Spinna vidare om samvetet som Gud

Kalle Ankas bättre Jag (samvete) är klädd i vit särk. Hans sämre Jag är röd och har en eldgaffel. Men idén att samvetet är Gud kastar om bilderna. Samvetet har den glödgade gaffeln!

Gud är både det goda och det onda samvetet. Gud är en dömmande elak djävul med ett helvete fyllt av stora grytor med flytande svavel. För bokstavstroendes uppbyggnad: Svavlets smältpunkt är 115,21°C, kokpunkten är 444,6°C.

Hela Bibeln är fylld av varningar. Frukta Gud! Ordet frukta tycks i allmänhet tolkas som ”vara from”. Gud är ju så god! Jesus och Paulus klargör dock i NT, att ordets rätta betydelse är att ”vara vettskrämd” (Luk 12:5, Matt 10:28, Heb 10:30f).

Evangeliernas budskap blir en beskrivning av hur vi försonas med Samvetet. Försonas med oss själva. Adam (människan) är Guds son (Luk 3:38), och Fadern och Sonen är ett. Att inte vara i harmoni med sig själv dödar varje droppe medvetandes personlighet.

Det blir då ganska buddhistiskt. Medvetandets hav är Gud. Det står i Koranen, att Allah skapat människan av en droppe. I det fallet är Islam hinduistiskt. Somliga idéer går igen överallt. Varje människa kan vara Gud. Då står gudadropparna som spön i backen. Paulus är också polyteist, ty han ser Gud i det svagaste samvete (Rom 14:1-4).

Med medvetandet som allsmäktig skapargud hamnar jag i tro jag alltid haft svårt för. Tibetanska Dödsboken och hinduismen är ibland lite science fiction. Där finns sådant som påminner om kvantfysik och multiversum. När vi tittar i Schrödingers indiska låda hittar vi mycket mer än en levande död katt.

Där finns hela världar med möjligheter att reinkarneras till varelser vida mer högstående än människor. Men sådana uppenbarelser hade kanske även Jesus: ”I min faders hus finns många rum” (Joh 14:2). Och Jesus säger att han skall gå före för att bereda plats åt lärjungarna. Som sagt, jag finner det svårsmält, men Jesu ord beskriver vad han trodde på. Jag försöker bara få logik i dem.

De följande verserna blir det i alla fall logik i. Logiken gör orden intressanta. Jesus talar om Hjälparen, Den Heliga Ande, som alltså är Samvetet och den treenige kristne gudens tredje person.

Men jag säger er sanningen: det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er, och när han kommer skall han visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är. Synd: de tror inte på mig. Rättfärdighet: jag går till Fadern, och ni ser mig inte längre. Dom: denna världens härskare är dömd” (Joh 16:7-11).

Han säger, att innan auktoriteten blivit dödad (korsfäst), håller samvetet sig borta. ”Führern” går för att skicka samvetet att visa världen, att synd är att inte tro på samvetet. Rättfärdighet är att inte se till auktoriteter, utan att hålla sig till samvetet.

Här stämmer Jesu ord överens med Paulus. Jesu tro (på samvetet) bör antas ha varit stark. Jesus Herre (samvete) kunde ingen opponera sig mot. I hans närvaro kunde ingen annans samvete göra sig hörd. Samvetet är Gud, såsom jag är i stånd att uppfatta honom. Mitt samvete, min Gud kan aldrig vara Jesus Gud (Rom 14:4). Min Pappa är inte starkare än hans Pappa!

Dom avser denna världens herre, som är intellektet, den slingrige fruktodlaren i kunskapens träd. I våra myter har ”Denna Världens herre” använts som namn på Djävulen, och det är ju han, som gjorde uppror mot Gud (samvetet) och ville sätta sig i Guds ställe. Det är därför han (= du, jag, vi) slungats ned och fängslats under jordens bojor.