Om en kommentar

Ibland skriver jag en kommentar, senast nr 20 på denna blog, där en muslimsk imams åsikter beskrivs. Min kommentar godtogs efter granskning. Den är en nästan stympande komprimering av sådant jag skrivit här på min egen blogg. Det är därför jag kompletterar den längre ned på sidan. Kanske någon läsare av den där bloggen blir intresserad och klickar sig hit.

Ni som redan läst mig, känner igen mina tankar. Fast de ändras ju. Ibland byter jag åsikt. Vad jag förstår, skall den kristne, som äter av kunskapens frukt, kunna göra det. Arvsynden är den oro i samvetet man får, insikt om synd, då man inser sig ha haft och gjort fel.

Gud eller gudarna (bland annat i den fornnordiska Eddan) sägs ha gett dig förstånd (2 Kor 3:5). Lagfromhet är ett fegt sätt att fly undan plikten att tänka, som då följer. Enligt Paulus dödar Lagens bokstav ditt samvete (2 Kor 3:6).

(Observera att jag hänvisar till den svenska bibelöversättningen, Bibel 2000. Jag hänvisar ibland till den gamla svenska översättningen, Bibel 1917. Båda två har jag funnit ha sina egenheter. Läser ni någon annan bibelversion, kan det eventuellt orsaka förvirring.)

Samvetet är annars en viktig del av ditt medvetande. Men med Lagen behöver du inget samvete. Med Lagens Bokstav som Gud kan du alltid vända dig till den som vet bättre – den lärde prästen.

Sådana skall du få lära dig lite om, innan du läser den kommentar jag skrev.

De ”kristna” saducéerna

De präster, som vill vara en överlägsen teologisk lärdomselit, motsvarar närmast sadducéerna inom judendomen. Judarnas sadducéer beskrivs ofta som ett politiskt parti. Det var uppbyggt kring en lagfrom prästaristokrati, som gärna samarbetade med romarna. De blev intresserade, när den nya riktningen inom judendomen, Jesu väg, tillväxte i betydelse. Då ville de vara med.

Att säga ”judekristna” om de i fornkyrkan, som ville återgå till Mose Lags regler är egentligen fel. Dessa, som trängde sig in i församlingarna med hjälp av pengar och inflytande, borde kallas sadducékristna. Sadducéerna framställs i NT som både fariséernas och Jesu fiender. Det var de, som ville ha Jesus korsfäst, och de var kejsar Tiberius vänner.

När den judiska eliten sadducéer skaffat sig inflytande i fornkyrkan, och där anpassat sin tro efter behov, var historien något de måste ändra på, och det på flera sätt. Paulus talar om några av de sätten: ”Ty om någon kommer och förkunnar en annan Jesus … eller ett annat evangelium … jag inte på något vis är underlägsen dessa väldiga apostlar.” (2 Kor 11:4+5).

Och sadducéerna spred dåliga rykten om fariséerna. Det var ur fariséernas parti både Jesus och den sentida judendomen utgick. Det förklarar medeltidens jude-hat i den sadducéiska kyrkan: ”Det var judar (fariséer), som mördade Herren!”

Paulus varnade för den återgång till Mose Lag, som sadducéerna så hårt kämpade för (Gal 4:9, Kol 2:20). Paulus fängslades i Jerusalem efter anklagelser om brott mot saducéernas lagar om templets renhet och fördes till Rom. Där skall han ha halshuggits på kejsar Neros befallning.

Min kommentar

Ur din text: ”Man måste döma i enlighet med sharia … . Inte med sitt förnuft eller med sitt samvete.”

Vissa kristna har samma åsikt om Bibelns bud. Då är det lätt, att gilla Islam: Det blir då ”samma Gud”, och bokstavligt tolkad överensstämmer Gamla Testamentet ofta med sharia.

På Jeremias tid trodde man, att vi tänker med hjärtat, inte med hjärnan. Hos Jeremia får Gud säga, att Han skall skriva in Sin Lag i våra hjärtan. Då är det ju förnuft och samvete som menas, när Gud kräver, att vi skall lyssna på Honom (Jer 7:23 m.fl.).

Antag att samvetet är Gud, såsom du är i stånd att uppfatta Honom. Då blir Paulus logisk, bl.a. när han påstår, att vi har varsin Herre (Rom 14:4). Polyteist? Nej, mitt samvete är mitt förstånds tolkning av Gud. Ditt samvete är ditt förstånds tolkning.

