Etiketter

, , ,


Adam Smith (1723-1790), nationalekonomins och den ekonomiska liberalismens fader, hade en grundläggande idé. Människan är förnuftig, upplyst och vill sitt eget bästa. Om vi alla bara gör vad som är bäst för oss själva, blir allt bra. Marknaden, som kallas ”en osynlig hand”, löser då våra ekonomiska problem. De problem, som oftast brukar nämnas, är tillgång på varor, priser, arbetslöshet och fattigdom.

Förnuftig, upplyst och vill sitt eget bästa?

Är nationalekonomins grundläggande idé en beskrivning av Donald Trump och hans anhängare eller av Vladimir Putin? Kanske av Kim Jong-un? Kanske beskriver orden i underrubriken ultrakonservativa kristna eller muslimska, judiska och hinduiska teologer?

Har ni sett Lyxfällan på TV? Eller lottovinnarna som bränner många millioner på några år och blir hemlösa? Skall jag fortsätta med sådana exempel på ”förnuftiga och upplysta”?

Nationalekonomins teorier bygger väl bara på en korrekt idé om människan: att alla vill sitt eget bästa. Fast … bombbälten? Ingår teorier om martyrskap och Paradiset i nationalekonomin? Nej! Och många, lottvinnare och andra, tänker inte alls, när de gör av med pengar.

Idag hittar jag detta. En ekonom hävdar att vår reptilhjärna inte är konstruerad för att fatta ekonomiska beslut. Adam Smith hade alltså fel.

Psykopater

Googlar jag på nationalekonomins människosyn, hittar jag debatt om den: Är den frånstötande? Jag själv tänkte redan för många år sedan, att det framför allt är psykopater, som tänker på sitt eget bästa. Väldigt många är i stället empatiska. De har samveten och tänker på andra! Samtidigt är de ibland upplysta och förnuftiga.

Det har varit debatt i tidningarna om att psykopater ofta blir chefer. De politiska ideologierna bygger ofta på nationalekonomins idéer. Så skall man tänka och vara! Det gäller särskilt, om man skall ha ledande befattningar.

Även partierna till vänster ser utbildning och vetenskap som viktig. De förkunnar: ”Läs ekonomi! Vetenskap är sanning!” Men är eko-nomi vetenskap? Kanske kan den jämföras med ett vetenskapligt utforskande av vidskepelsen. Sådant gör inte vidskepelsen till vetenskap.

Svensk politisk historia, liberalismen

Då jag gick i skola på 1950-talet, var nästan alla lärare folkpar-tister, alltså liberaler. I ämnet ”historia med samhällskunskap” fick vi undervisning om de politiska ideologierna. Bildligt talat strök folkpartisterna under med rödpenna, att politisk och ekonomisk liberalism är helt olika saker.

Lärarnatyckte inte om den ekonomiska liberalismen. Men idag har alla gamla traditionella partier blivit ekonomiskt liberala. Även socialdemokraterna. Kanske även Vänstern. För liberalerna (f.d. Fp) är skillnaden mellan ekonomisk och politisk liberalism ca 15 % i opinion och val. Mina lärares Fp var största borgerliga parti.

Vad är det som har hänt? Varför har den ekonomiska liberalismen segrat? Och främst, varför minns jag politikerna från min barn- och ungdom som mer behagliga, roligare och ”mindre psykopatiska” än deras nutida efterträdare? Vad ingick i den politiska liberalismen, som den ekonomiska saknar?

Jag tror att den sista frågan är den rätta att ställa. Alla säger sig idag omfatta den politiska liberalismen. Den gäller rösträtten och det vi ser som själva definitionen av demokrati. Man är överens.

Politisk historia, högern

Den gamla högern hade bekämpat ”felaktiga” föreställningar om människors olika kvalitet. Motståndarna i ståndsriksdagen fanns i riddarståndet, adeln. Högern argumenterade genom att peka på den bildade och ekonomiskt framgångsrika borgarklassen.

Högern kämpade alltså för ”de rätta” idéerna om människors olika kvalitet. I riksdagen hade man med sig både borgarståndet och det välbärgade bondeståndet. Adelsståndet gav till slut med sig i frågan, eftersom allt för många ädlingar av ekonomiska skäl måste gifta ned sig till högerslöddret. År 1866 fick vi därför en riksdag med två kammare.

Jag skrev slödder. För den auktoritära eliten i samhället är slödder en synonym till politisk vänster. På ståndsriksdagens tid var alltså högern vänster. Efter 1866 blev liberalerna vänster.

