Obs! Det här är liknelser i ett filosofisk resonemang, inte en exkursion i naturen, där vi med nyfikna fingrar skall könsbestämma olika exemplar av arten gud. Bokstavstolka inte! Då blir allt absurt.
Djupet 1
Större än mig? De som har läst mina tankar, vet att jag tolkat Genesis (den extremt svårtolkade och dunkla Första Mosebok) som att Gud är ett Hav av medvetande och att människan – du – skapats av en droppe ur detta. ”Droppe” står det i Koranen. Jag ger alltså Mohammed rätt i den detaljen.
OK! Då är det klart. Gud är större än mig. Men är det nödvändigt att påpeka? Finns det något annat, som Gud kan vara större än? Andra gudar kanske? Det skulle vara intressant att få veta. Men glöm bort dem! Nu skall vi tala om den Gud som är en. Den judiska trosbekännelsens Gud. Jag tolkar ”en” som enda, allt och helhet.
Genesis talar om Elohim (ordet för gud i flertalsform) och om Djupet. Detta himmelshav av medvetande kan tämligen säkert tolkas som Guds Andes Djup. Det är inte flera olika gudar, utan Gud beskrivs på flera sätt i Bibelns inledande verser.
Jag sänder en tanke till prosten, som sade sig vara för dum att förstå Bibeln. Han hade studerat hebreiska, men gett upp försöken. Gammelhebreiskan i Genesis var för svår. Men 2007 bör han ha kommit till insikt (1 Kor 13:12).
Gud är en totalitet, som inte kan beskrivas enkelt. Man använder bilder ur olika synvinklar för att beskriva ett ”komplicerat föremål”. Det senare understryks i min teodicé.
Min teodicé
I begynnelsen, när Gud Fader hade gått till jobbet, släppte Gud Moder ut ungarna (elohim, se Ps 82:6) för att leka Himmel och Jord (1 Mos 1:1-3).
(Där hade vi treenigheten Fadern, Den Heliga Andan och Ungarna. Som kristen förväntas du inse, att alla är Den Ende.)
Och där den materiella världen är, där var öde och tomt. Där var Det Stora Djupet, ett spegelklart Himmelshav. Där samlades ungarna för att leka.
(Ande är grammatiskt femininum i hebreiskan, så det bör vara Djupet som ibland beskrivs som Gud Moder. Repeterar: Det här är liknelser i ett filosofisk resonemang, inte en exkursion i naturen, där vi med nyfikna fingrar skall könsbestämma olika exemplar av arten gud. Bokstavstolka inte!)
Men ungarna började slåss, så att det blixtrade. ”Vart det ljust?”, sade de, när de såg en spegelbild av sig själva i Djupet.
(I Bibel 2000 inleds 1 Kor 13:12 med: ”Ännu ser vi en gåtfull spegelbild”. I Bibel 1917 skriver Paulus i stället detta: ”Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel”. Platon: Spegel, spegel på grottväggen där, säg mig vem som fulast i världen är!)
”Hu så hemskt!” sade ungarna. ”Det där är inte vår bild, det är spegelns bild! Hur skall vi kunna tro på en god Fader, när bilden i Hans Andes Djup ser ut så där?”
Om aftonen, när Gud Fader kom hem, fick Han se vad ungarna hade gjort. Och Gud Fader sade: ”Era små djävlar! Vad är det för Helvete ni har skapat? Jag skall dränka er i Djupets vatten! Alla utom Noa, som jag ser har varit snäll.”
Och så gjorde Han det.
Djupets hebreiska namn
Ett hav av medvetande förklarar namnet Jahvé, ”Jag är”. Det är medvetandet om sig själv, som säger sig heta så (2 Mos 3:14). ”Jag är den jag är”, eller ”Jag blir den jag blir”. Wikipedia med flera drar fram hebreiskans verb för ”att vara” i olika former. Det är en typisk svårtolkad dunkelhet, som bara passar in på det enda som säkert existerar – medvetandet.
Denna Wikipedias artikel är intressant. Guds yttrande: ”Jag är den jag är” skall egentligenbetyda: ”Jag skall vara den jag skall vara”. Jahvé tycks kunna syfta på världsträdet eller snarare livsträdet och ”platsen” (i Djupet?) där det faller. Gud skapar sig till den Han skall vara. På något sätt är du indragen i den processen, när du lever, växer och dör.
Medvetandet kan också kallas för Seendets Gud (1 Mos 16:3). Han är de religiösa kvantfysikernas Gud. Han är Observatören som Schrödinger offrade en katt till. Han skapar det Han skapar! Om bibeltexten eller fysikens texter är dunklast och mest obegripliga är en smaksak.
Tes, antites och syntes
I filosofiska tvister hävdas, att icke-materialister ibland menar att materiens värld är en illusion. Det kan ses som ett svar på materialisternas syn på medvetandet som en illusion. Då antas medvetandet vara ett illusoriskt fenomen skapat av och i materien, närmare bestämt i en hjärna.
Logiskt är tanken så omöjlig, att den måste ses som en känslomässig reaktion, en sorts svordom. Dum religiös vidskepelse retar somliga materialister till att säga dumheter. Fråga dem: ”Vem blir lurad av denna illusion?”
Här utgår jag från tesen, att allt visserligen är medvetande, att ingenting annat existerar och att vi kan kalla det allt omfattande medvetandet ”Gud”, men … . Jag har redan sagt det. Medvetandet är en realitet, som inte bara liknas vid vatten i myterna, med sina fysiska transformationer liknar det vatten!
