Etiketter

, , , ,


Kultur är vanor

Kulturhistorikern Hartvig Frisch (1893-1950) definierade kultur som vanor. Vi har våra vanor, andra har sina.

Kultur är även ovanor!

Det slog mig, att Aristoteles använde hamartia i den betydelsen. Hamartia betydde kultur, vanor, betydde kultur, vanor, men även ovanor (Obs!) och de idéer som alla sådana ogenomtänkta självklarheter bygger på. Kunskaper och värderingar – ofta felaktiga – hör dit.

Med den tolkningen av ordet, inte minst med ovanor som superi, porrläsning, rasism, grovt språk och våld, blir även aposteln Paulus logisk och begriplig. Dålig kultur kan mycket väl vara ”synd”.

Och hur är kulturen i kyrkan?

Vi talar alltså om det grekiska ord, som kyrkan ser som ord för medveten och avsiktlig ondska: På svenska synd. Så har kyrkan tolkat hamartia, sedan de av Paulus fördömda villolärarna tog makten över den. Falska apostlar och Satans tjänare, skriver han (2 Kor 11:13-15)! De sade att vi människor är födda i synd. Syndiga, onda, mindervärdiga och usla!

Guds barn är orena! Därför måste vi underkasta oss kyrkan. Som orena har vi inga rättigheter. Vi skall vara slavar under våra av Gud tillsatta präster. De är Guds ställföreträdare! Lydnad är vår plikt! Det klargörs i ett brev till församlingen i Korinth av biskop Clemens av Rom ca. år 90-100. Han räknas som den förste påven.

Det var en totalitär kyrka som skapades efter Paulus död. Själv föreskrev han demokrati i församlingarna. Alla deltar i besluten (Apg 15:22).

Vilken sorts kultur lever vi i?

Säg i stället att vi är födda in i vår kultur! Det innebär vanor, ofta dåliga. Vi har av nutidshistorien lärt oss, hur vi uppfostras till tro på sanningar, som är lögner. Hitler, Stalin och många andra har fastställt sanningarna. Deras efterföljare fastställer just nu den hamartia vi skall leva i. Och vi dumma åsnor tror dem.

Men människan är god och ädel. Människan lever enligt Aristoteles först i ett paradisiskt tillstånd, men på grund av hamartia följer människan, utan att inse det, en väg mot katastrof. Hamartia, vår kulturs självklara sanningar och ingrodda vanor, är bland annat att se ned på och tro illa om andra, judar, svarta, hbtq-folk, och så vidare.

Ukrainare, kurder, rohingya och många andra, även sådana du aldrig hört talas om, är i vissa kulturer lågt värderade. I vår kultur blev ”neger” ett invektiv. Vi använder inte längre orden lapp, tattare och zigenare. Den kulturella laddningen i orden finns kvar.

Men kultur är ett fint ord. Vi tänker bara på finkultur när vi hör det. Fast det är ju så mycket annat. Sättet vi köper sex på. Alla våra vanor utgör vår kultur.

Kulturkrock

När den svenske porrläsaren möter vanan att slänga flicka från balkong uppstår en kulturkrock. Porrläsaren vill inte slänga ut flickan, han vill slänga in henne. Vad flickan vill spelar ingen roll. Att ta hänsyn till henne ingår sällan i de kulturella vanorna.

Att här tala om kulturberikning blir ju helt knäppt. Både de svenska och de importerade kulturyttringarna hör ofta hemma på soptippen. Det gäller även vanan att kalla kulturkritik rasism. Amineh Kakabaveh lämnade Vänsterpartiet på grund av denna deras partikultur.

Kulturhistoria

Vårt rättssystem styrs av vår kultur. Sist plågsam avrätting verkställdes i Sverige var år 1726. Efter det året halshögs de dömda innan benen krossades. Skärpt dödsstraff i alla former förbjöds först år 1841. Men det här var måttligt jämfört med antikens brutalitet. Korsfästa, mata lejon, bränna och annat.

