Etiketter

,


Sammanfattning för den nye läsaren:

Hypotesen är att texterna i Första Mose-bok är ett antal bilder i ord av människan. Alla bilderna beskriver en fysisk kropp med själ och ande.

I den första bilden heter kroppen Adam (adamá betyder jord eller materia). Den grubblande själen kallas idag intellektet. Det är en slingrig orm i Kunskapens träd.

Den beskrivs i andra judiska myter som Adams första hustru Lilit. Den andra hustrun är anden, som heter Eva. Hon är livsanden, våra förmågor att handla och leva.

Tidigare har jag något beskrivit andra bilder av dessa tre, vår fysiska kropp, vår själ och vår ande. Nu skall jag mer nog-grant beskriva bilden av Jakob. I detaljer överensstämmer den bättre med den första bilden än vad flera av de andra gör.

I denna nya bild är Jakob Adam, Lilith är Lea och Eva är Rakel. Intellektet (själen) är första hustrun. Anden (vår livskraft och handlingsförmåga, samt de oförnuftiga och ologiska storheterna kärlek och samvete) är andra hustrun.

Rakel var vacker men Leas ögon var matta (1 Mos 29:17). Intellektet är skumögt! Kär-leken skulle alltså vara mer klarögd.

Bevisföring

Hypotesen är alltså att GT’s text bygger på den filosofiska idén om kropp, själ och ande. Jag påstår, att berättelsen om Jakobs familj bevisar hypotesen.

Jakob hade två bihustrur, Silpa och Bilha. Silpa är nyfikenheten. Hon är intellektet Leas tjänarinna. Bilha är samvetet. Hon är anden Rakels tjänarinna. De fyra ger Jakob tolv söner och en dotter. Sönernas namn skapas av Lea och Rakel utifrån ordlekar, vilka berättar vad sönerna är för något.

Den grubblande själen Lea föder först. Hon föder i rask takt fyra söner, Ruben, Simon, Levi och Juda. Min gamla Bibel (1917 års) är försedd med noter, som förklarar ord-lekarna. ”Herren har sett till mitt lidande” (1 Mos 29:32) ger namnet Ruben. Det bör alltså tolkas som ”Jag Ser”. Det är Jakobs förstfödde son.

Simon blir då ”Jag Hör”, Levi blir ”Jag tänker” (det står något om att hålla sig till sin mor, intellektet Lea) och Juda blir ”Jag Talar” (egentligen ”tackar”).

Notera ordningsföljden på sönerna! Det är i den ordningen dessa förmågor torde ha givits under tidig antik.

Se, höra, tänka och tala är otvivelaktigt ”barn” till intellektet. Allegorin är enkel. Nu är det bara att fortsätta! Om vi logiskt kan förklara, varför var och en av Jakobs fyra kvinnor fick just de barn de fick, får vi med dottern Dina tretton rätt på en tipsrad, där vi har fyra i stället för tre alternativa matchresultat.

Sannolikheten för tretton rätt är då en på 1.594.323. Vi får, när vi är färdiga, ett matematiskt bevis för att hypotesen är korrekt. Men den där siffran räcker inte. Studera även ordningsföljden i vilken de tretton barnen föds! Den blir också rätt.

Sannolikhet för rätt biblisk ordningsföljd är detta: 1x2x3x4x5x6x7x8x9x10x11x12x13= 6.227.020.800

Detta skall multipliceras med mycket större chansen för 13 rätt, 1.594.323, vilket blir 9.927.882.482.918.400

Får jag ihop det här, anser jag mig ha bevisat, att den bibliska berättelsen om Jakobs söner logiskt bygger på den filosofi jag hittat i myterna. Berättelsen är därtill mycket nogrannt utformad efter sin filosofi.

Fortsättning

Sedan är det samvetet Bilha, som föder barn. Anden Rakel räknar sin tjänarinnas barn som sitt eget och använder en ordlek ”(Gud) har skaffat rätt (åt mig)”. Sonen får därav namnet Dan (rätten = övertygelsen).

Rent logiskt borde nu sonen Tvivlet födas, och det är precis det som sker. Samvetet Bilha får en pojke till. Han heter Naftali. Namnet Naftali betyder egentligen strider. Paulus klargör saken: ”… om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig” (Rom 2:15).

Nu skickar intellektet Lea sin tjänarinna nyfikenheten Silpa i säng med Jakob. Då föds Gad och Aser. Namnen översätts till lycka och sällhet i bibeltexten (fortfarande läser jag 1917 års Bibel med dess noter och ordförklaringar).

