Mystiken
Läs Wikipedias artikel! Då inser ni, att jag inte är särskilt originell här. Jag försöker bara ge en förklaring i ord, som kan göra det lättare att förstå ”mystiken”.
Politik tros ju inte ha något alls att göra med ”religiös mystik”, men häng med! Mystiken kan leda till politiskt laddade påståenden.
Den innehåller nämligen motiv till och krav på radikal empati. Detta handlar alltså inte om det mysko i religiöst bludder.
Definitionerna varierar
Föregående inlägg sammanfattar mycket kort den mystik jag anar i den värld, där de bibliska texterna tillkom. I den världsbeskrivning, som jag tycker mig se, både finns och finns inte en personlig Gud.
Likaså finns och finns inte själens överlevnad. Allt blir definitionsfrågor. Den här mystiken beskriver en till-varo, som fungerar på ett visst sätt. Om du tror på det eller inte är likgiltigt. Den antas fungera ändå.
Det mystiska Havet
Det, som kallas Gud, är det där havet av varande, som också kallas medvetande. Om det skrev jag i inlägget ”Den ohängde sonen”, underrubriken ”Himmelshavet”.
Ordet hav ger oss möjlighet att skapa en förklarande bild. ”Havet av möjligheter” kan vara ett bra uttryck. Grubbla inte just nu på vad det egentligen är!
Svenska läsare av Nya Testament har mött – och antag-ligen inte förstått – ordet ”fullheten”, vår översättning av det grekiska pléroma.
Ordet pléroma torde beskriva en filosofisk fördjupning av det gamla hedniska himlahavet, som därmed blev bibliskt och antagligen mystiskt redan på Mose tid – då det blev Moses Gud – och senare blev det även gnostiskt. Först i Nya Testamentet ser vi – då och ännu idag misslyckade – försök att introducera begreppet för allmänheten.
Havet skapar vår värld. Länken leder till en omskrivning av Skapelseberättelsen. Världen är en struktur skapad i Havet = Varandet/Medvetandet.
Studerar vi världen vetenskapligt möter vi påståendet, att världens materia är en abstraktion. Våra kosmologer och fysiker flinar ibland glatt och ibland besvärat över detta resultat av deras forskning.
Mystiken vänder på materialismens tes, att materien är verklig och medvetandet en illusion, en effekt av tillfälliga fenomen i materien. I mystiken är materien (eller världen) en tillfällig abstraktion. Ditt medvetande är det enda verkliga i dig. Kosmologerna kanske inte accepterar ordet ”tillfällig”, och de saknar åsikt om medvetandet, som de kallar ”observatör”. Även i övrigt är både de och mystikerna svårbegripliga.
En Gud som känner sig för liten
Havet (Varandet/Medvetandet) har ”begär” att förändras och växa. Förändring och växande innebär liv, skeenden eller handlingar. Vi kan även formulera den tanken så här: Förändring, växande och liv innebär handlingar, skeenden.
För sådant behövs en värld. Havet skapar därför världen i sig själv, eftersom Havet är det enda som existerar. Inget annat kan existera. Havet är Det Som Är.
Hälften av ett Gudsbevis
Därmed är varje form av existens, t.ex. av en sten, ett gudsbevis. Det återstår ”bara” att bevisa att mystiken har rätt, när den vänder på materialismens tes. Det får någon annan göra.
Resten av Gudsbeviset?
Någon annan kan vara en fysiker, som säger att univer-sum är en matematisk abstraktion. Vad är en abstraktion? Det kan man googla på. Exempelvis Psykologiguiden.se kallar reflekterande abstraktion ”En viktig form av tänkande”.
Var-else är something else
Havet skiljer sig från sig själv. Vattnet ovan från vattnet nedan (1 Mos 1:6-7). Människor beskrivs som droppar ur Havet. Vi är exempel på var-elser, som är something else än bara varande och medvetenhet. Vi är handlingar, förändring.
Vi är förutom handlingar och existerande även vetande, tänkande och viljande varelser. Vi är personligheter, something else än Gud, fast som uppenbarelser av Fadern är vi ”människosöner” ett med Honom, som alltså inte är personlig, utan something else.
Jag upprepar tankegången med lite varierat ordval: Om vi är var-elser, så kan Gud inte vara en varelse! Gud är ju varande (Den Som Är), och vi är something else. Något annat!
Vägen, Sanningen och sånt är Livet
Hängde ni med? Gud uppenbarar sig som en person, och som Sanningen, men Han är inte en person. Ja, mystik är kanske rätt ord. Jag känner mig riktigt vilsen på Vägen mot Sanningen(?), men sånt är Livet.
Problemet kan vara vår definition av person. Nåväl, jag fortsätter med min förklaring av den filosofi jag ser.
Personlighetens evolution
Som vetande, tänkande och viljande (VTV) är vi även exempel på en evolutionär process. Vår VTV-personlighet måste utvecklas till att passa in i helheten. Vårt VTV måste bli och vara anpassat till vår miljö. Vår egentliga miljö är Havet, Varandet, Medvetandet.
