Med eller utan frågetecken? Nu berör jag frågan om något hände i Jerusalem för 2000 år sedan. Den stora Sanningen? Kanske, men vilken? Här har jag lutat åt olika håll, medan jag tuggat på Evas alla äpplen.
Skruvade påståenden
Jesus påstår egentligen, att allt i hans budskap redan finns i Gamla Testamentet (Luk 18:31, 24:27, 44ff). Då jag tidigare läste det, ansåg jag mig inte hitta något i GT, som stödde hans påstående. Försöken från de fromma, att tydliggöra GT’s profetior om Jesus, upplevde jag som ansträngda och skruvade.
Men när jag nu påvisat olika felaktigheter i traditionellt bibel-tolkande, blir det annat. Jag kan nu berätta historien i NT på ett annat sätt, och då blir Nya Testamentets berättelse identisk med den i Gamla Testamentet. Fast de fromma blir kanske upprörda.
En arg, demonstrerande Gud
Det kanske börjar hetta till. Ni som fick kristendomsundervisning i småskolan i början på 1950-talet eller tidigare. Kommer ni ihåg att religiösa skolfröken sade att Gud blev arg, när judarna ville ha en kung? Det var berättelsen, då Gud talade med Israels domare, profeten Samuel, och sade: ”Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung” (1 Sam 8:7).
Om samvetet är Gud, är detta ett krav på demokrati. För det är väl ditt samvete, som skall rösta? Och om det inte är ditt sam-vete, som skall väljas, vad är det då du vill att folk skall rösta på?
Har du sett Kalle Ankas samvete? Det är ankan i vit särk och med gloria. Men vi har ju den andra figuren vid Kalle Ankas sida, den röde med horn och svans? Kalle väljer ofta honom.
Himmelsk politik
Joakim von Anka har sagt, fast inte offentligt: ”Den som styrs av sitt samvete när det gäller affärer, styrs av en idiot.” – Tror du mig inte? Finns det ingen annan, som du tror tänker så? Byt ut ”affärer” mot ”miljön”, så hittar du kanske någon. Fråga annars Greta! Det är nog inte så länge sedan hon läste Kalle Anka, så hon känner nog igen hornen, när hon ser dem.
Att ett eventuellt existerande samvete är Guds röst är inte bara ett talesätt. Bibeln, särskilt Jeremia och Paulus blir ofta logiska, om vi inser, att de trodde, att samvetet är Gud. Det vill säga, samvetet är Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom.
Men vi är inte i stånd att uppfatta och fatta så mycket. Det mesta av mänsklig tro är ren idioti och galenskap. Ofta har den ingen-ting med samvete att göra. Utan samvete är tron på Gud bara pinsam.
Antingen är du pedofil eller tror du på pedofilerna. Bättre att inte tro på djävulsdyrkare som våldtar barn. Formuleringarna är avsedda att fritt kunna tolkas som angrepp åt mycket vitt skilda håll.
Förresten hur skulle den här prövningen (1 Joh 4:1) kunna gå till, utom med hjälp av samvetet? Av vår bibelöversättning hänvisas vi till andra verser: ”Förakta inga utsagor, men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och undvik allt ont.” (1 Thess 5:21) samt varningar för villolärarna och deras lögner (Matt 7:15, 24:24).
De fortsatta profetorden hos Samuel är en varning för typer liknande Lukasjenko. Ger man dem makten, så blir det hemskt. Läs själva! Bibelspråket har gjorts väldigt högtravande, men rätt tolkat är det ofta väldigt aktuellt. Villoläror och lögner behöver inte alls vara religiösa sådana, men blandar du in Gud i sådan deg jäser den bättre.
Enligt Bibeln slogs demokratins profeter ihjäl redan på den tiden (1 Kung 19:10, Rom 11:3). Sedan tillsattes falska präster och profeter (ideologer), som förvanskade sanningen om Guds vilja. Alla fick lära sig läsa Bibeln som Fan, med religiös darr på rösten. Det har vi fortsatt med sedan dess.
Lär sig Bibelns kulturella bakgrund!
