Får Charlie skära halsen av någon?
Hädelse
Hädelse har blivit en viktig politisk fråga. Övertygelserna om man får eller inte får häda är så starka att de utlöser våld. Ingen vill vika sig. Sanningarna man stödjer sig på ses som objektiva och absoluta.
Vad är sanning?
I kristendomen är Kristus vägen, sanningen och livet (Joh 14:6). Hur får vi logik i det? Jag är envis i min åsikt: Om vi lyckas tolka en gammal och dunkel text från en annorlunda och främmande kulturmiljö, så att den blir logisk och förnuftig, då har vi funnit den rätta tolkningen.
Varför de religiösa har fel
Då vet vi vad dåtidens logiska och förnuftiga människor ansåg. Därefter kan vi fundera på en annan sak, frågan om de hade rätt. Tolkar någon texten fel – den blir orimlig och ologisk, kan vi andra dra en troligen felaktig slutsats: dåtidens människor var idioter. Den troligen rätta slutsatsen är att någon misslyckats med tolkningen.
Många tror envist på alla de dumheter de tolkat fram. De gör sig då till åtlöje. Samtidigt misstänkliggör de forntidens människor: De gamla texternas författare stämplas som dårar. Och många av oss andra har blivit avkristnade på grund av de galna tolkningarna.
Antag att Jesus var förnuftig
Antar vi att Jesus var logisk och förnuftig, finns en logisk och förnuftig tolkning av hans ord. Den är byggd på en filosofi, som han och Paulus omfattade. Den skall vi försöka hitta rätt på. Den tycks i mycket handla om att leva bland människor, försörja sig och lära sig förstå. Hans ”väg”.
Jesus varnar för den breda vägen säger att den smala är den rätta (Matt 7:13f). Men vilka av uttolkarna begriper? Kristna mystiker ser askes och kontemplation som vägen. Jesus själv var ute i öknen, men det var en helt kort bit på hans väg. Mystikernas språk har dock skapat idéer.
Den smala vägen är krokig. Den är en serpentinväg uppför det branta och höga berg, som påstås vara både Gud och Hans skapelse. I skapelsen finns människor och alla kunskaper. Allt anges vara Guds yttringar.
På toppen skall vi kunna möta Gud. Men finns det en topp, om Gud är evig och oändlig? Då är ju berget och vägen det också. Men påståendet om mötet på toppen är nog högfärdens ord: ”Vi väldiga apostlar har varit däruppe och hämtat Guds Ord! Precis som Moses gjorde.”
Paulus gillade inte dessa väldiga profeter. De är falska apostlar, skriver han ilsket (2 Kor 11:5, 13). Paulus inställning till dem och deras anspråk innebär givetvis även kritik av Muhammed och Koranen. Paulus är principiell islamofob.
Vi antar att Jesu menar att vi kan möta Gud hela vägen upp. Gud är berget, alltihop. Hela vägen. Och Gud påstås vilja hjälpa oss. Det gör Han med synden.
Den goda synden
Synden är det redskap Gud Fader agar oss med. ”Gör som jag säger, annars får du mer smisk!” Detta är något de religiösa inte fattar. Rasputin fattade till hälften, att synden är något bra (Rom 5:20). Men halva sanningar är de värsta lögnerna, och Rasputin gick fullständigt vilse. Försök nu hänga med i följande resonemang!
Jag antog att Jesus och hans filosofi var logisk. I den filosofin skall du äta av kunskapens frukt och inse att du haft fel. Dina då uppkomna samvetskval över begångna handlingar är det tillstånd av ångest, som synden innebär.
Att äta på det sättet är en nedärvd egenskap hos människan, det är vår arvsynd. Läs om den även i föregående inlägg! Synden är till för vår utveckling.
I Jesus filosofi skall du bli ett med synden, det vill säga du skall få ångest, när du inser dina fel. Du skall sedan ångra dem, byta riktning och då få förlåtelse. Ju mer synd, ju mer nåd (Rom 5:20). Alltså ju mer ångest och ånger, särskilt det senare.
Ångrar du inget och byter du inte riktning, går det åt Helvete. Rasputin trodde att den felaktiga riktningen, de orena handlingarna, var synd. Om synd trodde han alltså som de flesta religiösa. Om sådana handlingar är bra och ger Guds nåd, skall man givetvis fortsätta i den riktningen!
Samvete och samvetskval, sådan ångest visste han inget om. Sådan hade han aldrig känt av. I det liknade han en mordplanerande Knutbypastor och många andra religiösa.
En definition av livet
Att äta av kunskapens frukt är samma sak som att vandra på vägen. Det är olika liknelser för samma sak. Du kan även säga ”att leva”. Ditt liv är ett ständigt tuggande, då du sväljer erfarenheter. Ditt liv är en vandring på en väg från födelsen till döden.
