Etiketter

, ,


Som sagt, finns det fler Tio Guds Bud?

Jag hoppas ni läst de båda föregående inläggen. De så kallade ”icke-traditionella” Tio Guds Bud, som enligt Wikipedia framtolkats ur 2 Mos 34:1-29 lyder alltså så här:

  1. Ni skall inte tillbe någon annan gud än Herren.
  2. Ni skall inte sluta fredsfördrag med de folk som bor i landet.
  3. Ni skall inte gjuta avgudabilder.
  4. Var noga med att hålla det osyrade brödets högtid.
  5. Allt förstfött av hankön skall tillhöra mig.
  6. Ni skall arbeta sex dagar och vila på den sjunde dagen.
  7. Ni skall fira veckohögtiden i början av veteskörden och bärgningshögtiden vid årets slut.
  8. Ni får inte använda jäst bröd vid era offer till mig och ingenting av påsklammets kött får lämnas kvar till följande morgon.
  9. Det bästa av den första skörden varje år skall ni ta med er till Herrens, er Guds, tabernakel.
  10. En killing får ni inte koka i dess moders mjölk.

Men nu börjar jag tvivla på att detta är en uppräkning av buden. Det här är utläggningar med anledning av de bud folket bröt mot genom att gjuta guldkalven och dansa runt den.

Som jag visade i förra inlägget, så handlar även Andra Budet här ovan om dyrkan av Gud. Det är ett förbud mot avgudadyrkan.

Tugga, svälj och dyrka Gud!

Bud 1, 2 och 3 tycks alla vara att inte erkänna några andra (folks) gudar, att inte dyrka någon annan Herre än Jahvé. Bud 4, 5, 7, 8, 9 och 10 handlar alla om mat eller om fest eller gudstjänst, där vår mat ingår.

När jag skrev inlägget ”Hur många Tio Guds Bud finns det”, så länkade jag till tidigare inlägg, ”Religiös mat” och ”Jästa bröd och jästa drycker”. Nu länkar jag dessutom till ”Det fromt djuriska i Bibeln”.

Det jästa brödet står för jäst och uppsvullen teologi. Sånings-mannens budskap har inte bara växt, det har jäst till stora luftiga bullar fyllda med tom luft. Ingen blir verkligt mätt av ett innehålls-löst budskap. Bludder, bladder, pladder!

Liten allegoriskola

Jag repeterar lite, så slipper ni följa länkarna och läsa en massa. Teologen Kain var inkvisitor och ayatolla. Abel var herde men Kain brukade jorden (1 Mos 4:2ff).

Djur som får och killingar symboliserar våra köttsliga förmågor, och produkterna av dem är våra handlingar.

Produkterna av våra plockade och skördade kunskaper är våra tankar och ord.

Maskulinum, som är grammatikaliskt kön på orden människa och jord (= materia), används i allegorierna när handlingar beskrivs. Handlingarna kan vara våra söner, när inte matprodukter av djur används för att symbolisera dem. (I andra sammanhang är vi våra egna söner, då våra handlingar omskapar oss till nya människor).

Femininum är kön på ande och andar. Allt mentalt är femininum i allegorierna, attityder, begär, känslor, själ, tankar, ord, kunskaper. Allegorierna beskriver läror, teologier, ideologier och filosofier som kvinnor. Särskilt teologierna skall tiga i församlingen.

En köttätande Gud

Abel bar fram ett djuroffer till Gud, en eller flera handlingar, goda gärningar. Godsägaren Kain bar fram ett offer av markens gröda, sina teologiska idéer. Sådant kan vara jäst bröd. Gud tog till sig herden Abels gåva, men Han såg inte åt Kains.

Detta upprörde teologen Kain, som då slog ihjäl sin bror, herden Abel. Då Abel bakade, nöjde han sig med osyrad tillbedjan och osyrade böner, helt enligt det Fjärde Budet ovan.

Det Fjärde Budet är alltså ett bud mot otillbörlig tillbedjan. Förbud mot sådant fanns ju i den judiska traditionens Tio Guds Bud. Nu har vi fått en förklaring av det begreppet. Läs början av inlägget ”Hur många Tio Guds Bud finns det?”.

Det kanske inte var någon bra idé, att skapa det blandade budet ”Du skall inte missbruka Herren din Guds namn …” av den text som judarna tolkade, dels som ett förbud mot otillbörlig tillbedjan, dels som ett förbud mot eder. Ett särskilt förbud mot teologiskt bludder i predikstolen är ju verkligen en delikatess.

Och akta er för teologi! Den leder bara till osämja. Och det blir ibland trassligt: Religiöst motiverad kamp för vegetarisk kost är ju en handling, och skall allegoriskt ses som ett herdens djur, som denne offrar till sin köttätande Gud.

Manliga handlingar

Abel hade offrat de fetaste delarna av det förstfödda i sin hjord. Och i Femte Budet står: ”Allt förstfött av hankön skall tillhöra mig”. Hankön? Femininum står för ande och själ och maskulinum för det materiella och handlingar.

