Etiketter

, ,


Det pinsamma

Arianismen beskrevs i föregående inlägg. Den var kejsarkultens hedniska teologi förklädd till kristendom. Vi känner den idag under beteckningen fram-gångsteologi eller troslära.

De flesta har väl aldrig hört talas om JDS-läran, men det är en del av denna teologi. Klicka på länken, läs och häpna! Först år 2008 valde Ulf Ekman, att ta avstånd från idén, att Jesus under tre dagar varit av Djävulens natur, varit ett med fel fader.

För skeptiker är det plågsamt pinsamt, att läsa sådan teologi, där överhettade hjärnor flyger omkring i absurditeternas och fåneriernas orkaner. Men om ni gör det, trillar era ögon ur sina hålor. Begrep vanligt folk, som anslöt sig till karis-matiska väckelserörelser och helandeväckelser, den s.k. teologin i dem? Sveptes man bara med av ordsvadan och hamnade i extas?

Statsreligion

Det var kejsar Konstantins son, som gjorde kristendomen till statsreligion. Han var arian. Kampen för arianismen fördes med polisstatens metoder, och tycktes bli en seger för arianerna. Men så krånglade det till sig.

Biskop Wulfilas konfirmnder

Kort efter vår tideräknings början drog germanstammar ned från Nordeuropa till Svarta Havet. De kallades goter, ostrogoter, visigoter, heruler, vandaler och langobarder.

De kom tidigt i kontakt med resterna av riktigt gammal hettitisk och annan mytologi, som både semitisk och grekisk mytologi har släktskap med. Goterna blandade då ihop det, som kallas forngermansk tro.

Men så fick de en mycket framgångsrik ariansk missionsbiskop i sin Wulfila. Det var han som skrev silverbibeln, som nu finns i Uppsala. Olof Rudbeck d.ä. för-vanskade den, så att det av den framgick att Jesus besökt Gamla Uppsala.

Smittsam galenskap verkar vara något som ännu inte utrotats där i Uppsala. Framgång visar din kristlighet, sa Arius, så det är bara att slå ihjäl och vinna, så kommer du till Himlen. Det budskapet orsakade köbildning till dopfunten.

Wulfila lär ha försökt ordna kön genom att i sin översättning välja bort de mest brutala delarna av GT. Men det hade han inget för.

De goter, som fann Arius helvetesglade Kristus lite väl brutal, behöll den mer beskedliga asatron, övergav Wulfila och drog hem mot norr. Vi bytte därför språk och religion mellan 300- och 700-talen. Att asatron kan dela ursprung med judendomen påpekade jag i inlägget ”Bildstenen från Smiss”.

De elakaste och mest herrefolksdrömmande germanerna tog dopet. Vilka som hade mest av Kristi himmelskt blå blod i sig, och därför tålde det kalla stålet bäst, hyste de inga tvivel om. För biskop Wulfila gällde det nog att döpa eller bli ihjälslagen.

Ingen av Kristi apostlar torde någonsin ha haft ett så tacksamt missionsfält att arbeta på som biskop Wulfila.

Så kom den så kallade hunnerstöten. Germanerna besegrades, men de ville inte erkänna, att den Heliga Ande övergivit dem. De hävdade och ville bevisa, att de fortfarande var blåblodiga. Det kunde bara ske på ett sätt. De flydde undan hunnerna, och gav sig på dem, som var svagare.

Vrålande av fromhet

kom biskop Wulfilas konfirmander störtande för att skörda frukterna av sin kristlighet. Frukterna kunde bara tas från dem, som hade sådana, så det blev den gamla romerska aristokratin som drabbades. Övriga hade bara sitt värde som livegna och slavar. Det var de redan, så de märkte inte så mycket.

Det var rätt att ta frukten, då den Helige Ande uppenbart övergivit de gamla ägarna. De hade, som krigslyckan visade, inte längre så mycket blått blod i ådrorna. Slaget vid Adrianopel år 378 var det svåraste nederlag en romersk arme lidit sedan slaget vid Cannae nästan sexhundra år tidigare.

Kom ihåg vad Jesus enligt ariansk tro visade på korset! Spikar, spjut och törnen har ingen verkan på dem, som består av helig ektoplasma. Jesus levde vidare liksom segrarna, Herrens jämlikar! Det var de andra, de som var rödblodiga och inte bättre än djur, som blev besegrade och dog!

Goternas framfart innebar snabb omfördelning av rikedom och makt efter arianska principer. Men då rikedomen övergav Väst- och Sydeuropas arianskt fromma aristokrati, övergav den genast sin tro. Man skulle kunna tro, att Kristus uppe i Himlen tänkte ut helvetesstraff åt aristokratin.

Ett nytt kyrkomöte sammankallades till Konstantinopel år 381. Där fastslogs att arianismen är ogudaktig! Allt arianskt filosoferande skulle omöjliggöras. Det skedde genom att nya trosbekännelser utformades så, att de stod i ohjälplig konflikt med ariansk teologi. I ett par sekler finslipade de förtryckta sina filo-sofiska argument mot Arius.