Högern fortsatte kämpa för sina idéer, nu med liberalerna som nya motståndare. Den politiska liberalismen bestred ”de rätta idéerna” om människors kvalitet, och därmed även högerns åsikter om rösträtten. Den skall slödder inte ha! Den radikala högern hade blivit reaktionär. Det är kanske lätt hänt, att de radikala blir reaktionära. Eller tvärt om.

Den politiska liberalismen segrade och är idag självklar ideologisk grund för alla partier, utom extremistiska. Med ”alla partier” menar jag normala sådana från höger till vänster. Men någonting har försvunnit. Jag skall spinna lite på det.

Tro eller Lag

Liberalerna sprack itu 1923 i Liberaler och Frisinnade. Tvisten gällde folkomröstningen 1922 om spritförbud. Frisinnade partiet, med band dels till en ofta religiös nykterhetsrörelse och dels till de per definition religiösa frikyrkorna, var för ett förbud. Liberala partiet var emot.

Frågan gällde således om människan alltid är förnuftig, alltid är upplyst och alltid vill sitt eget bästa. Om människan inte har en fast tro på ett samvete, bland religiösa ofta kallad Guds röst, måste vi styras med Lag: Du skall icke supa!

Vi kanske kan fråga Greta Tunberg om saken. Och Donald Trump. Be dem peka ut vilka som är förnuftiga och vilka som inte är det. Frågan är fortfarande aktuell, hundra år efter folkomröstningen. Men vad är förnuftig och upplyst? Vad är mitt eget bästa? Greta och Donald är väl inte överens om någonting i det fallet.

1922 handlade debatten om ett spritförbud. Idag kan frågan gälla om cannabis skall legaliseras. Är vi förnuftiga och upplysta, och vill vi vårt eger bästa? Och givetvis, skall det lagstiftas om klimat och vaccin?

Konsumtion

Konsumera sprit, tobak och knark. Konsumera obegränsat. Idag räknar vi om konsumtionen till koldioxid. Konsumera flygresor och lyxbilar. Yachter för 1.000.000.000 €. Palats. Somliga är ännu värre och konsumerar krig, överfallskrig. Då konsumeras det på riktigt!

De frisinnade ville förbjuda den konsumtion, som de såg som farlig och omoralisk – spriten. Någonstans går en gräns även för ekono-miska liberaler. De vill ta Putin till ICC i Haag.

Socialister och kommunister

Men oftast ropar de ”socialister och kommunister”, när de bemöter förbudsivrarnas krav på lagar. Kommunistregimerna var ju faktiskt auktoritära. De såg inte människorna som förnuftiga, upplysta och medvetna om sitt eget bästa.

De egenskaperna, inklusive vetskapen om vad som är bäst för oss, sades finnas hos partiet. Östeuropas opposition brukade kalla kommunistpartiet för ”kyrkan”. Ofta är både partier och kyrkor utmärkta exempel på att radikala blir reaktionära.

Men definierar vi inte kommunister och socialister på annat sätt än som auktoritära, blir även den gamla adeln och deras kungar kommunister och socialister. Slutsatsen blir att de ekonomiska liberalerna – i stort sett alla politiker – använder sina reptilhjärnor, när de angriper andra och varandra.

Den religiösa konflikten …

De frisinnade, har också växlat mellan vänster och höger, mellan demokratiskt radikalt och reaktionärt. Frikyrkan stod ursprungligen upp mot den auktoritära statskyrkan, men har ofta själv blivit auktoritär och förtryckande. Konflikten mellan Lag och Tro är ju gammal.

Den var inte minst ett problem för aposteln Paulus. Han levde i en tid och i en kultur, där religion och politik överallt var samman-vävda. Det gällde både i och utanför romarriket.

Paulus har skrivit mycket om samvetet: Du måste tro, att det du gör är rätt (Rom 14:2,14)! Tror du att det är fel, skall du inte göra det! Kyrkorna har ofta vänt betydelsen av ordet tro till att tro på auktoritära lagar: Du skall och du skall inte! Du skall tro att Heliga Skriften innehåller detaljerade lagar om precis allt. Guds Lag!

Samvete får du inte ha och du får absolut inte tro på och lyda ett sådant. Det är de laglärda prästerna du skall tro på och lyda! En modern auktoritär politiker säger ofta detsamma, men han byter ut ordet ”prästerna” mot orden ”de välutbildade och (ideologiskt) kunniga”.

De auktoritära prästerna i NT´s Jerusalem var saddukéerna. Deras anhängare var de enda, som Jesus slogs med fysiskt (Joh 2:15). Och han slogs även mot deras teologi (Matt 22:23, Apg 23:6-11).

