Kommentatorer

Etiketter

När jag började blogga 2013, fick jag från början ganska många kommentarer från hårda ateister med med tydliga politiska högeråsikter. De uppfattade min kritik av traditionell bibeltolkning och glödande fromhet som att även jag skulle vara ateist. Någon hoppades på min hjälp att angripa all tro.

Den politiska hemvisten för flera av dem var tydlig, men jag ville undvika sådana diskussioner. Det är inte min grej. Jag skrev till slut, att jag bara är en vanlig knäppskalle, som försöker förstå vad som faktiskt står i t.ex. Bibeln. Då lägrade sig det politiska lugnet.

Nyligen dök det upp en ny kommentator. Förutom att han är övertygad anarkist är han nog lite buddhist. Han intresserar sig också lite för UFOn. Jag läser hans blogg och även en del bloggar på högerkanten. Jag förundrar mig över hur olika man kan se på världen. Det är faktiskt fascinerande vilka problem de har med verkligheten.

Men jag blev nyfiken. Anarkismen har jag hört talas om, men jag vet inte mycket om den. Jag läste i hans blogg för att få ett hum om ämnet. Googlade också, men inte så mycket. Ytligt. Det är inte min grej, även om jag förut varit mer politiskt intresserad.

En anarkistisk blogg

Min anarkist har angripit Taiwan som varande en skurkstat styrt av USA. Ja, USA kan anklagas för en hel del, det kunde jag hålla med om. Så beskrev han Ukraina som en fasciststat som hindrades i sina onda avsikter mot utbrytarrepubliken Donbas av Putins Ryssland.

Det förvånade mig, att han tog parti i den konflikten. Jag antog i min enfald, att han utifrån sin ideologi skulle se två plutokratiska kleptokratier i kamp. Varför tog han ställning? Det frågade jag, och då blev han tydligen sur. Eller arg. Eller rasande. Jag är uppenbarligen en politisk fuling.

Problemen är tydligen två. Ett att NATO stödjer Ukraina. Det bevisar tydligen att Ukraina är skurk. Två att Donbas är ett anarkistiskt samhälle – idealsamhället. Jag blev paff. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Som sådant räknas bland andra även kurdernas Rojava. Även Pentagons generaler gillade Rojava. De blev ju riktigt sura på Trump, när han beordrade dem att överge kurderna. Nu får jag inte ihop det: Stödjer NATO en stat, så är den fascistisk, men stödjer Pentagon den, så är den anarkistisk? Men det är Putin som stödjer Donbas, inte Pentagon.

Under mitt grubblande googlade jag även på skurkstaten Taiwan. Då hittade jag Audrey Tang, taiwanesisk minister. Hen (obs!) är medlem i regeringens motsvarighet till brittiska kabinettet. Hen är anarkist! Hon har IQ 180, vad nu det kan vara till för hjälp, om hen skall övertyga sin ideologiske frände i Sverige, om att hen inte är fascist.

Intrinsikalitet

Försök till kort sammanfattning av det jag redan skrivit.

Objektivt värde

Intrinsikalitet = ett inneboende värde. Ett intrinsikalt värde. Vad är det? Somliga talar om objektivt värde, och diskuterar om sådant finns.

Det måste röra medvetandet, det enda som jag kan veta existerar. Allt annat kan vara illusion, dröm. Men i så fall måste det finnas någon som drömmer.

Det Jag, som är, existerar. Jämför med Jahvé = ”Jag är” på hebréiska. Medvetandet existerar! Medvetandet har därför ett värde. Det kan vara bättre och sämre, större eller mindre. Jag som är vill vara bättre! Jag som är vill vara större! Jag som är vill vara klarare!

Meningen med livet

Detta är det enda mål i livet, den enda mening med tillvaron, som är objektivt obestridlig. Storleken på medvetandet ökas med kunskap. Erfarenheter. Utbildning. Skaffa dig insikter! Sådant har därför värde i sig, intrinsikalt värde. Objektivt värde.

Vi skall alltså äta av kunskapens frukt! Det är meningen med livet. En vanlig sorts ”äpple” heter ”Livets Erfarenheter”. Sväljandet leder dock alltid att jag inser, att jag tänkt, trott, haft och framför allt gjort fel. Jag har ”missat målet” att göra rätt.

Den stora felöversättningen

”Missa målet” heter hamartia på grekiska. Nya Testamentet är fyllt av hamartia. Det översätts till synd. Det är en felaktig översättning, eftersom synd enligt kristen teologi är oetiskt, omoraliskt och i strid med Guds vilja.

Hamartia medför dock normalt samvetskval. På dem följer ofta rättelse. Det förutsätter dock att människan, som gör fel, har god moral (Aristoteles). Den människa är inte ond, som ångar sig och vill bli en ny och bättre människa.

Det finns ingen synd ”orenhet”, som måste eller ens kan tvättas bort med blod. Det är en sadducéeisk teologi, som upprörde Jesus så till den grad, att han började slåss i Jerusalems tempel. Där tog man betalt för sådan tvätt.

Evigt liv

Hamartia är bra enligt Paulus. Den gamla människan dog av det och Paulus blev född på nytt, redan i detta livet. I GT säger Gud: ”Du är min son. Jag har fött dig idag.” (Ps 2:7, tre gånger citerat i NT). Därtill: ”Alla som fötts/leds/drivs av Guds Ande är Guds söner” (Rom 8:14).

Jakob kämpade med Gud och fick Guds välsignelse. Jakob fick namnet Israel. Det betyder ”Den som kämpat med Gud”, alltså med sitt samvete. Medvetandets inre strid. Jakob gjorde samma som Eva, åt kunskap. Arvsynd? Orenhet? Ha!

Om medvetandet är det enda som har säker egen existens, och allt annats existens är tvivelaktig, måste medvetandet antas vara skapare av dessa drömmar. Ja, medvetandet kan givetvis bestämma, att drömmarna skall vara verkliga. Och varför tror vi att medvetandet dör, om kroppen dör? Kroppen kanske bara är en dröm, skapad för medvetandets tillväxt. Den görs verklig av medvetandet.

Ett Gudsbevis. Var aktuellt till 3:e maj

Jag skrev lite på annat håll. Några av mina tankar för sådana som kanske inte stött på mig tidigare. Ni som brukar läsa här känner igen dem. Men det blev till slut ett gudsbevis.

Kropp, själ och ande. De senare är medvetandets två delar. En del är vår grubblande själ, som är logisk. Den andra delen är vår värderande ande, som är helt utan logik.

Anden tycker att något är vackert eller fult. Ingen logik i det.
… att något är moraliskt/etiskt rätt eller fel. Ingen logik i det.

Varför skall någonting över huvud taget finnas? Det är anden som tycker att något, t.ex. du har värde. Ingen logik i det heller. Anden sysslar med samvete, kärlek, empati och annat ologiskt tjafs. Gud är Ande.

Samvetet är alltså Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom. Då våra mentala förutsättningar är olika, har vi varsin Gud. Det säger Paulus (Rom 14:4).

I det kapitlet förbjuder Paulus oss att kritisera andras samveten. Det vore att häda, även om Gud gång på gång visar sig vara en idiot. Det är Han för övrigt också när vi deklarerar. Inte sant?

Det kan ju inte vara du som är samvetet! Så dum är du väl inte? Antingen är det Gud som finns där, eller så är du en idiot!

Hamartia, en älskad synd

Etiketter

, ,

Striden om synden

På www finns en del texter om hamartia. Det är bara att googla och läsa om det som påstås betyda synd. Det har jag gjort, och bl.a. läst detta, men jag har även annat, och jag blandar här allt med mina egna tankar. Jag har nyligen skrivit en del i ämnet, men nya vinklar, vändningar och formuleringar skadar inte. Det gäller ju ett ord, som länge varit föremål för grubbel.

Problemet handlar i mycket om filosofen Aristoteles och hans verk ”Om diktkonsten” (klassisk grekiska: Περί Ποιητικής Peri poietikes, latin: De poetica). Aristoteles skrev det för ca 2370 år sedan. Där använder han begreppet hamartia på ett sätt som förbryllat många. Bokstavligt tolkat betyder hamartia ”missa målet”.

Bokstavligt tolkat betyder ekonomi (grekiska oikonomiʹa) ”boplatsens regler”. Till de reglerna hör – och det har jag sagt för länge sedan – var man får skita. Men vem går till banken för att diskutera det?

Även hamartia antas ha en mer ”avancerad” betydelse. Men nu vill jag fråga: Betyder kanske hamartia ”missa målet”? I så fall vilket mål? Varför tolkas ordet som ”synd” i vårt Nya Testamente? Den lärda världen har delats i två skolor (1 och 2) angående ordets betydelse.

Jag själv kämpar även med ordet ”tragisk”. Aristoteles använder ju ordet hamartia, när han skriver om tragedin. Vad betyder tragedi? Vad är tragisk? Bland synonymer hittar jag sorglig, gripande, dyster, bedrövlig m.m. En tragedi är en sorglighet, en bedrövelse eller bedrövlighet. Ja – Smaka på orden! Att skapa ett elände för sig och andra är en tragedi.

Skolorna

1.   Den ena skolan försöker alltså förklara hamartia med ordet ”synd”, det moraliskt onda. Detta onda antas utgöras av bedrövliga brister i våra tragiska karaktärer, för vilka man anser att svåra lidanden skall vara de vedergällande tragiska konsekvenserna. Vi är orena syndare och moralen är hämndlysten, grym och oförlåtande.

Nya Testamentet är fyllt av hamartia. För auktoritärt religiösa är synd ett viktigt bibliskt ord. För dem är denna hårdhet Guds tragiska karaktärsdrag, och därför per definition god. Inget får ifrågasättas! Vår Gud är en förtärande eld, de hebreisktalande kanaanéernas gamle Molok. Vi har en Gud från tiden innan Gamla Testamentets profeter gradvis reformerat tron och skapat den judiska miljö, som Jesus och hans förlåtelse- och försoningslära utgick ifrån. 

2.  Den andra skolan – det finns en sådan – bestrider denna moraliserande tolkning, men kan inte formulera någon annan. Denna ”omoraliska skola” saknar alltså en lämplig tolkning eller förklaring av ordet hamartia.

Den onda moralens skola

Den ”moraliska skolans” tolkning av hamartia baseras på att man gör en direkt koppling mellan tragisk, alltså bedrövlig, eländig eller sorglig karaktär och tragiskt, bedrövligt, eländigt eller sorgligt syfte. Den onda karaktären har ont uppsåt. Den onda karaktären vill avsiktligt göra det onda.

Denna ondska är så viktig och betydelsefull, att själva den onda handlingen blir av mindre vikt. Till en tragisk Gudsbild läggs en tragisk människosyn: Vi har en hemsk Gud och av Honom skapade hemska människor med orena andar! Det är en teologi, som kräver ett auktoritärt samhälle stödd av en auktoritär kyrka. Det innebär att samhället måste vara ett fängelse och att kyrkan skall tillhandahålla fångvaktare.

Människorna förklaras omyndiga, vilket enligt Paulus innebär att de övergivit den tro, som gjort dem till myndiga söner (Gal 4). Paulus är ganska mångordig om detta. Han säger vidare att ”desertörerna” övergivit tron, lurade av ett annat evangelium än hans, ett falskt sådant (Gal 1:6-9). Jfr Gal 3:1 och 2 Kor 11:13-15.

Vem är det då som har lurat dem? Vem har förkunnat det falska evangeliet? Är det de oundvikliga villolärarna, som Jesus talade om (Matt 18:6f, Luk 17:1)? Paulus skrev om Satans tjänare, de ”väldiga apostlarna”, som ”förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet” (2 Kor 11:20). Sadistiska fångvaktare!

Dessa lögnaktiga villolärare är ”psychikos”, intelligenta psykopater. Jag har skrivit mycket om den osannolika tolkningen av psychikós. Paulus uppmanar till revolt mot dessa självutnämnda präster. ”Gör er av med den som är ond” (1 Kor 5:9-13).

Var försiktig vid läsning av det brevet! Det visar ibland spår av senare redigering, men verserna 10-11 är intressanta: ”…kallas broder men som förfaller till … ovettigt tal … utsugning …”. Paulus oroas av sådant, jfr (Ef 4:31, Gal 5:19-21). Vi anar ett stort problem i den tidiga kyrkan.

Vad gör kyrkan? Det har jag berättat förut. Den förste påven och apostoliske fadern, Clemens I, skriver trettio år senare till den upproriska församlingen i Korinth och hotar med döden, om de inte återvänder till lydnaden under sina av Gud utsedda präster.

Det är det äldsta bevarade brevet i kristenheten, förutom de som ingår i Nya Testamentet. Det finns i svensk översättning på biblioteken, ”De Apostoliska Fäderna”.

Den andra skolans invändning

Angående kopplingen mellan ond karaktär och ont syfte. En noggrann granskning av Aristoteles verk avslöjar, att det inte finns något krav på usel moral i en tragedi. Huvudpersonens olycka är inte en följd av hans karaktär, moral eller natur. Hans olycka beror på det onda han har gjort, och det har han gjort antingen på grund av okunnighet eller av tvång.

I det senare fallet kan ett exempel vara soldatens plikt. Men det kan även vara någon annan plikt. Vi kan även ha tvånget att välja mellan onda ting. Huvudpersonen i dramat är ofta ädel både till börd och karaktär.

Han är gärna en konungason, vilket i antik mytologi innebär en gud i stamträdet. Han är en gudaättling, men gör ändå fel på grund av omständigheterna – de kan vara okunnighet och tvång. Hamartia, som betyder ”missa målet”, orsakas av omständigheter, inte av ondska i karaktären.

Syndaren kan rentav vara en god människa. Det betonas i många sentida kommentar till Peri poietikes, att det enligt Aristoteles inte finns någon tragisk brist i huvudpersonens karaktär. Han missar ändå målet, och han gör det utan ond avsikt. Han vill väl.

Dramats huvudperson kännetecknas ofta av överväganden, omtanke, hänsyn, besinning och eftertänksamhet. Aristoteles kräver egentligen goda karaktärsdrag hos den, som av omständigheterna bringas till att begå handlingar, som rubbar den naturliga ordningen. Det onda är alltså inte den naturliga ordningen!

Lycka och en i princip paradisisk tillvaro är den naturliga ordning, som onda handlingar skadar. Det är en i grunden positiv syn på en tillvaro, som dock alltför lätt rubbas. Syndens lön skall dock vara sådan, att den naturliga ordningen och harmonin i tillvaron återställs.

Det tolkade Rasputin som att vi bör synda mer för att få mer av Guds nåd (Rom 5:20). Men dramat handlar inte om onda människors kamp. Är du andligen död, utan samvete, kan du inte ”synda”. Den onde missar ju inte sitt onda mål, när han når det. Tvärtom. Den ondes hamartia är att råka göra något gott.

Hamartias lön är samvetskvalen, Guds röst. Samvetet kräver att du erkänner att du missat målet, ditt syftet. Samvetet kräver att du ångrar dig, och samvetet anger den fortsatta färdriktningen, för att den naturliga ordningen och harmonin skall återställas.

Och den naturliga ordningen kan förmodligen, enligt den kristna mystiken, vara en fortsatt bestigning av berget Karmel via den serpentinväg, som är sanningen och livet. Det sker, då Guds Ande (samvetet) blivit kött – inkarnerat i en människa.