Frasen ”En liten ängel kom, log och vände om” är vanlig i döds-annonser för små barn. Föreställningen är förankrad i skapelse-berättelsen (1 Mos 1:2). Där möter oss himmelshavets Gud. Moses fick som gosse vid Faraos hov lära sig Hans namn, som är Nun, och att Nun är identisk med sitt hav. Det kallas Djupet i Bibeln.
Det är detta fulländade Hav, som är den spegel Paulus talar om (1 Kor 13:12, helst i Bibel 1917). Vi droppar ser bilden av oss själva i den Gud, som är Sanningens Spegel. Den bilden kallar vi världen, när vi anklagar Gud: ”Det är inte vår bild, det är Spegelns!”
Den välkända slutsats, som kallas teodicéproblemet, blir denna: Antingen är Gud inte god, eller också är Han inte allsmäktig. Problemet, som här förklarades, påstås av någon anledning vara olösligt. Många av oss droppar förnekar också existensen av Havet, som vi alla är en del av – som allt är en del av.
Det här framgår möjligen i Johannesevangeliet. Det är så pass svårt, att sadducéerna tycks ha haft svårt att förvanska det. Det är en mycket problematisk text. Det är svårt att närma sig den.
Droppen beskrivs som Havets barn I
Det som kommer ur det Havet (från Himlen) bör kunna liknas vid en våg eller en droppe. Ängeln som vände om bör ha varit en droppe ande, eftersom Gud är ande (Joh 4:24). I dessa fall är det en livsande, som är avsedd att senare syssla med skönhet, sköna konster, moral, samvete och kärlek i en människa, som förutom ande även består av kropp och själ.
Själen är det dumma intellektet, som inte kan hitta någon logik i det anden sysslar med. Det kan till exempel vara musik, dikter och poesi. Själen kan då få vara hjälpreda åt anden, men den kan inte själv hantera sådant. Själen skriver dock gärna lärda avhandlingar om det. Kvalificerat strunt kallas det.
Droppen beskrivs som havets barn II (2 Kor 11:13f)
Själens/intellektets (tanke)värld beskrivs också som en himmel. Det kan orsaka begreppsförvirring. Paulus skriver ju: ”Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” (Ef 6:12). Här kan det vara bra att läsa om ordet ”son” i Bibelns lexikondel. Satans tjänare kan kallas hans söner. Eller döttrar.
Moses utbildades vid Faraos hov. Egyptisk vetenskap sade att Himlen är ett hav. Föresten betyder namnet Mose ”avkomma”, det vill säga son eller dotter. Ra + moses = Ramses. Men Nun var i Egypten en onämnbar gud. Man var rädda för Himlens Herre. Hans namn fick inte nämnas. Här är orsaken:
Himmelsguden Nun var den egyptiske solguden Ras far och fiende! Därmed var Nun även fiende till solgudens son Farao. Nun dyrkades därför inte av egyptierna! Nuns son Ra, som de dyrkade, kan även kallas Lucifer, ljusbäraren. Här finns en berättelse om förhållandet mellan Nun och Ra
Obildningens seger
Kunskaper om Egypten förbjöds inom kyrkan på 400-talet. Motivet var att det gamla Egypten var hedniskt. Hieroglyfer, historia, kultur och myter glömdes. Utan de kunskaperna kan vi givetvis inte förstå moseböckerna. Den gamla egyptiska kulturen återupptäcktes först efter Napoleons äventyr i Egypten.
Jesus Fader heter Nun
Nun nämns ca 30 gånger i GT. Första gången är (2 Mos 33:11). Där talas om ”Josua, Nuns son.” Namnet Josua betyder ”Gud frälser”. I det på grekiska skrivna NT, har man översatt Josua till det grekiska namnet Jesus. – De semitiska namnen Kefas och Mirjam blev samtidigt Petrus och Maria. Och juden Saulus bytte själv sitt hebreiska namn till grekiska Paulus.
