Etiketter
Religionsstrider
Sådana är vi vana vid, fast mindre mellan än inom religionerna. Romerska kyrkan mot ortodoxa. Katoliker mot protestanter. Sunni mot shia inom Islam. De tidigaste svenska krigen mot Ryssland efter att vi och de kristnats var ibland på uppdrag och stöd av Rom: Stoppa ortodoxin!
Det här inbördes striderna förekom även i Egypten. Akhenaton, som var farao 1351–1334 f.Kr. var den förste att införa monoteismen. Solguden Aton-Ra blev den ende guden och den tidigare främste guden Amon-Ras tempel stängdes och prästernas egendom beslagtogs. Kanske kan det jämföras med hur Karl XI hanterade adeln i den s.k. reduktionen. Det var en kamp om makten mellan farao och prästerna.
Himlen i striden
Religion var dåtidens politiska ideologi. Här blev det lite knepigt med Amon-Ra och Aton-Ra, dubbelgudarna var båda solguden. Men Amon hustru, himmels-gudinnan Mut, knöt honom till himlen själv. Amon blev även hopvävd med himmelsguden Nun. Aton var mer enbart solskivan och därmed farao själv. Denne var solgudens son, där fadern och sonen var ett. Men himlen stod över farao, härskade över solen, och möjliggjorde för prästerskapet att utmana farao, vilket de gjorde.
När Akhenaton dog tvingades den 9-årige sonen Tutankhamon och hans mor att böja sig för ett ursinnigt prästerskap och återinföra den gamla ordningen. De dog snart och två generaler ersatte dem i tur och ordning innan de viktigare faraonerna Horemheb och Seti I tillträdde. De stiftade stränga lagar mot monoteism. Mellan de två regerade Ramses I i sexton månader.
Moses och farao Seti I
Seti I har gestaltats av två Hollywoodstjärnor. Han antas nämligen ha varit den historiske Moses farao, och Moses uppfyller utan vidare Setis krav för att räknas som monoteistisk villolärare. Han är dessutom en elakare variant av monoteist än Akhenaton. Denne var ju identisk med Aton-Ra. Moses styrka var att han lyfte fram himlen som Gud. Det var himlen Akhenaton ville ha bort med sitt angrepp på Amon.
Men även Seti I ville se himlen som en kaosmakt. Det var ändå Ra och hans son farao, Världens Herre, som skapade den ordnade världen, och inte heller Seti ville underordna sig någon högre makt. ”Staten, … nej förlåt! … Gud, det är jag!” Inget är riktigt nytt under solen.
Nu kom Moses att reducera faraos gudomlighet: ”Himmelsguden står över dig!” Jag repeterar från tidigare inlägg: Josua betyder Gud frälser och namnet brukar översättas till det grekiska namnet Jesus. Det äldsta GT upprepar totalt 31 ggr att Josua är Nuns son.
Nun är det egyptiska himmelshavets gud, och Josua var Moses unge medhjälpare i kontakterna med Gud. Jag har spekulerat i möjligheten att Josua/Jesus är en personifikation av samvetet. Samvetet är Gud såsom vi kan uppfatta honom. Då skall vi tro på samvetet i stället för att tro på lagens bokstav.
När Salomo byggde templet, lät han förfärdiga ett hav i gjutet brons (1 Kung 7:23). Det var en cirkelrund bassäng, tio alnar från kant till kant och fem alnar hög. Det skulle kunna varit 45-50 m3 vatten i det. Det ställde han in i templet. I det skulle prästerna genomföra sina rituella tvagningar ( 2 Krön 4:6). De skulle rena sig!
I Bibelns lexikondel finns ett ologiskt och troligen felaktigt antagande. Havet i templet påstås ha ”varit en sinnebild för det av Herren besegrade och tämjda mytiska urhavet”. Var i Bibeln finns de påståendena? Nun var himmelshavet, djupet. Havet var Gud, havet var Moses Gud.
Teodicé och helveteseld
Elohim, som svävar över djupet, är gudarna. Vilka de är säger Jesus (Joh 10:34). Vi speglar oss i djupet, och spegelbilden kallar vi världen. Om bilden är spegelns eller betraktarens kan diskuteras. Om Gud är god, så ljuger Han som spegel inte om betraktarens utseende. Ja, de har jag redan sagt i tidigare inlägg.
Där har jag också påpekat, att vi renas i samvetets eld, när vi som droppar återförenas med havet. Det tycks i alla fall vara vad läran säger. Paulus beskriver det som något plågsamt, som vi måste genomlida. Om vi kan. Annars dör vi på riktigt. I eld.