Poesi? Jaha, men det är verkligheten! Sluta tjafsa om blodomlopp, matsmältning, neuroner och aminosyror! Sådant saknar relevans, när vi talar om ditt liv. Då talar vi om ditt medvetandes liv, dess upplevelser, tillväxt och utveckling. Du betydelseglider på ordet liv och pratar om något annat.
Din alldeles egna privata Gud
Då vi räknar med en stor, ja evig och oändlig Gud, befinner vi oss långt nere på berget, i början av vägen. Framför oss finns då otaliga svängar på vägen upp. De är ofta 180°. Vägen, sanningen eller livet är åt det hållet! Nej, åt det hållet! Plötsligt är det ditåt!
Och hur ser du det? Hur ser du svängen och att riktningen ändrats? Hur ser du, att du har tänkt, haft eller gjort fel. Jo, du har samvete. Hur mycket behöver jag tjata?
Jag skrev i föregående inlägg om arvsynden, att Paulus blir begriplig, om vi antar, att han trodde, att samvetet är Gud såsom vi kan uppfatta Honom.
Gud hjälper oss och agar oss med synden. Han är ofta strängare än vad han ser ut att vara, då Han sitter på Kalle Ankas ena axel och bestrider det som den lilla Djävulen på den andra axeln säger.
Men vi har ju olika fattningsförmåga. Paulus tycks därför mena, att det ser ut som om vi har varsin Gud. Hans ord blir ju egendomligt polyteistiska:
”Vad har du för rätt att döma den som är i en annans tjänst? Om han står eller faller angår bara hans egen herre.” (Rom 14:4, jfr Ef 3:20 samt Joh 3:24 m.fl.). Det blir begripligt, om vi antar, att Paulus trodde, att samvetet är Gud såsom vi kan uppfatta Honom.
Ibland kan kunskap vara synd
Tro är att tro på samvetet! Antiken trodde att vi tänker med hjärtat och inte med hjärnan. Då blir Ordspråksbokens maning till vishet begriplig: ”Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv” (Ords 4:23). Innebörden blir att dina tankar styr ditt liv.
Byt ord i bibelöversättningen! Tolka så att det blir rätt begripet! Byt hjärtat mot hjärnan eller förståndet! Innebörden blir det den skall vara, vad författaren menade: Låt inte dina tankar galoppera iväg hur som helst. Du kan även använda formuleringen: ”Väg dina tankar noga!”
Om Lagen skrivs i våra hjärtan (GT: Jer 31:33, NT: Heb 10:16), då gäller att ingen längre behöver lära sig bokstavens Lag (Jer 31:34). Lär er inte sådan tolkning! Personifikationen, den kända uppenbarelsen av ”Gud Samvetet” kallas Herren, och bildligt talat låter Han oss bränna biblar och koraner.
Han tycker sådan kunskap är oren! Äter du den kunskapens frukt dör ditt samvete. Då är du andligen död. Det är en orm som säger, att du inte skall dö av det, utan bli som Gud (1 Mos 3). Tror du honom och äter, tror du dig råda över liv och död, och kan samvetslöst skära halsen av folk. Du har blivit ett av Djävulens barn.
Även här gäller den teologiska regeln, att fadern och sonen är ett. Den stora dunkelheten blev plötsligt logisk och begriplig för dig. De forntida egyptier, som skapade uttrycket upplevs lika plötsligt som logiska och förnuftiga. Då har vi tolkat deras ord rätt!
Paulus och de frommas hemska synder
Paulus principiellt hårda angrepp på ”bokstaven” är inte alls förstådda. ”De kristna” har egentligen bara bytt ut den ena ”bokstaven” mot den andra.
I stället för att förstå Jesu filosofi, tyder de texterna med bokstavstolkning, just det som hans filosofi beskriver som fel. ”… det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren” (Matt 15:18). Hjärtat, vårt tänkande. Hela kapitel femton är ganska klargörande.
Till och med Paulus tycks ha svårt att formulera sig. Och uttolkarna begriper inget. Tolkningen blir dunkel. Men så här påstås Paulus ha skrivit: ”Ty synden grep tillfället, den bedrog mig med budordet och dödade mig genom det.” (Rom 7:11).
Hela stycket är svårt, men vi vet att han som lagfrom jude och åsiktspolis jagade kristna. Sedan insåg han, att bokstaven, det som står skrivet är fel. Då ändrade han riktning och blev apostel.
Dårar med svagt förstånd
I stället för att tänka själva, letar de religiösa befallningar. Paulus talar om stark och svag tro. Då han tror, att hjärtat är det organ som tänker, handlar det om starkt eller svagt förstånd. Det är ju det som utforskar samvetet, som läser lagen, som – enligt Bibeln, GT och NT – skrivits i ”hjärtat”.
