Etiketter


Jag planerar göra en kommentar, och lägger hit försöket. Det blir kanske så här. Ni får ursäkta, att jag inte hört av mig på länge, men det beror på hälsan.

När uppstod idéerna om medvetandet?

Liknelserna vid ett hav och droppar är ju så spridda

Medvetandet (M) handhar information (info). En djup fråga: Vad är info? Det är väl inte bläck och papper? Bärare av info är inte info, ty olika bärare kan bära samma info: Min dataskärm har varken bläck eller papper, inte heller min röst. Men info bär de.

Religionsfilosofiskt har M beskrivits som gudomligt och som ett hav. Buddhismen beskriver oss som droppar, vilka svävar över havet, tills vi efter en tid återförenas med det. Enligt Koranen har Gud skapat människan av en droppe.

Elohim – hebreiska ordet gud i pluralis, gudarna – svävar också över Djupet. Läs (1 Mos 1:1, 1917 års Bibel). Djupet var kaos, ett ord som missförstods av den tidiga kyrkan och tolkades som oordning. Därför tolkades Elohim av kyrkan som namn på Gud, och havet är fortfarande något ont, men …

… men ”Jesus sade: Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar? Lagen kallar alltså dem som fick Guds ord för gudar, och skriften kan inte upphävas.” (Joh 10:34f, Ps 82:6).

Himmelshavet fanns alltså även i väster. I Egypten var kaoshavet och dess Gud (Nun),identiska. M och dess innehåll (info om världen) ansågs således vara identiska. Och ursprunget till idén om M’s hav tycks tillhöra förhistorien.

Medvetandet som Gud. Gud som medvetande.

M heter även Jahvé = Jag Är. Info med självmedvetande är således det grundläggande fenomen, som många kallar Gud. Sådant info existerar, även om vi inte begriper varken vad eller hur.

Den värld vi upplever är enligt detta Gud, och bör därför ses som verklig (som M). Och vi är delar/droppar av den. Därav följer att vi finns.

GT säger trettioen (31) gånger att Josua är Nuns son (t.ex. 2 Mos 33:11). Josua betyder ”Gud frälser” och bör troligen tolkas som ett namn på samvetet. Det skall vi tro på! Josua översätts i NT till det grekiska namnet Jesus. NT är ju skrivet på grekiska.

Himlens Gud beskrivs alltså som ett hav av M. Och M är kaos i meningen ”ordning vi inte kan förstå”. Men vi gör ju försök: På grundläggande nivå i fysiken är info utbyte av partiklar.

En fysisk Gud? Ett materiellt medvetande?

Det är kvantfysik, en ordning vi har svårt att förstå. Då kanske det är rätt. Men vad är det för partiklar, som vi upplever som M och info? Sådan info (även qualia), som ibland bärs av mer begripliga fenomen, som papper och bläck.

Partiklarna bör vara ganska exotiska med exotiska egenskaper. Exotiska egenskaper är en bra beskrivning av M. Gud blir exotisk materia! Att likna M vid ett hav, ger chans att tala om aggregationsformer. H2O har tre sådana, is, vatten och ånga. Hur många har M utöver tankar, info, vanlig materia, skeenden och händelser?

”Jag Är” skapar genom att vara det Han skapar. Det sker genom att byta aggregationsform. Då får vi en extrem panteism. Världen, materien och annat, är inte något ”besjälat”. Allt är Gud, det stora medvetandet. Det finns inget annat. Glöm inte: Vi är också droppar av gudahavet.

Stenen är en bit fruset M. Tro att världen är illusion är tro att M är illusion. Men var är logiken? I så fall finns ingen som kan bli utsatt för illusioner. M måste finnas! Materien finns! Både exotisk och vanlig. Men den senare är ganska exotisk den också.

Är Gud tung? Och har Han hjärna?

Som materiellt fenomen bör M, Gud, de exotiska partiklarna, ha massa. Astronomerna borde se oförklarlig gravitation, om Gud är materiell. Är Gud stor, är kanske inte mer än fem procent av materien vanlig, mindre exotisk sådan.

Att knyta sådana här grubblerier till aktuella vetenskapliga teorier är farligt. Jag riskerar att snart bli vederlagd. Men det är roligt att spekulera. Jag har bloggat sedan 2013 och hela tiden ändrat åsikt om allt. Men nu ser jag för dåligt, så det blir nog inte mycket mer. Men följande kan jag ändå lägga till.

Den här artikeln i AB är en av flera, som beskriver personer utan hjärna. Då jag först läste den sökte jag upp ursprunget till artikeln i ”The Lancet”. Då jag sökte vidare hittade jag även en akademiker utan hjärna, och en soldat med bortskjuten hjärna, och jag skrev flera gånger i ämnet.

Att sakna 90 % av ett organ brukar annars innebära svår sjukdom eller död. Men det som inte kan förklaras brukar stoppas ned i en låda och glömmas.