Etiketter
När de som inget begriper tror sig vara Guds ställföreträdare
Om de apostoliska fädernas krav på lydnad. Om mina teologiska invändningar mot abrahamistiska religioner (även och särskilt Islam). Om att de som inget begriper, ur sitt inre framtvingar absurda tolkningar av gamla texter, och kallar sina vanskapta intellektuella prestationer – bibelöversättningarna – Guds Heliga Ord.
Begriper teologerna själva vad de säger?
I vår bibelöversättning tjatar Paulus om att Lagen (i vårt Gamla Testamente) är tvivelaktig, bra, dålig och helig. Den leder inte till rättfärdighet (Rom 3:31, 4:13, 14,16, 10:4, Gal 3:2,5,11, 12,23,24, Fil 3:9, m.fl., m.fl.). Det är alltså Mose Lag, judarnas och de kristnas ”sharia”. Paulus förkastar lagen och kräver i stället tro.
Ja, säger teologerna, präster och predikanter: ”Du skall tro! Halleluja!” – Men vad är tro? Vad är skillnaden mellan Lagen och tron? Får du eller får du inte tro på Lagen? Begripliga förklaringar saknas.
Lagen säger: ”Du skall göra så! Du skall inte göra så!” Tron är att tro på det som står skrivet: ”Du skall göra så. Du skall inte göra så!” Du skall handla enligt tron! Du får inte handla enligt Mose Lag!
Att följa Lagen är att göra som Moses sagt. Att följa Tron är att göra som Jesus sagt. Moses sade bland annat: ”Du skall icke dräpa. Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru.” Vad sade Jesus? Att vi skall svära,hora, mörda, stjäla och dyrka avgudar? Jag tror inte det. Läs Bibeln själva och rätta mig, om jag har fel.
Fast Jesus gjorde underverk. Att tro, att det är sant, är tro. Men underverk gjorde även Moses och profeterna. Läs Lagen – Moses och profeterna! Menar Paulus att vi inte behöver tro på deras underverk? Är det inte tro? Men kristna tror ju på sådant!
Jodå, de begriper om det är politiskt!
Moseböckerna är ju Bibeln (= Lagen), och det är Bibeln vi skall tro på. Att tro på Lagen är tro. Det viktigaste är då att inte tänka (för mycket eller alls), utan att göra som Guds ställföreträdare säger. Försöker du tänka, får du kortslutning.
I Nya Testamentet finns ordet ”lydnad”. Det finns sex gånger i romarbrevet. De predikande prästerna och predikanterna ropar: ”Ja! Lyd! Oss!” Här finns skäl sticka in en kommentar.
Predikande profeter är inte alltid religiösa. De kan predika något annat. Vanligen är det politik. De skriver ofta ned sina tankar, och deras böcker blir heliga: Das Kapital, Mein Kampf och Maos Lilla Röda. Vi människor är lagda åt det hållet, att vi blir religiöst troende av sådana skrifter. Då skriker vi ofta.
Just nu är det Xi Jinpings tankar, som upphöjs till gudomliga. Sådant upphöjande skötte den romerska senaten på Caligulas tid. Kinesiska folkkongressen kan den också.
Sätt dig i fåtöljen och tro på Jesus!
En förklaring kan vara, att Lagen föreskriver handlingar, sådant som skall göras. Tron skulle då vara att bara tro. Du skall tro på, och du skall tro att. Men du behöver inte göra något. Du slipper ansträngande goda gärningar. Sätt dig bara i fåtöljen och tro på Jesus!
Det kan man lättast utläsa i Svenska Folkbibelns översättning: ”Varför? För att de inte sökte rättfärdighet genom tro, utan genom gärningar.” (Rom 9:32). Men fler än jag tycker att fåtöljen är en feltolkning. Läs NT, där Jakobsbrevet kan ges rubriken ”En tro utan gärningar är död” (Jak 2:14-18). Det verkar begripligt.
