Etiketter

, , ,


eller Kannibal med Hybris

Fraktal filosofi

Nu skall jag måla några bilder i ord. Det är början på en fraktal i ord. Fraktalen är en bild skapad ur en mate-matisk formel, och den formeln kan vara enkel. Sedan kan fraktalen växa till något komplicerat och oändligt stort.

Men jag använder inte matematik, utan filosofi. Jag tar en enkel idé och börjar måla. Min bild i ord kan vara en inledning till vad jag redan skrivit. Vill någon komma med invändningar, får jag väl ta upp sådant igen.

En repetition med några bilder innan jag börjar:

(Har du läst mig noggrant tidigare, kan du hoppa över detta stycke!)

Uraeus … used as a symbol of sovereignty, royalty, deity and divine authority in ancient Egypt (Wikipedia).

Medvetandet tillväxer genom att äta sig själv, d.v.s. det den är medveten om. Den kallas Blicken, eftersom vi har den i pannan, och den har alltid beskrivits som en slingrig och giftig orm, särskilt när vi talar om den halva av den, som vi kallar intellektet.

Vårt snokande andliga organ sträcker sig alltid efter information, och bor ofta i Kunskapens Träd. Egyptierna såg den som en gudamakt vi har del av, och avbildade den som en egyptisk kobra, ofta i pannan – ”en makt på huvudet”, som Paulus fick säga i 1917 års Bibel, men inte i NT81. Vikingarna ristade ormbilderna fulla med runskriftens ord. Nedan Gripsholmsstenen. Ordets (ande)makt slingrar sig över den.

I Egypten hette den där giftsnoken Wadjet. Hon var en personifiering av solguden Ras öga. Ra, medvetandets ljus. Det är svårt att hålla isär Egyptens olika gudar. Ras öga var en separat gudinna, men det ögat var även pojkguden Horus öga. Påminner om kristendomens Fadern, Sonen och Den Heliga Ande, som är en och samma Gud. Treenighetens idé kanske kommer från aposteln Paulus lärda studier av egyptisk filosofi. Dem bedrev han möjligen i Efesos, som dock hade sin riktiga storhetstid som lärosäte ett drygt halvsekel efter Paulus, då ett gigantiskt bibliotek byggdes.

Två kvinnor, båda med en makt på sitt huvud (1 Kor 11:10, 1917 års Bibel). Bibel 2000 tror att Paulus med ”makt” menar en tygbit, en skammens slöja du skall bära, om du är kvinna. I Bibel 2000 kallas den ”tecken”. Här bär Cleopatra och Nefertite sådana. Paulus brev blev hårt redigerad av kvinnohatande, obildade och psychikós (psykopatiska) kyrkofäder. Hade de fattat innebörden av att en kvinna skall ha ”en makt på sitt huvud”, då hon talar i församlingen, hade de strukit meningen.Ännu en höjdare (Echnaton) med helig andemakt på huvudet. Är han också skamsen? Egypten var för Paulus närmaste stora kulturnation. För kyrkofäderna var det den stora hedendomen. De förbjöd därför all kunskap om hieroglyfer efter år 400. Men 1822 löste Jean François Champollion deras gåta.

Det som ännu inte är löst, är om dessa kronor, huvudbonader med utsmyckningar verkligen existerat, eller om de bara är bildframställningar av faraoners och gudars helighet. Vanligaste och kanske sannolikaste teorin är att de fanns och användes, men ärvdes från farao till farao och därför aldrig hamnade i någon gravkammare, där de bevarades åt eftervärlden.

Den enkla idén

Då börjar jag. Det enda vi vet existerar är medvetandet. Om något har någon annan existens än i medvetandet, vet vi inte. Inte heller vet vi om något okänt finns utan-för medvetandet.

Jag vill inte omedelbart grubbla på om idén är rätt eller fel, utan bara över dess konsekvenser. De senare kan vara av intresse, om jag lite senare vill fundera på om idén är rätt eller fel.

Idén är mest känd som buddistisk men den finns också på annat håll. Idén beskriver ofta materien och allt annat som medvetandets illusioner. Trots att världen är illusoriskt, kan den tillskrivas stort värde för medvetan-dets utveckling.

Illusioner, vad är det

Alltså: Illusioner är viktiga, för de är vår verklighet, vår värld. Illusionen (vår värld) beskriver korrekt medvetan-det, det enda som är verkligt!

