Etiketter

, , , , , ,


Den objektiva sanningen är ofta ointressant. Det är den subjektiva, som det kan hetta till kring. När kan jag hävda, att min sanning är bättre än din?

Efter att ha skrivit ett inlägg om att Jesus aldrig funnits och ett om att han nog ändå fanns, behöver jag ägna mig åt sanningsbegreppet. Vad är sanning?

Sanning och lögn

Följande påståenden kan förnuft och logik fastslå vara sanna eller falska: 2+2=4 och 1+1=3. Daniel Ståhl, som väger 2 gram, är bättre på diskus än du.” Om sådant är sant eller falsk blir sällan omstritt.

Men nu skall jag påstå något, vars sanning varken kan fastslås eller bestridas med förnuft och logik: Den där musiken är fantastisk!” Om samma musik säger du, att den är hemsk. Vad är sant? Vad är falskt? Vem av oss ljuger? Om detta kan vi bråka!

Medvetandets två delar och deras sanningar

Det finns två sorters sanning. Den ena hanteras av vårt logiska förnuft, den andra av vårt medvetandes viktiga ologiska funktion. Den senare använder vi bland annat, när vi ägnar oss åt våra idéer om naturrätten (Obs! Länken!). Naturrätten, som har debatterats en hel del, avhandlar gärna mänskliga rättigheter.

Logiken använder vi – som visades ovan – bland annat för matematiska sanningar. Men konst kan inte logiken hantera, annat än på auktioner – köpa och sälja. Kan jag tjäna pengar på detta? Konstnärlighet är inget logiskt.

Tillvarons två delar, det logiska och det ologiska, hanteras av medvetandets två delar. Nedan kallar jag dessa medvetandets två funktioner själ och ande.

Finns det flumord utan klar betydelse, kan jag väl ge dem det och använda dem. Jag misstänker faktiskt att de ursprungligen användes med de betydelserna.

Den moraliska stormakten och alla dess krig

Läs länken, och inse hur viktigt det är att inte alltid vara så logisk och vetenskaplig. Det finns ingen materialistisk vetenskaplig logik i idéerna om mänskliga rättigheter. Det är enligt värdenihilister bara känsloflum.

Klicka vidare i länkarna till värdenihilism, rättspositivism och ”Stockholmsskolan”, så får du veta, att det var mer än Rasbiologiska Institutet, som väckte respekt för svensk lärdom då det begav sig. Hitler, Stalin och de andra blev imponerade av svensk rättsfilosofis brist på känsloflum.

Rent logiskt finns ju inget som har värde. Vi skall ju alla dö, och allt är meningslöst. Vetenskapen i Uppsala sade på 30-talet: ”Du är vidskeplig, om du tror på en mening med livet!” Och man lade till: ”Rätt är det vi säger är rätt! Lagtext!” Och från Berlin ekade ett rungande ”Ja!”

Sverige var redan då en ”moralisk” stormakt. Men vi ser ju, att logiken inte kan hantera moral. Försöker den blir det katastrof. Juridiskt tänkande kring moral och etik blir eviga mord. Krig! Världskrig! Kulturkrig! Religionskrig! (jfr. Gal 5:4).

Vi ställde kanske till en del på grund av vår vetenskap-liga ”moral”. Den gav stöd till hemskheternas domstolar. Hur vetenskaplig, logisk och juridisk är vår nuvarande moral? Ställer den fortfarande till något?

Kära dårar, var lite ologiska!

Eugeniken (rashygien) och besläktade läror är särskilt obehagliga. Orsaken är deras vetenskaplighet och logik. Att de är förnuftiga. Det går ju lätt att visa hur mycket folkhushållet tjänar på att eliminera … ja ni vet vilka. Låt oss i stället fromt följa aposteln, som verkar uppmana oss: Var dåraktiga (1 Kor 3:18)!

Folkhushållet är en god tanke, som kan göras världsvid och förknippas med hållbarhet och ekologi. Men hu så nassig den kan bli med visst förnuft! Intellektet, som det där förnuftet också kallas, symboliseras ju av den där giftiga slingrigheten i kunskapens träd.