Den som läser Paulus inser, att det inte blir logik i hans texter, om man tolkar hans ord om lydnad, som gällande lydnad mot Lagen och prästerna. OBS! Jag skrev ”det blir inte logik”!

Logik blir det, om du inser, att Paulus menar lydnad mot samvetet, Lagen i hjärtat. Det hjärta, som antikens människor trodde var vårt tankeorgan. Läs gärna ett par verser ur profeten Jeremias bok (Jer 31:33,34). Hjärnans funktion var okänd.

… var och blev politisk

Ur 1800-talets samvetsstyrda frikyrkor och nykterhetsrörelser växte organisationsformerna för våra demokratiska partier fram. Partier som likt kyrkorna sedan kämpat med de motstridiga idéerna om Lag eller samvete.

Den kampen fick politiker att antingen bryta eller fördjupa förbindelserna med sina kyrkor. De auktoritära sökte sig till varandra. De demokratiska sökte sig också till varandra.

Samtidigt komplicerades förbindelserna med kyrkorna av upplysningen och vetenskapens framsteg. Kyrkorna satt fast i en helig tradition, en bibeltolkning som upplysta människor och vetenskapen inte kunde acceptera.

Många politiker och även deras väljare, både de mer eller mindre demokratiskt sinnade, och de mer eller mindre auktoritärt sinnade, blev ateister och lämnade sin kyrka. Den gruppen har blivit allt större och deras företrädare har varit mycket framgångsrika i sin kamp mot religiös tro.

Situationen nu tycks vara den, att det är ateisterna som definierar begreppet tro. För dem är tro givetvis något fullkomligt svagsint. Ateisterna har i frågan om vad tro är stöd från de mest auktoritärt religiösa, de som tror att Gud är en himmelsk Kim Jong-un i ett feodalt himmelrike. Och givetvis tror de: ”Såsom i Himmelen, så ock på Jorden!”

Man är långt från Ludvig Jönssons panenteistiska gudsbild. Sista gången jag hörde honom på radio, talade han om behovet, att kyrkan tog en omfattande diskussion om vad man egentligen tror på. Det är även långt från den diffusa tro på ”något”, som många ateister länge valde att behålla. Inte Gud men något.

Vi har slutat tro

Jag har redogjort för våra två motstridiga sätt att tro. Nu har vi inte kvar något av sätten. Majoriteten tror varken på bokstaven eller samvetet. Som en underårig gängkriminell rapporteras ha sagt: ”Meningen med livet är pengar!” Väldigt många anser att han har rätt.

Den diffusa tron på ”något” öppnade upp för samvetet. Det kanske finns en annan mening med livet än pengar. Den tron orsakar en moralisk tvekan, som varit en viktig politisk kraft. Där hittar vi nog kärnan i frisinnet. Där är den tro som, tillsammans med många procent av de politiskt liberala partiernas väljare, försvunnit när liberalismen blev ekonomisk.

Budskapet har blivit: ”Jag/Vi först!” – ”Jag/Vi skall ha!” – ”Skit i de andra!”. Och åter har vi det demokratiska problemet: Skall empatin och de demokratiska rättigheterna tillkomma även demokratins fiender? De som vill avskaffa demokratin? De auktoritära utan empati och samvete? De onda?

Debatten blir farlig och hätsk, när de som tror på samvetet stämplas som rasister av lagfromma. Men angreppen riskerar även gå åt motsatt håll. I Romarbrevet vältrar sig Paulus i problemet. Hans åsikt är att vi skall godta de med svaga samveten (Rom 14). Alla måste följa sina samveten, hur svaga de än är. Allt som inte sker i tro på samvetet - inte sker i tro att det är rätt – är fel (Rom 14:23).

Om du gör det du tror är rätt, så visar det sig i normalfallet också vara fel. Men då har du i alla fall försökt. Det räcker. Men du måste förstås tro på en fortsättning. Och du måste tro att du skall äta av kunskapens frukt, för att den okunnige idiot du är skall dö.

Du måste sluta tro på den saddukéiska tolkningen av GT: att Gud förbjöd oss att äta kunskap, att kvinnan är syndig och allt sådant. Någon Gud behöver du inte tro på, men du måste tro på ditt samvete. Börja med att söka efter det!

Då kan du födas på nytt, precis som Paulus, redan i detta livet. Då har du inte missat målet, meningen med livet. Fylld av insikt och framtidstro kan du då senare lämna din uttjänta fysiska kropp. Innan dess har vi tillsammans skaffat oss en välfungerande politisk kraft.