Hur motiveras de mänskliga fri- och rättighetern, särskilt tankens frihet och de tänkandes jämlikhet? För att diskutera det behöver jag en del av texten från den uppdaterade versionen av inlägget ”Den ohängde sonen”, från 2014-01-22.
Det handlar dels lite om fornegyptiska språkets ord ”moses”, som betyder avkomma (son, dotter eller barn), dels om filosofiska tankar, som uttrycks på de från det forna Egypten komna berättelserna. Tankarna i dem verkar vara sådana, som vi trott dök upp först på 1600-talet och då i Europa (se René Descartes nedan). Något modifierat:
”Cogito, ergo sum” eller
Ett intressant namn på Faraos dotter
Den egyptiske himmelsguden Nun hade likt sin ohängde son, den växelvis himmelske och underjordiske solguden Ra, en jordisk moses med anspråk på arvsrätt till Himlen. Enligt Midrash hette han Moses, och var en moses som Nun hade fått med sin sonson Faraos dotter Bithya genom något skumt adoptiv-förfarande. Bit är fornegyptiska för dotter och ya är den ordstam vi hittar i Jahvé, det namn som betyder ”Jag är”.
Bithya betyder alltså Jahvés dotter, och hon hade hittat sin adoptivson i en korg i vassen vid Nilens strand. (Egendomligt att Faraos dotter fick namn efter de hebréiska slavarnas gud. Antingen var det något fel på de egyptiska gudarna, eller också tog hebréerna sin Gud och Hans namn från Egypten. Då är det en egyptisk gud vi dyrkar i kyrkan.)
Anm.: Midrash är en sedan 200-talet e.Kr. nedtecknad undervisande prediko-samling med lärda kommentarer till Gamla Testamentet. De muntliga skriftlärda traditioner, som texten bygger på, kan vara betydligt äldre och påstås bl.a. innehålla sådana Guds ord till Mose på Sinai Berg, som inte genast blev ned-skrivna. Judiska rabbiner ser Midrash som en viktig källa till kunskap om och för-ståelse av de bibliska texterna.
Anm 2: Faraos anspråk på att vara Gud var på allvar. Himlens Djup var med-vetandet, och Ra var medvetandets ljus (förnuftet, logiken). Hårklyveriet skilde på medvetandet och medvetandets observations- och tankeförmåga. Ra tänkte: ”Jag tänker, alltså är jag (Jahvé)!” Som Ras son (avkomma, barn) var Farao en yttring av Jahvé, och Bithya är då nästan rätt namn på Faraos dotter.
När jag åter tittar på detta, undrar jag om jag skulle skrivit: ”Himlen (eller Himlens Djup) var medvetandet (empiriska förmågan, observationsförmågan, som även finns hos djur) medan Ra var tankeförmågan. Hunden är medveten om mig, men det kanske bara ser ut som om han filosoferar över detta.
I detta sammanhang måste vi komma ihåg den fornegyptiska teologiska regel, som säger, att Fadern och Sonen är ett. Den gällde alla gudar, men särskilt solguden Ra och hans son Farao. Idén har också ärvts in i kristendomen.
En panteistisk natur som säger ”Jag Är!”
Jag tror jag skall länka till denna artikel i DN, som handlar om slemsvampars och växters intelligens, minne och andra mentala förmågor. Slemsvampen, som inte är någon svamp och inte heller växt eller djur, ser ut som majonäs och beter sig enligt artikeln som Hamlet, han som sade: ”Att vara eller icke vara, det är frågan.
Den panteistiska naturen och ämbetsfrågan
Läs artikeln och grubbla! Från Wikipedia lite sådant du inte vet: Eukaryoter omfattar traditionellt rikena djur, växter, svampar, amöbor samt riket protister. Slemsvamparna – mer än 700 arter – är trots namnet inte svampar utan protister. Hört talas om dem? Som biologisk varelse är du mer släkt med en kantarell än med en slemsvamp.
Att slemsvampen har mer än 500 olika kön(!) har till och med gett den en artikel i paranormal.se! Det du! Det överträffar allt ockult! Vad skulle Dag Sandahl tycka i ämbetsfrågan (Vem får vara präst?), om vi vore slemsvampar?
Wikipedia har också en del att säga om slemsvampen. Den kan användas till att planera vägbyggen och till dataprogrammering och är så intressant, att om jag inte bryter nu, kommer jag aldrig tillbaka till mitt ämne. Det har jag tillräckligt svårt att hålla fast vid ändå. Googla ”slemsvampar” och läs själva!
Fortsatt om Faraos dotter
Enligt Koranen och Hadith var Moses fostermor hustru till Farao. Som hustru bör hon ha varit hans syster. Bara systrar var heliga nog för riktigt äktenskap med Farao. I så fall är Bithya inte bara nästan rätt namn, utan helt rätt namn på Moses fostermor.
Då får jag på okristlig svenska säga, att jag biter huvudet av Skam och påstår att det i detta fall nog står rätt i Koranen. Det blir logiskt.
Jag repeterar, fornegyptiska moses betyder avkomma! Ramses betyder solgudens barn. Hadith kan kanske ses som Islams motsvarighet till judiska Midrash. Även Bithya (Asiya i Hadith) är alltså den tänkande, den som är. Hon var också ett med Jahvé. Och som NT lär, såväl Jesus som Paulus: Vi är alla Guds barn! Mose, avkomma och barn, orden har samma betydelse.
Muslimsk artikel i engelska Wikipedia om Asiya/Bithya har brister. Den förklarar namnets betydelse på arabiska, men den forntida innebörden av stavelsen -ya saknas. Tål de muslimska lärde inte judarnas namn på Gud (Jahvé)?
