Etiketter

, , , , , ,


Det här handlar mycket om ett hedniskt/magiskt begrepp, som tagit sig in i vår religion. Det är den andliga orenheten synd, som skall tvättas bort med blod i en woodoliknande ritual.

Att få in synden i Nya Testamentet kräver, att vi översätter det grekiska ordet hamartia till synd. Paulus blir både logisk och mer ”kristlig”, om vi accepterar Aristoteles annorlunda tankar om ordet hamartias innebörd. Gör vi det, inser vi att texten är redigerad av de oundvikliga villolärare, som både Jesus och Paulus varnade för.

Hamartia har villolärarna översatt fel (synd). Det har jag redan skrivit om i några tidigare inlägg. Monogenäs (enfödd) har de tolkat fel. Det har jag skrivit om, liksom att hebreiskans ord för ande är femininum enligt dess grammatik.

Vidare, Kristus var bara född av den Heliga Ande. Andra gudar kan vara födda av flera mödrar. Den Heliga Andan är en svartsjuk gudinna. Hon tål inte andra kvinnor, t.ex. dödssyndernas andar. Fast du får nog även vara född av Sångens Ande, utan att Himladrottningen bråkar.

Vår bibelöversättnings tolkning av det grekiska psychikos till fysisk är uppenbart galen.

Grekiska exousía (= auktoritet från Gud), som Nya Testamentet använder cirka hundra gånger om Jesus och Paulus, tolkas som ett tecken på underordning, då ordet används för kvinnan, som skall tala i församlingen (1 Kor 11:10). Då kvinnan bär exousía antas det vara en slöja!

Buren på huvudet beskriver ordet även gudinnorna farao bär på huvudet. Bibel 1917 översätter ordet till ”makt”. Gudinnemakterna Nekhbet och Wadjet, avbildas som en gam och en orm. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Tutanchamun_Maske.jpg?uselang=sv

Sådana felöversättningar blev sedan helig tradition. Det här innebär, att du bara tror dig vara kristen. Kristendomen utrotades strax efter Paulus död. I sitt andra brev till församlingen i Korinth ropar Paulus på hjälp på grund av de villolärare, vilka han benämner ”hans (Satans) tjänare” (2 Kor 11:13-15). Paulus uppmanar till uppror mot de ”väldiga apostlarna”.

Det lyckas ett tag, men så småningom tog ”Satans tjänare” kontrollen över församlingen och hela kyrkan. Det framgår av Klemensbrevet från år 96, i vilket biskopen av Rom (den första påven) hotar de upproriska korinthierna med döden och kräver deras underkastelse under de av Gud tillsatta prästerna. Det är det äldsta brevet i kyrkan utanför evangelierna, och där förkastas Paulus idé om att församlingarna skall välja sina ledare.

Du ”kristne” är medlem av en sadducéisk sekt. Sadduéerna var en reaktionär judisk riktning, med rötter både i dyrkan av Molok (offra i eld) och i babylonisk hedendom. Samarbetsmän heter det idag. Judarna har en historia med både babylonier och romare som utländska ockupanter.

Den här historieversionen bör ni bara tro lite lagom på. Nebukadnessar som from konvertit till judendomen är nog överdrivet. Då fick nog judarna anpassa sin religion efter honom. Det är det jag misstänker att de gjorde. På så sätt skapades det som blev sadducéernas teologi.

Inte konstigt att även en sådan här bloggare nu överger de kyrkor vi har. Hon accepterar inte gudsbilden och hon tror inte på synden. Hon har lämnat hedendomen och dess avgud. Nu inbillar hon sig vara ateist. Men det verkar som om hon ändå har för avsikt att tro på något. – Intressant.

*

Det är svårt att skriva om Gamla Testamentets tillkomst. Tiden för nedtecknandet omfattar sekel. De ursprungliga muntliga källorna var årtusenden av traderade berättelser samlade från många folk. Världsbilden är stenålderns vetenskap, som de dumma ser som religion att fromt tro på. Den vetenskapen har rötter in i förhistorien.

Tidens Flod

Upphovsmännen till GT är möjligen mytologiserade historiska personer. Men kanske skapades sådana som Moses som myter från första början. I så fall började GT skapas av grubblare, som efter studium av källorna, ville torgföra sina tolkningar av dem. Tolkningarna blev nya generationers källor.

Tolkningarna blev del av det stoft av idéer i Tidens Flod, som så småningom lagrade sig som sediment på botten. I den borrar vi oss ned och tar upp borrkärnor, som låter oss studera människans idéer och hur de förändrats i tiden. Vi talar om många tusen år, och söker samband till förhistorien.

