Etiketter

, , ,


Faraos förbannelse botas med Panodil och Treo

Jag presenterade en allegori, där evolutionsläran var en dotter, som Darwin fick med sin grubblande själ. Dottern hade förvirrande släktskapsförhållanden. Andliga sådana är förvirrande! Men fröken Darwins släktskaper var väl ändå begripliga?

Går det att få även de egyptiska gudarnas släktskaper begripliga? Hur får man ihop följande, om man har teorier om vad gudarna är allegorier för?

Ra var far och make till Hator, himlens gudinna. Ra var alla andra gudars anfader, men son till Nun. Nun var himlens gud. Ra och Hator hade sonen Horus, vars föräldrar var hans syskon och hette Isis och Osiris. Horus var äldst av alla gudar. Han var också barnet, vars ögon var hans mostrar.

Ra var även genom självbefruktning, och utan hjälp av Hator, far och mor till Shu och Tefnut. Shu är luftens gud och Tefnut fuktighetens. De syskonen var makar och fick barnen Geb och Nut, som står i kö med andra gudar för att få vara föräldrar till Horus. Geb var jordens gud och Nut var himlens gudinna. Som sådan hon mor till Ra, som både var hennes morfar och farfar.

Men himlens gud hette ju Nun och var inte barnbarn till Ra, som Nut var, utan far till Ra. Nun var även sötvattnets gud och vatten är ju fukt. Nun var identisk med den himmel vars gud han var. Geb och Nut fick barnen Isis och Osiris, Set och Neftis, vilka som sagts också hade andra föräldrar …

Sådant här skapar huvudvärk. Det kallas Faraos förbannelse och kan drabba dem som tränger in i gravkammare för att tolka hieroglyfer. Förbannelsen avvärjs antingen med helig insikt eller med magiskt Alvedon och Bamyl.

Lite tolkningshjälp

Jag har redan framfört åsikten att Ra är medvetandets ljus. Det brukar ibland nämnas, att vi ofta bara känner till konsonanterna i gamla språk. Guden hette R plus antingen a eller e. Han kan därför ha hetat Re som i religion (= handlar om det i materien bundna medvetandet).

De som läst tidigare inlägg om bland andra den kanaaneiske överguden El Elyon och hans två kvinnor förväntar sig nu att de bör dyka upp. Jag skall inte göra er besvikna. I egyptisk religion finns de två damerna. De kallades så. Nekhbet (gamen, anden) och Wadjet (kobran, själen). En bild kanske. Den föreställer Horus eller Ras eller Osiris uppenbarelse i världen. Titta på hans panna!

415px-Tuthankhamun_Egyptian_Museum Här har vi mödrarna till våra tankar och handlingar och allt annat vi framavlar och framföder i denna värld. Gudarmyterna beskriver människan, summan av gudarnas uppenbarelser i materien. När de misslyckas att skapa sig en anständig uppenbarelse, går de och dränker sig. Därför är du viktig för dem. Så länge de inte behöver skämmas, går de dock på vattnet och fortsätter skapa.

Detta med att gå på vattnet är också beskrivet i detta inlägg. Det är beskriv-ningar av människan som tillvarons centrum och några gudar i traditionell mening finns inte. Kanske biskop Robinsons Gud kan passa in. Länken i före-gående mening leder till uppslagsverk, som beskriver en gudssyn, som ger vissa fromma vredesutbrott.

Ilskan i den länken kan glädja en ateist, som vill se föga from fromhet ”dra kniv”. Man behöver inte vara muslim, för att vara ilsken. Är Uppenbarelseboken den heligaste delen av NT, så ansluter man sig till Faraos hat mot himmels-djupet, vars Gud var så anti när det gällde monarkin. Men somliga vill ha en kung att dyrka, och den kungen får gärna vara de egna auktoritära idéerna.

Det är dock mycket egendomligt, att finna att nutida idéer om Gud kan vara de äldsta och ursprungligaste. Var vi bättre på att tänka under stenåldern? Det finns påpekanden om miljögifter redan i det gamla Egypten. Faraoner och andra sminkade sig med kosmetika gjord på arsenik och diverse tungmetaller. Sådant påverkar hjärnan.

Fast nu kom jag bort från mitt ämne.

 

Annonser