Etiketter

, , ,


images-16

Den grubblande själen söker kunskap och jag har i de föregående inläggen visat hur träd, frukt, säd och vin får vara kunskapernas symboler i våra myter. Men kunskapen kan vara knasig. Särskilt Jesaja är roande i sina beskriv-ningar av berusade präster och profeter. Kapitlen 28 och 29 kan vara värda att läsa.

hembrc3a4nning

Det går att göra jästa och destillerade drycker på såningsmannens säd (budskapet) och kunskapens frukt. Åtminstone om vi skall tro Jesaja.

Egentligen borde ateisterna njuta av Jesaja. Han liknelser går ju ut på, att predikanterna låter de heliga orden jäsa. De brygger vin på dem och super tills de spyr. Det är en gammaltestamentlig beskrivning av det som kommer ur vissa predikanters munnar. Religionshatarna protesterar nog inte.

dog-561637_640Fyllehunden är alltid en människa. Den här hunden ser nog bara ut att vara berusad. Vårt allegoriska språk borde inte vara så svårt att förstå. Vi använder det hela tiden. (Pixabay)

Judarna har ”Det osyrade brödets högtid”. Jäst tillsäts degen för att brödet skall jäsa upp och öka i volym. Men den ökade volymen är luft. Det är inte mat, det är bara prat. I inlägget ”Pussy Riot i Knossos” (men som kanske skulle hetat Femen i Knossos) påpekades, att orden en gång troddes vara skapade av luft. De lydde också under Herren över Luftens Rike, en av Paulus nämnd potentat i uppror mot Gud (Ef 2:2).

Budskapet skall alltså var osyrat! Då är det heligt. Det skall inte vara uppjäst till oformlighet. Bildspråket är be-gripligt. Budskapet skall vara begripligt. Det skall vara förnuftigt. Det får inte vara bludder! Kravet var antag-ligen impopulärt bland vissa prelater i fornkyrkan. Det förklarar spåren av redigeringar i bibeltexterna.

Överallt kopplas mat och ord samman. Vårt ekonomiskt viktigaste bibelställe lyder: ”Det är inte det som kommer in i munnen som gör människan oren. Men det som går ut ur munnen, det gör människan oren” (Matt 15:11, Mark 7:23). Tack vare de Jesuorden får vi kristna äta fläsk.

Säga vad man vill om Jesus och betvivla honom, men han framstår otvivelaktigt som den klyftigaste av förkunnarna. Paulus är inte så dum han heller. Han skiljer på stark och svag tro, varmed han menar rätt och fel tro.

De, som tror att mat är oren, är svaga i tron (Rom 14:1f). Svag tro kan dock vara brinnande eller ivrig. Men den svaga tron ger inte något riktigt stöd för vandringen genom livet. En dålig stav helt enkelt.

Det var det skärpta intellektet och inte den svaga tron, som GT liknade vid en stödjande vandringsstav. Moses stav förvandlades till en stridbar orm, men den svaga tron är en daggmask. Går den att äta, eller är det bara skit i den?

Nu finns precis samma språkbruk i Indien. I Rig-Veda, som kan tolkas som Medvetandet om Vetandet, finns soma, en dryck på somaväxten. Drycken ger makt, precis som kunskap. Den växten har man aldrig identifierat, skriver professor Colin Renfrew i sin bok ”Arkeologi och Språk”. Men det måste ju vara något ”de primitiva forntidsfolken” berusade sig med.

Man har heller inte lyckats identifiera rasen på de hästar, som drar Indras vagn över himlen. Lika illa är det med den dolda föda Indra uppenbarat. Men forskning pågår.

Hur kan vår europeiska kultur ha blivit så exoterisk, d.v.s. främmande för allegoriska tolkningar? Det är någon sorts rasism! Forntida folk måste ha varit primitiva och efterblivna! De kan inte ha varit intelligenta och under-fundiga. Det är vi som är logiska och förnuftiga! Bara vi! Begriper vi inte, så är det de gamla texterna och deras upphovsmän det är fel på!

Vi har ju så mycket större kunskaper än vad de hade: differentialtopologi, molekylär orbitalteori, M-teori, loop-kvantgravitation och annat. Vi har även kunskaper i forn-fransk fonetik och ”fånetik”. I synnerhet har du och jag det! Eller hur?

Advertisements