Etiketter

, , , ,


Jag försökte läsa igenom Carl Bildts twittrande, för att se om han verkligen skrivit det Alex Schulman i Expressen påstår. Det allra värsta stämde bara i fråga om årtalet, 1949.

Bildt skrev inte”Men om Hitler hade invaderat oss 1949 så hade en av våra största problem varit att en stor del av våra trupper då hade varit i Finland för att hjälpa till i Vinterkriget.”

Han skrev: ”But one of our key problems if Hitler had decided to invade us in 1949 would have been that a substantial part of our army stocks had been shipped to help in the Winter War.”

”Stock” betyder lager, förråd, och det tror jag stämmer. Sverige var tomt på ammunition 1940-04-09, vilket flera twittrare påpekar. Ungefär så här: ”Min fars kompani hade sex patroner per man”. Det innebär givetvis, att det Bild skriver är fel.

Det hade inte blivit mycket till fight, om tyskarna kommit. Norrmännen hade kvar sin ammunition, därför kunde de slåss. Till och med danskarna kunde skjuta mer än vad vi kunde. Danskarna sköt i minst två timmar. Ja, det var nog lite längre. De måste haft mer än sex patroner per man.

I övrigt har både Bildt och Schulman gjort bort sig. Även det att Bildt skrev: ”en problem” förutom ”1949”. Slarv! Kanske några till har gjort bort sig. Hur skulle Sverige ha kunnat hjälpt Finland mer? Skickat 250.000 man att slåss med spadar?

Finnarna var våra bästa trupper under stormaktstiden. Det vettiga var att göra som vi gjorde, att ge dem den lilla ammunition som fanns. Den gjorde de storverk med.

Observera! En del tyska invasionsfartyg utgick från Murmansk! Sovjet uppfyllde sina löften i vänskapspakten med Tyskland. Sådant var det diplomatiskt olämpligt att tala om både då och senare.

Om svenska regeringen visste, förklarar det skräcken. Annars fanns annat skrämmande, som de nog visste. Ryska socialdemokrater och anarkister, som flytt från Stalins dödsstraff för respektive höger- och vänsteravikelser, hade fyllt Stockholm med berättelser om Stalins metoder.

Min var 1933/34 värnpliktig på Ing1. På sin fritid var han ofta hemma hos en socialdemokratisk rysk jude, som en gång tillsammans med Stalin fått stryk av tsarens polis. Senare flydde han undan Stalins mord på socialdemokrater och blev politiskt aktiv i Stockholm.

Min far stötte vid ett par tillfällen på det blivande statsrådet Sven Andersson från Göteborg bland SSU-ungdomar runt denne man.

Många visste mycket, som de inte talade om. Gestapo och NKVD samarbetade 1939-40. Det gällde utplånandet av det polska motståndet, men även förföljandet av tyska kommunister!!

Hur hade det blivit för de svenska socialdemokraterna, om den tysk-ryska vänskapen fortsatt? Hitler och Stalin var ju eniga i sin önskan att socialdemokrater skulle likvideras. Här hade socialdemokraterna en grund för förståelse i mötet med den av mordet på tsarfamiljen traumatiserade Gustav V.

I Sundsvall mötte jag en gång (ca 1970?) en rysk furste under någon timme. Han flydde 1917 som ung fänrik. Han var inte den ende. Jag vet att han gärna berättade. Han träffade sina likar i Sverige. Gustaf V och hans vänner hade via många vägar fått berättelser om hemskheter. Vad fick all denna information för konsekvenser för den politiska utvecklingen?

Egentligen vet vi det. Det som hände! Skräckslagen kung, skräckslagen regering, skräck i riksdagen, hysch-hysch. De informerade var rädda. De okunniga vågade vara modiga. Ja, de visste en del, men det personliga mötet med offren för den ena eller andra förintelsen har tyngd.

Nu sitter folk och utfärdar domar på nätet. De var nazister! De var fega! Och jag är för feg för att döma. Döm inte, på det att ni inte själva skall bli dömda!