Etiketter

, , , , , , ,


Arvet från ”forn hednisk tid”

Som ni förstått misstänker jag, att ”Dropparnas Hav” skulle ha varit den gudsbild, som var spridd i slutet av förhistorisk tid. Det skulle kunna förklara några av de tidigaste partierna i Genesis (Första Mosebok).

Gudsnamnet Elohim betyder bokstavligen ”gudarna”. Det har varit ett problem, då formen pluralis majestatis inte skall finnas i hebreiskan. Så lärde jag mig, när jag började läsa kommentarer till 1917 års Bibel. Nu vill somliga tolka det som sådant.

We are not amused

Men i denna länk heter det på sidan 146, spalt 2:

”(2) Majestic or royal ‘we’, namely the employment of plural rather than singular 1st person forms by a single speaker. Originally used by monarchs or high ranking individuals in socially-stratified cultures, this usage has not taken root in Hebrew. In Biblical Hebrew it does not exist at all.

Som ni ser är det en ”fin” akademisk länk.

I kungligt språk hette det: ”Vi Gustaf, konung av Guds nåde …”. Brittiska drottningen Viktoria blev berömd för sin kommentar: We are not amused.”

Lite på sidan om. Att en sådan Gud, som beskrivs i NT, i någon uppenbarelseform (t.ex. som Jesus Kristus) skulle använda sig av sådant språkbruk, är ett påstående, som sannolikt skulle be-svaras med: ”We are not amused!”

Guden Pluralis

Men kanske Dropparnas Hav (länk till annan text om havet) ger en lika god förklaring. Gud troddes vara ett hav av droppar, som kallar sig ”vi”.

Nu är inte bara Elohim pluralis. Sebaot betyder härskaror. Herren Sebaot tolkas som Härskarornas Gud, vilket mekaniskt tolkas som generalfältmarskalk av auktoritetsdyrkare. Men utläs Elohim som Otalighetens Gud, och vi har Gud beskriven som dropparnas sammanrunna helhet.

Adonai, som också används som namn på Gud, är pluralis av Herre. Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss” (1 Mos 1:26). Det var kort tid efter att Han hade skapat himlarna. Även det ordet är i pluralis!

Inga astronomiska himlar

Bilder i ord av sju himlar har vi. Men det är en hierarkisk himla-ordning med ursprung i Sumerien och kaldeisk astronomi. Där fick den motivera den hierkiska samhällsordning, som växte fram med högkulturerna. Dessa himlar är nog inte äldre än så.

Antalet kan bygga på de sju (utöver fixstjärnorna) observerbara himlakropparna Månen, Solen, Venus Mars, Jupiter, Saturnus och Merkurius. Men himlen var ju ett hav (av medvetande) och identiskt med Himmelsguden!

I begynnelsen skapade Gud himlarna. Det bör innebära att Havet av medvetande skapade andra hav av medvetande. ”Gud står i gudaförsamlingen, i gudarnas krets håller han dom” (Ps 82:1). Jämför med Johannesevangeliet. Jesus sade: Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?” (Joh 10:34).

Skapade Gud gudar i begynnelsen? Hur stor är en droppe? Är den av rätt ämne (d.v.s. från Havet), så kanske det räcker. Vi är små pyttegudar.

”Bunt ihop dom och slå ihjäl dom!” Guds ord?

Om Jesus har rätt (Joh 10:34), så handlar allt om människan och hennes skapelse. Kreationisternas tro, att skapelseberättelsen handlar om den materiella världens är fel. Allt är liknelser för att beskriva människan och människans tillvaro.

Att döda en människa är som att döda en hel värld, har Koran-tolkare skrivit på nätet. Även jag tolkar texter helt olika mot vad andra gör. De andra (IS) kanske har rätt, de som tolkar: ”Bunt ihop dom och slå ihjäl dom!” I så fall är det de som kommer till Paradiset, inte jag.

Herren Gud sade: ”Människan har blivit som en av oss, med kun-skap om gott och ont” (1 Mos 3:22). Skall vi verkligen tro på Gud, när Han säger så? Många människor tycks ju helt dumma, och är inte alls lika de ”oss” som Gud talar om.

Dårskapen är din hustru, förnuftet är bara en piga

Betydligt senare uppenbarar sig ”Herrens ängel” för patriarken Abrahams bihustru Hagar. Han har ju som många andra i GT två hustrur. Den allegoriska tolkningen är ju att de två är den grubblande själen och den värderande anden. Vi kan även kalla dem den smarta och den visa, eller intellektet och samvetet, eller logiken och kärleken, eller förnuft och dårskap (Paulus ord).

Den andra (Sara) är huvudgemålen och den första, Hagar (för-ståndet) är bihustru. Fast det där har jag skrivit om förut. Till-baka till mötet mellan gudaängeln och Hagar. 

Bibeltexten kallar där ängeln ”Herren”, och med ordenBeer Lachaj Roi” kallas han även ”Den Levande som ser mig”. Hagar kallar ängeln Gud (1 Mos 16:7-14).

Ängladyrkan? 

Sådant här har förbryllat exegeterna, och det blir inte lättare i fortsättningen. Vår Herre uppenbarar sig i form av tre (3) män (1 Mos 18) i ett bibelstycke, där texten växlar mellan ental och flertal i pronomen och andra ord, som alla betecknar Gud: du, din, ni, era, er, dem, han, jag, Herren, männen och mig.

Sedan går männen mot Sodom (1 Mos 19), medan Gud står kvar och talar med Abraham. Men i början tycks det ordna sig. Det är bara två av männen når Sodom. De kallas nu änglar. Logiken tror sig begripa. Fast Abrahams bror Lot faller på knä för de båda. Ängladyrkare?

En Gud med personlighetsproblem

Men säg den glädje som varar. De två räddar Lot och hans familj ut ur stan. Men omnämns de med pronominet ”han”? ”Han säger …” (1 Mos 19:7)! Och Lot säger Herre och du till dem.

Personlighetsklyvning? Vi har en Gud med personlighetsproblem. Javisst! Och människan är Hans avbild. Äntligen en förklaring till våra psykiska problem och varför vi behöver själavård.

Det heliga ordet ”bara”

Och vi får en förklaring av en trosbekännelse: ”Hör Israel! Din Gud är en!” Uttolkare älskar att lägga till ordet bara, för många det viktigaste av alla ord: ”Gud är bara en! Gud är bara! Sådan tur att Han har mig, som kan uttolka Honom rätt!”

Men med ”en” avses helheten. Det är Havet som är Den Högste! Inte dropparna, eller speciellt en av dem. Uttolkaren! Profeten! Påven! Kalifen! De är alla fel ”en”!

Vi får även en hypotes om egyptisk och indisk polyteism. Den var inte en äldre ”primitiv” religionsform ur vilken monoteismen utvecklades. Den var ett försök att beskriva helhetens envishet att uppenbara sig överallt och på alla möjliga sätt.

GT’s profeter valde ett annat sätt att beskriva saken. Men i början hade de problem, och det är det vi ser i Genesis plurala förvirring om Guds singularitet.

 

Advertisements