Gud talar, men är du för dum att förstå, förlitar du dig på döda bokstäver, döda gudar, som vi själva tillverkat (Jer 25:7). Samvetet lever och slåss med dig. Bokstaven är död och gör inget motstånd då idioten till sadducé, imam eller biskop, tolkar.

Likaså blir Paulus logisk, om vi uppfattar Kristus som en personifiering av samvetet, av Lagen. En personifiering av Gud, såsom vi förmår att uppfatta Honom. Paulus förbjuder vårt förnuft (hjärtat) att fråga, vem som skall stiga upp till himlen och hämta ned den Lag, som du kallar Kristi bud eller Koranen eller Mormons Bok (Rom 10:6).

Vi skall tro på vad Gud säger i vårt inre! Motsatsen är tro på bokstaven (se t.ex. 2 Kor 3:6). Detta är så svårt att förstå, att bibelöversättningarna blir förvanskade av exegeter utan insikt. Man envisas med att vilja tillverka en bok, som skall vara vår gud.

Profeten Kalle Ankas Gudsbild

En vanlig gudsbild är ”De Skrivna Budordens Herre”. Den dominerar Islam och de evangelikala kristna. Med den gudsbilden har de samma Gud.

Samvetet (Guds röst) är en annan gudsbild. Den beskrivs i historien om Kalle Ankas ”goda sida”. Där ser vi Kalles samvete kämpa mot en röd ankdjävul. Paret förekommer då och då i berättelserna.

Enligt Jesus själv stiger varken han eller vi upp till Himlen, utan hans Gud finns i oss och vi i Honom (Joh 10:38, 14:10, 17:21ff, Jesus tjatar!). Det påstås vara dunkelt och svårt. Teologisk mystik. Talar vi om Samvetet, är det varken dunkelt eller svårt.

Försök till invändning är, att samvetet är jag. Det är effekten av en biologisk-elektrokemisk effekt i hjärnan. Men jag diskuterar inte nu den materialistiska världsbilden. Jag försöker förstå hur Jesus och Paulus tänkte. Jag måste ju veta vilken lära de förkunnade, innan jag kan besluta om jag skall tro på dem. Och även om jag inte tror på dem, kan jag ha en åsikt om det de säger.

Kalles gudsbild överensstämmer bättre med Paulus än vad de evangelikalas gör. Kalle har ett livfullt samvete, som bråkar och slåss. Och Paulus säger att det är han själv, som gör det onda, som han egentligen inte vill. Läs gärna din Bibel och grubbla (Rom 7:15-25)! Vi är våra egna djävlar, som strider med vår Gud. Och vi måste förlora, om vi skall segra och bli ett med Samvetet, med Gud, med Kristus (Joh 14:20, 15:5,7, 17:21 m.fl.).

För övrigt, världsbilder har jag skrivit om förut. Fysiker (t.ex. Max Tegmark) påstår att elementarpartiklarnas beståndsdelar är matematiska abstraktioner. Jag läser i Wikipedia om abstraktioner: ”… det är troligt att abstraktion i allmänhet sker i omedvetna tankeprocesser.” Jag ser framför mig, hur en omedveten Gud skapar världen. Skall jag tro på det? Profeten Kalle Ankas Gud är roligare. Och snäll.

Självdyrkarens gudsbild

En Bibel är en bild av Gud, som vi har skapat av ord. Orden och deras innebörd har vi ändrat sedan tidernas begynnelse. Du skulle inte kunna tala med dina för-fäder, om du reste tusen år eller mer bakåt i tiden. Vi talar ett annat språk än de.

Idén om Guds eviga och oföränderliga ord är omöjlig på grund av våra språkför-ändringar. Historien om Babels torn ger oss möjlighet att skylla på Gud: ”Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger” (1 Mos 11:7). Jfr med (1 Mos 1:26; 3:22; Jes 6:8), där Gud i förhållande till människan är ”vi”.

Gud stiger ned till oss som ett annat medvetande. Det sker i vårt medvetande. Problemet med vårt begränsade förstånd stod nog klart för Moseböckernas skapare. De såg samvete hos oss, en tro på sanning och rätt, men de såg också skillnader: Vad säger den sanne Guden? Vittnena är ju aldrig överens. De är uppenbart dumma och förvirrade!

Alla har sin egen bild av Gud och mötet med Honom. Att dyrka våra bilder är att dyrka vårt förstånd, oss själva. Det här blir som synes ett principiellt angrepp på traditionell uppfattning både av Bibeln och av Koranen inom respektive religion.

