Etiketter

, ,


Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk!

Moses slog ju i vredesmod sönder de två tavlorna med de tio buden, när han såg dansen runt guldkalven. Men Gud gav honom två nya tavlor, och vad som stod på dem framgår av (2 Mos 34).

Jag kopierar Wikipedia: ”Följande budord är sammanfattade från 2 Mos. 34:1-29 och är icke-traditionella, ändock enligt bibeln en genuin version av de tio budorden.” Bara fetstilen är av min hand, ett sätt att understryka att det handlar om en tolkning.

I kapitlets första vers säger Gud till Moses, att Han skall skriva det samma på de nya tavlorna, som Han skrev på dem som Moses slog sönder. Men den bokstavstroende måste ju här tro, att Gud ljuger:

  1. Ni skall inte tillbe någon annan gud än Herren.
  2. Ni skall inte sluta fredsfördrag med de folk som bor i landet.
  3. Ni skall inte gjuta avgudabilder.
  4. Var noga med att hålla det osyrade brödets högtid.
  5. Allt förstfött av hankön skall tillhöra mig.
  6. Ni skall arbeta sex dagar och vila på den sjunde dagen.
  7. Ni skall fira veckohögtiden i början av veteskörden och bärgningshögtiden vid årets slut.
  8. Ni får inte använda jäst bröd vid era offer till mig och ingenting av påsklammets kött får lämnas kvar till följande morgon.
  9. Det bästa av den första skörden varje år skall ni ta med er till Herrens, er Guds, tabernakel.
  10. En killing får ni inte koka i dess moders mjölk.

Andra Budet här ovan verkar ju vara helt annorlunda än det vi lärt oss, men kanske inte. Vad slöt man sorts freds- och andra fördrag på den tiden?

Handlade de om att införa demokrati och respektera mänskliga rättigheter? Gällde de passunioner, barnkonventioner, valutasam-arbete och harmonisering av sociallagstiftning? Nej, det handlade om att respektera det andra folkets gudakonung och dennes här-stamning från gudarna.

Man skulle erkänna andra folks gudar som jämställda med sin egen, och visa respekt genom att frambära offer. Som artigt svar kunde man få ett dussin slavflickor och -barn att offra till Jahvé.

Somliga som läser Gamla Testamentet blir upprörda. Man kan se antisemitiska utbrott på grund av innehållet. Men texternas ur-sprung är ofta icke-judiskt. De berättar om en värld, där profeter vredgas över barnoffer till Molok.

Hebréerna gjorde då bara vad alla andra gjorde, hemskheter! GT tycks berätta om idéer, som långsamt frigjorde vissa från det vi kan kalla barbarisk kultur, och gav dem en aning mer hyfs.

Tekniskt sett var det som när mormonerna isolerade sig i Utah och där skapade något som liknar en nation med egen stats-kyrka. Hebréerna gick dock mot mer modernitet (eller mot mindre barbari) och drev utvecklingen mot en helt egen identitet mycket längre. Sedan gick övriga folk i området liknande men andra vägar bort från barbariet.

I så fall är detta Andra Bud en utläggning och komplettering av det första. ”De andra folken” var etniskt sett inga andra folk. De var mer likt olika partier bland mycket närbesläktade semiter närmast öster om Medelhavet. Jfr profeterna Stefan Löfvén(S) och Jonas Sjöstedt(V) m.fl., som säger att deras olika folk inte får sluta fredsfördrag med (SvP), (NNS), (NSR), (SMR) eller (SNF).

Förkortningarna är hämtade från Wikipedias lista över nazistiska rörelser i Sverige, och just dessa har i den markerats som idag existerande. Läser vi (2 Mos 34), så motiverar Gud sitt bud på ett sätt, som Stefan Löfvén nästan skulle kunna tänkas använda för att motivera sitt förbud.

Första och Andra Budet är här alltså samma bud. Möjligen skall tredje budet också ingå i detta. ”Sammanfattningen” eller tolk-ningen kan alltså diskuteras. Som alla inser, finns här mycket, som kan tolkas annorlunda. Det enda vi känner igen av de övriga är Sjätte Budet.

Och vad betyder t.ex. nummer tio? Rätt tolkat bör vi även här hitta samma budskap som i 2 Mos 20. Vad är det för allegori?

Jag tror jag skall fundera ett tag. Jag har mina misstankar.

Annonser