Döda och förstenade kunskaper: Paradisfloden Regnet

Himlavalvet var under stenåldern en sorts ostkupa över världen. Ovan det finns ett blått himmelshav med sötvatten. Genom det läckande himlavalvet kommer regnet, paradisfloden, som delar sig och och har ett delta som omfattar både Asien och Afrika. Sådan döda och numera förstenade idéer hittar vi i borrkärnan (1 Mos 1:6-8).

Möjligen kan vissa anhängare av ”läran om den platta Jorden” vara så bokstavstroende, att de åter ger sådana idéer liv. De brinnande fromma flyttar ned Paradiset och dess källor till Jorden. Om de i övrigt tror på Bibeln och särskilt himmelshavet, kan satelliter inte finnas, och parabolantenner och GPS ingår i en konspiration av bedrägerier.

De brinnande fromma tror vanligen inte så. De väljer delar av skapelseberättelsen att tro på, och andra delar att inte tro på. Det blir fel ändå.

Bibeltolkningarnas stora fel

Människor med sådan tro är lika beredda, att lasta borrutrustning på en Landrover och åka ned till Sahara för att hitta Tidens Flod, som de är att åka till Ararat i Turkiet för att hitta Noaks Ark. De, som tänker på det sättet, har egentligen ingen utdelning av att läsa något.

De förstår inget, eller snarare missförstår de allt. De är samtidigt exempel på, att grekiska ordet hamartia, som betyder ”missa målet”, inte skall tolkas som ”synd”. Så tolkar alla bibelöversättare hamartia, men är det syndigt att inte begripa? Det är en brist. Läs om Aristoteles tankar! Mer detaljerat här. Jag försöker förklara lite grand.

Judendomens hedniska ursprung

Bakom GT anar jag berättelser om en vandring från hedendomen. I GT står att Abrahams familj hade andra gudar när de levde i Ur (Jos 24:2,15). Då Abraham kom till (Jeru)Salem, där de Molokdyrkande kanaanéerna bodde, bytte han religion och förpliktades offra sonen Isak i eld. NT: ”Vår Gud är en förtärande eld” (Heb 12:29). Vi kan tala om religionens rötter.

Kulturblandningen bestod av hebreisktalande semitiska kanaanéer och sumerer från Ur. Abraham var sumerer och inte semit, trots att Bibeln påstår att han kom från det kaldeiska Ur. De semitiska kaldéerna kom till Mesopotamien och Ur västerifrån först omkring 700-1000 år efter Abraham.

Ur två kulturer skapades en religionsutveckling, där Urs mesopotamiska mångud Sin (bar även namnet Shaddaj) och Kanaans eldgud Molok förenas och barnoffren långsamt upphörde, när profeterna började tolka Moloks eld som samvetets eld. Det är inledningen av den förändringen, som Bibeln berättar om, då den beskriver hur Gud ger Abraham befallning att avbryta offrandet av Isak.

Kristen fromhet har varit lika blind som den den värsta kalifatiska, när ingen reagerat för Guds krav på Abraham, att offra sonen Isak med kniv och i eld. I stället för att säga hedendom, har man hyllat den lydige. Auktoritetstro har lyfts upp till högsta fromhet, inte minst av kyrkan. I äldsta tid skedde det dock inte utan strid. Profeten Samuel gör klart, att kungamakt är mot Guds vilja (1 Sam 8:7 m.fl.).

Samvetet som politisk kraft, legitimerad som Gud själv, ger religiös motivering av demokratin. Heliga texter kan då inte längre åberopas mot förnuftet. Om det besvärliga samvetet, det vi kämpar med, inte är vi själva utan Gud, så har Han givetvis rätt att hävda, att vi nedtecknat Hans ord fel. Guds uttalade ord är Lagen, så som vi är i stånd att uppfatta den.

Om vi äter av kunskapens frukt, och förbättrar vår förmåga att uppfatta Guds vilja, så skall vi givetvis fortsätta att lyda Honom. Om jag inte tror på Gud, inte tror att samvetet är Gud, ändrar det inget. Hur jag än uppfattar och tolkar samvetet, är det ändå det jag skall följa.

Jeremia: ”Ni skall lyssna, inte läsa!”

Bibeln stryker alltså under kravet, att ovillkorligt lyda Guds befallning. Tror du att Herren befaller dig något, måste du lyda, hur vansinnigt det än är. Enligt vad en av GT’s tre stora profeter, Jeremia, gång på gång upprepar, kräver Gud att vi skall lyssna på Honom och lyda. Bara två gånger skall något läsas. Då är det hot om straff, som Jeremia låtit nedteckna, att läsas för dem som inte lyssnar.