Det gamla och det nya förbundet
Josua blir den som efterträder Moses som Israels ledare. Den frälsande guden ersätter Lagen. Det nya förbundet, i stället för det gamla. Den gamla ordningen dog, begravdes av Gud och fick inte ens komma in i den nya tillvaron, det förlovade landet (5 Mos 34:4-6).
Lagens ordning leder inte till frälsning! Inom Islam kallas den gamla ordningen sharia. Islam är varken bättre eller sämre än de trosvissa sadducéernas lära. Det var den och dess trosvisshet, som Jesus bekämpade – inte den grubblande fariseiska läran, inom vilken han verkade.
Det här är det många kristna, som inte förstår. Vissa trosrikt-ningar har byggt upp en ny Lag med bitarna av den gamla. Med den som stöd, kan man sedan vara korrupt, pedofil och hemsk. Sådant gör inget. De döda gärningarna anses vara det viktiga (Heb 6:1). Det är riter att följa. Det är regler om mat, helger, bön, könsordning och annat.
På sina håll skall man även ge alltför mycket pengar i templet. Fromheten skall visas i form av symbolhandlingar. Helst sådana som ger inflytande. Vad var det Joakim von Anka sade: ”Den som styrs av sitt samvete, när det gäller kollekten, styrs av en idiot.”
Krav på döda gärningar skall inte plåga oss genom att belasta våra samveten (Heb 9:14). Strunta i dem! Gud är varken idiot eller mutkolv!
Ordnung muss sein
I Moseböckerna står det således att Jesus är son till den himmelsgud som egyptierna kallade Nun. Nun sades vara en kaosgud, som hotade solguden till livet. Nun hotade ordningen. Då tänker jag på Paulus, som hävdade att hans förkunnelse sågs som en dårskap av de smarta. (1 Kor 1:18, 20, 23, 25, 2:14, 3:19, m.fl.). Kärlek!? Samvete!? – Ordnung muss sein! Det tyckte Farao långt innan Fredrik den Store eller Paul von Hindenburg yttrade orden.
Solguden Lucifer är den son till Himlen, som fängslas i jordens bojor. Hen, det smarta intellektet, är ormen i kunskapens träd. Det är hen, som förmår människans ande Eva, att äta frukt. Eva delar sen med sig till Adam, stoftet från jorden – materien.
Då kommer vi in på den hamartia, som jag tjatat så om i de sista inläggen. Som jag förstår, ingår samvetselden i hamartia, insikten att ha gjort fel. Konflikten med Gud är hamartia. Utan samvete finns inte insikten (Rom 3:20, 4:15f): ”Jag rånmördade tanten och kom över hennes pengar. Jag gjorde inget fel! Knivhugget var perfekt!”
Glida på betydelser
Vi kan se, att hamartia för Paulus har flera betydelser. Han skriver: ”Redan före lagen fanns alltså synd i världen, men synd räknas inte där det inte finns någon lag.” (Rom 5:13). Felandet (synd = handling, det som gör orent) hör ihop med samvetets eld (synd = att vara i konflikt, i kamp med Gud för katharsis, rening), men logiken kommer lätt i kläm, om vi glider på betydelserna i Aristoteles och Paulus djupsinniga ord.
Paulus skrev kanske ibland för dem, som inte var så djupsinniga. I varje fall blir han oftast läst av sådana. De olika betydelserna hos ordet synd (hamartia) gör att rånaren kan kallas syndare utan synd. Han lever kvar i sina synder, helt utan den renande hamartia, som enligt Paulus ger Guds nåd.
Konsten att dö
Rånaren kan jämföras med denne slavskeppare. Med Paulus ord kan vi säga att han dog från sina synder och föddes som som en ny människa, med en helt ny livsinriktning. Det finns mycket på nätet om honom. Livserfarenheten, kunskapens frukt dödade honom. ”Olydnaden” mot Guds bud (1 Mos 2:16f) gav honom nåden.
Striden med Gud. Segern i nederlaget, att erkänna sin synd, sitt nederlag, att ångra sig och få förlåtelse, innebär att där elden är störst, där är också nåden störst (Rom 5:20). Reningen, katharsis. Det var det som Rasputin inte fattade (Rom 6:1-3).
