Etiketter

, , , , , , , , ,


”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet” (Matt 10:28).

Varför fäster troende i abortdebatten så stort avseende vid det biologiska livet? Det jordiska! Var finns tron på det andliga?

Om man tror på en i princip odödlig själ, som bara Gud kan förgöra, borde man vara ganska likgiltig för aborterDet jordiska har sitt värde, men är det det, som är det heliga?

”En ängel kom på besök och vände åter” kan det stå i ett nyfött barns dödsannons. Det är en tro, att andar från Himlen kommer, för att en tid vandra på vår jord som människor. Varför? Vad skall vi här och göra? Det antas Gud veta.

Jorden (adamá) är Guds avbild, liksom den i jorden (materien) inkarnerade anden. Avbilden gör ibland med foster, som inte passar henne, som Gud gjorde med den nyfödde, när deinte passade Honom.

Det var ju värre än en spontan abort. Och vem brukar utföra sådana? Vem är abortör vid sådana tillfällen?

(Det är klart, man kan skylla på Djävulen. Men det innebär en dualistisk tro. Men jag vill inte ifrågasätta monoteismen. Tre-enigheten förstås, men skall den utvidgas med Fan till en fyr-enighet? Men då är det ju Gud i alla fall! Nej, det där skippar vi.)

Fast avbilden med en ande ålägger sig stränga regler. Guds vilja är absolut fri och den är i sig regeln över alla regler. När det gäller frihet, är människan en dålig avbild av Gud. Skall vi vara det?

Men vad händer med barnens själar? Vad bör de troende tro om detOm de inte vet skillnaden mellan själ och ande, beror det på, att de inte vet vad själ och ande är. Fråga t.ex. Lars Adaktusson om saken! Därmed blir frågan för hans vänner: Vad händer med vadå? Med något som inte finns i deras föreställningsvärld.

Jo, de kan bluddra som svar. De kan stapla ord utan inne-håll. Det är hokus pokus, magiska ord, trolleri och ramsor ur Bibeln. Men något begripligt blir det inte. 

De troende kan därför inte tro något. Inget andligt i alla fall. I stället tror de, att det jordiska livet är heligt. Då är abort mord, och evangelisten som citerades ovan pratar strunt.

Åter till frågan ”Varför är vi här?”

Anden har smak för den kunskapens frukt, som är kontro-versiellDen som ger förmågan att värdera och veta vad som är rätt och felDå blir hon utkastad, kan inte vara kvar! I Himlen och Paradis råder samvetsfrid, och hur skall man kunna ha det, om man svalt insikten att man gjort fel?

Hon! Ordet ande är femininum i hebreiskan. Det brukar jag tjata om. Anden är moder till allt levande. Efter den andra skapelseberättelsen (1 Mos 2:4-24) fick hon därför namnet Eva. Det betyder liv.

I Bibelns andra skapelseberättelsen delar Gud upp jorden (= Adam) i ish och ishá (man och kvinna), se noterna till (1 Mos 2:18-24, 2:23). Eva är inte isháIshá är en som kan vilja göra abort. Adam (ish) säger: ”Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött.”

Det gällde inte den första gången. Kvinnan i den första skapelseberättelsen får endast äta frukt och örter med frö i sig (1 Mos 1:29). Det handlar om kunskapen som kan växa likt senapskornet. Det senapskorn som blev ett stort träd i liknelserna om Himmelriket (Matt 13:31 m.fl.).

I övrigt handlar de liknelserna om surdeg, bröd, säd, fisk, men även pärlor och sådana skatter. Kunskapen är högt värderad i vår religion, men vilka troende inser skillnaden mellan kunskap och insikt? Det förbjudna trädet borde kanske kallas Insiktens Träd.

Det är människans ande, som plockar sådan frukt!

Sexualkunskap växer inte på det förbjudna trädet. Den kunskapen räknas till pärlorna. Och ”Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.” (Matt 13:52).

Skillnad mellan själ och ande är då kanske att själen äter kunskap medan anden äter insikt. Eller framföder. Själen är grubblande och anden är värderande. Själen är nyfiken och logisk, medan anden tycker att någon är vacker eller god och blir kär. I det finns varken förnuft eller logik.

Men accepterar inte Ishs själ det, utan kastar Ishá från en balkong, hamnar Ishs själ i helvetet och blir förgjord. Det bör vi nog tro, om vi är troende. Det tycks ju stå så i Bibeln.

I 1917 års Bibel fick Paulus och Jakob använda ordet ”själisk” om de onda (1 Kor 2:14, Jak 3:15). Särskilt Jakob har intressanta resonemang.

Vår ande blir som sagt kär och kan drabbas av samvete och skönhetsupplevelser, men vår själ vet vad som lönar sig. Inte minst det senare kan sända själen till helvetet. Det är därför viktigt att vårda den. Din ande vill inte bli av med alla pärlor och skatter själen kan innehålla.

Det var kanske för dem hon kom hit.