Invändningarna utvecklades till de teologiska dogmer, som gäller idag. För bekännelsekyrkorna gäller, att man inte får begripa deras innebörder, för då får man inte tro som man tror. Lyckligtvis är orden svårbegripliga.

Den hemliga teologin och den andra

Läran om tre-enigheten innebär, att Sonen och Anden inte är skapade, utan är lika ursprungliga och icke-materiella som Gud. Ektoplasman, den fina andliga materien, finns alltså inte, och följaktligen existerar varken blåblodighet eller ett sådant himmelrike, som Arius beskrev.

Men en typiskt ariansk tanke är att se solens färg som Guds. Allt är ju inte blått där uppe. Guldet blir då en avspegling av vår Gud, den Gud som förutom Sanningen och Livet även är Vägen. Förlåt, inte Vägen utan Gatorna. Gatorna av guld!

Tron på gatorna av guld är ren arianism, och att guldet är Gud vet vi alla. Finansvalparna tror på gator och slott att revirmarkera, men de tror inte på en hämnande lågvakt med eldgafflar. Däremot tror de på en evig tillväxt och oändlig vinst. Vad som skall räknas som vidskepelse verkar komplicerat.

Det Himmelrike vi kanske kan tro på, är det som Jesus beskrev. Det växer som senapsfröet. Det blir ett träd. Bröd som jäser och växer. Det är Medvetandets, Tankens och Vägandets Rike. Den gamla idén var, att det har en reell existens. Det är inte bara och ingenting annat än hjärnans avföring!

Varandets, Handlingens och Tankens Krafter. Jag är, Jag gör och Jag tänker. De tre personerna i tre-enigheten, Gud, Anden och Du är identiska, och står över allt jordiskt. Sonen är en medvetandesida av Gud, som tagit boning i köttet. Det ser ut som forntidens naturlära med det skapande medvetandets tre sidor.

Köp en flicka och kultivera själen

Tiden gick. Hatet var stort mot goterna och deras arianska högfärd, som inte blev mindre av att de slog tillbaka hunnerna. Men genom biskop Wulfila, sin kyrka och sitt tågande genom Europa kom goterna i kontakt med det vi kallar bildning och kultur.

Och goterna fick problem med medvetandets begär. Det omgivande samhället var trots sitt förfall en frestelse för goternas spirande kulturella intressen. Där-till var det besvärligt att vara en isolerad minoritet, även om det var som herre på täppan.

Goterna lät sig därför med tiden assimileras av de besegrades överklass. De övergav arianismen. Goterna blev katoliker och förenades med sina rånoffer genom äktenskap. På så sätt återfick rånoffren sin ekonomiska ställning i ut-byte mot kultur och bildning. Båda parter blev nöjda, erkände varandras ädel-het och glömde gammalt groll.

Den kriminaliserade kunskapen

Men motsättningarna mellan den förenade adeln och övriga kvarstod, och de ädla hade då problem: Hur förklara sin blåblodighet utan den arianska läran? Hur vränger man till en tolkning av den kristna teologin, så att resultatet blir arianskt, när dogmerna under två sekler finslipats för att grundligt vederlägga detta sätt att tänka och alla därtill hörande tankefoster?

Man gjorde som vanligt! Makten kriminaliserade kunskapen! Usch för gnosis! Upp är ner och ner är upp! Bak är fram och vänster är höger! Psychikós betyder fysiskt! Nyspråk! I Big Baronens sköna nya värld hade teologin genom denna förtigelse- och bedrägeriprocess blivit totalt obegriplig redan långt före år 984. De teologiska dogmerna och trosbekännelserna upphörde att betyda något, på grund av förvanskat språk och utplånad kunskap.

Det arianska himmelriket med sitt feodala politiska system räddades. Kristna skulle fortsätta tro på gator av guld! Därmed kunde kejsarkulten med sitt politiska och sociala system räddas. ”Kristen” teologi kunde användas för att motivera hierarkierna.

Som kyrkostatens kung har påven enligt ariansk lära den adlande makten. Adelskap finns fortfarande kvar i Sverige, men alla därtill hörande privilegier hade sedan länge utsträckts till samtliga medborgare, då blåblodighetens privi-legier formellt försvann ur svensk lagstiftning 1:a juli 2003.

I sex andra europeiska länder finns ännu det blå blodet. Tillsammans med kyrkan släpar man ännu på idéerna. Kyrkan har ännu inte gjort upp med denna del av sitt förflutna. Tyskarna kan kanske ge råd om sådana uppgörelser, sär-skilt då en av dem blivit påve i Rom!

Vad har vi för religion?

Det kan vi fråga oss. Vi kan säga en smula om de religioner och föreställningar, som förekommit under antiken. Vi vet en hel del om det som hände kyrkan och dess lära under senantiken. Vi känner till resultatet. Men hur såg det ut, det som våldet slog sönder?

Vad var det för lära, som vandaliserades? Och vad är det egentligen för något vi har fått? Det förefaller vara ett flertal helt olika religioner, som alla påstår sig vara varianter av samma.

Om man som Ulf Ekman skall byta fot då och då, behöver man vara tusen-foting.

Annonser