Lyssna? Samvetet kallas ofta Guds röst. Det skall vi ta på allvar! Den auktoritäre prästen och hans heliga Skrift blir som sagt inget vi skall bry oss om. Skriften har prästen eller hans föregångare skrivit. Tror vi inte på Gud, tror vi inte på prästen och hans tolkning av Skriften. Tror vi att Samvetet är Gud, tror vi mer på Gud än på prästen och Skriften. Ja, vi kan tro på samvetets tolkning av texten.

Paulus hade läst Jeremia

Om samvetet är en gud, är det den enda Gud vi kan lyssna på. Kom ihåg det jag sagt förut: Paulus blir logisk, om vi antar att han tror, att det besvärliga samvetet är Gud. Men observera, det är det egna samvetet, inte någon annans. Samvetet är Gud som du själv är i stånd att uppfatta honom. Det har alltid varit en revolutionär Gud. Martyrernas Gud.

Observera att en inre röst, som inte är besvärlig, är inte Gud. Den rösten är i stället ett symptom på att du är narcissist. Då saknar du nog mätbart samvete. Då fattar du inte vad jag skriver. Sluta läs! Det är meningslöst!

Eftersom våra mentala förutsättningar är olika, kan vi ha varsin Gud (Rom 14:4), trots att Han skall vara en. Samvetet formar sig efter dig och dina behov och förutsättningar. Då kanske Han till och med kan vara en ateistisk övertygelse. Det här kan bli mycket djupt. Det får bli en annan gång.

Paulus blir som sagt logisk. Hela kapitlet (Rom 14) blir därtill sympatiskt såsom varande ett upprop för tanke- och yttrandefrihet. Jag vill med stöd av detta säga: ”Min Fader i Himlen är smartare än din!”

Acceptera tesen, att Fadern och avkomman är ett! Acceptera även att alla som fylls av samvete är Guds barn (Rom 8:14)! Då blir ett av dina konkurrerande medvetanden den där besvärlige bråkmakaren – Gud själv.

En invändning kan vara strängt materialism, som förnekar detta medvetandes odödlighet. Kalle Ankas bättre jag, den där ankängeln med vit särk och gloria, förklaras vara tecknarens beskrivning av en personlighetsklyvning. I det gnostiska Thomasevangeliet säger Jesus, att vi blir räddade, om vi gör oss till ett med ”detta”.

Man kan även hävda, att en gud, vars inkarnerade kropp kan slaktas, inte är någon gud. Det är dock inte en kristen ståndpunkt. Det är helt uppenbart.

Sedan har du att grubbla över tron, som inte bara är gnostisk, att guden återuppstår efter den fysiska döden. ”Alla som är födda av helig ande är Guds söner.” Den som saknar ande (samvete) går det illa för. Utan ande utplånas intellektet. Vilja tro är en sak, kunna tro en annan. Paulus trodde. Läran att vi skall styras av samvetet verkar först sympatisk, men …

Kyrie eleison

Det här är ändå svårsmält. Det tycks innebära att muslimska terrorister gör rätt! Så gör även de, som bombar dem. Alla handlar i tro, att de gör rätt (Rom 14:23). Det här är intellektuellt en gordisk knut. Gud löser den kanske på Alexanders sätt: ”Hugg era intellektuella huvuden av varandra! Men tro inte, att ni kommer undan så lätt. Jag skall låta er återuppstå från de döda och fortsätta tortera och mörda varandra, ända till dess att ni både lyssnar på mig och begriper.”

OK, det står inte så i Bibeln!

Det är min egen sadistiska fantasi. Jag inser vilken njutning helvetespredikningarna under sekler gett våra präster, och jag stämmer gärna in i deras kör. Många ateister skulle nog gärna vilja tro mig, om de bara kunde. Den oförmågan att tro gör det nog omöjligt för dem att acceptera det individuella samvetet som Gud.

Kravet att ovillkorligen lyda sitt samvete är ju nämligen helt oacceptabelt, såvida vi inte har en Gud, som kan ordna upp vad vi då ställer till med. Tänk efter: Presidenten måste trycka på knappen, om hans samvete påbjuder det. Presidenter kan uppenbarligen vara ganska … bristfälliga. Hur är då den Gud, de är i stånd att uppfatta? Narcissistens samvete är knappast mätbart.

