Jag skall spinna lite på hypotesen, att främst Jeremia, Jesus och Paulus trodde att Samvetet är Gud.

De tycks ha gett idén ett tillägg: Samvetet är Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom. Vår förmåga att se och förstå är begränsad. Gud däremot antas vara ”obegränsad” och bortom allt mänskligt förstånd.

Den som är mindre än så må vara stor, men är ändå inte Gud. Om han gör anspråk på att vara det, så är han en helt vanlig diktator. Ett feodalt himmelrike är en begriplig organisation, och gator av guld är ekonomiskt beräkningsbara. Då har vi en avgud!

På grund av mina brister uppfattar jag Gud som besvärlig. Är Rösten inte besvärlig, saknar jag samvete och pratar bara med mig själv. Det är då jag skapar mig en avgud. Mammon är ett gammalt namn på en begriplig och beräkningsbar gud.

Numera ger vi dem andra namn: ideologier och ekonomiska läror. Vi tror inte längre att de är gudar. Men vi dyrkar dem fortfarande. Tror du på annat räknas du som vidskeplig.

Det vrånga och svårhanterliga samvetet uppfyller även i andra avseenden kraven på hur Gud skall vara. Han är i oss, och vi är i Honom (Joh 14:10, 14:20 m.fl.). Jag tror inte att det finns någon annan gudsbild som gör dessa Jesu ord logiska och begripliga.

Samvetet kallas Helig Ande. Den symboliseras av (regn)vattnet som ger jorden (adamá) liv och (lamp)oljan som ger ljus. Lampoljan i Bibeln var olivolja – ätbar och nyttig. Använd inte fotogen! 

Kristus betyder ”den smorde”. Symbolspråket i Nya Testamentet blir logiskt och begripligt. Jesus + Helig Ande = Kristus eller Världens Ljus (Joh 8:12, 9:5). Lärjunge + Helig Ande = Världens Ljus (Matt 5:14).

Tro på Kristus blir då tro på samvetet. Då blir det mycket i NT, som vi kan fundera över. ”Men befatta dig inte med de gudlösa amsagorna” (1 Tim 4:7). ”Ta det som du har hört av mig till mönster för en sund förkunnelse” (2 Tim 1:13).

Följande bibelvers liknar en modern text, jag tror mig läst någonstans för ett tag sedan. Onda människor och svindlare kommer att gå allt längre på vägen mot fördärvet, på en gång bedragare och bedragna” (2 Tim 3:14). Var det i en artikel om sientologerna? Är det någon annan, som känner igen de sista sex orden?

Jag har fått en idé om hur en gammal text skall tolkas. Den och andra texter i NT blir logiska och begripliga. Jesus dunkla ord blir klara och begripliga. Paulus, eller vem det nu är, blir intressant. Då tror jag, att jag hittat en riktig tolkning.