Etiketter

, , ,


Tvåheten, dualismen

De två damerna Nekhbet (gamen, anden) och Wadjet (kobran, själen) är en del av det forna Egyptens viktiga tvåhet.

Det är hela den äldsta antikens tvåhet och vår stenålders tvåhet. Kretas Asasara liksom kelternas och gotlänningarnas ormgudinna bär ett budskap från förhistorien. Då var själ och ande två viktiga filosofiska begrepp. Själ och ande var båda knutna till eller utgick från materien, men de var inga motsatser till den.

Själ och ande ingick i vår värld och hörde till det vi kallar fysiken, fast man visste inte hur. Tanken eller intellektet (mer eller mindre förnuftig) finns i denna värld och styr ibland handlingarna. Anden är egenskaper och livskraft, den är egenskaper och händelserna i materien.

Anden är inte bara våra mentala egenskaper utan även alla fysiska egenskaper. Föreställningen om anden ersatte alla nutida föreställningar om elektricitet, magnetism, kemiska bindningar, densitet och PH-värden.

Stenålderns empiriker såg att en sten var magnetisk. Då sade de, att stenen innehöll magnetismens ande. Alla egenskaper kallades ande. Ordet ande betydde egenskap! Ande var inget väsen, ingen varelse, såvida det inte handlade om oss själva och de mentala egenskaperna.

Fysiska genskaper var något opersonligt. Framtiden skulle kanske någon gång kunna förklara saken bättre. Den tanken gjorde orden ”magnetismens ande” till ett första steg på den vetenskapliga forskningens väg. Sedan gick det snett.

Vidskepelsens ursprung

När vi (nutidens filosofer och teologer) talar om dualism, handlar det om motsatserna gott och ont (Gud och Djävulen) eller motsatserna materia och ande. Någon riktig skillnad mellan ande och själ gör man inte. De två begreppen är diffusa och förklaras med metafysiska antaganden.

Ande och själ lyfts därmed ut ur fysiken. Det skapas föreställ-ningar om en högre och från oss skild värld, där naturens lagar inte gäller. Under stenåldern såg man att himlen inte trillade ner. OK! Naturens lagar är av okända orsaker annorlunda däruppe, men kan man se det, så är det ingen annan värld. Även himlen räknades till vår värld.

När vi, efter att den antika lärdomen försvunnit, insåg att det inte finns något himmelshav, måste de obegripliga bibeltexterna om himlen tolkas som gällande en högre och osynlig värld. Den ”moderna” dualismen föddes. Själ och ande (intellekt och egen-skaper) förflyttades från verkligheten, omdefinierades och fick inte längre vara åtkomliga för förnuftigt grubbel.

Stenålderns vetenskap hade funnit, att världen var komplicerad och i behov av ytterligare studier. Förhoppningsvis skulle man så småningom begripa mer. Men i stället kom de stora civilisatio-nerna och förstörde allt.

Kanske var det högfärden, den blommade i de stora palatsen, som gav svar på de svåra frågor, som en ödmjukare urtid hade lämnat obesvarade. Den store konungen blev filosof. Alla bugade sig, när vidskepelsen uppfanns. Och alla bugar sig fortfarande. Härskarna är inte bara de största genier. Vet ni vilken diktator det var, som inte behövde gå på toa och bajsa? Sådana som han gör inte sådant! 

Greker, judar, kristna och gnostiker kopplade sedan ihop mate-rien med det onda och anden med det goda i en svårbegriplig röra. Vördnaden för ”den gamla lärdomen” och ”de heliga skrif-terna” blev en förbannelse med vilken de vördnadsvärda heliga präst- och gudakonungarna fortfarande håller oss fängslade i sina läror. Kyrkofurstar! Kim I, Kim II och Kim III.

Den gamla läran var att världen är en bild i en spegel som heter Gud. Det är vi som tittar, och vi ser det vi förtjänar. Spegeln talar sanning! Så där ser vi ut. Bilden berättar något om oss.

Vi måste hitta en liknelse, för att beskriva det som hänt: Den stora kometen kommer och utplånar civilisationens resursslu-kande tyrrannosaurier och dess kunskapers brontosaurier. Deras kadaver ruttnar bort bland kunskapens träds nedbrunna skogar.

Ett fåtal människor överlever. De enda spår de hittar av modern vetenskap är några nummer av Stålmannen, där vetenskaps-mannen Lex Luthor är central i sammanhanget. Av honom lär sig somliga att vetenskapen (gnosis) är ond, och andra lär sig att förfäderna (= vi) måste ha varit primitiva idioter.

Kvantfysik och relativitetsteori m.m. klassificeras så småningom antingen som djupa andliga insikter eller som vidskepelse. I bråket gällande huruvida kunskapen (gnosis) är ond eller god tar man kanske till och med ihjäl varandra.

