Etiketter

, , ,


Tarmlantis

Jag hittar sajter på nätet, som stimulerar mig till kom-mentarer. Fast jag skriver här. Nu tänker jag ta upp en idé jag kallar Tarmlantis. På denna sajt har jag förut spekulerat på andra sätt om sådant.

Istiden sänkte världshaven med gissningsvis ca 120 meter. Det innebar, att nutidens kustnära grundhav förvandlades till kustländer med sjöar, floder och en arkipelag av skyddande öar. Jag kallar det Tarmlantis, eftersom det likt en lång, smal tarm sträckte sig runt vår Jords kontinenter.

Tarmlantis var ganska många millioner kvkm stort. Ett intressant område, för vi människor bor ju helst nära havet. Det är där vår Jord ger oss mest mat. Klimatet är bra. Jorden är bördig. Havet, sjöarna och floderna ger fisk, skaldjur och annat.

Och så har vi transporterna. Vi kan i sådan miljö ta oss långt med enkla farkoster. Då kulturer uppstår, sker det helst vid kuster eller floder. Om havet idag skulle stiga med 70 meter, försvinner New York och många andra storstäder. Skyskraporna står där de står ett tag, men då armeringsjärn i betong rostar …

Går vår civilisation under, kanske den återuppstår om några tusen år. Ytterligare ett par tusen år och vi är tillbaka till nuvarande kulturnivå. Nya arkeologer hittar i Amerika ett indianreservat, som får definiera Amerika på vår tid.

Ja, riktigt så går det väl inte. Vi har ju en del stora städer längre inåt land. Det beror på moderna metoder att odla och producera. Men med tekniken på Tarmlantis tid var det bara där vi kunde leva i rikedom. På andra håll fanns det bara ”reservat” för små grupper jägare och samlare.

Det skrivs en del om Doggerland. Västeuropa var till för 7-10 tusen år sedan stora landområden runt Brittiska Öarna. Golfströmmen vände vid nordatlantiska tröskeln. Det grunda havet mellan Island och Skottland var ännu grundare under istiden. Det skapade stor kontrast i temperatur mellan Nordens glaciär, som inte visas på bilden nedan, och Doggerland, som ger Västeuropa ett helt helt annorlunda utseende.

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:7494428952   Keith Hall

På Orkneyöarna hittar man idag spår av stenbyggnader med avloppssystem. Sådant dök upp på Kreta flera tusen år senare.

Hällristningar

den tiden var Sahara regnigt och bördigt. Där fanns stora sjöar, inhav och floder. Det var lätt, att med båt ta sig från Doggerland till Afrika. Sedan fortsatte man upp-för floderna till det inre av Sahara. Det bör i så fall ha varit ett sammanhängande kulturområde.

Går det upp en så kallad talgdank, om jag säger att Sahara är fyllt av hällristningar

Det var mycket svårare att färdas genom kontinenten via bärnstensvägen många tusen år senare. Man skulle gå! Över Alperna och Karpaterna. Inte glida fram i båt. Ändå kunde Medelhavets folk på bronsåldern köpa bärnsten från Östersjön.

Tarmlantis försvann, när glaciärerna smälte. Då steg havet, Sahara torkade och dess floder sinade. Dess innevånare fick slå sig ned i Nildalen eller fly någon annanstans.

I Nordvästeuropa fick man fly österut. I Tanum fortsatte man med sina kulturaktiviteter, hällristningarna. På dem kan vi se gudar med horn.

Hornen och ormarna, symbolerna för tvåheten

Observera att detta skedde kanske för mer än 8.000 år sedan. Det i Tanum som bevarats till idag är mycket yngre. Istidens skandinaviska gungbräda var ett tag lyft i söder, så de tidigaste hällristningarna där sjönk i havet.

Då hade en stor befolkning tvingats på flykt in i en relativt ofruktsam kontinent. Man fick breda ut sig långt österut, för att försörja sig. Med fattigdom följde kulturell tillbakagång och glömska.

Erich Zehren har i sin bok ”Stjärnornas Testamente” hela kapitel bland de 400 sidorna, som handlar om hornen. Apistjuren och andra djur med horn. Horn bärs av schamaner och gudar, men bilder av två ormar blir så småningom dominerande.

