Etiketter

, ,


Nu kommer ett inlägg, som kan beskrivas som en korsning av komedi och skräck. Hollywood har använt idéerna och ni kommer kanske att ha roligt, när ni läser detta. Men som verklighet var det givetvis inte roligt alls.

En väldigt psychikós apostel

År 256 föddes en man, som skulle bli känd under namnet Arius. Han tänkte väldigt mycket innan han dog år 336. Han var en präst, som ansåg sig tänka bäst.

Som präst var han verksam i Alexandria, där han stred med sina överordnade, biskoparna Alexander och Athanasios om lärofrågorna.

Hans tänkande styrdes helt av hans värderingar och attityder. Därför grubblade han över varför han var bättre, visare, finare och ädlare än andra. Det är många som gör det, och den sortens tankar hos ”eliten” hade ett par sekler tidigare fått Paulus att tala om psychikós människor.

Arius grubblade över Kristi lidande och död. Vad är det egentligen för sorts gud, som kan låta sig behandlas på det sättet? Han kom på följande idé, som gav ett riktigt bra svar på båda frågorna.

Gud har skapat två sorters materia, en fin för Himlen, och en simpel för Jorden. Den fina materien kallade han ande. Gud blandade de två sorterna med varandra.

Vi har alla fått lite himmelsk materia i oss, men en del har fått mer. Då George Orwells skrev Djurfarmen, formulerade han det så här: ”Alla är jämlika, men somliga är mer jämlika än andra.”

Mest hade Jesus fått! Gud skapade honom enbart av den fina materien. Det här blev en diskussion om tingens ”väsen”. Jesus var av ett finare ”väsen”. Han var dock skapad, och därför inte av samma fina ”väsen” som Gud, som var oskapad. Gud var till av sig själv. Allt bestod av beståndsdelar av olika ”väsen”. Tanken var av annat ”väsen” än stenen. 

Det minst sagt svårbegripliga begreppet ”väsen” var ett försök till filosofisk kategorisering av tillvaron. Det filosoferandet orsakade mycket bråk, våld och mord. 

Nutida ockultister kallar Jesu ”väsen” (den fina materien) ektoplasma, och den som består av sådan, kan gå både på vattnet och genom väggar. Då är några spikar genom händer och fötter inget problem. Jesus kunde alltså hänga på sitt kors, hånflina och tänka ut lämpliga helvetesstraff åt dem som hängt upp honom där. Halleluja!

Psychikós är ett grekiskt ord för tänkandet, som inte kräver översättning. Det behövde inte alltid vara något dåligt, men då Paulus använder det om sina teologiska motståndare, har det en klang, som väl överensstämmer med hur ordet ”doftar” för nutidsmänniskan.

Var och en av oss vet hur ordet skall översättas. Vi har träffat sådana personer. Kvällstidningarna har skrivit om att sådana figurer manipulerar oss och ofta klättrar upp till chefsställning. De är fantastiskt duktiga på att prata.

Bibelkommissionen envisas med att ordet psychikós betyder fysiskt eller köttsligt. Med köttsligt avses något snuskigt, och visar på något som upptar mycket intresse hos teologer, i varje fall de som är psychikós. För en arian är tanken/psyket av sitt ”väsen”. Det är en sorts materia, Gud är av ett annat ”väsen”, Jesus av sitt ”väsen” och vi av vårt (simpla materien). Över-sättningen av psychikós till fysiskt bygger således på arianskt filosoferande.

Arius som levde drygt 200 år efter Paulus, är ett utmärkt exempel på sådana. Det var verkligen inte bara var Arius, som tyckte att det var ett bra svar han tänkt ut på sina frågor. Kristus blev tack vare honom en Gud, som den sortens människor kunde förstå sig på.

Förutom ordet psychikós använde Paulus de ironiska orden ”väldiga apostlar” om dem som ansåg sig vara just det. Ibland ser vi nutida sådana på TV. De är lika intelligenta som finansvalpar, men absolut inte kloka som pudlar. Om jag nu skulle skriva rabies, använder jag ordet rabies i den betydelse ordet spetälska har i Moseböckerna. Jag har skrivit två inlägg om den lepran. Här är det andra.

Om deras föregångare under de första seklen v.t. hade översatt psychikós korrekt, hade de fått en stridsskrift mot sig själva. Nu tog de över kyrkan och skapade den Heliga Traditionen.