Observera det Paulus skriver om att dö! Det är uppenbarligen ingen fysisk död han talar om. Han, det vill säga den gamla människan dog, och han föddes som ”en ny människa i Kristus”.
Det tycks betyda ”en ny människa med samvete”. I gammalt mytologiskt språk är det ”den i ande smorde”. Kristus betyder ju den smorde. Han och församlingarna har både dött och begravts, men inte fysiskt (Rom 6:4,8, Kol 3:3, 2 Kor 5:17 m.fl.).
Med tanke på vad kyrkan lärt ut om att äta kunskapens frukt, kan den inte kallas kristen. För Paulus är just det centralt i läran. Det är det Gud vill att vi gör.
Nu är vi färdiga för den Stora Myten.
Lucifer, det observerande och grubblande intellektet är Guds son. Han inkarnerar i köttet, i jorden, i materien (adamá). Han föds alltså som människa (Adam), med människans förutsättningar. Paret, intellektet och dess fysiska kropp, får en livsande av Gud. Namnet Eva betyder liv (1 Mos 3:20).
Eva är inte ett hår av Hin
Enligt myten (NT) är Gud ande (Joh 4:24, Rom 8:14), helig ande. Det finns annan ande (1 Joh 4:3). Men det är inte samvetet (1 Thess 4:8). Eva är faktiskt ett hår av Gud och inte ett hår av Hin, som Ernst Rolf sjöng. Hela vår kultur är genomsyrad av kyrkans vantolkning av myten.
Tillsammans är de tre människan. Paulus kallar dem kropp, själ och ande (1 Thess 5:23). I GT’s allegorier är de ofta en man och hans två kvinnor, t.ex. Abraham, hustrun Sara (= anden, samvetet, namnet betyder furstinna, jfr den kretensiska ”ormgudinnan” Asasara, troligen en Moder Jord) och den egyptiska slavinnan Hagar (= själen, intellektet, skaparen av pyramidala tankebyggnader).
Exempel två är Jakob. Anden/samvetet är den vackra Rakel och själen/intellektet är den skumögda Lea. Allra första exemplet är Adam och hans första hustru Lilith. Hon är alla demoners moder, alla våra -ismer. Hon finns i en sidomyt till Moseböckerna (se not till Jes 34:14).
En not till (Job 18:15), där hon också nämns, meddelar att texten är obegriplig och har rättats. Det blir lätt så, när bokstavstolkare inte alls förstår vad det handlar om. Wikipedia skriver mycket om Lilit på 50-60 olika språk. Det är ganska intressant.
Eva är en droppe av Gud
Själen är du, intellektet. Det är du som djävulen som fängslats i jordens bojor. Du har fått en droppe av Guds ande. Droppen heter Eva. Hon är en droppe av Gud. Meningen är att du skall renas. Du kan vägra. Du har din fria vilja.
Havet Gud upplyser Adam och droppen Eva om att det har konsekvenser att äta av kunskapens frukt. Som sagt, Paulus höll senare med. Hans gamla människa dog av det och en ny föddes i Kristus. Och vad som var rätt och fel fick han veta. Det är det som är meningen med livet.
Du skall äta av frukten! Inse dina fel! Drabbas av samvetets eld! Hamartia, kampen med Gud. Slåss med Honom är synd. Men du får Hans välsignelse. Du blir Israel, den som kämpat med Gud och segrat genom att dö. Djävulen skall dö! Den förlorade sonen skall återkomma. Så ät för helvete!
Jesus segrade genom att bli ”ett med synden” (2 Kor 5:21), genom att dö och återuppstå! Jfr (Rom 8:3, 1 Pet 2:24). Hela evamgelieberättelsen verkar vara ett drama, som spelas upp för att exemplifiera budskapet i GT. Det är ett drama, en tragedi, som skall rena oss. Det är Aristoteles, som 350 år f.Kr. korrekt förklarar evangeliet.
Har Paulus skapat det enligt enligt Aristoteles recept i Περί Ποιητικής? Eller skapade Jesus det på verklighetens teater? Det där får vi grubbla på.