Världen är till för medvetandet, som behöver världen och därför har skapat den åt sig. Medvetandet är alltså den i sig skapande guden, och det Gud skapat i sig är verkligt.

Om medvetandet ändras, ändras även beskrivningen (vår värld). Beskrivningen (vår värld) är således inte beständig i betydelsen oföränderlig. Det är en annan orsak till att den kallas illusion. Den första orsaken var ju, att världen bara finns i medvetandet. Annars brukar vi inte benämna något som är korrekt med ordet illusion.

Och korrekt är den, beskrivningen av oss medvetanden. Spegelbilden av oss. Vår värld är ond därför att vi är onda.

Psykologer, som skriver om buddistisk filosofi, menar att vi västerlänningar har svårt förstå tanken, att tillvaron kan vara både illusorisk och verklig på samma gång.

Men är det inte den idén, som döljs i denna fria tolkning av Genesis? Och dessutom, sådan dual förmåga upp-visar materien även när den samtidigt är både partiklar och vågrörelser. Likt illusion och verklighet betraktas även partiklar och vågrörelser som motsatser.

Partikeln, som rör sig, ses som något verkligt som rör sig. Vågen, som rör sig åt höger eller vänster, ses som en illusion av att något rör sig åt höger eller vänster. Materien rör sig ju bara upp och ner, när vi gör vågor på ett fastspänt snöre.

Fotonen, som rör sig med hastigheten c, är alltså verklig. Ljusvågen är bara en illusion, eller …? Det finns ju inte ens ett snöre (etern). Så klaga inte på Buddas lära, vår fysiklära är lika illa!

Wikiskola. Snöret skapar ”illusionen” att något rör sig från den ene till den andre. Vi ser ju att vägen går från den ene till den andre.

Alltså, om medvetandet ändras av allt det äter, ändras även maten, som är bilderna i medvetandet = världen. Ormen Ouroboros, som äter sig själv, finns det många bilder av och mycket skrivet om.

Storhetsvansinne?

Om vår blick (= medvetande) genom att sluka världen slukar sig själv, så följer logiskt att världen är med-vetande. Materien kan beskrivas som en yttring av sådant. Om du då är panteist, kan du skämtsamt kallas en kannibal med hybris. Universum är Gud och du tuggar i dig av Herrens lekamen och är ett med Honom.

Tror du på någon som kommer med en sådan lära? En enklare fråga: Förstår du nu, sedan du läst det här, hur orden om Kristi lekamen och att vara ett med Gud kan tolkas logiskt? Gör du det inte får du läsa om. Kanske utforska mer av det jag skrivit och vänja dig.

Panteism finns inom naturreligioner och schamanism samt bl.a. inom hinduismen, buddhismen och sufismen (en riktning inom Islam). Det ger intrycket av att vi i panteismen har en ursprunglig föreställning.

Men det vi här möter är ju en ganska avancerat filo-sofisk lära. Einstein uttalade respekt för Spinozas tankar i den riktningen. Men en sådan lära skulle knappast överleva i kejsar Konstantins rike.

Östrom blev tidigt beryktat för sin blodiga brutalitet och kärlek till en kristen tro på mirakler, magiska reliker, tecken, jungfrufödsel, healing, syner, hokus pokus och annat ur vilket exorcism och vampyrtro växte fram.

Greve Drakulas slott i Transsylvanien ligger inte så långt från Konstantinopel. Karta över Öst- och Västrom på Theodosius tid. 

Kejsar Theodosius I (regerade 379-395), lät ärkebiskop Theofilus förstöra biblioteket i Alexandria (år 389). Lär-dom var hedendom liksom de olympiska spelen (som förbjöds 393)! Somligt av det jag skrivit om tidigare understryker, att nutida kristen teologi i mycket bygger på beslut från detta sekel om hokus pokus i läran.

Ouroboros formas ibland som en evighetssymbol och den var enligt Platon den första levande varelsen.