För Arius var ande materia. Ande var reellt, konkret och fint. Osynlig? Nej, inte alls! Titta uppåt! Himlen syns! Till och med på natten! Anden var inget abstrakt och flummigt! Arianismen var alltså ingen gnostisk lära, tvärtom.

Arianismen stämplade all tro på abstrakt ande och andlighet som gnosticism. Alla som inte accepterade den konkreta och begripliga läran var gnostiker! Se miraklerna och tro! Empiriskt! Om du inte ser, så har Djävulen förblindat dig. Då är du i hans makt och hör till honom.

Kejsarkulten som kristen lära

Konsekvenserna av arianismen är de som följer på kejsarkultens tolkning av Platons idealistiska världsbild: Jorden är en avspegling av en högre värld. Ju finare en ande är där uppe, ju finare är dess avspegling här nere.

Kejsaren är den heliga statsandemaktens uppenbarelse. Hans position här nere visar att hans ande står nära Gud där uppe. Är du fattig, är du en avspegling av en råtta i Himmelrikets kloaker. En stor och helig ande däruppe uppenbarar sig som rik och mäktig människa här nere.

Arius formulerade saken lite annorlunda, men bara lite. De var oväsentliga detaljer, precis som eventuella motsägelser i läran. Arius himmel liknade hedendomens. Det var kejsarkulten, som han räddade kvar i kristen-domen. Kejsaren var inte bara en skugga av stats(ande)makten uppe i den högre världen. Nej, han var verklig på riktigt!

Kejsarens väldiga och heliga ektoplasma hade kommit ned till världen, precis som Kristus. Därav följde, att kejsaren var en gud. Du däremot är bara en liten tjänsteande. Du är bara pyttelite ektoplasma. 

Den är kraftigt utblandad med vanlig jord, till någon sorts skitoplasma. Så måste ske för att det skall räcka till att forma en hel människa. Det förklarar varför du är så skitig och ful jämfört med ädlingarna.

Den jordiska adeln insåg genast, att de själva här nere på jorden var av samma natur som himmelrikets adel, dess tron- och överänglar, väldigheter och änglafurstar. Arius blev populär bland dåtidens jetset. Där förälskade man sig i sin drömda självbild, Jesuskopior med egna helveten i slottens källare, och försjönk i den djupaste fromhet.

Kejsarkulten räknade alltså med skillnader i storlek mellan de olika andarna i den övre världen. Storleken var viktig. Helighet var ett mått på vikt, volym, längd, höjd och bredd. Du kan ha en mer eller mindre gudomligt stor ande däruppe, och det är alltså orsak till att du är mer eller mindre rik och mäktig här nere. Såsom i Himlen, så ock på Jorden!

Arius hade kanske ett mer bibliskt och kristligt ordval. Innebörden blev ändå densamma. Heligheten bestämdes av procentsatsen ande i kroppen. Är det 100 % och samma vikt som Jesus Kristus, är du lika aristokratisk som han. Då är du jämställd med Honom, Han vars svaghet bara var en bluff.

Arius nyskapade idé, en ”kristen” ändring i kejsarkultens lära, var att det jordiska (det fysiska) kommer först, sedan kommer det andliga! Det är precis som Paulus påstås säga i NT81. Vi kan därför manipulera Himlen. Om Gud har gett dig den fysiska makten på Jorden, kan du ge dig själv gudastatus! Gud har ordnat det så!

Slå ihjäl rivalerna om makten och pengarna, så tillväxer din ande! Himlen avspeglar Jorden, inte tvärtom! Du blir heligare, ju mer du mördar. Sankt Adolf och Sankt Josef kämpade förra seklet, för att bli helgonförklarade. Tack vare dem inser vi varför Arius överordnade, biskoparna Alexander och Athanasios, var så kritiska mot honom och hans idéer.

Arianismen sägs idag ha varit den svåraste av de villoläror, som drabbat kyrkan. Men bibelkommissionen låter Arius tolkning av psychikós vara den sanna kristna tolkningen. Arianismen härskar fortfarande. Feoda-lismen och monarkin är av Gud skapade institutioner.

Även om framgångsteologin hävdar att anden kommer först, överensstämmer avspeglingslärorna. Ditt bankkonto, din karriär, dina ansiktslyftningar och din tandläkares kosmetiska arbeten visar din andes ställning och rang i Himlen.

