En sorts inkompetens

”Den utbildade inkompetensen” handlar om något jag grubblat en del på. Jag har ibland tänkt i den riktningen, när jag sett det jag tycker är absurda bibeltolkningar. När den lärde inte förstår, säger han att det är bibeltexten det är fel på.

Det är då psychikós översätts till fysiskt (1 Kor 15:46). Just där är ordet inte ett invektiv, närmast med innebörden psykopat, utan betyder kognitivt, intellektuellt. Det är motsatt till värderande och emotionellt. Då talar vi om ande, som även beskrivs av begreppen kärlek, samvete och empati. Det saknas hos psykopaten, som dock ofta ljuger mycket intelligent. Begrip denna skillnad mellan själ och ande och inse, att tolkningen av Paulus är fel!

Det är då en pschent (egyptisk kungakrona) blir en slöja, ett tecken på kvinnans underordning (1 Kor 11:10). Vi talar om bilden av en gudamakt på huvudet, kanske två. Ny läsare: Googla fram en bild av en farao, t.ex. Tutankhamon! Jämför lågan av den Helige Ande på apostlarnas huvuden (Apg 2:3)!

Översättningen i 1917 års Bibel var nästan rätt. Kvinnan skulle bära en makt på huvudet. Där fanns en av utbildning given kompetens, men förståelsens kompetens saknades. Det framgick av texter i noten till bibelversen och ordförklaringarna, att man aldrig begripit skillnaden mellan själ och ande.

Så har vi även Aristoteles. Denne ”obildade tölp” anses inte ha kunnat grekiska! Det har jag skrivit om – nyligen. Aristoteles hade ingen aning om, att hamartia betyder synd! Och synd är enligt Paulus något som ökar nåden och alltså är bra (Rom 5:20 och Rom 6:1). Problematiska hamartia kan vara något bra, men felaktiga och ibland även onda handlingar är det inte.

Tänk vad logisk Paulus blir om Aristoteles ges rätt. Paulus kritiserade sina fiender, då de tolkade honom på det sätt Rasputin skulle göra cirka 1850 år senare (Rom 3:8).

En annan sorts inkompetens?

Nu hittade jag en kulturartikel i Expressen om ”akademikerna fall”. Det är en recension av en bok skriven av den brittiske författaren David Goodhart. Han har varit elev på elitskolan Eton, men nu har han tankar, som delvis påminner om mina. Jag blandar dem.

Den fina och av politiker högt värderade utbildningen blir allt värdelösare. Mycket av den utbildning vi får använder vi aldrig i arbetslivet. Det gäller utbildning på alla nivåer.

Meningen var att vi skulle lära oss tänka, samtidigt som vi utbildade oss. Därför är ”onödiga” kunskaper bra. Sedan blev sådan ”onödig” utbildning för svår och för dyr. Lösningen blev att förklara den vara verkligt onödig. För att alla skulle kunna klara kurserna, och för att minska kostnaderna, inskränktes utbildningen till nödvändigheter. Det är sådant som ger jobb på arbetsmarknaden.

Kulturen

Filosofi, litteratur, historia, religion, musik och det som nu heter bild är onödigt. Kultur. Sådant kan man minska ned på. Av någon anledning har ”musikskolor” och ”musikklasserna” i Sverige blivit ordet för de bästa eleverna. De som söker sig till den onödiga kulturen.

Men de kulturella skolklasserna sparar man gärna in på. De är som sagt dyra och onödiga. Och varför skall man utbilda ungdomar i något som inte finns? Vi har ju ingen kultur! Det har kanske blivit sant. Kultur skall vi ju därför importera!

Aldrig tidigare har så många fått akademisk examen. Oj, vad vi är utbildade! Oj, vilken kompetens vi fått! Oj, vilket förakt det skapat mot experterna, ett förakt som blommat upp och fört förnekare av alla sanningar till samhällets toppar. Kan det bero på, att den nyutbildade inkompetensen – ibland även i egenskap av politiker – säger för mycket dumheter av alla slag?

Då blir de misstrodda, även när det de säger är rätt. Påstått fake news har blivit ett stort och plågsamt problem.