Har ni sett vilket kön ormen har i Notre-Dame de Paris? Alla demoners moder hette Lilith. Hon var Adams (betyder jord och människa) första hustru. Intellektet blev mor till bl.a. nazismen efter att ha druckit för mycket av sådant som görs på jäst frukt.
Nedan det minoiska Kretas mytologiska beskrivning av idén i ovanstående bild. Adam är utbytt mot en barbröstad Moder Jord. Den grubblande själen (intellektet Lilith), som odlar kunskapens frukter, är ormen i Moder Jords ena hand. Anden (det värderande eller värdegivande medvetandet Eva), som är moder till det levande (1 Mos 3:20), är den andra ormen (liv = värde. Den som dömer har värderat och gett värde). Ordet seraf betyder lysande orm. Adam har två hustrur, Moder Jord har två serafimerriddare.

När Fan blir gammal, blir han religiös

Det illusoriska, i betydelsen bedrägligt och falskt är tron på att ditt psyke är oföränderligt. Det är din tro, att du är den du är ”för evigt”, som är ditt självbedrägeri. Hur mycket har du förändrats sen du föddes, du frukt-odlande furste i Kunskapens Träd?

Har ditt medvetande krympt eller vuxit? Är du en bättre eller sämre människa? Har du blivit ett helgon eller ett svin? Geni eller idiot? Passar världen dig fortfarande, eller behöver du en ny illusion? Du måste kanske bli religiös och tro på en fortsättning, när du är gammal nog. De här problemen har vi grubblat på länge.

Men om medvetandet förändras som en konsekvens av det som händer i världen (materien), så kan man ju hävda, att medvetandet (dess utseende) är en illusion skapad av materien. Det är något skumt med begreppet illusion. 

Vi har hamnat i den fornegyptiska filosofins tvåhet. Till-varon är i grunden tvådelad, men delarna omslingrar varandra. De är spegelbilder av varandra. Om spegel-bilder är illusioner av det verkliga, så är båda delarna illusion och verklighet samtidigt.

De ger en annan innebörd åt de otaliga symbolerna med två ormar: Vi behöver två illusioner för att skapa en verklighet. Verkligheten är då den utveckling som sker i samspelet mellan illusionerna. Det är utvecklingen av vårt medvetande.

Det här påminner om påståendet, att det är resan som är målet. Vägen (om vi med den menar den beständiga världen, verkligheten) existerar inte, i det avseendet att det inte finns något mål eller slut. Förmodligen finns heller ingen början. Vägen kan då inte definieras.

Vi kan kanske säga, att illusionerna dansar med varandra. Verkligheten är den process vi kallar nuet, då illusionerna avspeglar varandra. Men ett exakt ”nu” existerar inte! Det är vetenskapligt bevisat. Det kallas kvantmekanik och den vetenskapen är absurd.

Halva sanningar = Värsta lögnerna?

Den bedrägliga illusionen uppstår, då vi fixerar blicken på en tillfällighet. Sådana är inte mätbara! Verklig existens förutsätter både medvetande och materia. Vi har därför två motsatta beskrivningar av verkligheten, som båda är korrekta.

Ljuset är samtidigt både partiklar och vågrörelser. Både materien och medvetandet är yttersta grund för till-varon, och de är det samtidigt. Den enkla idén ovan, som jag började måla min fraktal med, är i egenskap av halva sanningen helt korrekt.

Ateistens gudstro

Den andra halvan av sanningen

Ateisten tror på materien, att den existerar och att den skapat allt, även medvetandet. Det är en tro, som aldrig bevisats. (Vilken tro har bevisats?) Tron på materien kan därför ses som tro på en opersonlig Gud, en gudomlig kraft. E=mc2 är en del av den tron, som även tillskriver ”guden” kemiska och elektriska krafter.

Detta är ett bestridande av Christer Sturmarks tes, att ateism inte är en tro. Han menar att ”icke tro” inte kan vara detsamma som ”tro”. Det förefaller logiskt men blir fel, om vi låter gudsbegreppets möjliga innebörder vara materien och medvetandet.

Sturmark har dock rätt, så länga han talar om tro på det Flygande Spagettimonstret och därmed jämförliga guds-bilder. Alltså har han rätt i de flesta fall. 

Ateistens syn på medvetandet, att en bit materia inom sig skapar ett individuellt medvetande, innebär tro på att flera permanent separata, men kortlivade medvetanden existerar. Dessa psyken kan han sedan anta vara mer eller mindre oberoende.

Det kollektiva omedvetna uppfattas av den filosofiske ateisten som medfödda, strukturellt i princip identiska och omedvetna psyken hos oss människor. Våra psyken blir olika och medvetna, när strukturen kläds över med de symboler vi skapar (ord, begrepp och andra psykets manifestationer). De kan i den synen stödja sig på CG Jung.