Tjänar du pengar, vinner eller ärver dem, så är det kopplat till din ande! Är din ande stor i helighet, så får du pengar. Du tillhör eliten, och då skall du ha! Gud har fixat det, och ingen får sätta sig upp mot Himlen! Blygsamhet vore synd, liksom att bry sig om dem Gud övergivit! De är orena! Låt dem förgås! Bort med dem!

Resonemangen var bekanta för Paulus långt före Arius. De har fortsatt långt efter Arius. De har varierats på otaliga sätt. Är det inte ande, som somliga sagts ha mer och bättre av, så har det varit rasen eller blodet. Men oftast har de suddiga idéerna handlat om något ”andligt”.

Arianismen är ett exempel på, att det är de som har makten, som beslutar att de själva är eliten. Arianismen valde förmågan till våld (militär kompetens) som viktigt kriterium vid val av elit. Det kriteriet var länge det enda av betydelse. Idag krävs andra kompetenser. Kompetens är själsligt och kan vara stort.

Vi kan lätt kritisera och fördöma arianismen, men den är en yttring av ett sätt att tänka, som alltid kommer att besvära oss. Girighet, besinningslöshet och psychikós är tre boaormar, som slingrar sig runt vår tillvaro och kramar livet ur oss.

Paulus förkastade allt resonerande om andliga kvantiteter. Han förnekade, att Gud skulle finnas i det stora och märkvärdiga. Det gör han i det bibelställe, som kallas kärlekens lov. Där gäller i stället tanken att anden kan ha olika kvalitéer (1 Kor 13).

Arius förnekade inte, att de svårmätbara kvalitéerna tro, hopp och särskilt kärlek var avspeglingar av det gudomliga. Så var det givetvis, men Gud hade i sin outgrundliga vishet skapat sina mest älskade barn med mer fin andlig materia än de, som Han inte älskade så mycket. Det var Guds kärlek, som gav somliga sådan ande, som innebar fysisk styrka, hårdhet mot spjutstick och annan imponerande mätbar kompetens.

Självklart var Guds kärlek viktigare än människors, och om man nu såg vilka Han älskade, så var det bara att acceptera det. Självklart skulle Guds heliga andemateria bemötas på rätt sätt. Den skulle klädas i siden och guld och matas med det bästa. Annat vore hädelse! Är man psychikós hittar man alltid ord som förklarar.

Det var alltså väldigt viktigt, att ha mycket av den fina materien i sig. Genom att studera himlen, kunde alla se, att den materien är blå. Arius tyckte att somliga borde ha mer, och han visste hur det skulle ordnas. Med nattvardens mirakel förvandlade Arius vin till Kristi blod. Det gick alltså att tanka på, så att man blev mer blåblodig, ädlare och andligare.

Med kejsar Konstantins stöd, och med hans efterträdare som troende, blev Arius lära grunden för en framgångsrik kyrkoriktning. Den spred sina tankar lika effektivt, som senare makthavare spridit sina. Idag har de senare upp-täckt, att de kan förklara storheten utan tro på Gud och Himmelriket. Deras egen storhet räcker som förklaring i sig.

Då kyrkor långsamt avlägsnat sig från de arianska idéerna, har tron på Gud upphört att vara ”nyttig” och i stället blivit ett problem. Ateistisk arianism sprider sig därför bland människorna. Märkvärdighet och kompetens är icke-fysiska storheter. Det handlar om värderingar. Vad ger människan värde? Hennes ”väsen”! Märkvärdighet och kompetens är jämställda med materien och väldigt fint. Bonusen för rätt ”väsen” är lika besinningslös nu som på kejsartiden.

Drakula

Med tanke på vad han sålde, var det inte mer än rätt, att Arius fick bra betalt. Den likt Arius psychikós greve Drakula ansåg dock, att han fick betala för mycket. Han troddes därför försöka lösa problemet med att få i sig blått, oskyl-digt och vitt lammblod med högt andligt oktantal på annat sätt.

Den skrönan kan kanske förklara bakgrunden till känd vidskepelse. Men skröna och skröna … Var man psychikós, rik och mäktig, så … Vi skall nog akta oss för att underskatta människans förmåga att vara både galen och perverterad.

