Etiketter

,


Är kungen av Uruk död eller levande?

Bibelns berättelse om Noas ark är kalkerad på Gilgamesh-eposet. Gilgamesh var kung i staden Uruk vid Eufrat för 4800 år sedan. Berättelserna om Gilgamesh fick sin idag mest kända skriftliga utformning 1600 år senare. Mose-böckerna nedskrevs först efter ytterligare 800 år.

Den som enligt Gilgamesh-eposet byggde en ark hette Utnapishtim. Han belönades med odödlighet av gudarna. Han blev en profet och lärare, som Gilgamesh sökte upp för att fråga om och hur även han kunde bli odödlig. Gilgamesh hade visserligen en gudinna som mor, men hans far var människa och det dör man av.

Det är vi som använder namnet Gilgamesh-eposet om texten. Själv har eposet titeln ”Han som såg Djupet”. Djupet? Det har jag skrivit en del om i tidigare inlägg. Titeln avsåg inte Utnapishtim utan kung Gilgamesh, som av Utnapishtim uppmanades leta rätt på Djupet.

Djupet är den kosmiska oceanen Apsu. På dess botten växer Livets Växt. Om Gilgamesh dyker ned, hittar och äter av den, får han evigt liv. Växten skall förtäras, precis som kunskapens frukt och olika gudars blod och lekamen (kött). Ät och få deras egenskaper! Det kan vara evigt liv eller annat.

(Läs underrubrikerna ”Jesusdiet” och ”Viagra på NT’s tid” i inlägget från 2014-02-12: Feminism i Bibeln avsnitt 2 för att förstå stycket ovan. Äta på gudar var vanligt i antiken. Kristendomen står i det fallet på fast hednisk teologisk grund.)

Det gjorde han, men en orm (antagligen en seraf) stal växten, åt och fick evigt liv. (Det här har jag skrivit om förut.) Gilgamesh fick i stället fulländad kunskap om allt som finns, han skådade Hemligheten och uppenbarade det dolda.

Det är ju det som skall hända på Den Yttersta Dagen! Apokalypsen! Avbeslöjandet och avslöjandet. Då vi ser Gud Fader! Det dör man av (2 Mos 33:20)! Men den där ormen, serafen, lever vidare. Så frågan blir om kung Gilgamesh både dog och levde vidare. Svaret är ett ganska enkelt ja.

Det logiska svaret

Myten beskriver människan, d.v.s. dig. Du är enligt den en idiot! Alla idioter är uppbyggda av de tre krafterna: Varandets, Handlingens och Tankens Kraft.

Varandets Kraft skapar kroppen. Tankens Kraft både är och skapar själen, Handlingens Kraft är anden. Själens tankekraft har skapat en massa snusk och dumheter i dig. Din andes gärningar är kriminella, omoraliska eller åt-minstone misstag. Fast det enda misstag du erkänner är Varandets: ”Fy f-n, vad jag ser ut!”

Varandets Kraft eller Jahvé (Jag Är) kallar vi Herre, Gud och Skapare. Varandet är i det speglande Djupet, det som berättar Sanningen om dig. I och för sig är det inte mycket av Djupet/Havet i dig. Koranen säger att Gud har skapat människan av en droppe.

Då blir Guds avbild inte större, men det är så där som du ser ut! Spegeln är det ju inget fel på, men bilden! Den materiella bild som skapas i Djupet, är det något att ha? Vad är det spegelbild av? Givetvis inte av Gud. Gud är ju Spegeln!

Myterna säger, att det är dina handlingar som avspeglas. I Indien säger de karma. Du är dina handlingar. Du blir det du gör dig till. Är du nöjd med det du är nu? Vill du leva i evighet så där, eller vill du dö och bli något annat?

Ormen, serafen (eller menas ormarna/seraferna?) lever vidare. Evigt liv. De växer ur materien, ur Moder Jord. Och Moder Jord skapas ur Varandet, av himmels-, kaos- och sötvattensguden Nun. Orden är olika beskrivningar av samma sak.

Om du vill göra dig märkvärdig, genom att blanda in dina avancerade kunskaper om modern vetenskap, säger du att materien skapats ur kvantkaos. Men då leds tankarna bort från det väsentliga, att du skall dö.

Det är klart att du skall dö! Världen blir bättre utan dig. En idiot mindre. Problemet är det du gjort. Det avspeglas som en ännu större idiot, som lever vidare som materiens blinde fånge!

GT är fylld av idioter och elakingar

I den mytologiska beskrivningens allegorier är den lilla idioten far till den stora. Den lilles död sammanfaller med den stores födelse. För att då kunna beskriva människan, delar myten upp henne i sina beståndsdelar. Anden, Själen, Varandet, våra ord och våra handlingar får bli familjemedlemmar, vars osämja får beskriva vår inre kamp med oss själva.

När så är nödvändigt byter de roller med varandra. Myterna kan liknas vid teaterstycken. Skådespelarna är få, men rollerna många. Själen är en skådespelare som hårt identifierar sig med sitt teaterstycke. Det stycket heter Idioten. Och Idioten, det är du och du skall dö på Livets scen!

Problemet med själen är att den inte bara är Tankens Kraft, medvetandet och intellektet. Den är också alla idéer och kunskaper den samlat ihop, spunnit på, vävt samman, skurit till, färgat och klätt sig i. Scenkläderna. Från anden har attityder tagits som färg och attityder är ibland också ganska vasskantade smycken.

Ibland beskrivs själen som en låda, en ark. Den byggs för att kunna segla på Livets Hav. Fast vi kan även säga planteringslåda. Kunskapens träd och annan växtlighet behöver den. Tankens Kraft skapas av sin skapelse. Vi kan nog säga, att utbildning är nyttigt för Tankens Kraft. Den stärks av sådant.

I Egypten var solguden Ra far till luftguden Shu (Tankens Kraft), som var far till himmelsgudinnan Nut. Himlen var idéernas värld, tankevärlden. Himlen är planteringslådan, arken. Nut blir varje morgon mor till den nyfödde sol-guden. Himlen nedkommer varje morgon med sin farfar.

Och hon kommer ned. Varenda stjärna försvinner, då solen stiger. Månen, Vishetens gud bleknar också och försvinner, då Idioten drar fram över himlavalvet. Men det tar ju slut, då Himmelsguden Nun, Ras stränge fader slänger ned sin ljusbärare till Underjorden genom av-grunden i väster.

Du skall dö! Och alla mentala skatter du samlat, de skatter som utgör din äckliga personlighet, går förlorade tillsammans med alla dina materiella tillgångar. Men de där seraferna ringlar vidare.

Men vad får de bo i för något? Det nya varandet är ju en avspegling av dina handlingar!

Det är inte roligt, att vara seraferna själ och ande i en idiot. Det tycks vara idén i de gamla myterna. Det är i alla fall roligare, att tolka dem så, än som Jehovas Vittnen och andra gör.

Det fortsatta byggandet av inlägg om Noas ark handlar om hur Noa byggde en själ, som tålde sjöresan på Djupet. Han fick med sig sina egenskaper (djuren) och även sin familj. Det är en reinkarnationsberättelse, oav-sett vad kyrkan lär.

Annonser