Etiketter

, , ,


Sammanfattning

Skall jag sammanfatta det jag skrivit i de föregående inläggen, så blir det så här: Budorden påstås finnas på tre ställen (enl. Wikipedia). Bibeln säger att buden är tio, men buden är svåra att åtskilja. Judarna delar dem i tio på sitt sätt. Kristna är oense.

De skall vara tio, men  medtas inte de sista om altares utformning och mot hierarkiernas trappor (2 Mos 20:24-26).

På ett ställe, 2 Mos 34:1-29, är det inte samma budord. Då folket med sin guldkalv bröt mot buden avseende dyrkan av Jahvé, gavs en omfattande, men kanske svårtolkad, allegorisk förklaring av just dem. Det är nog bara de fyra första buden, som utbroderats.

Utbroderingen skedde med ett allegoriskt språk, där animalier betydde handlingar och vegetabilier ord och kunskaper: Gud vill ha gärningar och människan äter kunskapens frukt och lärans bröd.

Jag numrerar allt jag kan …

Jag försöker få till indelningen av de första buden. Bibel 2000 tolkar (2 Mos 20) dem så här, och jag numrerar allt jag kan, så att buden blir många:

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

2. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden.

3. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.

4. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

5. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.

6. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.

7. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

… och fördubblar några av buden

Här blev de tre första buden sex. Varför inte? Ettan ser judarna som ett krav att tro på Gud. Tvåan kan då ses som ett förbud att göra sig falska föreställningar om Gud. Det är två skilda bud.

Trean blir då otillbörlig dyrkan: I enlighet med dina föreställ-ningar av Gud (en psykopat lik dig själv), bränner du upp eller halshugger folk i Guds namn. Du dyrkar en falsk bild i din själ.

Fyran, som i så fall bara borde vara en utläggning av trean, är här ett särskilt bud mot att svära eder eller på grovt sätt nyttja Guds namn.

Femman kan vara ett krav på att gå i kyrkan och be. Femman kan jag hålla, och sedan bryta det sjätte med att jobba resten av dagen som slavdrivare. Två olika bud alltså.

Hata din far och din mor!

Sjuan är speciell, då judarna talar om föräldrar och lärare, och tydligen menar, att budet gäller dem såsom förmedlare av läran. Om de inte gör det, så gäller Jesu ord: ”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge” (Luk 14:26).

Noten i Bibel 2000 om att detta är ett tillspetsat uttryck är nog helt riktig. Jesus understryker en judisk tolkning av detta bud, som innebär att det egentligen handlar om förutsättningarna för dyrkan av Gud: Undervisningen. Respektera det de säger!

Om människans betydelse

Judarnas indelning av buden ger oss då fem bud angående för-hållandet till Gud och fem till medmänniskorna. Uppdelningen verkar på något sätt riktig, men så har vi de där två om altare av jord och av huggen sten (dogmer) och det med förbud mot hierarkiska trappor (2 Mos 20:25f). Fördelningen 5 + 5 (båda händernas fingrar) verkar tillrättalagd. Man vill understryka något.

Språk och matematik

Nu misstänker jag, att jag gör ett stort fel i min budräknande sifferexercis. Vad betydde egentligen ordet tio? Det här var gammalt, då det talet skrevs ned. Det är antagligen en mycket gammal muntlig tradition, som säger att buden var tio.

I det riktigt gamla arabiska samhället hade talet förtio betydelsen många. Det brukar påpekas på tal om ”Ali Baba och de förtio rövarna”. Den gamla betydelsen ”många” levde kvar länge, även sedan arsberna blivit stadsbyggare och lärt sig räkna till mycket större tal.

Bland primitiva folk har man intill sen tid räknat en, två, mycket. En gång för mycket länge sedan var Europas folk primitiva. På franska heter mycket ”très”. Hur gammalt är det? Tre kan sedan ha ersatts av händernas fingrar och fötternas tår som beteckning för ”många”.

Tre, tio, tjugio (alla fingrar och tår) och förtio har alla haft betydelsen ”många” eller ”otaliga” i de materiellt primitiva sam-hällen, där man inte hade behov av matematik och ingen lärde sig att räkna så långt. Långt senare fick dessa ord sina nutida exakta betydelser. Judarna kom så småningom på, att Tio Guds Bud är 631 stycken. Men de var ”tio” sedan den urtid ”tio” inte var ett räkneord utan bara ett adjektiv.

Bud formulerade antagligen redan medan semiter lärde sig räkna på fingrarna (Alla fingrarna! Oj vad mycket!). Men betydelsen ”många” levde nog länge kvar i språkets ord för tio. Detta är en spekulation, men jag tror att det var i en arkeologisk skrift jag hittade den för många år sedan. Denna del av språkhistorien ägde dock rum flera tusen år innan skriftens uppkomst, så dokumentation saknas.

Matematisk jäst till syrat bröd

Denna tolkning underkänns säkert av de hetast troende. Orsak är, att om jag har rätt i fråga om sifferordens ursprungliga bety-delse, är sannolikt även beräkningen av Världens skapelse till den 23:e oktober år 4004 f.Kr. klockan 9 på förmiddagen felaktig. Den utgår ju från, att alla sifferorden alltid haft sin moderna och matematiska betydelse.

Teologi med denna matematiska jäst sväller snabbt upp till upp-blåsta limpor av det slag som vår Herre avskyr enligt sina budord i 2 Mos 34:1-29.

Advertisements