Etiketter

, , ,


En ganska självklar utgångspunkt för mig i mina möten med muslimer är att vi tillber samma Gud – hur skulle det kunna finnas mer än en allsmäktig skapare av universum? Lika själv-klart är det att vi inte förstår eller beskriver Gud på samma sätt.” (äb Jackelén)

När frikyrkorörelsen i Sverige gjorde uppror mot svenska kyrkan, var svk en del av statsapparaten. Svks lära var delvis en politisk statslära: Konungen av Guds nåde, lydnaden, överheten är av Gud! Under hård kamp har svk drivits bort från dessa och andra positioner.

En sådan annan position är kvinnosynen, som varit hela kristen-hetens. Den har i litteratur och film ofta beskrivits som försvarad av kvinnor! Ett av tillfällena då jag observerat det, var en gång då jag såg ”Morden i Midsomer”.

Frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen var murbräckorna för den demokratiska kampen. Fromhet, nykterhet, ordentlighet och liberalism förenades till en för monarkin, aristokratin, plutokratin och statskyrkan oangripbar samhällsomvandlare.

Förkroppsligade i diverse personer bland våra farfars, morfars, farmors och mormors föräldrar representerar de ”den gamla goda tiden”, då folk var hederliga, ärliga och respektabla.

I kampen mot samhällsomvandlingen spelade den gamla svk en roll man idag inte gärna vill kännas vid. Man har sin ideologiska ballast:

A) Kvinnosynen och svårigheterna med bibeltolkningen.

B) Den politiska och sociala världsbilden har sedan 2000 år an-passats för monarkin och feodalismen.

C) Auktoriteter och en mängd religiösa idéer, som är svårsmälta i ett modernt samhälle.

Den västerländska kulturen, vår västerländska själ, står alltså inte på kyrkans gamla grund, utan på en motsatsfull blandning av, dels folklig kristen fromhet, sådan den till slut kunde ut-tryckas i bönehus och nykterhetsloger i vårt Västerland, dels av fritänkeri, och dels av frisinne, en politisk ideologi som med sitt toleranskrav fick fromhet och fritänkeri att samexistera.

I sin egen omvandling har svk blivit ganska rörig. Den omvand-ling i riktning mot mystik, som jag sett hos KG Hammar mötte intensivt motstånd från konservativa kristna.

Mystiken kan i teorin föra kyrkan närmare Islam (sufismen), eftersom alla religioners mystik står närmare varandra än deras traditionella riktningar, vilka är ganska oförenliga. Oförenligheten förklarar dels, att den ur sufismen utgående Bahá’í-tron drabbats av förföljelse, dels att Bahá’í och sufismen har påverkat många kända personer i väst.

Utan mystiken har kyrkan svårt att finna någon närhet till exem-pelvis sufismen, en illa tolererad och dessutom dåligt definierad riktning inom Islam.

Om man som kristen väljer att jämställa Jesusgestalten och Muhammed, så kan det kanske ske genom mystiken. Men det tvivlar jag på har skett. Försöker man, har man nog svårt att hitta sufister i dagens muslimska värld, som motsvarar det vi förväntar oss.

Ayatolla Khomeini och andra hårdingar påstås ha varit sufister, men det går bara inte ihop. Den Gud man då är ett med, är definitivt inte ”samme Gud”, hur mycket äb Jackelén och biskop Brunne än vill tro det.

Googlar man ”sufism”, hittar vi först Wikipedias artiklar och sedan detta muslimska angrepp på sufismen, som beskriver ordenssystem av ytterst auktoritärt slag. Sökningar på ordet tycks visa, att för många inom politisk Islam har sufism blivit ett ord med godtycklig betydelse.

Jag har sagt, att ni är gudar. Jag är i Fadern och Fadern i mig. Jag är i min fader och ni i mig och jag i er.” (Joh 10-16). ”Den som tror på mig skall leva, även om han dör!” (Joh 11:25). ”Ni är gudar! Alla är ni den Högstes söner!” (Ps 82:6, jfr Rom 8:14, Gal 3:26 m.fl.).

Islam betyder underkastelse, lydnad. Det är något annat än ”för-ening med”. Men det överensstämmer med Pseudopaulus lära om lydnaden, med traditionell auktoritär kristendom.

Den kristna historien under senantik och medeltid handlar om förtryckets seger över mystiken och ”heresierna”. Kyrkans och herrarnas kamp mot upproriska bönder. Det är under denna tid Muhammed skapar Islam till en kopia av sin tids kristendom. Vi vill varken ha originalet eller kopian!

Islam är idag vad den och kristendomen varit i sekler: en stats-ideologi. Islam gör fortfarande anspråk på att vara statsbärande ideologi. Den får de kristna och andra västerlänningar, som kämpat ned den auktoritära kristendomen, att resa ragg.

Vad var det för nytta med ett sekels folkligt fromma, nyktra, ordentliga och frihetliga kamp för idéalen, om vi nu accepterar sådan religion igen? Vårt kvinnliga prästerskap skall akta sig för att bli sådana bönemattor, som de påhittade ordenssystrarna i Midsomer.

Advertisements