Knappen skapar ett problem med att ovillkorligen lyda sitt samvete, som var långt bortom vad Jeremia och Paulus kunde föreställa sig. Tror jag på en allsmäktig Gud, på det sätt som Jeremia och Paulus gjorde, så finns inte problemet: ”Nu trycker jag på knappen. Gud säger att jag skall trycka, och att Han skall ordna upp allting efteråt.”

Så troende skulle inte jag våga vara. De problem jag mest ser, är förutom den usla gudsbild de flesta människor förmår skapa i sitt inre, att så många har varit beredda att dö för sitt land, sin kung, sin gudsbild och annan tro, oavsett vilken. Kyrie eleison (Herre förbarma dig).

Bristerna

Bristerna, som orsakar att vi missar målet, som orsakar hamartia, skall enligt Aristoteles och Paulus utlösa ångest hos oss. Samvetskval. Dessa skall styra oss in på den rätta vägen. Aristoteles talar om rening, katharsis, som kan ske milt genom den undervisning dramat ger oss. Paulus talar om nåden, som renar oss efter livets bittra erfarenheter, kunskapens vanligaste frukt.

Orenheten

Hamartia avslöjas av kunskapen och går hand i hand med vår Gud, den förtärande elden. Insikt, ånger och rättelse ger förlåtelse, nåd och rening. Det var Jesus och Paulus budskap. Men det fanns ett annat budskap! Det var sadducéerna, prästaristokratin och deras tempelkult, som kopplade samman hamartia med rituell orenhet.

Gentemot de romerska ockupanterna var sadducéerna samarbetsmän. I Norge kallas sådana quislingar. Deras lära var, att rening från synd, från hamartia, skedde genom att den orenhet synden innebar tvättades bort med offerdjurs blod. Idén delades av hedniska religioner och offren fick så stor omfattning, att huvuddelen av kötthandeln skedde genom templen. Prästerskapen blev därigenom mycket rika och mäktiga.

Paulus skriver: ”I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, …” (Rom 14:14). Han bestrider hela idén om sådan rening. Jesus upprördhet fick honom att tillgripa våld i templet mot handelsmän och penningväxlare. De offren för hans ilska var sadducéernas anhängare, som sedan kallades samman för att ropa: ”Korsfäst!”

Jag upprepar: Då Paulus i Andra Korinthierbrevet varnar för villolärare, är det personer med grandios självuppfattning han beskriver. ”De väldiga apostlarna” har trängt in i församlingen och tagit över. De är uppenbart vana vid att religion skall löna sig, och Paulus är upprörd. Det är sadducéer, som anslutit sig till församlingen.

Jag fortsätter upprepa: ”Ty de är falska apostlar, ohederliga arbetare, som uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över, Satan själv uppträder ju som en ljusets ängel. Inte underligt då om hans tjänare uppträder som om de tjänade rättfärdigheten. … Ni finner er i att man förslavar er, äter er ur huset, kuvar er, hunsar er, slår er i ansiktet.” (2 Kor 11:13-15, 20).

Sadducéerna hade pengar, bildning, status och inflytande. De hade vänner bland romerska makthavare. Men den politiska oron före Jerusalems förstörelse år 70 hotade inkomsterna. När de såg möjligheter till lukrativ teologi i de kristna församlingarna, kunde de vara riktigt kreativa som teologer. De fortsatte med offren av kött och blod, men utan djur.

Glöm inte det här: De gjorde hamartia till en lönsam synd. De gjorde psychikós till fysiskt. De gjorde pschenten, den egyptiska kungakronan, beskriven som en”makt” på huvudet i Bibel 1917 (1 Kor 11:10 ) och kallad ”tecken” i Bibel 2000, till en skammens slöja, som kvinnan skall bära. De blev apostoliska fäder och kyrkofurstar. Hur mycket de förvanskade evangelierna och Paulus brev, kommer vi nog aldrig att helt kunna reda ut.

Saducéerna fortsatte tvätta bort dem orena synden. Till det behövs fortfarande oskyldigt kött och blod, fast nu fixar de det på magisk väg. Och deras fiender fariséerna har de talat illa om i två tusen år. Enligt saducéerna är det ”judarna”, som mördade Jesus. Men som redan sagts, det var sadducéerna som ropade korsfäst. Övriga judar ropade Hosianna!

Från offer i eld åt Molok för fyra tusen år sedan har vi gått till offer åt tungan. De som saknar samvete är numera troll och de ljuger på nätet: ”Och tungan är en eld, själva den onda världen bland våra lemmar. Den fläckar hela vår kropp, den sätter livshjulet i brand och har själv sin eld från helvetet.” (Jak 3:6). Stopp! Sluta, sade Gud till Abraham.