En annan gudstro

Jungs omfattande texter möjliggör andra tolkningar. Fler än han har utalat sig om dessa saker. Våra psyken är i andra bilder öar, som sticker upp ur ett oändligt hav. Vi ser (är medvetna om) endast det som sticker upp ur havet.

Våra uppstickande (= medvetna) psyken är små bitar av havsbottnen och hela planeten (= Det undermedvetna). Fast bilden är felaktig på flera sätt. Inga bilder av sådana här ”saker” är riktigt bra, och de riskerar alltid att utvecklas till flum.

Men med bilden av Jorden och dess öar har vi ett enda stort och odödligt medvetande. Tron på ett sådant medvetande kan ses som tro på en opersonlig Gud: Ett ”Det” (medvetandet) eller en ”Den” (guden), men inte Han, Hon eller Hen.

Men medvetandet är inte havsbottnen, ty detta hav saknar botten. En ny bild: En enormt stor Gud simmar i havet, och om irriterande kvisslor i baken sticker upp som öar över havsytan, så är det som sagt de öarna vi kallar människor.

Passivt och aktivt medvetande

När vi kommer över ytan börjar våra ur havet frigjorda psyken skapa ord för att beskriva det de observerar. Då blir de omedvetna psykena medvetna och individuella personer. Ordet skapar våra medvetna psyken. Ordet är på så sätt Gud (fri tolkning av Joh 1:1).

Ordet är en aktiv handling i medvetandet. Ordet är det normala aktiva handlandet hos medvetandet. Försök att göra något annat aktivt med ditt medvetande! Lyft glaset med tankekraft! Okulta fakirkonster.

Somliga tror på sådant. Fast seendet, medvetandets passiva mottagande av information beskrivs ju som aktivt, när vi talar om blicken och dess betraktande.

Du lägger en mordisk blick på någon. Då petar kanske din blick ditt offer i ryggen. Ordet är Gud och har makt att i vårt tal göra fakirkonsterna verkliga. Fast det här är nog en vanlig illusion, en som är byggd på forn-antikens naturlära. En lära med blicken i stället för fotoner, ljusvågor och optik.

Bilden ovan av Jorden och dess öar är ett sätt att be-skriva medvetandet. Det sättet har flera brister. Bilden av jordklotet förminskar medvetandet till planetär stor-lek. Första Moseboks passiva himmelshav, som omfattar hela universum passar bättre som beskrivning av ett gudomligt medvetande.

Nun, det jag kallar Dropparnas Hav

Återigen: jorden (adamá) dyker upp som öar och blir människor (Adam), d.v.s. medvetna psyken. Återigen problem: Öar i ett bottenlöst hav? Javisst, vi löste det med den simmande guden.

Fast vi människor som svävande droppar inne i en luftbubbla i Havet av medvetande är nog en bättre bild. I den beskrivs universum som summan av alla spegel-bilder i bubblans yta. Glöm heller inte att vi också är speglande ytor, om än bara små droppar.

Droppar lär vara Koranens beskrivning: Gud har skapat oss av en droppe av sig själv. Jag lägger till att Han har flyttat på sig, för att vi skall ha ett av Honom ostört utrymme att vara i, luftbubblan.

Alla vi stora och små jävlar har fått ett eget revir, där vi kan vara jävliga mot oss själva och varandra. Och för att inte störa ”Gud Medvetandet” har vi här fängslats i ”Gud Materiens” bojor. De bojorna är bilden av oss själva, den som vi ser i den blanka havsytan, insidan av bubblan – världen.

Himmelshavets Gud (havet självt) hette Nun i Egypten. Namnet Nun nämns mer än trettio gånger i GT, främst i Moseböckerna och boken Josua. Alltså ett viktigt namn.

Det påpekas att Josua var Nuns son. Namnet Josua har betydelsen ”Gud frälser” och brukar översättas till det grekiska namnet Jesus. NT är skrivet på grekiska. Judar bar inte grekiska namn. Det finns alltså mycket att måla vidare på, om man vill fortsätta med min fraktala bild över medvetandets filosofi.

