Etiketter

,


En lite svår bok

Det brukar de vara första gången jag läser, men det kan även vara jag som blivit trögare. Jag minns faktiskt hur klara och tydliga boksidorna var, då jag var elva eller tolv och blev intresserad av astronomi. Ja, jag skröt ju över att ha läst andra böcker i ämnet förut. Det hjälper nu inte så mycket.

Hur som helst, har Tegmark rätt, så jag har fel. Det har hänt mycket i kosmologin de senaste åren och det jag läst förut skall alltså inte stämma. Denne professor tycks dock försvara sina idéers vetenskaplighet, så han har antagligen fått lite mothugg.

Jag har nu kommit in en liten bit i boken och kämpar mig igenom hans första multiversum. Jag tror han menar, att det finns fler sådana oändligheter.

Förr var rymden krökt

Förut lärde jag mig att universum nog var krökt, och att vi på något sätt var fångade på en tredimensionell yta av ett fyrdimensionellt klot. Resenäreni kommer så småningom runt och tillbaka till utgångspunkten. Vi lever därför i ett begränsat universum. och det är skilt från andra med andra naturkonstanter.

Om jag förstår honom rätt, vilket inte …

Tegmark har nu ett universum med platt rymd, som dock kröker sig lite här och där. Platta rymder sträcker sig ut i oändlighet. I rymden kan inget röra sig fortare än ljuset, men rymden själv kan utvidga sig med vilken fart det vill. När den gör det, är det i samband med att negativ energi skapas. Det måste kompenseras med skapandet av positiv, t.ex. i form av vanlig materia.

… är helt säkert, så kan ingenting (= tomma rymden) …

När rymden börjar växa så här sker det i början fort. Då skapas mycket materia, och vi får en Big Bang, som inte är början, den bara sker i början. Big Bang fyller den uppsvullna rymden med ogenomskinlig glödande plasma, en feber som efter 400.000 år svalnar och blir genomskinlig. Det sker då tillväxten (den s.k. inflationen) efter den första bråkdelen av en sekund inte längre är av samma materieskapande slag.

Det senare begriper jag inte. Jag har också svårt att formulera vad jag inte begriper.   Jag får läsa de här kapitlen igen.

… mycket väl röra sig med mer än ljusets hastighet

Nu, 13.800.000.000 år senare, ser vi den ogenomskinliga plasmaväggen som en kosmisk bakgrundsstrålning. Det har tagit så lång tid för ljuset att nå oss. Men de delarna av rymden har under den tiden, p.g.a. rymdens expansion, avlägsnat sig från oss med accelererad fart.

Men rör de sig bort från oss genom rymden, eller är det rymden som utvidgar sig? Pågår inflationen och materieskapandet fortfarande? Jag måste som sagt läsa om de här kapitlen. Finns delar av vårt sedda universum idag på avstånd, där de avlägsnar sig från oss med mer än ljusets hastighet?

Jag kanske piggnar till när våren kommer på riktigt. Då kanske jag kan skärpa mig, och bli mer aktiv även med bloggandet.

Vår punkt och andra

Vårt universum kan således vara den punkt(?), som för nästan fjorton miljarder år sedan ”inflationerades” eller exploderade och blev till ett stort kosmos nästa omedelbart. Enligt Tegmark var det ett oändligt antal punkter i samma rymd, som då expanderade samtidigt, och eventuellt finns det varken början eller slut på det knatterbandet.

Det innebär, att det ständigt skapas ett oändligt antal universa i denna platta rymd, som är utan slut. Överallt i den är alla de naturkonstanter, som jag läst om på andra håll, identiska. Det är samma rymd, sen är bara uppdelad i en massa ”bubblor”, som separerats från varandra av ljushastigheten, som inte tillåter oss hinna ifatt avlägsna objekt.

Som sagt, när jag skriver detta, är jag hela tiden osäker på om jag fattat rätt.

Lego

Nu hävdar Tegmark, att kvantfysiken innebär, att det finns ett begränsat antal sätt att sätta ihop alla de kvanta som vårt universum består av. Menar han möjligen, att även variationerna i kvanta vad gäller tid och plats är begränsade? Är även rymden kvantifierad, så att det finns ett begränsat antal punkter på en linje?

Jag har inte hittat ordet LEGO, men det dyker ändå upp i mitt huvud. Har du två sådana bitar, finns det ett begränsat antal sätt att trycka ihop dem.

Har du tre blir alternativen fler, och har du ett kosmos av legobitar blir det rejält många sätt. Men nu är det ett oändligt antal universa, och då finns det ett oändligt antal identiska kopior av varje tänkbart universum, där alla legobitar är hopsatta på exakt samma sätt.

Då finns även du och jag i oändligt många identiska kopior med samma upplevelser och tankar. Tegmark bestrider inte, att det är svårsmält, och jag håller med.

Vad är motsatsen till lego?

Lever vi i ett LEGO? Vi har i så fall en ordnad värld. Vi har ett Kosmos. Det kan beräknas. Kaos är, i de filosofier jag försökt presentera, bl.a. här och dessutom här, men även här, samt på andra håll, bärare av de motsatser, som skapar Kosmos. Sedan drivs allt av att att parvisa motsättningar uppstår. I myterna beskrivs de som man och hustru.

Den ena heter Lego och den andra heter … Jag skall fortsätta läsa Tegmarks bok, och se om han har något eget förslag till varför allt har hänt. Återkommer kanske, men det tar tid. Jag tror jag skall googla mig genom ämnet också.

 

 

 

Annonser