Om att vara född av många mammor
Det jag publicerade 2013-12-20 passar ihop med de båda föregående inläggen. Det var ganska länge sedan. Klicka och läs, eller nöj sig med förkortningen, som även är en utvidgande komplettering.
I mycket upprepar jag mig, men då ämnet ofta är svårt, kan en annorlunda formulering ibland vara klargörande.
Är du född av Sångens Gudinna?
Då måste du ha minst två mödrar. I annat fall finns du inte i denna värld. För det krävs även en biologisk mor. Redan i skolan var du kanske en liten Sångens Gud, och din biologiska mor har alltid varit stolt över det delade moderskapet.
Det poetiska språket i rubriken beskriver din förmåga, din röst och din musikalitet. Är det något fel på poetiskt språk? Begriper du inte?
Bildtexten är ett inlägg i sig. Texten ovan fortsätter längre ned.
Gossopranen Axel Rykkvin, var för några år sedan exempel på gudomlig röst hos barn, (numera är han en ung baryton). Det finns många fler exempel. Är de födda av Sångens Gudinna, eller är de besatta av Sångens Ande? Är du musikalisk ser du dem som små gudar och gudinnor. Är du inte alls musikalisk och blir störd av ”oväsendet”, ropar du på en exorcist.
Axel kan även sägas vara far till sina arior och annat. Sådan pappa blev han redan innan han kom i puberteten. Men säger vi så, krånglar könsrollerna till sig. Det är han som framföder barnen och det är Sångens Gud som avlar. Det påminner om gudar och gudinnors förvirrande könsbyten och släktskapsförbindelser i våra gamla religioner. Även Bibelns Gud föder (Ps 2:7f, Heb 5:5 m.fl.). Och så har Han fjädrar (Ps 91:4). Ja, det står bara vingar i vår nya bibelöversättning, men läs denna länk. Eller läs Bibel 1917. Förr hade man respekt för det ordagranna i Bibeln. Idag rättar vi ”det primitiva”. Det var väl Göran Persson, som politiskt höll i vår nya bibelöversättning.
Det påpekas ofta, att Gamla Testamentets böcker är poetiska, men att den forntida hebreiska poesin är svår att översätta till våra mycket främmande språk. Konstigt nog har både judar och kristna kunnat dra långtgående juridiska slutsatser ur biblisk poesi. Det är egentligen helt absurt. Vem är vårdnadshavare till Axels i luften flygande barn? Fadern eller modern? Och vem är egentligen pappa och vem är mamma?
Jesus tycks ha förstått poesin och gjorde uppror mot juridiken. Kyrkofäderna återupprättade lagfromheten och samma brist på förstånd visade Muhammed. Som lagbok är hans Koran helt överlägsen Bibeln. Poetiska fjädrar och kärlekssånger (Höga Visan) hör inte hemma i en lagbok.
Har du fler mödrar?
Du kan förutom Sångens Gud också ha andra mödrar. Du kan till exempel ha Flitens och Envishetens andar bland dem. Med ännu fler gudinnor, andemakter och krafter kan vi få en komplett och korrekt bild av dig.
De erotiska motiven från templen i Khajuraho i Indien är möjliga att tolka utifrån detta. Det krävs en ”ormgrop” av gudar, gudinnor och andemakter för att avla fram en komplett människa med alla våra egenskaper, förmågor, drifter och begär.
Templen i Khajuraho övergavs och doldes av djungeln, vars grönska täckte den i flera sekler. Även i Indien glömde man vad det handlade om, nu bara spekulerar man. Sexualundervisning för munkar och prinsar? Jag tycker inte mitt förslag är sämre.
I Bibeln har sådana gudar och gudinnor degraderats till änglar och andemakter, underordnade oss människor. Kristus har betvingat dem, och vi skall alla bli och vara kungar över dem. Människan skall styra över makterna i sitt inre.