Men en sak har alla rätt i. Du måste lyda din Gud! Du måste göra det du tror är rätt. Och du måste låta andra göra det de tror är rätt. Som Paulus sade, det är en sak mellan honom och hans samvete, hans Herre (Rom 14:4). Du måste godta andras övertygelser. Men givetvis kan ni diskutera och förklara er tro för varandra.

Med samvetet som Gud har vi milliarder mer eller mindre olika Gudar.

Kyrkans psykopater

Muhammed hämtade ned Koranen från Himlen och Joseph Smith fick sin bok av ängeln Mormon. Paulus förbjuder vårt förnuft (vårt tankeorgan hjärtat) att tro på, eller att ägna oss åt sådant (Rom 10:6)! Det är sannolikt ett angrepp på de ”väldiga apostlar” inom kyrkan, som han vredgat beskriver med ordet psychikós (2 Kor 11:5, 12:11). Han kallar dem även falska apostlar.

Jag tror Paulus beskrivningar av de som är psychikós, inspirerade den i USA’s bibelbälte födde amerikanske psykiatrikern Hervey Milton Cleckley att använda ordet psykopat om sådana människor. De psychikós har alltid hävdat att de har mött Gud, och att deras ord är inspirerade av Gud. Därför är alla andra små kryp, som bara har att lyda. Det är den religiösa aristokratens ståndpunkt.

Paulus säger visserligen att han varit uppe i tredje himlen. Men han säger även, att han ingenting är. Han ber på något sätt om ursäkt (2 Kor 12). Den bristen på högmod, brist på en av dödssynderna, är en stor skillnad mot vad aristokraterna, alla väldiga apostlar och profeter uppvisar.

Utvecklingsoptimism

Paulus ord om Lagen påstås vara motsägelsefulla. Man vill ha bestämda besked, antingen eller! Jag tycker han beskriver en evolution.

I primitiva och hårda samhällen behöver till psykopati traumatiserade människor en skriven Lag, en förmyndare (Paulus ord). Då är Lagen något gott (Paulus ord). I ett av Lagen ordnat samhälle utvecklas människan mer positivt. Då blir vi sådana, att vi bör kunna tänka och värdera själva.

Romarriket höll på att utvecklas i den riktningen, men något gick snett. Det är ganska uppenbart att de psychikós tog över kyrkan. Tillsammans med de dumma och traumatiserade förde de tillbaka samhället till det gamla och hemska, till feodalism och kättarbål, till den trygga Lag, som befriar oss från kravet att tänka själva. Vi bör akta oss för att skapa sådana samhällen.

En icke-materialistiska världsbild

I det goda samhället är den skrivna Lagen inte längre bra. Vi blir ju slavar under den, och det bör vi inte vara. Lagens Ängel räknas av Paulus till de ”kosmiska” makterna. Ordet ger numera ett löjligt intryck: Flaxande änglar på kollisionskurs med planeter, asteroider samt väder- och kommunikationssatelliter.

”… Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna. Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen …” (Gal 4:3+4+5). Friköpa slavarna under de kosmiska makterna!

Frågan är: Vad är ”kosmiska makter”? Vi kan sluta oss till hur tankevärlden i dåtidens världsbild såg ut:

Himlen, synbarligen opåverkad av allt jordiskt, antogs vara den synliga manifestationen av det abstrakta, av vår tankevärld. Det fanns andra idéer, ibland mer korrekta, men man visste egentligen inte. Det var hypoteser man arbetade med.

Himlen som tankevärld. Då är den full med tankar och idéer. I Egypten var orden skapade av elementet luft. Orden var budbärare som flög genom luften från dig till mig. Ängel betyder budbärare. ”Vad är det för idé som flugit i dig?” Språket bekräftar med det troligen mycket gamla uttrycket det jag påstår. Vi förstår nog inte alltid varför vi säger det vi säger.

Det här innebar att ord och idéer skapats av och lydde under Egyptens luftgud Shu. Paulus ser honom som en uppenbarelse av Lögnens Furste, ormen i Kunskapens Träd (Ef 2:2). Jag har förut förklarat varför den stora hamnstaden Efesos måste varit full av egyptier. Den spränglärde Paulus behärskade sina omvända hedningars gamla tro och filosofi.

I tankarnas Himmel är Samvetet vår Herre, konung och Gud. I den Himlen gör Lucifer uppror mot Gud och försöker sätta sig på Hans tron. Han vill vara Herre över alla änglar.

