Etiketter
Jag har knyckt
en historia hos Varghjärta, som ger mig en möjlighet att förklara vad jag tidigare skrivit i min blogg. Berättelsen, som skall komma från cherokesindianerna är denna:
One evening a wise mother told her daughter about the battle that goes on inside people. She said “My child, the battle is between two “wolves” inside us all.
One is Evil. It is anger, envy, jealousy, sorrow, regret, greed, arrogance, self-pity, guilt, resentment, inferiority, lies, false pride, superiority, and ego.
The other is Good. It is joy, peace, love, hope, serenity, humility, kindness, benevolence, empathy, generosity, truth, compassion, and faith.”
The child thought about it for a minute and asked her mother: “Which wolf wins?”
The wise mother simply replied, “The one you feed.”
Med anlednings av denna historia läste jag om cherokeser på Wikipedia. Intressant, men är den svenska tolkningen av deras eget namn på sig riktig? Ah-ni-yv-wi-ya: ”det enda folket”? I engelska Wikipedia heter det ”Principal People”. Sådana här tolkningar brukar vara svåra.
Vargarna Ondskan och Godheten
Men den här historien är ju enkel. Det finns två vargar i ditt inre, som slåss med varandra. De är Ondskan och Godheten. Den som du matar kommer att vinna.
Vad skrev jag förut?
Mitt första och åtskilliga andra tidiga inlägg handlade om vår blick, den där vi petar folk i ryggen med och som vi lägger överallt. Denna idé om vårt medvetande beskrevs i konsten, och bilderna är välkända. Det gäller bara att för-stå dem och inse vad det är som avbildas.
Här är det farao Echnaton med sin blick i pannan. Men det är en förenklad bild av medvetandet. Den vanliga bilderna är den av Tutankhamon.
Vi ser att medvetandet är tvådelat. Ormen från kunska-pens träd har där sällskap av en gam. De är själ och ande. Men de är inte cherokesernas två vargar!
Gamen är himmelens flygande ande, gärningarnas upp-hov. Men det är inte den traditionella ”kristna himlen”, utan den som Paulus syftar på, när han varnar för ”ond-skans andekrafter i himlarymderna” (Ef 6:12).
Ordvalet kan tyda på, att han försöker göra sig förstådd bland sina nyomvända hedningar. Då måste han tillgripa en teologi, som är bekant för dem. Himlen är här tankens värld och där har vi vår kluvna ande, som tvistar med sig själv. Eller skall vi säga som cherokeserna? Det är två vargar som slåss.
Vi har ju också bilden av Kalle Anka med en röd djävul på ena sidan om hans huvud och en ängel på den andra. Det är bilder från mycket skilda håll, men ändå med samma idébakgrund.
Och så har vi den här bilden från Bernt Enderborgs guteinfo.com. En av de tre ormarna ovan den gotländska gudinnan, som har de två i händerna, har ett varghuvud. Det finns en del att grubbla på där också.
Mytens orm är slingrig
Ormen i pannan var en gång befjädrad och bevingad. Den dömdes dock att krypa med sin buk mot jorden. Ormen, det är du det! Den logiskt grubblande människan är det i materien fängslade intellektet. Det är du, som har fått din fria vilja att mata den varg du älskar.
Kroppen och dess händer är dina redskap. Men du, ditt jag, är den orm, som ibland är Lögnens Furste. – Ljuger du inte? – Nu ljuger du! Endast ett intellekt kan ljuga!
Jord/materia heter adamá på hebreiska. I Adam, i det jordiska sitter det slingriga intellektet fast till vår fysiska död. Då slipper djuren lös. Vargen kan då ha blivit en Fenrisulv. Det var ett av den fornnordiska mytologins hemslaste monster.
En stämpeln i Faraos panna
Medvetandet är det som styr människan. Det består av den logiska förmågan, en egenskap med olika kvalitéer. Men den består även av en mängd attityder och egen-skaper, som inte har något med logik att göra.
Det är exempelvis fantasi, estetisk känsla och empatisk förmåga. Det senare är att vara medveten om andras känslor, inlevelse och medkänsla. Estetik, att vara med-veten om skönhet är inget logiskt.
Det jag skriver är välkänt. Läs den här Wikipediaartikeln. Där får ni veta, att farao hade fem ”stora” namn, hiero-glyfer som användes för att titulera honom.Vi ser där, att de två djuren ingår i en hieroglyf.
De två sitter i varsin korg, ett tecken som betyder Herren. I bilderna ovan är det farao som är ”korg”. Vi kan säga, att det är en hieroglyf som bilderna av farao har i pannan. En stämpel: Kung!
Materialismen dominerar …
Hieroglyferna kallas nebtinamnet. Nebti betyder de två härskarinnorna. Det gäller härskandet över den andliga världen, det mentala. Det här är som ni ser taget direkt från Wikipedia. Neb taui betyder herren över de två län-derna, Övre och Nedre Egypten. Den titeln på farao avsåg hans världsliga makt.
Gudakonungen härskade alltså över både himmel och jord, både det andliga och det jordiska, både tanke och handling. Hans och vår själ tvingas leva och arbeta i och med jorden, den är fängslad i logiken, men själar kan även betrakta himlen och allt som flyger omkring där-uppe, andar, tankar, idéer och himlakroppar.
Anden är mer svårbeskriven och svårförklarad än själen. Fantasi, estetik och kärlek är livets beståndsdelar. För-utom sådant är det samvete, glädje och skam, som ger kraften till allt handlande.
