En av människans fantasier heter pengar.
Numera är pengar oftast elektroniska och bara siffror i bankers bokföring. Pengar swishas i mobilen. Förr var de alltid av papper eller metall. Det påpekas ofta, att de materiella formerna (t.ex. sedlar) inte har något värde i sig. Värdet finns hos eller i fantasin.
Pengar tillverkas av riksbanker efter ett teoretiskt fram-räknat behov. Fantasiprodukten används för att styra ekonomin i samhället, och för det ändamålet lånas den ut till bankerna mot ränta. Ibland är riksbankens ränta negativ.
Pengar används för att styra. Med pengar får vi folk att göra det vi vill att de skall göra. Med pengar får du dem att slava för dig, att ge dig värdefulla saker, att ha sex med dig och att mörda åt dig.
Makt
Pengar är helt enkelt makt! Det är dina fantasier om den makten, som får dig att känna begär efter pengar. Har du redan makt, kan du lätt ”växla” in den mot pengar, egen-dom eller sex (Monica Lewinsky). Så har många gjort som fått makt på politisk eller social väg.
Jag skriver ”växla”, eftersom det inte är något växlande eller utbyte. Makt växer. ”Ty var och en som har, åt honom skall varda givet” (Mark 4:24,25). Mer makt, mer pengar eller mer äganderätt till något som alstrar mer pengar. Även äganderätt är en fantsi, en abstraktion utan fysik existens. Äganderätt (ägarens rätt) är ägandemakt (ägarens makt) över det ägda.
Fantasins mäktiga gudar
Ordet makt är ofta synonymt med ordet gud: en makt, en gud, en gudamakt. Alla höga makter är fantasier! De finns inte! Och ändå är de ibland så verkliga, kraftfulla och reella.
Ibland kallas ”inväxlingen” stöld eller då vi talar om t.ex. Ryssland kleptokrati. Ibland kallas det våldtäkt eller över-grepp (t.ex. Harvey Weinstein och Martin Timell – vi antar för resonemangets skull att allt är sant). Det kan vara exempel på myternas varningar för pengar och makt. Pengar är farligt för själen, och makt korrumperar. Den moraliska kritiken är ofta hård, men ibland saknas den kritiken.
Missbruk av politisk makt upprör (Putin, Erdogan, Kim Jong Un, Xi Jinping, Al-Sisi m.fl.). Missbruk av social makt upprör (Hela #metoo-stormen). Men missbruk av ekono-misk makt upprör i alla fall inte våra politiker. Politiker liksom sociala kändisar har tappat besinningen och drab-bats av högmod.
Kändisarna får ibland däng för sitt högmod. Då kan de ta livet av sig. Politikerna får ofta också däng, men de verkar mer skyddade (av sina ofta beroende vänner). De tar sällan livet av sig. Bankchefer, toppchefer och finansmän får minst däng. De fortsätter på samma sätt. De är mycket skyddade (tjockhudade). Där finns tydligen mest makt, där pengarna finns. Politikerna är ju bara valda av folket (i demokratier).
I diktaturer är makten dock störst hos politikerna. Tro-ligen beror det på, att diktatorerna gör sig till sina länders ägare. Om inte formellt, så dock i praktiken.
Gudamakternas uppenbarelser är gärna skamlösa
Summa: När makt uppenbarar sig i en människa, får vi någon som tror sig vara en gud. Väldigt många håller med dem. När makten är rena pengar spelar det senare ingen roll, människan verkar vara en gud på riktigt.
När makten är politisk bör den helst inte vara utblandad med social makt, som i en demokrati. När det bara är social makt, kan guden i rutan snabbt bli en bespottad jävel. Fast då är han ju fortfarande en sorts smågud.
Om besinningslösheten i begären
Hörde att påven anslutit sig till de som förnekar Helvetet, alltså till de jävlar, som inte vet var de är. Enligt Dante Alighieri (bilden nedan från Wikipedia) finns det behagliga platser i Helvetets översta del. Enda plågan är en svår längtan efter något bättre, vilket bland riktiga jävlar all-tid definieras som mer.
Xi Jinping t.ex. har nu hela Kina. Han har det med säker-het väldigt behagligt, men hu så hemskt han längtar att även få makten över mer. Inget är för litet, inte ens den norska nobelkommittén (bara fem personer).