Det som enligt vår myt är lögnens furste har vi satt som den objektiva sanningens väktare! Men de komplicerade sanningsfrågorna klarar den inte av.

Förnuftets logik/matematik krävde två påståenden för att beskriva både sanning och lögn. Påståendet 2+2=4 är alltid sant och det för alla. ”Det är fult” kan däremot vara både sant och falskt, och det samtidigt. Sant för dig och falskt för mig. Ja – våra egna upplevelser kan t.o.m. vara kluvna och motstridiga.

En kommentar för den fanatiske materialisten med lika fanatisk tro på logiken: Det där påminner om så kallade superpositioner i kvantdatorer. Vara två saker samtidigt. Det innebär helt överlägsen beräkningsförmåga.

Två olika begrepp

Bevisa/vederlägg påståendet ”Det är vackert” med logik! Logikens sanningar är sällan problematiska, men det är de sanningar den andra mentala funktionen förkunnar. Ordet sanning betecknar därför två olika begrepp.

Har de egentligen med varandra att göra? De rättslärda i Stockholm, som länken ovan berättade om, betraktade tro på absoluta sanningar om ont och gott, vackert och fult, rätt och fel, som felaktig. Sådana sanningar ansåg de vara icke existerande. Falska.

De talade alltså om bland annat etik och estetik.

Drakens betydelseglidning

Ändå diskuterar vi sanningen, som om det vore ett och endast ett begrepp. Det innebär att vi oavbrutet glider på betydelserna. Sådant tillåter inte logiken, eller vad sägs om följande yrkande i en framtid, då såväl antikens som medeltidens historia och kultur strukits från skolans alla kursplaner:

”Sankt Göran var tydligen en ond kung, som bekämpade den fria pressen och dödade drakar, föregångare till DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. Stockholm bör snarast befrias från hans statyer. Skicka dem till destruktion!”

Sankt Göran i kamp med tidningsdraken. En drake är ju en drake, eller hur? Det här exemplet fungerar i svenskan, där ordet drake används om de stora tidningarna.

Forntida beskrivning av de två begreppen

De gamle egyptierna hade idéer om tvåheten. De hade lärt sig att medvetandet har två delar. Egentligen sade de, att människan har nio eller tio själar, men glöm det! Bry sig inte om deras grubbleriers akrobatkonster! Det här är enklare och förmodligen vida äldre.

Moses kom från Egypten med idéer, som hamnade i vår Bibel. Paulus utformade dem tydligast. Människan består av kropp, själ och ande. Vår själ hanterar det logiska (matematik, naturvetenskap och språk) och vår ande hanterar moral, känslor och estetik.

Språk, det är själen som prisar Gud. Anden sköter känslorna (Luk 1:46f). I 1917 års Bibel är det själen som tänker (Klag 3:20). Men översättningarna är oklara och växlande, då teologerna ofta saknar idéer om vad själ och ande är, och vad det är för skillnad mellan dem.

Herre Jesus vad de ibland kan bubbla, när de försöker förklara. Googlar man på frågan, kan man dock få svar i ungefär den riktning jag presenterat.

Den del av medvetandet, som värderar vackert och fult samt ont och gott eller vad som är moraliskt rätt och fel, kallas ande. Anden känner medan själen grubblar.

Själens uppgift är att bestämma vad som är bra och dåligt i ekonomiskt och politiskt avseende. Vad tjänar jag på i en värld, där inga andra sanningar finns än typ svar på frågan ”Fick jag krona eller klave?” Den världen är det logiska medvetandets område!

Den forntida beskrivningen av själ och ande utgår från att de är av övernaturligt slag. Vad skulle man på den tiden annars ha trott om dem? Nutida materialister kan nog acceptera idén om medvetandets två funktioner, men vill tro att de är skapade i hjärnan.

Nya Testamentets beskrivning

NT ger givetvis likt hela sin samtid en ”övernaturlig” beskrivning av medvetandets två funktioner. Ande och själ var en förklaring hämtad från den allmänna världs-bilden. Man hade ingen hjärnforskning eller annat att komma med.

