Etiketter

, , , , , ,


Då fortsätter jag med sanningen, även den om slemsvampars intelligens.

Den subjektiva sanningen når vi genom att äta av kunskapens frukt från kunskapens träd. Då får vi den gudomliga förmågan att avgöra vad som är gott och ont, vilket får antas vara detsamma som rätt och fel.

Kunskap är sanning, så länge som vi inte äter mer kunskap. Då kan gammal kunskap (= sanning) bli falsk.

Det sista var själva idén med serpentinvägens svängar uppför livets berg i den kristna mystiken. Man lär sig att den gamla riktningen var fel, annars åker man av vägen.

Observera: Serpent betyder orm. Den slingrar sig uppför trädet. Den slingrar sig uppför berget. Livets berg och kunskapens träd är alltså två allegorier för samma sak. Den saken är oändligt hög. Oändligt!

Trädets grenar är otaliga, och dess stam försvinner i molnen och vidare förbi den astronomiska horisonten. Berget av livets kunskaper och erfarenheter är lika högt. Och vårt slingriga intellekt strävar uppför. Men med sin kluvna tunga och sina giftiga ord trillar ormen gång på gång ned. Den slår ihjäl sig. Syndens lön är döden.

Hur vet jag, att jag kommit längre på vägen än du?

Det borde gå att mäta. Vi har ju PISA. Men vad är det som mäts? Matematik? Naturvetenskap? Sådant som doktor Mengele studerade? Det är mycket logik i de ämnena. Inte mycket ologisk värdering. Läsförståelse? Ja, kanske. Det är nog gammaldags humaniora, som gäller i det här sammanhanget.

Men måtten? Oändligheten skapar problem med dem. I matematiken är oändligheten inte definierad. Det lärde vi oss i gymnasiet. Jag påstår följande: Jag har kommit halvvägs till evigheten! Du har bara kommit hälften så långt som jag! Jag är bättre! – Men så kan man inte räkna.

Bevis: Summan av de jämna heltalen är ju dubbelt så stor som summan av alla heltal. Ställ upp dem och jämför ett och ett: 2-1, 4-2, 6-3, 8-4, 10-5 osv. De jämna är alltid dubbelt så stora. För varje heltal finns ett jämnt heltal att ställa emot. I evighet.

Har jag bara lärt mig hälften av heltalen (de jämna), har jag lär mig dubbelt så mycket som du. Du har ju bara lärt dig alla heltal. Den matematiska logiken fungerar inte för oändligheter.

Men har vi kommit en bråkdel av oändliga vägen uppför? Är det inte bara två kilometer för mig och en för dig? Kilometrar kan vi jämföra och då är jag bäst! Men stopp nu! Vad var det egentligen för väg?

Jag är vägen, sanningen och livet.” Vägen påstås vara Herren, Hans Vilja, Hans subjektiva sanning, Livet!

”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. (1 Mos 3:22). Talar Han sanning, är du som Han, en evighet i evigheten, och väglängderna där är lika odefinierbara som du och Han.

Du kan inte färdas en matematiskt definierbar och mät-bar sträcka på den vägen. Det är omöjligt. Men en slem-svamp kan det. Googla ”slemsvamp intelligens”! Här är ett exempel på vad du kan finna.

De jäkla slemsvamparna må överträffa dig med att lösa matematiska problem, men försök prata estetik med dem! Eller moral! Då håller de käft! En blixtrande slem-svampig logik må vara användbar ibland, men för att välja rätt väg i livet är det annat vi människor skall använda oss av.

När min sanning är överlägsen din

Vad det är, är klart utsagt. Våra kristna mystiker be-kräftar texten. Men många tycker det är pinsamt. Inte verklighetsbaserat. Inte realistiskt.

Men orden samvete, empati och kärlek klargör när någon inte har kommit så långt på vägen. Hat, vrede och våld signalerar att någon har fel. Det hjälper inte om hans intellekt överträffar en slemsvamps.

Och som sagt, logik och förnuft skall du se kritiskt på. Och kunskapen skall förgå (1 Kor 13:8). Teologiska kun-skaper kan vara intressanta, men sanna brukar de inte vara, i varje fall inte längre än andra kunskaper. Och leder de till hat och våld, är de helt fel!

Det här är kanske vad vi vill skall vara den moraliska stormaktens kultur. Håller du inte med? Om jag inte hatar dig, så har jag rätt. Är du förbannad på mig har du fel. Det var väl enkelt och begripligt?