I teorin kunde man alltså manipulera den Heliga Anden även på Drakulas sätt. Manipulation av det gudomliga hade förekommit länge. Vi brukar kalla det magi, men på kejsarkultens tid var det inte alls några trollkonster, utan ren och fungerande, empirisk vetenskap. Då kunde statsandemakten flyttas från den ene till den andre med arsenik. Det var dåtidens politiska vetenskap.

Dessutom var det inte bara Himmelrikets Storkonung, som kunde göra människor blåblodiga. Han hade överlämnat makten till Sonen. Dennes ”väsen” var av samma andemateriella slag, som det Arius funnit ingå i hans eget och i kejsaren ”väsen”. Därför kunde även Sonen och hans jämlikar på Jorden skapa blåblodighet. Konung som konung. De heliga kunde lämna helighet vidare till andra.

Normalt inser varje psychikós människa sådant här alldeles själv. De är väldigt bra på att tänka. De har alltid svar på allting. Psykopat och psykopatiska tendenser är som sagts moderna ord för att beskriva psychikós människor. De lämnar makt och pengar vidare, och den som inte godtar deras motivering, vilken den än är, råkar illa ut.

Konstantin började år 306 som underkejsare. Det fanns två över- och två under-kejsare, som delade på makten. Det kallades tetrarki. Arton år senare var han ensam kvar på toppen. En av de andra hade han ganska tidigt låtit strypa. Den som griper till svärd, skall förgås med svärd, alltså stryper man i stället. Det gäller att följa reglerna!

Han hade även avrättat en hustru och en son under denna tid. Sådant kunde enligt alla myter leda till konsekvenser på andra sidan graven, men kejsaren arianska teologer kunde trösta honom.

Enligt en psychikós tolkning av Paulus texter, kunde Konstantin genom dopet dö i ”andlig” bemärkelse. Samtidigt skulle han i samma ”andliga” bemärkelse åter-födas som en ren och syndfri människa. Kejsaren kunde sedan dö fysiskt, och lugnt möta sin medelst sakramentet manipulerade Gud. Denne måste ju följa spelets regler, gentlemen emellan!

Konstantin var smart och dröjde till dödsbädden med dopet. Om han levde för länge efter det, kanske han måste ta död på någon och dra på sig ny synd.

Läser vi Paulus anar vi, att han ganska ofta stötte på sådant psychikós tänkande (Gal 6:7-8). Han försökte beskriva det på olika sätt, och använde då det grekiska ordet för kött, sarx. Man får känslan, att han gav sarx innebörden: ”Det råa och av begär fyllda köttets högfärdiga och arrogant flinande tankar. Därtill ett intellekt som producerar utan kvalitetskontroll.”

Moderna teologer verkar ibland nära den tolkningen i sina resonemang. Förr betydde dock sarx ofta sex på ett sätt, som borde fått Freud att intressera sig för uttolkarna och deras attityder!

Helighet är andlig materia, som människan blir fylld av. Kyrkan sköter påfyll-ningen, så det är bra att ha kontroll över den. Men är du riktigt blåblodig, spelar det egentligen ingen roll om du tankar på. Har du det, så har du det! Som brutal förövare är du då ändå helig, medan ditt oskyldiga offer för-modligen är oren.

”Psychikós!” sade Paulus, när han stötte på Arius föregångare och deras magi. Manipulering av Gud!

Orenhetsbegreppet hade en naturlig plats i arianismen. Det blev en utvidgning av ektoplasmateorin. Förutom himmelsk och jordisk materia finns det materia från helvetet. Den sortens ektoplasma uppenbarar sig till exempel i den som bestrider den heliga läran. Ytterligare en sorts ”väsen”. En röra av struntprat.

År 325, det år kyrkomötet i Nicaea förkastade arianismen, lät Konstantin strypa den siste av medregenterna. Denne hade nödtvunget abdikerat, och Guds jämlike (nästan åtminstone) hade då gett ett offentligt löfte att skona honom.

Kyrkomötets beslut innebar ett fördömande av Arius. Den nu ende kejsaren ingrep dock och hävde beslutet. Dessutom talade han om för biskoparna vad de skulle tro på. Därav kan vi dra slutsatsen, att utan Arius hade det aldrig blivit något riktigt stort av kyrkan. Nu blev det en maktinstitution, och Konstantin blev ett helgon i den östliga kyrkan.