En sådan ängel var en själ, som var sammansatt av tankar och idéer. Den saknar dock inte bara fysisk kropp utan även livsande. De saknar ett ”jag”. Paulus tycks förakta dem (Gal 4:9). Makten liknar den AI (artificiell intelligens), som vi fruktar att vi kan förlora kontrollen över. Den oro vi har att då bli slavar, liknar Paulus oro, att de troende skall bli slavar under dessa makter. En makt kan ses som en personifiering av ett regelverk, en ängel sänd av Gud att styra dem, som inte kan styra sig själva.

Ibland kan det vara en Satans ängel (2 Kor 12:7). Ibland kan det rentav vara Satan själv (2 Kor 11:14). ”Denna världens makter” och andra uttryck ger intryck, att Paulus även talar om politiska idéer i sin icke-materialistiska världsbild. Vi skulle kunna tala om Nazismens, Kommunismens, Konservatismens, Socialismens och Demokratins andar.

Och vi har sett, att dessa makter kan personifieras av människor. Det är människor, som själva gör sig till gudar eller blir gjorda till gudar. Sådana människor är hemska och de har satt djupa spår i historien. De förvrider idéerna. De förvrider våra samhällen. De traumatiserar. Har jag fel, om jag kallar någon av dem för Satan själv?

Logiskt och begripligt …

Då blir budskapet varken motsägelsefullt eller obegripligt. Blir Paulus ord logiska och begripliga, så tror jag som vanligt, att jag har hittat en trovärdig tolkning. Hade min tolkning gjort honom till en obegriplig idiot, skulle jag trott mig ha misslyckats med tolkningen.

Paulus talar om Det Gamla och Det Nya Förbundet. Han verkar modern, men det är många idag, som inte är det. De vill leva i det gamla. De är inte riktiga kristna. De vill leva som muslimer och ortodoxa judar, var och en i lagfromhet enligt sin egen heliga variant av det Gamla Förbundet.

Islamister och evangelikala kristna kan beskrivas som moderna varianter av sadducéeiska judar. De olika riktningarna hatar varandra. Bara den egna tron är sann. De verkar vara ättlingar till Ismael allihop. ”… han skall ligga i strid med alla sina bröder.” (1 Mos 16:12, Bibel 1917).

Paulus vänder på det. Acceptera varandras tro (varandras samveten). Ingen kan kräva, att andra skall vara lika smarta som man själv är! Den andre förstår inte bättre, så för honom är det sant det han tror. Trots skillnaderna, som orsakas av skilda förmågor att höra, är det ändå samma Gud (1 Kor 8:6).

… även Den Helige Ande blir begriplig

Lägg märke till att Paulus i just den bibelversen skiljer på den ende Guden och vår ende Herre, Kristus. Den senare, det personifierade samvetet, är ju hur vi förmår uppfatta Gud. Ingen genomskådar Gud! Vi kan aldrig göra oss en korrekt bild av Honom. Paulus skiljer på den Sanne Guden och vår bild av Honom.

Dunkelheten blir begriplig. Motsägelserna hos Paulus försvinner. Jag gör en sista snurr på detta. Det är den Helige Ande, som är Gud, såsom vi är i stånd att uppfatta Honom. Det är den Heliga Ande, som är samvetet. Kristus är egentligen människan, som blir ett med denna ande.

Nu fick treenigheten en förklaring. Och alla kan känna sig belåtna över att vara den ende som har rätt. Behovet att skära halsen av andra försvinner.

Och glöm inte! Man blir ett med Gud genom att födas enbart av den Heliga Ande. Om du inte samtidigt har någon eller alla av dödssyndernas andar som mor, är du enfödd. Då är du född av en enda mor. Annars kan du som guden Heimdal i nordisk mytologi ha nio mödrar.

Du kan möjligen få vara född av Sångens Ande och en hantverksskicklighets Ande. Men de får bara vara bihustrur eller bimödrar i sammanhanget. Grekiska monogenes betyder inte den ende födde! Den tolkningen ingår i den sadducéeiska teologins monarkistiska och aristokratiska successionsordning. Politisk skulle det vara på Jorden som i Himlen.

Det finns mycket i NT, som inte stämmer överens med den idén. ”Alla som leds av ande från Gud är Guds söner” (Rom 8:14). ”Alla är ni … Guds söner” (Gal 3:26). Även (Luk 20:36) och (Matt 5:45).

Men läran är brutal ändå!

Patriarken Israels namn betyder Den Som Kämpat Med Gud. Jakob fick namnet Israel och Guds välsignelse efter kampen. Han kämpade med sitt samvete, och inte med lagtolkning av bibelverser, suror och hadither.