Den indiska reinkarnationstron

Då kan man fortsätta måla upp dropparnas hav. Idén anses (jag tjatar) vara indisk, men överensstämmer med den egyptiska i Genesis. Vi är alltså droppar som skiljs från havet, från Nun. Vi droppar lever våra liv i stormarna över havet.

Den indiska idén innebär att vi skiljs och återförenas med Havet många gånger. Min variation av idén är, som jag nu upprepat sagt, att vi inte lever över Havet utan i en luftbubbla i det. En liten detalj i det allegoriska bild-skapandet.

I Första Mosebok färdas människorna från plats till plats och blir hundratals år gamla. Adams släkttavla rymmer ett flertal personer som levde mer än 900 år, själv blev han 930 (1 Mos 5). Den som vill får tolka platserna som liknelser för inkarnationer.

Vi har ju nu två halva sanningar (= två svåra lögner): Den ena säger att vi i princip är odödliga. Den andra säger att vi dör, och sen är det slut. De två måste sättas ihop för att vi skall få den hela sanningen om verklig-heten.

Materien upplöses, den (dess form) är illusorisk. Person-ligheten förgås, den är illusorisk, men medvetandet består. Medvetandet utvecklas och nya illusioner skapas för att avbilda det.

Du ser det: Du är den du är, och inte den du var, eller den du kommer att bli. Det gäller både på t.ex. trettio och hundrafemtio års sikt. Vid tillräckligt långtgående förändring måste dock ormen ömsa skinn.

Mål och mening i tillvaron

Mål och mening saknas i den ateistiska tron, men även i läror med diverse flygande spagettimonster blir målen meningslösa. Gud vill? Varför? Jag vill förbjuda mord, stöld, lögn m.m. Du med! OK! Gud håller med oss, så Han får hållas. Men när ”Han” hittar på konstigheter, som liknar människors fixa idéer, fördomar och elak-heter?

Och belöningarna? Spela harpa eller ha sex med tolv oskulder – allt i evighet. Långt innan en decilliondels evighet förgått, vet du att ditt spagettimonster är Djävulen och att du befinner dig i Helvetet.

Det vi kan se av mål och mening i tillvaron är att växa och bli bättre. Lösa och bli av med problem. Utvecklas. Det är en kamp. Evolutionen låter det bäst fungerande överleva. Rimligen bör det gälla allt. Varför skulle med-vetandet vara undantaget?

Science fiction i indisk religion

Här har indierna dragit vissa slutsatser. Om deras lära om återfödelse skall fungera, måste det finnas platser dit vi kan komma, om vi lyckas så bra, att denna värld inte längre duger åt oss. När jag först läste om det, fann jag det våldsamt fantasifullt.

Det var länge sedan och jag var en annan. Den science fiction jag då mött var till stor del kiosklitteratur. Det kändes vågat att blanda in sådant i religion!

Men nu hänvisar jag glatt till ett dunkelt Jesuord: I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er?” (Joh 14:2). Det där evangeliet är dunkelt.

Det finns konstigheter i GT också. De gäller Henok. Han var son till Jered, som blev 962 år (1 Mos 5:20). Henok blev dock bara 365 år gammal, en stor belöning, ty: ”Henok levde i gemenskap med Gud. Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.” (1 Mos 5:24).

Detta öde stryks under i (Syr 44:16 och 49:14) och även Paulus påpekar saken (Heb 11:5). Henok var en profet vars profetior överlevde syndafloden.

Vi behöver alltså inte gå till Indien, för att hitta texter, som kan tolkas på lämpligt sätt. Sådana finns även i Bibeln.

Politiserad religion

Givetvis bör jag dra på mig en anklagelse för att försöka politisera det här. Här kommer underlaget för det:

Fördelen med sådana tolkningar är att de är svåra att politisera för auktoritärt beteende, och därmed inte blir så farliga för oss. Samtidigt blir censur, begränsning av medvetandets frihet, ett övergrepp på Gud.

Vår frihet blir Guds frihet. Fast hur var det? Är vi fria att vägra förvalta vårt pund? Det gör vi ibland. Men tänk om förvaltning av vårt förstånd kräver ordning och disciplin! Det här blir lätt lite knepigt, men också roligare.

”Lite svära pryder tal”

Jag får med denna filosofi möjlighet att benämna otrevliga politiker Guds fiender. Teologiska invektiv är enligt ordspråket alldeles utmärkta för att pryda språket.