Det finns alltså filosofi i bibeltexterna, men har du någon gång hört en sådan utläggning av dem? I kyrkan ut-plånades tidigt all filosofisk kunskap av vidskepelsens bokstavstro. Därför finns nog ingen korrekt tolkning av Ef 1:21, 6:12, Kol 2:15. Teologer, som inte förstår, kan inte tolka rätt.
Jag har med detta pekat på ett gammalt språkbruk i våra myter. Numera ovanligt, men alla borde begripa! Egyptiska och andra forntida filosofer använde sådant språk för att försöka förklara tillvaron för sig.
Kristna teologer är helt oförmögna att frigöra sig från sin antropomorfa bokstavstro. Gudarna har könsorgan och avlar och föder som vi. Det gäller även Bibelns Gud, och tanken att ”de primitiva förfäderna” skulle kunna ha varit mer sofistikerade i sitt tänkande, har aldrig funnits i deras tankar.
Det har nog blivit värre sedan vi fick kvinnliga präster. Somliga av dem vill visst bevisa, att de kan vara lika duktiga på teologiska galenskaper som männen. Det blir helgalet, om man tolkar myternas religionsfilosofiska kön bokstavligt och antroposofiskt.
Jämför med min gamla språkliga käpphäst ”ekonomi”. Betydelsen hos det forngrekiska ursprunget är ”bo-platsens regler”. Det gällde vanligen hur stenålderns mat skulle fördelas, men även var man fick pissa. Men det är ju inte toan det handlar om, när du går in på banken för att prata om dina ekonomiska problem.
Bibeln växte fram ur forntidens filosofier och myter. Utan dem, d.v.s. kunskap om all möjlig ”hedendom”, kan vi inget förstå.
Gudar kan ha många mödrar
Rig, som även bar namnet Heimdall, var en av våra fornnordiska asagudar. Han tros ha varit en himmelsgud, som ärvdes in i asaläran från en äldre religion. Han var född av nio mödrar! I asaläran var det han, som vaktade Bifrost, bron mellan gudarnas boning Asgård och människornas värld.
Himmelsgudar härskar över det som rör sig i himlen. Det innebär medvetandets två delar, det vill säga själ och ande, motsatser till det materiella. I sanskrit har sammansättningar med morfemet rig betydelser som medvetande och intellekt. Sådana betydelser bubblar upp andra språk tillsammans med betydelsen härskare.
Medvetandet är den gud, som vaktar bron mellan två världar. Och Bifrost, regnbågsbron? Är det människan? Vid ragnarök är det väl den vägen de mörka makterna angriper gudarna? Grubbla gärna!
Himmelsgudar kan i våra religioner bli vår himmelske Fader, genom att avla oss tillsammans med Moder Jord, materiens gudinna.
Födande kvinnor blev uppenbarelser av gudinnan Moder Jord. Det kan förklara de spår av matriarkat man tror sig ha funnit (läs Marita Gimbutas texter om ”Gamla Europa”).
Människans tre huvudmödrar
Människan består enligt Paulus av kropp, själ och ande. Moder Jord, materien är därför en av våra mödrar. Vår själs moder är Tanken, även kallad Logiken. Vår ande har Livet som moder. Livet är Förmågornas Gudinna. De kan vara både fysiska och mentala förmågor.
Det senare skapar svårigheter att hålla isär själ och ande. Tänkandet kan ju ses som en mental förmåga, men bara tänkandet kan bedömas logiskt. De mentala förmågorna att värdera, till exempel vackert och fult, moraliskt rätt och fel eller gott och ont använder vi utan att tillämpa någon logik.
Det finns ingen logik i påståendet att något är vackert. Sådant tycker vi bara. Det myterna säger, är att vi har rätt. Myterna hävdar rentav, att tyckandet är sannare än logiskt tänkande. Paulus säger bestämt, att anden är överordnad själen (”det själiska” i Bibel 1917, ”oandligt” i Bibel 2000. I originaltexten har vi det grekiska ordet psychikós).