Dessutom behåller de religiösa tron på Gamla Testamentet. Bokstav som bokstav, då blir ju Nya och Gamla Testamentet en enhet och den judendom som Jesus opponerade mot blir kristen. Eller så gör man som Mohammed, Joseph Smith (mormonerna) och Ron Hubbard (scientologin) med flera och skriver en egen bok. Då kan man kriga om vilken bok som är heligast.
Förutom stark och svag tro talar Paulus om brinnande tro. Sådan kan man ha även om den är svag. För många brinnande troende är samvetet skit. De vill så gärna tro på en blodtörstig och hämnande dundergud! Då blir kättarbål, tortyr och halshuggning fromhet. Paulus använder invektivet ”dårar”. De profeter – som ofta dödades (Rom 11:3) – använde det också. Ofta.
Och vad säger den mer skärpte Paulus?
Givetvis säger han att Herren är vägen som är sanningen. Men vi är på olika delar på den! Efter våra erfarenheter och våra vunna kuskaper färdas vi åt olika håll. Använder vi ord som skapar rätt bilder blir Paulus logisk och begriplig i romarbrevets fjortonde kapitel.
Han säger där att vi skall godta varandras övertygelser. Vi skall tro som vi förmår, och vi skall inte se ned på den som inte kommit så långt, utan tror att Gud skapat en till hälften oren värld. Förakta inte den susofob med svag tro, som inte vågar äta annat än grönsaker (Rom 14:2, jfr Rom 14:14).
Tro för sig själv går bra, men att påtvinga andra sin tro gör Paulus upprörd. Om de som predikar omskärelse säger denne rasistiske islamofob: ”De borde skära av sig alltihop” (Gal 5:11). Ja, det står så i Bibeln. Nu vet vi vad han sade. Nu är det dags och bestämma om vi skall hålla med honom eller rentav tro på honom.
Hädelse
Hur kan då sanningen vara absolut, som många hävdar? Jo, om du befinner dig på toppen med Gud. Det har jag redan skrivit om ovan. Säger du att Du är där, att du är så stor, eller att Gud är så liten, och att du nu är ihop med Honom och dömer levande och döda, hädar du nog.
Du har gift dig och blivit ett kött med Högfärdens Ande. Som anständig människa har du dött, men återuppstått som barn, född av denna dödssynds ande. Orena andar har som vana att hämta hem sju andra, som är ännu värre (Matt 12:45, Luk 11:26). Jodå, den som är högfärdig är nog mycket annat också.
Men Kristus var enfödd, född av en enda mor, Den Heliga Ande. Hon är svartsjuk (= nitälskande, ett ord i gamla svenska biblar). Hon tål ingen otrohet med andra andar. Som ett med Henne, tål Kristus inte dig: ”Ta dina andar och dränk dig i den brinnande sjön!” Språket i Bibeln är hårt.
Så fort man vet vad det faktiskt betyder det som står i Bibeln, är det ganska lätt att vilja bli troende. Inte sant?
Får den kränkte Charlie Hebdo halshugga?
Framstående hädare är i alla fall alla våra påvar, alla våra ayatollor och alla andra, som stödjer sig på bokstaven i stället för tron på samvetet. Om du nu är en varmt troende kristen, som tror så här, så har du givetvis rätt att vara kränkt av alla hädare.
Det borde alltså för oss kristna bara vara att gå ut och skära halsen av dem. Tyvärr inte! Jesus insåg de logiska konsekvenserna av sin serpentinväg. Vi kommer alltid att få ny insikt och förkasta gamla heliga sanningar.
Vi kommer alltid att bestrida andras tro. Vi kommer att häda oavbrutet. Ja, vi skall tugga den där frukten, vi skall vandra den där vägen, vi skall leva livet. Då skall vi också ”häda” mot de gamla heliga sanningarna.
Därför säger han: ”Sannerligen, människorna skall få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar.” (Mark 3:28). Logiskt, förnuftigt och begripligt. Du får inte hämnas åt Gud. Den dogmen är en konsekvens av Jesu filosofi, hans lära. Nu kan du välja om du vill tro på åtminstone den delen av läran.
Svaret på rubrikens fråga är alltså nej. Gud vill också enligt Bibeln göra allt sådant själv (Heb 10:30).
För bra för att vara sant
Ja, han fortsätter med ett undantag. Du får inte häda Den Heliga Ande. Då blir du inte förlåten vare sig i detta livet eller nästa. Men anden är ju samvetet. Gud i människan. Jesus sade detta, när han efter goda gärningar beskylldes för att vara besatt av demoner (Mark 3:30).
Dagens diktatorer brukar beskylla de goda för ondska. Det kanske gör budskapet lite för bra för att vara sant. Vi vill ju så gärna tro. Ingen förlåtelse. Inte nu och inte i nästa liv. Och så elden. Och de hungriga maskarna. Vilka njutningsfulla tankar!