Men den forskningen har ju faktiskt ännu inte förklarat medvetandet. Somliga tror, att så kommer att ske. Ett steg till bara. Erfarenheten säger dock, att det mesta vi kommer att upptäcka, är att det finns mer som vi inte vet. Kunskapens och sanningens väg är oändlig.

I 1917 års Bibel talade Paulus och Jakob om ”själiska” människor. Bibel 2000 säger ”oandliga”. Ordförklaring-arna i Bibel 2000 visar att teologer saknar insikt om begreppen själ och ande. Man översätter t.o.m. själisk till fysisk, vilket inte gjordes i Bibel 1917. Följ länk och byt mellan översättningarna!

På sätt och vis är det rätt. Själens logik hanterar vår fysiska tillvaro. Det grekiska begreppet sarx” ordet betyder kött – avser allt som kan knytas till vår fysiska tillvaro. Anden går utanför. Därför gör anden oss till människor. Utan vore vi bara biologiska datorer. Logiska.

Sarx används i NT som samlingsbegrepp för allt jordiskt, som kan knytas till människan. Det jordiska styrs av matematiska lagar, av logiken. Knutet till våra lidelser och begär upptar sarx den ”själiska” människans tankar. 

Teologerna vet, att Paulus skrev att människan består av kropp, själ och ande, men de vet inte vad han menade. Kampen om makten i fornkyrkan utplånade idéer och kunskaper, som man tagit för givna, och som tankar och resonemang byggts på.

Medeltidens mörker

Kunskaperna passade inte alla de stridande. Texter med dem finns visserligen kvar att läsa i NT, men man förstår inget. Eller man kanske inte vill förstå. Men vi skall nog inte skylla kyrkan för allt. Det var ett allmänt kulturellt sammanbrott i den västerländska civilisationen. 

När man idag ingenting förstår förklaras det med att texterna uttrycker för oss moderna människor obegripliga, vidskepliga idéer. ”Det är inte oss det är fel på! Det är textförfattarna!” 

Kvar i kristendomen levde idéer som behövdes för att motivera hierarki, särskilt monarki, feodalism, men även lagar och politik, samt kvinnosynen. Lagfromheten blev kvar (Rom 3:20, 10:4f, Gal 3:11f).

Föregående inlägg nämner särskilt att den ursprungliga kristna kvinnosynen rensades bort. Och villolärarna tog ju över. Det senare förutsågs redan av Jesus (Matt 18:6, Luk 17:1), men även av andra (Apg 20:30). Paulus ut-talar förbannelser över dem (Gal 1:9).

Idag har kyrkan gjort uppror mot sin tro. Resultatet är brist på teologi och förvirring. Man söker idéer överallt: Det vore bra, om vår ärkebiskop med sina ord menar att Gud måste vara större än så här.

Det står i Bibeln (inte Koranen): ”Gud är större än vårt hjärta och förstår allt” (1 Joh 3:20). Enligt de gamle hebréer tänkte vi med hjärtat, inte med hjärnan. Än en gång länk till professor emeritus Tryggve Mettinger. Gud är alltså större än vårt förnuft och vår logik.

Kunskapen skall förmultna

De bevarade idéerna extraheras ur ”heliga texter” med hjälp av logiska hårklyverier. Sådant kallas idag andlig-het, och de som sysslar med det kallar sig andliga. Det är fel! Sådant är ”själiskt” och sådana människor är allt-så ”själiska” och styrs av ”köttet” (sarx).

Dit hör hjärtat och även hjärnan. Budskapet är, att det vi tänker logiskt med inte är så mycket värt.

Själiskhet och sarx är sådant som leder till strider, våld och allt möjligt annat elände (Gal 5:19ff). Paulus frossar i beskrivningar av detta. Hans angrepp på lagfromhet är sådana, att såväl judar, kristna och muslimer kan tänkas anklaga honom för fobier: antisemitism, kristofobi och islamofobi.

Lagfromhet har ofta kännetecknat riktningar inom de abrahamitiska religionerna. Just nu ser vi sådant främst i Islam. Men kristendomen har också excellerat i sådan.