Det är ungefär i den situationen vi befinner oss och har befunnit oss i. Vi har förlorat kontakten med våra förfäders föreställnings-värld. Den förhistoriska världsbilden är bortglömd. Det vi vet om den är, är egentligen bara senare tiders feltolkningar och dumma idéer om den.

Den stora komet som utplånade den gamla världsbilden var kanske ”civilisationens resursslukande tyrrannosaurier och dess kunskapers brontosaurier”. Det var nog ”högfärden som blom-made i de stora palatsen, som gav svar på de svåra frågor, som en ödmjukare urtid hade lämnat obesvarade”, som utplånade den gamla religionsfilosofin och skapade sådan religion, som skepti-ker hatar.

Den stora kometen var politiken, konungarna och storkonung-arna. Kometen var storhetsvansinnet och alla andra dödssynder, som prästkonungarna odlade. I de små sumeriska statsstaterna eller åtminstone i deras föregångare var avståndet mellan kung och undersåte inte så stor. Där kunde man vara förnuftig, men inte alltid. Galenskapen kan slå till redan på en låg nivå.

Senast när statsbildningarna blev större än enstaka städer, blev kungarnas sinnen riktigt svårt korrumperade. De blev då helt galna. Hela vår historia handlar om det. Vi ser det fortfarande. Ju mer totalitärt samhälle, ju galnare diktator. Det övernaturliga tågar in, men vi har svårt att ta till oss det vi ser. Det är alltför absurt. Vi viftar bort det och vill inte se det.

Men det sker i vissa stater och i vissa församlingar. I det senare fallet blir det rättsak av det, om någon överlever. Det där har du läst om i tidningarna, och sett reportage om på TV. De små sekterna visar gång på gång, att vanvettet står på lur. Och vanvettet förser sig med kärnvapen, om det kan. Då har det fått kontroll över en stat.

De gamla religionsföreställningarna bär budskapet, att makt och pengar är farliga saker. Jag skrev om Eddans onda Gullveig nyligen. Läs det igen och tro! Redan små koncentrationer av ojämlikhet kan få obehagliga konsekvenser. Sinnena förgiftas och korrumperas.

Ett vetenskapligt synsätt

Den gamla världsbilden var alltså empirisk, och på så sätt ”vetenskaplig”. Det betyder inte, att den var riktig. Det betyder, att den var skapad utifrån de observationer man då kunde göra, och prövad med hjälp av de sätt man då hade möjlighet att pröva sina hypoteser med.

Observations- och kontrollmetoder var bristfälliga, men vi har ingen anledning anta, att människornas förnuft var dåligt. Jag har presenterat en del förklaringar av världsbilden bakom gamla bibeltexter, som gör obegripligheter logiska.

I inlägget ”Den ohängde sonen” fick läsaren reda på hur en flod kan dela på sig och sedan rinna dels i Asien och dels i Afrika. Utifrån dåtidens världsbild var det så paradisfloderna rann, och så rinner våra floder fortfarande.

Jag repeterar: För öknens nomader är Paradiset en plats där det regnar. Regnet är ett utflöde från Himmelshavet. Det är blått däruppe, och det kommer ner vatten genom det läckande himla-valvet. Himmelshavets utflöde delar sig i bl.a. Ångermanälven och Amazonfloden. Allt är empiriskt. Allt är logiskt. Fast lite fel är det. Men det bryr vi oss inte om!

Skillnaden mellan gammal religionsfilosofi och ny (vidskepelse)

En gång sade man, att det finns sådant vi inte begriper. Eftersom det hör till världen och kan observeras och påverkar oss, så måste vi kunna tala om det. Då måste vi ha ord för det. De orden är bl.a. själ och ande. Idag talar vi om medvetande, som vi heller inte kan förklara.

Medvetandet och dess känslor (t.ex. ångest och kärlek) kan inte hanteras logiskt och rationellt. Ändå skrivs det böcker om sådant, som måste hanteras med känslor och empati. Själens och andens problem är stora och viktiga. Vi behöver en begreppsapparat för att tampas med dem. Den begreppsapparaten kan inte hanteras med logaritmiska beräkningar och trigonometriska funktioner.

Sedan har vi de som säger att de begriper. Där har vi skillnaden. De förklarar det obegripliga, men på ett sätt som bara de själva begriper.

I det fallet vill jag hänvisa till det jag skrev ganska tidigt om det grekiska ordet psychikós. Kyrkofurstarna beslöt att det ordet betyder fysiskt, för då går Paulus ord att tolka som ett försvar för feodalismen och för övrigt även för framgångs-teologin.

Respekten för sådana ofta helgonförklarade furstar utgör den heliga tradition, som är grund för vår bibelöversättning. Obs! Jag skrev översättning. Jag hade även kunnat skriva tolkning. Det är i båda fallen något annat än originaltexten. Helgonförklaringar bygger på sådana mirakler som skedde kring furstarna och fortfarande sker kring dem. Det finns hur mycket som helst att läsa om sådant på nätet.