Vattnet har sina aggregationsformer: is, vatten och ånga. Fast, vätska och gas. Medvetandets aggregationsformer är allt vi kan tänka oss och säkert mer därtill, tankar, materia, skeenden och kaos. Det vi särskilt bör observera är materien. Det kan liknas vid fruset medvetande.
Fysiker säger att kvarkar med mera inte bör ses som annat än matematiska abstraktioner. Jag skrev bland annat detta om sådant 2015. En abstraktion är något mentalt. En abstraktion är ett ”tankefoster” framfött av medvetandet. Det är skapat i och av medvetandet.
Medvetande är alltings grundläggande ”elementarpartikel”, ”vågrörelse”, ”sträng” eller ”membran”. Alla sådana är skapade av medvetande, som alltså kan ses som ett fysiskt fenomen. Materialismens och icke-materialismens teser kan smälta samman till en syntes, när fysiska fenomen blir mentala.
Hugskott, spekulationer och fantasier
Kunskapen om detta är dock ett svart hål. Som fysiskt fenomen, materia eller energi, är medvetandet helt mörkt för fysiken. Men tänk om det omfattar nittiofem procent av universum. Spegelbilden i Djupet är kanske bara fem procent av verkligheten. Skall jag fantisera om att Djupet expanderar? Då expanderar väl bilden också?
Som ni märker har jag läst för mycket populärvetenskap om kosmologi. Den som inte läst sådant, fattar inte det där. Lika bra det.
Dualitet
Det här innebär, att det inte finns något annat än medvetande. Allt är skapat av detta. Men om materien skapar det mentala eller om det mentala skapar materien är en fråga om synvinkel.
Frågan liknar den om fotonen är en partikel eller vågrörelse. Vi har en dualitet i hela tillvaron. Allt verkar vara både och. Precis som medvetandet självt. Det är både logiskt tänkande och ologiskt värderande (vackert/fult, moral). Det är både en grubblande själ och kärlekens ande.
Den som läser om fornegyptiska föreställningar möter tvåheten. Den finns i all möjlig filosofi och i modern fysik. Vi kommer inte undan den. Illusion och verklighet. Tibetanska dödsboken var den första skrift (buddhism), där jag mötte ”både och” som svar på frågan om det vi möter är illusion eller verklighet.
Illusionerna är vår verklighet. Ja, verkligheten måste i något avseende vara illusorisk, om vi skall kunna ändra på den! Och det skall vi göra. Det är därför vi är här. För att ändra på oss själva, våra medvetanden, så att bilden i Djupet inte bara blir sann utan även god
Men här gungar logiken i ordens glidande betydelser. Är medvetandet illusoriskt, om det går att förändra? Det är nog inte medvetandet i sig vi kan förändra, bara dess innehåll. Det är de bilder, det frusna medvetande andra ser, när de betraktar oss. Våra fysiska kroppar och allt som kan knytas till dem, våra tankevärldar, tankarnas himmel. Allt det skall vi ändra på!
Misslyckande är ingalunda otänkbart. Då blir bilden ett helvete. Det är alla myter överens om. Och den illusionen är verklig, om vi nu skall tro, att detta reflekterande över filosofiska problem fört oss till sanningen.
Gud är inte större!
Rubrikens frågade: Gud är större – än vadå? Det kan vara dags att besvara den. Eftersom det inte finns något annat än detta oändliga medvetande, somkallas Gud, så finns det inget Gud kan vara större än.
Jo, Havet är större än sina droppar. Men är det en insikt så överväldigande, att vi skall hoppa jämfota när vi fattar det? Nej! Gud är inte större! Han är allt! Ordet större innebär att det finns något att jämföra Honom med. Om jag skall vara kristen, bör jag se det som hädelse.
Att allt är skapat av Gud med innebörden ”materialet Gud” (medvetande), gör ett Jesuord logiskt (Matt 15:11-19, Mark 7:15-23). I evangelierna säger Jesus att endast ondska som kommer från vårt tankeorgan (som man i antiken trodde var hjärtat) kan göra människan oren. Sådan ond orenhet går ut som ont tal genom munnen och kan orena andra. Men inget som går in genom munnen gör oss orena. ”Därmed förklarade han all föda ren”, skriver Markus.
Om svinet är ett orent djur, så är Gud oren. Även svinet är skapad av ”materialet Gud”. Fläsk är också det jag kallade ”fruset medvetande”. Men kanske det finns en svaghet i mitt resonemang? Människan är Guds avbild, och människan kan skapa orenhet. Då borde Gud kunna det också. Men gör Han det? Då har vi en Gud, som kan vara elak och ond.
Invändningen mot denna tanke blir nog det jag skrev här, att tillvaron är inrättad för att rena oss. Det sker en destillation av dropparna över elden i tillvarons helveten. Vi blir ett med Gud först när vi är destillerade och rena. Det är en skämtsam liknelse avsedd att beskriva verkligheten. Ta den på lagom allvar!
Det orena svinet torde vara en liknelse, som tagits på alltför stort allvar. Bokstavstron i vårt tankeorgan (som vi tror är hjärnan) blir lätt något orent, som sedan går ut genom munnen.
Några bilder i Spegeln
Paulus skriver att vi ser ”en gåtfull spegelbild”. Han skriver om hat, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, splittringar och annat (Gal 5:19-21). Sådan orenhet skall föra oss till en hetare värld.
Länder i arabvärlden kan bli snart bli obeboeliga. Dessutom ser Bibelbältets och Qanons USA talibanerna segra, orkanerna växa, skogarna brinna och havet stiga. Gud är en och Greta är Helvetets profet. Kan man tro på någon av dem?