Etiketter

, ,


Teologins rövares hjälptrupper till attack

Om vi googlar på K.G. Hammar, får vi upp en massa ilskna och hatiska angrepp på denne f.d. ärkebiskop i svenska kyrkan. Han är falsk profet, heter det.

Hammar och andra biskopar och teologer (svenska och utländska) får rejält på huden i detta inlägg, där en inom sitt område känd och stridbar teolog även buntar ihop ett antal världskända antinazistiska kollegor bland sådana och sådant, som han ser som avskyvärt. Den vredgade nämner Tillich (flydde Tyskland 1933), Bonhoeffer (avrättad av nazisterna) och Bultmann. De kopplas samman med biskop Spong och biskop Robinson. Den senares idéer beskrivs här kort på svenska.

Det är lite beklagligt, att det är brist på svenska texter i ämnet. Försök att googla på Hammar med flera leder till en mängd sidor med motstridiga åsikter eller ett svårt teologiskt språk. Fast det här kanske kan vara bra att läsa.

De gordiska knutarna i kyrkan

Det tycks handla om så kallad bibelsyn och gudsbild. Sådant beskrivs och förklaras oftast på ett svårbegripligt sätt. Det är en uppsättning gordiska knutar, och enda sättet att idag hantera sådana är att ta fram motorsågen.

Historien

Först lite fakta. Följande är ungefärligt sant. Detaljerna är omstridda.

Nya Testamentets texter skrevs i stort åren 50-100. Urvalet av just dem vi har i NT skedde under åren 100-200. Under 300-talet stred och segrade de, som ville ha just denna samling som helig bok. Deras motståndare, som kallades heretiker, ville ha andra texter i stället eller därtill. Cirka år 400 var en mycket hatisk kamp över, och vi hade fått vårt NT.

NT skapades under en blodig tid i kristenheten. Jag har redan skrivit en del om redigeringar och rena förfalskningar av texterna (kategorin teologins rövare). Utvecklingen hade gått långt då kejsar Konstantin i början av 300-talet fann kristendomen politiskt nyttig.

Konstantin mördade bland andra hustru och barn, men sågs av sin samtid som god, då många andra var så mycket värre. Egentligen är den blodiga forn-kristna historien helt osannolik. Med hjälp av den ene kejsaren värre än den andre fick de värsta psykopaterna i kyrkan igenom sina önskningar och nådde dess högsta positioner.

De som segrade tog sig sedan an sina icke-kristna motståndare med samma metoder de brukat mot heretikerna. Det den gången mest berömda mordoffret var Hypatia. Hon var en lärd kvinna, som inte passade in i kvinnans roll i de väldiga apostlarnas kyrkofurstliga samhälle.

År 415 tog helgonet Kyrillos sig an henne. Hans munkar släpade henne till en kyrka, klädde av henne och skrapade bort hennes kött med vassa musselskal. Det finns olika skildringar av mordets detaljer, men alla beskriver den segrande gudsbilden inom kyrkan. Gud är sådan, att Han kräver sådant av sina fromma!

Gudsbild = politisk attityd

Elaine Pagels är en amerikansk teologiprofessor. Hon har påpekat gudsbildens politiska konsekvenser. De nämnda antinazistiska teologernas gudsbilder visar överensstämmelse med tidiga heretikers gudsbilder.

Fornkyrkans heretiker godtog kvinnliga präster och biskopar. Exemplet Hypatia demonstrerar, att deras motståndare visade upp samma sorts uppfinnings-rikedom som vissa vakter i nazisternas koncentrationsläger. Den uppfinnings-rika traditionen levde sedan vidare i inkvisitionen och i häxprocesserna.

Konsten att vara begriplig är svår

Det är först nu, som dess idéer börjar ifrågasättas. Men motståndet är lika hatiskt. Och tvivlarna är fortfarande bundna av sin uppfostran. Respekten för traditionen, kyrkan och Bibeln (framför allt den galna traditionella tolkningen) gör det svårt att frigöra sig. Ingen av våra teologer har ännu förmått sig slå näven i bordet! De har inte kommit så långt i studiet av sitt filosofiska tvivel, att de klarar av att motivera sådant dunkande.

De för ett tvåfrontskrig. De är hatade av de brinnande troende och föraktade av ateisterna. Inga av deras motståndare hänger egentligen med i deras intellektuellt krävande tankevärld. De har nog liten chans att bli framgångsrika i vårt demokratiska samhälle. Pisa-undersökningen antyder det och pekar snarare mot möjliga nya höjder för den traditionella fromheten.

En detalj: Både Jesus och Paulus klagade på bristande intellektuell kapacitet hos sina lärjungar. En kristendom som inte är intellektuellt krävande är tydligen inte ursprunglig.

Advertisements