De kristna allegorierna

Det finns onda människor, men de beskrivs av Jesus som döda: ”Följ mig och låt de döda begrava sina döda.” (Matt 8:22). Samvetet, Guds Ande, är förutsättningen för liv i den mening vi möter i Jesus formulering. Guds Ande är den olja, som ger lampan ljus. Var och en som blir smord med den oljan blir Guds son, Kristus, som betyder den smorde – världens ljus.

En par andra allegorier är ”född av Gud” och ”född av Helig Ande”. Paulus säger att han själv, den gamla människan, har dött och att han fötts på nytt som en ny människa. Vill man grubbla över de allegorierna, skall man veta att enfödd (monogenäs) inte betyder ”ende sonen”. Där har vi också ett stort fel i Bibeltolningen. Om det kan du läsa här.

Ät även du av kunskapens frukt! Då dödar Gud (samvetet) även dig, den gamla människan, och föder sedan även dig på nytt. ”Du är min son, jag har fött dig i dag.” (Ps 2:7).

Arvsynd? Syndafall? Så säger den som inte förstått, utan ägnar sig åt dum bokstavstolkning. Ät kunskapen och inse att du trott, tänkt, haft, velat och gjort fel. Du har missat målet! Du inser att det inte är synd, att äta. Tvärtom! Kunskapen lyfter fram synderna i ljuset. Den belyser dem.

Anden som ger liv (Eva) plockade och människan Adam åt. Han blev världens ljus, när han dog och föddes som en ny människa. Och Gud sade: ”Du är min son, jag har fött dig i dag.” (Ps 2:7).

Kyrkans syndbegrepp utgår från den sadducéeiska teologin. Synd är orenhet, som till stora kostnader kan tvättas bort med blodiga offer vid altaret. Det fick Jesus att löpa amok i Templet. Det var det enda, som fick honom att tillgripa våld. Kort efteråt samlades sadducéerna och ropade: ”Korsfäst!” Trettio år senare tog de över församlingen i Korinth och efter ytterligare en generation tog de över Rom och hela kyrkan.

Från Vetenskapens Värld

Den besjälade naturen

Igår tittade jag på Vetenskapens Värld. Här diskuteras trädens intelligens. Självuppfattning, medvetande och intelligens tycks vara något som uppstår i levande organismer. Och träden tycks visa, att konkurrens är mindre effektivt än samarbete!

Har botaniken blivit politiskt vänstervriden?

Det är en politisk lärdom i strid med idéerna om att den starkaste överlever. För det naturliga urvalet är samarbete viktigare än konkurrens. Marknadsekonomi tycks vara något onaturligt.

”Det naturliga urvalet” var även viktig i den nazistiska ideologin, som gjorde anspråk på att vara vetenskaplig. Hur skall vi ställa oss till politisk naturvetenskap?

Hur skapa människovärde?

En sorts inkompetens

”Den utbildade inkompetensen” handlar om något jag grubblat en del på. Jag har ibland tänkt i den riktningen, när jag sett det jag tycker är absurda bibeltolkningar. När den lärde inte förstår, säger han att det är bibeltexten det är fel på.

Det är då psychikós översätts till fysiskt (1 Kor 15:46). Just där är ordet inte ett invektiv, närmast med innebörden psykopat, utan betyder kognitivt, intellektuellt. Det är motsatt till värderande och emotionellt. Då talar vi om ande, som även beskrivs av begreppen kärlek, samvete och empati. Det saknas hos psykopaten, som dock ofta ljuger mycket intelligent. Begrip denna skillnad mellan själ och ande och inse, att tolkningen av Paulus är fel!

Det är då en pschent (egyptisk kungakrona) blir en slöja, ett tecken på kvinnans underordning (1 Kor 11:10). Vi talar om bilden av en gudamakt på huvudet, kanske två. Ny läsare: Googla fram en bild av en farao, t.ex. Tutankhamon! Jämför lågan av den Helige Ande på apostlarnas huvuden (Apg 2:3)!

Översättningen i 1917 års Bibel var nästan rätt. Kvinnan skulle bära en makt på huvudet. Där fanns en av utbildning given kompetens, men förståelsens kompetens saknades. Det framgick av texter i noten till bibelversen och ordförklaringarna, att man aldrig begripit skillnaden mellan själ och ande.

Så har vi även Aristoteles. Denne ”obildade tölp” anses inte ha kunnat grekiska! Det har jag skrivit om – nyligen. Aristoteles hade ingen aning om, att hamartia betyder synd! Och synd är enligt Paulus något som ökar nåden och alltså är bra (Rom 5:20 och Rom 6:1). Problematiska hamartia kan vara något bra, men felaktiga och ibland även onda handlingar är det inte.

Tänk vad logisk Paulus blir om Aristoteles ges rätt. Paulus kritiserade sina fiender, då de tolkade honom på det sätt Rasputin skulle göra cirka 1850 år senare (Rom 3:8).

En annan sorts inkompetens?

Nu hittade jag en kulturartikel i Expressen om ”akademikerna fall”. Det är en recension av en bok skriven av den brittiske författaren David Goodhart. Han har varit elev på elitskolan Eton, men nu har han tankar, som delvis påminner om mina. Jag blandar dem.

Den fina och av politiker högt värderade utbildningen blir allt värdelösare. Mycket av den utbildning vi får använder vi aldrig i arbetslivet. Det gäller utbildning på alla nivåer.

Meningen var att vi skulle lära oss tänka, samtidigt som vi utbildade oss. Därför är ”onödiga” kunskaper bra. Sedan blev sådan ”onödig” utbildning för svår och för dyr. Lösningen blev att förklara den vara verkligt onödig. För att alla skulle kunna klara kurserna, och för att minska kostnaderna, inskränktes utbildningen till nödvändigheter. Det är sådant som ger jobb på arbetsmarknaden.

Kulturen

Filosofi, litteratur, historia, religion, musik och det som nu heter bild är onödigt. Kultur. Sådant kan man minska ned på. Av någon anledning har ”musikskolor” och ”musikklasserna” i Sverige blivit ordet för de bästa eleverna. De som söker sig till den onödiga kulturen.

Men de kulturella skolklasserna sparar man gärna in på. De är som sagt dyra och onödiga. Och varför skall man utbilda ungdomar i något som inte finns? Vi har ju ingen kultur! Det har kanske blivit sant. Kultur skall vi ju därför importera!

Aldrig tidigare har så många fått akademisk examen. Oj, vad vi är utbildade! Oj, vilken kompetens vi fått! Oj, vilket förakt det skapat mot experterna, ett förakt som blommat upp och fört förnekare av alla sanningar till samhällets toppar. Kan det bero på, att den nyutbildade inkompetensen – ibland även i egenskap av politiker – säger för mycket dumheter av alla slag?

Då blir de misstrodda, även när det de säger är rätt. Påstått fake news har blivit ett stort och plågsamt problem.

Jämlikt och värdigt

Förutom att de i tal och skrift presterar en blandning av dumheter och sanningar, visar de folket brist på jämlikhet i aktning mellan de som har och inte har akademisk examen. De, som visar denna brist på aktning, är ofta socialdemokrater.

David Goodheart räknar sig själv som sådan, men talar kritiskt om ”liberala akademikerpartier”. Och liberalism betyder numera bara ekonomisk liberalism. När det betydde något annat hade de tio gånger fler väljare i det här landet. Särskilt lärarna hörde dit, de som var bärare och förmedlare av vår kultur.

På 1950-talet sade en av mina lärare, att han hade bra lön! Det var fint att vara lärare. De kallades adjunkter och lektorer. Det lät inte jämlikt. På den tiden blev man kanske ”finare” av utbildning. Nu bara tror man, att man blir det. Sådan tro kallas högfärd.

David Goodheart tvivlar på att socialdemokraterna kommer att kunna återknyta banden till handens arbetare. Han anser nog sig själv vara enda socialdemokraten. Och uttrycket ”jämlikhet i aktning” svider till. Här finns en filosofi gömd.

Människor är lika värda i Sverige. Uttrycket ”lika värde” är ganska ordentligt debatterat. Besöker vi FN i New York är människor i stället lika i värdighet. Människans värde kände man en gång till från slavmarknaderna. Brist på likhet i aktning och värdighet känner vi till från löneförhandlingar.

Den ekonomiska värderingen

Var det därför vi i Sverige valde vår egen pekuniära tolkning av FN-deklarationen om människans värde?

För att få samhället att fungera rent praktiskt, det handlar då mycket om ekonomi, bör man kanske känna till och ta hänsyn till det ekonomiska värdet. Vi tar det extremt. Jämför den döende 95-åringen och den 20-åriga undersköterskan som vårdar. Vid livets slut för den äldre upplever och aktar den yngre en värdighet, som då är svår för denne att matcha, även om potentialen finns.

Vid livets slut är den äldre sällan intresserad att förlänga livet en månad med medicinsk behandling för millioner. Ibland är önskan det motsatta. Fortare! Detta är inte värdigt! Och undersköterskan har en ung släkting i behov av dyr behandling och rehabilitering, för att kunna få ett ekonomiskt värde.

Men vår egen värdighet och självaktning kräver, att även även kroniskt sjuka utan ekonomiskt värde visas aktning. I lidandet bor en värdighet, som räknas till religionens mysterium. Men det tror man inte på. Då återstår bara pengar, då vi skall värdera människor.

Den andra värderingen

Då har i kommit tillbaka till hamartia och arvsynden, kunskapens frukt vi äter då vi skaffar oss livserfarenhet. Medvetandet ökar i värde. Livets mening. Men tror vi inte på en fortsättning …, ja då får vi verkligen grubbla på mening eller värde i våra liv.

Och Aristoteles skriver om hamartia när han skriver om dramat i sin ”Om Diktkonsten”. Kultur som skall förädla oss genom av andra beskriven livserfarenhet. Arvsynd? Synd? Orenhet? I Helvete! Paulus har rätt! Där vi har hamartia, där flödar nåden.

Alltså, medvetandet är ett hav. Vi människor är droppar av det. Fadern är större än Sonen, heter det i NT. Myterna är skenbart motstridiga om detta. Havet liknas vid Gud, och vi är delar av Gud. Jag liknade en gång Gud vid en hembrännare. Han sitter vid sin apparat och destillerar ädla droppar. Det är Sig Själv Han förädlar.

Såg häromdagen att Folkhälsomyndighetens översatta informationsmaterial innehåller påståendet att det svenska ordet ”äldre” betyder ”odugliga”. Äldre saknar värde. Ett fel begånget, säger man. Slentrian hos en oauktoriserad översättare. OK. Men idén finns där, beredd att framträda vid minsta slapphet i tanken.

Och myten är bara en myt. Den säger att liemannen kommer för att skörda. Det finns något av värde att samla i ladorna. Livets erfarenheter. Det är därför medvetandet enligt myterna envisas med att födas och dö. ”En ny himmel och en ny jord” (Jes 65:17, Upp 21:1).

Om livet i Helvetet

Etiketter

, , , ,

Jag försökte läsa igenom Carl Bildts twittrande, för att se om han verkligen skrivit det Alex Schulman i Expressen påstår. Det allra värsta stämde bara i fråga om årtalet, 1949.

Bildt skrev inte”Men om Hitler hade invaderat oss 1949 så hade en av våra största problem varit att en stor del av våra trupper då hade varit i Finland för att hjälpa till i Vinterkriget.”

Han skrev: ”But one of our key problems if Hitler had decided to invade us in 1949 would have been that a substantial part of our army stocks had been shipped to help in the Winter War.”

”Stock” betyder lager, förråd, och det tror jag stämmer. Sverige var tomt på ammunition 1940-04-09, vilket flera twittrare påpekar. Ungefär så här: ”Min fars kompani hade sex patroner per man”. Det innebär givetvis, att det Bild skriver är fel.

Det hade inte blivit mycket till fight, om tyskarna kommit. Norrmännen hade kvar sin ammunition, därför kunde de slåss. Till och med danskarna kunde skjuta mer än vad vi kunde. Danskarna sköt i minst två timmar. Ja, det var nog lite längre. De måste haft mer än sex patroner per man.

I övrigt har både Bildt och Schulman gjort bort sig. Även det att Bildt skrev: ”en problem” förutom ”1949”. Slarv! Kanske några till har gjort bort sig. Hur skulle Sverige ha kunnat hjälpt Finland mer? Skickat 250.000 man att slåss med spadar?

Finnarna var våra bästa trupper under stormaktstiden. Det vettiga var att göra som vi gjorde, att ge dem den lilla ammunition som fanns. Den gjorde de storverk med.

Observera! En del tyska invasionsfartyg utgick från Murmansk! Sovjet uppfyllde sina löften i vänskapspakten med Tyskland. Sådant var det diplomatiskt olämpligt att tala om både då och senare.

Om svenska regeringen visste, förklarar det skräcken. Annars fanns annat skrämmande, som de nog visste. Ryska socialdemokrater och anarkister, som flytt från Stalins dödsstraff för respektive höger- och vänsteravikelser, hade fyllt Stockholm med berättelser om Stalins metoder.

Min var 1933/34 värnpliktig på Ing1. På sin fritid var han ofta hemma hos en socialdemokratisk rysk jude, som en gång tillsammans med Stalin fått stryk av tsarens polis. Senare flydde han undan Stalins mord på socialdemokrater och blev politiskt aktiv i Stockholm.

Min far stötte vid ett par tillfällen på det blivande statsrådet Sven Andersson från Göteborg bland SSU-ungdomar runt denne man.

Många visste mycket, som de inte talade om. Gestapo och NKVD samarbetade 1939-40. Det gällde utplånandet av det polska motståndet, men även förföljandet av tyska kommunister!!

Hur hade det blivit för de svenska socialdemokraterna, om den tysk-ryska vänskapen fortsatt? Hitler och Stalin var ju eniga i sin önskan att socialdemokrater skulle likvideras. Här hade socialdemokraterna en grund för förståelse i mötet med den av mordet på tsarfamiljen traumatiserade Gustav V.

I Sundsvall mötte jag en gång (ca 1970?) en rysk furste under någon timme. Han flydde 1917 som ung fänrik. Han var inte den ende. Jag vet att han gärna berättade. Han träffade sina likar i Sverige. Gustaf V och hans vänner hade via många vägar fått berättelser om hemskheter. Vad fick all denna information för konsekvenser för den politiska utvecklingen?

Egentligen vet vi det. Det som hände! Skräckslagen kung, skräckslagen regering, skräck i riksdagen, hysch-hysch. De informerade var rädda. De okunniga vågade vara modiga. Ja, de visste en del, men det personliga mötet med offren för den ena eller andra förintelsen har tyngd.

Nu sitter folk och utfärdar domar på nätet. De var nazister! De var fega! Och jag är för feg för att döma. Döm inte, på det att ni inte själva skall bli dömda!

Vad trodde de på 2

Spinna vidare om samvetet som Gud

Kalle Ankas bättre Jag (samvete) är klädd i vit särk. Hans sämre Jag är röd och har en eldgaffel. Men idén att samvetet är Gud kastar om bilderna. Samvetet har den glödgade gaffeln!

Gud är både det goda och det onda samvetet. Gud är en dömmande elak djävul med ett helvete fyllt av stora grytor med flytande svavel. För bokstavstroendes uppbyggnad: Svavlets smältpunkt är 115,21°C, kokpunkten är 444,6°C.

