Etiketter


DN har en artikel om hjärnforskning. Tron på dess snara fram-gång betvivlas av andra forskare, och sådana strider nu om saken. Även för mig verkar framgången osannolik. Jag har svårt tro, att man skulle kunna skapa en syntetisk hjärna (dator) med medvetande.

Jämför den striden med Max Tegmarks kamp för sina idéer om multiversum. Karin Boys har en artikel i DN, med exempel på forskningsresultat, som inte passar ihop med dem Tegmark stöder sig på.

Om man lyckas skapa medvetande, så är vi inne i en välkänd debatt. Datorns medvetande är en illusion vi skapat. Det uppstår då vi trycker på strömbrytaren. Är människans medvetande också en illusion?

Buddismen som den beskrivs i den Tibetanska Dödsboken anger att själen är en illusion, men där definieras själen på ett annat sätt än i Västerlandet. Själen ses som summan av våra illusoriska idéer, den stad av tankebyggnader vi bygger upp i oss. Sådant kanske man kan tänka sig i en dator.

Säger jag, att vår tro på nationalekonomin, politiska ideologier, scientologier och idiotier är själsfenomen, begriper ni att det kan kallas illusoriskt. Men så har vi drivkraften bakom att materien styrs, formas och får sina förmågor.

Vi kan stöta på uttrycket ”medvetandet i sig”. Det är något annat än ”medvetande om något”. Jämför med ”blicken” och ”att se”! Alla medger att saker syns och att vi kan se, men hur många går med på, att vi har en blick, som vi kan lägga på saker och ting? Bokstavligen! Ett andligt organ.

Är begreppet medvetande ett feltänk? Är det en feltolkning, och vem är det som i så fall som gör feltolkningen?

Eftersom vi som grubblar över detta och diskuterar det sällan är är överens om definitionerna och därför menar olika saker, blir det tvister. Biskopar studerar buddismen och förmodligen allt annat som kan studeras. De möter främlingar, försöker förstå och tar till sig främmande språkbruk. De vill gärna tro på en Gud, som uppenbarar sig på alla tänkbara sätt för alla människor. De försöker formulera sig, men beskriver sina försök i den vägen som ”mitt Waterloo” (Krister Stendahl).

Carl-Gustaf Olofson, som de flesta antagligen är för dumma att förstå (klicka därför inte på länken!), svarar både ja och nej på frågan om han tror på Gud. ”Ja!”, om frågan gäller existensiell gudstro och ”Nej!”, om frågan gäller kosmologisk gudstro.

Olofson åker ibland runt på föredrag med Christer Sturmark, ordförande i Förbundet Humanisterna. Somliga kanske skulle kalla det ateistkyrkan, båda är medlemmar. Deras åsikter är dock så avancerade, att det kan vara svårt, att vara överens med dem om att de är ateister.

Vad är en människa, frågar Bibeln. Människa, lär känna dig själv, sade de gamle greker. De som anser sig veta, är de dumma.

Och vad är det för mening att fundera på Guds existens, om vi inte är säkra på vår egen? Du är ju ditt medvetande! Utan det har du ingen glädje av resten, varken av Snippan eller Snoppen. Jag kanske skall avråda från att klicka på den länken också. 

Advertisements