Etiketter

, ,


Motsägelsefull rubrik? Tja, mitt intresse för för den skriften började med, att jag ville veta vad den där Paulus egentligen skrivit om kvinnorna. Jag läste, och ett stort ”Va?” växte upp i mitt inre. ”Vad står det?! Vad skriver han?” Ingenting stämde med mina förutfattade meningar. Vad menade Paulus? Texterna tycktes absurda. 

svensk tiger

Vissa saker tiger vi inte om

Vem skrev Paulus brev?

Det jag reagerade för, var de svåra stilbrotten, motsägelserna och den vildsint varierande intellektuella nivån. För mig stod det genast klart, att brevet, viktigt i kvinnoprästdebatten, är skrivet av minst två personer, varav åtminstone den ene hatade den andra eller hans åsikter.

En av dem har profetiskt inspirerats av modernare tider

Där finns en förtvivlad förhoppning att omskärelsens predikare skall skära av sig alltihop (Gal 5:12). Men särskilt i Första Brevet till Korinth finns även vämjeligt högtravande, förljugen och elak fromhet instoppad. Man skulle kunna tro, att det är svavel- och salvelsepredikningar från husagans och husförhörens tid.

På en lögn följer flera

Paulus hade motståndare (2 Kor 11:19-20). Senare lärde jag mig, att teologerna talade om en Psuedopaulus. De säger att han var en Paulus lärjunge, som ”fylld av Helig Ande” skrev nya brev åt Paulus, ibland efter hans död.

Den ”Helige Ande” sägs alltså få Pseudopaulus att ljuga om sin identitet. Det anses inte minska hans helighet. Hans ord påstås vara Guds! De är Bibeln Ord, absolut sanna! Att de säger emot det som står skrivet några rader innan och på andra håll är bara bra. Man kan välja det man vill, och vägra se det andra. Det man har valt är ”Kvinnan tige!”

Då man anstränger sig att ljuga

I en av provutgåvorna av olika bibeltexter, som gjordes åren strax före 1981 (då NT81 kom), bad bibelkommissionen om ur-säkt, för att dess språklärda experter trots ansträngningar inte lyckats dölja de svåra stilbrotten i Paulus brev. Det blir ju svårt att använda en sådan text i högtidliga sammanhang.

När det gäller Första Brevet till Korinth är Pseudopaulus insats mest omdisponering av texten. Till det har lagts lite ”förtyd-ligande”, vilka i översättningen medfört stilbrott sådana, att jag först upplevde dem som att springa på änden av en järnstång. Då tänker jag på en träff, som skulle göra omskärelse överflödig.

Nöjet att väcka anstöt

Omredigeringar upptäckte jag, då jag letade ”röda trådar” i texten. En sådan gällde det där att väcka anstöt. Vi plockar ihop trådarna!

Paulus säger att bästa sättet väcka anstöt varierar. Hans tids bildade hedningar reagerade mest på tungomålstalet, ett brott mot förnuftet. Judarna reagerade mest på brott mot Mose Lag.

I fråga om milt vanvett var fromma judar mer toleranta. Påhittet tungotal är ju inte förbjudet i Mose Lag. Judarna var så upptagna med att hata dem som bröt mot Mose Lag, att de inte hade kraft över till något annat. Värst var de judiska seloterna. De beskrivs ofta som den första terrororganisationen (dolkmän). De skapade både mothat och försiktighet hos romarna.

Pastorat brukar vara svårskötta

Då bildning på den tiden innebar grekisk filosofi och kultur, kallade sig alla hedningar greker. Det var alltså ingen etnisk beteckning. Grek betydde bildad, men viktigt var att det också betydde icke-jude.

Då den romerska försiktigheten befriade judarna från plikten att dyrka kejsaren, konverterade en tredjedel av stadsbefolkningen i de östra delarna av Romarriket till judendomen. Det var sällan en permanent omvändelse, men visar, att kejsarkultens imperium var ett svårskött pastorat.

Reta folk var att sabotera missionen. Paulus vill därför inte ha tungomålstal i grekers närvaro (1 Kor kap 12-14). Profetiskt tal rekommenderas i stället.

Ett ovedersägligt Gudsbevis

Profet är en person, som lovar dig himmelriket om du tror på vad han säger och håller dig till honom. Idag kallas sådana personer politiker. De agiterar och argumenterar logiskt och förnuftigt. Nåja, … det låter åtminstone så.

En parentes: Det att profeter = politiker bygger på detta: ”ty HERREN … har höljt mörker över profeterna och över siarna, edra ledare” (Jes 29:10 i 1917 års översättning). Så står det även i Svenska Folkbibeln (1998). I andra länders Biblar är tolkningarna oftast mer lika Bibel 1917 än Bibel 2000 (NT81).

Egentligen bör väl texten tolkas som att det är siarna, som är ledarna. Profeternas informatör var Gud Fader. Siare informerar sig idag med kaffesump, kortlekar, ”tecken”, nationalekonomiska teorier och liknande. Vem mer än en allsmäktig Gud skulle kunna göra folk så korkade? De är ”mörklagda i huvudet”.

I vår nya svenska Bibel har de för våra politiker så kränkande orden tagits bort. De har nog skett enligt de politiska direktiven till bibelkommissionen. Slut på parentesen.

Reta inga idioter!

Men det var också sabotage av missionen att reta judar. Håll er alltså till Mose Lag! Kränk inte Religionen! Känner ni igen det? I Mose Lag står det, att kvinnan skall tiga i församlingen. En orolig Paulus vädjar därför till kvinnorna med argumentet: ”Är det kanske från er som Guds ord har utgått, och är det bara till er som det har kommit?” (1 Kor 14:36).

I kapitlen innan för Paulus ett resonemang, som brukar tolkas så här: Du har fått dina förmågor som gåva av Gud, och då är det din skyldighet att använda dem. – Har du fått ordets gåva?

Ångestens primalskri

Paulus tycker att tungotalet är bra. Jämför primalskriterapi! En fruktansvärd, brutal värld skapade behov av en själavårdande kult, som svårt upprörde de fint kultiverade. De senare såg då-tida varianter av våra senaste seklers tungotal, hallelujarop och ”negervrål” i de förtrycktas kyrkor. Förakta inte ångesten!

Men Paulus själv talade i tungor! Han levde i livsfara! Han blev flera gånger piskad! Han blev avrättad! Han behövde också släppa ut sin ångest och känna befrielsen. Ändå avråder han från det. Var starka! Kämpa för budskapet! Och kvinnorna skall tiga av hänsyn till de lagfromma, som inte är kristna! Sådana finns det fortfarande gott om.

Alltså: Sabotera inte missionen bland judarna. Därför skall kvinnorna tiga.

Spåren av den teologiske rövaren

Detta Paulus resonerande har splittrats upp. Bitarna är dock fort-farande resonerande. Det tvingade Pseudopaulus att komma med sina förtydliganden. Resultaten är stilbrotten. Den som förmår övervinna sin respekt för textens helighet, ser då en obildad, bigott idiot, som gjort ett dåligt redigeringsarbete i sin förvanskning av Paulus brev.

Det finns mer att skriva om detta. Jag återkommer.

Annonser