Hela Bibeln är fylld av varningar. Frukta Gud! Ordet frukta tycks i allmänhet tolkas som ”vara from”. Gud är ju så god! Jesus och Paulus klargör dock i NT, att ordets rätta betydelse är att ”vara vettskrämd” (Luk 12:5, Matt 10:28, Heb 10:30f).

Evangeliernas budskap blir en beskrivning av hur vi försonas med Samvetet. Försonas med oss själva. Adam (människan) är Guds son (Luk 3:38), och Fadern och Sonen är ett. Att inte vara i harmoni med sig själv dödar varje droppe medvetandes personlighet.

Det blir då ganska buddhistiskt. Medvetandets hav är Gud. Det står i Koranen, att Allah skapat människan av en droppe. I det fallet är Islam hinduistiskt. Somliga idéer går igen överallt. Varje människa kan vara Gud. Då står gudadropparna som spön i backen. Paulus är också polyteist, ty han ser Gud i det svagaste samvete (Rom 14:1-4).

Med medvetandet som allsmäktig skapargud hamnar jag i tro jag alltid haft svårt för. Tibetanska Dödsboken och hinduismen är ibland lite science fiction. Där finns sådant som påminner om kvantfysik och multiversum. När vi tittar i Schrödingers indiska låda hittar vi mycket mer än en levande död katt.

Där finns hela världar med möjligheter att reinkarneras till varelser vida mer högstående än människor. Men sådana uppenbarelser hade kanske även Jesus: ”I min faders hus finns många rum” (Joh 14:2). Och Jesus säger att han skall gå före för att bereda plats åt lärjungarna. Som sagt, jag finner det svårsmält, men Jesu ord beskriver vad han trodde på. Jag försöker bara få logik i dem.

De följande verserna blir det i alla fall logik i. Logiken gör orden intressanta. Jesus talar om Hjälparen, Den Heliga Ande, som alltså är Samvetet och den treenige kristne gudens tredje person.

Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd” (Joh 16:7-11).

Han säger, att innan auktoriteten blivit dödad (korsfäst), håller samvetet sig borta. ”Führern” går för att skicka samvetet att visa världen, att synd är att inte tro på samvetet. Rättfärdighet är att inte se till auktoriteter, utan att hålla sig till samvetet.

Här stämmer Jesu ord överens med Paulus. Jesu tro (på samvetet) bör antas ha varit stark. Jesus Herre (samvete) kunde ingen opponera sig mot. I hans närvaro kunde ingen annans samvete göra sig hörd. Samvetet är Gud, såsom jag är i stånd att uppfatta honom. Mitt samvete, min Gud kan aldrig vara Jesus Gud (Rom 14:4). Min Pappa är inte starkare än hans Pappa!

Dom avser denna världens herre, som är intellektet, den slingrige fruktodlaren i kunskapens träd. I våra myter har ”Denna Världens herre” använts som namn på Djävulen, och det är ju han, som gjorde uppror mot Gud (samvetet) och ville sätta sig i Guds ställe. Det är därför han (= du, jag, vi) slungats ned och fängslats under jordens bojor.

Vad trodde de på?

Jag skall spinna lite på hypotesen, att främst Jeremia, Jesus och Paulus trodde att Samvetet är Gud.

De tycks ha gett idén ett tillägg: Samvetet är Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom. Vår förmåga att se och förstå är begränsad. Gud däremot antas vara ”obegränsad” och bortom allt mänskligt förstånd.

Den som är mindre än så må vara stor, men är ändå inte Gud. Om han gör anspråk på att vara det, så är han en helt vanlig diktator. Ett feodalt himmelrike är en begriplig organisation, och gator av guld är ekonomiskt beräkningsbara. Då har vi en avgud!

På grund av mina brister uppfattar jag Gud som besvärlig. Är Rösten inte besvärlig, saknar jag samvete och pratar bara med mig själv. Det är då jag skapar mig en avgud. Mammon är ett gammalt namn på en begriplig och beräkningsbar gud.

Numera ger vi dem andra namn: ideologier och ekonomiska läror. Vi tror inte längre att de är gudar. Men vi dyrkar dem fortfarande. Tror du på annat räknas du som vidskeplig.

Det vrånga och svårhanterliga samvetet uppfyller även i andra avseenden kraven på hur Gud skall vara. Han är i oss, och vi är i Honom (Joh 14:10, 14:20 m.fl.). Jag tror inte att det finns någon annan gudsbild som gör dessa Jesu ord logiska och begripliga.

Samvetet kallas Helig Ande. Den symboliseras av (regn)vattnet som ger jorden (adamá) liv och (lamp)oljan som ger ljus. Lampoljan i Bibeln var olivolja – ätbar och nyttig. Använd inte fotogen! 

Kristus betyder ”den smorde”. Symbolspråket i Nya Testamentet blir logiskt och begripligt. Jesus + Helig Ande = Kristus eller Världens Ljus (Joh 8:12, 9:5). Lärjunge + Helig Ande = Världens Ljus (Matt 5:14).

Tro på Kristus blir då tro på samvetet. Då blir det mycket i NT, som vi kan fundera över. ”Men befatta dig inte med de gudlösa amsagorna” (1 Tim 4:7). ”Ta det som du har hört av mig till mönster för en sund förkunnelse” (2 Tim 1:13).

Följande bibelvers liknar en modern text, jag tror mig läst någonstans för ett tag sedan. Onda människor och svindlare kommer att gå allt längre på vägen mot fördärvet, på en gång bedragare och bedragna” (2 Tim 3:14). Var det i en artikel om sientologerna? Är det någon annan, som känner igen de sista sex orden?

Jag har fått en idé om hur en gammal text skall tolkas. Den och andra texter i NT blir logiska och begripliga. Jesus dunkla ord blir klara och begripliga. Paulus, eller vem det nu är, blir intressant. Då tror jag, att jag hittat en riktig tolkning.

Förskräckliga religioner

Etiketter

,

När de som inget begriper tror sig vara Guds ställföreträdare

Om de apostoliska fädernas krav på lydnad. Om mina teologiska invändningar mot abrahamistiska religioner (även och särskilt Islam). Om att de som inget begriper, ur sitt inre framtvingar absurda tolkningar av gamla texter, och kallar sina vanskapta intellektuella prestationer – bibelöversättningarna – Guds Heliga Ord.

Begriper teologerna själva vad de säger?

I vår bibelöversättning tjatar Paulus om att Lagen (i vårt Gamla Testamente) är tvivelaktig, bra, dålig och helig. Den leder inte till rättfärdighet (Rom 3:31, 4:13, 14,16, 10:4, Gal 3:2,5,11, 12,23,24, Fil 3:9, m.fl., m.fl.). Det är alltså Mose Lag, judarnas och de kristnas ”sharia”. Paulus förkastar lagen och kräver i stället tro.

Ja, säger teologerna, präster och predikanter: Du skall tro! Halleluja!” – Men vad är tro? Vad är skillnaden mellan Lagen och tron? Får du eller får du inte tro på Lagen? Begripliga förklaringar saknas.

Lagen säger: ”Du skall göra så! Du skall inte göra så!” Tron är att tro på det som står skrivet: ”Du skall göra så. Du skall inte göra så!” Du skall handla enligt tron! Du får inte handla enligt Mose Lag!

Att följa Lagen är att göra som Moses sagt. Att följa Tron är att göra som Jesus sagt. Moses sade bland annat: ”Du skall icke dräpa. Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru.” Vad sade Jesus? Att vi skall svära,hora, mörda, stjäla och dyrka avgudar? Jag tror inte det. Läs Bibeln själva och rätta mig, om jag har fel.

Fast Jesus gjorde underverk. Att tro, att det är sant, är tro. Men underverk gjorde även Moses och profeterna. Läs Lagen – Moses och profeterna! Menar Paulus att vi inte behöver tro på deras underverk? Är det inte tro? Men kristna tror ju på sådant!

Jodå, de begriper om det är politiskt!

Moseböckerna är ju Bibeln (= Lagen), och det är Bibeln vi skall tro på. Att tro på Lagen är tro. Det viktigaste är då att inte tänka (för mycket eller alls), utan att göra som Guds ställföreträdare säger. Försöker du tänka, får du kortslutning.

I Nya Testamentet finns ordet ”lydnad”. Det finns sex gånger i romarbrevet. De predikande prästerna och predikanterna ropar: ”Ja! Lyd! Oss!” Här finns skäl sticka in en kommentar.

Predikande profeter är inte alltid religiösa. De kan predika något annat. Vanligen är det politik. De skriver ofta ned sina tankar, och deras böcker blir heliga: Das Kapital, Mein Kampf och Maos Lilla Röda. Vi människor är lagda åt det hållet, att vi blir religiöst troende av sådana skrifter. Då skriker vi ofta.

Just nu är det Xi Jinpings tankar, som upphöjs till gudomliga. Sådant upphöjande skötte den romerska senaten på Caligulas tid. Kinesiska folkkongressen kan den också.

Sätt dig i fåtöljen och tro på Jesus!

En förklaring kan vara, att Lagen föreskriver handlingar, sådant som skall göras. Tron skulle då vara att bara tro. Du skall tro på, och du skall tro att. Men du behöver inte göra något. Du slipper ansträngande goda gärningar. Sätt dig bara i fåtöljen och tro på Jesus!

Det kan man lättast utläsa i Svenska Folkbibelns översättning: ”Varför? För att de inte sökte rättfärdighet genom tro, utan genom gärningar.” (Rom 9:32). Men fler än jag tycker att fåtöljen är en feltolkning. Läs NT, där Jakobsbrevet kan ges rubriken ”En tro utan gärningar är död” (Jak 2:14-18). Det verkar begripligt.

Logiken i fåtöljen snubblar på bibeltexten, och moralen slår ihjäl sig. Notera bildspråket! De som snubblar dör (Jer 6:21). Om Jeremia menar moralens död; om han använder detta bildspråk, då stämmer hans ord. Utan moral, utan helig ande är vi döda.

Paulus måste ha läst Jeremia: ”De snubblade på stötestenen, så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall.” (Rom 9:33). Fortsättningen av versen gör dock inte saken bättre: ”Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.” (Rom 9:33, slutet). – Tro på honom?? Vadå?

Vad har frågan om tro på Jesus att göra med tröttsamma goda gärningar? Betyder det, att du faktiskt skall sätta dig i fåtöljen och tro på Jesus! Då blir du frälst. Rättfärdig. Får komma till Himlen. Måste du inte åtminstone ropa: ”Halleluja! Jag tror, jag tror, jag tror …, som somliga gör?

Bildspråket

Lösningen är uppenbart det jag skrivit förut. Den Gud som inkarnerades i köttet, Kristus, är samvetet, den Heliga Anden. Betydelsen av namnet Kristus (= den smorde) handlar om lampoljan till Världens Ljus (Joh 8:12, 9:5, 11:9, Matt 5:14). Jesus var lampan, samvetet var oljan.

Det är bäst jag påpekar, att detta är en liknelse. Häll inte fotogen över er och tänd på, för att få känna Gud! Paulusordet ”Vår Gud är en förtärande eld” skall inte tolkas så.

Samvetet är Treenighetens tredje person, Hen som gjorde Jesus till Kristus och Gud enligt principen att Fadern och Sonen är ett. Fattar ni bildspråket? Nej! Det är inte säkert att ni alla gör det. Några vill ha jordisk ordning på könet. Det är viktigt.

Kristendomen har visserligen Heliga Guds Moder i sin panteon, men i våra misogyna kulturernas religioner är jungfru Maria bara Jesu biologiska mor. Hon är inte Himladrottningen. Guds Ande (= Gud själv) är en födande kvinna, fast Hon är en Han (Ps 2:7, Apg 13:33, Heb 1:5, 5:5)!

Liknelsen är Far, Mor och avkomma. Liknelser används för att förklara. De är inte menade att vara bokstavligt sanna. Jag kanske kallar dig åsna, men då är det bara i anden du är det, inte i den fysiska verkligheten.

Bildspråket i strid med de heliga könsrollerna

Tillbaka till lampoljan, samvetet som är Gud. Samvete har tio ”jungfrur” lite grand av (Matt 25:1-13). Fem har dock alldeles för lite. Sedan blir Samvetet en stor kunglig brudgum, som kommer med makt. Han gifter sig med fem av dem, de som redan hade lite mer samvete.

De andra fem förblir ogifta. ”Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.” (Matt 13:12).

Här gör våra könsroller texten obegriplig. Varje misogyn teolog vägrar se sig som ”jungfru”: Han är ju Herrens Ställföreträdare! Han är en Herre och ingen j-a jäntunge! Han är bärare av heligt Ämbete! Kvinnor däremot är orena!

Enligt Jesus är detta äktenskapande, avlande och födande ett bildspråk, som berättar för oss om en andlig värld helt utan biologiskt kön (Matt 22:30, Mark 12:25, Luk 20:34,35). OK, det är min tolkning, men den tolkningen ger både logik och vettig innebörd åt hans ord: Ditt medvetande, beskrivet som jungfru, skall bli hustru åt en ny Adam (jord, materiell tillvaro).

Reinkarnationslära i Bibeln

Här påminner kristendomen om grekisk myt. I den finns en kosmologisk Eros, som skapar världen. I den värld hebréerna levde i fanns alltså föreställningen att kärleken är en skapande kraft. Grekerna kan ha fått idén från hebréerna.

Vi vet egentligen alldeles för lite om våra tidiga religioners ursprung. Redan ”de gamla grekerna” klagade över sina dunkla myter, som ibland var så stötande, att de censurerades. Gamla Testamentet är en bearbetning av äldre och ofta okända berättelser.

Att samvete och kärlek är två sidor av den Högste låter som en teologi man kan svälja, om man nu skall tro på något. Han skapar en ny Adam. Jag har tidigare visat på bibelord, som antyder en återfödelselära i Bibeln.

Spår av egyptisk teologi i GT

Då medvetandet består av själ och ande, blir det egentligen två hustrur. Gamle Adam hade Lilith och Eva. Lilith är själen = intellektet, den slingriga i trädet. Anden ger liv, vilket är vad Eva betyder. Abraham hade Hagar och Sara. Kropp, själ och ande. Fader, Son och Ande.

Jakob hade den skumögda Lea och den sköna Rakel. Det logiska intellektet ser inte klart. Det gör den värderande anden utan någon logik. Liliths lögner dödar och Eva ger liv.

Finns det en annan tolkning, logisk och med vettig innebörd? Det kan ni inte svara på, för jag tror inte ni hänger med. Det är lika svårt som i den egyptiska gudavärlden. Familje- och släktband mellan Egyptens gudar är beryktat obegripliga. Fader, son och moder byter ständigt identitet med varandra. De är ett. Treenighet.

Moseböckerna blev helt obegripliga, när kyrkan på 400-talet förbjöd alla ”hedniska” kunskaper om Egypten. Kyrkan hade blivit monarkins och feodalismens ideologi. Den blev en religion som lönade sig (1 Tim 6:3-10, som handlar om villolärare som mist förståndet och kräver lönsamhet.

”Kärleken till pengar är roten till allt ont.” Brevet misstänks vara skrivet av en Pseudopaulus långt efter Paulus död, men i så fall är det en som är lojal mot Paulus och hans idéer och inte fientlig. Så småningom blev kyrkans kamp mot sådana blodig och grym, om vi skall tro vad Hartvig Frisch skriver i sin Europas Kulturhistoria.