Det är en gammal och allmänt omfattad filosofi, som en beryktat bildad Paulus förmedlar till kristendomen. Han diskuterar även egyptisk teologi med sina omvända hedningar i Efesos. Den stora hamnstaden var centrum för romerska imperiets spannmålsimport från Egypten (Ef 2:2). Utifrån den filosofin talar han sedan om Anden, och särskilt teologer tycks inte begripa någonting.
Vishetens gudinna i Bibeln
De är fixerade vid den hebreiska misogynin. Hebréerna kunde dock inte komma undan Bibelns källor, där gudar trängdes med gudinnor. Vishetens gudinna blev en kvinnlig uppenbarelse av Gud, som antastar ovilliga män på stadens gator (Ords 1:20).
En könskorrigerad Gud i Bibeln
Och det finns mer. Bland annat säger Gud: ”Jag har fött dig …” (Ps 2:7, Apg 13:33). Just när det gäller könet säger Jesus något, som kan innebära ett förnekande av dess betydelse (Matt 22:24ff). Det är dunkla ord från ett samtal med medlemmar av prästaristokratin, sadducéer. Ett samtal med lärda män.
Det förmedlas till oss av åhörare, som förmodligen hade en lägre bildning. Av det de återgav kunde evangeliets författare inte skriva ihop något begripligt. Jag har letat kommentarer till detta stycke ur Bibeln (Matt 22:24ff), men finner ingen som skrivit något intressant.
Men vi kan läsa, att Jesus argumentering impone-rade. Jag undrar vad han egentligen sade.
Nio okända krafter
De nio mödrarna gäller idag bortglömda filosofiska idéer om de krafter, som framföder medvetandets ljus. Vi har på nätet en del vilda spekulationer kring liknande filosofier. Den som söker sådana filosofier, han finner gamla myter, som kan misstänkas bygga på dem, men att sedan utvärdera fynden är svårt.
Läs gärna, men tvivla! Jag har alltid saknat skärpa hos andra, och numera även hos mig själv.
Nio mödrar! Han var alltså inte monogenēs, som det heter på grekiska. Ordet betyder född av en enda. Grammatiken i ordet skapar svårigheter för våra lärda bibelexegeter, som vill ha ordet att betyda motsatsen: Den ende födde, den enfödde, den unike.
Den tolkningen kommer dock i konflikt med Jesu lära, att vi alla är Guds barn. Idén om den ende födde, den unike, är knuten till den monarkistiska idén: Det finns en kung eller kejsare, och bara han är riktig gudason.
Förvrängningen av betydelsen hos ordet, som översätts till enfödd, var nödvändig för att kristendomen skulle bli ofarlig. Då kunde den accepteras och bli statsreligion i den gudomlige Konstantins rike.
Det gick inte med en lära, som gav alla människor samma status som kungar och kejsare. Att förkunna en sådan lära var att häda och sprida högfärd.
Men vi befinner oss i en antik värld, där den allmänna religionsfilosofin låter gudar byta kön och bli människor. Filistéernas gud Dagon trillar ned från Himmelshavet till jorden och återvänder sedan till Himlen. Se på bilderna av honom, det stora Djupets gud, särskilt hans hatt!
Ett fiskhuvud. Det är en mitra, en biskopsmössa! Det är inte bara människor, som kan vara fiskar (Matt 4:19). Fisken blev tidigt en symbol för de kristna. Gud skiljer i skapelseberättelsen ”vattnet ovan” från ”vattnet nedan” med ett himlavalv (1 Mos 1:6-9).
Vi kallar det för regn, när himlavalvet läker. Regnet är paradisfloden som delar sig och sedan rinner i såväl Asien som Afrika (1 Mos 2:10-14). Den som kollar i Bibeln skall veta att Kusch är (i) Afrika. Alla vet väl att Eufrat och Tigris finns i Asien?