Det tycks vara fråga om en brist på balans mellan de två mentala funktionerna, när vi slåss som vi brukar. Varför och hur denna obalans uppstår är givetvis intressant. Bristande balans verkar vara en psykisk sjukdom, som gör oss farliga.

Sekularisering tycks få kraft ur avsky för lagfromhetens ”själiskhet”. Vi reagerar mot den ”logiska moral”, som ger hat och våld. Lagkunskapen förkastas, då ateistisk övertygelse (sekularisering) skapas hos många av oss av vårt medvetandes ologiska funktion – av anden.

Den har tagit över och förkastat logiken. Men ateism bygger ju likt lagfromhet på logik! Hur förneka ”högre värden” utan logik? Den ologiska komponenten, anden som var starkare än själens förnuft och logik, fastslår naturrättens sanningar. Våra mänskliga rättigheter finns!

Ateisten är alltså lika kluven som många andra. Han söker och nosar sig tillbaka till någon sorts tro. Inte på lagfromhetens Gud utan på en annan, något annat.

De lagfrommas kunskap skall förgå (1 Kor 13:8). Det är ur ett berömt stycke i NT, där det hävdas, att det finns annan kunskap, mer fullkomlig, som inte skall för-gå. Jämför: Kunskap är inte detsamma som visdom. Doktor Mengele var bildad, men han var inte vis. 

Det är inte konstigt att mer skärpta nutida teologer bett om hjälp. Pastor primarius Ludvig Jönsson (död 1985), känd som radiopräst, hörde jag i radio efterlysa svar på frågan vad vi egentligen tror på.

Min formulering av detta problem: Kyrkans bekännelse-skrifter är själiska och har därtill förvarats i för tanke-verksamhet så olämplig kyrklig miljö, att tankarna i dem förmultnat. Låt dem vila i frid!

Även du Tutankhamon?

I Egypten representerades själen och anden av de två gudinnorna Wadjet och Nekbeth. De två avbildas som en orm och en gam i pannan på Farao. Den faraoniska kungakronan (heter pschent) är försedd med paret.

Farao Tutankhamon 1341-1323 f.Kr.

Ibland har farao bara ormen på huvudet. Ibland avbildas båda som ormar. Men förmodligen begrep varken farao eller hans präster vad det var för kunskaper de ärvt från förfäderna.

De vördade sina läror och gudar, men uppförde sig som alla andra herrar. Bildning och visdom är som vi vet inte alltid kännetecknande för mäktiga män.

Fast den av inavel sjuklige kung Tutankhamon dog ju som 19-åring. Han hade nog inte fått göra mycket under sina åtta regeringsår.

Vi är alltså inte ensamma i historien, att ha glömt. Vårt kollektiva undermedvetna bevarar dock kunskaperna. De bubblar fram ibland. Frågan är när och var de först uppträdde och levde i oss. Den frågan släpper vi.

Labrys, vårt dubbeleggade vapen

Säkert är även de ormar minoernas ormgudinna håller i sina händer föregångare till de bibliska seraferna. Ordet betyder lysande orm. Betydelsen orm försvann, då de blev namn på Bibelns högsta änglaväsen.

Hos minoerna på Kreta fanns även dubbelyxan, labrys, som en helig symbol. Dubbelyxan är människans red-skap i kampen genom livet. Även tjuren blev en symbol för det som krävs. Den kan ta tillvaron på hornen. Den har två horn. Vi skall ha både en god själ och en god ande.

Gudinnans symbol. Ceremoniella yxor bars av Kretas prästinnor under minoisk tid. Labrys är ett ord som kan höra ihop med ordet labyrint och minoernas ord för läppar. Då blir misstanken, att labrys är symbolen för det dubbeleggade redskap vi människor använder att lösa problem med tankens och ordens hjälp. Labrys symboliserar vapnet vi har i vår kamp genom tillvaron. Labrys symboliserar samma sak som de två ormarna, seraferna i händerna på prästinnor. Ormen i kunskapens träd är själen. Men även livets träd har en lysande orm, anden. Jfr. serafimerorden, de lysande.