Enligt Bibeln får du inte tro på Bibeln

Det är Himladrottningen, som skall vara i oss (Joh 17:21), och som vi skall lyssna på (Jes 51:4, 55:2,3, Jer 7:23, 24,25,26, m.fl. m.fl.). Men den tolkningen kommer skarpt på tvärs med tron på Bibeln som Guds ofelbara ord. Fast i Bibeln står: ”Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.” (2 Kor 3:6). Enligt Bibeln får du inte tro på Bibeln.

Du skall lyssna på Samvetet! Jag skriver det med stort S. Det är ett Guds namn. Bibeln berättar religionens historia. Bibeln berättar om sökande, forntidens världsbild och filosofi. Men du måste vara lite smart, om du skall förstå. Du måste vara kritiskt tänkande. Och filosofin, Jesu lära, är att du måste följa samvetet.

I annat fall offrar du barn i eld och gör annat hemskt. Enligt den filosofi, som jag här försöker leta fram, finns det också oren ande. De, som har sådan, hävdar bestämt, att den är helig. Jag skall inte peka ut någon levande. Ni får tänka själva. Onda andar.

Lilith, Adams första hustru, är alla demoners moder. Människan Adolfs intellekt födde Nazismen. Vad är det du inte tror på? Och skrev inte Adolf sin ”heliga” bok? Bildspråket, liknelserna, allegorierna i Bibeln! Begrip någon gång!

Att du inte får tro på ”helig skrift” innebär, att en korrekt kristen lära är helt oförenlig med Islam. Den filosofi, som den ursprungliga kristna läran bygger på, går att få fram ur Bibeln. Den finns i GT, och den finns i NT. Den finns däremot knappast i Koranen. Bibeln är på sätt och vis både självförnekande och koranförnekande.

Bibeln anger sig som farlig

Detta fattade de skrivande profeterna. Bibeln beskriver därför sig själv som en stötesten, vilket är en översättning av två olika grekiska ord, proskomma och skándalon. Det första betyder ett hinder för förståelse, en intellektuell svårighet. Det passar in på den Bibel, ur vilken den filosofi, som var den ursprungliga kristna läran, kan dras. Skándalon betyder fälla eller snara.

Skándalon passar in på Koranen och andra påhitt, men även Bibeln kan fungera som en fälla för förståndet. Bibeln (GT) är fylld av hotelser från Gud. De som läser Bibeln på det sätt, som Koranen läses av de som bränner människor, kommer att drabbas av Guds vrede.

Den grymme Guden

Programmet Utrikesbyrån ”Hem till Sverige” på TV2 beskriver detta. Om samvetet är Gud, har du en chans att fråga Hen, varför Hen är så grym. Om du inte kan, så är det ditt fel. Du borde kunna diskutera alla problem med Hen. Hur mycket du begriper är sedan en annan sak. Vi vet ju alla, att våra förståndsgåvor är begränsade.

Programmet öppnade för ett försvar av Kina. Den värsta islamistgruppen i Al Hol-lägret i Syrien sades vara uigurerna. Då blir det som vanligt: ”Det var han som började!” Vi är tillbaka i sandlådan.

På tal om världens ljus. Uppfattar vi Samvetet som Gud och Kristus som inkarnationen av just Samvetet, blir följande Jesuord mycket centrala: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” (Joh 11:25).

Du kan ta död på ditt samvete, men då du dör återkommer Samvetet med makt (Mark 9:1, 13:26, Matt 24:30, Luk 21:27). Då tar Samvetet död på dig. Ditt medvetande förbränns. Nya Testamentet beskriver en hemskhet, som jag ofta nämnt: ”Vår Gud är en förtärande eld”(Heb 12:29). Gamla Testamentet är fyllt av ord om denne förskräcklige eldgud (5 Mos 4:24, 2 Sam 22:9, Ps 18:9 m.fl.). Orden passar mycket bättre för Molok än för en kärleksfull Fader.

(Matt 25:1-13) betonar dödsögonblickets betydelse. Brudgummen kommer med makt. Är du inte beredd, kommer du inte vidare. Den Tibetanska Dödsboken säger samma sak. Du behöver ditt samvete.

Någonting är fel

Hela den kristna teologin är fel. Inte ett ord är riktigt. Hela teologin bygger på villolärarnas bludder. De slängde ut all filosofi ur läran och gjorde den till ren vidskepelse. Skall den rekonstrueras, måste vi börja med den filosofi och den världsbild, som judendomen och kristendomen utgick ur. Vi måste tillbaka till ursprunget. Och vi måste bort från den mekaniska bokstavstolkningen.

Texten har misshandlats av ”vrålap-ostoliska” fäder alltsedan Paulus dog. Hans texter har uppenbarligen förvanskats och uppvisar svåra stilbrott. Logiska resonemang bryts och avslöjar en beryktat misogyn Pseudopaulus. För de apostoliska är bildspråket den stora stötestenen. De tolkar den mekaniskt och bokstavligt.

Himmelriket är ett utmärkt exempel. Det kristna/muslimska himmelriket/paradiset är en import från hedendomen. Det var kanske det första jag undrade över i Bibeln, och en av mina lärare i kristendom hävdade, att Bibeln inte säger mycket om vad som händer efter döden. Så småningom fann jag Bibeln hjälpligt logisk, om jag antog att dess himmel var tankens värld.

Det går dock att ur texten anta något som liknar buddhismen. Målet är att medvetandet skall tillväxa. Gud är medvetandets hav. Vi är dess droppar. Gud och vi är ett.

Jag söker bloggar där jag hittar tankar i ämnet. Då hamnade jag plötsligt hos en anarkist. Intressant. Jag söker bloggar som kritiserar kyrkan. Då hamnar jag ofta på en högersajt, som t.ex. denna. Mohamed Omar har ju helt rätt om att de kristna teologerna är helt förvirrade. Men han vet inte att deras förvirring är större än Allah.

Ni får klicka er fram i de där sajterna. Någonting måste väl passa.

Alla avskyvärda religioner

Etiketter

, , ,

Misantropen i mig

Ni läste kanske mitt föregående inlägg om bl.a. de ”kristna” anständighetsmorden för ett sekel sedan. OK, det var inte enbart anständighet. Det var ofta fattigdom också, men inte alltid. Det här blir en fortsättning.

Hos denne debattör påpekas argt, att andra hittat löjliga exempel på svenskt hedersförtryck. Undrar vad han tycker om mig och mina exempel. Heder och anständighet är begreppsmässiga syskon. Den kristna familjens heder var dess anständighet.

År 2015 beslutade FN:s råd för mänskliga rättigheter jämställa kritik av religioner med diskriminering av människor. Då jag kritiserar galenskap i alla religioner, diskriminerar jag alla människor. Då måste jag enligt FN vara misantrop – en människofiende.

När det gäller de abrahamitiska religionerna är min åsikt, att kristendomen är en tämligen misslyckad reformation av den gamla avskyvärda judendomen. Kristendomen föll tillbaka till att bli en ny och lika avskyvärd variant av den gamla lagfromma judendomen.

Min åsikt om Islam är att den är en restaurering av den elakaste varianten av den gamla avskyvärda judendomen. Det finns inga värre judar än muslimerna! Obs! Detta handlar om teologi. Det handlar inte om etnicitet och politik. Jag skall försöka formulera mina teologisk-filosofiska invändningar. Men det får bli i ett annat inlägg.

Under hela min uppväxt såg jag kamp mot galen kristendom. Ibland var det mycket troende, men ändå förnuftiga kristna, som stred mot sådan. De förnuftiga jag fysiskt mötte var ofta lärare. Dessa och andra kämpar nådde ganska långt, men fortfarande finns en hel del galenskap kvar.

Peter Jihde hade ett program på TV3 för ett antal dagar sedan. Det hette ”På gränsen”. Han har besökt USA, där det är lätt att hitta kristna galenskaper. Men strunt i det just nu, här hade vi som sagt kommit långt innan muslimerna dök upp. De senare tycks väcka glädje bland vissa kristna.

Muslimerna representerar flera steg tillbaka och väcker kanske upp gamla fromma kristna idéer, som jag starkt ogillar. Med de dubbelriktade kritiska orden stämplar jag mig som en verklig människofiende. Jag hamnar i knäna både på sverigedemo-kraten Richard Jomshof och kinademokraten Xi Jinping.

Uigurerna i Xinjiang exemplifierar alla politiska dimensioner vi har, då vi plötsligt ser de nämnda som någon sorts partikamrater. Båda ser uppenbarligen Islam som en avskyvärd religion. Med den åsikten får de anhängare. Och varför skall inte Islam kunna vara avskyvärd, när kristendom kan vara det?

Jag bryr mig om hindunationalismen i Indien, den militanta grenen av buddhismen i Myanmar och även ultraortodox juden-dom i Israel, men inte just nu. Hinduer, buddister och judar är just nu för få här hos oss. Annars är religion ofta avskyvärd, mer eller mindre. Att förneka det är som att förneka möjligheten att ideologier kan vara avskyvärda. Fast ibland kan de vara bra.

Jag skulle vilja fråga Jomshof, hur han ser på uigurernas situation i Xinjiang. Bakgrund till deras elände lär vara några knivattacker. Ett fåtal, som vi givetvis alla tar avstånd ifrån. Men de anklagade är en befolkning av Sveriges storlek.

Är det en överdriven reaktion, eller är det en kraftfullhet som Jomshof beundrar? I så fall, hur många fler är det som känner beundran? – Erdogan? Kanske det, om vi bortser från att kraftfullheten riktas mot ett muslimskt turkfolk.

Muslimska länder accepterade inte FN’s deklaration om mänskliga rättigheter. Läser vi Wikipedia får vi veta en del om det. Saudiarabien ratificerade deklarationen med förbehåll. Den respekteras endast om den inte strider mot sharia och Koranen. Det gör den! Den strider mot sharian, när det gäller kvinnans ställning, religionsfrihet, yttrandefrihet och hbtq-frågor.

Kairodeklarationen från 1990 förmedlar den muslimska synen på sharia som enda grund för mänskliga rättigheter. Deklarationen antogs av 57 länder. Det tyder på, att avskyvärda människor har mycket att säga till om inom Islam. Avskyvärda människor finns det gott om överallt. Det tycker alla misantroper.

Sharia utgår från att det ska råda åtskillnad mellan män och kvinnor, och att familjen och inte individen är den grund som samhället vilar på. Jag tolkar det så, att familjen har rättigheter och skyldigheter, som är att övervaka och kontrollera sina individer.

Så var det väl även i den inte så gamla tidens kristna familj. Och nog har jag hört kraftfulla predikningar om äktenskapets och familjens betydelse. Det var inte i en moské.

De jäkla muslimerna är bara lite efter oss. Den dödsdömda Änglamakerskan, tillika anständighetens beskyddarinna, Hilda Nilsson, hängde sig i sin cell år 1917, inte på medeltiden. De, enligt Wikipedia tilltänkta änglarna Nils Poppe och Stig Olin, kom till Gud först på 2000-talet.

Snart är muslimerna ikapp oss, och är de medvetna om hur fort det gått för oss kristna att nå hit, bör deras moralpoliser vara panikslagna. Snart delar de ut lappar i brevlådorna med nummer, som alla upprörda kan ringa, om de har behov av hjälp på balkongen. Det går framåt i alla fall. Hilda Nilsson hade nog inte telefon.

FN-deklarationen, som muslimerna inte kunde svälja, utgår från individen då den definierar rättigheterna. Den ger individen rätt att lämna sin religion (artikel 18). Den rätten bestrids av sharia.

Yttrandefriheten får, enligt den mot FN-deklarationen stridiga Kairodeklarationen, inte användas emot religionen. I dess artikel 22 A sägs, att ”var och en har rätt att uttrycka sin åsikt fritt på ett sådant sätt som inte strider mot principerna i sharia”. Det tycks vara den artikeln, som låg bakom kravet att jämställa kritik av religioner med diskriminering av människor. Det tog femton år innan den delen av deklarationen godkändes i FN. 

Jag har ett minne av att Sverige, för ett antal år sedan hamnade i något sorts bråk med USA. Det gällde synen på scientologerna. Religion eller bedrägeri? Min inställning är givetvis att det är ett bedrägeri. USA är dock lite speciellt, när det gäller sådant. Sverige fick visst böja sig.

Kan saudierna ha legat bakom? Stred de för en princip? Var det med avsikt att Kairodeklarationen skulle vinna erkännande? Eller ser jag konspiratoriska spöken? Sådana syner hör kanske till den moderna västerländska kulturen.

1800-talet såg politisk demokrati, facklig rörelse och radikal opposition fostras organisatoriskt i den frikyrkorörelse, som gjorde revolt mot en auktoritär statskyrka. Den senare är borta. Kyrkan har blivit något annat, men alliansen kyrka och ny politik verkar ha återuppstått. Men vad är målet? Försvara familjens värderingar? Ser misantropen åter konspiratoriska spöken?

Kan det finnas något bra i att återupprätta familjen? Ja, när man tänker efter, kan det kanske vara så. För inte är allt bra, som det har blivit. Jag minns en lärare, som talade om samhällsutveck-lingen. Den är en pendel. Först svänger den för långt åt ena hållet, sedan för långt åt det andra. Alltid för långt. Den stannar aldrig på någon lagom plats.

Ett orörligt samhälle kanske inte fungerar. Vi kanske alltid måste ha något att kämpa för eller emot. Som jag ser det, har vi kristna svenskar lyckats slänga ut mycket av det smutsiga badvattnet ur vår religion. Jesusbarnet råkade visst följa med. Nu kommer muslimerna in – med badvattnet.

I kyrkan välsignar man dem och ropar: ”Gud är större! Halleluja!” Men jag tror att barnet fortfarande är kvar ute. Nedanför balkongen.

Ni som läst mig, vet att det inte är små saker jag reagerat för. Orkar jag repetera alla mina invändningar mot traditionell bibeltolkning? Heliga lagtexter att läsa i stället för tro på vad Gud säger. Det strider mot Jeremia, Jesus och Paulus, om vi skall tro en tolkning av dem, som gör deras ord logiska. Om vi skall tro.

I så fall har Gud en röst i de sina. Gud är en besvärlig och gnällig jävel. Ilsken och envis. Somliga fattar inte vem Han är, och tror sig vara ateister. Ändå vill de ofta lyda Honom.

Anständighetsmord

Etiketter

, ,

På morgonen, innan jag riktigt vaknat, dök minnen från barn-domens gäng av klasskamrater, grannbarn, andra kompisar och deras familjer upp. De blev ett antal, då jag flera gånger bytte stad och skola. Plötsligt föll en pusselbit på plats. Hedersvåldet fanns i Sverige före muslimerna! Fast man sa kanske anständighet i stället för heder.

Jag vaknade till, tog plattan och läste svt nyheter. Där stod om 1400 misstänkta fall av hedersvåld och ytterligare artiklar i samma ämne. Ett sammanträffande som gjorde att mina upp-dykande minnen från 1950-talet plötsligt blev aktuella.

