Etiketter

, , , , ,


Fast ibland är de roliga

En konstig Gud, Han vill bli trodd på

Jag har ju min egen definition av religion (finns bl.a. här) och en del idéer om bl.a. kristendom. De senare kan dock knappast kallas en definition.

Religioner laborerar med gudar och/eller själar. Gudar är onödiga (i viss buddhism), men själ eller medvetande är alltid nödvändigt, om vi skall ha något som kan kallas religion.

Men antag Guds existens, vad nu det innebär! Vill Han att vi skall tro på Honom? Varför? Vill Han bli dyrkad? Varför? Kan Gud vara allsmäktig om Han inte helt kan skita i oss?

En Gud med behov …

Skita? Mamma berättade om hur chockad hon blev som barn, när hon hörde, att kungen måste gå på dass, han som alla andra. Hon vägrade länge tro på det. (Kungen hade väl WC, men vad det var, visste inte alla ute bland det tidiga 1920-talets skogstorp.)

Har Gud samma behov som kungen? Härska och skita? Och vad hade mamma fått höra i skolan? Vad var det för ”nordkoreansk” undervisning småskolebarn i Sverige fick för drygt 90 år sedan?

… och med skägg och en kung

Gudsbilden ”Den skäggige på tronen” blir absurd och hädisk, så fort man börjar vända på den. Den är en forn-tida tradition, som skapats vid människors förgudning: En bild av en maktgalen människa.

Det är ganska självklart. När konungen skulle gudaför-klaras, måste Gud se ut som majestätets bild av sig själv.

Gudsbilden får ett eget liv tillsammans med psykopater. Men utan den gudsbilden tycks somliga anse, att vi inte längre har någon ”riktig tro” i kyrkan. Ärkebiskop K.G. Hammar tog avstånd från sådan ”riktig tro” och angreps hårt, vilket jag skrev om för två år sedan.

Den starke mannen. Starke Adolf. Någon att böja sig för. Han som tar hand om oss. Han som pekar ut och sätter dit de onda.

Lite mer intelligenta fantasier …

Det är faktiskt den vanligaste gudsbilden: Ett gyllene himmelskt väsen. Andra, t.ex. jag själv, uppfattar detta väsen som en förenklad bild av filosofiska grubblerier. Väsendet hör till samma släkte som Schrödingers katt och Maxwells demon. Även den ryggpetande Blicken och kvantfysikens ”Observatör” hör dit.

Fantasifostren hjälper oss beskriva en verklighet, som kanske inte kan beskrivas på ett bättre sätt. Blicken var en gång enda sättet att förklara synförmågan och med-vetandet. Tänk efter vad som faktiskt behövs för den moderna förklaringen, som ännu är långt ifrån komplett. Vi kanske måste nöja oss med sådana här beskrivningar.

… som ibland blir svårbegripliga …

Den seende Guden i GT (1 Mos 16:13,14+not) passar annars väl ihop med den s.k. Köpenhamnstolkningen (”Observatören”, ett medvetande som kanske skall ses som ett helt opersonligt fenomen). Det är bara att grubbla på – för den som vill grubbla på det sättet.

Observatören skapar genom att göra en mätning. Han ser, varvid ”en sannolikhetsfunktion” kollapsar, och en möjlig alternativ verklighet förverkligas. Schrödingers katt antas samtidigt vara både död och levande, tills någon tittar efter vad den faktiskt är. Det är modern fysik!

Observatören ger allt ett namn, ett mått. Människan är Hans personlighet, Hans tverktyg, alltings mått, och till människan leds allt skapat fram för att tilldelas ett namn (1 Mos 2:19).

… och skrattretande för somliga

dana här tolkningar är inte konstigare än de som brukar göras av bibeltexter. Jag har tidigare i flera inlägg påpekat hur gamla idéer om naturen (antik/medeltida vetenskap, som vi nu anser felaktig) styrt läsningen av GT.

De fornantika naturföreställningarna i GT överenstämmer inte med de mycket mer senantika grekiska, som kyrkan gjorde till sina. Det har skapat problem för exegeterna, som utifrån de relativt sentida grekernas tankar presterat tolkningar, som fått skeptikerna att håna både dem och texterna.

Nu gör jag som den tidiga kyrkan gjorde: Jag använder min egen tids idéer, utan hänsyn till att de är helt främmande för GT. Tro inte att det fanns kunskaper om nutida vetenskap på den tiden! Då fanns inte ens grekisk senantiks naturlära och filosofi.

Då använde man sin tids kunskaper och föreställningar, för att förklara sina tankar. Idag använder vi vår tids idéer och begrepp, för att förklara våra tankar. Det kan bli lika fel.

Problemet hönan och ägget

Den medvetet seende Guden får vara ett kvantfenomen, och människan är Hans avbild. Vårt medvetande är då också ett kvantfenomen. Det tros vara skapat i hjärnan, och då bör väl även Gud behöva en sådan. Om Han nu är ett medvetande.