Objektiv sanning

Den logiska sanningen avhandlar frågor som denna: Här är två bilder av olika stora folkmassor. Vilken folkmassa är störst, den på bild ett eller den på bild två? På en sådan fråga finns ett svar, som objektivt är sant! Förnuft och logik (i just detta exempel matematik) avgör.

Subjektiv sanning

Den ologiska sanningen avhandlar frågor som denna: Är detta vackert? Är detta ont eller gott? Är detta rätt eller fel? Är hen någon att älska eller hata? Förnuft och logik kan inte avgöra. Det har inget med logik att göra.

Förvirring kan uppstå, då man blandar in juridik. Då definieras rätt och fel utifrån om något överensstämmer med en lagtext. Exemplet ”lagtext från Nazityskland” visar dock omedelbart, att sådan sanning är objektiv: ”Han är av fel ras (enligt lagens definition av ras), anti-nazist eller mentalt efterbliven!” Allt det kunde ju vara objektivt sant!

Enligt lagboken var det rätt att avliva honom och fel att låta honom leva. Logiskt enligt förnuftet, vår själ. Men vår ande säger att det var ont och fel. Det är den ologiska, subjektiva sanningen hos de flesta av oss.

Det finns ju ond ande. Men sådana har inte läderartade vingar och klövar! Med påståendet, att ond ande är en egenskap hos vissa människor, kanske jag till och med kan få ateister att tro på demonisk ande.  

En del tycker fortfarande att nazismen är rätt och bra. Och de kan lägga fram logiska argument, som förklarar varför det rätt att avliva mentalt efterblivna. Enligt rasläran (dåtida vetenskap) var även förintelsen rätt. Och antinazisten var en farlig terrorist. Det var objektivt sant, att han bekämpade sitt samhälle.

Det är således subjektiv sanning som är intressant. Låt oss därför upphöra med att vara objektiva! Och skall vi diskutera sanningen i sig, är det alldeles ointressant att ägna sig åt den logiska. Där finns ju inga problem! Finns de ändå, skall de låsas in! Då är vi av med dem.

Det finns ingen sanning, eller …?

Enligt förnuft och logik är inte subjektiv sanning verklig sanning. Eftersom jag här inte kan annat än att reso-nera förnuftigt och logiskt inom ramen för min förmåga, är det bara att konstatera att det inte finns någon sanning!

Ormen i kunskapens träd (min själ, mitt intellekt, förnuft och logik) kan tala sanning, men sägs också vara lögnens furste. Det bör betyda att konstaterandet kan vara falskt.

Nu talar vi i stället om vår ande i livets träd, och det kommer som sagt med påståenden om vackert, fult, ont, gott, rätt, fel och liknande. Jag har sagt förut, att det här händer i oss. I mytens allegorier växer kun-skapens, livets och andra träd i oss. Kroppen är Guds tempellund (1 Kor 3:16).

Aseraträden

Kroppen är i myten Guds lustgård, där själ och ande är träd eller trädsorter som planterats för att växa. De som kallas själ är kunskapernas träd. De som kallas ande är förmågornas träd och ger handlingar som frukter. Forn-tidens folk hade tempellundar och där växte de heliga träden, aserorna (5 Mos 16:21). Länken leder till 1917 års Bibel.

Perspektivet ändras. Själen får rollen som Adam, och anden får rollen som Eva. De bor i kroppen, och äter av frukt och grödor. Och både kunskapen och handlingen blir komplicerade frågor. Själ och ande odlar, äter och växer.

Eller också är det ormen som är fruktodlare. Då har perspektivet ändrats. Namnet Jakob betyder ”den som håller i hälen”. Det är bibelhebreiska för ungefär samma sak som svenska ”dra vid näsan”, det vill säga bedra. Lögnens furste, det logiska intellektet, dyker upp som människa. Så fortsätter allegorierna.

Man har valt att enbart använda ordet påle i Bibel 2000. Sådana fanns också, men i vår närmaste hedendom, tidsmässigt och geografiskt, var det heliga träd man hängde offren i.