I min barndoms Sverige hade somliga gift sig brådskande på grund av ovarsamhet. Sådant hade pågått länge. ”Olyckshän-delser”. Man blev tvungna. Anständighet eller heder. Det var ett socialt tvång. Ett kulturellt våld mot unga människor. Man ville inte gifta sig. Inte med den. Man hade bara velat ha roligt en stund. Var lite fulla.

Och den där jävla ungen, vars fel det var, fick så småningom stryk. Jag har lekt med sådana. Också en sorts anständighets-våld. Tycker du inte, att det kan jämföras med balkongflickor? Då går vi tillbaka lite i tiden. För en slant räddade då änglamaker-skor anständigheten åt unga damer. Stockholms sista i yrket var verksam på 1930-talet. Svenska mord i anständighetens namn, tjugo år före min skoltids minnen!

Läs den där länken! År 1917, ytterligare två decennier tidigare, dömdes Hilda Nilsson till döden för mord på åtta spädbarn. Två kända personer som enligt Wikipedia lämnats till änglamakerskor, men överlevt, var skådespelarna Nils Poppe (1908–2000) och Stig Olin (1920–2008).

Varför var man oförsiktiga? Sånt här pratades det om. Roliga historier. Ämne i filmerna på bio. ”Folklustspel” och pilsnerfilmer. Idag säger man våldtäkt om mycket, som inte räknades dit förr. Men alla inblandade visste konsekvenserna. Det är nog riktigare att säga idioti än våldtäkt. Det erkände en man för mig. Att han var idiot. Men då hade ytterligare tjugo år gått, normerna (de kristna?) hade alldeles upplösts, och han kom undan med underhåll.

Vi har kämpat hårt för att betvinga de religiösa normerna. Kyrkan har förändrats. Skall vi nu tillbaka till ett elände med sådana normer. Skall vi även stämpla det vi gjorde mot våra ”kristna” normer som högerextremism och rasism? Upplösningen av normerna orsakade stor upprördhet hos de anständiga. De gick minsann i kyrkan! De var länge en majoritet.

Etiketter

, , ,

Jag läser tidningar och bloggar på nätet. Det finns skribenter och kommentatorer. De är höger och vänster. Det finns höger-höger och vänster-höger. Det finns vänster-vänster och höger-vänster. De, som går lite längre åt endera hållet.

Fins det någon mitten? I så fall borde det finnas en höger-mitt och en vänster-mitt. Det är vi själva, som gör indelningen, men just nu upplever jag just det som lite svårt. Allt verkar så polariserat. Det gamla folkpartiet försökte vara mitten-mitt. De sjönk från 25 till 2,5 proent mellan min barndom och nu. Polarisera eller dö!

Det är lätt att indela högern. De skäller rejält på varandra. Här i Sverige behöver man inte betala inträde till tuppfäktningar. Men hur skall man kunna tjäna pengar på vadslagning? Tuppar med rakblad på fötterna tar död på varandra, men hur avgör vi vilken politisk tupp som vunnit?

Höger-högra kommentatorer tycker att vänster-högerns skrivare är för mjäkiga mot knivskärare. Jag vågar inte blanda mig i. Budskapet verkar vara: Antingen är du helt för mig eller också … något ömkligt och avskyvärt. Till vänster är det också oenighet. Så även där man försöker med andra skalor än vänster-höger. Debatt om Gretas missnöje med Biden kan vara exempel. Tror jag.

Skalorna blir fler. Då får vi vänster-hit, höger-hit och vänster-dit och höger-dit. Höger- och vänster- upp och ner, av och an, fram och tillbaka, ut och in. Det är alla möjliga dimensioner. Plötsligt minns jag något jag läst. Matematiken påstås beskriva världen. Har jag inte läst om det mångdimensionella rummet? Kvantfysik och sådant.

Jag läste bara ytligt, och gav snabbt upp försöken att förstå matematiken. Men googla ni på M-teori, en elak mutation av kvantfysiken, och läs om en värld med elva dimensioner! När ni fattar, har ni kanske förutsättningar att förstå vad vi pratar om, när vi pratar politik.

Einstein lär ha ogillat kvantfysiken. Då var han kanske, som jag, inte intelligent nog, att förstå dagens flerdimensionella politik. Men det gör alla ”nättroll”. Jag är imponerad.

En avskyvärd religion

Etiketter

,

Det säger sverigedemokraten Richard Jomshof om Islam. Men avskyvärd var även den kristendom, som visade sig i Torsåkers socken, Ångermanland, år 1675, då 71 personer, varav 65 kvinnor, 2 män och 4 pojkar halshöggs och brändes på bål för häxeri.

”En avskyvärd religion”, säger jag om den kristendomen. Därmed uppstår problem hur Jomshofs ord skall bedömas. Vi säger exakt samma ord. Och IS och annan Islam har tagit död på fler än 71 personer. Det har kristendomen också.

Nu framgår väl tydligt, att vi inte bedömer folk utifrån vad de säger, utan utifrån vad vi anser att de menar. Det blir som bibeltolkning. Sannolikt blir vi själva bedömda på samma sätt. Det spelar då inte så stor roll, vad vi faktiskt säger och menar.

Om vi dessutom har svårt att uttrycka oss och inte så gärna lyssnar på andra, så får vi en alldeles normal politisk debatt med skrik och upphetsning. Jag läser just nu på nätet ett nummer av Humanisten. Där, och även i andra nummer, talar de också om avskyvärd religion. De tycker alltså som Jomshof, men det är det ingen som säger. Jag betvivlar att humanisterna själva anser det. Så frågan blir: Hur skall vi tala med varandra?

Vad Jomshof egentligen menar, vet jag inte, men det oroar mig lite. Många har dock sin tro om saken. De engagerar sig åt det ena eller andra hållet. Det är också oroande.

För övrigt, är det i Myanmar det finns avskyvärd buddhism? Fråga rohingyerna! Och hur är det med den avskyvärda konfucianismen? Men fan och uigurerna i Xinjiang vet om Xi Jinping är konfusian.

Det är kanske mindre våra läror än vi själva, som är problemet. Vi kan ljuga med hjälp av vilken lära som helst. Då får uttrycket en bra lära den för ateister rätta innebörden.

Från hemsk hedendom till hemsk ”kristendom”

Etiketter

, , , , , ,

Det här handlar mycket om ett hedniskt/magiskt begrepp, som tagit sig in i vår religion. Det är den andliga orenheten synd, som skall tvättas bort med blod i en woodoliknande ritual.

Att få in synden i Nya Testamentet kräver, att vi översätter det grekiska ordet hamartia till synd. Paulus blir både logisk och mer ”kristlig”, om vi accepterar Aristoteles annorlunda tankar om ordet hamartias innebörd. Gör vi det, inser vi att texten är redigerad av de oundvikliga villolärare, som både Jesus och Paulus varnade för.

Hamartia har villolärarna översatt fel (synd). Det har jag redan skrivit om i några tidigare inlägg. Monogenäs (enfödd) har de tolkat fel. Det har jag skrivit om, liksom att hebreiskans ord för ande är femininum enligt dess grammatik.

Vidare, Kristus var bara född av den Heliga Ande. Andra gudar kan vara födda av flera mödrar. Den Heliga Andan är en svart-sjuk gudinna. Hon tål inte andra kvinnor, t.ex. dödssyndernas andar. Fast du får nog även vara född av Sångens Ande, utan att Himladrottningen bråkar.

Vår bibelöversättnings tolkning av det grekiska psychikos till fysisk är uppenbart galen.

Grekiska exousía (= auktoritet från Gud), som NT använder cirka hundra gånger om Jesus och Paulus, tolkas som ett tecken på underordning, då ordet används för kvinnan, som skall tala i församlingen (1 Kor 11:10). Då kvinnan bär exousía, antas det vara en slöja.

Buren på huvudet beskriver ordet även gudinnorna farao bär på huvudet. Bibel 1917 översätter ordet till ”makt”. Gudinne-makterna Nekhbet och Wadjet, avbildas som en gam och en orm. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Tutanchamun_Maske.jpg?uselang=sv

Sådana felöversättningar blev sedan helig tradition. Det här innebär, att du bara tror dig vara kristen. Kristendomen utrotades strax efter Paulus död. I sitt andra brev till församlingen i Korinth ropar Paulus på hjälp på grund av de villolärare, vilka han benämner ”hans (Satans) tjänare” (2 Kor 11:13-15). Paulus uppmanar till uppror mot de ”väldiga apostlarna”.

Det lyckas ett tag, men så småningom tog ”Satans tjänare” kontrollen över församlingen och hela kyrkan. Det framgår av Klemensbrevet från år 96, i vilket biskopen av Rom (den första påven) hotar de upproriska korinthierna med döden och kräver deras underkastelse under de av Gud tillsatta prästerna. Det är det äldsta brevet i kyrkan utanför evangelierna, och där förkastas Paulus idé om att församlingarna skall välja sina ledare.

Du ”kristne” är medlem av en sadducéisk sekt. Sadduéerna var en reaktionär judisk riktning, med rötter både i dyrkan av Molok (offra i eld) och i babylonisk hedendom. Samarbetsmän heter det idag. Judarna har en historia med både babylonier och romare som utländska ockupanter.

Den här historieversionen bör ni bara tro lite lagom på. Nebukadnessar som from konvertit till judendomen är nog överdrivet. Då fick nog judarna anpassa sin religion efter honom. Det är det jag misstänker att de gjorde. På så sätt skapades det som blev sadducéernas teologi.

Inte konstigt att även en sådan här bloggare nu överger de kyrkor vi har. Hon accepterar inte gudsbilden och hon tror inte på synden. Hon har lämnat hedendomen och dess avgud. Nu inbillar hon sig vara ateist. Men det verkar som om hon ändå har för avsikt att tro på något. – Intressant.

*

Det är svårt att skriva om Gamla Testamentets tillkomst. Tiden för nedtecknandet omfattar sekel. De ursprungliga muntliga källorna var årtusenden av traderade berättelser samlade från många folk. Världsbilden är stenålderns vetenskap, som de dumma ser som religion att fromt tro på. Den vetenskapen har rötter in i förhistorien.

Tidens Flod

Upphovsmännen till GT är möjligen mytologiserade historiska personer. Men kanske skapades sådana som Moses som myter från första början. I så fall började GT skapas av grubblare, som efter studium av källorna, ville torgföra sina tolkningar av dem. Tolkningarna blev nya generationers källor.

Tolkningarna blev del av det stoft av idéer i Tidens Flod, som så småningom lagrade sig som sediment på botten. I den borrar vi oss ned och tar upp borrkärnor, som låter oss studera människans idéer och hur de förändrats i tiden. Vi talar om många tusen år, och söker samband till förhistorien.

Döda och förstenade kunskaper: Paradisfloden Regnet

Himlavalvet var under stenåldern en sorts ostkupa över världen. Ovan det finns ett blått himmelshav med sötvatten. Genom det läckande himlavalvet kommer regnet, paradisfloden, som delar sig och och har ett delta som omfattar både Asien och Afrika. Sådan döda och numera förstenade idéer hittar vi i borrkärnan (1 Mos 1:6-8).

Möjligen kan vissa anhängare av ”läran om den platta Jorden” vara så bokstavstroende, att de åter ger sådana idéer liv. De brinnande fromma flyttar ned Paradiset och dess källor till Jorden. Om de i övrigt tror på Bibeln och särskilt himmelshavet, kan satelliter inte finnas, och parabolantenner och GPS ingår i en konspiration av bedrägerier.

De brinnande fromma tror vanligen inte så. De väljer delar av skapelseberättelsen att tro på, och andra delar att inte tro på. Det blir fel ändå.

Bibeltolkningarnas stora fel

Människor med sådan tro är lika beredda, att lasta borrutrustning på en Landrover och åka ned till Sahara för att hitta Tidens Flod, som de är att åka till Ararat i Turkiet för att hitta Noaks Ark. De, som tänker på det sättet, har egentligen ingen utdelning av att läsa något.

De förstår inget, eller snarare missförstår de allt. De är samtidigt exempel på, att grekiska ordet hamartia, som betyder ”missa målet”, inte skall tolkas som ”synd”. Så tolkar alla bibelöversättare hamartia, men är det syndigt att inte begripa? Det är en brist. Läs om Aristoteles tankar! Mer detaljerat här. Jag försöker förklara lite grand.

Judendomens hedniska ursprung

Bakom GT anar jag berättelser om en vandring från hedendomen. I GT står att Abrahams familj hade andra gudar när de levde i Ur (Jos 24:2,15). Då Abraham kom till (Jeru)Salem, där de Molokdyrkande kanaanéerna bodde, bytte han religion och förpliktades offra sonen Isak i eld. NT: ”Vår Gud är en förtärande eld” (Heb 12:29). Vi kan tala om religionens rötter.

Kulturblandningen bestod av hebreisktalande semitiska kanaanéer och sumerer från Ur. Abraham var sumerer och inte semit, trots att Bibeln påstår att han kom från det kaldeiska Ur. De semitiska kaldéerna kom till Mesopotamien och Ur västerifrån först omkring 700-1000 år efter Abraham.

Ur två kulturer skapades en religionsutveckling, där Urs mesopotamiska mångud Sin (bar även namnet Shaddaj) och Kanaans eldgud Molok förenas och barnoffren långsamt upphörde, när profeterna började tolka Moloks eld som samvetets eld. Det är inledningen av den förändringen, som Bibeln berättar om, då den beskriver hur Gud ger Abraham befallning att avbryta offrandet av Isak.

Kristen fromhet har varit lika blind som den den värsta kalifatiska, när ingen reagerat för Guds krav på Abraham, att offra sonen Isak med kniv och i eld. I stället för att säga hedendom, har man hyllat den lydige. Auktoritetstro har lyfts upp till högsta fromhet, inte minst av kyrkan. I äldsta tid skedde det dock inte utan strid. Profeten Samuel gör klart, att kungamakt är mot Guds vilja (1 Sam 8:7 m.fl.).

Samvetet som politisk kraft, legitimerad som Gud själv, ger religiös motivering av demokratin. Heliga texter kan då inte längre åberopas mot förnuftet. Om det besvärliga samvetet, det vi kämpar med, inte är vi själva utan Gud, så har Han givetvis rätt att hävda, att vi nedtecknat Hans ord fel. Guds uttalade ord är Lagen, så som vi är i stånd att uppfatta den.

Om vi äter av kunskapens frukt, och förbättrar vår förmåga att uppfatta Guds vilja, så skall vi givetvis fortsätta att lyda Honom. Om jag inte tror på Gud, inte tror att samvetet är Gud, ändrar det inget. Hur jag än uppfattar och tolkar samvetet, är det ändå det jag skall följa.

Jeremia: ”Ni skall lyssna, inte läsa!”

Bibeln stryker alltså under kravet, att ovillkorligt lyda Guds befallning. Tror du att Herren befaller dig något, måste du lyda, hur vansinnigt det än är. Enligt vad en av GT’s tre stora profeter, Jeremia, gång på gång upprepar, kräver Gud att vi skall lyssna på Honom och lyda. Bara två gånger skall något läsas. Då är det hot om straff, som Jeremia låtit nedteckna, att läsas för dem som inte lyssnar.

Lyssna? Samvetet kallas ofta Guds röst. Det skall vi ta på allvar! Den auktoritäre prästen och hans heliga Skrift blir som sagt inget vi skall bry oss om. Skriften har prästen eller hans föregångare skrivit. Tror vi inte på Gud, tror vi inte på prästen och hans tolkning av Skriften. Tror vi att Samvetet är Gud, tror vi mer på Gud än på prästen och Skriften. Ja, vi kan tro på samvetets tolkning av texten.

