Etiketter
Vad sysslade de gamla grekerna med?
Det är ett bra tag sedan jag läste, att de gamla grekerna censurerade sina myter och förskönade dem. De fann dem anstötliga och obegripliga. Nu läser jag återigen, att de blev upprörda över sin egen kultur. Redan ca 450 f.Kr. vägrade Herodotos återge myterna, såsom han erhållit dem från präster och orakel.
Filip II av Makedonien gifte sig med sju kvinnor, bland andra med Olympias. Hon blev mor till Alexander den store. Äktenskapet med Olympias blev problematiskt. De olika grekiska folken tycks ibland ha varit mycket främmande för varandra. Den dionysiska kult hon utövade representerade en kultur som Filip uppfattades som barbarisk.
Beskrivningen av kulten ger associationer till den minoiska på Kreta med dess ormgudinnor. Olympias sprang med andra kvinnor omkring naken i skogarna med ormar i händerna. Ordet menader (rasande) används om Dionysos kvinnliga tillbedjare. Jag citerar Wikipedia i stället för att länka dit:
Vilda och galna kvinnor
”De var kända som vilda och galna kvinnor som det inte gick att resonera med. Mysterierna kring guden Dionysos försatte dessa kvinnor i extatisk besatthet; de gav efter för ursinnigt våld, blodsutgjutelse, sex, berusning och självsvåld.” De rev kött, även människokött, gissningsvis för att mata sina ormar. Som sagt, de gamla grekerna vägrade återge sina myters detaljer på grund av deras hemskheter.
Dionysos var son till Zeus, som gärna uppenbarade sig i ormgestalt. Olympias hade en tam orm i sängen, och påstod att sonen Alexander, likt Dionysos, var son till Zeus. Om hon använde ormen som en dildo för att kunna hävda det, kan läsaren diskutera med sin fantasi.
Maken Filip kom på henne i sängen med sin orm, och fick sådan avsmak för henne, att han vägrade röra vid henne. Hon åkte hem, och Alexander följde efter. Han trodde på Zeus som sin far och lät gärna avbilda sig som Dionysos, som han ville identifiera sig med. Alexander återvände dock till Makedonien. Han ville ju ta över tronen.
Vilda och galna män
En livvakt mördade Filip II. Om mor och son var inblandade har diskuterats. Som Zeus son skulle han givetvis härska över hela världen, och han satte igång. Som vi vet blev han framgångsrik, till dess han söp ihjäl sig. Viljan och tron att vara vinguden Dionysos ställde krav på Alexander, som blev honom övermäktiga.
En kultur med sådana religiösa yttringar är inte hälsosam. Det insåg nog Aristoteles, när han kallades till Makedonien som lärare åt Alexander. Givetvis fick han vara försiktig i sin kritik. Den döljs i det han skriver. Han hör till de filosofer, som såg kultur som något vanligtvis ont.
Akta er för kultur! Importera inte!
Som jag redan skrivit definierade den danske kulturhistorikern kultur som vanor. Aristoteles såg ovanor, och dåliga sådana skall inte importeras. Sådan kultur skall vi dö ifrån och sedan födas som nya människor. Aposteln Paulus skriver mycket om det. Han och Aristoteles använder båda det grekiska ordet hamartia, som tydligen betyder kultur i negativ bemärkelse.
Kyrkan tolkar dock hamartia som synd, vilket gör både GT och NT ganska obegripliga: Gud förbjuder oss äta av kunskapens frukt – då skall vi dö, och Paulus dör men lever allt mer, ju mer han dör. Det är dunkelt och obegripligt. Och Aristoteles blir på köpet en obildad tölp, som inte kan grekiska. Allt det där har jag redan skrivit om.