Logiken i fåtöljen snubblar på bibeltexten, och moralen slår ihjäl sig. Notera bildspråket! De som snubblar dör (Jer 6:21). Om Jeremia menar moralens död; om han använder detta bildspråk, då stämmer hans ord. Utan moral, utan helig ande är vi döda.
Paulus måste ha läst Jeremia: ”De snubblade på stötestenen, så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall.” (Rom 9:33). Fortsättningen av versen gör dock inte saken bättre: ”Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.” (Rom 9:33, slutet). – Tro på honom?? Vadå?
Vad har frågan om tro på Jesus att göra med tröttsamma goda gärningar? Betyder det, att du faktiskt skall sätta dig i fåtöljen och tro på Jesus! Då blir du frälst. Rättfärdig. Får komma till Himlen. Måste du inte åtminstone ropa: ”Halleluja! Jag tror, jag tror, jag tror …”, som somliga gör?
Bildspråket
Lösningen är uppenbart det jag skrivit förut. Den Gud som inkarnerades i köttet, Kristus, är samvetet, den Heliga Anden. Betydelsen av namnet Kristus (= den smorde) handlar om lampoljan till Världens Ljus (Joh 8:12, 9:5, 11:9, Matt 5:14). Jesus var lampan, samvetet var oljan.
Det är bäst jag påpekar, att detta är en liknelse. Häll inte fotogen över er och tänd på, för att få känna Gud! Paulusordet ”Vår Gud är en förtärande eld” skall inte tolkas så.
Samvetet är Treenighetens tredje person, Hen som gjorde Jesus till Kristus och Gud enligt principen att Fadern och Sonen är ett. Fattar ni bildspråket? Nej! Det är inte säkert att ni alla gör det. Några vill ha jordisk ordning på könet. Det är viktigt.
Kristendomen har visserligen Heliga Guds Moder i sin panteon, men i våra misogyna kulturernas religioner är jungfru Maria bara Jesu biologiska mor. Hon är inte Himladrottningen. Guds Ande (= Gud själv) är en födande kvinna, fast Hon är en Han (Ps 2:7, Apg 13:33, Heb 1:5, 5:5)!
Liknelsen är Far, Mor och avkomma. Liknelser används för att förklara. De är inte menade att vara bokstavligt sanna. Jag kanske kallar dig åsna, men då är det bara i anden du är det, inte i den fysiska verkligheten.
Bildspråket i strid med de heliga könsrollerna
Tillbaka till lampoljan, samvetet som är Gud. Samvete har tio ”jungfrur” lite grand av (Matt 25:1-13). Fem har dock alldeles för lite. Sedan blir Samvetet en stor kunglig brudgum, som kommer med makt. Han gifter sig med fem av dem, de som redan hade lite mer samvete.
De andra fem förblir ogifta. ”Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.” (Matt 13:12).
Här gör våra könsroller texten obegriplig. Varje misogyn teolog vägrar se sig som ”jungfru”: Han är ju Herrens Ställföreträdare! Han är en Herre och ingen j-a jäntunge! Han är bärare av heligt Ämbete! Kvinnor däremot är orena!
Enligt Jesus är detta äktenskapande, avlande och födande ett bildspråk, som berättar för oss om en andlig värld helt utan biologiskt kön (Matt 22:30, Mark 12:25, Luk 20:34,35). OK, det är min tolkning, men den tolkningen ger både logik och vettig innebörd åt hans ord: Ditt medvetande, beskrivet som jungfru, skall bli hustru åt en ny Adam (jord, materiell tillvaro).
Reinkarnationslära i Bibeln
Här påminner kristendomen om grekisk myt. I den finns en kosmologisk Eros, som skapar världen. I den värld hebréerna levde i fanns alltså föreställningen att kärleken är en skapande kraft. Grekerna kan ha fått idén från hebréerna.
Vi vet egentligen alldeles för lite om våra tidiga religioners ursprung. Redan ”de gamla grekerna” klagade över sina dunkla myter, som ibland var så stötande, att de censurerades. Gamla Testamentet är en bearbetning av äldre och ofta okända berättelser.