Jämlikt och värdigt

Förutom att de i tal och skrift presterar en blandning av dumheter och sanningar, visar de folket brist på jämlikhet i aktning mellan de som har och inte har akademisk examen. De, som visar denna brist på aktning, är ofta socialdemokrater.

David Goodheart räknar sig själv som sådan, men talar kritiskt om ”liberala akademikerpartier”. Och liberalism betyder numera bara ekonomisk liberalism. När det betydde något annat hade de tio gånger fler väljare i det här landet. Särskilt lärarna hörde dit, de som var bärare och förmedlare av vår kultur.

På 1950-talet sade en av mina lärare, att han hade bra lön! Det var fint att vara lärare. De kallades adjunkter och lektorer. Det lät inte jämlikt. På den tiden blev man kanske ”finare” av utbildning. Nu bara tror man, att man blir det. Sådan tro kallas högfärd.

David Goodheart tvivlar på att socialdemokraterna kommer att kunna återknyta banden till handens arbetare. Han anser nog sig själv vara enda socialdemokraten. Och uttrycket ”jämlikhet i aktning” svider till. Här finns en filosofi gömd.

Människor är lika värda i Sverige. Uttrycket ”lika värde” är ganska ordentligt debatterat. Besöker vi FN i New York är människor i stället lika i värdighet. Människans värde kände man en gång till från slavmarknaderna. Brist på likhet i aktning och värdighet känner vi till från löneförhandlingar.

Den ekonomiska värderingen

Var det därför vi i Sverige valde vår egen pekuniära tolkning av FN-deklarationen om människans värde?

För att få samhället att fungera rent praktiskt, det handlar då mycket om ekonomi, bör man kanske känna till och ta hänsyn till det ekonomiska värdet. Vi tar det extremt. Jämför den döende 95-åringen och den 20-åriga undersköterskan som vårdar. Vid livets slut för den äldre upplever och aktar den yngre en värdighet, som då är svår för denne att matcha, även om potentialen finns.

Vid livets slut är den äldre sällan intresserad att förlänga livet en månad med medicinsk behandling för millioner. Ibland är önskan det motsatta. Fortare! Detta är inte värdigt! Och undersköterskan har en ung släkting i behov av dyr behandling och rehabilitering, för att kunna få ett ekonomiskt värde.

Men vår egen värdighet och självaktning kräver, att även även kroniskt sjuka utan ekonomiskt värde visas aktning. I lidandet bor en värdighet, som räknas till religionens mysterium. Men det tror man inte på. Då återstår bara pengar, då vi skall värdera människor.

Den andra värderingen

Då har i kommit tillbaka till hamartia och arvsynden, kunskapens frukt vi äter då vi skaffar oss livserfarenhet. Medvetandet ökar i värde. Livets mening. Men tror vi inte på en fortsättning …, ja då får vi verkligen grubbla på mening eller värde i våra liv.

Och Aristoteles skriver om hamartia när han skriver om dramat i sin ”Om Diktkonsten”. Kultur som skall förädla oss genom av andra beskriven livserfarenhet. Arvsynd? Synd? Orenhet? I Helvete! Paulus har rätt! Där vi har hamartia, där flödar nåden.

Alltså, medvetandet är ett hav. Vi människor är droppar av det. Fadern är större än Sonen, heter det i NT. Myterna är skenbart motstridiga om detta. Havet liknas vid Gud, och vi är delar av Gud. Jag liknade en gång Gud vid en hembrännare. Han sitter vid sin apparat och destillerar ädla droppar. Det är Sig Själv Han förädlar.

Såg häromdagen att Folkhälsomyndighetens översatta informationsmaterial innehåller påståendet att det svenska ordet ”äldre” betyder ”odugliga”. Äldre saknar värde. Ett fel begånget, säger man. Slentrian hos en oauktoriserad översättare. OK. Men idén finns där, beredd att framträda vid minsta slapphet i tanken.

Och myten är bara en myt. Den säger att liemannen kommer för att skörda. Det finns något av värde att samla i ladorna. Livets erfarenheter. Det är därför medvetandet enligt myterna envisas med att födas och dö. ”En ny himmel och en ny jord” (Jes 65:17, Upp 21:1).