Etiketter

, , , ,


Om det skriftliga

Folkens och språkens ålder

Frågan om myternas ålder uppstod i det föregående inlägget. Moseböckerna skrevs ned för mellan 2600 och 3400 år sedan. Siffran varierar beroende på vem man frågar. När judarnas skriftspråk tillkom (kanske så sent som 700-talet f.Kr.) är inte så intressant. Skrift skapades i området långt tidigare, och människorna, judarnas s.k. grannar skapade skrift mycket tidigare.

SO-rummet säger att Israels folk omtalas första gången i en egyptisk text från 1230 f.Kr. och att ordet jude uppkom ca 700 år senare. DNA-forskning kan tolkas så, att folken 700 år tidigare (ca 2000 år f.Kr.) inte alls var genetiskt åtskilda i mellanöstern. Separation skedde senare, och då skapade de redan skriftkunniga egna skriftspråk.

Jfr då vikingarna kom till England. Angler, saxare och jutar (från Jylland) hade på 300-talet kommit dit. Vikingarna uppfattade måhända inte 800-talets ”engelska” som annat än en dialekt av det egna språket. Titta på kartorna och från Wikipedia och grubbla på hur mycket besläktade man egentligen var.

250px-Germanic_dialects_ca._AD_1300px-Anglo.Saxon.migration.5th.cen

Till vänster ser vi germanska dialek-ters utbredning vid vår tideräknings början. Blått är suitoner, rött cimbrer och grönt goter och rüger, men vad som är danskar, norrmän och svenskar vet jag inte.

Simrishamn är blått. Cimbrers hamn? Varken Gotland, Jylland (= Gutland), Götaland, Rügen eller norska Rogaland har grön färg.

(Goterna hamnade senare i Ukraina och på Krim, så den halvön är givetvis svensk.)

Här bredvid ser vi var angler och saxare fanns innan de kom till England. Anglias läge är ju intressant.

Wikipedias text anger 300- och 500-talen. Det är omedelbart före vår vendeltid, en period på några sekler före vikinga-tiden.

Åter till en liknande situation i det forna Västasien.

Texter tog man där med sig från det gemensamma ursprunget. Dessa skrevs om, när den egna dialekten utvecklades till ett eget språk. Hela tiden höll man kontakt med sina kusiner, som långsamt blev till andra folk. Moseböckerna tycks därför visa spår av en sammansatt tillkomsthistoria. Men om de andra folken inte var så mycket andra? Är texterna då sammansatta eller bara utvecklade ur sin gemen-samma bakgrund?

Vad skall du tro på, du Bibeltroende?

Vår historiesyn med ”från begynnelsen” åtskilda folk bygger antagligen på den bibliska läran, att Gud skingrat människorna och förbistrat deras språk. Gud har skapat oss som åtskilda folk. Ni sitter fast i det och tror på Bibeln, även om ni inte är medvetna om det. Men varför tro på just de bibelverserna?

I en annan del av Första Mosebok heter det dock att judars och arabers stamfar Abraham kom från Ur i Mesopotamien. Judar och araber beskrivs som en familj, som utsöndrats från folket i tvåflodslandet och sedan delats i två. När judar och araber sedan i sitt identitetsskapande skaffade sig egna skriftspråk har inget att göra med när de först lärde sig läsa och skriva. Det kunde man i Ur på Abrahams tid.

Gilgamesheposet är en släkting till Bibelns syndaflodsberättelse, vars äldsta kända version kan ha skrivits redan ca 2100 f.Kr. Släktskapen? Kanske mor eller mormor. Eller moster. Eller kusin till mormor. Först när vi bestämt vad som skall räknas som en biblisk berättelse, och vilka eventuella föregångare som inte är det, har vi förutsättningar att ange tillkomsttid.

Historieförnekarna vinner förintelseslagen

Problemet är, att vi bara kan datera sådant vi hittat. Vad har vi inte hittat? Vår historia är fylld av förstörda bibliotek. Det i Alexandria förstördes flera gånger. Erich Zehren har i sin bok ”Stjärnornas Testamente ett par sidor med uppräk-ningar av sådana förstörelser.

Motiv till förstörelsen? Exakt samma etniska, politiska och religiösa motiv som i nutiden. Hitler ville utplåna alla spår av kultur hos de slaviska folken. Om Stalin fått som han ville, skulle vi idag lära oss att ryssar uppfunnit i stort sett allting, elden, hjulet, flygplanet och datorn.