Neb taui (herren över de två länderna) förekommer ofta ihop med Nesut-biti (kung av Övre och Nedre Egypten) i det s.k. regentnamnet, vilket sägs vara det viktigaste namnet. Herre över det jordiska uppfattas alltså som det viktigaste.
… den är ju maskulin
Men han var också herre över det andliga, det feminina. Ande är ju grammatikaliskt femininum i semitiska språk. Det kanske är detta kön, som gjort att hela den sidan av tolkningen av dessa bilder kommit lite i skymundan.
Men i senare tid har den världsliga hierarkin varit en av-spegling av den himmelska. Kung av Guds nåde. Politiskt-ideologiskt var det alltid viktigt. Men då gjordes Himlen till ett rike med en hierarkisk ordning som fick vara förebild för det jordiska.
Vad innebär det att mata vargarna?
Djuroffer till Gud är symbol för handlingar. Det har jag skrivit om förut på tal om Kain och Abel (”Det fromt djuriska i Bibeln”). Du matar antingen Godheten eller Ondskan med dina handlingar. Så småningom kommer den dag, då du inte verka kan – arbeta står det tråkigt i Bibel 2000 (Pred 9:10, Joh 9:4, psalmboken nr 585).
Men varför?
Vargarna är kanske fortfarande hungriga? Då äter nog den starkaste upp dig. Då kanske det gör skillnad vilken du blir uppäten av. Ja, vi har här cherokesernas liknelse.
Ser vi Helvetet och Skärselden som liknelser, så verkar det vara samma sak liknelserna handlar om. Men för hett troende är det bilden och inte verkligheten bakom bilden, som är viktig.
Men finns det en verklighet bakom bilden av vargen? Varghjärta uppskattade cherokebilden, men kan inte alls beskrivas som religiös. Den visa indianskans ord tyckte han ändå om. Men är de sanna för den skull?
Det blir obehagliga konsekvenser, om vi matar fel varg. Den idén förutsätter dock en mening med vårt liv och en fortsättning på det. Meningen är, att du skall mata rätt varg, för att fortsättningen skall bli bra!
Var Gud kommer in i det här sammanhanget är inte så lätt att förstå. Det finns ett ”Jag är” (Jahvé), men det är väl du själv.
Det finns föreställningar om att kärlek med mera bygger upp, och att hat och ondska av alla slag fräter ned. Det innebär att du skadar dig själv (”Jag är”) om du gör fel. Göra rätt innebär då motsatsen, att ”samla i ladorna” för att nu använda en annan biblisk liknelse än byggandet.
Skaparen
Är det materien eller medvetandet?
Det är ju den eventuella verkligheten bakom och halten av sanning i dessa påståenden som är så omdiskuterad. Medvetandets, själens och andens självständiga existens och möjlighet att tillväxa och styra den fysiska tillvarons utformning. Karma och hela den världsförklaringen, se de tre inläggen ”Noa och hans ark” första plankan och andra plankan samt tredje plankan.
Observera nu, att du inte är samma person idag, som för 20, 30 eller 40 år sedan. Intressen, läggning och åsikter är helt andra. Skulle ni mötas, vore ni två främlingar, två olika personligheter som delar en gemensam barndom.
Vore ni identiska, har du levt ett helt liv utan att gå vare sig framåt eller bakåt. Men är det så att det jag, som är du, ständigt skapar en ny människa? Till slut går det väl inte att skapa något tillräckligt nytt och annorlunda i den tillgängliga kroppen.
Eller tar det slut? Finns det ett slut som gör allt menings-löst? Och som sagt, var kommer Gud in i det här? Är Han bara en liknelse och i så fall för vad? Oss själva?
Finns det en Observatör (medvetande, Du, jag, han, hon) som enligt Köpenhamnstolkningen av kvantfysiken väljer vad som skall förverkligas, så vi slipper Max Tegmarks oändliga multiversum.
Då slipper vi alla oändliga kopior av denna värld och av oss själva. Möjligen får vi var sitt eget universum, där var och en får vara unik. Det är ju ingenting jämfört med Max Tegmarks oändligheter.
Det meningslösa multiversum
Mitt problem med multiversum är att jag inte ser någon mening med det. Det är meningslöst! Det saknar nytta! Jag hittar inte någon evolutionär fördel med multiversum.
Fast jag tvingas givetvis då hävda, att detta är den bästa av världar. Det är den som fungerade bäst. De övriga gick under i den evolutionära kamp, som inte bara finns i biologin, utan i hela tillvaron, från fysiken till det mentala.
Det får väl sägas vara ett våldsamt underbetyg för oss. Observatören av spegeln visar sig vara någon som borde dränkas.
Den meningsfulla evolutionen
Därmed strider multiversums existens mot den grund-läggande principen i evolutionsläran. Det som inte har någon nytta för tillvaron tillbakabildas och försvinner. Förkastar vi den principen i fysiken, är det svårt att för-klara varför den plötsligt skall börja gälla i biologin, som ju egentligen bara är en fortsättning på fysiken.
Jag har inga problem med evolutionsläran, som har en mening, utvecklingen! Men för att tro på den, behöver jag en tillvaro, som rensar bort det som inte fungerar eller inte är till nytta. Den egenskapen hos tillvaron upplever vi som värderande.
Utan den egenskapen fungerar inte evolutionen. Utan den egenskapen kan vi inte bli bättre. Utan evolution, inget ”himmelrike”. Så här usel vill jag inte vara i mitt nästa liv, om det nu finns ett sådant! Heja Evolutionen!
Kan vi kalla den egenskapen medvetande eller ande?