Hartvig Frisch beskriver i sin ”Europas Kulturhistoria” det förakt för folkets vanor vissa av antikens bildade gav uttryck för. Kulturen var ofta vedervärdig. Och det är den fortfarande. Hamartia är ett bra ord, oavsett vilket land vi skall beskriva. Hamartia klargör att kultur ofta är ovanor.

Kulturens katharsis (rening) 

Den goda och ädla människan handlar oavsiktigt fel. Avsikterna är goda, men hamartia styr mot elände. Aristoteles föreskriver katharsis, rening. Rening från synd, det vill säga från ondska, säger kyrkan. Det vill kyrkan göra med övernaturliga metoder.

Rening från okunnighet menarAristoteles. Kulturen skall renas och förädlas genom en diet på kunskap och insikt. Den gamla människan skall dö och en ny födas  (Ps 2:7, 110:3, Apg 13:33, Heb 1:5, 5:5). Paulus upprepar att han dött och sedan fötts som en ny människa. (Rom 6:2 m.fl.). Syndafallet existerar inte, varken för Aristoteles eller Paulus.

Det är alltså meningen, att vi skall äta av kunskapens frukt och dö – andligen. Vi dör. Bort från synden säger kyrkan. Bort från dålig kultur och med den förknippad okunnighet tycks både Aristoteles och Paulus mena. Det senare skriver massor om sin död och uppståndelse (Rom 6:2,4,8 os.v.). Och inte bara han (Kol 3:3). Självmord föreskrivs (Kol 3:5).

Döda din gamla personlighet och låt en ny födas. Överge din onda kultur för något bättre! Paulus ser sitt evangelium som den för hamartia giftigaste bland kunskapens frukter. Och han förbannar dem, som kommer med ett annat. Deras evangelium är hamartia.

Och så har vi tro på själ och ande

Så småningom skall vi även dö fysiskt. Att Bibeln mest handlar om det andliga livet är något, som de ”oandliga” inte förstår. HD i USA ser det fysiska livet som heligt. Det tron ingår i kulturen. Men Jesus struntar i det livet: ”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen” (Matt 10:28).

Först nu hamnar vi i tro på något som materialister och ateister protesterar mot. Idén om en själ. Det är din personlighet, och den påstås kunna leva efter döden. Nu talar jag om vad Paulus och hans anhängare tycks ha trott på, med utgångspunkt från att hamartia betyder kultur. Tro på själ och ande ingick i Paulus kristna kultur.

Det heter att du skall vårda din själ! Hur då? Förenklat: Du måste ha ett samvete. Därför skall du be, söka och bulta! Studera och fråga dig vad som är moraliskt rätt! Värdera! Då skall du få och finna. Porten skall öppnas (Matt 7:7).

Samvetet (= Gud) dyker genast upp. Till att börja med liten och klen. Lätt att slå ihjäl. Vårdar du Honom blir han starkare. Till sist blir han mäktig. Ni blir identiska. Ni blir ett. Då dör du inte. Detta förefaller ha varit Jesu och Paulus lära. Då blir deras ord logiska och begripliga, vilket inte är detsamma som sanna. Tro om du vill.

Du värderar vad som är vackert utan själens logik. Du värderar vad som är vackert och moraliskt rätt med din ande. Den saknar logik. Vårda din själ genom att förena själ och samvete (helig ande). Nu finns även ond ande, ond vilja, onda begär och hat. Det kallas dödssynder. De påstås skada, ja även döda själen.

Det viktigaste är därför att följa sitt samvete. Det är den heliga anden, som inte får hädas. Det här innebär att censur är ett angrepp på Gud. Straffet är själens död i helvetets eld. Här finns ingen förlåtande Kristus. Han är brutalt hård (Matt 12:31).

Kristus tycks vara titeln på samvetet, som vid vår fysiska död påstås komma med makt och bränna upp samvetslösa själar (Mark 13:26). Skammens eld anses vara den för psyket mest nedbrytande känslan. Personligheten förintas.

Det här kan diskuteras hur mycket som helst. Bland annat att de som hatar, de kallar sitt hat för samvete. Och som sagt: Finns det verkligen en själ? Hade Paulus rätt? Nu när jag fått hans ord att bli begripliga, kan jag fundera på om jag skall tro.