Själen som slav

Till skillnad från vår fruktodlande själ är anden musikalisk och konstnärlig. För det tekniska utövandet av sina gåvor tar anden hjälp av förnuftet. Själen är tjänare åt anden. Det är den vare sig vår ande är god eller ond. Hitlers själ planerade ondskefullheter in i det sista.

I Bibelns allegorier har människan ofta två hustrur. Sara betyder furstinna. Hon var Abrahams ande och favorit. Hagar var Saras egyptiska slavinna och Abrahams själ och bihustru. Om detta har jag skrivit förut, bland annat detta.

Den subjektiva sanningen personifierad

Ett beryktat subjekt sade för två tusen år sedan: ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet” (Joh 14:6). Subjektivare än så kan man inte vara. Det jag säger gäller! Det finns ingen annan (d.v.s. objektiv) sanning! Jag har försökt uttolka det förut. Det blev ungefär så här:

Kunskapernas och erfarenheternas berg

Vi kämpar oss fram genom livet med vår labrys (dubbel-yxa). Vi behöver båda eggarna. Livet är kampen genom tillvaron, som ständigt ger kunskaper och erfarenheter. Dessa två ting liknas ofta vid ett berg, som vi har att ta oss upp för.

Tro fel, ha fel, vilja fel och göra fel

Allt efter som vi rör oss uppåt (= ökar vår kunskap och erfarenhet), inser vårt logiska förnuft (själen), att vi förut trodde fel, hade fel, ville fel och gjorde fel. Om vi har ett samvete (ande), kan det vara plågsamt.

Döden i sanningen …

För att slippa plågas, slår vi ihjäl samvetet (anden), den ljusa sidan av kraften. Det är det som menas, när det sägs att vi skall dö, om vi äter av kunskapens frukt. Livet i samvetsfridens paradis tar slut.

Nå, vad gör vi? Vi kan ju bekänna våra synder, i stället för att slå ihjäl samvetet. Vi kan få förlåtelse och så sträva vidare uppför. Men vi måste välja en annan riktning! I vår okunnighet såg vi inte att vägen svängde.

… som bara var tillfällig

Jaha. Men hur tar vi oss vidare, utan att ytterligare öka våra kunskaper och erfarenheter? Det är ju det, som är livet! Logiken säger att vi på nytt kommer att inse, att vi även denna gång trodde fel, hade fel, ville fel och gjorde fel.

Logiken säger att vi är födda till att ständigt synda. Vi kommer i konflikt med samvetet, Guds röst, alltså med Gud. Att äta kunskapens frukt är vår medfödda arvssynd!

Att vara i konflikt med Gud, ja slåss mot Honom, måste vara en definition på synd. Men den som strider med Gud får hedersnamnet Israel och Guds välsignelse. Det var Jakob det, bedragaren (1 Mos 32:28ff). Och Kristus blev ett med synden (2 Kor 5:21)! Bibeln klargör att den är djup, svårtolkad och inte lämpad för juridisk logik.

Jag har förut skrivit om Rasputin. Han läste Bibeln och fann att Guds vilja är att man skall synda, helst sexuellt. Han var en själisk profet styrd av sarx. Juridisk tolkare av helig skrift. Lagregler. Katalogsynder. Och han hade ett budskap: ”Lev som jag, er profet!”

En bokstavlig bildtolkning

”Vägen heter smal”

Rubriken finns som text i nummer 265 i svenska psalmboken. Inledningen är ”Ingen hinner fram …”

Nu har vi bilden klar för oss! Berget är oändligt högt. Vägen uppför är smal och krokig. Slavinnan Förnuftet är din älskade bil och logiken hennes motor. Sanningen som bilen söker är den rätta riktningen. Den finns inte! Den ändras hela tiden på vår serpentinväg. Och det är bara du som ser vad du befinner dig på vägen.

Om du inte kör åt rätt håll, kör du över vägkanten och ner i avgrunden. Enligt myterna är det en riktig Trollstig, för när det blivit ”köttfärs” av din ande, steker trollen pannbiff och äter upp dig, vilket berättades redan i det forntida Egypten.