Teodicén

Havets yta är trots stormarna spegelblankt och visar oss droppar en spegelbild av oss själva. Den bilden kallar vi världen. Fy så den ser ut! Men det är vårt fel! Skyll inte på någon Gud!

Efter 70-80 år dalar vi ned och förenas med havet Nun, vars speglande yta (= världen) berättar sanningen om oss medan vi flyger runt i tillvaron som levande mänsk-liga monster och käkar spagetti.

Beter du dig som ett svin, ser alla ett svin. De dumma skyller synen på Gud.

Tanken får kanske stöd av Paulus

Då vi blir ett med Nun, uppenbaras allt för oss. Allt för alla om alla! Då utplånas de flesta av skam. Skam be-skrivs som den mest nedbrytande av alla känslor. Allt du byggt upp under dina liv bryts ned. Jfr (1 Kor 3:15) m.fl.

Det här ”allt skall uppenbaras”, som jag mindes jag läst, var svårt att hitta. Det finns i Svenska Folkbibeln. Dess evangelier och brev har formuleringen, men i Bibel 2000 har det blivit ”dra fram”.

Texten har trivialiserats. Den skall vara lättbegriplig för nutidens människor, som ”överheten” har en bestämd uppfattning om (misslyckade i skolan, vidskepliga eller bara dumma). Någon sanning som skall framföras finns ju inte att ta hänsyn till. Det påminner om textens och lärans anpassning i Östrom till en vidskeplig allmänhet. Överheten trodde förmodligen bara på sig själv.

På vår yttersta dag skall allt uppenbaras. Total delaktig-het i Guds (Havets) kunskap. Alla, varenda droppe, får veta allt om dig, du äckliga kvissla i ändan (jag byter liknelse)! Dig klämmer vi! Det finns små kryp i vattnet, som äter sådant. Bläh!

Resterna av diktatorernas fragmenterade medvetanden används till de medvetanden som behövs till grisbon-dens kultingar. Reinkarnationsläran förekom hos en del kristna på fornkyrkans tid, fast de riktningarna stämp-lades som heretiska eller gnostiska.

Om du varit snäll, så lovar indierna och kanske även Paulus, att det du byggt upp skall räddas. Du går vidare med större själ och mer ande. Paulus säger rakt ut, att du skall belönas (1 Kor 3:13ff).

Men finns det någon sådan Gud, som ateisterna hatar i den här versionen av läran?

Det där Dropparnas Hav är ju egentligen ”bara” du, jag och vi. Och vi sköter oss själva. Fast Havet av oss är stort. ”Vi” måste ju också vara alla ET. I så fall kan du få ett flygande tefat i ditt nästa liv. Men då får du nog allt vara riktigt snäll!

PS

Observera att jag inte uppfattar Bibeln som skriven av andra än människor. Det samma gäller övriga heliga skrifter, men det är inte kontroversiellt i det här landet

En del forntida människor var bra, andra inte. Studera deras texter och ta reda på vad bra folk trodde på för länge sedan! Resten är inte lika intressant. Jo, för den som älskar att reta sig på andra, eller är intresserade av historia, av forntida tankevärldar och av psykopati, är även de delarna en guldgruva.

Texterna antar jag är rätt tolkade, om författarna verkar logiska och begripliga. Om inte har du sannolikt tolkat dem fel. Då skall du inte tro på texterna. Det du inte förstått kan du inte värdera.

Om din tolkning gör texten logisk och begriplig, har du sannolikt förstått tankegångarna i den. Då finns det ett begripligt och logiskt resonemang att värdera. Din värdering kan bli att detta är felaktigt. Se detta exempel om språk och paradisfloder.

Men du kan också komma fram till att det är rätt. Du värderar! Det innebär att sanningen är funktionell! Om ditt medvetande mår bra av något och utvecklas av det, så är det sant.

Denna filosofi säger: Att följa Vägen är sanningen (och livet). Om då vägen är brant, smal och krokig, så är sanningen lite hitan och ditan beroende var du befinner dig bland serpentinerna och hårnålskurvorna.

Medvetandet bestämmer! Det finns ju inget annat. Se bara till så att du inte bestämmer att du skall vara död! Och undvik helst att vara i konflikt med dig själv!

Jag har fått en del myter att bli logiska och begripliga, de blev så här, men skall jag tro på dem?

Annonser