Under Jugoslaviens sönderfall fick vi rapporter om förstörelse av minnesmärken och bibliotek. Även romarna vidtog åtgärder för att lyfta fram sig själva gentemot egyptierna. Just nu håller ISIS på och förintar historisk ”hedendom” i Syrien och Irak.

Historikerna kräver dock alltid bevis i form av arkeologiska fynd. Hittar de inget, ger de vandalerna rätt. Framtiden ser därför ljus ut för historieförnekarna.

Om det muntliga

Stora siffror!

re skriften existerade bara den muntliga traditionen. Många är övertygade om att den är lång. Motståndet mot tanken är dock hård. Stora siffror är i princip spekulativa och ovetenskapliga!

Seriösa historiker är vetenskapsmän, och länge var de vetenskapliga beräk-ningarna av hur länge en koleldad sol skulle kunna brinna ett svårt hinder, för att tro på att världen skapades för så länge sedan som sex tusen år. Det var prästerliga fantasterier! Maximalt fem tusen år!

Lord Kelvin (död 1907) fann dock att solen skulle kunna få sin energi från gravitationens sammandragning av dess gaser, och att den därför kunde vara 100.000.000 år. Senast då bytte kontrahenterna plats, och vetenskapsmännen blev anklagade för fantasterier. Stora siffror, det är fult det!

Staden Jante och kejsarvansinnet

Nåväl, jag vill nog tro på stora siffror. Före skriftspråket blev muntlig tradition gammal. Före de stora rikena kunde heller inga galna kungar framträda. Små galningar kanske, men ju mindre avståndet är till de styrda, ju svårare är det för en chef att vara galen ostraffad. Maktskifte är enklare och sker innan saker och ting gått för långt.

Det är svårt att bli profet i sin egen lilla hemstad. I Aksel Sandemoses lilla stad vid Limfjorden gällde Jantelagen: ”Du skall inte tro att du är något!” Att bli Gud var där helt omöjligt! Men då stora riken skapades, skapades pengar och makt.

Sådant skapar vanvett. Hos alla! Högkultur är förutsättning för ett sjukt samhälle. Vi får betala dyrt för våra framsteg. Och ändå vill vi inte vara utan dem.

Hur gammal blev den muntliga traditionen, innan vår värld blev sjuk? Det munt-liga skrevs ned. Kan de spåren av det muntliga ge oss en ledtråd?

Då Europa fortfarande var som Island …

Jag har grubblat över vår fornnordiska mytologi, och kanske skrivit om den förut. Världen skapades mellan de enorma isarna i Nifelhem och elden i Muspelhem. Däremellan var det behagligt och bra. Bilden beskriver Västeuropa för drygt 10.000 år sedan.

Då var Medelhavsområdet vulkaniskt mycket aktivt. Inte bara Etna och Vesuvius, utan även Sydfrankrikes nu slocknade vulkaner sprutade eld. Och Skandinavien var istäckt. Den tidens skapelseberättelse beskrev skapelsen av den värld den tidens människor levde i. Den såg ut så! Denna muntliga berättelse har överlevt i 10.000 år eller mer.

Då är det inte så svårt att tro på liknande ålder på ursprunget till de bibliska berättelserna. Vi slipper ifrån mycket tjafs kring dem, om vi antar att de tillkom, då sifferorden ännu inte betydde annat än många och mycket (= alla fingrarna). Tio Guds Bud betyder Alla Guds Bud.

var vi redan astronomer

Men astronomi/astrologi/kalenderskapande började redan på stenåldern! De språkliga uttryck, som våra heliga texter satts samman av, bör vara riktigt gamla. De utvaldes, därför att de tillhörde ett liturgiskt språk, som i sig var heligt och vördnadsvärt. Även om berättelserna som vi möter inte är femton tusen år, har ordvalet den åldern.

Texterna skulle låta heliga. Då valdes åldriga formuleringar. Matematisk och vetenskaplig exakthet var inte intressant. Verserna skulle beröra känslorna, inte förnuftet. Fundamentalisters matematiska arbete med Bibeln har fjärmat tex-terna från oss.

Det är en vandalisering. Man mal ned brödet, blandar det med bakpulver, socker och jäst och försöker grädda igen, för att få texten att svälla upp till ett för vår Herre vedervärdigt offer av misslyckat syrat bröd.

De enda som skulle kunna tolka texterna riktigt vore lärda poeter. Deras budskap blir svårt för ateister att kritisera.

Advertisements