Nu kommer vi in på Egyptens viktiga ”tvåhet”, ett för oss okänt begrepp. Månskärans och båtarnas två spetsar. De två gudamakter, som pryder faraos pschent, hans kungakrona.

De avbildas som huvudena av en orm och en gam. Ibland är de båda avbildade som ormar. Tvåheten följer med in i moseböckerna. Den sprids över världen. På Kreta och i Indien kryllar det av gudinnor med en orm i vardera handen. Och Gotlands museum har en bildsten från Smiss socken, där en gudinna håller i det där paret.

Till vänster. Mehrgarh i Pakistan är fyndplats för denna 5000 år gamla figur. Tros vara en fruktbarhetsgudinna. Till höger Kretas minoiska ormgudinna, 1600 f.Kr. Nederst från Gotlands museum

 

Jag tolkar bildstenen ovan som två bilder av kropp (materien, moder Jord) samt själ och ande. Medvetandets två delar, det logiska tänkandet och det ologiska värderandet. Det senare, anden, sysslar med estetik, moral, empati, samvete och kärlek. Allt som är ologiskt, men som också är det som egentligen är viktigt. Observera ordet seraf, som betyder lysande orm. I Bibeln de två högsta änglarna vid Guds tron, i Stockholm serafimerriddare vid konungens tron. Ormarna, som krälar på våra hällristningar finns kvar. Vi har på kyrkans befallning glömt all hednisk filosofi, varför orden och bilderna blivit obegripliga. Teologerna vet inte skillnaden mellan själ och ande, och kan då inte tolka Bibeln (Paulus, som i Efesierbrevet hänvisar till luftguden Shu – själisk storhet – i egyptisk teologi). Allt blir obegripligt.

Jag har skrivit så mycket om det där, redan från början i min blogg (2013, 2014 o.s.v.). Intressant är, att dessa ormar tycks ha utvandrat österut redan för 30.000 år sedan. De tog sig förbi Indiska Oceanen, Stilla Havet och över Berings Sund och hamnade i Mexiko och Peru. De tog med sig ord, så heliga, att de inte förändrats sedan dess.

Erich Zehren hittade dem (Stjärnornas Testamente, A&W/Gebers, 1959). Men ingen vill väl tro honom, ”Måste vara tillfälligheter”. Men ormarna tog med sig sina fjädrar från Egypten till Amerika. De hade fjädrar på den tiden, eftersom de flög i himlen. Men de flög inte på Jorden. De tog båten hela vägen längs Tarmlantis kust.

På denna resa fick de se sina bärare drabbas av evolutionen och byta utseende. Bärarna parade sig med denisova och andra förhistoriska folk.

Det var väl samtidigt, som västeuropéerna parade sig med neandertalare. Det hade de kanske gjort långt innan. Det skedde utanför Afrika! Särskilt nordbor och irländare lär ha mycket DNA från neandertalare. Ljus hud har vi visst fått från dem.

Afrikaner sägs inte ha sådant DNA. Kan någon hjälpa mig nu? Det är väl svarta afrikaner det handlar om. Hur är det med afrikanerna norr om Sahara. Kyrkofadern Augustinus var berb.

Ursprungsbefolkning! Har folken där också gener från neandertalare? Jag har ännu inte hittat fakta om saken. Men nordafrikaner är vita. DNA kan bevisa förhistoriska båtresor. Återresor!

Vad hade Adolf sagt?

Vi har nyligen läst i tidningarna, att de tidigaste homo sapiens i Europa var svarta emigranter från Afrika. Dessa våra förfäder bytte färg i Europa. Med hjälp av neandertalarevårt behov av D-vitamin och en utflykt till de ryska stäpperna, gjorde evolutionen oss till arier. Receptet blir: 

svart afrikan + 5% neandertalare = arier

Vad hade Adolf sagt? Det hade varit roligare, att kunnat presentera det receptet på hans tid. Jag har kryssat i kategorin ”lite skämtsamt” för denna del av inlägget, men det var kanske så här.

I så fall är det kanske Gud Fader som är lite spydig och driver med somliga av oss.