , , , , ,

Inom vetenskapen söks ”teori för allting”. Den skall förena kvantfysikens teorier och relativitetsteorin i en enda, som skall förklara allt.

Även våra myter tycks ofta handla om allts ursprung. Myternas teori, som skall förklara allt, kallas Det Högsta, Gud eller dylikt.

När forskarna med liknelser försöker beskriva sina teorier, påpekar de noggrannt, att figurer som Maxwells Demon och Schrödingers Katt inte hör till verkligheten. De är tankens verktyg för att förklara verkligheten.

När filosofiska grubblare sagt samma sak om Gud har de ibland blivit brända på bål. Redan de gamla egyptierna trodde på demoner och heliga katter.

När Darwin formulerade sina teorier tog vissa politiker hand om dem och skapade rasläror och socialdarwinism. ”Övermänniskan” blev politiker, och det blev farligt att bestrida ”vetenskapen”, lika farligt som det ibland är att bestrida ”religionen”.

Vetenskap och religion tycks kunna bli farliga, då de är politiskt använd-bara. Det innebär att de kan motivera vår ondska. (Fråga: Varför räknas inte maktlystnad till dödssynderna?)

Ett exempel på sådan farlighet är ekonomisk vetenskap. Den kopplas gärna ihop med politisk vetenskap, med marxismen som paradexempel, men mycken ekonomisk vetenskap är absolut inte socialistisk.

Farligheten har fått många att vilja förbjuda religion, darwinism samt marxism och andra ekonomiska vetenskaper. Somlig vetenskap kallas miljö- och klimatalarmism. De påstås vara farliga och skall bekämpas.

Språk och språkvetenskap kan också vara farligt. Finska var ett exempel enligt generalguvernör Nikolaj Bobrikov, men ryska ämbetsmän ville då även förbjuda polska. Marie Curie har i sina memoarer berättat om sin skoltids kriminella studier.

young-marie-curie250px-Nikolai_Bobrikov

Mussolini förbjöd tyska i Sydtyrolen, innan Hitler började rusta upp och morra. Kurdiska är fortfarande farligt. Här kommer vi också in på de farliga kulturerna.

Vetenskap, filosofi, religion, språk och kultur. Farliga saker. När skall de gynnas och när skall de förbjudas?

Brexit

Taggar

,

Brexit har väl inget med filosofi och religion att göra? Tja, jag skrev ju en del om ärke-biskopen Gottfrid Billing (1841-1925). Här finns han också.

Gottfrid Billing lyckades bli populär samtid-igt som han som riksdagsman var över-tygad motståndare till allmän rösträtt. Han blev ledamot av Kungliga Vetenskapsaka-demin och Kungliga Humanistiska Veten-skapssamfundet. Han trodde på Djävulens existens och deltog i en debatt, som den senare ärkebiskopen Nathan Söderblom kallade dumheter.

Gottfrid Billing var alltså motståndare till den allmänna rösträtten. Jag har spekulerat över orsaken. Varför motsätter man sig denna? I samband med Brexit har jag läst en del ledare och andra kommentarer, som handlat om det brittiska folket ”förfärliga” åsikter.

De populistiska åsikter, som nu breder ut sig i världen skrämmer många. Det är inga nya åsikter.

Högermannen Gottfrid Billing tillhörde den elit som starkt ogillade den skrikiga popu-lismen. Han kände säkerligen förakt, trots att han var helt övertygad om sannings-halten i de mest reaktionära tankar. Han såg den pöbel, vars ledare skulle gripa makten i Ryssland och Berlin, med det dolda slagordet: ”Rösta på mig, så slipper ni rösta något mer!” Man kan kanske säga, att han hade rätt. Fast inte här i Sverige – inte då, inte hitintills, inte än.

Vi fick Andra Världskriget som resultat, då pöbelhövdingarna grep makten. Men vi fick Första Världskriget medan ”eliten” hade makten. För soldaterna var kanske det första värre, för de civila var kanske det andra värre.

Så det han hade fel om var sig själv, sin egen grupps överlägsenhet. Eliten saknade också omdöme. Han trodde som sagt på den där Djävulen, och med tanke på bl.a. det senaste seklets historia (1914-2016), så är hans ena misstag i det fallet, att han bara trodde på en sådan. Det andra var väl att han inte trodde att sådana likt Gud tar mänsklig gestalt.

Eftersom både pöbeln och eliten saknar omdöme, behöver vi båda två. Vi får skapa någon sorts maktbalans mellan dem. Vi får ge eliten röst- och beslutsrätt och pöbeln vetorätt.

Det låter väl bra: Så länge eliten inte kan motivera för oss pöbel varför somliga skall ha >+50 gånger högre inkomster, så får de det inte. Då avstår vi rösträtten.

Är sanningen funktionell?

Guds vrede har drabbat mig: Det verkar bli sommar och jag är dunderförkyld. Stänker, hostar och snorar. Innan jag drabbades av detta läste jag ett inlägg i ”Rebellas andra”, där det fanns en länk till en text, skriven av Ann-Louise Eriksson, försiktig feministisk teolog.

Texten är från 2002. Den är ganska dåligt disponerad. Jag förde över den på ordbehandlare och började strukturera den i kortare satser (kommatering) och stycken. Denna typ av frukt skall man sätta i sig i små portioner.

Fruktkakan är dock mycket intressant. Iden som framförs har också jag funderat på: Kan sanningen vara funktionell?

Tänk på den idé jag tidigare framfört. Gud är en spegel. Världen är en bild i den. Betraktarna skapar världen genom att se sig i Spegeln. Vi är betraktarna. Gud är sanningsenlig och visar vilka falska och onda lögnare vi är.

Hur kan man då finna en objektiv sanning genom att studera världen? Den är i princip falsk. Men, men … Är detta resonemang sant bara för att det verkar logiskt? Jag har ju identifierat logiken med den där slingriga saken i kunskapens träd, Lögnens Furste.

Fast då blir det kanske än värre. Nu blir jag jagad i säng, 38°. Det kan bli värre.

Den där hbtq-Guden!

Taggar

Du skall inga andra ….

Jaha. Mördaren av 49 på gay-klubben var själv homo. Så blev han religiös. Då måste han få Guds förlåtelse för sin synd. Och det fixade han. Det var alltså ingen god Gud han blev troende på. Det var en annan.

Kanske är mitt inlägg från 2014 om ”Gudar, himlakroppar och deras könsbyten” något att läsa. Religionshistorien tycks visa att våra gudar är värre än hbtq. De byter både personlighet och kön, men verkar ändå vara desamma, när de flyttar mellan folken.

Även Bibelns Gud tycks ha ett förflutet, och då hette Han Sara.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.