Paulus hade läst Jeremia

Om samvetet är en gud, är det den enda Gud vi kan lyssna på. Kom ihåg det jag sagt förut: Paulus blir logisk, om vi antar att han tror, att det besvärliga samvetet är Gud. Men observera, det är det egna samvetet, inte någon annans. Samvetet är Gud som du själv är i stånd att uppfatta honom. Det har alltid varit en revolutionär Gud. Martyrernas Gud.

Observera att en inre röst, som inte är besvärlig, är inte Gud. Den rösten är i stället ett symptom på att du är narcissist. Då saknar du nog mätbart samvete. Då fattar du inte vad jag skriver. Sluta läs! Det är meningslöst!

Eftersom våra mentala förutsättningar är olika, kan vi ha varsin Gud (Rom 14:4), trots att Han skall vara en. Samvetet formar sig efter dig och dina behov och förutsättningar. Då kanske Han till och med kan vara en ateistisk övertygelse. Det här kan bli mycket djupt. Det får bli en annan gång.

Paulus blir som sagt logisk. Hela kapitlet (Rom 14) blir därtill sympatiskt såsom varande ett upprop för tanke- och yttrandefrihet. Jag vill med stöd av detta säga: ”Min Fader i Himlen är smartare än din!”

Acceptera tesen, att Fadern och avkomman är ett! Acceptera även att alla som fylls av samvete är Guds barn (Rom 8:14)! Då blir ett av dina konkurrerande medvetanden den där besvärlige bråkmakaren – Gud själv.

En invändning kan vara strängt materialism, som förnekar detta medvetandes odödlighet. Kalle Ankas bättre jag, den där ankängeln med vit särk och gloria, förklaras vara tecknarens beskrivning av en personlighetsklyvning. I det gnostiska Thomasevangeliet säger Jesus, att vi blir räddade, om vi gör oss till ett med ”detta”.

Man kan även hävda, att en gud, vars inkarnerade kropp kan slaktas, inte är någon gud. Det är dock inte en kristen ståndpunkt. Det är helt uppenbart.

Sedan har du att grubbla över tron, som inte bara är gnostisk, att guden återuppstår efter den fysiska döden. ”Alla som är födda av helig ande är Guds söner.” Den som saknar ande (samvete) går det illa för. Utan ande utplånas intellektet. Vilja tro är en sak, kunna tro en annan. Paulus trodde. Läran att vi skall styras av samvetet verkar först sympatisk, men …

Kyrie eleison

Det här är ändå svårsmält. Det tycks innebära att muslimska terrorister gör rätt! Så gör även de, som bombar dem. Alla handlar i tro, att de gör rätt (Rom 14:23). Det här är intellektuellt en gordisk knut. Gud löser den kanske på Alexanders sätt: ”Hugg era intellektuella huvuden av varandra! Men tro inte, att ni kommer undan så lätt. Jag skall låta er återuppstå från de döda och fortsätta tortera och mörda varandra, ända till dess att ni både lyssnar på mig och begriper.”

OK, det står inte så i Bibeln!

Det är min egen sadistiska fantasi. Jag inser vilken njutning helvetespredikningarna under sekler gett våra präster, och jag stämmer gärna in i deras kör. Många ateister skulle nog gärna vilja tro mig, om de bara kunde. Den oförmågan att tro gör det nog omöjligt för dem att acceptera det individuella samvetet som Gud.

Kravet att ovillkorligen lyda sitt samvete är ju nämligen helt oacceptabelt, såvida vi inte har en Gud, som kan ordna upp vad vi då ställer till med. Tänk efter: Presidenten måste trycka på knappen, om hans samvete påbjuder det. Presidenter kan uppenbarligen vara ganska … bristfälliga. Hur är då den Gud, de är i stånd att uppfatta? Narcissistens samvete är knappast mätbart.

Knappen skapar ett problem med att ovillkorligen lyda sitt samvete, som var långt bortom vad Jeremia och Paulus kunde föreställa sig. Tror jag på en allsmäktig Gud, på det sätt som Jeremia och Paulus gjorde, så finns inte problemet: ”Nu trycker jag på knappen. Gud säger att jag skall trycka, och att Han skall ordna upp allting efteråt.”

Så troende skulle inte jag våga vara. De problem jag mest ser, är förutom den usla gudsbild de flesta människor förmår skapa i sitt inre, att så många har varit beredda att dö för sitt land, sin kung, sin gudsbild och annan tro, oavsett vilken. Kyrie eleison (Herre förbarma dig).

Bristerna

Bristerna, som orsakar att vi missar målet, som orsakar hamartia, skall enligt Aristoteles och Paulus utlösa ångest hos oss. Samvetskval. Dessa skall styra oss in på den rätta vägen. Aristoteles talar om rening, katharsis, som kan ske milt genom den undervisning dramat ger oss. Paulus talar om nåden, som renar oss efter livets bittra erfarenheter, kunskapens vanligaste frukt.

Orenheten

Hamartia avslöjas av kunskapen och går hand i hand med vår Gud, den förtärande elden. Insikt, ånger och rättelse ger förlåtelse, nåd och rening. Det var Jesus och Paulus budskap. Men det fanns ett annat budskap! Det var sadducéerna, prästaristokratin och deras tempelkult, som kopplade samman hamartia med rituell orenhet.

Gentemot de romerska ockupanterna var sadducéerna samarbetsmän. I Norge kallas sådana quislingar. Deras lära var, att rening från synd, från hamartia, skedde genom att den orenhet synden innebar tvättades bort med offerdjurs blod. Idén delades av hedniska religioner och offren fick så stor omfattning, att huvuddelen av kötthandeln skedde genom templen. Prästerskapen blev därigenom mycket rika och mäktiga.

Paulus skriver: ”I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, …” (Rom 14:14). Han bestrider hela idén om sådan rening. Jesus upprördhet fick honom att tillgripa våld i templet mot handelsmän och penningväxlare. De offren för hans ilska var sadducéernas anhängare, som sedan kallades samman för att ropa: ”Korsfäst!”

Jag upprepar: Då Paulus i Andra Korinthierbrevet varnar för villolärare, är det personer med grandios självuppfattning han beskriver. ”De väldiga apostlarna” har trängt in i församlingen och tagit över. De är uppenbart vana vid att religion skall löna sig, och Paulus är upprörd. Det är sadducéer, som anslutit sig till församlingen.

Jag fortsätter upprepa: ”Ty de är falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel. Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. … Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet.” (2 Kor 11:13-15, 20).

Sadducéerna hade pengar, bildning, status och inflytande. De hade vänner bland romerska makthavare. Men den politiska oron före Jerusalems förstörelse år 70 hotade inkomsterna. När de såg möjligheter till lukrativ teologi i de kristna församlingarna, kunde de vara riktigt kreativa som teologer. De fortsatte med offren av kött och blod, men utan djur.

Glöm inte det här: De gjorde hamartia till en lönsam synd. De gjorde psychikós till fysiskt. De gjorde pschenten, den egyptiska kungakronan, beskriven som en”makt” på huvudet i Bibel 1917 (1 Kor 11:10 ) och kallad ”tecken” i Bibel 2000, till en skammens slöja, som kvinnan skall bära. De blev apostoliska fäder och kyrkofurstar. Hur mycket de förvanskade evangelierna och Paulus brev, kommer vi nog aldrig att helt kunna reda ut.

Saducéerna fortsatte tvätta bort den orena synden. Till det behövs fortfarande oskyldigt kött och blod, fast nu fixar de det på magisk väg. Och deras fiender fariséerna har de talat illa om i två tusen år. Enligt saducéerna är det ”judarna”, som mördade Jesus. Men som redan sagts, det var sadducéerna som ropade korsfäst. Övriga judar ropade Hosianna!

Från offer i eld åt Molok för fyra tusen år sedan har vi gått till offer åt tungan. De som saknar samvete är numera troll och de ljuger på nätet: ”Och tungan är en eld, själva den onda världen bland våra lemmar. Den fläckar hela vår kropp, den sätter livshjulet i brand och har själv sin eld från helvetet.” (Jak 3:6). Stopp! Sluta, sade Gud till Abraham.

Dramats betydelse

Etiketter

, ,

Den slarvige Aristoteles

Brittanic hybris?

Jag fortsätter på ämnet hamartia, ordet som kyrkan säger betyder synd, trots att Aristoteles säger annat. Ur Encyclopaedia Britannica:

Aristotele introduced the term casually in the Poetics in describing the tragic hero as a man of noble rank and nature whose misfortune is not brought about by villainy but by some error of judgment”.

Aristotele introduced the term casually …” – Hur tolkar jag casually?

Jag har letat bland exempel i denna länk. Där finns vardaglig, som kanske är OK, men mest har jag hittat sådana här ord: slarvigt, nonchalant, lättvindigt och oseriöst. Kritiserar Brittanican Aristoteles? Är han intellektuellt vårdslös, då han låter hamartia betyda något annat än synd?

Är Aristoteles användning av ordet inte bara fel, utan även ett exempel på hans bristande bildning? När jag stöter på sådant här, tar jag mig för pannan och säger att detta kan inte stämma!

Är det de bakom ”denna länk”, Britannicans redaktörer eller jag som i detta fall är John Chrounschough? Inte kan det väl vara Aristoteles?

Skollärare John Chronschoughs memoarer är en roman från 1897. Mina lärare krävde drygt sextio år senare, att vi elever skulle känna till den. Chronschoughare blev genom romanen ett tillmäle för halvbildad besserwisser

Aristoteles ädla syndare

Det är mycket helig teologi, som står på spel för ”de kristna”, om hamartia inte betyder synd. Kvinnan som äter av kunskapens frukt definierar inte längre den orena synderskan. Arvsynden upp-löses i intet. Adams elände kan då inte skyllas på Eva. Vi måste fortsätta studera Aristoteles hamartia. Vad är det för något?

Aristoteles använder hamartia för att beskriva den tragiske hjälten, som normalt är av ädel härkomst! Han är även ädel till sin natur! Den ädles olycka orsakas inte av skurkaktighet, d.v.s. ondska, moraliska brister, syndfullhet och låga begär, utan av någon sorts felbedömning.

Det kanske handlar om värderingar? Då handlar det om just nu aktuell politik. Det talas idag mycket om felaktiga värderingar, som måste bytas mot riktiga. Värdegrunden skall vara den rätta. Bedöma eller värdera är väl ungefär detsamma.

Men ”den till sin natur ädle syndaren” är en konstig idé. Är det inte en motsägelse? Syndaren är en vällustig frossare. Därtill är syndaren högfärdig, hatisk, avundsjuk, lat, girig och ovanpå det ädel till sin natur! Fick jag med alla dödssynderna före ordet ädel? Det låter fövirrat, men vi hade ju hamnat i politiken.

Om hamartia betyder synd, har jag i min förvirring beskrivit Aristoteles ädle, tragiske hjälte. Alla verkar dock överens om, att Aristoteles inte använder hamartia i den rätta betydelsen. Var Aristoteles intellektuellt slarvig? Var han lika slarvig som Paulus och Rasputin, när den ene skrev och den andre läste (för tsarinnan), att nåden skall flöda över syndaren (Rom 5:20)?

Med tanke på de fel och orimligheter jag hittat i vår bibelöver-sättning, tror jag mer på att det är våra bibelexegeter, som gjort bort sig igen. Denna gång har de då gjort det tillsammans med Brittanican. Jag tror att jag måste dissekera synden och under-söka dess historia. Var har kyrkan fått tag på begreppet? Men jag väntar lite med det.

Erfarenheter i livet” är en vanlig sort av kunskapens frukt, som är lite farlig. Den kan vara väldigt dålig, rentav giftig, så att vi mår dåligt av den. Vi får ”brinnande samvete”, en feber, en konflikt med Gud, som jag nu i stället vill kalla ”ett tillstånd orsakat av hamartia, av att inse sig ha trott, haft eller gjort fel”.

Jag har förut accepterat, att kalla det synd. Bakgrunden till det är kyrkans vilja att se ondska i stället för okunnighet bakom våra fel. Ondska beskriven som en orenhet, som måste tvättas bort, och som enligt en från sadducéerna ärvd tradition kan tvättas bort mot betalning.

Men kampen med Gud, samvetsångesten, striden i vårt inre är inte något ont. Tvärtom kan det rena oss. ”Men där hamartia blev större, där överflödade nåden än mer …”, har aposteln Paulus skrivit (Rom 5:20).

Medvetenheten om att jag har missat målet är det plågsamma. Och målet är det rätta och sanna. Samvetselden i mitt inre är ingen orenhet! Det är Guds vrede. Det är Gud (2 Mos 24:17, 5 Mos 4:24, 2 Sam 22:9, Ps. 18:9, 50:3, Heb 12:29 m.fl. m.fl.)! Det är inget litet fel, att ta hamartia för synd.

En liten historisk utvikning

De hebreisktalande kanaanéerna, de bokstavstolkande dyrkarna av eldguden Molok, hade på Abrahams och Isaks tid delat upp sig i judar och fenicier. De senare grundade Karthago, stormakten före Rom. Enligt Jeremia fortsatte även judarna, att i strid med Guds vilja offra barn i eld, men utvecklade – med Jeremia som exempel – en mer andlig tolkning av buden. Det är den jag försökt förklara ovan.

Gamla Testamentets berättelser om de folkmordiska striderna mellan judar och kanaanéer misstänker jag är litterära spår av teologiska strider bland kanaanéerna. Ur de striderna växte det vi kallar judendom fram (t.ex. Domarboken).

Judarna är kanaanéernas ättlingar. Abraham från staden Ur är en berättelse som avslöjar sumerernas kulturella inflytande. Jag har tidigare påpekat, att om Bibelns påståenden om Abraham som stamfader är korrekta, så är varken judar eller araber semiter. Sumererna var inte semiter!

Den kulturhistoria som ännu inte uttolkats ur GT’s berättelser torde vara oerhört imponerande. Men det kommer att ta tid innan arkeologer och historiker analyserat den borrkärnan ur sedimenten i botten på TidensFlod. Bokstavstolkningarnas larviga berättelser är för de barnsliga, de som saknar förmågan att arbeta med sådant.

Dramat som beskrivning av livet

Det är sannolikt så, att Aristoteles studerat de hebréiska texterna och kananéernas religions- och filosofiutveckling. Han lär ju ha varit intresserad av filosofi. Hebreiskan var tillsammans med sin utlöpare, feniciskan eller puniskan (läs länken!) troligen det viktigaste främmande språket i det tidiga Grekland.

Vad skulle Aristoteles annars ha studerat, om han nu studerade något? Eller har Britannican rätt? Var han en chronschoughare?

Hamartia handlar om kampen med Gud, som slutar med förlåtelsen, nåden, om vi ångrar, erkänner och ändrar riktning. Här har vi en begriplig filosofi, en acceptabel teologi. Det handlar inte om avlat mot ekonomsk ersättning. Inga kostsamma blodsoffer i Jerusalems tempel, som Jesus värsta fiender, saduccéerna och tempelmånglarna sysslade med.

