Etiketter

,


Det kan vara en farlig tro, den som jag misstänker att aposteln Paulus hade. Han hade antagligen ett starkt samvete, som bråkade med honom om hans beslut (Rom 7:15,23, Gal 5:17). Han tyckte sig uppleva en annan personlighet, som han identifierade med Gud.

Jag använde tidigare Kalle Anka som profet, för att ge en förklarande bild. Många har nog sett Kalles bättre och sämre jag. Båda två är en Kalle. Hans bättre jag är klädd i vit särk och bär gloria. Den andre är röd och har horn. Denna bloggare som är ett Disney-fan visar bilder och berättar mer om detaljerna.

Vi kan alltså ha två personligheter. Den ena kallas Samvetet. Vi kan ha det. Har alla det? Vi förvånas ofta över andras beteende. Paulus använde det grekiska ordet psychikós om motståndare, som uppvisade det vi kallar psykopatiska tendenser (2 Kor 11:20). Han beskriver dem.

Paulus kallar dem falska apostlar i flera brev (2 Kor 11:13, Gal 2:4, Kol 2), och han varnar likt Jesus (Luk 17:1 m.fl.) för villolärare (Gal 1:7). Paulus användning av ordet psychikós kan ha inspirerat psykiatrikern Hervey Milton Cleckley, som föddes i Georgia, USA (alltså i bibelbältet) 1903. Han blev pionjär inom området psykopati.

Ordet psykopat kan dock föras tillbaka åtminstone ända till 1847. Då skulle man läsa Bibeln noggrant. Ett exempel på det är att Charles Darwins far satte honom i prästskola. Det kan delvis ha varit för att han, liksom alla andra, skulle ha den västerländska civilisationens grund helt klar för sig.

Paulus texter kan därför ha haft avsevärd betydelse, när det moderna begreppet psykopati skapades. Men teologerna ger i noter och och ordförklaringar ordet psychikós betydelserna fysisk, jordisk och köttslig. Man känner hur ordet sexuell antyds. Det här har jag berättat flera gånger.

Tolkningen verkar vara ”den heliga traditionen”. Den leder tankarna bort från beteendet Paulus beskriver. Det har varit välkänt under sekler. För dem som anser att religion skall löna sig (1 Tim 6:5) var kanske en korrekt tolkning pinsam.

Vad sker om psykopatiska villolärare tar kontrollen? De saknar samvete, och de tolkar Paulus nästan som jag: Den inre rösten är Gud. Men de har bara en enda inre röst, deras sämre jag. Det är den de är. Plötsligt blir vår kyrkohistoria begriplig.

Paulus tro fungerade inte i en av psykopater kontrollerad värld. Skulle vi kunna göra ett nytt försök? Men då måste vi våga oss på, att tro som han. Det är kanske ganska svårt.