Världen däremot – som VTV är en central del av – är en tillfällig skapelse, likt VTV ständigt under förändring. I världen genomgår VTV mutationer. Skilda från Havet har vi en egen vilja: vetande, tänkande och fri vilja. Då kan dessa personligheter mutera hur som helst.
Skilda eller kanske snarare isolerade. Vi är fortfarande i Havet. En droppe av Havet i Havet. Inget annat finns!
De flesta mutationer är misslyckade. De är inte anpassade till miljön. Därför går våra VTV-personligheter under, då vi återförenas med vår egentliga miljö, det som kallas Gud. Det är när dropparna återförenas med Havet.
Vi och världen är en avbild
Hela vår fysiska värld är en avbild av oss och av detta Hav. Världen är en avbild i Havet och i oss.
Lyckade mutationer är anpassade till sin miljö. De över-lever. Havet fungerar både som himmel och helvete bero-ende på hur mutationen ser ut.
Att bli till en kropp och vara dess cancer
När vi alla förenas och blir ett med Havet, när vi blir till en enda individ, är varje form av cancerösa egenskaper oacceptabla hos det, som varit en droppe. (Cancer, en cell försöker växa på övrigas bekostnad.) Guds immunförsvar dödar den sjuka cellen/droppen.
De politiska konsekvenserna av mystiken
Att mystiken kan få politiska konsekvenser verkar kanske egendomligt, men se på hundhalsbandet till vänster. Det kostar $3,2 miljoner.
När vi förenas och blir ett med Havet, det som i våra kyrkor kallas Kristi kropp, Vår Herre och Gud: Hur skall då vår VTV-personlighet vara, för att vara friskt och inte angripas av den där ”kroppens” immunförsvar?
Får det vara religiöst? Misogynt? Rasistiskt? Politiskt? Hur är det med de s.k. dödssynderna, t.ex. egoism, girighet och högmod, särskilt i förening med besinningslöshet?
I våra religioner finns ofta varningar för rikedom. Kristen-domen skiljer sig inte från andra i det fallet: Kamelen och nålsögat! Besinningslöshet är något att grubbla över.
Jag tänkte ta med bilder från kvällstidningarna av sådant. Men jag ångrade mig. Ni får tänka lite själva! Men det är nog inte mycket tänkande, som kan accepteras såsom friskt av den totala helheten.
Därför försvann mystiken
1. Den individuella domedagen
Gamla Testamentets utrotande Gud utrotar syndare hejd-vilt. Och det är enligt mystiken inte i en avlägsen framtid, som domedagen infaller. Det är när du dör! I morgon kanske. Jfr denna länk!
2.Mystiken definierar rätt och moral
Den nya läran beskrev tekniker för att anpassa oss till den verklighet mystiken ser. En verklighet som inte överens-stämmer med materialismens och värdenihilismens verk-lighet.
En viktig skillnad är att mystiken definierar värde och rätt: Det som är bra för Gud, för helheten, är värdefullt, rätt och moraliskt.
”Allt vad ni gjort (inte gjort) mot den minste av av dessa mina bröder …” Se bilden ovan! Logiken i påståendet är uppenbar i mystikens filosofi. Men den logiken och den filosofin strider mot vår logik och filosofi!
Jag är djurvän
Jag älskar den fähund jag är. Jag vet att jag är bättre än andra och värd att få min stora del av kakan. Och jag vill inte vara Gud! Jag nöjer mig med att vara gudomlig kung eller kejsare.
Och jag vill slippa den där skiten på gatan! Tiggarna! De som sitter där fähunden vill pissa.
Jag har ganska lätt att förstå det här sättet att tänka. Vi är alldeles för många, som frestas, när vi får möjligheter. Och parasiter, oduglingar och särskilt deras förespråkare kan ju ge en fähund rabies, så att han tuggar fradga.
Tur? Vinstlott? – Nä! Det är Guds vilja! Tur att det finns resonabla präster, och inte bara glädjedödande mystiker. De senare bör skjutas!
Min personlighet
Har jag ovan beskrivit min personlighet? Ja, kanske det. Är det en sådan Gud skall ha, för att motsvara kyrkans teologiska krav? Är jag inte kristen, om jag beskriver Gud annorlunda?
Skall Han också vilja skjuta somliga för att vara kristen? Eller bränna, stegla och utrota? Vill Han ha offergåvor, pengar? Brännoffer (revbensspjäll och öl) samt flickor?
I andra religioner (buddismen) är personlighet något flyktigt, som man skall göra sig av med. Jag grubblar om det kan finnas någon kvalitativ skillnad, något som fram-träder (emergerar) ur den goda personligheten, och som är something else än en personlighet.
Det där var mest ett försök att hjälpa kristna – med deras krav på en personlig Gud – att svälja mystikens ibland svårpersonliga Gud. Nu skall jag fortsätta hjälpa mig själv förstå det jag skrivit.