Guden över Det Stora Djupet (1 Mos 1:2, 7:11f) måste ju vara en fisk! Fisken är symbol för de kristna, de av Jesu lärjungar ”fångade” (Matt 4:18f). Och kan Första Mosebok tolkas på annat sätt än att Bibelns Gud är det Stora Djupets Gud?
Och fenicierna var en gren av kananéerna, de som hade hebreiska som modersmål. Abraham kom från Ur. Hans språk var sumeriska. Han var inte ens semit! Sumererna var inte det!
Abraham konverterade till prästkonungen Melkisedeks kanaanéiska religion (1 Mos 14:18). Den kom med tiden att utvecklas till judendom och kristendom. Men Dagon är inte något av Guds namn i judendomen. De är dock så många, att det vore konstigt om man lyckade få med alla i förteckningen.
Vart tog gudinnorna vägen?
Arvet från kanaanéer och filistéer är dock uppenbart i Bibeln och i kyrkan. Stora problemet är gudinnorna. Sumererna hade flera sådana. Kanaanéerna hade också flera, och deras Anat var en värsting, som måste bemötas med respekt, även av sin far, den Högste. Vart tog de vägen?
Vår religions rötter och källor är fyllda av gudinnor. Alla religioner hade gudinnor. Där finns ett språk, som Bibeln ärvt. Det använder kön och moderskap för att i bilder göra sin religionsfilosofi begriplig. All kunskap om det är borta och ersatt av kvinnofientlig bokstavstolkning.
Var storkonungen boven?
Det kunskapsmässiga och intellektuella sammanbrottet kan hänga ihop med den brutalitet, som den tidiga antikens krig fördes med. Att flå folk och klä stadsmurar med skinnen var ett sätt att skrämma till underkastelse. Det är också ett sätt att få folk att sluta tro på goda gudar, och bryta sönder all moral och allt förnuft.
Eliter utplånades. Bibliotek brändes när städer jämnades med marken. Religioner och filosofier omvandlades till ideologier. Storkonungen är Gud! Allt skulle vara för honom.
Den oacceptabla hustrun
Vad det innebar bestämde storkonungar, som under lång tid inte kunde acceptera en hustru, utan bara ett harem med slavinnor.
Logiskt. Roms kejsarinnor blev stora genom att mörda sina män. TV-serien ”Jag, Claudius” beskriver en tid, då storkonungarna inte längre var lika hårda, som på den assyriska och babyloniska tiden.
Drottning Semiramis av Babylon är en saga. Egentligen är det en medisk saga. Mederna var ett underkuvat grannfolk, som ett kort tag lyckades vända på makten och gripa den. Verklighetens förlaga levde omkring 800 f.Kr. och hade kanske en tid makt över en omyndig son. I så fall var hon ett undantag.
Äktenskap mellan två likaberättigade parter är kanske minsta byggstenen i ett demokratiskt samhälle. Det krävs för att utveckla de grundläggande reglerna. Du och jag, vi tillsammans. För den absolute Storkonungen är äktenskapet därmed en styggelse. Hela idén om lika och jämlikt förbjuds och ideologin (religionen) ändras.
Storkonungen är enda Gud och ingen gudinna får finnas. De sumeriska och kanaanéiska gudinnorna dog i den babyloniska fångenskapen. Judendomen och dess mer eller mindre äkta avkomma, kristendomen och Islam sitter tankemässigt ännu fast i vördnad för Babylons och Assyriens storkonungar.
I tvåflodslandet växte den fulländade autokratin fram. Vi har en tradition därifrån, en kultur, som vi har all anledning att bekämpa. Det gamla Egypten framstår plötsligt som västerländskt, med sin Nefertite och några till. Något överraskande.
Makt korrumperar. Total makt korrumperar totalt. Vi har nutida skrämmande exempel. Lögnerna förgiftar hela samhället. Allt bryter samman. Vad är det för makter (mekanismer), som får oss att skapa mänskliga guld-kalvar och dyrka dem?
Historien ger oss kanske anledning att känna skräck för vår egen tid.