Ditt medvetande utplånas, i myterna beskrivs det som ”den andra döden” (även i Bibeln, Upp 21:8). Det är något definitivt. Men nu tycks just den kristna myten ha en lösning, ett tvivel på döden.

Självförbrännande medvetande

Den berättar att tillvaron är så skapad av Gud, att inte ens Han själv klarar av en jordevandring, utan att bli ett med synden och förgås. Då har ju inte jag någon anled-ning att brinna av samvetskval.

Obehagligt blir det ändå, men en dunkel Paulus tycks hävda att vi överlever (verserna runt 1 Kor 3:15). Fast man måste ju tro på det han säger. Det måste vara min sanning. Min helt subjektiva sanning. Om det även är objektivt sant är helt ointressant för mitt helvetiskt brännande samvete, som med sin eld kan förinta mitt medvetande.

Och medvetandet är ju den observatör, som skapar vår värld. Eller yrar jag till nu? Vad var det kosmologen Max Tegmark sa? Universum är en matematisk abstraktion. Och jag säger att abstraktionen är ett tankefoster.

Trollstigen i Norge

Observera att när hjärtat vägs i Osiris domstol, är det i en värld, där man trodde att vi tänker med hjärtat. Det fick Moses lära sig i Egypten. Det är alltså själen som vägs – värderas. Tyngd av synd riskerar det bli slukat av gudatrollet Ammit. Se Annubis.

Värderas? Bra, dåligt, gott, ont, vackert, fult. Här har vi vår sanning, helt utan logik. Och det är den som gäller.

Jag tror inte att vi skall ändra översättningen och säga att det är hjärnan som vägs framför Osiris. Det vore närmast löjligt logiskt och förnuftigt. Men enligt hjärn-forskningen är det väl där vi lagrar våra synder. Ångest tynger våra huvuden.

Det oändliga berget

Kunskaperna och erfarenheterna vi inte har torde med säkerhet vara oändliga. Det innebär att vägen är oändlig. Hur når vi då fram till Sanningen? Det är väl det som är slutmålet? Men om slutet, det vill säga målet inte finns?

Antag Guds existens! Antag att Gud är oändlig! Då kan Han inte existera för logiken. Jag fick lära mig i skolan, att det var förbjudet att räkna med oändligheter. Ordet för de resultaten var ”odefinierat”.

Det innebär att varje väldefinierad lära om Gud är falsk! Vägen uppför berget kan dock vara fylld av pilformade vägvisare, på vilka det står ”Sanningen”. Ja, det är nog sant. Men stannar du vid någon vägvisande pil, så beror det nog på att motorn stannat. Logiken har upphört att fungera.

Jag är vägen, sanningen och livet. Sanningen är vägen. Resan är målet. Vi åker hit och dit längs serpentinerna, när vi snirklar oss uppåt. Det tar aldrig slut. Så länge vi är kvar på vägen och rör på oss, är vi kvar i sanningen. Och vi fortsätter att leva.

Det verkar vara så det står.

Berget Karmel

Kristendomen har då haft detta sanningsbegrepp, men jag tror inte det är många som har accepterat det.

Vägen heter smal. Och krokig. Johannes av Korset skrev om att bestiga berget Karmel. Munk i karmelitorden och intressant mystiker. Död av illa behandling från kyrkans män, sedan helgon och av Pius XI utsedd till kyrko-lärare. (Vad skrev jag om arvssynden? Här drabbade den hela kyrkan.)

Anglikanerna (protestanter) ”stal” Johannes och gjorde honom till ”Trons lärare”. Han imponerade tydligen. Men alla håller inte med om att vägen är smal och krokig. Tron på bokstavstolkning av skriften, Lagen, den absolut sanningen, är stark bland judar, kristna och muslimer.

De sistnämnda har stöd av Koranen, vars inledningsvers nämner ”den raka vägen”. Den uppfattningen av vägen kan man ju bara ha den allra första biten, innan man sett hur den slingrar sig. Man har inte kommit långt.

Det jag nu tänkt göra, är att diskutera hur jag kan veta, om jag kommit längre än dig på vägen. Men jag orkar inte just nu. Det här har blivit långt, och jag nöjer mig med detta tills vidare.