Det krävs alltså ett skapat ting, som skapar den medelst observationer allt skapande Guden. Gud och Hans hjärna blir lika konstiga som hönan och ägget. Vem kom först?

Ingen ”riktig religion” i kyrkan, tack!

Och om Gud har en hjärna, så har Han även ämnesom-sättning. Det innebär en Gud med diverse behov. En Gud som mamma hade vägrat tro på! Men Han bjöds ju på offerdjur att äta av i Jerusalems tempel! Och om Han åt, så måste han även ha … Nää …!

Låt oss slippa that old time religion. Ingen ”riktig religion” i kyrkan tack! Sådant är ju en röra av idéer från många årtusenden. Vi bör nog hålla oss till KG Hammar m.fl. nutida kättare. Då har vi större chans att få en samman-hållen idévärld.

Varma hjärnor

Medvetandet är inte ett i hjärnan skapat kvantfenomen! Max Tegmark har med sina beräkningar visat att hjärnan är för varm för att kunna fungera som en kvantdator.

Det är med kvantdatateknik den artificiella intelligensens teoretiker vill förklara medvetandet. Men då det inte kan fungera, blir vår slutsats, att medvetandet inte är ett kvantfenomen, något som skapats.

I så fall är det något oskapat! Ingen hjärna är inblandad som skapare av det. Hypotesen, att det krävs en kvant-dator för att skapa medvetande, visar ett medvetande om att medvetande är något extremt. Gud antas ha det.

Karma, arv och miljö

Men det är nog fel synsätt. Gud har inget medvetande i den här spekulationen. Gud är medvetande! Medvetande kan däremot ha (= vara medvetet om) diverse skapade egenskaper, förmågor, personlighet, kunskaper och andra minnen.

När medvetandet (som är Gud) skapar sådant, skapar den människan. Den materia, som egenskaperna och det andra knyts till, avgränsar en droppe av medvetandets hav. Den droppen är mycket begränsad.

Vi har lätt att förväxla medvetande och medvetandets innehåll. Vi identifierar oss med innehållet. Buddhismen vill att vi skall inse innehållets förgänglighet. Målet är att bli ett med medvetandets hav.

Den kristna mystiken och Jesus i Johannesevangeliet vill att vi skall bli ett med Gud. Och den skapade världen, den är inte mycket värd där. Den finns i medvetandet, men existerar materien i sig själv? Buddhismen säger illusion och har ordet sangsara eller samsara för sådan tillvaro, som upprepar sig i evighet. 

Förmågorna antas knutna till materien, som vi nu antar har formats av medvetandet. Det medvetande, som formar materien, bör vara det som även kallas karma. Det avgör vilka egenskaper en droppe medvetande får, för att skapa nya minnen och kunskaper medelst sina aktiviteter.

Hypotesen innebär, att vi formas av karma, arv och miljö. En sådan blandning garanterar kaos och oförutsägbarhet i våra liv. Jämför med trekropparsproblemet i astronomin!

Minns nu vad jag skrev ovan! Om jag kallar detta med-vetande Gud, så är det en bild jämförbar med Maxwells Demon, som på sitt sätt liknar portvakten sankte Per: Han öppnar porten för somliga och stänger den för andra. På ena sidan blir det hett.

Medvetandets innehåll

Jag tycker jag måste påpeka, att medvetandets innehåll utgörs både av den materiella världen och den mentala: kunskaper, känslor och tankar.

Den kristna och den buddhistiska synen på saken blir ganska lika, om Gud = medvetande. Dock beskrivs det skapade som verkligt, därför att Gud skapat det, men som illusion därför att medvetandet skapat det.

Det är alltså någon sorts auktoritet hos ordet Gud, som gör det skapade verkligt. Medvetandet ses däremot som en bluff skapad av materien, och därför har det som skapats i medvetandet ingen status. Och människan och hennes medvetande har inget värde. Jo, det ekonomiska hos grundämnena vi består av. Och ekonomin, den är verklig och värdefull!

Vad är det egentligen, som är illusion och bluff?

Medvetandet är inte information, det sysslar med information

Man förväxlar medvetande med datorns räkneförmåga. Medvetande innebär att vara informerad om tillvaron, sig själv och annat. Vi kan t.ex. vara informerade om vad datorn sysslar med: Den kalkylerar. Det gör hjärnan också. Båda två har information lagrad. Lagrad informa-tion finns också i arkiv och bokhyllor.

Är det samma sak att ha information och att vara infor-merad? En informerad bokhylla? En postsorteringsmaskin har och hanterar informationen på kuverten, men vad jag vet skapar det inget medvetande.

Hasse Alfredsson sade att tröskmaskiner tänker, men då är ju någon information inte alls inblandad.