Jag beskrev det sättet att skapa allegorier bland annat i ”Sagan om Darwins dotter”. Gud vill ha manliga handlingar (= mat av djur)! Jag tjatar lite: Det kvinnliga och växter, frukter och säd, det är läror, teologier och ideologier. Det är ord och tankar.

Det är intellekt. Men Gud vill som sagt ha tjurar, åsnor och nöt. Det är killar! Men han vill inte ha smutsiga, orena handlingar. De beskrivs allegoriskt med svin. Allegoriskt, hör ni det!

Bokstavstron tvingade Jesus säga, att Gud inte skapat något orent. Endast det som går ut genom munnen kan göra människan oren (Matt 15:11,17f). Men alla profeter var inte så insiktsfulla som han.

Läser vi Jeremia, Hesekiel och andra profeter betonas hela tiden handlingarnas betydelse. Femte Budet är alltså ett krav på goda gärningar, och det är sådant vi skall göra först. Sedan får vi ägna oss åt oss själva. Våra icke förstfödda gärningar tillkommer oss själva.

Men det är tillåtet att också vara klok

Sjätte och Sjunde Buden betonar trots det sagda vikten av att ägna sig åt annat än släp och slit. Vi skall söka kunskap, och den skall vi glädja oss åt! Men att pussla ihop och bygga upp absurdi-teter och nonsens med logisk hantering av framkläckta idéer är otillbörlig tillbedjan.

Vilket tjat om bröd och gärningar!

Åttonde budet upprepar förbudet mot otillbörlig tillbedjan: Inga av tom luft uppsvullna ord behagar Gud. Han vill inte ha jäst bröd! Dessutom får de goda gärningarna inte skjutas upp till morgon-dagen. Köttet skall förtäras idag!

Nionde Budet säger, att av ord får vi ge Gud det bästa av våra första spontana sådana. Alla utstuderade och tillmejslade teologier skall vi lämna hemma.

Men detta är ju faktiskt kul

Och så kommer vi till Tionde Budet: ”En killing får ni inte koka i dess moders mjölk.” Din gärning får inte kokas i vad då?

Modern till våra goda gärningar är våra tankar och känslor. Det andliga och själsliga är ju femininum. Det här talade jag om på tal om seraferna, bl.a. när jag skrev om den kanaaneiske El Elyons båda hustrur. Det skrev jag väl om här också. Dessa språkliga uttryckssätt har ärvts in i GT. Utan åtminstone lite rudimentär kun-skap om gammal semitiskt hedendom och dess språk, begriper man inte GT.

Arlas lilla allegoriskola

Vår kristliga lära kan ses som moder till våra goda gärningar och hennes mjölk är den ande, som ger kraft att utföra storverken.

Det kan sägas på fler sätt: Tjurkalven är en god gärning som offras till Gud, kossan Mu är kyrkan och dess budskap/vår tro är den kraftgivande mjölken.

Namnet Isak betyder ”den som ler”. Det skall man nog göra i den av ”Bre Gott”-fabriken sponsrade ”Kossan Mu”-kyrkan. Dess altare är av jord. Där finns inte en enda av ett skarpt intellekt mejslad tes (2 Mos 20:24f).

Fortsättning på det roliga

I svåra födslovåndor lägger jag en krona i tiggarens plastmugg. Under den svåra barnsbörden skriker jag ut min godhet, min krist-lighet och min vilja att handla enligt Guds bud om barmhärtighet.

Jag eldar på under mitt tal, och hoppas att koket skall lukta vida omkring, så att alla observerar min godhet och vilja att handla enligt Guds bud. Alla skall veta, att jag inte bryr mig om hur det smärtar i penningpungen och andra intima organ.

Helt uppenbart är det här inte Tio Guds Bud. Tavlorna slogs sönder i upprördhet över guldkalven och dansen kring den. Man dansade runt den gyllene bilden av de gärningar Gud ville se, runt den praktfulla teologin.

Nya tavlor skrevs, men i 2 Mos 34 redogörs inte på nytt för de tio buden, utan där finns en detaljerad redogjörelse för de bud som guldkalven och dansen runt den var ett brott mot: Otillbörlig till-bedjan innebärande tillbedjan av de egna idéerna om Gud.

Men alla gillar det kanske inte

Det är enbart en utläggning om hur vi skall dyrka Gud. De som inte gillar den utläggningen, får väl byta religion.

Vill någon slicka mina skor?

Jag undrar, kan jag få en tiggare att kyssa mina skor, om jag viftar med en hundring? Eller räcker det med femtio spänn? Fotar någon mig kanske jag hamnar på en tidningssida och blir rikskändis som from och gudfruktig. Då blir jag kanske intervjuad och får chansen att mjölka min tro och koka killingen ordentligt. Skall det vara förbjudet?

Kanske man skall tolka GT som att vi skall akta oss för katafatisk teologi. Det är motsatsen till apofatisk, som Rebella skriver lite om. Kan det vara sådan vi ser hos GT’s författare? Jag är inte säker på det.

”Otillbörlig Tillbedjan” var rubriken på detta inlägg.

Advertisements