Att samvete och kärlek är två sidor av den Högste låter som en teologi man kan svälja, om man nu skall tro på något. Han skapar en ny Adam. Jag har tidigare visat på bibelord, som antyder en återfödelselära i Bibeln.
Spår av egyptisk teologi i GT
Då medvetandet består av själ och ande, blir det egentligen två hustrur. Gamle Adam hade Lilith och Eva. Lilith är själen = intellektet, den slingriga i trädet. Anden ger liv, vilket är vad Eva betyder. Abraham hade Hagar och Sara. Kropp, själ och ande. Fader, Son och Ande.
Jakob hade den skumögda Lea och den sköna Rakel. Det logiska intellektet ser inte klart. Det gör den värderande anden utan någon logik. Liliths lögner dödar och Eva ger liv.
Finns det en annan tolkning, logisk och med vettig innebörd? Det kan ni inte svara på, för jag tror inte ni hänger med. Det är lika svårt som i den egyptiska gudavärlden. Familje- och släktband mellan Egyptens gudar är beryktat obegripliga. Fader, son och moder byter ständigt identitet med varandra. De är ett. Treenighet.
Moseböckerna blev helt obegripliga, när kyrkan på 400-talet förbjöd alla ”hedniska” kunskaper om Egypten. Kyrkan hade blivit monarkins och feodalismens ideologi. Den blev en religion som lönade sig (1 Tim 6:3-10, som handlar om villolärare som mist förståndet och kräver lönsamhet.
”Kärleken till pengar är roten till allt ont.” Brevet misstänks vara skrivet av en Pseudopaulus långt efter Paulus död, men i så fall är det en som är lojal mot Paulus och hans idéer och inte fientlig. Så småningom blev kyrkans kamp mot sådana blodig och grym, om vi skall tro vad Hartvig Frisch skriver i sin Europas Kulturhistoria.
Enligt Bibeln får du inte tro på Bibeln
Det är Himladrottningen, som skall vara i oss (Joh 17:21), och som vi skall lyssna på (Jes 51:4, 55:2,3, Jer 7:23, 24,25,26, m.fl. m.fl.). Men den tolkningen kommer skarpt på tvärs med tron på Bibeln som Guds ofelbara ord. Fast i Bibeln står: ”Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.” (2 Kor 3:6). Enligt Bibeln får du inte tro på Bibeln.
Du skall lyssna på Samvetet! Jag skriver det med stort S. Det är ett Guds namn. Bibeln berättar religionens historia. Bibeln berättar om sökande, forntidens världsbild och filosofi. Men du måste vara lite smart, om du skall förstå. Du måste vara kritiskt tänkande. Och filosofin, Jesu lära, är att du måste följa samvetet.
I annat fall offrar du barn i eld och gör annat hemskt. Enligt den filosofi, som jag här försöker leta fram, finns det också oren ande. De, som har sådan, hävdar bestämt, att den är helig. Jag skall inte peka ut någon levande. Ni får tänka själva. Onda andar.
Lilith, Adams första hustru, är alla demoners moder. Människan Adolfs intellekt födde Nazismen. Vad är det du inte tror på? Och skrev inte Adolf sin ”heliga” bok? Bildspråket, liknelserna, allegorierna i Bibeln! Begrip någon gång!
Att du inte får tro på ”helig skrift” innebär, att en korrekt kristen lära är helt oförenlig med Islam. Den filosofi, som den ursprungliga kristna läran bygger på, går att få fram ur Bibeln. Den finns i GT, och den finns i NT. Den finns däremot knappast i Koranen. Bibeln är på sätt och vis både självförnekande och koranförnekande.
Bibeln anger sig som farlig
Detta fattade de skrivande profeterna. Bibeln beskriver därför sig själv som en stötesten, vilket är en översättning av två olika grekiska ord, proskomma och skándalon. Det första betyder ett hinder för förståelse, en intellektuell svårighet. Det passar in på den Bibel, ur vilken den filosofi, som var den ursprungliga kristna läran, kan dras. Skándalon betyder fälla eller snara.