Alla är överens: Aristoteles hamartia är inte omoraliskt. Och dramat innebär, att vi tar del av insikten, utan att ha gjort felen. Vi förstår och förlåter huvudpersonen. Vi dränker denne i empati. Vi deltar i katharsis, i renandet. Dramat är också kunskapens frukt, men en annan sort än de beska ”Erfarenheter i livet”.

Dramat blir inte så lätt dålig, och dramat är inte lika farlig att äta. Den dramatiska berättelsen uppfattades av Aristoteles som en renande kulthandling. Kult? Kultur? Vad betyder ordet? Jag får bland annat fram andlig odling eller andlig bearbetning för båda orden. Orden religion, ritualer, normer, moraliska system och trossystem dyker upp i länken.

Aristoteles beskriver dramat som en konstnärlig ritual med ett budskap. Ett sådant framför prästen, predikanten. Kyrkan har beskrivit konkurrerande scener som världsliga och ogudaktiga. Aristoteles tycks ta dramat mycket allvarligt. Förstår vi vad han skriver, så förstår vi hur viktiga han anser att våra kulturella aktiviteter kan vara.

Aristoteles synd

Etiketter

, , ,

Hamartia

Hurra för den goda synden!

Det är något skumt med synden. Ni, som läst mig, vet att den där Paulus på ett ställe (Rom 5:20) påstår att synd är något bra. Sedan frågar han om vi skall ”stanna kvar i synden för att nåden skall bli större” (Rom 6:1). Rasputin läste det, ropade ”Hurra!” och övertalade tsarinnan att synda med honom.

Det har jag skrivit om. Efter en omdefinition av ordet synd, fick jag logik i det Paulus skrev. Men då blir synd inte synd. Eva gjorde heller inte fel, då hon åt av kunskapens frukt. Syndafallet var inget syndafall, och vi får, vi till och med skall äta av frukten.

Titta på det grekiska ord, som i Nya Testamentet översätts till synd, hamartia! Ordets betydelser är åtminstone fem. Vi glömmer bort, att det är en fjärilsart, att det är en medicinsk term och att det är ett album utgivet av ett metallic band. Då återstår två för oss intressanta betydelser.

Aristoteles dramatiska synd

Det ena är kyrkans betydelse, traditionell synd, som gör Paulus obegriplig och Rasputin, Rysslands mest berömde munk, galen. Den andra är den betydelse filosofen Aristoteles ger ordet i vårt Europas allra första skrivna verk i ämnet litteraturkritik, Περί Ποιητικής eller Peri poietikes. På latin heter det De Poetica och på svenska Om Diktkonsten. Aristoteles skrev det ca 335 f.Kr.

Där skriver Aristoteles bland annat om det grekiska dramat. Det är då han använder det svårtolkade ordet hamartia. Jag har läst ett fåtal försök till förklaringar, som i sig är svårtolkade. De kan lyda ungefär så här:

Dramat skall rena åhörarna. Det sker genom att dramat skapar empati och insikt. Dess huvudperson är i dramats inledning i en paradisisk situation. Då förutsättningarna är som de alltid är, det handlar om brister, svagheter, okunnighet, omständigheter och allt vi kan tänka oss, leder handlingen huvudpersonen till en katastrofal omkastning av hans situation. Det sker via misstag, felhandlingar eller oundvikliga skeenden.

Min synd

Paradisisk situation? Skrev Aristoteles så? Jag har inte läst hans ord, jag har bara läst om hans ord. Min definition av synd över-ensstämmer med Aristoteles brister och okunnighet med mera, men med tillägget att vi äter av kunskapens frukt och då inser att vi haft fel. Konflikten med Gud, det brinnande samvetet, är ett tillstånd av synd.

Kampen med Gud, samvetsångesten, striden i vårt inre är dock inte något ont. Tvärtom är det något som kan rena oss. ”Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer …”, sade Paulus (Rom 5:20). Alla är överens: Aristoteles hamartia är inte omoraliskt.

Läs det jag skrivit tidigare om att inse, vända om, få förlåtelse och sedan vandra vidare på vägen, som är sanningen och livet. Det låter så religiöst, så det är inte klokt. Men det är absolut ett budskap, som jag trovärdigt kan hävda är kristet.

Förutsättningen för att nå fram till det, är dock att jag påstår att Bibeln är felöversatt: Hamartia betyder inte synd! Paulus tycks ha läst Aristoteles och använder hamartia på samma sätt som Aristoteles och i den betydelse som Aristoteles ger ordet.

Vad har då kyrkan fått sin betydelse av ordet ifrån? Var kommer synden ifrån? Här har vi ett problem. Jag skall tänka ett tag.

Omodern vetenskap

Etiketter

, ,

Oro 1

Nyheter om astronomernas nya upptäckter om svarta hål och mörk materia oroar mig. I förra inlägget använde jag den Ny-nya Fysiken för att försöka göra vissa tankegångar begripliga. Den Ny-nya har ersatt den Nya Fysiken, som var känd av fysiknördar redan innan jag var född.

Kätteri och Djävulskap

Den ersatte den Gamla Fysiken, som skapades av bland andra Kopernikus och Newton. Fysiknördarna lärde sig den försiktigt på 1600-talet. Var du som nörd oförsiktig, blev du bränd på bål för kätteri. De, som hellre trodde på djävulskap än på något annat, var i makthavande majoritet.

Sfärernas harmoni

De bildade bland de senare trodde på sfärernas harmoni, trots att varianterna av deras tro sinsemellan ofta var dissharmoniska. Men de försökte hitta sanningen i Bibeln. Det var svårt, eftersom fysiken och naturläran i skapelseberättelsen var magstark även för dem. Jag har skrivit om det förut.

Himmelshavet

Hur gammal den fysiken är vet ingen. Den kan ha skapats innan vi utvandrade från Afrika och beblandade oss med neandertalarna. En dåtida Einstein grubblade över regnet. Det blåa däruppe ser ut som ett hav. Det faller ner droppar, som bevisar att det är sötvatten. Varför faller inte havet ned och dränker oss?

Himlavalvet

Det måste vara en gud, som ställt en väldig, genomskinlig ostkupa över oss. Himlavalvet. I Bibelns första kapitel står det, att Gud på så sätt skiljde vattnet ovan från vattnet nedan. Sedan nålade Han fast stjärnor och annat på himla-valvet. Då blev det små hål i kupan och därför regnar det.

Paradisfloden

Varför regnar det då inte alltid? Ja, så är det med fysikens teorier. Det uppstår alltid nya frågor, när man har hittat på en ny teori. Men den här teorin fungerade bra. Regnet är en paradisflod, fråga vilken ökeninnevånare som helst! Det står i Bibeln, att den delar sig, och att dess grenar rinner både i Asien och Afrika. Det är alldeles riktigt!

Nödiga änglar

Det finns ingen anledning att betvivla Bibeln på grund av lite små störande detaljer. Om stjärnorna är änglar, så kan vi anta, att de dricker upp vattnet. Det är bara när de blir kissnödiga, som det regnar. Se där! Då har vi löst det problemet. Sluta tvivla, du ogudaktige!

Federal Bureau of Inquisition

Det här innebär givetvis, att det inte finns några kommunikationssatelliter. De evangelikala, som nyligen tog sig till Washington med hjälp av en GPS i bilen, tog sig alltså dit med Djävulens hjälp. Han ledde dem! De amerikanska polismyndig-heterna tycks ha den åsikten. De griper folk. Till och med presidenten talar om häxjakt!

Mer i kategorin lite skämtsamt

Med det uppstår en del ovidkommande frågor. Varför tror de evangelikala funda-mentalisterna inte på himmelshavet och ostkupan, utan bara på vissa utvalda delar av Bibeln? Varför har Staffan i Lund så svårt att acceptera åsiktsfränderna inom poliskårerna? Är det ett exempel på splittringen inom den troende radikala vänstern?

Oro 2

Nu tillbaka till min oro. Om astronomer, kosmologer och fysiker upptäcker mer om mörk materia och sådant, kan min text eventuellt upphöra att fungera. Förklaringarna blir löjliga. Knyter man sin text till det senaste inom något ämne, riskerar man att skapa ett ”bäst före-datum”. Rentav ett ”förbrukas senast”-datum.

Ordens betydelser

Om det inte var fel innan, så blir det fel då. Då får jag problem med min text, som liknar de problem som uppkommit för högerns bloggare efter händelserna vid och i Capitolium. Jag tror problemen hänger ihop med oklarheter i de politiska ordens betydelser.

Globalist och nationalist har helt olika betydelser för människorna. De betyder inte samma saker. För en del inom högern betyder nationalist någon som inte tror att demokrati fungerar i en alltför stor stat. Det måste vara nära mellan styrande och styrda! Därför skall vi ha små självständiga stater. Resonerade inte de amerikanska grundlagsfäderna så?

För en annan del inom högern (den yttre) betyder det samma sak som för en del inom vänstern, en främlingsfientlig rasist. Betydelseglidningen under debatter dödar all logik och omöjliggör förståelse. Alla förväxlar då vänner med fiender och fiender med vänner.

Globalisten kan liksom liberalen vara politisk eller ekonomisk. Det är definitivt inte samma sak. När pengar är inblandade, blir allt ofta väldigt fel. Just nu orkar jag inte grubbla mer på detta problem. Det får bli en annan gång.

Ett medvetet problem

Etiketter

Avslutande stycke i föregående inlägg började med: Vi har egentligen kokat ned frågan om Guds existens till frågan om vad medvetande är. Vem är det som säger ”Jag är, jag tänker, jag vill!”? Den frågan tror jag, att jag först såg i en bok om mystiken.

Mystiken kan enkelt sägas vara läran om att en eventuell Gud skall sökas i vårt inre. En antropomorf gudakonung i ett feodalt himmelrike förkastas i den läran. Den obehagliga förebilden för vår världs alla härskare har allt för länge styrt oss.

Om det bar gick att förklara mystikens gudsbild på ett enkelt sätt, skulle nog många föredra den. Jag gör ett försök att titta in i vårt inre. Om vi inte hittar någon annan åsikt om vad medvet-ande är, kan vi prova på någon av följande två.

Materialistisk Fysik

Den första beskrivs av den ”materialistiska fysiken”. Enligt den är medvetande något som skapas i materien. Det sker än så länge endast i levande materia, i levande organismer. Vi tänker oftast på oss människor och våra hjärnor. Men även djur kan vara medvetna.

Jag hoppar över den spekulativa frågan om möjligt medvetande i framtida datorer. Tro på sådant är starkt knuten till tro på den materialistiska fysiken. Man tror att den snart kommer att bli så fullständig, att den både kan skapa medvetande och ge säkra och pålitliga svar på allt. Utan att diskutera det fortsätter jag med våra hjärnor.

Alla levande organismer med hjärnor är tillfälliga. Det innebär att de dör. När hjärnan dör, dör även medvetandet. Materien finns dock kvar, med tiden eventuellt uppäten av maskar. Men atomerna blir kvar i evighet. Och hjärnan kan bevaras ganska oförändrad och länge i en glasburk med formalin.

Medvetandet är enligt den materialistiska fysiken ingen gud med evigt liv. Medvetandet är mest att beskriva som en i materien skapad tillfällig illusion. Begreppet mening har ingen relevans, då vi talar om en illusion fylld med illusoriska idéer om rättvisa, moral och politik.

Allt är meningslöst. Det finns då ingen anledning, att göra någon-ting, varken revolution eller något annat. Det senare är ofta ”great again”, vilket kan gälla Tyskland, Ryssland, Turkiet, Kina, Amerika eller vad som helst. Gå och häng dig i stället!

Mental Fysik

Världen som ett tankefoster

Den andra beskrivs av något, som vi kan kalla den ”mentala fysiken”. Den säger, att materien ytterst är matematiska abstraktioner (tankefoster). Ett icke-materiellt tankefoster, den nutida s.k. ”religiösa fysiken” beskriver det så här:

På kvantnivå förverkligas en sannolikhet genom en observation. En elementarpartikel skapas ur kvantkaos av ett observerande ”medvetande”. (Se ”vågfunktionens kollaps under Köpenhamns-tolkningen. Se även Schrödingers katt, en tankebild skapad för att illustrera svårigheterna med dessa teorier.)

Universum börjar i så fall med ett par, kaos och medvetande. Det senare antagligen på en ytterst låg nivå. Paret skapar materien. Jag hoppar över ytterligare förklaringar. De blir lätt yviga och tröttsamma.

Religiös fysik

Läs en populärvetenskaplig bok i ämnet fysik! Då de äldsta mytologiernas skapelseberättelser börjar med en kaosgud och ytterligare en gud, som oftat kan tolkas som medvetande, är beteckningen ”den religiösa fysiken” nog lämpligt. Jag kanske hörde den första gången för cirka trettio år sedan.

Därmed kan vi kalla medvetandet för en skapande gud. Men på denna nivå liknar vårt medvetande mest någon sorts naturkraft. Dess storlek hör till kvantvärlden.

Den kan nog matematiskt beskrivas som en elementarpartikel eller en jämförbar vågrörelse. Jag kan lika lite jämföra det med mitt mänskliga medvetande, som jag kan jämföra min kropp med en kvark.

Mörk fysik

Medvetandet är osynligt som den mörka materien. Denna länk berättar bland annat hur lite vi vet om universum och dess fysik. Vi kan uppfatta texten som ett angrepp på den materialistiska fysikens anspråk på fullständighet, förutsättningen för dess anspråk på att ha säkra och pålitliga svar.

Strategi

Smart biologi

Vartefter mer materia skapas, finns mer och mer att vara med-veten om. Medvetandet blir då större. Det påminner då om den smarta slemsvampen, för vilken tillvarons mening är att äta och bli större.

Slemsvampen saknar hjärna. Det tycks den inte veta om, ty den uppvisar ett strategiskt beteende.

Hittar slemsvampen en livsduglig miljö och något att äta, så har den evigt liv. Den är då inte tillfällig. Dess medvetenhet när det gäller omgivningen tycks visa att observation, kunskap, strategi och kunskapsöverföring finns på en mycket mer grundläggande nivå än vad vi hitintills velat tro. Läs länken i stycket ovan! Här är den igen.

Konsten att äta och att skita

Metabolism (ämnesomsättning) är bland annat, att organismer gör sig av med det som blir över av näring, som förtärts och förbrukats. Den delen av djurens metabolism beskrivs ofta med ordet ”skita”. Det som då lämnas är materiellt och oaptitligt.

Enligt den mentala fysiken skapar medvetandet själv all sin mat, den materiella värld i vilken medvetandet – enligt välkänt allegoriskt språkbruk – kan finna kunskapens frukter att äta. En av medvetandet skapad värld,bör i så fall vara ett i många avseenden och på alla nivåer strategiskt expanderande universum.

Alla delar av medvetandet har detta mål, växa och bli större. Det slurpar i sig en lämplig bit värld, jord (på hebreiska adamá), en kropp, och suger ut den näring (= den kunskap), som är möjlig att tillgöra sig ur den eller via den. Metabolismen avslutande del beskrivs med ordet ”dö”. Det som lämnas är materiellt och oaptitligt. Jag börjar se det i spegeln.

Och så har vi våra myter

Sanskrit är ett indoeuropeiskt språk. En del av dess ord för med-vetande, rig, används som namn på en fornnordisk gud. Denne heter även Heimdal och vaktar bron mellan gudarnas Asgård och människornas värld.