Det första ordet, lycka, ger oss namnet ”Upptäckarglädjen”, det andra ”Kunskapens Sällhet”. I det senare namnet ser vi dock framför allt aseraträdet, kunskapens träd. Vi behöver inte någon not till hjälp där, den som finns är snarare förvirrande.

Efter detta hittade Ruben (vem annars?) rätt på kärlekens frukter (1 Mos 30:14). Han gav dem till mor Lea, som för dem köpte sig en natt med Jakob av Rakel. Sönerna som Lea därefter födde gavs namnen Isaskar och Sebulon.

Dels med hjälp av noterna (i 1917 års Bibel, där det står ”lön” och ”förbliva … hos mig”), dels med hjälp av Jakobs tal till sönerna på dödsbädden (1 Mos 49) kan vi identifiera de båda som ”Lydnaden” och ”Trofastheten”. Lydnaden belönas. ”En god skänk av Gud” i Bibel 2000 ger inte samma tolkningsmöjlighet.

Vi kan förälska oss i mycket, en make, en Führer eller en ideologi. Det är tjänarinnan och bihustrun intellektet, som sedan är lydigt och trofast. Kom inte och säg att det är den livsande vi fått från Gud, som får oss att ropa ”Sieg Heil!” och bara lyda order. Tolkningen fungerar och är klar-görande.

Lydnaden är bara helig för den hierarkiska kyrkan. I Bibeln är den uppenbarligen lite betvivlad. Ett av Liliths påfund. Ibland är den dock bra.

Det bibliska namnet på både evolu-tionsläran och marxismen är Dina

Så föds dottern Dina av intellektet Lea. Dina kräver faktiskt ett eget kapitel. Som dotter är hon inte materiell.

Människan är av jord. Adam är materiell, mannen. Kvinnan i Bibeln är antingen ande eller själ.

Charles Darwin kallade evolutionsläran ”sin lilla flicka”. Samma allegoriska uttryckssätt gör Marxismen till en dotter till Karl Marx. Frälsningsarmen beskrivs som en dotter till William Booth och läkekonsten som dotter till den gamle greken Hippokrates.

Dina (som t.ex. kan tolkas som ”Den Enda Sanna Läran”) skulle bli orsak till hatiska strider i GT (1 Mos 34). På dödsbädden förbannar människan Jakob sina söners (sina handlingars, sin egen) blodtörst i det fallet (1 Mos 49:5). Dina ansågs ha blivit skändad! Blodtörsten beskriver i det fallet människan (Jakob) som hon fortfarande är.

Ruben, Simon, Levi, Juda, Dan, Naftali, Gad, Aser, Isaskar, Sebulon och dottern Dina. Det var tio söner och en dotter. Dotterns ordningsföljd verkar logisk. Först beskrivs människan (våra egenskaper) och sedan vad människan skapar.

NT i GT

Fast vi har två söner kvar. Men de är speciella. Höjdpunkter. Och ordningsföljden blir rätt! Det är äntligen dags för anden Rakel att själv föda barn. Andens barn! Spännande!

Den förste är Josef. Namnet skapades ur ordlekar med innebörder, som ger oss två tolkningar av det namnet: ”Försoning” och ”Hopp”. Ingen annan än anden kan vara mor till ett barn med sådana namn. Rakels hopp infriades också. Hon fick ännu en son.

För anden blev den sista förlossningen allt-för svår: ”Men när hon höll på att ge upp andan, ty hon skulle nu dö, gav hon honom namnet Ben-Oni (= Min Smärtas Son), men hans fader kallade honom Ben-Jamin (= Lyckoson).”

Nu hamnade vi uppenbarligen i Nya Testa-mentet. Lidande = Lycka! Frälsning? Det där är inte lätt att förstå, men GT och NT knyts uppenbarligen ihop i sina djupsin-nigaste formuleringar. Här finns det riktiga teologiska problem att grubbla över!

Glöm bort kreationismen, aborterna och den där vrakplatsen uppe på Ararat i Turkiet! Det är strunt! Det här är teologi och bibelkunskap på riktigt!

Den här tolkningen av GT smular sönder det mesta av allt teologiskt svammel om kvinnan. Alla människor av kött och blod, av materia räknas som Adam. De kvinnor som skall bära slöjor är teologier och ideologier! De (sharialagar och diverse läror) skall tiga i församlingen! Och de som dräper för deras skull (för Dinas skull) förbannas av Jakob!

Och som sagt, den Jakob som förbannar är människan, som på sin dödsbädd förbannar sina egna gärningar.

 

Annonser