Nederlag mot Gud är seger. Slår du ihjäl Samvetet i dig, är det Anden i dig som dör. Då är du död! När du åter möter Samvetet, vilket du gör, förbränns ditt med-vetande av skam, för då kommer Han med makt (Matt 24:30).

Jag har förut påpekat, domedagen är en allegorisk beskrivning av din död. Det är en ganska vanlig judisk texttolkning, att varje människa skall ses som en egen hel värld. Brinner du inte upp, vandrar du vidare. Bibelns profeter och apostlar trodde på en fortsättning  ̶ om du lyssnar på Gud.

Det är en filosofi vi möter i Bibeln. Den presenteras ofta i form av liknelser. Om du inte hänger med i det filosofiska, bokstavstolkar du i stället dem och tolkar dem som lagbud. I bästa fall gör du dig bara löjlig, i värsta fall blir du en galen och till några promille kastrerad mördare.

Tror du på den där filosofin, följer du ditt samvete. Då gör du dig löjlig i tjuvars och bedragares ögon. De beskriver dig som en löjlig, dumsnäll tok. Det kan du kanske uthärda, liksom det faktum att du inte är en mördare.

Men det är Gud! Hämnden tillhör Herren! Han säger, att Han skall utkräva den, och Paulus beskriver Honom närmast som en grym eldare i Helvetet. ”Vår Gud är en förtärande eld” (Rom 12:19, Heb 10:30f, 12:29). Det är den gamle Molok, som uppenbarar sig. Han bränner sina misslyckade barn!

En brutal forntids traumatiserade människor hade ofta skrämmande visioner av en vredgad Gud. När många hade samma hemska drömmar, som de inte förstod, sökte de en lösning. Den hemske Guden i deras drömmar ville ha barn att bränna. Gav man Honom sina egna, kanske man kunde blidka Honom och rädda sig själva. Man gjorde vad man trodde var rätt.

Om man inte vill tro på en ibland skrämmande Gud, kan man i stället tro på att vårt medvetande, särskilt det undermedvetna, ibland kan vara skrämmande. Men lyder du samvetet, så påstås du slippa undan det värsta. Du påstås också få fortsätta din vandring. Tror du på det?

Lite fantasier

Om fortsättningen kan vi fantisera hur mycket som helst. Se här: I Första Mosebok lever en människa maximalt nästan tusen år på Jorden. Då jag ibland hittar antydningar om reinkarnation i Bibeln (Joh 9:2), kan jag gå runt just den osannolikheten.

Ibland är det dock bara några hundra år. De gudarna älskar dör unga: ”Henoks hela livstid blev 365 år. Henok levde i gemenskap med Gud.” (1 Mos 5:23f). Innebörden är gemenskap med Samvetet. ”Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.” (1 Mos 5:24). Vart?

Nya Testamentet möjliggör fortsatta fantasier: ”I min Faders hus äro många boningar” (Joh 14:2, Bibel 1917). Den nya översättningen, Bibel 2000, är tråkigare: ”I min faders hus finns många rum.” Det personifierade samvetet säger i versens fortsättning, att Han ordnar plats för oss någonstans. Var?

Någonstans där jag kan få ett eget tefat? Då kommer jag tillbaka (om jag nu varit snäll nog) och ser er kokas i klimatet innan Molok sedan bränner er. Det blir som i de medeltida sadisternas himmelrike, med tittglugg ned till Helvetet. Som sagt i rubriken, det var lite fantasier.

En dröm och något under taket

Kort tid efter att en anhörig gått bort, hade jag en konstig dröm. Jag kom med buss till en stad. Jag klev av och gick genom staden till ett välbyggt nytt och mycket snyggt hyreshus. Där skulle min anhörige bo. 

Men han låg på gräsmattan en bit utanför, vid sidan om huset (1 Kor 3:13f). Han var dåligt klädd och hade ångest. Jag frågade honom: ”Du har väl kvar ditt hyreskontrakt?” Drömmens bildspråk liknade Bibelns, och det är inte bara Paulus, som använder det (1 Pet 4:12, 18).

Han hade gjort mycket bra. Huset i drömmen kan sägas beskriva resultatet av hans liv. Men han hade även lurats och pressats begå fel. Nu börjar det bli länge sedan, men drömmen bet sig fast. Den oroar.

Att jag en gång i livet, drygt tjugio år gammal, hade en upplevelse utanför kroppen, förklarar kanske mitt intresse för sådant här. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för vad jag skall tro om den upplevelsen. Fast vi brukar ju även i vaket tillstånd uppleva sådant, som vi undrar om vi skall tro på.