Skándalon passar in på Koranen och andra påhitt, men även Bibeln kan fungera som en fälla för förståndet. Bibeln (GT) är fylld av hotelser från Gud. De som läser Bibeln på det sätt, som Koranen läses av de som bränner människor, kommer att drabbas av Guds vrede.
Den grymme Guden
Programmet Utrikesbyrån ”Hem till Sverige” på TV2 beskriver detta. Om samvetet är Gud, har du en chans att fråga Hen, varför Hen är så grym. Om du inte kan, så är det ditt fel. Du borde kunna diskutera alla problem med Hen. Hur mycket du begriper är sedan en annan sak. Vi vet ju alla, att våra förståndsgåvor är begränsade.
Programmet öppnade för ett försvar av Kina. Den värsta islamistgruppen i Al Hol-lägret i Syrien sades vara uigurerna. Då blir det som vanligt: ”Det var han som började!” Vi är tillbaka i sandlådan.
På tal om världens ljus. Uppfattar vi Samvetet som Gud och Kristus som inkarnationen av just Samvetet, blir följande Jesuord mycket centrala: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” (Joh 11:25).
Du kan ta död på ditt samvete, men då du dör återkommer Samvetet med makt (Mark 9:1, 13:26, Matt 24:30, Luk 21:27). Då tar Samvetet död på dig. Ditt medvetande förbränns. Nya Testamentet beskriver en hemskhet, som jag ofta nämnt: ”Vår Gud är en förtärande eld”(Heb 12:29). Gamla Testamentet är fyllt av ord om denne förskräcklige eldgud (5 Mos 4:24, 2 Sam 22:9, Ps 18:9 m.fl.). Orden passar mycket bättre för Molok än för en kärleksfull Fader.
(Matt 25:1-13) betonar dödsögonblickets betydelse. Brudgummen kommer med makt. Är du inte beredd, kommer du inte vidare. Den Tibetanska Dödsboken säger samma sak. Du behöver ditt samvete.
Någonting är fel
Hela den kristna teologin är fel. Inte ett ord är riktigt. Hela teologin bygger på villolärarnas bludder. De slängde ut all filosofi ur läran och gjorde den till ren vidskepelse. Skall den rekonstrueras, måste vi börja med den filosofi och den världsbild, som judendomen och kristendomen utgick ur. Vi måste tillbaka till ursprunget. Och vi måste bort från den mekaniska bokstavstolkningen.
Texten har misshandlats av ”vrålap-ostoliska” fäder alltsedan Paulus dog. Hans texter har uppenbarligen förvanskats och uppvisar svåra stilbrott. Logiska resonemang bryts och avslöjar en beryktat misogyn Pseudopaulus. För de apostoliska är bildspråket den stora stötestenen. De tolkar den mekaniskt och bokstavligt.
Himmelriket är ett utmärkt exempel. Det kristna/muslimska himmelriket/paradiset är en import från hedendomen. Det var kanske det första jag undrade över i Bibeln, och en av mina lärare i kristendom hävdade, att Bibeln inte säger mycket om vad som händer efter döden. Så småningom fann jag Bibeln hjälpligt logisk, om jag antog att dess himmel var tankens värld.
Det går dock att ur texten anta något som liknar buddhismen. Målet är att medvetandet skall tillväxa. Gud är medvetandets hav. Vi är dess droppar. Gud och vi är ett.
Jag söker bloggar där jag hittar tankar i ämnet. Då hamnade jag plötsligt hos en anarkist. Intressant. Jag söker bloggar som kritiserar kyrkan. Då hamnar jag ofta på en högersajt, som t.ex. denna. Mohamed Omar har ju helt rätt om att de kristna teologerna är helt förvirrade. Men han vet inte att deras förvirring är större än Allah.
Ni får klicka er fram i de där sajterna. Någonting måste väl passa.