Rig besöker människorna och avlar barn. Han har en strategisk ordning. Först Träl, sedan Bonde och därefter Jarl (engelska Earl). Efter Jarl kommer Kon och Kons ungar, som givetvis kallas konungarna. Det låter som tillväxt och reinkarnation.

Vi skall alla tillväxa i anden och bli konungar, det är bara att läsa (1 Kor 4:8, 2 Tim 2:12, Upp 22:5 m.fl.). Men hinner vi med det på en livstid? Fast i Första Moseboks lever människan i nästan tusen år. Skall vi spekulera om flera livstider?

Ett undantag är Henok, som försvinner efter 365 år. Orsaken var att han levde i gemenskap med Gud. Därför tog Gud bort honom härifrån. Vart? Blev hans medvetande så stort, att det inte längre fick plats här?

Indisk religion är full av idéer om andra världar. Det är bara att plocka på sig vad man vill ha. Men det känns lite pinsamt, att fantisera så vilt.

Vad är Sanning?

Samvetet som Gud

Vad innebär det enligt Första Mosebok att leva i gemenskap med Gud? I gemenskap med Samvetet? Det blir logik i filosofin, men är filosofin för den skull sann? Logik bevisar inte, men antyder och kanske möjliggör att filosofin kan vara sann.

Medvetandets två motstridiga delar är själ och ande. Själen är logiskt grubblande. Anden är värderande. Vi är medvetna både om något är logiskt och om något är vackert. Men vackert och fult, har inget med logik att göra. Rätt och fel i matematiken är logik, men i etiken är det värdering. Då är rätt och fel lika med ont och gott, och sådant finns inte i logiken. Moral hör till anden.

Så vad är sanning? Vem bestämmer? Anden eller själen? Bibeln säger att Gud är ande (Joh 4:24, Rom 8:14). Om Han är där-inne, kan du fråga Honom. Men kom ihåg, att Han kan vara en elak Djävul (Matt 10:28, Heb 10:31, Jak 4:12).

Ett svar på ett varför?

Redan tidigt hittar vi varningar för den själsförintande samvets-elden (5 Mos 5:26). Vår eldige Gud skall visst komma ”med makt” (Mark 9:1). Med samvetet som Gud har vi en grym Dråpare (Den gamle Molok, Jer 32:35 m.fl.), som vår kyrka inte vill veta av. Dråparen blir dock avväpnad, om det visar sig, att inte ens Han själv kan bli människa, utan att bli ett med synden (2 Kor 5:21).

Som jag skrivit förut, du kan inte äta av kunskapens frukt utan att inse, att du haft fel. Och föds du som människa, så äter du. Det är människans nedärvda ovana (arvsynd).

Herren Gud, som är ett med den Son, som är Domaren (Apg 10:42 m.fl.): ”Syndare! Du trodde fel! Du tänkte fel! Du gjorde fel! Syndens lön är döden!”

Människan: ”Jaha! Ta död på mig då! Men jag får väl återuppstå igen? Det fick Du, när Du var nere i världen och blev ett med synden.”

Då är den grejen också förklarad. Varför till och med Gud dör ”här nere”.

Det är av samma orsak. Elden = ångesten (Mark 14:33, Luk 22:44). Var ångesten rädsla? Inte enligt Honom själv: ”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet.” (Matt 10:28).

Vi talar om den ångest, den Moloks eld som kan utplåna med-vetandet, döda själen. Men man klarar sig om man är två om buset, Gud och människan.

Fast det är fortfarande frågor. Jag får fortsätta grubbla. Men det går ganska långsamt numera.

Den Gudfruktige ateisten

Etiketter

, ,

Definition av Gud …

Samvetet är Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom.

Definitionen får konsekvenser. Dina mentala förutsättningar bestämmer vilken gudsbild du har. Förutsättningarna är olika. Intelligensen är mycket sammansatt och komplicerad. Den går inte att definiera på annat sätt, än att den är det man mäter med IQ-test. Sen har vi kunskaper och erfarenheter. På det har vi även läggning och värderingar.

… som leder till polyteism

Paulus blir då logisk, om och när han säger, att vi har varsin Gud att dyrka (Rom 14:4). Usch, vad bibelexegeterna skall ha slitit håret, när de höll på att översätta den bibelversen! Jag ser att olika översättningar skiljer sig, men English Standard Version (med not till ordet ”master”) överensstämmer med de svenska Bibel 1917 och Bibel 2000, som jag använder.

Dyrkan av den egna svartsjuka gudinnan

Samvetet, om vi har ett sådant, är den bästa gudsbild som vi kan ha. Det följer av definitionen.

Och vi tillverkar inte den gudsbilden. Den bara dyker upp, särskilt om vi frågar efter den. Det är därför den enda gudsbild du får tro på som sann. Alla andra av oss själva tillverkade gudsbilder är sämre. I princip är det ingen skillnad mellan sådana.

Det kan vara en pampig teologisk konstruktion av högsta akade-miska kvalitet. Det kan vara en primitivt snidad gud av trä. De är ändå lika varandra på så sätt, att de är usla. De är beläten av förbjudet slag (2 Mos 20:3ff). Du får inte dyrka dem! Gud säger sig vara svartsjuk (2 Mos 34:14). Då låter Herren som om Han vore en Hon.

Den teologiska konstruktionen kommer dessutom ofta i konflikt med samvetet. Det är ofta en egen observation bakom det påståendet. Hos många teologer innebär den konflikten, att de förlorar Samvetet. De faller för intellektet, den slingriga ormen i deras teologiska kunskapers träd. Bibelns bildspråk är här mycket tydligt.

Ta bara det, att man tillskriver Gud ett kön. Det är något som bara finns i det jordiska (Matt 22:30). Herren säger så! Varför lyssnar de inte? Till exempel katolska kyrkan och dess påve. Deras tankebild av Gud är helt jämförbar med vikingarnas avgudabilder av Frej (se Historiska Museets bild nedan), som var försedda med en enorm manslem. Protestantiska teologer har också dyrkat sådana tankebilder, bland annat i Göteborg.

Ateismen som from lögn?

Det intressanta är då att ateisterna alltid har rätt i debatten. De underkänner alla gudsbilderna. De tror inte på Gud. Men de säger sig ändå (eller bara) tro på samvete och moral. I så fall tror de på Gud! De bara vägrar att kalla samvetet Gud. Men det har Han aldrig krävt av oss. Det Han kräver, är att vi skall lyssna på Honom och göra som Han säger (Jer 7:23). English Standard Version är här riktigt tydlig: ”Obey my voice, …”.

Men samvetet är ju, som alla smarta vet, en idiot. Eller hur? Fråga den smarte röde killen med horn, som ibland sitter på Kalle Ankas axel och viskar i hans öra!

Vi har egentligen kokat ned frågan om Guds existens till frågan om vad medvetande är. Vem är det som säger ”Jag är, jag tänker, jag vill!”? Den frågan tror jag, att jag först såg i en bok om mystiken. Ordet dök först upp i realskolan, där en adjunkt i kristendomskunskap (hon tillhörde en frikyrkoförsamling) förklarade, att det var för svårt att förklara för oss fjortonåringar.

En kommentar till Amanda

Etiketter

, ,

Långa inlägg är svårlästa. Mina tankar och idéer drunknar bland raderna. Jag söker efter bloggare med inlägg, som jag kan kommentera med stöd av det jag skrivit. Det blir då tämligen korta presentationer av mina tankar. Här är ett exempel.

Amanda har tydligen en kristen bakgrund. Hon har fått nog och blivit ateist. Fast det kanske bara är vad hon tror. Det kanske är de hon lämnat, som aldrig varit kristna. Kanske det är Amanda, som blivit kristen på riktigt, fast hon inte begriper det? Än mindre begriper de, som hon nu vill försvara sig emot.

Jag förutsatte, att hon har tillgång till bibeltexten. Därför finns bara bibelhänvisningar, men inte själva texten i kommentaren. För er andras bekvämlighet lägger jag till texterna efteråt.

Min kommentar

Problemet du möter är folk som kallar sig kristna, men inte förstår vad Paulus säger om att godta olika åsikter. De skrämmer bort andra. (Rom 2:17ff) handlade på Paulus tid om judar och Skriften. Idag passar det in på vissa kristna och Skriften. De som säger: ”Det är vi som vet!”

Vissa Paulus ord (Rom 2:14ff) kan vara en positiv beskrivning av sådana som du. Läs även (Rom 14:1ff, 15:7). Paulus kallar de andra ”svaga i tron”. Sådana kan ändå vara brinnande (ivriga) i tron, men de saknar den rätta insikten (Rom 10:2). Ett starkt samvete – och kanske ett lite självsäkert sådant – är en stark tro.

Paulus tycks mena, att hedningarna skall glädjas. När de lyssnar till sina samveten, möter de Gud – såsom vi är i stånd att upp-fatta Honom. Den förmågan varierar beroende på begåvning, er-farenhet och annat. Men då har vi vår egen Lag (Rom 2:14). Då har du din alldeles egna Herre (Rom 14:4), ditt eget Samvete, som är Guds röst och Ord. Utan Gud har de andra bara bokstaven.

Du har alltså inte lämnat din tro (på Samvetet), som är Gud, du har lämnat deras tro på bokstaven och lagen. Lagen som inte är Gud. Enligt Paulus är Lagen, bokstaven, bara lite halvdana änglars ord (Gal 3:19f).

Samvetet är enligt Paulus Kristus i dig, och då blir Jesu ord inte längre dunkla, utan helt begripliga (Joh 14:20, 15:2,4,5,6,7). Gud är en, men Kristus är människan, och skulle just nu kunna vara sju milliarder. Fast alla har ju inte honom i sig. Fast är Fadern och Sonen ett, så är vi ändå rejält polyteistiska, med var sin Herre, precis som Paulus säger (Rom 14:4).

Då får inte åter bygga upp tron på Lagen, bokstaven (Gal 2:18). Bibelkommissionen är dessutom bara förmedlare av de tvivel-aktiga änglarnas ord (Gal 3:19).

Ängel betyder budbärare. Orden är budbärare. Bibelkommis-sionen skriver lärda utläggningar om hur osäkra de är på betydelsen av många ord i Bibeln.

Bibeltexter

Rom 2:17ff. Jag har rättat texten, så att den passar vår tid. Den förefaller handla om Knutby och hedningarnas gud Mammon. Ursprunglig svensk bibeltext inom parentes. Den sista meningen i stycket stämmer ju. Där har jag en rättning, som skapar möjlig-het att skriva muslim och Koranen i stället för kristen och Bibeln.

Du kallar dig kristen (jude) och förlitar dig på Bibeln (lagen), du är stolt över din Gud, känner hans vilja och kan avgöra vad som är väsentligt – du har ju vägledning i Bibeln (lagen). Du tror dig om att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor i mörker, en fostrare för oförståndiga, en lärare för omogna – du äger ju kunskapen och sanningen i Bibelns (lagens) gestalt. Du undervisar alltså andra men inte dig själv. Du förbjuder stöld men är själv en tjuv. Du fördömer äktenskapsbrott men begår det själv. Du avskyr de hedniska gudarna men drar dig inte för att plundra dem. Du är stolt över lagen men vanärar Gud genom att överträda den, ty som det står skrivet: För er skull smädas Allahs (Guds) namn bland hedningarna.

Rom 2:14ff. Här dyker antikens tankeorgan hjärtat upp. Vad hjärnan sysslade med visste inte Paulus. Han tänkte med hjärtat, och hans känslor skapades i njurar och lever. Det var dåtidens fysiologiska och medicinska vetenskap.

Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vitt-nar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig. Det skall framgå den dag då Gud, enligt det evangelium jag har fått från Jesus Kristus, dömer vad som är fördolt hos människan.

Rom 14:1ff. Det här handlar om Samvetet som Gud. Fläsk- häst- hund- och ormätare, snabbmatsälskare, häsokostfanatiker, judar, veganer och muslimer får inte döma varandra på grund av olika matvanor. Gud uppenbarar sig som en konstig Gud för oss som är konstiga. Vi begriper inte bättre. Jag har förståelse för indianen, som ber hjorten om förlåtelse.

Den som är svag i tron skall ni godta utan att sätta er till doms över olika uppfattningar. Den enes tro tillåter honom att äta vad som helst, medan den som är svag i tron bara äter grönsaker. Den som vågar äta skall inte förakta den som inte gör det; den som inte vågar äta skall inte döma den som vågar, Gud har ju godtagit honom.

Vad har du för rätt att döma den som är i en annans tjänst? Om han står eller faller angår bara hans egen herre. Men han faller inte, ty Herren är stark nog att hålla honom upprätt. Den ene gör skillnad på dagar; för den andre är de alla likvärdiga. Var och en skall vara fast i sin övertygelse.

Rom 15:7. Versen inleder några stycken, där hedningar prisas, för att de förstår utan att hört förkunnelsen (Rom 15:21). Den är tydligen inte lika viktig som samvetet.

Godta därför varandra, så som Kristus har godtagit er till Guds ära.

Rom 10:2f. Handlar om de utan starkt samvete, som i stället förlitar sig på den egna tolkningen av texter, så dunkla och svåra, att de lärda bibelexegeter, som översatt dem, själva är tvek-samma om de kommit i närheten av en riktig tolkning. Vi tror inte på vår Bibel, vi tror på vår bibelöversättning.

Jag kan vittna om ivern i deras gudstro, men de saknar den rätta insikten. De vet inte vad rättfärdighet från Gud vill säga utan söker hävda sin egen.

Gal 3:19f. Paulus nedvärderar den skrivna lagen (Mose Lag). En preliminär lag som bara skall gälla tills Kristus framträder i oss. Ordet ängel betyder budbärare, och orden bär bud till till oss, förmedlade av människor, som alltid företräder flera intressen, ofta egna.

Vad är då lagen? Jo, den … var avsedd att gälla tills avkomlingen framträdde … . Den utfärdades genom änglar och med hjälp av en förmedlare. Och förmedlaren företräder fler än en, men Gud är en.

Joh 14:20, 15:2,4ff. Här identifierar Jesus sig med Gud, och hävdar att Samvetet är Gud. Därmed blir hans dunkla ord logiska. Han är Samvetet, då Fadern och Sonen är ett. Han är människan. Vi är grenar av Samvetet, grenar på Samvetet. Han är Stammen, han är vinstocken. Vi grenar måste sitta kvar på honom, i honom för att ge frukt. Det är goda ord, och goda handlingar, om vi blir Samvetets lärjungar.

Observera! Att Jesus och Paulus blir logiska, innebär inte att deras ord bevisats vara riktiga och sanna. Du kan fortfarande säga att det de säger är fel. Men du kan inte säga, att deras ord är rappakalja, ologiska och obegripliga ord staplade på varandra. Sådant går inte att bemöta.

Hittar du däremot logik, kan du resa invändningar. Du kan logiskt värdera, diskutera och även påstå dig falsifiera. Även om du anser dig ha gjort det, kan du sympatisera med den moral han förespråkar, och anse att vi skall handla som om det Jesus säger är sant. Det bör vi alla må bra av.

Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.

Återigen, får jag logik i min tolkning, tror jag den är rätt. Det vill säga, om människorna framstår som logiska och förnuftiga, så har min tolkning blivit sannolikare, än om den vore om människorna, Jesus, Paulus och GT’s profeter framstår som svamlande dårar.