Etiketter


Vi har svårt vänja oss vid att religion och politik hör ihop. Hos oss hade religion blivit något privat och verklighetsfrånvänt. Politik och ideologi vill vi knyta till vetenskap och en skeptisk och sekulär världsbild.

Insikten, att vi numera kan mördas, om vi håller fast vid det skeptiska, är obehaglig. Då röstar vi på SD. Insikten om den politiska religionen gör, att vi även kan förstå äldre politiska situationer. Vi har till exempel den, då Jesus red in i Jerusalem på en åsna.

Vår moderna världsbild fanns inte då. Att förneka de så lätt vredgade gudarna ansågs vara lika farligt och oansvarigt, som att idag hota använda kärnvapen. Enstaka genier, som misstänktes för skepticism, kunde dömas till att tömma en giftbägare (likt Sokrates).

Inse att fariséer och sadducéer var politiska partier! Sådana måste omfatta den gällande världsbilden. Med fötterna stadigt förankrade i den, hade man sedan helt olika åsikter i de politiska frågorna. Guds lagar uttolkades lika olika som nutida ekonomiska lagar. Jämför även hur olika naturlagarna idag uttolkas i fråga om klimatet. Jämför bara MP med SD!

Sadducéerna var överklassens parti. Sadducéerna var aristokrater, då Gud gett dem prästerskapet som ett ärftligt adelskap. Man påstod sig vara ättlingar till en präst vid namn Sadok, och han härstammade från Moses bror Aron.

De samarbetade med romarna. De var monarkister. De gjorde stora pengar på religionen. De hade även en från fariséerna och Jesus klart avvikande teologi. Den och sadducéernas aktiviteter i templet fick Jesus att angripa dem och slåss.

Fariséerna var mer folkliga ”amatörteologer”. Idag tänker vi mest på de lärdaste, då vi talar om dem. Jesus utgick från fariséerna. Han kan även ha haft beröring med andra partier, till exempel esséerna.

Det var fariséerna och deras anhängare, en stor majoritet, som ropade ”Halleluja”, då Jesus red in på en åsna. Det var sadducéerna, den rika och mäktiga minoriteten, som ropade ”Korsfäst!” några dagar senare. Det var alltså inte judarna, som dräpte Jesus. Det var sadducéerna, som lyckades övertala romarna att det måste göras.

Jag har skrivit om Paulus förtvivlan över ”de väldiga apostlarna”, som tränger in i Korinths församling och tar kontroll (2 Kor). Hans brev fick församlingen att så småningom göra uppror. Men kyrkofursten Clemens I av Rom knäcker upproret, trettio år efter Paulus död.

Sadduceerna såg att det fanns pengar att hämta. Kyrkan, den nya riktningen inom det judiska partiet hade växt och organiserat pensioner, sjukvård och annat. Paulus skriver i det ämnet ofta om änkor. Det handlade då ofta om unga kvinnor med barn.

Sådana problem tog de svenska folkrörelserna hand om, innan det ansågs att staten skulle göra det. Ur folkrörelserna växte våra politiska partier fram. Staten sysslade länge mest med det militära, med rättskipning, stora byggen och framför allt med hovstaten. I 1700-talets Frankrike gick hälften av statens inkomster till kungens apanage. Det mesta av det övriga gick till adeln. Idag är det Ryssland med sina oligarker, som har mest likhet med de gamla samhällena. ”Femtio procent vill jag ha” lär Putin ha sagt till oligarkerna.

Med sina romerska kontakter kunde sadducéerna bedriva gangsteryrket beskyddarverksamhet, och på så sätt tog de över kyrkan. De blev välbetalda präster och monarkins ideologer i den. De lärde, att konung var man av Guds nåde.

Snabbt glömde kyrkan bort sadducéerna och att de varit Jesus mest hatiska fiender. Att de var det, står i Bibeln. Men vi fick i stället lära oss att fariséerna var de falska och lömska och att ”judarna” var de som dräpte Jesus. Självmördaren på korset.

Till judarna räknades annars alla proselyter. Så kallas de som konverterat till judendomen. De var en ganska stor andel av romarrikets befolkning. Judarna var i romarriket ett politiskt parti, som med tiden blev helt sadducéiskt och bytte namn till ”De Kristna”. Men namnbytet till trots, det var de som dräpte Kristus!