Etiketter

, , , , ,


Hej liket!

Tilltalet riktas till dig som betvivlar medvetandets existens. Du som tror, att jaget är en illusion. Du är kanske framodlad som syntetiskt kött i ett labora-torium av doktor Frankensteins ättling? Inte ens på molykelär nivå kan man se någon skillnad mellan oss. Vi är båda materiella, fysikaliska, nogare bestämt biologiska fenomen.

Inte heller köttätarna på Skansen och i Kolmården märker någon skillnad, om de matas med oss. Men medvetandet är det som gör skillnaden mellan människa och icke-människa. Utan ett jag finns ingen människa! Jaget kan dock få vara hur dumt och knäppt som helst. Alla galenskaper är tillåtna.

Är Gud också ett lik?

Panteisten ser Gud som identisk med världen, med universum, med naturen. Den är Hans kropp, Hans manifestation. Jämför med människans kropp, en bit av naturen, en egen värld, rentav ett eget litet universum!

Sedan uppstår en egendomlig diskussion om Gud är en person eller om han är opersonlig. Panteismen är splittrad. Somliga panteister tänker sig ett av ett jag besjälat universum. Andra bestrider den tanken.

Om människan är Guds avbild, kan vi kanske jämföra den striden om medvet-andet med striden om vårt medvetande är verkligt eller en illusion. Har vi ett ”riktigt” jag eller har vi inte? Hans Rosing, pensionerad lektor i vetenskapsfilosofi vid Åbo Akademi, har i sin blogg ”Filosofiska Funderingar” redogjort för stånd-punkterna i den tvisten.

Fast en opersonlig gud, en gud utan medvetande, är ju egentligen ingen gud. Det är en naturkraft, ett fysikaliskt genomen. Paulus kallade dem ”kosmiska makter” (Gal 4:3), alltså världens ordnande krafter, och han förnekade, att de är gudar (Gal 4:8).

Då religionen blev vetenskap

Elektriciteten och gravitationen är sådana krafter. De räknas inte till gudarna! Om vi börjar spekulera om en opersonlig fysisk urkraft som antas ha skapat universum, så är vi inne i ett naturvetenskapligt hypotesarbete.

Då kan vi tala om kvantkaos, ur vilket elementarpartiklarnas beståndsdelar upp-står. Det är fysik, inte religion. En gud skall vara en person! I och med att vi börjar tala om en opersonlig gud, har vi tagit steget från religion till vetenskap.

Kanske var det så vetenskapen började. Häda har alltid varit farligt. De som fick de första idéerna om naturlagar och sådant var försiktiga. De uppfann den oper-sonlige guden, och det var dunkelt och bra. Bara dessa, de första forskarnas intellektuella likar, vänner och meningsfränder, förstod vad de sade.

En invändning, som man kan vänta sig, är påståendet, att den skapande kraften är ”andlig”. Det skulle innebära en skillnad mellan religion och vetenskap. And-ligt har i detta fall innebörden ”Bla, bla, pip, tut, Amen!”, vilket studenttidningen Gaudeamus skrev för länge sedan. Ord utan innebörd går inte att bemöta.

Spinoza och Einstein

Panteismen med en opersonlig gud bruka knytas till Spinoza, och Einstein lär ha yttrat något om att han närmast skulle kunna tänka sig Spinozas gud, om man nu skall tro på en sådan. Det var Einstein tveksam till. Och Spinoza stämplades av sin samtid som ateist. Han blev försiktig.

Spinoza hävdade starkt determinismen och även Einstein ville ha en determi-nistisk värld. Det var därför han hade så svårt att acceptera slumpen i kvant-fysiken: ”Gud spelar inte tärning!” Niels Bohr svarade: ”Du skall inte säga åt Gud, vad han skall göra!”

Kaos och den fria viljan

Kvantfysikens icke-deterministiska värld

Slumpen, obestämbarheten, oberäkneligheten, oförutsägbarheten, den fria viljans yttringar är väsentliga i en personlighet. Kvantfysiken har återinfört Kaos, det oberäkneliga i fysiken. Därmed får vi en icke-deterministisk värld. Den fria viljan är möjlig.

I en deterministisk värld är jaget en illusion. Vi är där maskiner, vars handlande är bestämt av ingångsvärdena. ”Kugghjulen” bestämmer helt alla våra framtida tankar och rörelser. Nu ligger den världsbilden illa till.

Det är tur det. Det är mycket svårt att förklara vad personlighet innebär, när vi talar om en gammal väckarklocka. Hur vrider man upp en personlighet?

Religionshistoria i GT om hedniska hebréer

Jag har tidigare skrivit om den egyptiske Kaosguden Nun, bland annat här. Bland allt konstigt som samlats ihop till Gamla Testamentet finns denne Nuns namn. Fadern till Josua, det namn som i det på grekiska skrivna Nya Testa-mentet översatts till det grekiska namnet Jesus!

GT tycks vara en berättelse om religionshistorien. Om vi uppfattar den på det sättet, så blir innehållet begripligt. Det handlar om hur hedniska hebréer kommer i kontakt med djupsinniga filosofier och under många sekler utvecklar sin religion.

Jag medger kätteriet i att förvandla ”Den Heliga Skrift” till ”Skriften Om Sökandet Efter Det Heliga”. Men den innehåller ju berättelser om de som därvid gick vilse.

Egyptens upplysningsfilosofi

I Egypten mötte de tydligen filosofer, som gömda i ett auktoritärt samhälle grubblade över den fria viljan och determinismen. Det var där det som blev vår Gud upptäcktes. Därifrån fick vi Honom. De filosofernas grubbel har levt vidare i vår västerländska civilisation.

Det är vi som nu bär den fria viljans idé vidare och försvarar den. Det är den som fick Paulus att varna för slaveriet under Lagen och de kosmiska makterna. Det är den som dyker upp i tron på samvetet som Guds röst. Och det är den som ständigt bekämpas av de lagfromma, judar, kristna och muslimska sådana.

Vägen är lång, krokig och smal. Under dina studier fastnar du på den plats du har intellektuella förutsättningar att nå. Längre kommer du inte. Somliga vill att du skall gå tillbaka till ”that old time religion, it’s good enough for me”. Då brukar man kunna hamna i någon sorts Molokdyrkan, vilket inte är bra för barnen.

Nu orkar jag inte skriva mer idag. Jag hänvisar dock till föregående inlägg, där pandeismen, med ”d” i stället för ”t” fått förklara varför Guds och våra med-vetanden inte är något vidare.

 

 

 

 

Advertisements