Har ni läst vad jag skrivit, vet ni att kultur kan vara, dels etablerade goda och dåliga vanor, dels intellektuella eller konstnärliga aktiviteter.

De gamla greker, som vi förknippar med ”gammal grekisk kultur”, skämdes över de ännu äldre vanor och tankegods, som de själva upplevde som grekisk kultur. Den kulturen vet vi inte så mycket om, eftersom våra gamla greker bytte ut den med sitt nyskapande.

Därigenom blev grekisk kultur något som nutida greker kan vara stolta över. – Hur är det idag? Har vi också kultur, som vi bör skämmas över? Vad bör vi göra oss av med?

Vi har drog- och spritkultur. Vi läser i tidningarna om den kriminella kultur, som drar till sig våra barn och gör dem till mördare. Vi borde ha ett annat ord för sådant, än det kultur vi använder, när vi tänker på ”Svansjön” och ”små grodorna”?

Vanorna omfattar också antisemitism, politik och ekonomi. Det där slaveriet finns ännu i olika former. Det är vanor, som ofta motiveras med intellektuella aktiviteter. De vanorna och deras försvarare har hyllats med statyer och annan konst.

Det var dansken Hartvig Frisch, som definierade kultur som vanor. Det var på ett sätt klargörande, men med det riskerar vi att missa delar av begreppets komplexitet.

Vi kan lägga till vetenskap, filosofi och religion. De kan alla vara så väldigt olika saker. Men de hamnar alla under begreppet kultur. Kultur avser allt som styr oss. Kulturer är tillvarons av andra redan utstakade och byggda vägar. Så här gör man! Så här tänker och säger man!

Vi följer de vägarna på vår vandring genom livet. Eller vi ansluter oss till en kultur. Med ordet ansluta skapar vi bilden av något, som Paulus kallade världens makter. Tankesystem som tycks ha ett eget liv och en egen vilja. De är inte, men liknar och beskrivs som varelser, väsenden.

När vi ser hans tankevärld, inser vi, att den kyrka som uppstod efter Paulus tid – de ”väldiga apostlarnas” kyrka (2 Kor 11:5) – var obildad och vidskeplig. Från de väldiga har vi ärvt tro på demoner, andar och annat övernaturligt. Paulus vantolkades av dem, och den tolkningen har blivit vår heliga tradition.

Paulus – den äkte, inte Pseudopaulus, som var ”väldig”, obildad, förfalskare och redigerare – tycks varit väl bekant med Aristoteles. Jag påstår med de orden att den äkte Paulus var bildad. Då blir stora delar av hans brev – de äkta delarna – begripliga.

Väsenden, andar, makter och demoner blir ord för de kulturer, som plågade världen. Orden utgjorde andra begrepp för de bildade, än för de obildade. Vi har nog svårt, att sätta oss in i och rätt förstå antikens stridande tankevärldar, dess kulturer.

Den svenska hederskulturen, krävde på sin tid många liv i dueller. Idag säger vi kränkthetskulturen. Känd är författaren Lasse Lucidor, som stacks ihjäl 1674 av Arvid Christian Storm, en stamfar till norrmannen Edvard Munk. Norsk, svensk, dansk och skandinavisk kultur. Det var ibland brutala vanor.

Skriets Edvard Munk, just det. Han målade även Ångest (1894). Till skillnad från annan konstnärlig och intellektuell aktivitet varken motiverar eller glorifierar Munks bilder något våld.

Det kan annars kultur göra. Vi har ju politisk kultur. Lögnen blir en vana och ljugandet är en intellektuell aktivitet. Den bör kunna beskrivas som en konst. En sådan kultur får liksom ett eget liv och vilja. Den tar sedan makten över oss människor.

Hamartia sade Aristoteles om kultur som skapar elände. Att ordet inte betyder synd, har jag redan skrivit om. Paulus blir begriplig, om vi tror att han tolkar ordet hamartia såsom Aristoteles gjorde.