Det är ju inte osannolikt, att namnet Jahvé har ett förjudiskt ursprung i forntida språk. Ovan misstänkte jag stöld av namnet från Egypten. Men låt judarna behålla det de tagit, om ni nu vill ha det så!
Vad kan Asi betyda? Möjligen något hettitiskt som syftar på den uppgående solen, (Mindre) Asien, solens land. I stället för Bithya, Guds dotter, Asiya, Guds sol. Guds lysande tänkande. En amatörs gissning.
Cogito, ergo Jahvé
René Descartes välkända formulering ”Cogito, ergo sum”, som betyder just ”Jag tänker, alltså är jag”, var alltså inte en helt ny idé under solen Ra år 1637. Den försvann dock i Egyptens religionspolitiska förvanskningar av gammal filosofi, när man ville ha argument för monarkin.
Historiens utveckling
Vi har alltså en stenålderns saga, en muntligt traderad historia, som skulle förklara regnet med ett himmelshav och ett läckande himlavalv i vår fysiska värld. Sedan används denna historia för att skapa en abstrakt bild av världen som en spegelbild i Djupet. Himmelshavet blev ett abstrakt Kaos, en andlig värld bortom, utom eller över den mänskliga logikens ordnade värld, vårt Kosmos.
Sedan tolkades den abstrakta filosofins bilder i ord bokstavligt, för att motivera den teologiska monarkins politiska och sociala samhällssystem. Sedan stämp-lade kyrkan den berättade historien som hedendom, ett exempel på de (om Herren Jesu Kristus och Fadern) okunniga, primitiva folkens vidskepelse.
Slutligen tog ateister och skeptiker hand om historien. De strök orden om Kristus och Gud Fader, men behöll i övrigt kyrkans människouppfattning: Forntida folk var precis som ”de svarta”, okunniga, primitiva och vidskepliga, vilket även vi skulle vara, om inte kyrkan, förlåt, Föreningen Vetenskap och Folkbildning höll oss i Herrans, förlåt, Förnuftets tukt och förmaning.
Ergo Sum i pandeismen
Sum är alltså Jahvé på latin. Det är Han som tänker. Vad gör slemsvampen då? Detsamma som du! Här behöver jag stjäla en ganska kort Wikipediaartikel. Den heter pandeism (inte panteism).
Pandeismen lär följande: En självmedveten gud skapar universum som en mani-festation av sig själv. Detta får till konsekvens att guden splittras och blir omed-veten om sig själv. Guden känner inte längre sig själv. Slemsvampens över 500 olika kön är ett utmärkt exempel på gudens förvirring.
Wikipediaartikeln beskriver det så här: ”Man låter således tänkarna fritt avgöra, om de vill kalla sig teister, panteister, ateister, deister … eller … pandeister.”
Här får vi nu behov av Max Tegmarks multiversum. Eller kanske en variant. Du skapar ditt universum, en liten dimdroppe av Havet. Sedan driver du omkring i dimman. Du ser inget och vet inget. Du är begränsad. Men du är Gud, en begränsad yttring av Gud! Det finns ingen annan (Jes 45:6 m.fl.). Det finns ingen annan som tänker.
Men Du är för tillfället helt förvirrad. Beviset för det är helvetena Du skapar åt Dig. Hur den ”mekanismen” fungerar kan vi spekulera mycket om. Men efter sjuttio, åttio år eller så tros Du falla ned i det Hav, som är Du, och allt som inte fungerar upplöses. Då talas det om eld. Ett hav av syra?
Resten stänker upp igen, kompletterat, då Skapelseberättelsens gudsvind drar fram över Djupet (1 Mos 1:1ff, Tibetanska Dödboken m.fl. skrifter). Då talas det om Livets Vatten, milt och sött.
Det du kallar ”Jag” lär vara bilden av din omgivning, det som syns i din speglande droppe. Du ser den i dig själv. Du ser dunkelt, sade Paulus (1 Kor 13:12, 1917 års Bibel). Gåtfull spegelbild heter det numera om tankarna och din begränsnings alla fel och misstag.
Har Gud yttrandefrihet?
Det är alltså mycket att grubbla på. Det är många frågor att ställa. En ställde jag i rubriken: Har Gud fri- och rättigheter? Får Hans yttringar tänka och yttra sig fritt? Får de samlas och demonstrera? I Moskva verkar det ibland tveksamt.
Och vem får förbjuda Honom att häda? Men jag har en känsla av att någon nu vill diskutera, vem som är mest Gud, mest Guds barn. Det är i princip samma problem som i Orwells Djurfarmen: Alla djur är jämlika, men somliga är mer jämlika än andra. Som alla vet var det svinen, som hävdade det. Napoleon hette den värste av dem.
Slutsatsen blir då att alla Guds barn är jämlika och har en massa fri- och rättigheter, utom de som är och bär sig åt som svin. De är orena!
Gudsbilden
Vi fick här en gudsbild, som inte logiskt tillåter ett förnekande av Guds existens. Du finns ju, eller hur? Problemet är inte det, utan om du är Gud. Det kan diskuteras. Är du inte det, kan du dra åt … din … Någonting är du, och är du inte det ena, så är du väl det andra.
Att invända: ”Jag är bara en människa” duger inte. Vad är en människa? (Job 7:17, Ps 8:4, 144:3, Syr 18:8, Heb 2:6). Det är faktiskt ett problem! Vem är du?
Om du inte är Gud utan den andre, så gör du som du vill. Det ingår i definitionen: Den som gör uppror mot Gud. Du tar dig friheter!