Artificiell intelligens (AI) är ännu bara imiterat medvet-ande. Allt sådant kan ju förklaras. Elementarpartiklar, som i strid med fysikens kända lagar styr varandras spinn, visar på verkan av något som är mer likt riktigt medvet-ande. Sådant medvetande är oförklarligt.

Oskapat medvetandet innebär att medvetandet alltid funnits, och att hjärnan på sin höjd är en avspegling i materien av det oskapade medvetandet. Eller också är det en kalkylator, som medvetandet använder. Materien själv antas skapad ur kvantkaos. Idén står i direkt kon-frontation till materialismen. I den åskådningen utgår allt från materien.

Enligt den kan kvantvärlden inte finnas, om den inte utgått från materien. Men all materia är ”bara och inget annat än”. Det är en motsägelse i materialismen. Vad är det i så fall som är det väsentliga i tillvaron? Vad är det som har värde?

Tre obegripliga världsförklaringar:

Materialism, medvetande och matematik

Materialismen: Inget finns bortom materien, särskilt inget kaos, som gör världen oförutsägbar. Materialisten kräver en begriplig och kalkylerbar värld. Verklig slump existerar inte för honom, varför kvantfysiken är lika oacceptabel som jungfrufödseln och transsubstationsläran.

Gud kastar inte tärning”, som Einstein sade, innan han fick ge sig mot Niels Bohr.

Jämför materialismen med viss Bibel- och Korantolkning, som också ger: ”Jag har svar på allt!”

Den filosofiska konflikten koncentreras kring begreppen slump och oskapad. Är universum, d.v.s. materien skapad eller oskapad? Har materien skapats, öppnas möjligheten att en Gud gjort det, och en Gud är ett medvetande med fri vilja (= inte styrd). Men återigen, vad är medvetande?

Fri vilja är slump. Alternativet är att din handling är styrd av ”naturlagarna”. Du är då ett sorts urverk. Allt du gör är förutsebart.

Materialism, medvetande eller Max Tegmarks matematik som tillvarons grund. Vad är tal och matematiska regler? Har bara talen självständig existens? Oskapade? Är inget medvetande inblandat? Hur kan matematik skapa något?

Gudarna är dödliga (Ps 82:6,7)

Vår fria vilja, som Gud gett oss, gör oss självständiga mot Honom. Du får jävlas hur mycket som helst, och Gud kan inget göra åt det. Du får givetvis ta konsekvenserna (som är döden), men i fri vilja är du Guds jämlike.

Det är detta, som ligger bakom uppfattningen, att ”med-vetandet i sig” är det gudomliga och att det är oskapat. Vår ”själ” (om vi med det menar vår droppe av medvet-ande) är evig, eller har åtminstone evighetens möjlighet. Att syndens lön är döden, tycks dock kunna innebära någon sorts utplåning, men det är ett svårt problem.

Problemet är att oskaptheten och slumpen innehåller felets möjlighet. De innehåller möjligheten att missa målet, vilket är vad synd egentligen betyder. Den djup-tänkande kan spekulera i om det kan vara det felet, som får Gud att avskilja våra oskapade medvetanden från sig.

Skapas människan och kanske hela världen för att Gud skall vara eller bli felfri? Vi hamnar i frågan om kampen mellan gott och ont. Det här är svårt. Lämna frågan eller drunkna i den!

Moses (betyder sonen) valde Egyptens oskapade kaosgud Nun (slumpens Gud, fria viljans Gud), då han utsåg Nuns son Josua till efterträdare (2 Mos 3:11). Hebreiska nam-net Josua skrivs Jesus på grekiska, och att han är Nuns son sägs mer än trettio gånger i GT (= viktigt, viktigt! Och djupt, Nun var Djupets Gud).

Jag vet var du bor. – Det vet jag också!

Nuns djup var himmelshavet, och det har jag skrivit en hel del om förut, bl.a. här, men även på flera andra håll. Nun var identisk med sitt hav, med himlen. När droppen tvångsvis förenas med havet, får du veta allt. Allt blir uppenbarat, skrev Paulus. Alla vet allt om alla, även om dig. Alla förgås av skam. Rena helvetet.

För onda gärningar liknas det vid ett hav av smält metall. Får onda tankar vid ett hav av flytande väte. Kanske får vi i genomsnitt det ganska bra. – Helvetespredikningar är kul. Tänk om jag lyckas skrämma någon! Jag misstänker, att före faraonerna hade världen en filosofi, som indisk tradition bitvis varit bäst på att föra vidare. Samtidigt har den överträffat väst i att skapa bilder, typ Maxwells demon eller flygande spagettimonster, och det är dyrkan av sådana, som det mesta av våra religioner består av.

Men ordet religion betyder ju medvetande (re) och binda (latinska ligare), och bör därför handla om det i materien bundna medvetandet. Tro på gudar är något annat.

Annonser